torsdag 27 februari 2014

Morfin....

Upp stiger solen :)


Fönsterkillen kom redan klockan sju. Tidig uppstigning alltså. Jag hjälpte honom med dom sista tre och sen blev det en tallrik gröt i vanlig ordning.
En löptur i mördabacken gjorde hela mej harmonisk. Jag älskar den där känslan när kroppens egna morfindos sprids ut i varje liten del.

Bilen skulle besiktigas, det var första gången sen den kom från fabriken. Det gick ganska smärtfritt, en tvåa på parkeringsbromsen, men det bjuder jag på. Och jag har nu en väldigt bra bilkunnig kille i min närhet så han fixar det lätt som en plätt. Och priset är mycket bra. Jag älskar tjänster och gentjänster. Natura har sina fördelar :)

Kidsen fick några nya kritor som man kan måla med ute, detta är en mycket trevlig sak och fantasin ser inga gränser.
Jag var dom behjälpliga en liten stund med att göra en hage sen fick dom fria tyglar.
Min terapitimme startade med ens. Vedkärran triggar mina tankar och jag gillar det. Vilket privilege att kunna förena nytta med nöje och välbefinnande.
När jag kom tillbaka var dörren rosamålad och väldigt väldigt vacker. Hehe kreativitet.

Tuffaste bönan ;)


Fönsterkillen kom tillbaka med alla fönsterna och även dessa var perfekta. Lyckliga är vi.
Middag med svärmor sen bar det in på bion i stan. En söt liten film som heter Tingeling. Filmen skulle sändas 3D så det var glasögon på.
Jag blev fundersam när filmen började, den kändes inte alls 3D, något var nog fel. Glasögonen åkte av.
Det skulle visa sej när vi gick ut och andra klagade på att den inte sändes i 3D.
Det fantastiskt service inriktade och trevliga bioägarna kompenserade då alla biobesökarna med en varsin ny biobiljett och en tia i näven på varje biljett. Det kallar jag schysst och mycket god service. Tack Scala bio i Sölvesborg.

Vi vinkade av svärmor och drog vidare. Popcorns stinna blev vi sittandes en stund i soffan innan det var dags att knyta sej.
Det var en dag som åkte ner i braigadagar asken med ett pang.

Åhhh Hopp....


Jockarp.

onsdag 26 februari 2014

Rastlös....

Påhittigast i världen ;)


Åksjuka verkar kunna sitta i ett tag.
Jag vaknade på natten av att myset ropade på mej. När jag kom in till henne var det blött i sängen, hon hade kräkt.
Jag sanerade det värsta och flyttade in henne i vuxensängen, en halvtimme senare var även det nerkräkt.
Hon kräktes sen ännu en gång, men denna gång i en skål.
Vi diskuterade om det var influensan som var på gång in i huset och vi såg svart. Men ju längre tiden gick och även det att matintaget var de samma som vanligt på morgonen så blåstes influensaplanen av. Hua vad skönt. Vi klarade oss alltså även denna gången.

Av förklarliga skäl så blev det en hel del tvättande. Min lyckliga stjärna tackades över att vi bor i palatset och inte i en lägenhet. Tvätttid var inget jag kände för att vänta på.
Vi tog ett bad för att få bort allt kräk som fastnat i håret och tänderna borstades. Sen var det mys för hela slanten.

När vi åt lunch fick jag ett anfall om att åka bort, jag får det ibland. Vilket är bra.
Jag vill hitta på något löd gnället.
Fröken flickvän log och sa;
-Då gör vi väl det, vart vill du och vad vill du göra.
-Det är inte viktigt vad vi gör, bara vi gör något och det tillsammans.
Så ja nu bokades det hotell igen.
Jag älskar det spontana.

Lilla fröken bonus hämtades upp och dom tre tjejerna och jag hängde på lekplatsen i stan en stund. Fröken flickvän fick ett erbjudande om en träningskompis vilket hon inte gärna ville tacka nej till. Och jag tyckte att det var en utmärkt ide.
Det märktes tydligt att dom små längtar efter lekplatsen och efter varandra.
Jag satte en dam i var gunga och sen sprang jag som en tok emellan till tjuten om att det skulle vara högre och högre fart. Dom skrattade så dom höll på att storkna. Barnskratt är ljuvligt att lyssna på.

Vi var inom guldsmeden i stan, den har varit stängd ett tag för uppfräschning men nu så äntligen var den öppen.
Att gå in där med tre små barn är kanske inte det smartaste beslutet, men det är ju så det ser ut. Vi kan ju inte precis lämna dom utanför butiken.
Ringprovning och ringbeställning gjordes, vilket var syftet.

Vi vände hem en snabbis och under den korta tid han fönstersnubben komma. Han satte fönstrena på plats och dom blev perfekta.
Jag berättade för honom att glädjen var stor över det hantverk han åstadkommit.
Han blev glad över att jag var nöjd.
Tre fönster återstå nu och dom håller han på med i detta nu (hoppas jag)

Alla drog på gympa utom jag för jag hade en del att styra med. Efter det så drog jag på mina sköna juveler på fötterna och sprang en sväng. Svängen avslutades på gymnastiken där dom små befann sej.
Det var trötta tjejer vi lastade in i bilen och efter lite mat i magen så slocknade myset. De andra följde sen efter i en raslig fart.




Jockarp.


tisdag 25 februari 2014

Vårtecken-Myset ;)



Myset vaknad vid sjusnåret och jag gick sömnigt in i hennes rum och la mej bredvid.
Vi pratade lite sen säger hon helt plötsligt;
-Jag vill ha en kram mamma, en sån där bamsekram.
Jag fnittrade till och informerade min lilla ängel om att bamsekramar var det enda som levererades i det Jockarpska hemmet.
-Nu vill jag gå upp, sa hon sen nöjt.
Goa unge.

