underregnbågen.se

Blogg listad på Bloggtoppen.se

onsdag 16 augusti 2017

God jord?



Vardagen tuffar på och det blir bättre och bättre. Det gillar jag.
Jag har fått in lite löpning på kvällarna för att jag är så vansinnigt seg på morgonen nu för tiden. Jag orkar liksom inte. Jag räknar med att det är en övergående fas. Det måste det vara.

Mollie började på fritids, men det blev kortvarigt, en dag sen var hon hemma igen. Jag fick en fråga om hon var tvungen att vara på fritids eller om hon kunde få vara hemma och hitta på lite annat kul. Självklart fick hon slippa fritids, ingen är lyckligare än jag gällande att Mollie har goda relationer till människor jag vill ha i mitt liv. Jag blev superglad.

Att jag sen fick rapport om hur underbart dom hade det under dagen gjorde mej både glad men även lite avundsjuk. Jag ville också vara med på roligheterna.

Skobekymmert inför bröllopet är nu avklarat, jag var inne i skobutiken och jag fick med mej två par skor hem för provning. Ett par var supersnygga men för mej svåra att känna mej avslappnad i. Dom andra var snygga men inte riktigt lika heta men dom kunde jag ta mej fram smärtfritt i, tja så valet var ganska enkelt.

Ekbordsarbetet går sakta framåt, färgbutiken fick besök och vi beställde ett vax som ska användas för att smörja in bordet med. Det kommer bli super det. Och jag tror att vissa saker behöver lite tid, för att landa och för att bli bra.

Vi tog oss upp på berget och till sjön som ligger på toppen. Så enkelt att piffa till matlagningen en vanlig tisdagskväll. Att maten grillades i underljuvlig miljö och till ett väder som vi inte varit bortskämda med gjorde att det smakade himmelsk. Jag njöt i fulla drag av både miljön och människorna jag hade i min närhet. Det var så vackert.

Jag fick ta ett jobbigt samtal under kvällen gällande min dotter. Saker måste redas ut ibland och detta var en kväll för utredning. Mollie var lyckligt ovetande om samtalet vilket är bra, barn behöver inte veta allt.
Jag kände mej tydlig och jag kände mej vuxen över samtalet.
Om det föll i god jord återstår att se.



Jockarp.

måndag 14 augusti 2017

Känslovågor....



Mollie tryckte på varje liten öm knapp i min kropp. Ibland är motståndskraften noll. Jag var låg. Problemet i det läget är jag inte riktigt vet anledningen och heller inte vad jag ska göra för att ta mej ut ur lågheten.
Jag låter tiden gå och det funkar sådär, jag behöver hitta en väg, men jag är inte där än.
Jag bet ihop i alla fall för att inte påverka omgivningen allt för mycket. Hur jag lyckades, nja det är svårt att säga.

Vi började baka en kaka, och det lättade något, fokus på annat. Jag spelade musik, fokus på annat, jag tog några lätta danssteg med min dotter. Fokus på annat.

Tant N kom och det blev en vändning, att bara sitta rakt upp och ner smuttandes på en kopp kaffe och lyssna på två kloka kvinnors samtal om sitt inre, kärna och roten. Det gjorde mej varm och en vördnad över att två människor som ses utan historia ihop kan prata samma språk, våga prata om saker som sitter långt in i sitt inre, sår och läkning. Jag kunde inte på något sätt blanda mej i samtalet, det var för stort för mej just då, jag kunde inte greppa. Tystnaden blev min väg ut och det var en skön väg.

Efter resan inåt satt tant N och jag kvar ensamma på altanen och samtalade om min inre resa, om vad som händer i mej, om oro, ro, trygghet, tillit, mina sår. Vi pratade om Mollie, framtid, vänner och familj. Vi pratade om livet och vi nuddade även ämnet döden. Ja vi pratade om det som är viktigt i livet helt enkelt.
Jag mår bra efter våra möten, energin fylls på av att jag tömmer ut vissa saker och det är fint.
Vi kramades stort innan vi sa hejdå och löfte om att snart ses igen gavs.

Middag lagades och det blev något för mycket smak av vin i såsen så Mollie vägrade äta efter provsmakning, nja smaker är inte alltid lätt. Hon blev dock mätt i alla fall och det var ju skönt.
Hon skulle åter lägga sej själv och jag kan inget göra åt det. Jag får finna mej i den rådande situationen just nu.

Kvällen bestod sen åter av djupa samtal och jag finner sidor i mej själv som varit svåra att nå i mitt tidigare liv. Jag välkomna dom varmt, det är viktigt och otroligt intressant.
Även en nattlig mannekäng skedde. Det stundar bröllop och klädvalet (sko valet) är inte solklart just nu. Men min tro är att vi löser det, snart...

Hur svårt kan det va? :)


Jockarp.


söndag 13 augusti 2017

Slem...



22 kilometer på berget innan frukost det är livskvalité det ;) Jag var pigg och fräsch i kroppen, anledningen till det är förmodligen att jag inte pressar kroppen fullt ut just nu. Antal mil i veckan överskrider sällan 7 mil just nu.

Från berget till bruket, jag hade lite att styra med och ett nytt stort projekt med mycket folk i rörelse behöver ibland lite stöttning för att risker ska minimeras. Allt såg lugnt ut så det blev en behaglig och bra stund på jobbet.

En eftermiddag utomhus med min dotter, det var skönt. Vi plockade bär och det första plommonet på trädet smakades. Trädet är speciellt eftersom hon fick det av våra grannar när hon hade namngivning.
Björnbär och hallon plockades och det skulle klart kladdas lite med det, det är ju självklart i en liten tjejs liv.
Vi passade på att bjuda en lite ponny som går i hagen i trädgården på en ekologisk morot, myset var rädd om fingrarna, men hon vågade till slut.

