En mördare och ett dött barn....

Vet inte vad det är, men idag kändes det helt rätt att lägga in en fin sommarbild :) Om man klickar på bilden så kan man se den i större format och verkligen se ansiktsuttrycken av den lycka som finns när man gifter sej. Visst ser vi glad och lyckliga ut..

Jag undrar vad som tog åt den lilla kommentar skrivare, gick den in i den berömda väggen eller var det inte roligt längre att leka lilla anonyma skiten?
Nu vet jag ju vem det är med, det är alltid roligt att leka detektiv, och med tanke på att jag är mammaledig och har all tid i världen till just sådana små projekt, så såg jag det som en utmaning.
Men nja, de var nästan lite väl enkelt.
Jag känner att jag börjar bli vass på det här med datorer och har man sen dom rätta kontakterna så är det inte så svårt.
Ska bli roligt när jag möter denna lilla fega prick öga mot öga nån gång, då ska vi se hur det är med tuffheten egentligen.
Kan den vara bortblåst då tro?
Jag tror iallafall att vi nu sett slutet på detta omogna kommenterandet om inte så får vi väl ta de den dagen då nästa kommentar dimper ner.
Men nästa gång kommer jag att hänvisa till den infon jag har och skriva ut vem det är, då lär det nog bli jobbigt att gå på stan utan en mask framför nyllet.
Tillläggas kan ju göras att jag hade fel beträffande hårfärgen, jag ber nu alla blondiner som tog illa upp om ursäkt, förlåt.

Ja sen har det då kommit till min kännedom att det finns folk därute som säger att det jag skriver här i min dagbok/blogg inte stämmer.
Att allt jag skriver är lögn, speciellt det jag skriver om min sk fru och om mina känslor..
Då har jag minsann en fråga.
Är det inte så att min sk fru lämnade mej höggravid?
Är det inte så att hon lämnade mej för en annan brud?
Är det inte så att jag var nygift?
Är det inte så att det var hon som tog sina saker och flyttade?
Är det inte så....?

Jo det är det och det är också så att detta är fakta.

Allt det andra jag skriver om nu, det är hur jag uppfattar och bearbeta detta stora fega fruktansvärda svek, hur jag bearbetar MINA känslor.
Jag utgår inte från hur min sk fru eller hennes familj mår.
Detta är mitt liv som pågår och min dagbok/blogg.
Är det nu nån som har så stora problem med det så förstår jag inte varför dom inte själva börjar blogga, så kan dom berätta sina känslor och sin version av alltihop.
Men säg för fan inte att detta inte är sant.
För jag om någon hade önskat att det inte var sant, men tyvärr så är det det.
För det är jag som sitter här med ett litet barn, ett litet barn som min iskalla sk fru har lämnat.
Och som den kloka journalisten som jag hade möjlighet att få träffa och utbyta erfarenheter med, hon sa att sådana personer som gör så här dom är mördare.
För att deras barn är döda för dom.
Och jag är villig att hålla med henne, jag förstår vad hon menar, min sk fru har ett dött barn.
Detta lilla underbara barn som heter Mollie hon är död för min sk fru. 
Hon har dödat sitt eget barn i tanken.
Fy vilka människor.
Den sanningen är grym och jag förstår att dom personer som går runt och säger att detta inte är sant, att detta inte stämmer som jag skriver, jag förstår att dom är rädda.
Det hade faktiskt jag med varit, jag hade nog känt att hela mitt liv har gått åt pipsvängen för att jag gjorde ett val som jag inte kan eller för den delen inte vill stå för.
Jag förstår att dom är rädda.

Och rädda människor är farliga människor.....

Men vi håller ögonen öppna myset och jag när vi går med våra huvuden högt. För till skillnad mot vissa kan vi faktiskt göra det.

Myset lever i allra högsat grad ;)

Jockarp.