Vi myste till det lite i soffan till favoriten Dora. Dessa tidiga mornar gör mej ingenting när dom börjar på detta viset.
Men med en huvudvärk som legat och gnott i skallen sedan dagen innan fick jag lägga mej en timme i sängen med täcket över huvudet för att kurera mej lite.
Myset kom in och hoppade upp till mej och jag föreslog lite luft.
Hon säger till mej.
- Jag stannar inne medans du tar lite luft mamma.
Jag flinade gott och gick ut.
Ett par samtal sköttes undan när jag stod och hängde vid staketet i den sköna vårsolen. Allt börjar om nu och snart börjar nog gräset gro. Underbart.
Jag vände in en sväng några minuter, mest för att få på myset kläderna och cykelhjälmen. Vi drog upp i byn.



Hela byn låg öde men det spelade oss ingen roll. Vi öppnade grinden till kusinernas domäner och gick in och tjuvlånade studsmattan.
Det var inte värdens bästa grej att studsa på mattan med en huvudvärk som precis börjat ge med sej.
Men nej jag brydde mej inte, ville Mollie hoppa med mej så skulle hon givetvis få hoppa med sin mamma.
Hon låg på mattan och jag grenslade henne och hoppade. Hon tjöt av skratt.
Morbror kom hem och bjöd på fika och sen ramlade kusinerna in en efter en.
Mollie började snurra i en snurrfotölj, varv efter var, minuter efter minuter. Efter en halvtimmes snurrande spydde hon över hela stolen, sej själv och mej.
Åksjukan var ett faktum.
Hon blev inte ledsen eller rädd vilket var skönt. När det var uppspytt så var hon på banan igen.

Vi tog ett varv till med cykeln. Hon får bra fart nu i backarna så jag får minsann vackert springa efter henne.
In en vända till morfar som höll på att svetsa lite på vedklyven. Vi passade på att sno lite mat när vi ändå var inom :)

Vi hade en fin gemensam dag utan en massa måsten.
Dessa dagar behövs då och då.

Kvällen avslutades med ett viktigt samtal med fröken flickvän. Dessa samtal behövs även dom då och då :)



Jockarp.

måndag 24 februari 2014

Tondöv? Knappast...

Påhittig är förnamnet på fröken ;)


Jag hade en väldigt trevlig lördagskväll med fröken flickväns vänner. Det är verkligen ett glatt gäng som bjuder på sej själva och har lätt till skratt. Detta smittade mej och jag skrattade väldigt.
Jag skrattade dock inte så mycket när klockan ringde och informerade mej om att den var fem på söndagsmorgonen och det var dags att förtjäna sitt dagliga bröd.
Jag var seg som gummi men tog mej ändå viljestarkt upp och ur i bilen.
Jobbet gick ganska bra. Det är omväxlande och för dagen hade vi tåglossning. Det var lurigt att lossa vedtåget när solen sticker rakt in genom rutan, rakt i nosen på mej. Snart dags för solbrillor verkar det som.

Fikarasterna bjöd upp till väldigt intressanta ämnen, det brukar det alltid bli. Men gårdagen blev något extrema, det pratades sex.
Att göra det ihop med fem män kan väl nästan vem som helst räkna ut att det blir öppet, kanske för öppet. Grabbarna bjöd på sej själva och sina upplevelse i ämnet, vissa mer än andra. Skrattsalvorna sköts i väg. Jag hade väldigt roligt.
Vilket underlättar när man har tolvtimmars pass.

Mollie blev både lämnad och hämtad på skalbaggen av mormor, allt för att hon ska slippa de allt för långa dagarna. Det verkar som hon haft det ypperligt bra och när hon kom hem till mormor igen hade det bubbelbadats. Mysigt.
När jag kom hem kom hon i dörren och mötte mej. Hon strålade och kärleken jag känner för det lilla  busfröet går inte beskriva, leendet får tala sitt eget språk.
Lite bus sen blev det sängen. Det är långa dagar både för mamman och barnet. Men dom är få.

Men innan jag kom hem och möttes av mitt mys så var det sångdags. Den andra övningen med kören. Det var minst lika roligt denna gången. Alla är glada och tror på oss. Jag är skeptisk över min egen förmåga men jag har full tilltro till vår kör, att vi kommer leverera en bra körsång.
Vår körledare förklarade för oss hur det ligger till med människor som säger att dom inte kan sjunga och dom som påstår sej vara tondöva.
ALLA kan sjunga.
Och är man påstått tondöv så krävs det först att man är döv, mej veterligen är jag inte döv och alltså heller inte tondöv.
Hon berättade även att ca 94% sjunger bra när dom sjunger med andra människor och det är ju det jag gör.
Men visst jag är väldigt ödmjuk inför uppgiften, men för den delen inte trolös.
Det kommer bli kanon ;)

Mot nya mål :)


Jockarp.

söndag 23 februari 2014

Lyxdagar....

Packa väska :)


Gröten slank ner i all hast sen bar det ut. Ponnytämjaren och ponnyn skulle komma. Dags för lite löshoppning och sen skulle det bytas lite hästar.
Hoppning gick väldigt bra, vilket klart var roligt.
Myset till mormor sen väntade en tur på berget.
Eftersom den andra föräldern efter 5 1/2 veckas tid nu ansåg sej ha tid att träffa lilla mini så blev vi ensamma hemma. Vid lämningen fick fröken flickvän informera om att den lilla tjejen på dessa veckor lärt sej sitta själv och att hon fått två tänder. Det händer en del minsann.

Upp på berget det bar och känslan av lyx svallade över mej. Vi joggade i ett lugnt tempo vilket var super mysigt. Solen strålade och den värmde faktiskt en del. Skönt.
Vi styrde stegen mot mördabacken, fröken flickvän ville utmana sej lite. Jag var ruggigt stark och kunde därför kosta på mej att peppa henne med lite heja rop på vägen upp för branten.
Hon kroknade efter en bit, vilket jag självklart har förståelse för.
Jag trodde nog att de skulle inträffa så jag var införstådd med att jag skulle gå i backen. Jag klatchade henne lite i baken och tog hennes hand sen gick vi upp den resterande biten, det gick bra och vi kom upp. Sen bar det utför och vi fick en behaglig löpning hem till palatset.
Lagom hemma mötte vi myset som även hon hade varit på berget, en promenad med fikaväskan med mormor och lille Sigge.

