Julafton....

Älskar telefoner.

Julafton startade inte riktigt som en vanlig julafton för mej, jag brukar alltid följa med min dotter ut till stallet och se om tomten ätit upp gröten. Vi smyger sen upp på loftet och varje år har vi hittat en storsnarkande tomte i halmen. Det är lika roligt och mysigt varje år och detta kommer vara en tradition i palatset ända till lilla fröken Vilhelmsson flyttar hemifrån. Jag kan se henne framför mej när hon är i övre tonåren och hon inte är ett dugg intresserad av att klättra upp på höskullen, men det kommer jag vara och jag bestämmer liksom ;)

Men detta året hade jag lämnat palatset redan klockan fem för att köra ved. Detta är en dag som betalar sej med närmare 7 loppor på ett pass och nä. Kalla mej gärna snål men jag tyckte att det var en dag med hiskligt lättförtjänade slantar. 12 timmars arbete och hem kom jag alltså 18:00.

Jag fick ett samtal halv åtta på förmiddagen och det var Mollie som ringde, hon var sjövild i andra änden av luren, jag var helt tyst och lyssnade på vad hon hade att säga.
Det var som ett rinnande vatten när hon berättade att tomten hade ätit upp gröten, han låg och sov på höskullen. Hon berättade att hon väckte honom och att han frågat henne om hon varit snäll i år.
Jag svarade lite tyst att jag hade varit det viskade hon till mej. Jag bara log åt henne.
Hon fick en liten julgåva av den rödklädda killen med skägget.
Jag frågade henne om mormor och morfar var med eller hon klättrat upp själv. Mormor var med morfar var i skogen. Aha ja ja då förstår jag sa jag.

Jag fick rapport under dagen vad hon pysslade med och hon hade rullat köttbullar och kollat på Kalle.
När jag kom inspattserandes så stod maten framme och Mollie hade fixat med servetter och bordsplacering, hon är en grym fixare.
Vi åt stora lass och sen var det dags för klapputlämning.
Mollie skötte alltihop. Hon läste, lämnade ut klapparna och kramades.
Hon fick klockan jag köpt till henne och hon blev helt överlycklig. Hon kastade sej i famnen på mej och sa tack mamma jag älskar dej. och jag blev så lycklig över hennes tacksamhet. Hon är helt fantastisk min lilla tjej.
Självklart åkte klockan på armen bums och hon rapporterade hela tiden vad klockan var. Nu kan jag nog sluta använda min tror jag ;)

Vi luffsade hem med alla våra saker och jag fick börja pyssla med att som skulle göras. Vi har bråda dagar just nu. Snart väntar avfärd till något varmare bredgrader och innan dess väntar en träff med en för mej väldigt intressant kvinna.

Hon-min mening.

Jockarp.