Ilska...

Regnbågsbarn...

Igår hade vi häcken full myset och jag.
Först var vi på besiktningen med bil och släp, inte ens myset kunde charma grabbarna där så släpet gick igenom, så lilla lampan ska bytas sen får vi vackert ta oss dit igen.
Det gick bättre med bilen, den gick igenom klockrent, och det var ju skönt med tanke på att den nu ska bytas ut mot något, vassare, roligare, större och kanske till och med barnvänligare.
Ombyte förnöjer sägs det ju. Och en del nöjer sej med att byta bil :)
Sen var det fika hos mor min och vidare ut på berget med grannen och hennes lille kille.
Mer fikabesök av en rolig och lättsam person, vi gick igenom veckans händelse, allt från köksombyggnad till bilproblem.
De händer faktiskt ganska mycket i ensamma mammans liv på en vecka
Myset mådde förträffligt och sov stora delar av eftermiddagen, mot kvällningen vaknade hon spydde ner hela mej sen somnade hon om. Trevligt fredagssällskap. Jag tittade på "på spåret" och hängde i soffan, för det tyckte jag att jag var värd.

Ja och vad är det som händer egentligen?
Den senaste veckan har jag pratat med så många människor som skulle vilja göra köttfärs av min sk fru.
Jag bara undra, har jag missat något eller har jag äntligen kommit ut ur chocken kanske.
Jag har ju hela tiden hävdat att det slagit slint i huvudet på min sk fru, att hon helt enkelt inte förstod vad hon gjorde, att jag hoppats på ett tillfrisknande.
Men alla människor jag samtalat med denna veckan säger samma sak, det är förjävligt det hon gjort och det hon utsatt dej för. Så gör man bara inte, och hon kommer att få sota för det. Och det är reält.

Ja. Det är förjävligt, helt klart, men efter denna långa tid som nu ändå passerat så ser jag det som märkligt att andra människor fortfarande har detta genuina hat i mot henne, att dom inte vill se henne igen, att hon är den värsta människan som finns i deras tankar just nu.
Som en person jag knappt känner sa till mej. Må hon brinna i helvetet för det hon gjort mot dej.
De låter ju inget vidare.
Själv hoppas jag på att hon ska får en diagnos över detta beteendet, för det är nog de enda som kan rättfärdiga de hon gjort mot oss.

Men detta bevisar ju att det hon gjort mot mej var och är väldigt vidrigt och att det sent ska glömmas.
Det kan ju vara så att alla människor sagt det till mej innan, utan att jag fått in det i mitt huvud, kanske har jag varit i en chock som nu så sakta börja släppa, att jag verkligen kan ta in allt jag hör nu.
Att jag har så många människor som står bakom mej och stöttar mej i detta det visste jag, men att det finns så mycket känslor i andra personer och ett rent skärt hat i mot min sk fru det visste jag då rakt inte.
Den sk frun trodde nog att vindarna skulle mojna och blåsa över ganska snabbt, men det verkar ju inte så, och det är jag ju givetvis tacksam för.
Jag kommer ju aldrig kunna glömma eller radera ut detta ur mitt liv och tydligen är det många fler än jag som inte kommer att göra det.
Det verkar som de kan bli ett tufft liv för vissa...
Skulle faktiskt gissa på att när den där lilla tidningen släpps så kommer det att läggas på mer ved på brasan.
Det kan bli en lååångdragen historia detta, och jag kan inget annat än att tycka det är bra.
Äntligen ska sanningen komma fram.

Mysiga myset.

Solsken i Jockarp.