Hem och lunch.
En man som ska hjälpa oss med fönsterna kom, han berättade att han var från Syrien och vi pratade lite om eländet och om var flyktingarna som kom till Sölvesborg inhystes.
Mannen berättade att många bodde i grannbyn, detta hade jag inte en aning om. Märkligt.
Han var trevlig och tillmötesgående och han tog med sej två fönster, så nu kör vi nercabbat i borgen. Friskt må jag säga :)

Jag körde lite ved i vårsolen och välbefinnandet lät sej inte vänta, dunder lyxigt. Kaffe i trädgården med ett lekande mys i lekstugan och i sandlådan. Det är så livet ska va.
Fröken flickvän sydde nya mössor till barnen och förberedandet för kvällens tappas tog fart.
Jag älskar dessa dagar när man går runt i palatset och gör vad helst man vill.


Jockarp.

lördag 22 februari 2014

Fest på G....

Dags för lite vattning....


Löpningen var allt annat än busenkel. Jag gav mej ut på en morgontur och det var inte det bästa val jag gjort, det stramade och det var allmänt stelt. Men man jag ju inte alltid vara topp. Jag tror ändå att det var välbehövligt. När jag kom hem igen så var det dags att agera barnansvarig för tre små tjejer. Fröken flickvän skulle fortsätta med sitt projekt rotfyllning ;)
Hon är så söt när hon kommer hem helt bedövad i munnen, dreglet rinner och hon frågar om hon har matrester i ansiktet. Jag ogillar pussarna efter bedövning, det är helt enkelt en monolog som utspelar sej. Jag pussar och hon tror att hon pussar mej tillbaka. Det gör hon inte. Märklig känsla.

Lilla mini somnade i vagnen och dom andra bägge busen slängde av sej alla kläderna och drog ner alla kuddarna från soffan och sen var det dags för gympatimmen.
Påhitten är många och inte alltid dom bästa men att låta dom hållas lite är nog nyttigt. Dom löser vissa konflikter själva nu och det är bra. Dom lär sej livet. Det är inte alltid lätt men ofta kommer man fram till en bra lösning.

Vi tog trillingvagnen och gick upp genom byn till Mollies kusiner. Det lektes med bollar och Mollie fick naglarna målade av kusinen. Massa olika färger och mönster, myset satt blixtstilla med händerna och jag hörde att fönen drogs igång. Det är avancerat med nagellack;)
Vi kollade lite på hockyematchen sen gick vi hem.
Jag var lite små sliten så en liten spontanvila på soffan slog vi till med. Tjejerna kollade på askungen och jag blundade och lyssnade.

Träning stod på fröken flickväns agenda och jag blev hemma med kidsen, nu var det bara två att titta till och det gick fint.
Middagen förbereddes och den bestod av lyxig lax och potatis. Smarrigt.

Är det sen fredag så är det ju.
Lite smågodis togs fram till myset efter maten och sen blev det godnatt.
Vi vuxna ville givetvis också ha lite fredagsmys. För dagen blev det kaffe och glass och ännu en gång startade vi en film och misslyckades med att se den färdigt. Vi konstaterade alltså återigen att vi inte riktigt är där än :)

Idag ska jag umgås med min fina familj och jag ska njuta av varje liten sekund.
Kvällen går i festens tecken, det ska bli väldans kuligt.

Om man vattnar blir det större :)

Jockarp.

fredag 21 februari 2014

Perfekt....

Bara bus.....


Idag ska jag göra en utvärdering av känslor som utspelade sej under en timmes löpning.
Den perfekta löprundan är svår att beskriva, men jag tror att den inträffade i mitt liv under gårdagen.
Jag har hängt på löpbandet på jobbet i några veckors tid och bara gett mej ut vid ett par tillfällen. Men så igår drog jag upp på mitt älskade berg.
Februari vädret liknade mer det som bruka inträffa i April, ömsom sol ömsom regn. Underbart.
Tre kilometers löpning sen stod hon där. Den älskade och hatade backen. Mördabacken.
Jag trampade på och det gick förvånansvärt enkelt. Det kändes som när man går i en rulltrappa. Varje steg tar en längre upp än det borde. Så enkelt. Uppe för backen valde jag en annan väg en den jag brukar ta. Så fem kilometer senare stod jag åter inför en monstervägg som skulle besegras.
Känslan när det börja gå tungt i backen och huvudet bara pumpar på med positiv energi. När huvudet ser till att musklerna späns i kroppen och benen pumpar på. När den enda vägen att springa är upp.
Jag hade en förväntning och en rädsla att jag skulle möta fröken mjölksyra på vägen upp men hon höll sej på avstånd.
När jag besegrat backe två på ett ganska enkelt sätt blev jag stolt över mej själv och vad min kropp orkar åstadkomma.
Vilja jag har att ta mej upp löpande upp för dessa monsterbackar, viljan som ingen i världen skulle klar att ta i från mej. Jag är stolt över att min kropp svarar så väl på mitt huvud. Hjärtat som pumpar på och ser till att lungorna blir sprängfyllda av lyxigt syre som bara öses ut i musklerna som skriker efter mer.
Jag är förälskad i min kropp och den känsla av vällust som fyller mej vid dessa ögonblick.
Jag konstaterade även att jag har väldigt schyssta lår ;)

När jag vände hemåt tänkte jag för mej själv att detta var den perfekta rundan och att livet i allmänhet är perfekt. Pusselbitarna ligger på helt rätt plats och balansen i livet är noga avvägt och gungar väldigt svagt.
Jag tror att jag nått toppen av välbefinnande och lycka.
Jo,jo Jante hit och Jante dit. Jag skiter i om folk nu blir avundsjukar och säger.....
- Ja,ja det kan inte vara perfekt jämt, snart smäller det till och du eller någon i din närhet kommer drabbas av sjukdom eller olycka.
Det är möjligt att så är fallet, men de väljer jag just nu att inte se.
Mitt liv är perfekt här och nu och jag njuter väldigt av det.

Glad och tacksam blev jag även av ett långt mail jag fick från en helt okänd kvinna. En kvinna som kände igen sej i min resa, detta betyder massor för mej när människor hör av sej, att det finns andra därute som gjort en långresa och delar med sej av det.
Tack.

