tisdag 30 april 2013

Singel? nja.....



Vad bara några svarta tecken mot en vit bakgrund kan förända hela min sinnestämning. Jag har känt mej lite dämpad ett litet tag och ibland kommer känslan av att jag ska ge upp och bara lägga ner allt.
Ibland intalar jag mej själv att Mollie och jag har det så bra ihop att vi inte behöver någon mer i vårt liv.
Att jag ska förbli singel för att slippa kompromissa, slippa oroa mej för fler människor än Mollie, att inte ge kärlek till någon mer än till mitt mys.
Men några rader från en annan människa om att viljan till att ses är stor, men att även rädslan över att bli kär och rädslan för att bli sårad finns där.
Jag tycker om människor som ärligt berättar hur dom känner, bara av den anledningen kan jag bli nyfiken och faktiskt känna en kärlek. Och det till en människa jag aldrig mött.
Virrigt jag vet. Det är minsann inte lätt att vara jag alltid :) Men jag skulle nog inte vilja byta.
En förvirrad fortsättning lär följa.

Joho och det här med rynkor kommer ju upp till diskussion lite titt som tätt nu när man börja komma upp i en högaktningsfull ålder. Jag har börjat tycka det är charmigt, förmodligen är det ett försvar bara för att jag själv nu har en och annan ;)
Jag har nu en egen tanke till varför man har rynkor på vissa ställen, själv har jag vid ögonen, men dom syns bara när jag skrattar eller ler, det gör jag förvisso ganska ofta vilket då... Ja ni fattar.
Men nu väljer jag att se det som följer. Jag har hellre rynkor av att le än att vara slät och fin utan att le.. Visst är jag väl klok. Så jag säger ja till rynkor.

Ja,det var ju det där med mössa ;)


Ett pass på bruket som fick mej att känna mej som stålmannen följde. Vi hade två tågsätt att lossa plus alla långtradare som envist kommer i ur och skur, dag som natt. Det var ett sjukt tempo, men lite bus hann vi med, både ett och annat långfinger visades när vi drog förbi varandra med truckarna och det var sällan tyst på komradion. Vi blir snart avstängda från radioapparaterna tror jag. Civil olydnad, typ.
En meter lång kebabrulle tryckte jag i mej i pausen, det var behövligt och jag tror minsann att kroppen kommit i rättelag efter vårt långlopp.
Vidare diskuterade vi möjligheten till mitt illamående och frossan jag fick efter löpningen. Vattnet som vi drack i bäcken kan vara boven i dramat. Min löpavän var nämligen ur form även hon och grabbarna på jobbet hävdade bestämt att det är ohälsosamt att dricka bäckvatten, kan det verkligen vara det?

Hemkomst 22.00 och min ängel var vaken, jag är glad att hon är det, för jag vill inte missa dom mysiga pratstunderna vi har i sängen innan hennes små vackra ögon tillslut slår igen av trötthet. Det är hög mysfaktor på dom minutrarna. Lycka.

Urtjusiga i skjortor ;)
Och en uppmaning till er som inte måste knega i kväll, (som jag själv då) missa nu för guds skull inte Levande Landsbygds valborgsfirande i kalvahagen. Det kommer bli superfestligt. Väl mött ;)

Jockarp.

måndag 29 april 2013

Kalas-gympa....

Myset vill me vara med och spela ;)




Pigga som små mörtar, både jag och Mollie mådde prima och det var trevligt med tanke på det obehag som kom efter löpningen. Det är bland det otrevligaste jag vet att kräka och må illa. Lärdomen av detta bli nog att tanka på ordentligt med vätska innan nästa långlopp, vatten är bra och livsviktigt.

En helt perfekt förmiddag hade vi, mys utomhus med att gräva sand och hänga tvätt. Det var daggvått i gräset och det var nog räddningen för den nu gröna mattan. Jag var sugen på att starta upp gräsklipparen, det killade rejält i fingrarna, men jag stod emot.

Dagen präglades av hunger, jag var konstant hungrig och anledningen tror jag att jag har grepp om. Återigen var de det långaloppet och på grund av illamåendet så tankade jag kroppen med ingenting. Givetvis måste det ge konsekvenser och det då i form av att vargen vaknade i mej. Jag åt allt jag kom över :)
Även Mollie hade en ät dag så vi matchade varandra väldigt bra.

Vi gjorde ju mer än att äta, vi var på kusinvitamins gymnastikuppvisning. Fantastiskt är summeringen av det hela, det var olika grupper, allt från knattar i Mollies ålder till en grupp med åldrarna 12-37 år. (där hade ju förövrigt jag platsat)
Vad det gäller dom minsta barnens grupp så heter det Bamsegympa, denna grupp är nu mitt mys anmäld till, problemet är att det är fullt så vi får vackert stå på kö. Men vi hoppas kunna komma med redan till hösten, jag tror att det kan passa oss perfekt.
Jag träffade en hel del trevliga människor där, flera jobbarkompisar och även människor som jag tidigare haft äran att arbetet med.
Herregud vad mycket människor som passerar i ens liv, helt sjukt när man tänker efter och det gör ju jag ;)

Kullebytta eller nått!

