Slav….

Jag är inne i en period i livet då det snurrar runt saker i hög hastighet i mitt huvud. Där jag ifrågasätter mitt liv. När jag ser krasst på det så kan jag bli en aning förbryllad. En normal människa jobbar 40 h i veckan. Hen jobbar fem av veckans sju dagar. Varför? 

Jag tänker tillbaka på när jag var ung, tanken om att jobba, tjäna pengar och vara fri. Det är inte riktigt så det blev. Ibland känner jag mej som en slav. Slav i konsumentsamhället. Jag jobbar för att få frihet, men jag har inte tid för friheten för att jag jobbar. Hej ekorrhjulet.

Jag funderar på Mollie. Hon håller redan på i full fart att förberedas och formas in för detta samhället. Hon går i skolan och ska lära sej än det ena än det andra, ibland helt onödiga saker för att hon sen ska kunna tjäna samhället. Som en robot som programmeras. Hon skolas för att hoppa in i ekorrhjulet även hon. Och ja så har det väl sett ut under lång tid nu. Frågan är väl bara. Varför gör vi det. Varje gång man känner att man gjort något extra, att man kan får en bonus så straffas man lika snabbt med en brutal skatt på det.

Att el och dieselpriserna är våldsamt höga och att lönen inte hänger med i utvecklingen verkar inte vara något som någon bryr sej om. Nä vi köper bara detta rakt av. Varför? 

Ska jag jobba hela mitt liv för att jag den dagen jag blir pensionär får smaka på friheten. Är det först då man blir fri? Det är iallafall då som det kommer in en slant på kontot utan att jag behöver ge av min tid. Men är det verkligen såhär det skulle bli? Mitt liv? Var det inte mer än ett ekorrhjul?

Jockarp.

Restriktioner hejdå..

Hostan hänger kvar men det är bara att bita ihop. Kennet och jag gick upp runt halv sju. Mollie fick sova vidare, hon skulle ha hemstudier. Men vi tog oss upp på berget vilket bjöd på en fantastisk morgon. Minusgrader och en soluppgång som var helt underljuvlig.

Mollie har varit pigg men har ändå varit tvungen att vara hemma. Men nu har restriktionerna släppts och då även familjekarantän. Detta betyder skola för unga fröken. Det gläder oss båda. Hon har haft lite tråkigt trots att hon bakat kakor, spelat spel och varit ute och lekt. Jag är glad att hon kan gå för jag har bekymmer med hennes skolböcker. Förvisso fixade vi talen med gradskivan utan problem men jag känner ändå nånstans att min skoltid är förbi ;)

Jag har varit i verkstan mycket. Mollie säger att jag slöjdar om någon frågar henne var jag är. Jag tycker hon är gullig. Men hängt med svarven har jag verkligen gjort. Jag blir bättre och bättre, modigare och modigare. Och ja, jag älskar skapandet. Från en vedbit till en skål. Wow på det.

Valnötsskål

Jockarp.

Färdigställa…..

Ögonsmärta de lux….

Jag behövde lite pauser i själva renoveringen i min dotters rum. Jag hade en jävulskt smärta i ögonen. Men efter dag ett med corona så vaknade jag pigg som en mört vilket gjorde att vi kunde ösa på och färdigställa hennes rum. Vi var så lyckliga båda två över att vi gjort det tillsamman. Och Mollie var sååååå nöjd.

På kvällen när vi var klara kom så hostan, antagligen fullständigt normalt, jag vara bara glad över att jag blivit av med smärtan jag hade dagen innan i ögonen, en smärta som höll på att göra mej tokig.

Vi lagade falukorv och makaroner och åt framför en film på tv, det blev en mysig kväll. Annars blev kvällen lugn, vi käkade glass och chillade. I säng var jag redan klockan nio på kvällen. Kroppen läker av vila.

Jag funderade lite över det där med att vara sjuk, att det var väldigt många år sedan jag inte kunde utföra mitt arbete. Eller jag hade kunnat gjort det nu med men vi är Mitt uppe i en pandemi så det klokaste är att hålla sej i från folk. Men jag minns inte när jag hade en sjukfrånvaro dag senast. Vilket självklart är skönt. Nu hoppas jag bara att mitt lilla mys slipper undan, eller iallafall slipper lika lindrigt undan som jag. Just nu kan vi bara vänta och hålla oss hemma i palatset.

Mys i det nymålade rummet.

Jockarp.

Positiv……

Konstnären 

Det har varit en stökig vecka. Mycket jobb och många som varit sjuka runt om kring mej. Mollie och jag har förvisso varit pigga men man kan inte ta någonting för givet just nu.

Jag och fröken särbo har inte lyckats lösa logistiken så det blev en helg hemma för mej och Mollie på tu man han. Jag började dagen med en promenad med Kennet. Jag hade ont i näsa och bakom ögonen. Det var något som inte stämde. Vi kom hem och jag och Mollie skulle använda vår lediga helg på ett effektivt sätt. Vi hängde på låset på målarbutiken. Vi köpte ett par spannar färg och några nya rollar. Inom Ica för inköp av diverse överlevnads grejer sen hem igen. In Med pinalerna och vi välte ner frukosten sen var vi redo.

Maskeringstejp fram och sen gick det undan. Jag blev tjallig i magen och efter ett besök på huset lufsade jag ner och tog ett covid test. Hoppsan det var positivt vilket var negativt men jag var inte så värst förvånad. Alla är ju typ sjuka nu.

Men jag hjälpte Mollie en del och sen vilade jag en del. Jag hade fortfarande ont i ögonen vilket var väldigt jobbigt. Och så var jag ju tvungen att hålla avstånd från min dotter vilket inte heller är det enklaste. Hon fick inte ens en godnatt kram när det var dags för sängen. Det kändes inte bra men vi hade inget val.

                            Jag tror jag är smittad…

Jockarp.