Utflykt och hästar...

kafferep...

Nu har vi bokat New york resan, vi åker den 8 sep, så vi kommer att vara där över den 11 sep, hoppas nu bara det inte blir problem när talibanerna ska fira sina tio år som världens sämsta piloter.
Och att dom inte har planer på att göra något nytt sjukt attentat.
Vi fick nu tag i en sån där liten säng som hänger på väggen, så jag kan få lite avlastning, och så Mollie kan sträcka ut ordentligt, så där kan hon ligga och mysa några timmar under flygningen hoppas jag.

Idag har vi varit på nya äventyr, vi har varit i Mollies andra hemland, där hon blev till, Danmark då alltså.
Vi strosade mest omkring och tittade på folk och tog en fika på de äldsta cafet i helsingör, Mollies mormor tryckte i sej två potatisbakelser och ett wienerbröd, snacka om kaloribomb, själv tog jag en kopp kaffe, min karaktären är för närvarande på topp.
Vi letade efter en kylskåpsmagnet som de stod Danmark på, för jag hade tänkt mej att jag skulle köpa en sån till Mollie från varje resa och varje land hon varit i, just nu hänger det en på frysen från vår tripp härom veckan, men den vill ha sällskap.
Men de visade sej vara ett omöjligt uppdrag att lyckas med. så vi får väl ta en sväng till Köpenhamn inom de snaraste, för där ska man väl kunna hitta en iallafall.

Efter Danmarksbesöket tog vi en sväng inom köpcentret Väla i Helsingborg, de var upp till 70% REA där nu.
Jag var inne i polan och pyret affären och kikade lite, men Mollie har ju kläder nu till hon är två år, så jag gick bara och kände och klämde på grejerna.
Och som vanligt var myset helt ovetande om vad hon varit med om, hon sov och åt mest.

Jag har fått en fråga här idag vad som hände med mitt hästintresse.
Jag har haft egen häst sen jag var nio år, och tränat och tävlat, men när vi bestämde oss för att försöka bilda en liten familj, så kände jag att jag var tvungen att avveckla de lite.
Så den hästen jag hade igång då hon såldes.
Och min gamla tävlingshäst Tara hade  fått föl och levde ett riktigt hästliv, vilket hon kommer att fortsätta att göra.
Jag har ingen förståelse alls för människor som när dom är gravida ska förverkliga sej själva och envisas att hoppa upp i sadeln, man har ansvar för fler än sej själv då.
Och det är ett ögonblicksverk till att man ligger där på marken och undrar vad som hänt.
Och nu eftersom jag är ensam förvaltare över denna lilla guldklimp så kommer jag nog aldrig hoppa upp i sadeln mer, jag har ett ansvar över min dotter och jag ska givetvis försöka minimera riskerna att hon blir föräldrarlös.
Vidare kan väl sägas att det finns olika delar i ens liv och hästeriet har varit en stor del av mitt 35 åriga liv men nu finns det viktigare saker i denna delen av livet, och det är inget jag är ledsen för.
Snart springer de kanske omkring en och annan shettis här med, man vet ju aldrig.
De får ju tiden utvisa, men vi saknar inte erbjudande, hela ekbacken är full av småhästar.


Nu ska kvällen avslutas i soffan.

Shoppingtur..

Jockarp...