Från gympan till den andra kusinens 10-års kalas, han är stor nu lunsen.
Smarrig tacosoppa bjöds det på och min tallrik fick visa upp hur ytspänning fungerar. Ett jättelass alltså.
Bus på studsmatta i pausen mellan mat och tårta och jag fick ett trevligt samtal på telefonen. Det från en gammal jobbakompis, han är 68 men likväl var vi ett grymt team när vi jobbade i hop. Det gillar jag verkligen, att ålder i många lägen faktiskt bara är en siffra. Han hade läst tidningen och han kände en stolthet över mej.
Det går inte beskriva i ord dom känslorna jag känner i dom lägena. Tacksamhet, det är ett märkligt ord och än märkligare att försöka förklara hur känslan tacksamhet känns.
Men det var nog det jag var, tacksam för att han delade med sej av sina känslor och tankar :)
Han gjorde även en beställning på boken och så klart känns det bra att människor verkligen tror på mej, jag blir stärkt. Tack.

Cyklen hem efter tårtan och psykbrytet var stort. Min dotter skulle inte cykla, inte gå. Nej hon skulle ingenting och mitt i allt "ingenting" så kissade hon ner sej.
En toppendag vändes på ett par sekunder till en testning av psyket. Tungt.
Med löfte om att hunden Sigge skulle följa med hem och läsa godnattsagan så fick jag henne på rätt köl.
Väl i sängen låg hon och babblade om hur fin hennes hund är och att Morfars hund heter Lasse och att Sigge är hennes och mormors hund, jag herregud hon drog hela registret och jag kunde inget annat göra än att ligga och lyssna på henne och småle.
Hon är helt underbar.


Ibland är livet lite uppochner :)

Jockarp.

söndag 28 april 2013

Glad och spyfärdig....

Jodå, det har regnat en del ;)


Efter ett åttatimmas nattpass på bruket och en timmes sömn så bestämde myset att det var uppstigning. Godmorgon fröken Vilhelmsson.
Det formligen öste lycka och pigghet ur min dotter. Hon skulle gymnastisera i soffan, kullebyttor fram och tillbaka. Jag var inte alls upplagd för dessa övningar, men hjälpte halvhjärtat till så att skador skulle utebli.
Hon var på ett sockersött humör vilket gjorde morgonen till en stund av glädje trots den ynka lilla timmen sömn.
Utebus och ett behövligt bad så såg förmiddagen ut.



Jag hade egentligen inte tänkt att orda så mycket om den fina artikeln i tidningen som publicerades under gårdagen, men jag kan inte låta bli. De var så många vänliga människor som hörde av sej och tyckte det var fantastiskt att jag gick ut och berättade och lyckönskade mej till mina kommande utmaningar.
Jag får lov att erkänna att jag fick ny energi av all vänlighet, vilket helt klart behövdes.



Jag lurade lite middag med mitt mys och det behövdes, jag var lite sliten och värre skulle det bli under kvällen.
Men innan dess var det cykeln som gällde och kusinhäng. Vi studsade lite på studsmattan och lekte i lekstugan. Det var en lugn och skön eftermiddag och mysets humör var fortfarande på topp.

En halvmara stod sen på agendan och en halvmara blev det. Min vän och jag surrade på som vanligt och efter två timmars löpning informerade jag om att vi inte hade varit tysta en enda sekund. Shit vi är världsmästare på att prata :)
Vi var varma och kände ett vätskebehovet, vi knäböjde vid en bäck och drack, jag drack häftiga munnar, jag var grymt törstig.

Senare under kvällen mådde jag dåligt, jag frös och var kräkfärdig, anledningen till de vet jag inte. Kanske var det kombinationen lite sömn och lite vätska.
Jag informerade myset om min status i hopp om att hon skulle förstå och vara försiktig med mej, men nepp hon kröp på mej, hon hoppade på mej och var överallt och väldigt oförsiktig. Spyan kom närmre och närmare.
Sängdags tidigt i hopp om tillfriskning.

Ibland behöver man lite hjälp :)

Det verka funka, jag är på benen även idag och det är tur det för i dag står det gymnastikuppvisning och kalas på schemat :)

Jockarp.

lördag 27 april 2013

Smådjur finns dom?

Mjuk och stark...


