underregnbågen.se

Blogg listad på Bloggtoppen.se

tisdag 28 februari 2017

Min utmaning....

Hmm ja henne tar man inte var man ställer henne.

Jag levererar verkligen vad det gäller träningsmässigt just nu, Marathon distans i helgen och måndag morgon drämde jag till med ytterligare km på löpbandet. Håret hade inte torkat från duschen från kvällen innan och jag svettades rikligt så håret var åter helt dyngsurt när jag hoppade av bandet. Det är lite småfestligt att börja veckan på det sättet.

Jobbet gick som vanligt bra, mötena avlöste varandra och på grund av ett långdraget möte missade jag kontrollen av foten. Men nja den känns bättre nu så jag kanske hoppar över det momentet.

Jag hade en konstig känsla som mullrade inom mej många gånger under dagen. En känsla över att jag ville ringa till en person som funnits i mitt liv tidigare bara för att höra hur hon mår. Mycket märkligt att det dyker upp från ingenstans och ligger och gnager under flera tillfällen.
Min jobbarkompis började prata om horoskop med mej, det var en bra brytning på mina tankar, jag började fundera över om jag trodde på det eller inte. Inte blev nog mitt slutgiltiga svar på den frågan.

Vi pratade om jordens befolkning och om att inom en snar framtid kommer det vara Indien som står för det land med flest människor, det är väl konstigt. Jag trodde på Ryssland, det är ju så stort till ytan, men vi kom fram till att stora delar av det landet kan det inte ens växa en morot på, kallt och otjänligt. Tydligen är det otrevligt även på andra sätt, enligt min källa så mister en kvinna i timmen livet på grund av våld. Det låter inte klokt i mina öron. Våldsdåden utförs av män, men det var ingen överraskning precis. Hemskt.

Jag lämnade bruket och drog till Bowlinghallen, det var ingen konst att vara en stjärna i det gänget ;) Jag drog in fem strikar och det var jag väldigt nöjd med. Och nej allt är inte en tävling, men nästan allt.
Vi åt god mat och det kramades en hel del. En trevlig tillställning.

Visst att det var trevligt men jag ville ändå hinna hem innan nattningen så jag skyndade mej, men till vad egentligen? Jag hann inte mer än komma innanför dörren förrän jag och min ilskna lilla dotter rök ihop. Är det något jag avskyr är det lögner och dumheter, lögnerna slapp jag undan men dumheterna fick jag allt smaka på och jag blir oxtokig i dom lägena. Har jag sagt att det är läggdags så är det läggdags, förhandling onödig.
Förvisso gillar jag att hon utmanar mej, barn som inte vågar stå upp för sej själva eller för något dom tycker är inte något jag förespråkar, men för dagen hade jag hellre sett att vi hade kunnat få en mysig stund den lilla tid vi sågs. Men nej det blir inte riktigt som man tänker sej.


Från löparskor till det här....


Jockarp.

måndag 27 februari 2017

Kalasande...

Tjohooo


Söndags morgon och ingen löpning på morgonschemat. Annorlunda må jag säga. I stället gjorde sej myset kalasfin efter frukost. Det stundade kalas.
10:00 checkade vi in på Randiz lekland. Vi blev mottagna av min icke kaffedrickande vän och hennes son, det var den lille mannen som fyllt år. Det var ett glatt möte, dom har varit saknade.
Mollie såg fram emot festligheterna väldigt, vi springer inte precis ner dörrarna på dessa lekland.
Paketöppning startade och Lego blev dagens stora paketvinnare.
Leken tog fart och det var härligt att se alla glada barn och vuxna. Jag hängde med Mollie en stund bara för att kontrollera alla olika konstellationer av lekar. Jag ville ha koll på hur anläggningen var uppbyggd så att faror minimeras. Jag provåkte lite olika saker, hoppade och klättrade. Inga bekymmer där inte.
En matrast och sen fortsatte leken. Ingen ville sluta. Men allt har ett slut så vi tackade för oss och drog vidare.

In till Ekohallen, vi behövde lite flyttlådor och vi letade vidare efter den köttätande blomman, vi kammade noll även denna gång. Men nu har vi fått ett hett tips som vi hoppas ska ge utdelning.

En ny butik har öppnat ;)


När vi kom hem hängde det en blomma och en chokladask på dörren. Att bli uppskattad på de sättet gör mej glad. Blommorna sattes på bordet och chokladen tog två andra hand om :)

Soppa lagades och två tallrikar tryckte min dotter i sej, jag åt ingen, inte just då. Jag skulle nämligen ut på mitt älskade berg. Ordningen är återställd, snön är borta och tjälen släpper. Svampkänning ännu en dag under sulorna alltså, Skönt när det sviktar. Ännu en halvmara las under mina fötter och det var lite tungt på sina ställen. Mycket vatten och grymma backar, duggregnet föll på mej och tröjans dragkedja gick sönder, mycket som hände på ett par timmar på berget alltså.

Frusen, trött och hungrig kom jag hem och vad passar då bättre än att värma en slurk soppa. Det var strid om maten, Mollie ville ha mer. Jaha lika bra att dela med sej då.

Nya lakan i sängarna och jag klarade det utan att kasta upp. Det är så sjukt trist, måtte jag träffa en böna snart som kan dela den uppgiften med mej. Att byta lakan blir lite roligare då.
Nyduschad kröp jag ner i mina rena fräscha lakan och gosse vad jag njöt. Att man kan känna en sån tillfredsställelse är helt sjukt. Och än bättre blir det till sommaren när lakanen torkat i sommarvinden. Mmm jag längtar till sommaren och snart är den här ;)



Jockarp.

söndag 26 februari 2017

Heting....

Asså den där kocken :)


Myset kom insmygandes med sitt kramdjur till mej redan halv sex. Hon frågade om det var morgon, nepp sa jag kryp ner till mej och sov löd order.
Halv sju kröp sen jag försiktigt upp för att inte väcka mitt nu sovande mys.
Mormor kom klockan sju och jag gick ut och gav hästarna varmt vatten. Temperaturen visade på fem minus men det kändes inte så.

Springandes angrep jag backe efter backe och det var en fantastisk vinterdag. Det kändes som om jag sprang i en vacker vintertavla. Det var så otroligt vackert och solen steg och mötte mitt ansikte, den var varm. Så underbart. I två mil njöt jag sen var jag åter hemma på borggården.

