Täljträning......

Morgonspringet med Kennet slutade med en ändrad rutt på grund av vildgrisar. Det kom en stor gasse och korsade vår väg. Kennet sprang nyfiket fram, jag hörde att det var fler svin som tänkte sej att passera så jag visslade på Kennet och ändrade riktning. Han kom efter mej och vi tog en väg uppför berget, vi höll oss på stigarna i stället för vägen som vi annars tänkt oss. Det gick fint och vi kom hem välbehållna.

Jag tog en kopp kaffe och funderade över dagen, jag hade en inplanerad dejt med en vän, men det regnade kraftigt och vi hade tänkt oss en utedag, i samförstånd sköt vi på vårt möte. I stället började jag baka pitabröd som vi skulle ha till middagen. När jag satt degen gick jag upp till myset. Klockan var halv tio. Hon var vaken men trött, jag satte mej hos henne och hon berättade att hon inte somnat förrän runt tre snåret på natten. Hon hade haft bekymmer med det upprivna benet från cykelturen. Jag frågade om hon ville vila lite till och svaret blev ja.

Jag lät henne vara och gick ut för att tvätta bilen, både utsida och insida. Det regnade fortfarande men jag kunde liksom inte bara sitta och vänta. När Bilen var tvättade och inkörd i carporten igen så gick jag in och kollade läget med Mollie. Hon var vaken och ner kom hon halv tolv. Hon grymtade om mat.

Jag kollade upp hur det såg ut med våra pass. Jag befarade att hennes gått ut, och ja mycket riktigt var det så. Jag försökte med det få en tid till att få ett nytt pass. Detta var i princip omöjligt, i alla fall att få det innan jag tänkt ut och röra på mej. Vi lyckades slutligen få tag på en tid i Ljungby. Så dit bär det av idag.

Regnet upphörde och med det gick jag ut och satte mej på altanen med en täljkniv. Jag håller på att lära mej att göra skedar och knivar i träd. Inte så lätt som man kan tro. Det pysslade jag med några timmar innan det var tid för middag. 

Hemmafrulivet är hårt må jag säga.

Alla är vi barn i början......

Jockarp.