Det är aldrig försent att ge upp. Det var tankar som for genom mitt huvud.
-Så f-n heller att jag ska.
Jag är en krigare och jag ska fortsätta i alla lägen. Det finns inget annat alternativ. Den enda vägen är framåt.
Okej pepp behövs ibland och pepp fick jag av min vän som både kom med egna fina ord men också ord från andra som sagt att jag är en underbar människa. Jag blir inte lätt gråtmild, men sådan ord gör det svårt att hålla igen.

För att få lite annat att tänka på än boken tog jag och en vän våra små och drog till djurparken.
Vädret var lite smålurigt men vi slapp ifrån regnet vilket var trevligt.
Lite sur på parken blir jag när jag åter en gång kommer dit och smådjursavdelningen var stängd. Vad händer där inne i den där stugan undrar jag.
Jag lokaliserade nycklen till dörren men det kändes som ett rejält övertramp att bara ta den, stoppa den i hålet och vrida om. Nej riktigt så fräck är jag inte.


Sova nere eller...

Uppe?



Det hade kommit små barn i form av lamm, killingar, kycklingar och björnungar, om dom sistnämnda vet vi inte om de stämmer för vi såg minsann inga.
Vidare så var tanken att vi skulle grilla och förra året började parken schangtilt med att ha kol och tändvätska på plats så det bara var att tutta fyr och börja grilla. I tron om att det var så även i år hade vi ingen kol med oss, nu hade det skett en förändring, ingen kol. Dom pinnarna som låg och såg lagom sura ut efter nattens regn kändes inte som något alternativ för oss. Så mot björnberget och deras restaurang bar det. Vi tog en sväng inom varghägnet , det var en nyhet för året, fyra små vargsyskon fanns i hägnet och vi lyckades faktiskt att se ett par.
Efter maten på berget somnade barnen i vagnarna och vi mammor fick själva gå och kika på resten av djuren. Vi samtalade om mycket viktiga, virriga och vuxna saker. Samtalen var så förvirrade så det är omöjligt att återberätta om vad dom faktiskt handlade om. Det är tvunget att upplevas och den tiden är alltså nu förbi ;)

Hem och husvagnsvisning och tjejerna simulerade husvagnssovning, de ska bli spännande till sommaren att besöka vänner med husvagn, Mollie verkar supergillar allt med dessa vagnar.
Fika, kaffe och lek. Det var en mycket bra dag trots att jag i vissa lägen var lite låg. Låga dagar behövs.
Det är bara att hålla näsan över ytan tills det vänder, för vänder gör det.


Vårbruk.


Fredag natt på bruket följde.

Jockarp.

fredag 26 april 2013

Konstruktiv kritik....

Hon är då mitt allt <3


Gråtfärdig.
Ja det är inte ofta jag känner mej så totalt uppgiven som jag gjorde under några minuter under gårdagsförmiddagen. Jag lämnade myset på skalbaggen och körde vidare till min hjälpande hand i projektet bokskrivning.
Jag var orolig när jag körde dit och tyvärr var det befogat.
Inte total sågning av den oberoende läsaren, men det sved ändå till en hel del av hennes utlåtande. Berättelsen är bra och läsvärd, men den behöver justeras och finas till.
Det är det som gjorde mej så uppgiven, ledsen och stött.
Jag kände att jag var klar med detta, att jag skulle gå vidare. Nu tvingas jag att ändra och fortsätta att jobba på, flytta och försöka mej på att få ett annat flöde i berättelsen.

Funderar ;)

Kärlek till blommor :)


Jag gav mej tusan på att jag inte skulle lipa när jag körde hem.
Det är ju inte så att jag har en pistol riktad mot huvudet precis. Jag gör detta av egen fri vilja. Så varför gnälla?
Och när jag rensat tankarna lite på färden hem så fick jag åter ett leende på läpparna.
Jag är så tacksam för att jag fick chansen att pröva en helt oberoende läsare till min bok så jag kan skriva om och förbättra, alla får inte den chansen.
Men jättekul tycker jag inte att det är just nu det är ett som är säkert.

Att jag är lite känslig nu kan bero på att det är en hel del som inte gått min väg den sista tiden, vägarna har grusats en efter en och det är inte latjo att hänga i de stimmet.
Jag måste ta mej ut, simma vidare till lugnare och tryggare vatten.
Var finns det?

Fånga dagen ;)


Jag satte mej ner med tron om att bitarna skulle falla på plats, men nä jag var nog i en mild grad av chock.
Jag gav mej och gick upp till min mamma, jag berättade om hur jag kände inför detta och hur tankarna gick. Hon gav mej lite goda råd om boken och om hur hon ofta uppfattar böcker hon läser. Hon sa även att jag kan vänta med att ge ut den, ingen panik.
Hmm det känns inte bra.
De sista och kanske klokaste hon sa va.
- Ta och spring en runda.
Sagt och gjort, jag sprang det lättade något men det hängde ändå kvar något obehagligt, ett nytt försök gjordes och nu med kaffekorgen, myset, mormor och hundarna upp i vitsippebacken.
Fokus på annat. Och det fungerade, jag kom vidare i mina tankar.
Jag hade samlat mod och kraft upp på banan igen.