Mitt lilla mys och jag tog ett långt bad tillsammans och det var väldigt blött, med stänk och skum i ögonen. Buset var givet.
Nya pannkakor i stora lass vispades ihop av de små och stekningen fick stå för mej. Lite utomhus lek med grävning i sandlådan och tittande på vårblommorna som är i full fart med att blomma. Vintergäck och snödroppar, kjesarkronor och påskliljor är på väg upp. Älskade vår.
Vi hade en efterlängtad och välbehövlig heldag tillsammans.

Jag tog ett rejält tag med en genomgång av mina garderober. Underklädslådan blev en rolig utrensning. Jag hittade ett par underbyxor i storlek 60-80 kg som jag snodde när jag var på BB. Tjejerna fick tag på dom och drog dom genast över huvudet. Påhittiga och sockersöta. För Informationens skull så åkte dessa brallor inte ner i lådan igen.

Hästbajshoppning ;)

Jockarp.



onsdag 19 februari 2014

Arbeit macht frei....

Mot dagis....


Pang. Tretton timmar en måndag på bruket, det hör inte till vanligheten. Jag lämnade mitt sovande mys och jag kom hem till henne i samma status. Dessa dagar gör mej inte det minsta lycklig.
Dessa dagar är tuffa men jag väljer ändå att se det på ett positivt sätt. Dessa dagar är få och så är det inte för alla föräldrar inte. Nej vissa har det så fem dagar i veckan. Få timmar vakna ihop med sina barn.

Hon hade varit lite ledsen när fröken flickvän lämnat henne på dagis, men som vanligt gick det över snabbt. Kvällen hade för myset varit bra. Lilla fröken bonus hade äntligen kommit hem igen och Mollie hade längtat så vansinnigt mycket.

Min dag var bra den med. Jag började med ett projektmöte, vilket känslomässigt går lite upp och ner. Fortfarande vet vi så lite och det är så många om och men det hänger på. Vi söker svar men dom uteblir ideligen.
Passet med mitt skift förflöt på bra och jag vände hemåt Jockarp vid tio snåret.
Lite närhet med min tjej sen var det godnatt.

Tisdagen innehöll jobb även den. Men innan dess blev det en vända till gymmet. Det var välbehövligt.
Det gick utomordentligt bra. 8 kilometer på löpbandet plus en massa dragande i maskinerna. Efter avslutat pass blev det en vända in i bastun och svettas ut de sista. Goekänsla.

Jobbet gick bra, men det var ett grymt inflöde av ved, det var i samma kaliber som när Gudrun härjade och hade välte ner stora delar av vår uppstående skog. Det var plattan i mattan alltså.
Grabbarna var något bittra på mej eftersom jag glömde kanelbullarna som jag utlovat dagen innan. Jag gör ett nytt försök att komma ihåg dom i dag ;)

När jag kom hem sov alla barnen och Mollie hade hunnit med att kissa ner sej i sängen. Det händer inte ofta men hon hade busat och med det givetvis blivit törstig och hällt i sej mängder med vatten före sänggång.
I lilla minis mun poppar det upp tänder likt popcorn i en gryta, så humöret där är väldigt ombytligt. Men det är på övergående hoppas vi.

Fröken flickvän och jag hamnade i sängen och där låg vi och pratade om hur dagen varit. Dessa minutrar i livet är guld värda och jag hoppas verkligen att det är något som vi för all framtid kommer att uppskatta och fortsätta se som viktigt.
Bra dagar trots lite väl mycket jobb alltså.

Ett flygande mys :)



Jockarp.

tisdag 18 februari 2014

Livsnjutare....

Tidig morgon...


Ett par fantastiska dagar har passerat enkelt. Myset till mormor och vi drog i väg i ottan. Himlen var underbart vacker över vesan, den skiftade i rosa, lila och blått.
Bägge bilbarnstolarna hade manövrerats bort från bilen. För första gången sen jag köpte bilen skulle de sitta någon vuxen bredvid mej i framsätet.
Det var helt ljuvligt att ha ett kvinnolår att lägga handen på eller att ha en varm mjuk hand i sin egen medans man med den andra handen styrde bilen mot storstan.
Vi hämtade upp svärmor sen drog vi.
Första stoppet var Ullared. Sist vi var på plats hade vi tre barn på två vuxna, denna gången var vi fyra vuxna på en liten mini. Så enkelt.

Fröken flickvän och jag provade klänningar och byxor på löpande band. Det var super mysigt att gå tillsammans och kolla och känna på allt som fanns i butiken.
Vi blev bjudna på middag av svärfar som även han kom inom på sin färd vidare västerut.
Mycket trevligt.

Premiär.....

Några timmar och några tusenlappar senare körde vi vidare, vi anlände till Göteborg och packade in alla bra att ha saker i lägenheten. Vi bytte om och jag som för dagen köpt en ny klänning tänkte klart använda den under kvällen. Urtjusig kände jag mej och det var en ovanlig känsla gällande mej i klänning. Men jag tror att jag kan vänja mej, jag tycker att klänningsklädda kvinnor är väldigt vackra och förut har jag alltså nöjt mej med att bara titta.

Vi gick på restaurang vilket var lyxigt då vi lämnat lilla mini till hennes mormor och morfar. Vi var alltså ute på tu man hand.
Efter maten var det premiärdags.
Vi skulle se en teaterpjäs som heter Staden jag drömmer vilken fröken flickväns syster medverkar i.
Den var fantastisk och ju fler timmars som går ju mer mer upptar den min tanke. Den handlade om tunga ämnen, den handlade om kvinnor och mansförtryck, den handlade om våldtäktsmän, incestoffer, misshandlade kvinnor, alkoholiserade män och kvinnor som säljer sin kropp.
Ja inte jätte muntert alltså. Tankeställarna var många och dom blir fler och fler.

