"Barnledig" = Panik.

Smidigt :)

Vilken dag det blev i går.
Det började med att min mor och min bror tog med sej Mollie på promenad, och när jag var barnfri så roade jag mej med att städa och köra till ica och handla, herregud, det låter ju inte klokt.
Men så var det iallafall.
Jag spelade Lundell på hög volym här hemma när jag gick omkring med dammsugaren, och när jag körde bil så blev det Lasse Winnerbäcks "kom i håg mej då" som drogs av så högt så folk trodde nog att de var en liten snorvalp som glassade runt i sin fars bil och spelade tuff.
Hihi dom skull bara veta att i bilen satt en mor i undre medelålder som var ute på sin jungfruresa.
Det var en märklig känsla att kunna vrida upp ljudet så högt man ville, och sitta där i bilen och försöka överrösta Lasse  med sin sköna stämma. Vilken frihetskänsla.
När jag kommit halvvägs till stan märkte jag att jag hade glömt telefonen hemma i laddaren, skulle jag vända eller skulle jag chansa på att Mollie var i trygga händer...Jag fortsatte men jag kände mej stressad.
Och givetvis så stötte man ju ihop med folk man kände, de gör man ju alltid när man är stressad, först träffade jag på min barnmorska som hjälpt mej så mycket, och hon var jätte pratglad, hon undrade hur allt var och hur det funkar med Mollie.
Lite senare träffade jag på en gammal klasskompis, han hade med en liten tjej, och de var roligt att stå och snacka om barnen och dagis, skola och annat som hör till, men jag kände ändå att jag ville hem till min lilla tjej.
Upp på bresladd i allén i tron om att Mollies sista stund var kommen och att ingen klarar av att sköta om henne som jag.
Så möter jag Mollie och mormor traskande i lugn mak över gårdsplanen, som om inget hade hänt.
Dom hade varit i stallet och grejat och fixat, och Mollie hade givetvis sovit hela tiden, och hon sov en timme till, så varför denna stress?

Eftermiddagen tillbringades till skogs.
Det stod korvgrillning på schemat, det var jag och Mollie, bästa dolan och hennes familj och min bror och hans flock.
Det var ett väldigt jobb att få ut vagnen till grillplatsen, det var snö och is blandat med en härlig lera, så till slut så bars vagnen fram i skogen. Och Mollie låg klart helt ovetande och sov som en stock..
Det var lite kyligt och blött men det var mysigt och ungarna hade så roligt.
Jag tycker det är spännande med det här med möten, när man ser på barn som träffa andra barn som dom inte känner, så är det en viss blyghet, men det går över väldigt snabbt, efter ett par minuter är det som dom känt varandra hela livet, väldigt intressant.
Väl hemma igen med dyngsura sockar så kurade vi upp oss i soffan en stund för att få upp värmen.
På kvällen dök Mollie ner i badbaljan, och efter det somnade hon helt utslagen på soffan, vi spelade bingolotto som avslutning på en ljuvlig härlig Söndag.
Och vinst blev det med, jag tycker nästan att man kan marknadsföra bingolotto med spelet som ger vinst varje gång.

Idag har Myset och jag haft besök av lillkusinen, hon fick hjälpa mej att välja kläder och knyta en rosett på Mollie byxor, hon blev så fin så.
Nu är vi hemkomna från ett lugnt och trevligt caféhäng.
Myset sover på soffan och jag borde ta tag i mullvardsbunkarna i trädgården, det som göms i snö kommer fram i tö, det är inte bara nackdelar med snön minsann. Man slipper se eländet.
De retar mej att det ska bli så här varje år, jag har ordning på dom små ligisterna hela året fram till snön kommer, sen röjer dom av hela gården, Grrr...

Ligister...

 Jockarp.