Sömnlös....

Våren börjar göra sej påmind här nere i söder och i går tog vi första kaffe koppen ute på altanen, de finns inget bättre än att bara gå ut och sätta sej med en kopp och titta på molnen som far förbi, Mollie sov en stund i vagnen, men sen ville även hon upp och mysa och känna vinden mot sitt lilla ansikte.
Jag säger bara. Äntligen.
Igår på kvällen var vi bortbjudna på middag, det blev trevligt, med mycke snack och låga skämt.
Efter middagen och efter att vi sanerat  Mollie i baken och min skjorta och jeans efter en liten olycka så avlöste skrattanfallen varandra, vi skrattade åt all moral och brist på den, vi skrattade så magkramperna var ett faktum.
Så tack för en super fredag.

Är det så att en kvinnas hjärna är skapad så att man ska tycka att ens eget barn är det vackraste och finaste som kommit till världen.
Eller är det så att min dotter är något ut över det vanliga.
Jag tycker nämligen att hon är vacker, när hon är ledsen, sur, gnällig, och skriker.
Hon är vacker när hon är vaken och när hon sover och är så avslappnad och tillfreds, när hela hennes väsen lyser av rofylldhet tygghet och lycka.
Men hon är givetvis vackrast när hon ler, och nu ler hon ofta.
Man kan säga att denna mamman tycker sin dotter är fin i alla konstellationer, humör och alla tider på dygnet.
Mamman tycker att dotter är bildskön och att hon liknar mamman på många olika sätt.
Men denna rosaskimmrande tillvarao förbyttes av en helt sömnlös natt, mamman har varit vaken och när hon såg sej själv i speglen i morse så såg hon ett par trötta ögon och ett askgrått ansikte.

Just dessa nätter hade de varit extra skönt att kunna vända sej om och säga till sin fru.
- Älskling nu är det din tur att gå upp och ta hand om vår lilla dotter, jag måste sova.
Men nu är det ju som det är med de och då gör vi vad vi kan för att lösa allt så smidigt som möjligt.
Man intalar sej helt enkelt att de inte gör något att man har några sömnlösa nätter då och då, det hör helt enkelt till.
Det är bara till att bita ihop och vänta tills nästa natt och hoppas på bättring.

Nu lyser hon som den lilla solstråle hon oftast är, och verkar vara nöjd över nattens bravader, och när hon är på detta humör så spelar inte mammans ihåliga ögon och askgråa ansikte någon roll, för då är det omöjligt att hålla tillbaka ett leende.

Promenaden avklarades i ett stilla och ljummet vårregn idag. Underbart att ha grusade vägar under hjulen.
Nu ska det putsas silver bestick till mysets kalas.
Och i kväll är vi bortbjudna igen, vi ska öster ut och kolla in sångprogrammet som går på tv i kväll.
Vi är glada och mår fin fint idag.
Hoppas de håller i sej.

Utomhusmys.

Mys i Jockarp.