Lite mer avslappnat :)



Efter premiären fick vi möjlighet att medverka bakom kulisserna. Vi fick vara med när champagnen korkades upp och vi vara med när regissören hade sitt tacktal till alla medverkarna och
även när hon ställde sej rakt upp och ner och sjöng en sång till alla som varit med i pjäsen.
Vi var väldigt tacksamma över att vi fick den möjligheten.
Det blev sen raka vägen hem till lägenheten och hopp i säng, vi kände att småbarnstiden är för tuff för att ge sej iväg på efterfest med teaterfolket.
Jag sov som en stock vid min kvinnas sida och när jag vaknade upp bredvid henne så log jag.
Så otroligt vacker hon var när hon låg där och sov, inget kunde stoppa mej, mina händer rörde sej upp mot hennes ansikte och det enda dom kunde göra var att smeka henne lätt på kinden.
Hon vaknade med ett leende när hennes ögon öppnats och dom såg på mej.
Hela min kropp ryste av välbehag. Jag är så otroligt lyckligt lottad som har henne i mitt liv.

Mysets nya kläder ;)


Uppstigning, frukost och sen blev det hemfärd. Vilket även den var givande.
När vi åter var hemma på palatsets gårdsplan satt vi kvar o bilen och pratade, vi var alltså inte klara med vårt samtal efter tre timmar i bilen. Jag älskar henne så mycket för det. Att ha en vän i livet som man kan prata med och som tycker att det är lika viktigt och intressant som jag att dessa samtal blir av.

Glädjen var sen stor när jag förenades med mitt mys, hon var inte på topphumör precis men nog hade vi saknat varandra alltid.
Jag sänder ett tack till alla som hjälpte till så att vår tur gick att genomföra. Vi är bortskämda med vänliga människor i vår närhet.
Tack.



-Titta på min kjol mamma ;)

Jockarp.

fredag 14 februari 2014

Navelsträngen ;)



Frukostbesök, det är trevligt, jag älskar när människor spontant ställer en rak fråga.
-Vill ni ha besök till frukosten.
Självklart blev svaret.
Det blev inte allt för långt besök, vi hade planer. Fröken flickvän skulle träna med lilla mini och jag och dom stora tjejerna var sugna på bibblan.
Vi blev avsläppta och efter lite bestyr om vem som skulle dra i snöret för att dörren skulle öppnas var vi på plats utan skor och ytterkläder i myshörnan hängandes över en bok.
Vi tröskade igenom en mängd böcker och vi la några pussel.
En låda innehållande utklädnadskläder sprang vi på. Vi hade en mycket stimulerande stund med hattar, indian och pippi kläder.

Fröken flickvän var färdigtränad efter en timme och vi hade fyllt hela kassen med nya böcker.
Lunch på ett av stans caféer, vi åt mat och kidsen tog en varsin kaka.
Efter det var det dags för mataffären. Att handla med tre barn kräver sina kvinnor. Vi behövde två vagnar för att alla barnen skulle bli tillfredsställda och även det att maten skulle få plats.

Vi drog hem och det stora bullbaket drog igång. Denna gången fick jag hjälp av två små fröknar, dom tröttnade som vanligt men det tog lite längre tid och myset återkom efter jäsning.
Efter baket eliminerade jag utegranen och kastade in den till hästarna.
I samma veva skulle fröken bonus lämna oss för denna gången.
Jag hade svårt att hålla tillbaka gapskrattet när jag ännu en gång såg att den andra föräldern hade mamma med sej i bilen. Snacka om att navelsträngen sitter hårt fast i den grabben ;)
Jag undrar vad som kan vara så skrämmande med två flator så mamma måste följa med, jag lät tankarna gå i spinn lite och frågande.
- Följer mamma med och håller 35 åringen i handen hos tandläkaren med?

Myset och jag tog ett bad i tunna och det var spännande. Hon pratade oavbrutet från det att vi hoppade i tills det att vi gick upp. Kvalitetstid av bästa slag alltså. Jag älskar att höra henne sätta ord på sina funderingar.
Middag och en saga, det blev tidigt i säng och var väldigt trött efter dagens övningar.



Jockarp

torsdag 13 februari 2014

Utmaningsdags ;)

Det finns så många olika sätt :)


Lite bestyr på hemmaplan sen drog vi ut i världen myset och jag. Jag hade lite böcker som skulle få en ny destination så in till posten bar det.
Vi hade ett ärende på bolaget och när vi ändå var i krokarna så gick vi inom ICA och köpte mjölk och kaffe. När vi stod och packade ner varorna i en påse sa en äldre kvinna;
- Är det Leonora?
Ja det är det sa jag och jag känner igen dej med svarade jag.
Kvinnan berättade att hon haft mej som dagisbarn, hon ville minnas att jag var ganska påhittig och rättfram.
Mollie fick en snedtändning gällande ett sugrör till en merförpackning.
Jag flinade till och sa att humöret gått i rakt nedstigande led. Ingen nackdel med det inte ;)

Vi körde vidare till tant N och som vanligt hade vi trevligt och mina depåer med positiv energi fylldes till bredden. Myset hade mysigt med grabbarnas leksaker och ett fint pussel lades och som hon även fick med sej hem så det pusslade vi minsann innan läggdags med.

Vi åkte hem och tog ett dopp i badtunnan, det var lite småkyligt i början men det var nog bra för den yngre generationen, jag skulle nog helst villat ha tio grader till. Jag avskyr kyla.
Myste lämnades sen på undantaget, hon hade målat en teckning och på den satt det väldigt mycket tejp. Mormor blev säkert jätte glad över den ;)
Jag körde till bruket, ett pass på gymmet, det blev ett bra pass och det blev ensamt, vilket jag tycker är lyxigt. Alla maskiner till mitt förfogande.

Ja och sen var det då dags. Dags för förmodligen årets stora utmaning för mej.
Vissa tycker nog att jag är helt skruvad som ger mej in i detta, men jag väljer att se det som en väldigt kulig grej.
En sak som jag verkligen inte kan, det är att sjunga. Jag skulle verkligen vilja vara bra på att sjunga men jag är urkass på det.
Och nu har jag tänkt att bli något bättre på det. Jag ska nämligen vara med i körslaget.
Inte det slaget som är på teven, nej detta är företag i Karlshamns kommun som tävlar mot varandra.
Första träffen var alltså i går och det var då vi skulle få reda på vad vi skulle sjunga.
Temat för året var Karlshamn då och nu. Vi valde då. Vi valde en svensk låt vilket jag tyckte var bra.
Den andra låten vi ska sjunga är vårt eget val och det är minsann inte det lättaste.
Den får vi fundera på ett litet tag.
Sångövningarna gick bra och jag hade verkligen roligt. Det var ingen som tyckte sej vara bättre än någon annan. Ett härligt gäng alltså.