Middagen för dagen bestod av porterstek och det är så sjukt gott, enkelt också vilket gör det hela ännu mer toppen. Vi åt som små hästar allihop.
Godisskålen ställdes fram och filmen rädda Willy sattes igång, Jag har lite svårigheter med filmer där det handlar om djur och barn så jag pluggade in hörlurarna, la mej på soffan och lyssnade på musik. Enkelt och skönt. Lättlevt.

Mollie gick och la sej i sängen och efter en stund kom hon upprusandes igen. Hon hade tappat ännu en tand, det är tufft för tandfèn dessa dagar.
Feén hade ingen slant inne så jag fick gå ut i bilen, barfota såklart. Inte det smartaste valet, jag spatserade rakt på en snigel, slemmigt värre. Klök.



Jockarp.

lördag 12 augusti 2017

Rätt fack...

Senaste ;)


Dagen bestod av arbete och mailkonversationer med TV4. Det är mycket på spisen nu och mer lär det bli. Alla är tillbaka från semestern och Sverige börja minsann fungera och leva upp igen. Allt stannar ju av under sommaren, den är en total avsaknaden av allt vad rutiner heter.

En ny telefon hämtades ut och det är lite småmeckigt med att få allt att funka som innan, i alla fall när man helt enkelt har tummen mitt i näven när det gäller teknik.
Jag mailbombade en snubbe på IT-avd så han hade mej på halsen under stora delar av fredagseftermiddagen. Men bra det blev det minsann. Nu kan jag åter både svara och ringa och lite där till.

En vända till Växjö för att hämta upp en fager kvinna, jag kände att jag saknat att köra bil. Funderar starkt på att bli taxichaffis. Sällskapet var för dagen inte så muntert men så är det ibland, solen skiner inte alltid, även om jag numera är specialist på att simulera just solsken en mulen dag ;)

Myset hämtades upp och eftersom att ingen ville umgås med mej så angrep jag vedhögen, där var jag en stund filosoferandes, tankarna samlas och läggs i rätt fack. Det gäller att har ordning.

Jag fortsatte att sortera och det gjordes i löparskorna, en mil en fredags kväll på mitt älskade berg. Mördabacken hej. Jag mötte en bybo och honom växlade jag några ord med. Jag älskar sommaren när folk är ute och rör på sej och man kan stanna till och samtala om stort och smått.
En fotbollsmatch var i full gång på byns plan, nostalgi på hög nivå. Det är en plats där jag hade många lyckliga timmar under min uppväxt, samlingsplatsen i byn liksom. Alla barn var där när deras föräldrar lirade boll. Jag log när jag hörde spelarnas gap och skrik, doften av gräs och linement. Minnen kickades igång fullt ut ;)

Hem kom jag och två fröknar satt och gottade i sej en varsin pizza när jag kom innanför dörren.
Festandet ser inga gränser i det Månsagårdskapalatset.

Mollie skulle somna själv så det blev ännu en kväll där jag gick bet om den trivsamma stunden. Men hon var nöjd och det känns ju bra.



Jockarp.


fredag 11 augusti 2017

Klänning och ekbord....

Nöjd....


Tröttheten håller ett stadigt tag om mej men jag lägger ett stort hopp inför helgen. Löpning, vila och mys med mina nära det är min prio det.
Att jag är inne på sluttampen på min dagtjänstgöring känns faktiskt väldigt bra.
Skiftgång och en arbetstid på 75 % känns precis lagom. Det gäller att passa på när möjlighet ges och Mollie är nummer ett.

Jag hade samtal gällande mysets skolstart och det är en del som ska styras upp innan jag är helt tillfreds med situationen, men jag har tron om att vi ska lösa det, på mitt sätt ;)

Jobbet flöt på väl och utstämplig skedde tidigast möjligt, jag var hemma i Jockarp lite efter tre och det var en glad liten tös jag mötte. En av kamphundarna hade namnsdag och det hade klart lilla fröken anammat och firat väldigt. ballonger och tårta. Så jobbar hon.

Vi drog hem och vi vilade lite i mysets säng, hon spelade spel och jag låg nära och lyssnade på henne när hon småpratade om vad som skedde. Super mysigt.
Middag lagades och efter uppröjning av det så startade projekt ekbord.
Det arbetet har legat ner ett litet tag, jag har inte haft varken tid eller lust men så plötsligt händer det.
Skruvdragare fram, musik i högtalarna och en chef som är tydlig i hur det färdiga resultatet ska se ut.
Svetten öste av mej, 25 grader inne, mätande, skruvande och på tok för mycket kläder. Dusch två var ett faktum.
Bordet blev klart och nu tar jag min hand ifrån det, nu ska det vaxas och det är en sak jag absolut inte ska lägga mej i. Just nu väntar jag bara tills söndagssteken ska intagas på bordet från vår egen skog. Det kommer bli en mäktig upplevelse det.

Från ekbord till långklänning. Det stundar bröllop och order lyder långklänning utan Convers. Ett Morr från mej men ibland får man helt enkelt rätta in sej i ledet, något mot min vilja dock. Klänningen blev fin men jag känner mej ändå inte helt ok, snubbelrisken är ett faktum och jag ogillar skarp att inte kunna röra mej helt fritt.

Kraschlandning i soffan efter en effektiv dag, en film baserad på en verklig händelse gjorde att ett par tårar föll från min kind. Känsligheten har ökat sen jag blev mor, det är en sak som är säker.



Jockarp.

torsdag 10 augusti 2017

Färskt....



Jag björnade på med en morgonlöptur i mördabacken, det var en underljuvlig morgon när jag väl kom upp och kom ut. 06.10 var jag klar med mitt pass och eftersom det var en morgon där graderna visade på 17 grader varmt och jag hade långärmat på mej, så var det hett. dålig timing gällande klädvalet minsann. Svetten öste vilket var helt rätt.

Jobb väntade och det gick fint. Det såg bra ut och det är viktigt, det är mycket människor i rörelse och mycket riskfyllda jobb och det under viss tidspress gör att riskerna ökar avsevärt. Men just nu är det kontrollerbart.

