Terapiknarkare......

Mkt gay i blaskan nu, det är bra det ;)

Jag kröp ner till min dotter, hon vaknar och säger.
Är det redan tisdag mamma? vad härligt.
Ja visst är det härligt med tisdagar sa jag ;)
Att höra att hon är så sugen på livet gör mej så otroligt glad.

Morgonbestyren fixades och julkalendrarna öppnades. Jag lämnade henne vid taxin, hon ville inte bli hämtad på fritids förrän klockan 15:30. Humf jag vill inte jobba så länge så det kan vara att jag kommer lite tidigare, är det ok?
Hon tittade lite under lugg och sa, okej mamma, lite tidigare då.

De var sista passet på simskolan så vi köpte en fin julblomma till simfröken och vi slog till och köpte en vad Mollie kallar det för "Tantblomma" till mormor också för att hon är så snäll och hjälpsam. Det är fint att kunna visa uppskattning lite då och då. Det är så lite som krävs.

Det är svårt att känna doften av rosorna när man springer. Så nu när jag landat efter kursen så har en del intressanta saker slagit mej.
En sak som slog mej var det här med Terapiknarkare. De fanns människor som hade varit i alla möjliga former av terapier i över tio års tid och fortfarande höll dom på. Jag funderar på, vad är det dom tror att dom ska hitta och vad är det dom söker?
Jag förstår människor som kommit i en livskris att det kan finnas behov av professionell hjälp och kanske även piller. Jag förstår faktiskt även människor som jag själv som vill testa nya saker och av den anledningen gör det. Lite som att hoppa fallskärm, man testar och känner vad man tycker sen hittar man nya saker att utforska.

Ja, det behöver inte vara svårare än så. Livet alltså ;)

Jag upplevde mycket intressant när jag var på kursen och det är ju så det ska vara, men någonstans måste man ändå förstå att det är här på utsidan av kursgården som vi lever våra liv. Det är här ute vi måste finna en balans, att få livet att fungera. Jag funderade vidare på detta när jag tog en löptur, och en sak som slog mej extra hårt var, varför vill man provocera fram ilska? jag vill leva i fred och frid. Jag vill inte ha våld och hårda ord i mitt liv. så varför? Om man går utanför dom dörrarna och tror att det är okej att visa upp hela sitt register när helst man vill, ja då är man ute på väldigt hal is. Jag har levt med en sån person. Och en sak jag förstod nu är att det inte finns utrymmer för såna människor i Mollies och mitt liv.
Så ja nu när jag stod jordad i den Jockarpskamyllan och kände doften av rosorna så kom jag fram till att jag är glad att jag testat och att jag kanske gör det igen nån gång  men det är här bland doften av rosor och kärlek till människorna jag älskar jag ska leva mitt liv. Det är inte med att banka skiten av kuddar eller på madrasser med andningsövningar, det är just här, just nu jag lever mitt liv.

I det livet så innerfatta bland annat nattning av ett mys, jag låg och kliade henne på ryggen, hon sa stopp och jag fortsatte att smeka hennes hår och massera hennes hårbotten, hon har alltid tyckt att jag var sämre på det än min partner men nu var hon tillfreds med att det var mina fingrar som mötte hennes huvud. Hon pratade lite och jag frågade henne om det inte var dags att försöka somna. Men det är så mysigt att ligga och prata i sängen mamma.
Ok en liten stund till då. Hon pratade hela tiden till hon inte orkade längre, jag hörde att hennes andetag blev tyngre och jag log för mej själv när jag lämnade hennes säng. Hon var så stilla och hon såg så otroligt trygg ut där hon låg omhuldad av en massa gosedjur.
Det är precis så ett barn ska ha det.

Exakt. och dit kom jag igår....;)

Jockarp.