En tallrik yoggi med lite frön och nötter sen väntade duschen. Vidare var det dags för simskola.
Fyra barn för dagen och Myset var bäst i klassen, hon levererade stort både på ryggsimmet och flytandet. Hon imponerade stort både på mej och på simfröken. En rolig stund alltså.

Vi drog till Maxi och handlade, vi är ute efter en blomma som fångar flugor, myset har tjatat om det ett tag men det verkar vara svårare än väntat allt lyckas köpa en. Vi fick ta ett par andra blommor medans vi letar vidare.

Kaffe i söderläge med en sol som vräkte ner på oss passade perfekt efter vår utfärd. Det är så lyxigt att bara gå ut och sätta sej med sin kaffekopp. Lantliv när de är som bäst.

En sjukt god kycklinggryta lagades, det blev en het historia, väldigt passande :)
Fyra matlådor blev över och det är bra att fylla på frysen emellanåt. Efter middag blev det en tupplur i soffan. Herregud vilket chill liv. Jag ser mej ha tid till lite vila nu för tiden jag hinner med det jag ska ändå och det är bra.

Vi kollade gemensamt på en film och ja det gick inte att hålla lipen borta. Det är inte utan att jag längtar till dessa barnfilmer är historia och triller, komedier och rysare står på min dotters film listor. För dagen var det nalle puh som fick mej att gråta en skvätt, ja pinsamt jag vet men är man en känslig tjej så är man.

Mellon ja det börja bli en vana en trevlig sådan. Vi satt tätt ihop uppkrupna i soffan och Mollie hade fixat med själv mallen för att hållas statistik på låtarna. Vi är lite oense angående hur skala ser ut. ibland har hon poäng mellan 1-100 och ibland 1-40. Inte lätta att veta.

Min absoluta favorit i årets tävling var helt klart vår käre same. Att ett par futtiga rader text kan knocka så med en gång och med sån kraft det var imponerande. Jag föll nog lite för fröken Aninia, en skön tjej :)
Vi tog en sen tandborstning och jag gick och sjöng raderna i en värld full av strider. Då säger Mollie plötsligt.
- Dom sjöng styre mamma.
Nä du det gjorde dom inte, sen flinade vi gott åt det och provsjöng styre några gånger :) Vi hade en supermysig kväll ihop. Lättlevt.


Många bra låtar enligt myset :)


Jockarp.

lördag 25 februari 2017

Flickvän sökes....

Monkey business :)


Dom första orden som kom från min mun när jag vaknat och klivit upp var, eh men va fan. Hela palatset var fullt med snö. Hur gick det till? Jag var inte förberedde på det. Jag väntade på våren jag.
I mina kängor och full rulle på kärran mot brukets gym. Jag drog in ännu några km till veckans samling. Det  kändes bra. Foten var mycket bättre vilket var konstigt. Jag skickade ändå ett mail till sjuksyrran på jobbet och fick en tid på måndag. Ja nu är det inget återvändo. Nu ska det redas ut.

Jag levererade bra på jobbet och det kändes toppen att avsluta veckan på topp. Det märktes tydligt att det var fredag, fredagsstämningen infann sej tidigt på dagen. Nivån på skämten var alltså en bra bit under bältet och jag skrattade hysteriskt. Vilket ängagäng vi är.

Min lilla invit med tårtor gjorde succé, man kan inget annat göra än att älska Leonora Vilhelmsson när hon kommer med alla dessa goda inslag i vardagen. Grabbarna var nöjda och så även jag.
Innan vi gick hem sa vi till varandra att vi redan längta till måndag, det måste väl ändå ses som ett extremt gott betyg till vår arbetsplats och till vår projektgrupp.

Myset var på fritids några timmar men det var sparsamt, mormor både lämnade och hämtade henne under mitt arbetspass. Dom satt och myste i soffan när jag kom hem och informationen om att det ätits jordgubbar nådde mej, vilka livsnjutare dom är dom där två ;)
Vi drog hem och började laga mat. Myset dukade och donade lite med maten. Vi lyssnade på musik och jag älskar att höra min dotter sjunga med i låtarna. Det är så hemtrevligt på något sätt.

Myset chillade i soffan efter middagen och jag tog tag i en garderobs inventering. Jag är så sjukt effektiv när jag väl kommer i gång. Tre garderober rensades ut och jag provade diverse kläder. Jag konstaterade krasst att jag har en massa kläder som har tjugo år på nacken men fortfarande sitter dom som en smäck på mej. Ja, vad det betyder är ju enkelt att räkna ut. Matchvikten har varit densamma under alla dessa år. Helt sanslöst kan jag tycka. Jag hittade även några guldkorn och några brallor klippte jag till så att dom passar bättre in under sommarmånaderna. Ny garderob alltså :)

Min dotter ville att jag skulle natta henne och det gör jag mer än gärna, jag låg jämte henne och hörde hur hennes andetag blev lugnare och djupare ju fler sekunder som gick. Det är en skön känsla att ligga bredvid henne och lyssna på henne, hon är helt trygg och att känna den känslan gör mej varm i hela kroppen.
Min dotter mår toppen och jag är världen bästa mamma.


Hittade den här gamla tröjan ;)


Jockarp.

fredag 24 februari 2017

Dårarnas paradis.....

Snart ryker vintermössan....


Uppstigning vid femsnåret. Jag satte fötterna på golvet och reste mej. Aj. Min fot gick knappt att gå på, smärtan var enorm. Jag linkade ut i badrummet och borstade mitt vackra garnityr. Hopp i löparkläderna, matlådan togs ur kylen, datorväskan och påsen med gympadojorna togs i nävarna sen gick jag ut. Det smärtade fortfarande men inte lika mycket. Jag checkade in på gymmet och när jag fick skorna på fötterna var smärtan minimal, märkligt.
Jag tog ett ganska lugnt pass, visst att jag var grymt svett, men jag lät dom tänkta intervallerna vara.

Dagen fortskred och jag hade en lagom go smärta hela dagen och nu är jag nära att ta mej till sjukstugan på jobbet. Det som gör att jag håller mej borta från stället är förmodligen att jag är något rädd för hur domen kommer att falla. Ett brutet ben i foten skulle med all sannolikhet betyda vila. Turligt nog är det översidan som inte är i form. Hade det varit någon annan del hade det nog varit omöjligt att träna.