Jag hämtade upp mitt mys som fortfarande lever sommarlovs livet, (vilket hon är värd) Hon blev ovän med morfar gällande hur vida Doraspelet skulle spelas, jag var glad att jag kom just då och kunde bryta deras någon i mina ögon oviktiga fight :)

Vi drog hem och jag började angripa vedhögen, årets värmekälla behöver komma in för att ge bättre effekt. Jag slet på som ett djur och halva högen fick jag in innan jag svett och skitig som en gris gick in för lite socialt umgänge.
Jag möttes av två totalt osociala människor som satt i soffan och spelade spel. Morr jag gick ut igen, skottkärran och flåhackan sen gick jag ner på Vesan och började plocka potatis.
Gosse vad jag njöt, frisk luft, underbart väder och en utsikt som är svårslagen. Jag sög in allt det vackra och en tacksamhet ilade genom kroppen när jag tittade upp mot det Månsagårdskapalatset. Mitt vackra trygga hem.
Jag bärgade en spann potatis och funderade över hur sjukt färska potatis vi skulle äta till middag, från jord till tallrik på 45 minuter, det är färskt det minsann ;)

En dusch följde och ett infall över att plocka blommor sköljde över mej.
Jag drog upp på berget för att plocka vildkaprifol, dom doftade ingenting när jag plockade dom men jag vet vis av erfarenhet att under kvällen kommer dom lukta himmelskt. Vilket även skedde. Doften spred sej i hela huset och än en gång funderade jag tacksamt över den situation jag sitter i. Så Lättlevt.

Middagen bestod av kotletter och färska, färska potatisar. Vi åt glupskt allihop och Mollie bad om mer flera gånger.

Nattningen skedde, och det utan vuxet sällskap, jag känner mej utanför dom gångerna men jag vet att jag måste respektera hennes vilja, det är viktigt.



Jockarp.

onsdag 9 augusti 2017

Fantastiskt....

Hittade en bild på en liten tjej ;)


Stormåne betyder lite sömn och just nu är det helt klart en stor bristvara i mitt liv. Jag formligen hasar mej upp ur sängen och det är ovant, jag brukar hoppa upp full av energi och förväntan inför dagen.

Jobbet flöt i alla fall på väl och jag fick mycket gjort, mötena börjar att hopa sej nu igen och det känns verkligen som om man kommer från askan in i elden.

Mollie hade ännu en toppen dag med mormor, dom körde till sommarlandet i Tomelilla och karuseller hade åkts och badlandet hade testats. Hon hade ätit kioskmat och käkat glass, inga klagomål där alltså.

Jag drog hem från jobbet och angrep berget, jag har varit lite slapp på sista tiden, fokus på annat än träning, men nu är det annat ljud i skällan. Mitt tionde marathon närmar sej med stormsteg och nä man springer inte ett Marathon utan att träna.
17 km bankade jag till med och avslutade med mördabacken, det var en het upplevelse, det fanns inte en torr fläck på min kropp när jag kom hem.

Myset kom hem och efter en kalldusch på mej så körde vi in till stan för att veckohandla. Det var mycket människor vi kände så det tog sin lilla tid att ta sej genom butiken och vidare hem till byn.
Middag lagades och det var längesen jag stod vi spisen, jag kom på att jag saknat det.

21.00 och jag var helt slut, jag tackade för mej, pussade ett par tjejer god natt sen gick jag till kojs. Mollie var vaken och satt tryggt i famnen under täcket i soffan på en numera för henne väldigt viktig person. Jag hörde Pippi sången och jag log, jag slöt mina ögon, jag var fullständigt lugn och trygg men hela mitt liv just då, det var en underljuvlig känsla att känna en tisdagskväll ;)

Sömnen varade inte hela natten, närhet är viktig och ibland öser det bara över en helt och hållet. Denna natt var en sådan natt. Fysisk beröring och närhet, en enda stor massa av två kvinnokroppar, hud mot hud. Så viktigt, så hett, så totalt och så underbart. <3

Människan är fantastisk.




Jockarp.

tisdag 8 augusti 2017

Barnhänder.....



Att man legat i bingen långt upp på förmiddagen den senaste tiden satte minsann sina djupa spår. Jag var som ett vrak och det i kombo med att jag skulle leverera väldigt på min första arbetsdag gjorde mej massivt trött.
Jag hade förvisso ett mycket intressant jobb och en hel del att styra med men ja, jag var trött.
Det var roligt att komma tillbaka efter fem veckors ledighet och träffa alla goa människor, men utvilad var jag då rakt inte :)

Mollie är ledig från fritids på grund av att det är sammanslagning och den vill jag helst förskona henne från. Hon kamperar därför med mormor. Och det hade promenerats med hundarna och det hade ätits väldiga mängder med mat. Det är bra att hon bygger ;)
När jag anlände från jobbet kände jag redan när jag öppnade bildörren att lilla fröken stått i köket och rullat köttbullar. Enligt rapport hade hon gjort 15 stycken själv och alla hade hon ätit upp. Var finns platsen i magen på den tösen?

Jag fick ta tag i lite måsten. Tvätt från resan låg i ett berg, det hängdes tvätt på streck ute, streck inne och torktumlaren gick på högvarv. Lika bra att få det ur världen.
En friare och en aktivitet som passar mej bättre än att stå tjudrad vid tvättlinan är att klippa gräset, så det gjorde jag. Musik i öronen och tankar som virvlar fritt.
Jag log åt glädjen och hur underljuvligt det doftar med nyklippt gräs. Det är det stora i det lilla, det är sånt jag gillar med vardagen det.

Kvällen blev chill, mina sambosar spelade spel och jag låg bara och njöt av deras närvaro, jag behövde det stilla, jag behövde ro.
Nattning av lilla fröken fick jag äran att medverka på. Lycklig för det så klart och det var ett tag sen jag låg bredvid henne och bara lyssnade på hennes underbara små andetag.
Hon pillade mej lite i håret precis som hon gjorde när hon var liten och leendet växte sej gigantiskt på mina läppar när jag tänkte på vår gemensamma historia. Vad vi gått igenom myset och jag. Leendet blev än större när jag växlade tankar i mitt huvud från dåtid till nutid och in i framtid. Jag älskar att ta emot dom tankar som sveper förbi när jag ligger där och känner dom små barnhänderna i mitt hår.

