Sårad och kränkt....

Jag är verkligen inte en lättstött eller lättkränkt person. Jag försöker se livet positivt med ljus och glädje. Alla människor är dock inte sådana. Jag funderade om jag skulle släppa detta och det ska jag efter detta inlägget.

Det finns inget som får alla mina känslor i kroppen att vara på tå så som när någon bedömer eller som i detta fallet dömer mej i hur jag är som mamma. Jag blir ledsen, sårad och faktiskt även kränkt när människor som inte finns i vårt liv, aldrig funnits i vårt liv och heller aldrig kommer att finnas i vårt liv uttalar sej om saker som dom inte har en susning om.

Förutsättningarna är som följer. Jag har inte barn på en lightnivå som många andra har. Det finns inte två föräldrar som lever ihop och delar på ansvaret. Det finns inte heller två föräldrar som har delad vårdnad, det är inte så att jag har Mollie varannan helg eller varannan vecka. Kanske var detta oklart för personen som såg sej ha rätten att döma mej i hur jag lever mitt liv.

Louise blev involverad i Mollies liv i ett väldigt tidigt skede och det tyckte nu vederbörande var för jävligt. Jag undra om denna person som kräker av sej att det var dåligt gjort av mej, att alla fattade att vårt förhållandet inte skulle hålla. Jag undrar om den personen skulle kunna ställa sej och möta mina grönbruna ögon och berätta hur jag skulle gjort annorlunda med dessa förutsättning?

När och hur skulle vi kunna träffas utan att Mollie skulle bli involverad?
Jag har själv funderat på hur jag skulle kunnat gjort och hur jag ska göra i nästa relation, jag är övertygad om att det kommer bli likadant. Mollie finns hos mej jämt, det är ingen hemlighet.

Jag är faktiskt väldigt glad över att Mollie fick så starka känslor för Louise, även om det varit jobbigt nu efteråt. Men det tyder ändå på att hon är frisk och kry och litar på människor. Det är precis så jag vill att hon ska känna och vara.
Jag vill inte att hon ska misstro människor som finns i hennes närhet, hon ska lita på vad folk säger. Självklart kommer hon bli besviken över att ord och handlandet inte alltid stämmer överens, men dom erfarenheterna ska hon inte få av mej i alla fall.

Jag gick i klinch med Louise vid ett par tillfällen och det gällde just det, var försiktig med vad du lovar ett barn. Ett tillfälle så skulle vi till Gröna Lund och det hade lovats att det skulle åkas karuseller. Hux flux sa hon att hon inte tänkte följa med.
Tydligt talade jag om att du får göra precis vad du vill med ditt liv men först ska du hålla ditt löfte och åka karuseller med min dotter.
Ett annat fall var när hon lovade Mollie att hon skulle få en hundvalp när hon tappat två tänder till. Mollie tappade två tänder och jag sa bara att du får lösa det, du har lovat henne du får ta konsekvenserna.

Gällande att "alla" visste att vårt förhållande inte skulle hålla undrar jag lite om personen som uttalar sej har nån annan förmåga än jag, förmågan att se in i framtiden. Skulle jag misstro Lousie när hon bedyrade sin kärlek till mej? Skulle jag leva ihop med henne och inte tro på vad hon säger till mej? Skulle jag inte lita på hennes ord? Jag förstår verkligen inte.
Jag kan ju inte låta bli att fundera över hur denna personens relation ser ut. Jag undrar om den lever i ett förhållande och är otrygg hela tiden, att hen tror att allt som sägs bara är en lögn ett luftslott. Det är möjligt men så jobbar inte riktigt jag. Jag skulle aldrig kunna leva i en sådan relation, men visst vi är ju alla olika.

Jag är övertygad om att Louise inte gjorde detta för att skada varken Mollie eller mej.
Men jag skulle verkligen uppskatta om munnen hålls stängd i fortsättningen gällnade Mollies mående. Jag kommer nämligen att fortsätta att fostra min dotter i att hon ska lita på människor och tro folk om gott.
Så ja, nu släpper jag det och borstar av mej den sårade och kränkta känslan och hittar ljuset igen, för det är precis så jag jobbar....

Jockarp.