Kakor och sarkasm...

Melodifestivalsstirr...

Till min stora glädje ser jag att min dotters ögon börjar skifta från blåa till bruna, de känns bra.
Trots att jag har grönbruna ögon så har det ju visat sej att jag har dom blåaste och naivaste ögon som någonsin har skådats.
Det önskar jag ju inte min dotter.
Det sägs att de kan ta upp till ett år innan ögonfärgen ändrats helt, det är ju helt fantastiskt egentligen, att alla barn föds blåögda.

Gårdagen var en gemytlig dag, promenad i ett underbart strålande väder.
Jag och en vän mös på altanen med kaffe när vi lurat i väg hennes dotter och häst in i vår ridanläggning, vi fick till slut efterlysa dom.
Mollie sov i sin säng, och vi hade lilla waki taki med oss, vilken frihet det gav, vi kunde gå runt här hemma och titta till ägorna och hänga på altanen utan att vara orolig, så de blev verkligen vuxenmys.
Vi fick mer besök under eftermiddagen det var lilla hunden Nils och hans matte.
Så det var inte mycket ensam tid i går inte.
Kvällen avslutades i Valje med en god middag, efterätt och härligt sällskap, efter melodifestivalen så hade vi hipp hipp medley, så skrattmusklerna fick sej en reäl omgång.

Natten blev lite upp och ner, vi kom i säng sent och Mollie sov gott fram till femsnåret, sen var det tjockt i lilla näsan, så vi fick upp och ta lite näsdroppar.
Det är lite oroligt när man hör att de är svårt att andas på grund av allt snor, på dagarna går de bra men på nätterna hör man ett väldigt rosslande.
Men det är ju inte den första ungen som varit förkyld, vi räknar med att det är övergående :)

Nu är promenaden avklarad och grynet är nybadad, och hon ligger tryggt nerbäddat i sin säng och myser.
Själv har jag passat på att vara ute och tittat på lite hästträning, trevligt sysselsättning en söndag.

I kväll är det dax igen att drabba samman för lite bingospel.
Jag håller ju på att rensa ut min frysbox, och i kväll behövs de ju lite tilltugg till kaffet och bingot.
Jag har nu bestämt att jag ska göra ett litet övertramp på min sk fru.
Det är som så att hennes mormor gjorde en kaka som vi tyckte väldigt mycket om båda två.
En gång när vi fått en bit av den med oss hem så skulle jag och min mor ut på berget med fika, då tog jag med mej den här kakabiten som vi hade över.
De skulle jag ju aldrig gjort, när jag kommer hem och berättar för min sk fru att vi hade ätit upp hela biten så blev hon helt skogstokig och hysterisk, det blev ett liv utan dess like.
(Hade vi varit gifta då så hade hon nog redan vid det tillfället tagit ut skillsmässa.)
Hon tyckte de var förjävligt att vi ätit upp biten, för som hon sa, tänk om mormorn dött, de hade ju varit fruktansvärt, hon skulle ha kakan som nåt minne....Herregud.
Efter den incidenten och när jag hade berättat det för mormorn så fick vi två kakabitar i stället, en till mej och en till min sk fru.
Nu är det så att min bit är uppäten, men min sk fru har fortfarande en bit kvar här.
Jag tycker nu att hon fått så många chanser på sej att hämta den och inte gjort det, så nu blir det mormors kaka till bingot i kväll.
Vare sej hon vill det eller ej.
Hoppas bara att det inte står med i bodelningen att kakbiten fattas och att hon inte blir allt för hysterisk när hon får vetskap om att den är uppäten.
Tack mormor.

Ser ju glatt ut...

Sarkasm i Jockarp.