Lycklig var ett ord som passade perfekt in i den stunden.

Utsikt från tvättlinan, Inga klagomål på de ;)


Jockarp.

måndag 7 augusti 2017

Semester....

Det är ok att vara rädd....


Bara man inte är det alltid :)

 
Det har varit händelserika veckor och jag kan omöjligt berätta allt som hänt, det hade blivit miloslånga texter :)
Vi drog iväg mot Kolmården och jag måste säga att det var en fantastisk park. Så mycket att uppleva och se.
Massa djur och massa karuseller. Min stora trut och min moral och min vilja att hålla mina ord gjorde att jag spände fast mej i Sveriges värsta berg och dalbana. Vis av erfarenhet känner jag just nu att jag i fortsättningen ska vara försiktig med vad jag lovar.
Mollie övervann även hon sina rädslor när vi åkte linbanan över alla djuren, hon var rädd men hon gjorde det. Vilket mod.


Mycket vatten...



Efter två dagar i parken med vänner körde vi vidare i Sverige, mot Norrland. 100 mil hemifrån möttes vi av en spegelblank sjö och underljuvliga enkla och jordnära människor.
Vi fiskade, åkte båt, var med om notdragning. Vi festivalade, vi spelade golf, badade nakna och jag sprang i underskön natur. Vi åt god mat till fina samtal. Det skrattades och tårar fälldes. Ja vi har levt det är ett som är säkert.

Efter en vecka drog vi söderöver igen mot huvudstaden. Vi checkade in hos en familj med fina människor. Barnen är supergoda vänner och vi vuxna trivs ypperligt i varandras sällskap.
En tur till Pride park för att hänga på schlagerkvällen. Det blev en blöt historia men det var ändå mysigt att känna lite på stämningen.

Vi hade lata dagar med mycket närhet och kärlek och även här bjöds det på goda och intressanta samtal om livet.

Nu väntar liiite jobb och en väldigt spännande höst.



Och mycket fisk  :)


Jockarp.


onsdag 26 juli 2017

Roadtrippning...

Bus på G..Vattenballong...


Mollie kom och kröp ner till mej i sängen klockan sju på morgonen, vi somnade om och sov en välbehövlig timme till, så skönt.
Vi gick upp och vidare till undantaget, Mollie lämnades där och jag dundrade iväg ett halvmaraton på berget.
Jag stötte ihop med en hjort och hennes avkommor, det är så vackert att få befinna sej mitt i naturen och se alla skiftningar och allt liv. Vilket privilegier. Jag drack lite vatten när jag passerade Ryssbergsstugan och vinkade glatt på några hundägare som tog en vila på bänken utanför stugan. Sen brände det nerför i en hisklig fart.
Jag mötte en svampplockare och jag kickade nyfiket ner i hennes korg, det är en regnig sommar vi har och det är gynnsamt för svampen konstaterade vi båda.

En kaffe på altanen när jag kom hem, livet är så sjukt skönt just nu, föräldraledighet måste vara bland det bästa som kommits på. Det känns så nu i alla fall.

Jag tog ett litet bus i form av rensning av skåp, och vidare blev det en tur till miljöstationen, jag börjar minsann bli stammis där, men det är ju så när man ska ut med gammalt och in med nytt. Det krävs sin kvinna till det ;)

Från inne jobb till ute jobb, gräset klipptes och det piffades till både här och där. Bilen tvättades och spolarvätska fylldes på. En fulltankning också sen är vi redo för vår nästa roadtripp genom Sverige. Vi ska hinna med mycket. Kolmården, Norrland och Pride. En 10-12 dagars tripp och det ska bli så vansinnigt mysigt att åter igen färdas genom vårt vackra land. Jag älskar Sverige och jag älskar att köra bil ;)

Middagen för dagen bestod av kyckling, egenplockad potatis och en himmelsk god sås, det fanns ingen botten i varken mej eller myset. Vi äter glupska när vi drar igång.

Kvällen blev väldigt lugn och skön. Mollie satt på sitt rum och kollade på något program på paddan. Själv satt jag och lyssnade på musik, i timmar. Snacka om återhämtningstid. Njutfullt.
Lättlevt.

Redo för Sverigetripp ;)


Jockarp.

tisdag 25 juli 2017

Unik....

Vi började såhär...


Mollie skulle göra stan med mormor så vi fick ta oss upp lite tidigare än vad vi just nu är vana vid.
Frukost, tandborstning och påklädnad sen var hon redo. Vi kramades om i dörren sen gick hon.
Jag tog en löptur, tanken var en längre runda än det blev men jag var klok nog att lyssna på kroppen, Några muskler i höfterna spelar mej ett spratt och det ömmar väldigt när jag är i rörelse.

Jag tog en tur till guldsmeden i stan för att styra upp lite justeringar, detta iklädd träningskläder som var totalt dyngsura av svett, fräscht. En snubbe som var före mej började snicksnacka med mej och självklart visade det sej att vi hade gemensamma nämnare. Hej småstad....Vi tuggade en stund sen sa han hejdå och gick. Jag styrde upp mitt ärende och drog hem.