Jockarp.

onsdag 12 februari 2014

Tandgnissel....

Bryt ihop och kom igen ;)


Efter en kaosartad morgon funderade jag över hur tidigt människor går upp när dom ska till jobbet för att hinna med allt. Jag försökte får i mej gröt, kaffe och samtidigt få myset till att äta lite. Sen skulle vi klä oss båda två, för mej gick det smärtfritt, för myset gick det något segare, slutligen hade hon två kortärmade tröjor på sej och var nöjd med det.
Bilen hade lämnats på service kvällen innan så jag skulle låna mormors bil och den stod inte på gårdsplanen, nepp vi skulle ta oss till undantaget och det under tidspress. Myset hade inte bråttom, hon skulle hoppa på isen som bildats på vattenpölarna under natten.
Mormor såg oss när hon var ute och matade fåglarna, hon anade nog lite tumult så hon hoppade i bilen och mötte upp oss. Tack för det.

Myset lämnades och jag skulle till bruket för diverse möten. Det var skyddet och det är det viktigaste vi har.
En sittning sen blev det lunch och lite surrande med folket på avdelningen.
Nästa sittning var med flera andra delar av fabriken, det är alltid roligt och det är bra att utbyta erfarenheter. Vi har mycket att lära av varandra.
Sittningen varade till 17.00 och efter det blev det en sväng inom gymmet. Myset var på gympa så hon var upptagen med sitt.

När jag var på ett av mötena nåddes jag av informationen att lilla fröken mini fått sin första lilla tand, det var väntat, men det är ändå speciellt när dom små växer och gör framsteg. Givetvis blev det tandvisning när jag kom hem. Ett litet litet risgryn satt på nedervåningen och var bländande vitt ;)

Det bjöds på en mycket smarrig middag och hela familjen satt samlade. Lilla mini tryckte i sej masjskrokar medans de stora tjejerna åt lite mer sparsamt. Jag höll samma takt som den minsta fröken ja ;)
En lugn stund i soffan med endast lite servning för majestäterna avslutaden ännu en braig dag.


Jo jag längtar till sommaren....

Jockarp.

tisdag 11 februari 2014

Omorganisation...

Vissa jobb är bättre än andra ;)


Vissa dagar får man omorganisera, gårdagen var en sådan dag. Jag skulle tidigt till jobbet och tanken var att Mollie bara skulle vara på dagis som 15timmars barnen. Ja, tanken var att fröken flickvän skulle lämna bägge tjejerna och hämta dom efter sina fem timmar på dagis. Men nej en dubbelsidig öroninflammation satte stopp på den geniala lösningen.
I stället fick vi låna in Mollies morfar till att lämna henne på dagis. Jag kände att det inte var läge att lämna myset innan fem en måndag morgon, förmodligen hade inte funnits någon att lämna henne till.
För att lösa hämtningen fick vi ta hjälp av mormor, hon slutade klockan tre så hon fick ta med myset hem.

Själv körde jag en överfull dag på bruket, det var sysslor allt i från städning, skyffling, spolning till studiebesöks planering. En spännande och givande dag alltså.
När man är ute extra träffar man alltid på en massa människor som man nästan aldrig jobbar med annars.
Jag lärde mej mycket om fatlagrad mackmyra under mina arbetstimmar. Intressant.

Jag tog ett pass på gymmet innan jag for hem, det är så roligt att se på folk som är där. En del tar det lugnt och lyfter lite, sen snackar dom en stund. Jag känner att jag inte riktigt är där. Jag kör på i ett rasligt tempo tills jag är klar, lite återhämtning hade säkert inte varit fel, men jag känner ändå av lite av tidspressen. Jag öste alltså på och ömsom sprang och ömsom lyfte jag på en massa saker.

In i bilen och hem, myset hämtades och hem till borgen.
Fröken bonus var piggare men inte pigg.  Vi hängde i soffan stora delar av kvällen.
Fröken flickvän behövde komma utanför husets väggar lite, hon behövde lite fysisk träning.
Eftersom att alla såg ut att hålla sej på benen så tog även hon ett pass på gymmet. Det var nog välbehövligt. Heltidsmamma är ett ganska tuff jobb ibland. Jag vet vad jag pratar om ;)

Fröken bonus knoppade in soffan och fröken mini fick jag med på fall. Det var bara myset och jag kvar som kunde kolla på Dora, sitta nära och pilla i håret. Lite kvalitetstid sådär en måndagsafton.
Nattning av mys och jag och fröken flickvän tog en vända i badbaljan. Grymt avslappnat efter en dags arbete och en vända på gymmet.



Jockarp.

måndag 10 februari 2014

Våren....

Ohej ohå ;)


Flitens låga lyste skarpt på oss i Jockarp i går.
Badtunnan sattes i gång på förmiddagen och medans vattnet gonade till sej tog myset och jag cykeln och drog upp till kusinerna. Hela familjen var hemma vilket var trevligt.
Vi busade ute en stund till vårsolens strålar. Fåglarna kvittrade och känslan av vår var enorm. Det går på rätt håll liksom.
Vi tog en paus i buset och gick in och kollade lite på skidorna och till det tog vi en kopp kaffe. Det var super spännande och det slutade med en liten silvermedalj för mitt fosterland. Bra där.

På cykeln och hem i full fart, där möter vi fröken flickvän som precis kommit hem från ett hemmaparty. Hon hade bryggt kaffe och var laddad för altanhäng, jag hängde på. Valet var liksom inte svårt.

Jag slutade mysa och tog tag i livet lite. Bilen ska på service så den behövde en uppfräschning. Den blev urtjusig, medans jag ändå var igång med högtrycken så passade jag på att tvätta av altanen och även palatsets trappor fick sej en skurning.
Det kändes väldigt bra att få det gjort.