Vi hade ännu en sjukt kul dag på kneget, mina kollegor var i sitt esse och jag tjöt av skratt flera gånger under passet. Dårarnas paradis helt klart ;)

15:00 kom myset och mormor och mötte upp mej vid grinden på bruket för vidare färd. Dom hade varit ledig under dagen och hunnit med att köpa nya byxor. Dom visade min dotter stolt upp för mej innan jag ens hann fram till henne.
Café Mandeltårtan var målet för dagens utflykt. Gaaah jag älskar deras mandeltårtor och för dagen tog jag två bitar, ja, jag vet att det inte är okej, men jag kan inte låta bli. Jag faller för frestelsen och jag faller hårt när det gäller denna specialitet.
Eftersom jag öppnat mitt lönebesked och nåtts av infon om att månaden gett mej närmare 80 papp kände jag att min generösa ådra kittlade mej. Tanken var att köpa en hel tårta till fredagsmyset med grabbarna på jobbet men tyvärr med alla sportlovs lediga och fikasugna människor fanns det bara ett par futtiga bitar kvar. Dom tog jag dock men jag fick dryga ut festligheterna med några tårtbitar av choklad. Dom går hem dom med, det är jag säker på :)
Medan jag gluffsade i mej tårtbit nummer två tog myset en glass, även den är speciell. Karlskrona glass. Utomordentligt god. En riktig svulltorsdag, så jobbar vi.

Kvällen kändes lång men det berodde nog främst på att jag slutade tidigt och att det var ljust så länge.
Vi styrde upp sysslorna gemensamt i hemmet vilket är bra. Mollie rustas för sitt liv som vuxen och jag får hjälp. Win win.


Så sjukt gott...



Jockarp.

torsdag 23 februari 2017

Andra planeter....

Dansk design


Sportlovsvecka och det passade utmärkt med en fridag mitt i veckan.
Planen och sällskapet var klart sedan innan så det var egentligen bara att packa väska och dra iväg. Men nej, nej, nej. Så enkelt får det inte vara.
Jag vaknade av ett mess runt sexsnåret med informationen om att min icke kaffedrickande vän låg med spyspannen. Alltså förstod jag omgående att skulle utflykten bli av så blev det med två personer mindre än vad det var tänkt.

Myset vaknade och vi kramades en bra stund i soffan och jag passade på och fråga henne om hon ändå ville åka i väg, bara hon och jag. Hon bad att få återkomma efter frukosten. Det går fint sa jag.
Frukost och kaffe och lite chill vi teven i form av fixarna (tydligen det nya nu)
Jag frågade henne ännu en gång om hon ville åka och svaret blev ja.

Klockan nio satt vi på tåget och pysslade lite i en pysselbok. Jag njöt i fulla drag av att bara sitta på en stol bredvid min dotter. Jag lyssnade på henne när hon kom på hur det skulle vara i boken och ibland frågade hon mej om hjälp med att berätta vad det stod i texten.

Två timmar senare hoppade vi av på Kastrups flygplats. En trappa upp och vi hoppade bums på den förarlösa Metron, Mollie blev helvild när hon kom in i tåget, sprallig av tanken på att ingen körde tåget helt enkelt. Jag bara log åt henne.

En kilometers promenad och där nådde vi vårt mål. Den vackra byggnaden välkomnade oss och innanför dess väggar finns det 20 000 djur, sju miljoner liter vatten och 53 akvarium. Jag gillar stället skarpt och en av anledningarna är klart byggnaden, jag tycker att den är vacker och att den sen också ligger fantastiskt vackert intill vattenkanten gör ju inte saken sämre precis.

Vi strosade runt och kollade på alla fiskarna, fåglar och andra djur som rymdes i bygget. Det var  mycket folk på plats, det roade jag mej med att kolla på. Ganska flat tätt också vilket gjorde det ännu lite intressantare. Det gäller att hålla sej uppdaterad ;)

En lunch i form av fish and Chips med utsikt över Öresund. Vackert så det gjorde ont i mej.
Efter maten tog vi en tur ut till Uttrarna Moije och Agnes, dom är både Mollies och mina favoriter så dom hälsade vi på en bra stund. Dom är super söta och väldigt aktiva.

Vi vände hemåt efter en snabb fika på flygplatsen medan vi väntade på tåget.
Det blev en dag som inte blev som det var tänkt men det blev väldigt bra ändå vilket jag är glad för. Och vi har redan nya utfärder planerade med våra vänner, det gäller bara att alla håller sej på benen ;)

Spännande...


Jockarp.

onsdag 22 februari 2017

Rättvist...

Jomensåatte....


Ett stenhårt pass på löpbandet startade runt halv sex och avslutades när svetten formligen sprutade ur mej. Den starten på dagen är precis vad jag behöver. Huvudet fungerar mycket bättre när kroppen rör sej framåt. Mitt huvud funkade kanon under gårdagen. Jag ställde frågor, sökte svar och fann dom. Det är en enorm tillfredsställelse.
Ibland ser det inte ut så utan frågor ställs och svar söks men jag hittar inte riktigt rätt. Det är då jag blir låg och analyserar så mycket så huvudet håller på att flyga i luften. Jag måste få svar på mina frågor annars mår jag inte riktigt hundra. Men gårdagen var alltså en dag med enorm svarsfrekvens.

Några möten på jobbet och diskussion om min framtid. Det ser fint ut på den fronten. Jag kommer att jobba dagtid ett tag till vilket är glädjande. Allt blir enklare för myset och det är det viktigaste. Jag blir också enormt flexibel och kan i princip sätta mina egna tider, flex är fint och ledighet är fint det med.
Det är extra viktigt nu när jag har en del på spisen gällande den privata delen av mitt liv. Det känns som Gud hör bön. Jag var nöjd, belåten och enormt tacksam över att jag får alla dessa fina möjligheter just nu. Det känns väldigt rättvist på något sätt.

Lätt i sinnet? Ja.
Att jag inte mådde prima häromdagen gjorde mej inget, jag tog mej ur svackan och det stärker mej. Jag vet vad jag är kapabel till, jag kan vända mörkt till ljust. Det gäller bara att fokusera på allt det ljusa i mitt liv just nu.
Det började jag med bums när jag körde hem från jobbet. Jag hade solen i ögonen, solbrillorna sattes på näsan och jag drömde mej bort till doften av jordgubbar, sommaräng och nyslaget hö. (Läst den texten i en bok. Min bok) Jag flinade lite för mej själv när raden bubblade upp. Och så tänkte jag, fan tänk att du skrivit en bok Leonora. Ja ibland fattar jag det inte riktigt.