Jag ogillar verkligen den sidan av mej själv som låter sej slås ner, jag vet att den sidan behövs men ändå, jag vill inte veta av den.
Längtan efter att ha en stor mjuk famn att krypa upp hos i soffhörnet var stor i går.



Bästisarna...

Lite god motvind eftersträvas så att mina segel åter kan fyllas.

Jockarp.

torsdag 25 april 2013

Farväl min vän....



Dagen började med bilkörning, först skulle myset till skalbaggen sen var det dags för att göra ett jobb för föreningen Levande Landsbygds räkning. Tur är att jag älskar att köra bil. Det kan tyckas vara ett helt ostimulerande arbete att köra från brevlåda till brevlåda, men icke. Jag och en annan medlem delade på jobbet, jag körde och hon lappade lådorna.
Vi pratade och hade en trevlig stund, vi lärde oss en massa om olika brevlådor, det finns sjukt många olika sorter och modeller, brevbärare nästa kanske ;)
När de lappar vi hade för dagen var levererade så tog vi en kopp kaffe i söderläge och fortsatte att diskutera meningen med livet och vilka val man gör. Det var en mycket god förmiddag.

Eftermiddagen blev sorgligare, jag skulle säga farväl till en vän, farväl är aldrig roliga.
Det var valfri klädsel och jag hade faktiskt lite problem med val av skjorta. Min vän kände mej som en glad, och färgglad prick, jag vill behålla den stilen, så valet föll slutligen på en rosa skjorta till min kostym.
Jag funderade lite på om det var okej, men kom fram till, varför inte?
Min vän bryr sej inte och inte borde väl någon annan gör det heller, eller?
Jag har bekymmer med klädkoder i allmänhet och så även här, men jag körde på.
Varför bekymra sej om sådana petitesser undrar jag. Converse skorna fick stå kvar hemma, men tanken for genom huvudet på mej att det skulle funkat kanon även det valet.
Själva begravningen var vacker, prästens ord stämde på pricken in på hur jag själv upplevde och tyckte om min vän.
Det var ett tårfyllt farväl vid kistan och toner till Winnerbäck spelades, ja, det var tufft.
Det är något allvarligt som lägger sej över mej när jag vistas i en kyrka, det spelar egentligen ingen roll vad anledningen är till att jag är där, det känns alltid tungt på nått vis
Vi åkte sen vidare hem till hennes hem och där blev det smörgåstårta, kaffe och kakor. Det kändes tomt att vistats där, något saknades. Hon var saknad.

Mormor hade hämtat hem myset från dagis och hon hade klargjort omedelbart för mormor att mamma minsann hade glömt hennes väska kvar i bilen vid lämningen, jag fick be om förlåtelse för mitt senila beteende :)

Kvällen gick i skrattets tecken, jag tror myset skrattade i två timmars tid. Anledningen var att ponnytämjaren med tillhörande sambo gästade oss. De var så längesen dom sågs så jag trodde att hon skulle vara bly och försynt, men nepp inte lilla fröken Vilhelmsson inte. Hon var i sitt esse, hon gjorde allt för att få uppmärksamhet vilket hon givetvis även fick. En ny lek skulle lekas, vilket fick mej att fundera på om det kanske redan är dags att samtala om det här med blommor och bin med min dotter :) Hehe vilka idéer små barn kan komma med ibland.

Ja, gårdagen var helt klart en dag som kantades av glädje och av sorg.
Jag hoppas nu att denna dag kommer att gå i glädjens tecken, yxan ska nu svingas. Hua.


Fullt ös :)

Jockarp.

onsdag 24 april 2013

Säng, säng, säng....



04.45 det är ingen vacker tid att kliva upp på. Men jag slog upp mina grönbruna och studsade upp. I bilen och lite tanka om livet, dagen och givetvis tänkte jag på Mollie. Jag tycker väldigt mycket om att tänka på henne, jag blir rofylld och oftast slutar tankarna med ett leende. Jag lyssnade på musik och sjöng vackert med i låtarna:)
Bruket stod där så fint och väntade på mej, instämpling, kaffe och surr med kollegerna. Sen var det dags att sätta igång dagens roliga arbete. Jag och en till hade blivit friställda från ordinarie arbete och i stället skulle vi städa.
Perfekt jobb emellanåt, man går helt enkelt med sin borste och skyffel man småpratar lite och kraven är små. Oftast minns man dessa dagar för lång tid framåt, man lär känna varandra och man prata om annat än jobbet. Jag gillar dessa städpass väldans mycket. Intressanta och givande trots arbetsuppgiften alltså.
Baksidan av dessa pass är att man blir grymt skitig, hela kroppen täcks med ett lager damm och jag tvivla på att det kan vara hälsosamt att andas in detta stoft. Men om det vet jag inget.