Som dom flesta människor som har barn vet är ju att barnen ska sitta i bilbarnstolar. Jag trodde att det var självklart att ska barnet färdas i bilen så ska de sitta i en speciell stol.
Detta är inte självklart för alla fick jag lära mej i går.
Det är heller inte självklart för alla föräldrar att ha umgänge med sina barn. En månads uppehåll är inget konstigt alls enligt vissa.
Jag lär mej nya saker varje dag ;) Bra där Leonora.

Vi hade en fin eftermiddag och hela familjen blev äntligen samlad igen. Lilla fröken bonus var dock inte i högform, sega sjukor som inte ger med sej. Vi hoppas nu att hon inte ska smitta lilla mini. Små barn och sjukdomar är nämligen inget som uppskattas. Det är direkt farligt.

När kidsen somnat för kvällen hoppade vi i badet, ett väldigt trevligt söndagsnöje vill lova. Himlen var helt stjärnklar och månen var grymt stark, nu väntar vi bara på att den även ska bli full ;)

Äntligen dags :)

Jockarp.

söndag 9 februari 2014

Prio-familjen....

Viktigt....


Jag hann faktiskt inte blogga i går, det hör inte till vanligheten men ibland så. Jag prioriterade annat.
Jag har slitit på bruket till sena kvällen, jobbet har som vanligt gått som en dans.
När jag kom hem så såg fröken flickvän till att maxa fredagsmyset fullständigt.
Gårdagen började med löpning ihop med min vän. Vi tog den vanliga rundan i Olofström, jag trodde inte det skulle gå så lätt med tanke på hostan jag dragit på mej, men det gick super, jag var pigg och vi hade många ämnen som skulle avverkas.
Det finns dårar som passerar i livet och det kan vara skönt att prata med någon utomstående om dessa tokstollar.
Jag pratade halva rundan och hon den andra. Härligt.

Jag for hem och vi tryckte in alla i bilen och drog mot Kristianstad, fröken flickvän skulle få tillbaka sin symaskin som varit på servis, som hon längtat. Hon var som ett barn på julafton, underskönt att se henne så lycklig.
Jag fick tillbaka min klocka som ännu en gång fått bli utbytt. Jag fattar inte att man inte gör en löpaklocka vattentät. Det är ju inte ovanligt att man svettas under utövandet av den aktiviteten.

Efter dessa måsten så gick vi in på kulturhuset barbacka, vi tog en fika och myset busade. Det är trevligt med dessa ställen där kulturen och mångfalden flödar. Ofta är det handikappade som sköter caféet och det är en blandning av alla möjliga nationaliteter som hänger på stället.
Färdigbusade och med kaffesuget dämpat så drog vi vidare.

Jag köpte under gårdagen ett par fina byxor till min flickvän, hon skulle inte vara sämre så hon slog till och köpte en resa till oss, så ja nog brädade hon mej med hästlängder alltid.
Jag älskar ju att resa så glad är ju bara förnamnet över hur jag kände över hennes kreativitet ;)

Kvällen var planerad i soffan framför musiktävlingen, men nej vi är inte riktigt där än. Vi försöker men det är helt omöjligt att sitta och glo på teven när man har en trevlig tjej att vara nära och samtal med. Teven stängdes alltså av ännu en gång.
Just nu undrar jag om vi någonsin blir redo för normala aktiviteter i palatset.
Det är så mycket som är viktigare än teve.
På tal om teve, eftersom det ses så sparsamt på den så kommer vi snart enbart ha dom kanaler som ingår i det fria utbudet. Livet ska levas och det är då inte framför teven ;)


Oviktigt....


Jockarp.

fredag 7 februari 2014

Möte....



Hehe, ibland blir jag grymt imponerad av min träffsäkerhet. Möjligt att jag till och med skulle kunna ta en plats i skidskytte truppen nu till OS.
Kommentar väntade inte på sej gällande gårdagens inlägg och man kunde ju räkna ut med baken och en kritask att personen inte skulle skriva sitt namn, det ser jag som ännu roligare. Det går inte att vara anonym ;)

Ja de fega tomtarna får hållas, jag hade annat att pyssla med under dagen. Det började med protokollskrivande så att de skull bli klart för påskrift. Från det uppdraget vidare till ett annat. Dags för kurs i ett datorsystem.Väldigt intressant, jag lärde mej nya nyttigheter.
På väg med cykel till min avdelning fick jag ett samtal om ett annat möte som någon i mitt gäng skulle medverka i. Vändning av cykeln och nästa sittning.
Ljudnivån blev hög i vanlig ordning på dessa möten, högt i tak kallas det visst.

Ett eftermiddagspass i vedgården avslutade min arbetsdag, det var skönt och avslappnande att sitta i trucken i värmen och lyssna på musik. Världens bästa jobb.
Under gårdagen fick vi klart med att åka på studiebesök till Karlstad i Mars, jag har förvisso redan varit på plats på Sveriges senaste renseri  men en vända till skadar sannerligen inte.

Myset hade varit på den kommunala inrättningen, hon hann med båda dagisarna och hon trivs numera väldigt bra på bägge vilket är skönt för den hårt arbetande mamman :)
När jag kom hem var hon fortfarande upp. Jag blev glad för min egen skull att jag skulle få tid med mitt mys, att läsa sagan och ligga nära henne. Hon somnade snabbt men jag dröjde kvar i min dotters säng en stund.
Jag låg och funderade och kom fram till att lyckan ler mot mej just nu, jag log tillbaka, la täcket mysig om mitt mys sen smög jag därifrån.



Jockarp.


torsdag 6 februari 2014

Dödsönskan, jo jag tackar...