Myset hämtades upp på undantaget för vidare färd till simskolan, hon var lite trött men när hon mötte simfröken piggnade hon på sej. Jag älskar att se min dotter glad och när hon pratar med allt och alla blir jag extra glad. Att våga prata med människor är en god egenskap och den besitter lilla fröken Vilhelmsson, tja den stora fröken Vilhelmsson med ;)
Simningen gick fint och vi missade ett pass när vi var på semester så de ska vi ta igen redan till helgen.

Hem och middagen värmdes och åts. Målarfärgerna togs fram och det levererades ett par alster innan det var dags att hoppa i lopplådan.
Vi kramades och sa att vi älskade varandra, vi formade hjärtan med våra händer och sa god natt.

Den 21/2-17 var en dag som åkte ner i braigalådan med en rejäl smäll. Jag somnade med ett stort leende på mina läppar.

Min lilla sockertopp....



Jockarp.

tisdag 21 februari 2017

Tvivel....



Jag tränade ett pass på gymmet och mådde toppen, men någonstans på förmiddagen förändrades det drastiskt. Jag mådde inte bra, jag började funderar på saker jag haft och vad jag gått igenom. Jag tänkte på det fysiska och saknaden efter det.
Varför det kom vet jag, jag såg något som kickade igång den delen av mina 1,5 kilo hjärna. Sen spann den vidare mot min vilja, jag tryckte undan det men det envisades med att åter komma upp till ytan. Det blev giganternas kamp där inne i huvudet på mej.

Jag behövde musik för att sortera, valet föll på Lasse och hans Låt Tvivel. Jag behöver höra raderna: "De kallas tvivel det där som stör. Det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör" Jag behövde associera mej med texten och tänka. Leonora det är okej, det är okej att tvivla, okej att inte alltid må bra.
Jag behövde höra Lisa Ekdahl sång i tveksamhetens tid. Med raderna: "När tveksamheten gror då jag är långt från beslut, då ingenting är som man tro, inget är som det ser ut"
Ungefär så kände jag, jag var långt från beslut, beslut som inte jag kunde fatta. Jag var svag.

Jag tog mej i kragen när jag grottat ner mej, lite nedbrytning behövs ibland för att känna fighting spiriten börja bubbla igen. Och som väl var började det att bubbla.
Ulf Lundel fick hjälpa mej att se ljust på framtiden igen. Ibland behöver jag höra vackra texter, låta dom komma in i mej runda mitt hjärta, kittla till lite och få mej att må så otroligt bra. Att höra texter som få mej att tro på framtiden att tro på mej själv. Låten Isabella var den som vände min dag från mörker till ljus, texten som följer beskriver den jag är när jag mår bra. Jag är vacker, modig och ingen jävel kan ta mej ;)

"Vacker är den som reser sig, som vågar tro
som törs ett ja i alla nej, som vågar bygga bro
Över hav av bitterhet, över ödsliga nattkvarter
vacker är den som är sårbar, vacker den som ser"
Jag var tillbaka i mitt vanliga jag när jag avslutade sången med raden
"Isabella låt inte dom jävla ta dej"

Jag älskar min styrka att kunna vända svart till vitt. Men för dagen låg det lite kvar och skvalpade i kölvattnet. Det fick min icke kaffedrickande vän råda bot på. Ett samtal med henne där jag fick lufta mej rejält. Likt ett rinnande vatten for det sista lilla tvivlet ur mej. Så skönt.

Jag kunde lugnt sätta mej i soffan med min dotter och titta på festinbjudningarna och vidare roade vi oss med att titta på hundvalpar, jag var lätt igen. Lätt och stark. Tack för det.

Massa inbjudningar blir det...



Jockarp.

måndag 20 februari 2017

Bellman....

Orientering....


Efter en sen afton med glitter och glamour sov unga fröken Vilhelmsson till halv nio. Mormor kom så jag drog ut på berget en morgontur. 2 mil bankade jag till med. Det var gråmulet och det kom lite regn i duggformat. Det var skönt, jag gillar alla väder när jag har löparskorna på fötterna, alla skiftningar i vädret har sin charm.

Hemkommen och en känning i de nedre regionerna, en nalkande urinvägsinfektion kanske. Jag drack upp 1,5 lite tranbärssaft i ett svep, det gjorde susen. Några toabesök senare så kändes det bättre.

Mollie gjorde en orienteringsbana inomhus till mej i form av postitlappar. Dessa sattes upp överallt och min uppgift var att så snabbt som möjligt springa banan och samtidigt plocka ner lapparna. Snabb som vinden lyckades jag med mitt uppdrag.


Mums.


Vi diskuterade middagsmaten och hon ville absolut inte ha hel kyckling vilket jag planerat för. Jag brydde mej inte utan lagade den utomordentliga goda rätten och när vi satte oss till bords och hon tog första tuggan sa hon.
- Det är ju gott mamma.
Ja de vet jag väl, kommer du ihåg det till nästa gång nu då sa jag och ruffsade till henne lite i hennes vildvuxna hår.
Vi flinade lite och sen drog hon igång och berätta Bellman historier på löpande band. Väldigt underhållande måste jag säga ;)

Hon var pigg och febran var som bortblåst.
Städning är veckans höjdpunkt så det satte hon fart med efter maten, hon drog in ytterligare 20 spänn, det damp in på hundkonton direkt. Hon kämpar på med andra ord.

En tur upp till kusinerna livade upp vår eftermiddag, myset pysslade och var nöjd med det, jag drack kaffe och samtalade, det var jag nöjd med. En bra eftermiddag alltså.

Kvällen bestod av dans, både Owe Thörnkvist, Roger Pontare och Lisa Ekdahl drog vi av. Vidare kollade myset på Just Dance och dansade till det, men då var måttet rågat för mej. Jag satte mej i soffan och njöt av min nu pigga dotter. Hon är underljuvlig när hon dansar ;)


Dans och jojo....


Jockarp.

söndag 19 februari 2017

Sjuksyrran....

Mys i soffan gäller...