Myset hade fått ett par nya skor av mormor och dom hade hunnit med en fika. Även bokhandeln hade fått celebert besök och en bok om hundvalpar ligger nu skinande vacker hemma på skrivbordet. Hon älskar verkligen hundar min lilla dotter. Det gör dock inte jag ;)

Min väg har korsats av en bedåraden vacker kvinna, hon är dock mer än bara bedårande vacker, hon är även väldigt påhittig och kreativ, en grym projektstartare.
Det har nu relaterat till att jag jobbar med att färdigställa ett nytt köksbord i massiv ek. Denna eken kommer från egen skog och det är givetvis unikt. Känslan blir starkare. Trädet har sågats ner på berget, det har fraktats hem, det har sågats på plats. Det har kapats och nu även hyvlats på en byggfirma. Snubben som hyvlade det informerade mej om att jag hade material för över tio loppor med mej i bilen, hmm ja det hade inte blivit billigt om det skulle köpas.
Det återstår en del jobb med det och det första problemet som stöttes på var att benen blev något för långa. Dom skruvades fast och vi vände det sjukt tunga bordet om och insåg att det blev för högt.
Det påpekades och frågades om jag inte mätt. Jo då sa jag flinandes men jag har tydligen mätt lite fel ;)
Tur det var på det hållet i alla fall, nu går det fint att bara kapa bort några får cm sen är det perfekt.
Benen ska på och ytan ska behandlas sen tror jag minsann att vi har ett bord som kommer stå stadigt i många generationer. Och vackert lär det bli när det är färdigbehandlat det är min stora övertygelse det.

Mollie fortsatte eftermiddagen med att försöka lösa mysteriet med sommarskuggan. Hon har många olika funderingar över vem det är som gömmer sej där. Underljuvligt att lyssna på hennes funderingar.

Nattningen skedde utan min medverkan, jag avskyr det. Hon envisades med att lägga sej själv och vad ska jag göra? Jag måste ju respektera henne. Men nää jag gillar det inte.

Och vidare såhär... Fortsättningen följer...


Jockarp.

måndag 24 juli 2017

100 Röda rosor.....


Potatisplock....


En härlig vecka fylld av vänskap och kärlek. Det har hänt så mycket vackert och så mycket stora saker i veckan så jag har svårt att ta in och förstå att jag faktiskt får uppleva allt detta vackra.

Vänner från huvudstaden kom på besök med sina barn och när man ser sin egen dotter klicka så fullständigt med ett annat barn så blir jag djupt rörd och hela jag fylls av värme och lycka.
Barnen märktes knappt av, dom lekte, åt och sov ihop. Det var helt underljuvligt.

Vi var på stranden och bara chillade en dag, vi åkte karuseller i massor på ett tivoli som var i grannstaden. Vi käkade ute på stan, vi käkade inne i palatset. Det var underbart att ha fullt runt matbordet och fullt hus.

Nätterna blev sena innan vi intog ligglägen, mornarna blev sena även dom, sovmorgon till 10-11 snåret, ja när hände det i mitt liv sist, det är så många år sen så jag minns det inte.
Det var avslappnat och det fanns alltid en vuxen till hands, det gjorde att jag verkligen kunde släppa lite på kontrollen över var Mollie befann sej. Allt bara löste sej.

Jag tog en gemensam löptur ihop med gästerna och det var supermysigt.
Småtjejerna tog jag med mej på en tur ner på Vesan för att plocka potatis. Lilla fröken 08 hade lite bekymmer med att hon skulle smutsa ner sej, men det släppte när hackan mötte jord och potatisen blottades. Då tog plötsligen spänningen överhand, hur många potatisar fanns det där under. Dom räknade, hackade och plockade. Underbart.

Vänner...

Hoppla...


Det kördes fyrhjuling hejvilt och Mollie visade stolt upp bygden och berättade vilka som bodde var och vad det var för skit som luktade, gris, höns osv ;)
Vi sadlade på en häst och hade lite övningar likt Zorro. Det uppskattades väldigt, det var till och med så jag tyckte det var skoj att damma av ryktborstarna.

100 röda rosor, 2 ringar och 1 JA. Det har upplevts så mycket kärlek i det Månsagårdska palatset, så mycket känslor och jag är så otroligt lycklig.
Att jag hittat min själsfränder råder det inget tvivel om. Hela jag speglas av den bedåraden kvinnan som kom in i mitt liv med ett brak. Jag saknar helt motståndskraft mot henne och att åldersskillnaden är stor spelar ingen roll, våra själar föddes samtidigt och det var helt klart förutbestämt att vi skulle mötas.
Jag känner mej mer levande än någonsin, inga hinder är för stora, jag ser inga hinder. Bara ren skär lycka.

Jag har funnit den famnen jag tryggt kan krypa upp i när jag är liten och svag, jag har funnit den kvinnan som jag kommer att åldras med. Det finns absolut inga tvivel. Min sabotör har just nu försvagats avsevärt och svagare ska den bli.


Vi fyra ;)



Livet leker och jag får helt klart vara med och leka ;)

Jockarp.

onsdag 19 juli 2017

Att inte duga....

Finns i sjön....


En lastbil kommer lastad, japp och lastbilen kunde inte ta sej upp i allén. Vi fick ta en annan väg och avlastningen fick ske på annan plats för vidare frakt med traktor och gafflar. Jag älskar lantlivet, det är så enkelt.

Min dag fortsatte med löptur i Mördarbacken, det var väldigt behagligt, jag tog det lugnt för att jag ville det. Så jobbar jag.

Ett projekt med ett nytt köksbord tog fart. När man har egen skog är det extra kul att använda virke som kommer just från egen skog.
Vi lastade in några rejäla ekplankor i bilen för transport till en plats för vidare kapning och hyvlig.
Snubben sa sej ha en lång to do lista på cirka tre veckor, nja så länge vill ju inte vi vänta så jag snackade på och jag räknar kallt med att vi kan hämta planken innan veckan är slut. Det kommer bli sjukt bra i alla fall, det tror jag det :)

Jag har lite att fixa med inför en tänkt överraskning så det fick jag styra upp, nu känns det som om allt är under kontroll, nu hoppas jag bara att det faller i god jord.

Vi väntar långväga besök och det är en del att pyssla med, att husa massa folk brukar inte vara några problem men sängplatser är det lite sämre med och det krävs lite planering. Vi röjde lite på våningen högst upp för att gästerna ska känna sej som hemma. Det kommer bli toppen och det kommer bli supermysigt med fullt hus av vuxna och barn.

