Bitter???

Morr, nu har det hänt igen, var inne på en väns blogg i går och läste lite, och från att livet levts i sus och dus så har nu allt vänts upp och ner.
Dom hade köpt hus, ny bil och min vän hade till och med lyckats få ett nytt jobb så hon skulle kunna vara närmre sin sambo. Så att dom skulle kunna träffas mer.
Ja så långt är ju inget fel, men tydligen så kunde hennes flickvän inte hålla styr på fingrarna utan hon hade tagit in på hotell med sitt ex och skött undan vissa gymnastiska övningar som brukar skötas i vågräta ställningar.
Tvi säger jag bara.

Och som vanligt så får den utsatta personen inga svar.
Varför är det nu så att den personen som lämnar och sårar lyckas så bra med att bara stänga dörren bakom sej och gå vidare från ett långvarit förhållande med en enkel axelrykning.
Att stänga dörren och inte vilja förklara sina märklig och hastiga svängningar.
Att dom klara leva med vetskapen att de personer dom levt med och älskat under en lång tid mår så fruktansvärt dåligt på grund utav deras vidriga beteende.

Jag undrar just om medborgaskolan har någon kvällskurs som dessa personer gått för att lära sej hur man ska såra andra människor på bästa sätt.
För det verkar ju som om det är fler än min sk fru som kan såra och tro att dom kan göra som dom vill med andra människors känslor.
Jag tror nog att min sk frus nya underbara flickvän gått den kursen hon med.
För nötet skrev till mej i ett mail att hon förstod om jag var bitter över att jag blivit brädad.....Bitter jag är inte ett dugg bitter över att jag blivit lämnad, utan av på vilket sätt det skedde på.
Men jag förstår ju nu att det kan ju inte vara lätt för en person som har nåt som växer på sin hjärna att fatta.
Att man inte mår så bra när man blir lämnad nygift och höggravid.
Och att den nya flickvännen spelat ett fruktansvärt uselt spel.
Typ, Hej Leonora, jag vill bli bästis med dej så jag kan ligga med din fru och kvinnan som ska bli mor till ditt barn.
Bitter ja vad ska man säga?
Men kanske kommer dom med tiden förstå när dom står inför valet att själva försöka bilda en familj, då kan de vara så att rädslan kryper på om att man kanske skulle kunna bli lämnad, och då på de vidrigaste sättet som finns.
Hmmm.

Men det är kanske som dom säger att i krig och kärlek är allt tillåtet, det verkar ju nästan så.
Men vad jag lärt mej är att dessa personer som beter sej på detta lumpna sätt, dom är inte villiga till bättring.
Dom gömmer sej hellre än att ta tag i sitt problem och återigen våga stå upp för vilka val dom gjort och det är det som är det värsta.
Är jag tyst och ser jag inte vad jag gjort så finns det heller inte.
Som jag skrivit innan så tror jag på att man ska ge varandra en andra chans, alla kan ju fela.
Men vad är det då som gör att dom inte ens kan klara av det.
Varken min bloggande väns flickvän eller min sk fru våga prata med oss.
De måste ju helt enkelt vara så att dom är så fega och att dom vet att de dom gjort är åt helvete fel.

Min sk fru var ju tvungen att hoppa i säng två gånger med någon annan innan hon kunde tänka sej att berätta det för mej.
Och sen hade hon mage att säga att HON skulle fundera över hur HON skulle ha det, nej en stor jävla fet smäll är vad sådana människor ska ha, gärna hård. Man beter sej inte så.

Fördelarna med allt jag gått igenom är ju att jag har ett litet fint barn då givetvis, men också att risken för att man ska stöta på fler så sjuka störda människor som dom två måste ju vara minimal.
Så jag får väl säga till min bloggande vän.
Grattis vi har haft våra idioter i vårt liv.

Nu ska jag ut på berget med min lilla lyckliga loppa och rensa skallen på alla sjuka människor och bara njuta över allt fint som finns här framför mej...

Ett liv pågår i Jockarp,.