Ja att myset inte var i form märktes tydligt då hon sov som en stock till klockan åtta. Det gjorde jag med och det var en sensation.
Febern togs och hon hade något förhöjd temp men hon var pigg. Vi gick upp till undantaget och jag sa hej då och gav mej ut på berget.
Tjälen hade börjat släppa så stora delar på min halvmarathon distans kändes det som om jag sprang på en svamp. Go känsla.
Jag sorterade tankarna och filosoferade över livet. Det slog mej att en människohjärna väger cirka 1,5 kilo, jag grubblade lite på vad jag använde den vikten till. Mycket handlar om att sortera saker, vart dom läggs vet jag inte, men jag analyserar och sen försvinner dom så småningom.
Jag ska försöka bli bättre på att använda 1,5 kilo till något mer än just sortera och analysera. Jag skulle ju kunna göra något riktigt bra av det. Men jag är inte där än. Det krävs förmodligen lite snurr och analyserande och en tydlig målbild innan jag är redo att använda den till något annat än de jag gör nu ;)

Vi begav oss hem och jag tog en sen frukost, fasteträning är bland det bästa jag vet men ack vad hungrig jag blir innan jag får mat i kistan.
Vi la oss på soffan en stund, vi behövde tydligen det. En extrem chill helg så här långt.

Våfflor, ja när koden väl knäckts så har jag lätt för att snöa in, våfflor varje vecka jo jag tackar ja. Vi bjöd ner mormor och morfar och jag fick tvinga i mormor den sista våfflan, inget skulle gå till spillo. Hon höll på att somna på stört.

Myset och jag satte oss gemensamt med datorn och Power Point och gjorde en inbjudan till hennes tänkta fest. Från att det skulle vara en tjejfest med tjejerna i klassen så växte det snabbt till att vi ska bjuda in alla och det är tydligen över trettio barn. Hur jag ska reda upp det i palatset med mat och snacks det vet jag inte i detta nu men det löser sej väl. Vill myset bjuda alla så får hon bjuda alla. Så jobbar vi ;)

Tanken var mellomys med vänner men med ohälsan så ställde vi in, vi var inte redo för utfärd, i stället kröp vi upp i soffan med en skål chips och lite annat gott. Vi lyssnade och vi pratade om musiken, mysigt att umgås på ett lite vuxnare sätt. Musik förenar.
Glädjen såg inga gränser i min dotter när det stod klart att hennes favorit gick bums till final. Hon formligen älskade Owe och Owes låt. Själv valde jag att inte komentera det hela ;)

Helt feberfri efter tjugonde gången...


Jockarp.

lördag 18 februari 2017

Febran och potatisar....

En välbehövlig promenad...


En sexårings funderingar. Varför ska man hålla för munnen när man hostar och inte hålla för rumpan när man pruttar. Dessa ord kickade min dotter igång dagen med, vi skrattade hysteriskt över det.
Jag var glad över att vi kunde skratta. Hon hade nämligen ådragit sej febran så vi var hemma från skola och jobb. Det var hennes första sjukdag sen hon började skolan, trist att den kom men det är väl nästan omöjligt att stå emot alla basilusker som härjar fritt just nu. Alla snörval, hosta eller kräks känns det som.
Hon ville inte äta, de enda som gick ner var glass och jordgubbar. När hon fick glass tog hon även ett par maränger och plötsligt sa hon till mej.
- På tal om maräng, den är inte jättegod, lite.
Jag bara tittade på henne och smålog. Jag höll inne med mina frågor om hur hon menade för jag såg de som viktigare att hon åt.
Men jag var nyfiken över hur hon tänkte där.

Vi gick ut en sväng, potatisförådet fylldes upp. Sorterna vi valde för dagen var Asterix och King Edward. Asterix var superstora, det räcker att skala ett par stycken till middagen.

Jag tvättade bilen och myset var faktiskt med under hela övningen, men hon var väldigt lugn. När jag ändå var hemma och hade gott om tid tog jag och tvättade palatsets trappa. Den var lite grön på dom norra delarna av trappan och det var mycket rester från svalornas bo och deras avföring. Nu ser den tipp topp ut. Vackert.


Bra växtlighet på Vesan...

När mormor slutat jobbet tog vi en vända upp på undantaget och jag tog en löptur, precis vad som behövdes, en mil, lite lagom så där och jag inkluderade mördabacken. Jag ville inte ge mej av för långt hemifrån med tanke på mysets status.

Intervjun som gjordes för aftonbladet släpptes igår och det var fina bilder men texten är ju sorglig, jag ser visserligen på de som en lärdom just nu, känslorna finns inte där längre, eller rättare sagt, dom smärtar mej inte längre. Skönt.

Vi tog ett break i soffan och nu var det min tur att slumra lite, jag var sliten och det berodde förmodligen på min djupanalys av mysets hälsa under min vakna tid. Febran var uppe på 39 och vände, hon var ömsom pigg ömsom icke pigg.
Innan nattningen skulle jag ge henne febernersättande, jo tjena vi är inga pillertrillare precis så givetvis gapade pillerhyllan tomt. Mormor fick komma till undsättning, jag fick i henne ett halvt piller. Jag är en mycket god förhandlare.


Fortfarande aktuellt. Ingen lagändring i sikte.


Jockarp.

fredag 17 februari 2017

Mål och Målmedvetenhet...

Nio mil, jo det gick....


Om du inte vet vart du ska, spelar det ingen roll vilken väg du tar... Det är svaret Alice i underlandet får av katten när hon frågar efter vägen. Det är klockrena rader och efter en bok jag precis läst så blir det än mer klart för mej att jag är på rätt väg.
Många människor man möter i livet är inte nöjda och tillfreds med sin situation, det kan handla om såväl jobb, förhållande, familj som boende och utseende. Man är sällan nöjd. Men likväl är det många människor som inte kan sätta fingret på vad det är dom vill.
Vad vill jag få ut av mitt liv?
Ja, den frågan ska man nog ställa sej i bland. Eller kanske alltid.

Jag har på senare tid upptäckt att tydliga mål är en förutsättning till framgång. Alla som når framgång har en sak gemensamt och det är målmedvetenhet.
Om jag inte satt upp mitt mål om att springa nio mil och ta mej från Sälen till Mora den där underbara höstdagen så hade jag aldrig lyckats springa nio mil. Jag hade förmodligen irrat runt lite på måfå och slutligen hade jag tröttnat och stannat.