Mollie var i pyssla tagen och levererade ett antal halsband, alla i familjen skulle ha likadana, så söt så.

Nattningen blev en sen historia och den utfördes inte av mej. Jag dög liksom inte riktigt för den uppgiften ;)

<3

Jockarp.

tisdag 18 juli 2017

Blommor och armband....

Älskar det....


Uppstigning. Kaffe och hundpromenad. Det var en bra morgon, jag behövde en promenad, det är ovanligt, jag unnar mej sällan det nu när jag springer så mycket i skogen. Men så ljuvligt det var.
Jag blev glad så jag gick och plockade en stor bukett blommor till att sätta in på bordet, det blev så otroligt vackert. Jag älska blommor även om det i vissas ögon klassas som ogräs.
Jag kom hem till mitt mys och hon var dryg, hon ville chilla och jag blev rastlös.

Vi tog en tur till stan och jag var inne i en butik som jag sällan besöker. Jag var glad men det blev ruggigt dyrt. Men ibland får det minsann lov att kosta ;)
Mollie ville till leksaksaffären så en tur in där blev det självklart också.
Sista butiken för dagen bestod av blommor, jag hörde mej bara för lite om möjligheterna och prislappar. Inget köp alltså.

Hem och i gympadojorna och ut på berget. Jag kom på att jag verkligen älskar löpning och det på mitt berg. 16 kilometers njutning.
Jag kom hem som en ny människa. Jag välte i mej lite föda och en dusch på det. Livet var väldigt enkelt.

Med en familjemedlem som åkte på ett ryggskott och med en Naprapat som gick förbi på borgården, det var världens bästa kombo det. Naprapaten ropades in för en kontroll men det slutade med att hembehandling inte var möjligt, vi fick köra in till praktiken för behandling.
Det passade fin fint med thaimat så det pysslade myset och jag med under behandlingstiden.

Matintag och sen parkerade vi oss i soffan för en pysselstund. Ehh jag pysslade inte men jag satt med och jag njöt för fullt av att se och lyssna på pysslarna.
Mollie tog upp och började prata om min förra relation, det var intressant och lyssna på henne när hon utvecklade hur hon upplevde det. Barn är kloka minsann.

Nya armband ;)


Jockarp.

måndag 17 juli 2017

Mera färg....

Hmmm


Jag hasade mej inte upp förrän runt niosnåret, en kopp kaffe på trappan i soligt läge, det är sommar mornar när dom är som bäst.
Jag kände mej lite rastlös under förmiddagen och jag ogillar det starkt, jag blir stingslig då.
Vi hoppade in i bilen och körde till Ekohallen och gjorde en massa inköp. Vi köpte lite nya saker, det behövs ibland, lite tillpiffning liksom.
Mollie fick köra klon i automaten, hon kickar på de så jag får hålla styr på henne, för dagen lyckades hon få tag på en mjukis grej som såg ut som bajs. Ingen hejd på idéerna.

En burk färg inhandlades och det vet man ju hur det slutar. Det blev en del på och en del utanför, lite på kropparna och lite i håret.
Vi målade ett bord och en hylla, det var välbehövligt, ljust och fint.

Jag tog tag i att sanera ur Mollies låda med pyssel, jag blev nästan kräkfärdig av alla pinaler hon har. Jag fattar inte vart allt kommer ifrån. Hon har grejer överallt, papper, pennor och pärlor. En hel säck med grejer blev det helt otroligt.

Vi pimpade vardagsrummet och det blev helt klart ett lyft, superfint med andra ord.
Allt är inte klart men vi är på god väg, luftigt och ljust och lite nytänk.Tummen upp på det.

Regnet öste ner och vad passade bättre än en tur i mördabacken, jag var extremt stark och jag antar att det var på grund av min vilodag. Pressa kroppen hårt och vila det kickar den enormt har jag märkt.

När jag åter var hemma blöt av svett och regn var middagen på gång. För dagen fick jag inte medverka och Mollie dukade med tjusiga servetter och maten las upp på tallrikarna. Jag satte mej till dukat bord.
Som betalning för det så fick jag vackert hantera disken, inga problem förvisso, jag gillar den sysslan.
Mollie nattades av mej och det var mysigt och skönt, hon pratade lite om längtan till Onsdag då vi ska få besök i palatset. Jag älskar att höra henne prata om sin längtan och vad hon ser framemot.

Hon somnade snabbt och jag tog en lur i soffan innan jag själv hamnade i lopplådan.
En kreativ och aktivdag var till ända.

Så grant....


Jockarp.





söndag 16 juli 2017

Motorsågsmassaken....

Ajäää


Jag brydde mej inte om att solen stekte på mej, jag var redo att gå bananas med motorsågen, jag behövde det, lite fysisk aktivitet.
Ena busken efter den andra sågades ner och det var egentligen inte det som är det jobbiga, jobbet kommer efteråt, med att samla upp allt och förflytta det. Det är ju inte den smartaste idén att såga ner buskar och träd när dom har löven på sej men ja ibland får man göra saker när andan faller på.
Och det gjorde den i går.
En liten fadäs inträffade och blodvite uppstod. En motorsågskedja i handen är inte det bästa. Jag är glad att det inte blev alltför djup, jag överlever liksom ;)

En vilostund på eftermiddagen i soffan var välbehövligt efter slitet under förmiddagen. Mollie kollade på tv en stund och jag låg i en trygg varm härlig famn, precis vad jag behövde efter en vecka med mycket bråkande med min sabotör. Livet var lättlevt.