Min lilla ängel skulle hämtas från skalbaggen och inte en blund hon hade fått, så med en banan halvhängandes i mungipan på vägen hem höll hon på att slockna. Nej nej nej, jag såg den alltför långa natten framför mej så jag gjorde allt för att hon skulle behålla ett vaket tillstånd. Det gick och på små vingliga ben gick hon från bilen och in i huset, vi lekte lite men vid fem gick det inte längre. Pang hon slog ihop som ett korthus.

Jag samtalade med rikspolisstyrelsen och med min advokat. När advokaten säger att jag har rätt och att lagen är fel vad gör jag då?
Är det ännu en gång upp till kamp?
Det är väl själva f-n att man aldrig kan få lite ro. Men rätt ska vara rätt. Så ja, jag måste väl helt enkelt orka ännu ett varv, trevlig sommar typ.

Huset såg ut som om någon stormakt hade testat nya bomber i det, det var saker överallt. Vissa dagar känns saknade efter någon vuxen än mer.
Jag vill dela vardagsysslorna är det så märkligt?

Vi behövde lite luft både myset och jag, så vi gick ut. vi gick in sent det blev även en sen nattning.
Vilket slutade med att båda fröknarna slocknade.



Jockarp.

tisdag 23 april 2013

Demoner....



Tjusigt värre :)


Okej, jag är ju bra på att erkänna saker och hemlisar är väl kanske inte riktigt min kopp of te.
Jag börjar bli lite skraj och det är då sannerligen inte likt mej. Men just nu målar jag han den lille satan på väggen. Ful, elak och obehaglig är vad han är.
Vad som gör att jag är lite småslirig i psyket är min bok som inom 100 dagar ska ut på marknaden. Den har varit iväg på lusläsning och snart ska yxan svingas, jag är rädd för att mitt huvud ska rullas i väg en bit.
En del av mej säger.
- Om den blir sågad så skriv om dom delarna.
Den andra delen av mej säger att jag är färdig, jag har bearbetat klart den delen av mitt liv. Jag vill inte mer, inte röra mer i det. Jag är såååå redo att gå vidare. Sunt jag vet.
Den tuffa delen av mej, den som jag vill lita på i alla lägen den säger även.
- Leonora Vilhelmsson, du har skrivit en bok, den är skriven av dej och om ditt liv. Ingen kan döma dej. Vem skulle kunna tycka att det inte är en helt vansinnigt sjuk historia som då även är sann.
Vem skulle möjligen kunna tycka att den inte är bra?
Den tuffingen vill jag dela mitt liv med, jag vill inte dela livet med mesen som är skraj att någon ska tycka en massa och kanske även försöka döma mej.
Jag är tuff och jag är nära mitt mål om att ge ut en bok, jag är nära att faktiskt kunna kalla mej för författare. Jag är ingen mes, eller? Gahhh, Som herr Winnerbäck sjunger.
- Det kallas tvivel det där som stör. Och ja, det stör faktiskt lite.

Benskydd på :)


När inte tankarna spelade mej ett spratt så jobbade vi vidare med tämnjning av fröken treåring. Det gick finnemang och vi har väldigt roligt när vi jobbar med projektet att få en tjock ponny till en sjutusandetävlingshäst, heja oss :)
Mollie fick inte borsta lilla ponnyn dock en slipad tävlingshäst fick hon gno lite med borsten på, vilket hon uppskattade, även benskydden fick hon hjälpa till med. Hon är våglig min lilla tjej.
Sen var det dags för pannkakslunch sen bingen.
När myset sov roade jag mej med att skriva ett brev, jag tycker jag är väldigt bra på det. Adressen till brevet blev två olika men ändå lika :) Ett åkte till polismyndigheten i Blekinge och ett åkte oavkortat till rikspolismyndigheten.
Okej jag kickar, jag mös hela eftermiddagen efter mina brev, nu väntar jag spänt på svar. Ska något förändras så får man minsann göra det själv.

Tuffta att vara hästsköterska :)
Kvällen iförd löpskor på berget.
Jag var inget trevligt sällskap vill jag lova, varför vet jag inte, min vän fick tona upp sej som klagomuren och jag spydde ur mej allt som händer och inte händer i mitt liv. De lättade efter ett par kilometers gnäll, sen var det nya tag som gällde. Vi måste vara ett sjukt sött par när vi kommer springandes över stock och sten och löser dagens problem i ett livligt samtal :)

Kvällen blev en olycklig historia. Två ambulanser fick gästa min vackra gård. Hua det är aldrig trevlig. Vi hoppas att allt löser sej till det bästa.


Myset somnade och jag frostade av frysen, kul.

Jockarp.

måndag 22 april 2013

Söndagsbilder....