Jag hade inte lyckats skriva en bok om en tuff period av mitt liv om jag inte varit målmedveten. Jag hade förmodligen gett upp innan jag ens hade börjat om jag lyssnat på alla dom oroskorpar som gamaktigt cirkulerat över mitt huvud ända sen jag var en liten tjej. Du är kass på att skriva Leonora du får en tvåa i svenskabetyg, du suger. Tack du!
Jag hade ett givet mål och det var att sätta min story på pränt. Med ett tydligt mål gick det, även om vägen ibland var snårig och oröjd.

Jag vet även att jag aldrig skulle nå Sveriges högsta topp och se det vackra som utspelade sej under mina fötter om det inte vore att jag hade en dröm och en målmedvetenhet över att lyckas göra det.

Jag vet även att Sölvesborgs kommun idag inte skulle haft en natt och helgöppen förskola om inte jag haft ett mål och en målmedvetenhet till att nå det målet. Det skulle finnas en sådan förskola för mej, de var det enda alternativet.

Jag vet även att jag aldrig skulle gå fri från en rättegång om jag inte haft mitt klara mål framför mej. Ingen lögn men friad. Det var mitt mål och målet nåddes.

Jag vet även med mej själv att hade jag inte klarat finna en livsglädje långt där inne i mitt hjärta under min djupa sorg, så hade allt sett väldigt annorlunda ut just nu. Jag ryser lite vid tanken på att då hade dessa rader aldrig skrivits.
I det läget hade jag ett undermedvetet mål. Målet att överleva och att föda ett barn.

Med det sagt. Mål är väldigt viktiga för mej.

Just nu har jag tre viktiga mål i livet. De ena är att innan året är slut hänga två Marathon medaljer till runt halsen och med det sätta tian.
Att jobbmässigt hitta en ny inspirerande väg.
Och den viktigaste av dom alla. Att finna kvinnan i mitt liv.

Hur svårt kan det va?




Jockarp.

torsdag 16 februari 2017

Respekt...

Dans till tv....


Jag har befunnit mej utomsocknes ett par dagar. Uppdragen har för mej varit av ovan karaktär, lite utanför min trygghetszon. Jag gillar det, det har varit utvecklande och superkul.
Ett uppdrag handlade om att fotograferas springandes. Och det låter säkert väldigt enkelt men ibland blir det enkla väldigt svårt. I detta fallet handlade det inte om mitt löpsteg eller om håret låg rätt, nä det handlade om ljuset, hur solen sken på mitt ansikte.
Vi gick lite bananas och det höll jag minsann på att få sota rejält över. Jag kom med idéen om att jag skulle hoppa ner från några stora stenar. Pang jag slog i med foten stenhårt i marken och det brände till ordentligt, det hade varit tjusigt det, att bryta foten under ett fotojobb ;)

Jag träffade på ett par andra bönor på min utfärd där den ena av dom också var fotograf, det uppdraget blev mycket stillsammare, vackra bilder sittandes vid vattnet. Jag kollade på några kort och jag var verkligen ursnygg. Jag bad att få några levererade så det hoppas jag på.
En intervju till Aftonbladet hann jag med innan det var dags för en alla hjärtansdag middag. En fantastiskt god Thairätt bjöds det minsann på. Jag var mer än nöjd över dagen.

Dag två på min utfärd genererade i möte med nya människor. En fantastisk dag helt enkelt. Jag träffade på människor som arbetar med saker jag inte förstår och sånt kickar igång min nyfikenhet. Just nu är mina läppar något förseglade över vad det var för filurer jag träffade men tids nog kommer det klargöras.
Min blogg har alltid varit min ventil, jag har alltid skrivit från hjärtat och rakt av från mina känslor, men just nu kan jag inte unna mej den lyxen. Sanningen och känslorna skildras fortfarande ärligt men jag får väga mina skrivna ord och vissa delar av mitt liv utelämnas. Ungefär som när jag var nykär sist, för respekt för andra människor tvingas jag till tystnad. Jag gillar respekt, speciellt när det är ömsesidigt.

Mysets simskola var inställd på grund av att simfröken låg i influensan, det var inte bra. Jag tror att jag får ta en tur till vattenhålet i närtid med min dotter så hon inte ligger av sej sina kunskaper.

Lilla fröken Vilhelmsson hade fixat med alla hjärtansdags kort till mej, underbara unge. Kärleken till henne är gränslös. Hon är enormt omtänksam och jag är så tacksam och glad över det.
Jag hade självklart planerat lite jag med, två små presenter fick hon, ett litet tärningsspel och äntligen fick hon sin efterlängtade jojo, som hon väntat och längtat efter en sådan. Total lycka.
Vi kramade varandra länge och sen började vi fixa till mormor och morfars present. Ingen skulle gå lottlös. Mollie skrev och jag bokstaverade där det körde ihop sej. Vilket team vi är.



Jockarp.


tisdag 14 februari 2017

Våfflor och show....

Underbart....


Löparbandet. Jodå. Jag vaknade tidigt och var tidigare än vanligt på plats på gymmet. Jag körde ett skönt pass och för dagen hade jag en löparkompis på bandet jämte, inte hela tiden dock.
När jag var klar och jag skulle dra vidare mot bruket sköljde ett illamående plötsligt över mej, det kom från ingenstans. Jag fyllde händerna med vatten och baddade in det i ansiktet, jag satte mej ner på bänken och bara var.  Det släppte då och jag kunde ta mej vidare. Märkligt.

På jobbet fick jag informationen om att det härjade kräksjukan i vår projektgrupp, tack du, det vill jag helst slippa. Jobbet gick bra och jag fick en hel del gjort. Matlådan var himmelskt god, det enda problemet med den var att det var för lite mat i den.

Jag hämtade upp mitt mys tidigare än planerat på fritids. Så jobbar vi ;) Vi drog till affären och köpte pinaler till våffelfesten som tydligen skulle bli av. Jag älskar infall och detta infallet kom från min icke kaffedrickande vän, det är så skönt att andra människor ibland kan komma med bra idéer.
Hon och hennes son kom och med sej hade dom en vacker bukett blommor för att fira mej. Jag blev väldigt glad. Jag älskar blommor, jag blir glad av blommor helt enkelt.
Fest ja, gosse vad gott det var med våfflor, det är alldeles för sällan man gör det. Mollie åt friskt och blandade hej vilt men allt från sylt, nougatsås, glass och grädde. Fria händer helt enkelt.