Kroppsmålningen fortsätter, för dagen slapp jag undan och för dagen fick det ske i källaren. Det målades även på golvet och hela trappan upp, jag gillar att ta ut svängarna och det är ju faktiskt helt ofarligt.
Färgerna tog slut så det kommer att göras nyinvesteringar och det med större burkar. Det ska bli kul det ;)

En snabbhandling på ICA och lite blurrande med kassörskorna sen väntade det middagslagning. En helt utomordentligt god middag levererades. Mollie var inte riktigt överens om det och en konflikt uppstod. Ingen chips på kvällen om hon inte tog en smakbit, tydligare än så blir det knappast men hon är extremt envis.
Innan nattningen hade hon i alla fall både smakat på maten och ätit chips. Jag älskar verkligen att hon får alternativ och med det kan fatta sina egna beslut. Det rustar henne för framtiden.

Nattningen blev sen men är det sommarlov så är det.

Dusch nödvändig.....


Jockarp.


lördag 15 juli 2017

Målaren....

Vad gör man inte för konsten?



Sex mils löpning, ja, jag har levererat en del denna veckan, det känns fint. Mördabacken varje dag och det har varit skiftande pigghet i benen. Men jag har behövt det, motståndet.
Samtidigt har jag hållit nere rejält på intaget, godis och annat onyttigt har varit som bortblåst, jag har helt enkelt inte haft något sug efter det. Vilket även det är bra, jag känner mej i fin form.

Några stora pappersark och lite färg, hmm japp resultatet av det väntade inte på sej. Smarta mamman hade i alla fall vett att vara utomhus när tyglarna släpptes fria. Bra där!
Vi hade en super mysig stund ihop och myset målade mina ögonlock med guldfärg, så vackert.
Lite färg på mage och ben sen fick det bli en dusch.
Jag älskar när vi gör spontana och saker som inte tillhör vanligheten, det behöver inte vara stora saker, det räcker med lite färg, papper och ett par kroppar ;)

Mollie skulle till en kompis och återigen fick jag rusta mej för tid utan henne. Vad skulle jag göra?
Jo jag drog till banken och satte in hennes mynt som hon sparat, skönt att äntligen få det gjort.
Jag körde hem och tvättade av bilen, det var välbehövligt. Kaffe i mängden på altanen och lite trimning av gräs i hästhagarna. Så tjusigt så. Jag plockade fram motorsågen, tanken var att blåsa ner lite små träd och buskar som växer runt palatset, men nä jag tyckte det blev för varmt, jag skjuter upp det jobbet lite. Så jobbar jag.

Jag mådde inte helt prima men jag hoppas att det kommer att skiftar inom det närmaste, att jag får ordning på känslor och att jag finner tillit och tro till det som sker.

Jag lyssnar extremt mycket på musik just nu vilket jag uppskattar väldigt, jag har fått så mycket ny input, fått höra så väldigt mycket vackert. Och igår stötte jag ihop men en man vid namn Jason Mraz och hans låt sen 2012 I Won`t Give Up. En helt fantastisk låt, jag fattar inte hur jag har kunnat missa den i alla år. Livet, känslan och nuet kan förändras på några få sekunder när man hittar en låt som träffar perfekt. Jag blir lite småkär när det händer. Det är så otroligt vackert. Jag gillar vackert. Jag var tvungen att skicka låten bums till en kvinna som jag vill säga precis allt de som låten innefattade.

Vi dissade matlagningen och köpte en familjepizza, lite väl optimistiskt kanske att vi skulle välta i oss hela den själv, men vi kämpade på ;)

Mollie och jag pratade om myggbett, hon hävdar att man blir rynkig av myggbett och hon tyckte synd om mej som var så gammal och hade blivit utsatt för så mycket myggbett. Jag log.
Ja alla dessa kontraster i livet, jag tror att dom endast kan ske om man har ett barn i sin närvaro. Det är helt sanslöst vilka skiftningar livet tar med Mollie Mys Vilhlemsson i familjen. Jag älskar det så klart. Hon är helt fantastisk.

Kvällen höll på att sluta i en massiv frustration, jag avskyr när jag inte behandlas med respekt. Jag ser det som viktigt att ha en dialog med människor som befinner sej i ett familjeförhållande med mej. De spelar ingen roll om personen befinner sej vid brevlådan eller på månen, det viktiga är att informationen om vilket kommer fram.
Lösningen kom när mörkret fallit över palatset och är det något jag verkligen älskar så är det just lösningar :)

Den lille ja...
Jockarp.



fredag 14 juli 2017

Sabotören....



Jag fick en enorm respons på mitt senaste blogginlägg och det är speciellt. Inte själva responsen på ett inlägg det har hänt massvis med gånger förr.
Men det var speciellt eftersom att inlägget kom efter en öppning från min innersta dörr. Den öppnar jag inte allt för ofta.
Jag var skör, naken och sårbar och jag vågade visa mej från den sidan. Det för att jag just i det ögonblicket kände att jag hade modet att skriva rakt från hjärtat. En del människor påverkar mej så att jag finner det modet och att det känns helt rätt.

Jag vet att det finns en baksida med det och det är att om jag visar upp den sidan av mej själv, om jag vågar outa mina rädslor och mina känslor och det inte faller i god jord. Att mina rädslor och känslor inte tars på allvar. Då kommer jag att slutas likt en blomma som hukar sej för regnet. Jag vill inte dit igen.
Jag är en människa som känner väldigt mycket, jag är liten och rädd i bland. Jag vill vara det. Jag orkar inte alltid vara den som står mitt i den pinande vinden och tar emot slagen. Jag har gjort det allt för ofta.

Jag söker ett lugn och jag hoppas att jag ska finna det. Inte bara för min egen del utan även för min dotters skull. Att hon ska finna en trygghet liksom jag, att framtiden är ljus och trygg. Hitta en ro i familjen.

Vi hade en kompis till henne på besök och hon frågade om inte Mollie hade någon pappa? Nä sa vi i kör myset och jag. Mollie var helt trygg i det.
Kompisen fortsatte och fråga om vi bodde själva i vårt stora hus och på den frågan sa vi nej. Mollie informerade om att jag hade en fru ;)
Då har du två mammor då sa kompisen helt självklart.
Ja så är ju inte fallet riktigt men jag blev väldigt glad över hur hon så självklart tog informationen om att vi inte levde riktigt som alla andra. Jag blev varm i hela kroppen. För jag vet att när ett barn agera så så kommer det hemifrån, allas lika värde, inget dömande eller fördömmande. Ja jag var väldigt lycklig när jag satt och pratade med ett par små förnuftiga sexåringar i soffan.
Det var en fin stund, en viktig stund.