Helt bar...

Lite mer klädd :)

Planen var: Absolut inte göra någonting.
Det gick sådär.
Vi gick ut halv nio på förmiddagen och var bara inne en liten stund och vilade middag.
Helt sjukt vilket väder det bjöds på i Jockarp under gårdagen.
Vi gick upp i backen och plockade lite sippor som senare gavs till mormor som självklart blev super glad för den fina buketten.
Vi började med långa kläder, men vips var det en nakis som sprang runt i trädgården och fnittrade. Denna tiden är underbar, lite mindre kläder och lite brunare nyans i skinnet. Välkommen D-vitaminer, ni är efterlängtad.
Jag öppnade upp ytterdörren när myset sov och den fick förbli öppen under resten av dagen. Mitt lilla mys kom utvinglandes från sovrummet, ut i min famn i brassestolen. Stolen höll för vår vikt men det knakade oroväckande mycket. Detta fick mej att fundera över inköpslistan till nu denna ljuvliga utesäsong vi gå till mötes.
Listan ser för tillfället ut såhär.
Nya brassestolar.
Säckavis med kol+tändvätska.
En borste till grillgallret.
Och snart, mycket snart inköp av uteblommor.
Ja det var nog allt som behövs just nu.

Den första tvätten för året hängdes ut, hur ljuvligt är inte det då?


Här bor det visst tjejer :)

Bra parkering :)

Mollie hjälpte morfar att fernissa utemöblerna, hon älskar det där med pensel och färg, den där konstnärsådran har hon definitivt inte fått av mej iallafall :)
Vi skulle pumpa bort lite vatten från ett hål och även det skulle myset var med om. Hon är väldigt intresserad och det är bra det.

Fler glidare :)


Lite Jobb :)

Småsmutsiga efter sol och damm tog vi ett gemensamt bad innan det var dags för bingodejt som började med grillat och avslutades med popcorn. Nit även denna veckan, men vad gör väl det. Trevlig hade vi i allafall och det är ju huvudsaken.

Ren och fin....


Denna veckan är fylld till bredden av saker som ska göras. Lika bra att hoppa på det på direkten :)

Jockarp.

söndag 21 april 2013

Dålig planering.....

Envist ska vinterkläderna vara på :)


Ett lopp skulle springas, det gjordes det med.
Men det blev inte som det var tänkt, det var inte riktigt samma kontroll och planering som på NYC half om jag säger som så.
Ingen visste något om något typ. Vi skulle springa den långa rundan på 8 km, men blev felvisade så vi sprang den korta, vi tyckte det var lite väl kort så vi la på en extra sväng så att klockan tillslut stoppade på 9,5 km. Lite sur var jag, jag tycker nog att har man ett projekt i skolan, ett arbete så måste man vara förberedd, jag undra vem som ska utvärdera deras jobb.
Det finns så många dom skulle kunna ta hjälp av och fått detta till att blivit en jättebra grej.
Nu var det en bra grej med tanke på intäkterna går till cancerforskningen och att människor fick komma ut i det fantastiska vårvädret och röra på sej lite.

Jag och min vän sprang och pratade hela rundan, det är ett mycket bra sätt att umgås på tycker jag. Fler borde helt klart testa det. Vi löste väl inte svälten i världen eller dessa religiösa krig som rasar överallt, men lite små bestyr som legat och grott några dagar luftades ;)

Mollie hängde med mormor och dom hade varit i vitsippebacken för att titta på just dessa blommor, tydligen har dom inte satt igång fullt ut än, men det börjar röra på sej. När jag kom hem satt myset i sandlådan med sällskap av mormor och grannen. Hon var trött så in i sängen bar det omgående.

Hela eftermiddagen och kvällen handlade sen om bus med dom älskade kusinerna, Mollie hade verkligen saknat dom. Det blir lite väl långa uppehåll ibland, men så är det tyvärr, alla har fullt upp med sina egna liv.
Men hon hade längtat och hon var på ett toppenhumör nästan hela tiden. Det studsade hejvilt på mattan, de dansades och det filosoferade. Jag vet inte vad det är med henne men ibland fastnar hon helt enkelt mitt i livet. Hon blir förstenad och rör inte en fena, om jag sen säger något till henne så ler hon lite finurligt, hon hör mej men låtsas inte om det. Hehe hon är en sällsynt sort mitt lilla underbara mys.
Eftersom dom flesta i byn grillade så var vi ju tvungna att vara lite annorlunda. Pizzatime, det var en evighet sen vi åt det så det smakade verkligen toppen. Mollie bokstavligen tryckte i sej av salladen ;)
Svullandet fortsatte sen med en skål lösgodis. Livet är en fest och de ska klart festas ordentligt.
Lättlevt.

För att sen åka av ;)


Jockarp.

fredag 19 april 2013

Fiskar....