Barnen skulle ha en show så vi mammor parkerades på ett par stolar mitt på golvet för att se på detta skådespel. Fantastiskt är ordet. Jag gillar att dom små våga ta ut svängarna och inte tycka att det är något pinsamt över det hela. Dom tyckte att dom var coolaste och bäst i världen, typ.

Vi lyssnade på musik och det gjordes försök till att spelas spel, det gick sådär. I stället plockades leran fram och det är en skön avkoppling att sitta med en lerklump i handen och bara trycka lite. Jag gillar det.
Samtalen ja, det var stort och smått men känslan och tryggheten att bara kunna halvligga i mjukiskläder i soffan och samtala om livet var super skön. Ingen press och inga förväntningar, jag kan helt klart vara jag i det sällskapet. Enkelt.

När våra vänner lämnat oss var det tandborstning och nattning, för dagen fick jag ligga bredvid min dotter när hon skulle somna. Skönt, jag behövde den tiden och den närheten med henne. Nu väntar ett par dagas resa för mej så vi kommer inte att ses så mystiden var viktigare än vanligt.


Min hjälpreda ;)


Jockarp.

måndag 13 februari 2017

Kriser....

Humf.Dags igen...


Jag vaknade tidigt och hade en idé, det gillar jag starkt, det tog inte många sekunder förrän jag låg med datorn i knäet. Jag skrev så fingrarna glödde. Jag tryckte på spara och nåddes av infon om att Word inte svarade. Morr, jag fick skriva igen och det blir inte lika bra den andra gången, tankarna är inbundna och söker orden man skrev första gången, det blir alltså sällan bra. Jag fick jobba hårdare på att formulera mej. Slutligen fick jag ordning på texten och adresserna sökte jag ut. Att vara nöjd och trycka på skicka knappen är en fasligt skön känsla.

Jag lämnade datorn och kröp ner till mitt mys, jag älskar dessa morgonstunder.
Hon vaknade och jag sa till henne att gå upp. Jag gick och grejade med lite annat smått och gott och funderade över vart hon tog vägen. In igen och där låg hon helt utslagen och sov åter som en lite gris. Dagens ungdom.

Jag hade huvudvärk men kände att den bästa läkningen är berget. Hopp i löparkläderna. Smack 2 mil in på måbrakontot. Underbart. Huvudvärken var som bortblåst.
Myset hämtades upp och vi gick hem för att laga mat. Utsökt givetvis, potatis och kyckling bjöds det på.
Ett bad för min dotter och inpackning i håret. Total rengöring vilket behövdes.

Vi hade skickat en förfrågan till en klasskompis till myset med frågan om dom skulle leka. Kompisen kunde leka och ville gärna komma till Mollie för att det hade varit så roligt sist hon varit på besök. Sånt gör mej så oerhört glad och stolt. Det är precis så jag vill att det ska vara. Att mysets kompisar ska uppskatta att komma till palatset. Lek i tre timmar följde så.
Myset hade städat sitt rum och fått en tjuga av mej, när leken var klar kunde man inte se ett enda litet spår av den städningen, jag kände mej något blåst :)

När det ena besöket lämnat kom nästa, men detta besök var för mej. Mollie hade väldiga problem med att uppföra sej och jag blir arg som ett bi på henne när hon dummar sej. Om detta pratade vi om när besöket lämnat oss. Jag berättade för henne att jag respekterar när hon har vänner på besök och att jag inte stör dom i deras lek, jag förväntar mej då det samma när jag har mina vänner på besök. Innan tandborste snurrade i munnen på henne hade vi tummat och gett varandra femman på att vi numera hade en deal om att respekt gäller.
Innan hon hoppade i sängen sa hon oroligt, tänk om jag glömmer det mamma, ingen fara sa jag, jag kommer att påminna dej, hmm men tänk om vi glömmer det båda två. Vi löser det sa jag nu sover vi.

En bra söndag med intressanta och jobbiga samtal. Att två personer kan förstå varandra så lätt trots en ålderskillnad på 20 år och helt olika historier det är fantastiskt.
Kriser kan förena människor och det är vackert.



Ibland passar bitarna....



Jockarp.

söndag 12 februari 2017

Goda människor....

Fest....


En bra start på dagen. 05:00 godmorgon. Jag låg kvar i sängen och tittade på fullmånen som lyste upp hela gårdsplanen. Otroligt vackert. Vintermornarna kan verkligen vara vackra.
När jag mornat mej och njutit färdigt var det fyr i pannan som gällde, det blåste östliga vindar vilket betyder hård köld mot palatset, inget tar emot. Kaffe på det innan jag kröp ner hos mitt mys. Hon var naken och täcket täckte bara en liten del av hennes lilla kropp, den var brun och varm. Hon vaknade och jag sa att jag älskar henne, hon vände sej mot mej och hennes rufsiga hår täckte hela ansiktet. Jag älskar dej med mamma. Bättre start går knappast att få.

Jag hoppade i löparkläderna och vi gick bums upp på undantaget, frukosten skulle intas där.
Jag drog iväg och jag sprang på berget, jag har saknat det och jag trodde nog att det skulle bli besvärligt, det var mycket snö och minusgraderna gjorde det tufft för lungorna. Men jag kunde inte fokusera på något annat än att det var en otrolig vacker dag. Jag har kört grusvägar de senaste fyra månaderna och nu står jag snart inför det faktum att jag måste få lite asfaltlöpning i benen inför mitt nästa lopp, men det tar emot minsann.
Två mil smackade jag in löpandes i hjulspåren på grusvägarna på mitt älskade berg.

Hem och lite mat i magen och sen drog vi vidare, en tur till miljöstationen med lite skit, vidare inom stan och sista målet blev till en kär vän i Bromölla. Mycket hade hänt sen vi sist sågs så det tog några timmar att gå igenom allt. God fika med frallor och massvis med pålägg, kaffe och kaka på det. Myset staplade äggkoppar på varandra och lekte lite med en boll. Lite chill i soffan hann hon med innan vi var klara.

Hem och middag serverades. Nästa sociala inslag. En vän och hennes son kom och förgyllde hela lördaskvällen. Samtalen tycktes aldrig ta slut. Tro det eller ej, men tven sattes igång och vi kollade på sångprogrammet i hop och Mollie fixade med röstsedlarna till oss alla. Vi lyssnade lite sporadiskt och jag hade dålig koll både på låtarna och vem som gick vidare, det hade dock inte min dotter.

