Telefonsamtal...

Idag.
Sju månader sen vi lovade varandra evig trohet, nöd och lust, och jadijadijadi.... ja vad ska man säga?

I går...
Fick jag ett väldigt märkligt telefonsamtal av en släkting till min sk fru, jag kunde inte sätta fingret på vad person egentligen hade för ärende.
Men ena delen av mej kände att personen vill visa sitt deltagande över den sits jag nu blivit ofrivilligt satt i.
Den andra delen av mej kände nog mer att personen var nyfiken och ville att jag skulle börja berätta vad som hänt, de gjorde jag således inte, för frågar man inte, så får man inget veta.
Det kan ju även vara så att personen ville döva sitt samvete över sina blodsband personen har med min sk fru.
Detta är nu bara mina högst personliga tankar och funderingar.
Skumt var det i allafall.
Men fortsättning följer kanske.

Fick ett annat samtal som gjorde mej helt bestört, hela mitt sista år rullades upp och jag kände igen känslorna av att känna sej otillräcklig, och jag förstod inte.
Jag vill hjälpa men jag vet inte på vilket sätt. Och går det att hjälpa?
Det var ett sorgligt samtal, men jag hoppas på det bästa resultatet och det enda jag kunde göra i nuläget var att säga att mina öron och min dörr stod till förfogande för mina vänner.

Sen var det ju melodifestival igen, myset och jag hängde nere på lister hos goda vänner. Fisk och skaldjurssoppa serverades till förrätt, oxfilé och hasselbackspotatis till huvudrätt och fruktsallad och glass till efterrätt.
Även barnvakt ingick, till både min och Mollies stora glädje.
Jag berättade de senaste som hänt i vårt liv.
Att Mollie börjat prata så smått att morföräldrarna är på resandefot, om att det varit en journalist och en fotograf här hemma i byn och att de skulle skrivas ett repotage om myset och min situation.
Att repotaget skulle landa på fyra-fem sidor i tidningen...
Alla tyckte det var bra att storyn kommer ut.
Vi avslutade även denna kväll med en match alfapet, vilken jag igår tyvärr inte vann...

Idag har vi varit i Valje på fika och mys, jag passade på att få lite hjälp av min fina vän att sköta om Mollie, så hon fick sej en välbehövlig manikyr.
Jag har misskött henne vad det gäller det, jag har inte klippt hennes små naglar på hela tiden och hon är ju tre månader nu.
Men hon är ju så liten och man är ju så rädd att det ska gå åt skogen, men nu gjordes det av en van hand så nu är hon tipp topp igen.
De var mysigt att bara hänga med sina vänner, avslappnat, lungt skönt och tryggt, precis som en söndag ska vara.

Nu har vi tänt ljus i hela huset och väntar på att det ska bli dax att spela bingo.
Vi blir nog kvar i soffan under filten i kväll och bara myser med varandra.
I morgon är det så dax att prata med socialen igen och försöka reda ut ett och annat, jag hoppas att det ska gå smidigt. Usch...

Schlagerkväll.

Söndagsmys i Jockarp.