Pirrig…..

Efter en vecka med jobb så kom helgen perfekt. Det är alltid lite tuffare när man är ny på jobbet. Så mycket att ta in.

Jag har haft äran att träffa på en massa gamla jobbarkompisar. Alla hälsar mej välkommen tillbaka. Så himla roligt och det betyder faktiskt mycket för mej. 

Jag har hunnit med en utbildning i veckan också, intressant sådan.

Hemma har jag haft det lugnt, jag har servat min fru med diverse saker och uppgifter. Hon har haft ett tufft schema och jag har verkligen velat underlättat livet för henne så hon fått förbereda sej i bästa mån till de som komma skall.

Fredagseftermiddagen checkade vi ut lite tidigare från jobb för att hinna ta oss upp till huvudstaden så fort som möjligt.

Det gick fort, kanske lite väl fort ;)

Idag är det en spännande dag. Och jag är en aning nervös faktiskt.

Jockarp.

24:an…..

Det var tio år sen jag var i Barcelona. Ja nu var det dags igen. Förra gången jag var där sprang jag ett marathon, denna gången var tanken att göra detsamma.

Vi lämnade ett snöigt Jockarp och körde ner till Malmö.

Sydligare och snöfritt. Bra där. Över sundet till Kastrup sen iväg med flyg mot Spanien.

Vi kom fram sent så det var tåget in till stan och sen knallade vi iväg mot vårt boende.

Vi bodde kanon. Mitt i stan precis mellan start och mål för loppet.

Lördag och vi skulle hämta nummerlappen. Det är alltid tidskrävande så vi ville ha det gjort så fort som möjligt.

Vidare strosade vi runt på stan. Åt gott och tittade på folk. På La Rambla stötte jag ihop med en kvinna som jag sprang Tokyo marathon med. Det var ett glatt återseende. Även hon var redo för ännu ett marathon.

Starten på loppet gick 09:25 och 4,5h senare var vi i mål. Vi hade haft fantastiska timmar på Barcelonas gator. Så mycket folk som var ute och hejade i det soliga sköna vädret. 

Jag hade henne vid min sida under hela loppet, min underbara fru. Vi pratade stora delar av loppet, om allt, och framförallt hur vi kände oss. Och båda två mådde bra loppet igenom. 

Det var ett mäktigt avslut när vi hand i hand till publikens jubel sprang igenom triumfbågen och in i mål. Mäktigt så tårarna kom.

Vi var trötta men glada och när blinget hängdes runt nacken njöt vi av att ännu en gång pressat kroppen till max.

24 maran i ordningen för mej och den andra för min fru. Ja det var fint att göra ännu ett lopp tillsammans.

Vi gick hem och tog en lång het dusch sen en stunds vila under täcket i sängen innan vi begav oss ut för att käka en gudomligt god pizza.

Vi somnade klockan åtta på kvällen och sov som små grisar till halv fyra på morgonen.

Kroppen kändes faktiskt förvånansvärt pigg. Go känsla. Vi tog en kaffe och lite choklad. Sen somnade vi en stund till. 

Måndagen stod det hemfärd på schemat och det var fint att komma hem med blinget. Kidsen sov så godnattet fick skötas om per telefon när vi landat på dansk mark.

Jockarp. 

Vårkänslor……

Jag befann mej mellan två jobb i fredags och det utnyttjades till fullo. Först en hälsokontroll sen en löptur med terriern. För första gången detta året gick löpturen att ta i småbrallor. Det närmar sej. Våren är på intågande och den är så välkommen.

Kvällen var jag utbjuden av min fina fru. Först var vi på flabben och käkade en väldigt god middag. Vi träffade vänner som slog sej ner och åt med oss. Spontant och fint.

Vi sa hejdå och gick vidare till teatern i Kristianstad. Älskar teatern och jag älskar mitt sällskap. 

Vi satt och höll varandra i handen hela föreställningen. Det var helt underbart.

Och föreställningen då. Jo den var galet bra den med. Så som i himmelen. Jag har sett den innan men jag tröttnar då aldrig på den.

Lördagen bjöds det först på en löptur sen på kalas till svärmor. Trevlig tillställning och god mat. Solen sken så vi höll oss utomhus så mycket det bara gick. Det gäller att passa på.

Vi fick med oss ett par mindre barn hem för mellomys och övernattning.

Fem barn till Mellon alltså. Hallå så mysigt. Och tänk. Rätt låt vann :)

Söndagen blev lugn. En promenad med Kennet på beget. Vi la oss i gräset i en solig glänta och bara njöt. Livet alltså. Grillen tändes och vi satt ute och käkade lunch.

Inga klagomål på den helgen alltså.

Jockarp.

Platsbyte…….

Soliga dagar med henne

Jag har inte mått bra, krabb med magen och omläggningen med kosten har nog påverkat mer än vad jag trott. Jag har varit matt i kroppen och öm i musklerna. Varken laktos eller gluten har tuggats och ja rimligt så borde det ju påverka.

Men en viss oro känner jag inför det stundande maratonloppet. En vecka det är lite tid för att snyta 42,195 meter ur nosen.

Jag är också inne på upploppet på jobbet nu. I skrivande stund har jag en arbetsdag kvar sen lägger jag kepsen på hyllan och checkar ut. Men det är med delade känslor såklart. Jag trivs med allt på mitt kneg men ändå blev jag så triggad av det erbjudande jag stod inför så ett nej var inte möjligt. Måndag startar ett nytt kapitel.

Nästa vecka byter muggen plats.

Jockarp