Vad som inte var så fint under gårdagen var att jag åter kom i kontakt med min sabotör. Ja jag har en sådan och jag är faktiskt helt övertygad om att alla människor har en sådan i sitt inre, stor eller liten det beror på men alla har det nog.
Jag har själv inte vetat om det förrän precis alldeles nyss och det var så självklart på något sätt. Jag är så glad och jag är så tacksam över att jag under ett samtal fick upp ögonen för min egna sabotör. Det har blivit enklare att förstå känslor och även sitt handlande i många fall. Även om jag inte kan hantera det fullt ut än så har jag en medvetenhet om det och det är bra. Det går framåt.
Sabotören, ja den som sitter och gnager och försöker förstöra när jag har det bra. För jo man kan faktiskt ha det bra utan att tro att allt ska gå åt helvete. Det behöver inte göra det.
Min sabotör har växt sej stor på grund av mina tidigare relationer. Det är extra stark just nu för att livet ter sej enkelt och fint. Sabotören vill inte det. Den vill att jag ska befinna mej djupt ner i ett helst bottenlöst hål. Och jag är den enda som kan se till att det inte blir så.
Det är upp till Leonora Vilhelmsson att få stopp på det, få stopp på sabotören.

Jag vet att jag kommer att behöva få hjälp på vägen och jag vet att jag kommer att ha modet att be om den hjälpen.
Det handlar om mitt välmående och det handlar om mitt liv. Vad kan möjligen vara viktigare än det?

Enkelt jue ;)



Jockarp.

torsdag 13 juli 2017

Levt....



Vi har badat i pooler, vi har badat i en sjö i Uppsala. Vi har mött nya människor. Vi har åkt karuseller på Gröna Lund. Vi har mött rädslor och vi har övervunnit dom. Vi har hållit handen och vi har strosat. Vi har pratat om nuet, framtiden och evigheten.
Vi har mumsat mängder med mat och vi har kör bil i många mil. Vi har bott på hotell, vi har varit vänner och vi har varit ovänner.






Solen har färgat vår hud gyllenbrun, håret har blivit ljusare. Fötternas undersida har hårdnat och färgen har varit svart.
Vi har pysslat, målat, klippt och byggt stora städer med klossar. Vi har spelat spel. Vi har legat i soffan och tittat på teve. Vi har tagit en liten tupplur när vi velat. Vi har ätit glass, vi har träffat vänner. Vi har smitt framtidsplaner. Gräset har klippts och trimmats. Vi har kört motorcykel och vi har bara varit.
Jag har tömt huset på historia för att göra plats till framtiden. Jag försöker välkomna på bästa sätt.
Jag har druckit kaffe på paltsets trappa ihop med svalorna som vilt passerat mitt huvud. Jag har krockat med rådjur, jag har dödat flugor.

Jag har sprungit, jag har vilat. Jag har stött ihop med det vilda och mött det tama.
Jag har varit otrygg och enormt trygg.
Ett ljummet sommarregn har blandats med tårar på min kind, solen har strålat varmt i mitt leende ansikte.
Jag har skrattat väldigt, jag har varit ledsen.
Jag har blivit missförstådd och jag har blivit förstådd.
Jag har blivit kramad och jag har kramats.
Jag har varit helvild och jag har funnit ro.
Jag har gett stora löften.
Jag har varit saknad och jag har saknat.
Jag har längtat och jag har varit efterlängtad.
Jag har älskat och jag har blivit älskad.


Ja det har varit en enorm resa och det känns precis som att Leonora Vilhelmsson har varit väldigt levande dom sista dagarna.




Jockarp.

fredag 7 juli 2017

Ett smådjur....



Näää jag var inte nöjd med tre mil i benen. I minimalt med kläder och löpardojor på fötterna drog jag iväg. Mördabacken hej. Lite småseg var hon men upp kom jag. Gott.

Myset drog in till stan på en utställning för smådjur. Sigge skulle ställas ut och som vanligt var det mycket folk på plats. Jag själv kasade in en stund efter starten. Det var många kändisar och det var super trevligt att snicksnacka med dom.
Vi fick en goodiebag med diverse grejer sen begav vi oss hem.

Korv grillades till lunch, det var smarrigt och det avnjöts i en riktig högsommarvärme. En kaffe på altanen sen var det dags att dra till stan igen. Vi hade en dejt med tant N och vidare skulle vi gemensamt titta på trolleri på torget.
Myset satte sej i mitt knä och hon skrattade så hon kiknade vid flertal tillfällen under showen. Jag bara log.

Vi tackade trollkarlen för trollandet och kramades lite sen var det dags att inta en Langos, smarrigt men kladdigt.
Till Tivolit gick vi och jag köpte åkbiljetter för 500 spänn, billigt (not) hon åkte ett par turer sen fick det vara bra för dagen.
Hon fick löfte om att vi ska återkomma på lördag och åka loss rejält.

Vi drog hem och myset chillade lite i soffan. Jag tog tag i lite städning, tvättvikning och lakanen byttes i sängen (klök) Under tråkmåns uppgifterna funderade jag över kommande vecka.
Jag ska nämligen åka på semester på måndag men just nu är resmålet okänt. Jag känner en viss stress över det, det kan sluta precis vart som helst. Men jag räknar med att det kommer bli intressant och givande så är det med alla resor.

Nattning och för egen del var det helt underljuvligt att krypa ner i en nybäddad säng, det är liksom betalningen för det grymt tråkiga arbetet med att byta.

Och idag väntar det en helt perfekt dag, det är dejtdags ;)

Fri lek på stans statyer...



Jockarp.