Klockan blev sen innan myset kom i säng och som vanligt var hon inte trött och som vanligt slocknade hon omgående när hon väl kommit in under täcket ;)
Det var en bra dag med mycket bra, givande och goda samtal med människor som jag verkligen tycker om.


Jockarp.

lördag 11 februari 2017

Knubbis....

I knubbigaste laget för långdistans....


Jag är nöjd över att lyckas trycka in två morgonpass på gymmet. Det var välbehövligt, jag har knubbat till mej något under resan och efter vila är det träning som gäller. Nästa Marathon närmar sej med stormsteg och jag vet vad några extra pannor betyder. Tyngre löpning långsammare tid. Och de är inte okej.

Jobbet har gått fint och vi har haft mycket att prata om och tvära kast har skett under dagarna. Vi har skrattat mycket och anledningen är nog att vi har bra koll på saker och ting. Ett avslappnat gäng.

Jag har levererat ett nytt CV och ett personligt brev. Jag tänker söka ett nytt jobb. Jag har mycket på spisen framöver men jag tror ändå på att det som ska ske det sker. Rätt tid finns inte. Så ja för första gången på tolv år ska jag söka jobb. Spännande och utvecklande.

Mollie har varit otroligt pigg för att varit på resande fot och uppe sent. Humöret har gått i dur vilket är behagligt.
På gympan hade dom aktivitet i form av pulkaåkning. Sånt gillar jag, vilka super fröknar som tar tillfället i akt. Tummen upp för det.
Efter resan ville hon ha jordgubbar med sej till fruktstunden och självklart fick hon det. Svenska var dom dock inte.

Vi middagsbordet pratade vi om kärlek och jag frågade henne om hon visste vad som hände när man blev kär. Hon svävade lite på svaret men kom slutligen fram till att man gifter sej. Ok sa jag bara och sen växlade samtalet till hennes tänkta fest hon ska anordna. Lite fredagsmys i soffan med choklad och jordgubbar hon var nöjd.

Fredagen bestod av mer. Jag fick ett samtal vilket gjorde mej väldigt glad och förväntansfull. Det känns att något är på gång, ungefär som när dom första vårdagarna kommer. Känslan av magkittling och en enorm framtidstro. Jag älskar känslan, jag var tvungen att fnittra lite för mej själv när luren lagts på. Det är väldigt ljusa moln på min himmel just nu och ja, jag är lycklig och bättre lär det bli ;)

Vilka förändringar som kan ske med en sån här ;)


Jockarp.

fredag 10 februari 2017

Livets goda....

Våglingar :)
 



Ja det finns många fördela med att resa. Det är lärorikt på många sätta. Att man ska lyckas ta sej fram och prata med människor på olika språk, att komma på rätt buss, plan, båt med mera. Mollie skolas just nu på våra utfärder med att klara sej själv, hon beställer mjölk hon uppför sej hövligt genom att tacka på icke svenska. Jag är mer än stolt över henne när jag ser att hon inte räds detta. Viktigt.

Vi hade åter en helt otroligt härlig resa, denna gången siktade vi in oss på att chilla, bad och sol och sen la vi även till massa mat och mys. Detta var uppdraget när vi lämnade Palatset en tidig onsdagsmorgon.
Vi landade på eftermiddagen i världsdelen Afrika och det var varmt med det blåste friskt och ökenvindarna skulle fortsätta att blåsa på oss i ett par dagar. Men jag tror det var bra att den heta solen skymdes av små tunna moln och att vindarna ven.


Det stillade sej och hettan visade upp sej. Vattenrutschkanorna testades, nja inte av mej men av några andra vildar. Det skrattades så det kiknades och modet stärktes av klarade utmaningen. Lilla fröken Vilhelmsson badade oftast två gånger, en gång innan lunch och en gång efter lunch. Jag fick dra upp henne. Jag badade lite jag med men det var sparsamt, jag gillade solsängarna ja ;) Och en vattentemperatur på 28 grader är på gränsen av vad jag tycker är för svalt.


Lagom ösigt...
Lite lugnt även här...
Civilklädd, segern var ändå ohotad ;)


Vi spelade lite tennis, det var väl ungefär det jag rörde på mej under den veckan, syskonen spelade mot varandra, brorsan och jag spöade skiten av det yngre syskonparet ;) En enkel match alltså. Myset hade tennislektioner med oss och hon trodde verkligen att hon var proffs.
Vi diskuterade min fot att den rimligtvis borde bli bättre efter den långa vilan, ingen löpning på en vecka. Men nej det var fortfarande svullen och blå efter en veckas latande. Funderingarna gick att en sena är skadad eller möjligen att ett ben i foten är av, färgen tyder på en inre blödning. Det känns som att det är dags att ta en tur till sjukstugan på jobbet och prata med farbror doktor.

Myset och jag gick utanför hotellet vid ett tillfälle och det resulterade i superprutning. Vi skrattade väldigt åt hela shoppandet. När en liten Arab försöker nå högst upp på en hylla och en svensk som inte blir färdig till att bestämma vilken färg på tröja hon vill ha. Komik på hög nivå.

Mat ja, jag har rest runt hela världen men jag tror aldrig att jag upplevt ett kök som detta. Aldrig har jag sett make till Buffébord. Meter efter meter med all världens mat. Helt sjukt, matchvikten ökade nog på några kilo under vistelse. Myset hittade en egen favorit i form av en kycklingkorv som var helt beige och såg allt annat ut än aptitlig, men hon gillade de.
Kakbuffen var inte dålig den eller och jag lät mej väl smakas. Till och med kaffet smakade utsökt.
Myset passade på att sätta tand fyra i en våffla med cocos och choklad. Snart helt tannalös.

En helt fantastisk resa som inte krävde allt för mycket av oss. Skönt.
Nöjda, glada och trötta checkade vi in i palatset halv tolv på kvällen ett palats som för dagen var täckt med snö, hallo va! vilket väder att komma hem till. Drivor som samlats av all snö som blåst från Vesan och upp på borggården, inte kul. Ingen skottning, det blev en tur med tandborsten sen bums i säng.


Triss i Vilhelmsson
Tanalösing...

Jockarp.