Under gårdagen fick jag en förfrågan som jag blev väldigt glad över. En fråga om jag kunde tänka mej att komma till en högstadieklass och prata om kärlek, homosexuellkärlek. Svaret på det var ju självklart ja.
Jag ser många fördelar med detta.
Det är en viktig fråga att tidigt få människor att förstå att det inte är något fel i att älska en människa av samma kön. Att sätta ett ansikte till läggningen.
Att jag är en människa.
Jag det är mycket positivt i det. Vidare såg jag det som en superchans till att träna mej på att hålla föredrag och prata inför människor. Det är ju helt klart en utmaning men samtidigt är det ett ämnet jag är specialist på ;)
Ingen tid att förlora så jag skickade ett mail till Rfsl om frågan på material gällande statistik på diverse saker, allt från hur många människor som har en annan läggning än den som ansers vara normal, till frågan om hur många länder i världen det fortfarande är straffbart och sjukdomsklassat att vara gay.
Alltså tas detta på största allvar, jag ska vara förberedd. Jag vet själv hur styv i korken och frågvis jag var i den åldern, Hua :)

Jag ställde mej frågan vad jag vill åstadkomma vad jag vill att dessa unga människor ska ta med sej efter att jag lämnat rummet.
Svaret blev, jag vill att när dom hör ordet flata, gay eller homosexuell tänker på mej och tycker att det är okej.
Att jag är den människan som förklarade för dom att man ska leva sitt eget liv, inte bry sej så mycket om vad andra tycker och tänker.
Att man kan älska vem som helst utan att det är något konstigt.
Jag hoppas kunna förmedla det.
Men om det vet jag ingenting om just nu. Det är framtid. En spännande sådan.

Det blev ett tårfyllt lämnade av mys på dagis, anledningen vet jag inte, kanske var hon trött.
Hon satt vid bordet och åt och ville inte släppa mej, tillslut gick jag ändå. Jag hörde hennes förtvivlade skrik efter mej, gaaah det kryper i hela kroppen på mej när sånt inträffar. Men jag vet att det lugnar sej efter en liten stund men ändå. Kalla mej gärna mes, men det gör ont, så ont.

Vi är inte riktigt överens om det är vinter eller vår :)


Jobbet blev en märklig historia i sej. Vi fick ett samtal om att det var något problem med fiskarna i mörrumsån, den å som förser bruket med vatten. Vi åkte ner och med lite huvudkliande kom vi fram till vad problemet var.
Det hade skett en istättning av småfiskar i ån, dessa fiskar hade på grund av vissa yttre rådande faktorer simmat fel väg och där vissa i värsta fall gick ett otrevligt öde till mötes.
Vi behövde råda bot på det och vi hoppas nu att vi löst problemet.
Vi såg till att vattnet rörde på sej, att det blev lite mer strömt just vid de stället dom simmade vilse på. Detta gjordes med en liten båt som kallas för Laxen, vi lyfte i denna lilla båt och den skulle sen förtöjas och startas.
Vidare skulle motorn starta och virvla runt vattnet. Det var ett spännande jobb att få båtskrället på plats, två av oss i besättningen höll på att ramla över bord.
Vi skrattade klart hejdlöst åt det vilket inte gjorde saken lättare och säkrare precis. En mycket bra dag på jobbet alltså, hoppas nu att vårt rådliga och vågliga ingrepp hjälper.

Näpp nu ska löpskorna snöras på, stöttning till forskningen i frågan cancer och socialisering och brainstormning för att styra upp livet i allmänhet. Idag väntar en lugn mysrunda på berget (hoppas jag)


Jag röstar dock på vår :)



Jockarp.

Blommor....



Vi bakade med den nya fina leran, vissa små lerklumpar hade torkat och låg utspridda på bordet Mollie gjorde rent hon slängde helt enkelt ner dom på golvet. Jag frågade.
-Vad gör du, vem ska plocka upp dom.
Svar kom, jag städar och mamma kan plocka upp dom.
Hade hon inte varit så sockersöt hade jag fått tuppjuk på henne.

Vi hade en lugn morgon i ett gråmulet Jockarp, väldiga växlingar i vädret tycker jag. Småbyxor ena dagen och gensaren på den andra. Vi tog oss iallafall ut en sväng och cyklade, först ner till soptunnan sen en sväng och kikade på vad Mollies morbror pysslade med. Vi satte fyr i pannan och vi matade katterna. Sen var det skalbaggetime.

Vi tog en torgarunda, det händer alltid något nytt i stan, någon butik som öppnat och någon annan som slagit igen. Hej småstad.
Vi hörde sirenerna vilka verkar komma från ambulansen som fick rycka ut för att en person hamnat i vattnet i hamnen. Jag ogillar lätena från utryckningsfordon jag med andra sätter oftast ett likhetstecken med att något ledsamt hänt.

Jag lämnade myset och på vägen hem fick jag ett infall. Blommor, blommor och blommer, visst är det vackert och det är en sån underbar känsla att få glädja någon annan med dom. Jag gjorde det under gårdagen. Samtidigt konstaterade jag att det var en sak jag borde göra oftare. Jag tror minsann jag ska köpa en bukett till mina föräldrar nån dag, det är inte ofta som jag visar dom uppskattning, inte i form av blommor iallafall.

Till bruket för eftermiddagspass, truckkörning första passet och lite annan producering under andra akten. Hysteriskt roligt som vanligt. Jag tror att fler människor skulle må bra av att bara jobba halvtid. (om man har råd alltså) Nu får jag ut det absolut roligaste av allt. Jag har superkul på jobbet och jag har ett toppenliv hemma med myset. Jag hinner liksom med allt utan att stressa. Livet är i symbios på nåt vis :)
Hemma 22,00 och myset var i toppform. Hon sprang och kastade sej i min famn och sen skuttade hon vidare för att visa en lite blomsterbukett hon och mormor plockat. Ljuvligt.

Mysets fina blommor :)

Hopp i säng och sagan om lilla Ingrid som badar lästes högt, när sista bladet var läst sov mitt lilla mys. Helt utslagen.

Jockarp.

torsdag 18 april 2013

Kortkort :)



Vårplöjning, underbart att se :)


Det går fint, sadel, träns och upp i ridhuset, efter några varv i frihet tuffade vi till oss och släppte ner stiglädrena. Hua, lilla fröken kom då på att hon hade något på ryggen, bockningen var ett faktum. Detta bockandet resulterade i att sadeln inte längre låg där vi lagt den, den höll på att krypa fram till huvudet, risk för kvävning ;) Hon lugnade sej och vi fick tag på henne och styrde upp problemet. Spännande, nu närmar det sej dagen då det är uppsittning och premiärturen ska tas. Lätt att det kommer bli roligt.

Finns ju många sätt att sitta i en sadel :)


Efter middagsvilan tog vi en vända till stan sen var de socialisering på hög nivå. Min kära granne som inte längre är de utan som flyttade till grannbyn skulle besökas. Vi ville se deras nya hem och Vänskapen måste vårdas, både mammornas och barnens.
Lite blygt i början med som så ofta släppte de allt mer efter tiden. Så slutligen var det full fart.
Vi tog med oss barnen ut för att kika på omgivningen och kulpåsen åkte fram. Roligt för både barn och vuxna.

Barfotabarn ;)

Löpning och surr med min vän. 8 km och det var helt lagom och grymt tungt. Varför vet jag inte allt var nämligen helt underbart. Korttröja och småbyxor för dagen, varför gnälla ;)

något svett i pannan trots klädvalet :)



Jockarp.

onsdag 17 april 2013

Nallebjörn och Trandans :)

Stövlar vore ett bra val.



Jag samtalade med min vän som även till yrket är polis. Efter att vi pratat och var rörande överens om att det är något som inte stämmer, att det inte är okej att jag finns med i brottsregister. Så var frågan, vad kan göras åt saken?
Som en ny bekantskap i mitt liv säger.
-Rätt ska vara rätt
och detta är uppenbarligen fel :)
Så började tankarna snurra. Något är tokigt och då krävs en förändring.
Lite snack om vilken tråd som ska dras i så kommer det att börjas om på ny kula. Nya mail kommer att avlossas från det Jockarpskapalatset och hur långt upp i hierarkin dom ska bli målsökande är alltså ännu inte fastställt. Kanske skickar jag ett brev direkt till nallebjörnen som styr Sverige.
Ja vi får se.

Spaning :)


Vi hade tidningen på besök här i går, mycket trevligt måste jag säga. Underbara människor det finns. Mollie och fotografen lekte med nygjord lera medans vi styrde upp själva innehållet i reportage, sen var det dags för lite fotografering. Dom gillade omgivningen här i Jockarp och givetvis höll jag med dom. Det är vackert här.
Dom sa sej vara förvånade över min boplats, att jag bodde där jag bodde, dom hade tänkt sej en lite stuga i skogen. Så är ju inte fallet. Roligt när inget stämmer.

Sensovning för myset på grund av besöket och jag fick väcka henne, vi kan inte ligga och dra oss, dagen ska fångas.
Trandansen vill jag inte missa så vi drog till pulken för att skåda dessa fåglar och deras schysta moves :)
Vi tog med Mollies trehjuling det underlättade helt klart att hon kunde cykla mellan parkeringen och själva skådarplatsen.

På plats bland fåglarna :)
 
 

Kvällen gick i bakningens tecken. hjälp fick jag med så klart. Tack :)
En dag att lägga i asken med braiga dagar.



Jockarp.