Speldags igen ;)


Fröken bonus hade hög feber på morgonen, så nu har det väl gått runt den rundan får vi hoppas på. Själv har jag med fått lite bestyr med hosta. Det enda problemet med det är att jag finner det olämpligt att träna och denna veckan hade jag planerat in ett antal pass när jag ändå ska ut på möte på bruket.
Vad det gäller brukets gym så testade jag lite maskiner för några dagar sen och värken lät sej inte vänta. Jag fattar inte att man kan få ont i revbenen av lite träning. Aj ;)

Ett möte var det dags för och nu var det de högst beslutande organet inom arbetsmiljö på bruket. Arbetsmiljögruppen (Amg)
Det är alltid intressant och lärorikt att sitta med på dessa träffar. Hela ledningen är med och varje gång diskuteras vikten av att hålla personsäkerheten på första plats. Produktionen kommer således i andra hand. Det känns tryggt.
Eftersom jag har lite trubbel med att vara tyst så la jag in ett förslag om sekretera jobbet på mötet, det kändes tungrott att ordförande också skulle agera sekreterare.
Varsågod till det jobbet Leonora :) Tack, tack.
Det gick bra i alla fall och jag vet ju att jag har kompetensen, jag har nämligen skrivit en bok, vem mer har gjort det liksom? Inte så många jag känner.
När jag var på mötet var myset hos frissan. Hon blev urtjusig som vanligt.

Umgänget med tjejerna för dagen innefattade sällskapsspel och jag längtar nästan ihjäl mej efter att kunna börja spela TP och Monopol, det är ju snart dags för det ;) För dagen blev det lite enklare spel, mors lilla Olle enkelt men för den delen inte tråkigt.

Och så ska vi inom den närmsta tiden på utfärd och det ska bli så himla roligt. Vi blir tre vuxna och lilla fröken mini, dom stora tjejerna ska vara hemma. Snacka om semester, det blir ovant.
Vi ska åka på teater och vi fick glädjande reda på att vi ska få vara med på premiärfesten, hur kul ska inte det bli då? Hej snittar och champagne.

Kvällen blev lugn, jag och myset hängde i borgen medans fröken flickvän och lilla mini var på semlefika, de slog mej att jag faktiskt inte tryckt ner en enda semla i år. Hmm jag får väl se om det går att råda bot på de någon dag.
Jag har alltid trott att det är bra att säga eller skriva allt som kommer i ens väg, men nu har jag slutat med det och jag kan ju säga att det är ännu roligare och det provocera tydligen vissa än mer.
Det finns människor som ofrivilligt finns i min närhet. Människor som spyr galla över mej och som gärna ser mej och fröken flickvän döda (Dennes ord).
Men likväl vill denne/dessa gärna bli omnämnda i min blogg. Men det går inte längre. Hehe.
Till er lossers ger jag rådet
-Skaffa er en egen blogg.

Hehe, älskar kreativitet :)



Jockarp.

onsdag 5 februari 2014

Paket och gympa....

En hundpromenad är aldrig fel ;)


En familj likt den som finns neråt i Europa infinner sej även i Jockarp.
Att man hjälps åt och tar hand om gamla och barn på ett självklart sätt. Jag hjälper dej med barnen och du tar hand om mej på ålderns höst, typ.
Efter avslutat nattarbete körde jag hem och kröp ner i sängen. Myset vaknade vid halv åtta, ett krig i palatset bröt ut och det skar genom väggarna.
Jag vaknade och gick upp för att se om det på något sätt gick att vifta med vit flagg och få kriget att avstanna.
Det var fröken bonus som skulle ha kläder på sej för dagistimmarna, detta uppskattades ej.
Vi beslutade att Mollie skulle bli hemma, hon var förvisso feberfri men hon behövde tid för återhämtning. Hon fick bli kvar hemma.
Men fröken flickvän hade tider att passa i stan. Viktiga saker. Så Mormor fick rycka in. Myset hängde alltså på undantaget medans jag skulle få ett par timmars sammanhängande sömn efter nattens jobb och vakenhet.
Det gick utmärkt, tre timmar fick jag innan fröken flickvän kom leende och väckte mej. Vi myste till den en kort stund sen var det dags att fånga dagen.

God jul ;)

Solen sken och jag ville ut. Jag drog iväg för att hämta mitt mys. Det var vår i luften och jag bara drog in den underbara luften. Jag njöt av varje andetag. Så enkelt.
Myset hade lekt julafton och slagit in en massa paket. Pappret hade dock bytts ut mot handdukar, men snöret hade det inte snålats på.

Vi gick hem och städade huset vilket är grymt skönt när det är gjort. Det doftade blommor i hela borgen när jag var klar med golvtvättandet.
Barnen var väldigt lättretade och det kan vara för att dom inte riktigt är i toppform. Trist bara när det inträffar på alla samtidigt. Hej utmaning ;)

Bamsegympa, ja jag lät faktiskt myset gå trots att hon varit ur form. Men jag anser det som viktigt att man fölföljer det man anmäler sej till. Givetvis kan man väl missa någon gång men det ligger inte för mej riktigt.
Säger jag som inte har en enda frånvarodag på bruket ;) klapp på axeln.

Middag och nattning och jag var faktiskt ganska slut när jag halv nio spatserade in i sovrummet och vräkte ut mej likt en prinsessa i den nybäddade sängen.

gympatime :)

Jockarp.

tisdag 4 februari 2014

Febran....



När mysets ben nuddade mina under natten kände jag att dom var skållheta. En testning vid frukostbordet visade på det vi befarade. Feber. Det är lite konstigt för det är inget annat fel på henne, varken hosta eller snorande vilket fröken bonus lider av.
Stora delar av dagen fick därför omarbetas. Mollie skulle till dagis och jag skulle till bruket på ett möte med huvudskyddsombuden. Dagis var inte att tänka på, här var det mys i soffan som gällde.
Fröken flickvän skulle i väg med lilla mini så där fanns ingen möjlig lösning, någon var tvungen att missa sitt åtagande och eftersom att det var mitt mys var saken given.
Men under förmiddagstimmarna piggnade myset på sej så morfar ringdes in som filmsällskap.
Han ställde gladeligen upp vilket jag är tacksam för. Så enkelt liksom.
Fröken flickvän kom sen hem och löste av honom. Allt hade gått utmärkt.

Jag var på bruket och även mötet gick bra, vi var klara ganska tidigt vilket var bra. Jag kollade statusen på Mollie och hon åt och drack bra. Detta gjorde att jag fattade beslut om att ta en halvtimme på gymmet innan hemfärd. Ingen blir bättre av att skippa träningen.

Jag möttes i dörren när jag kom hem av ett ropande mys.
- Mamma.
Hon är så underbar så det går inte beskrivas i ord. Myset måste upplevas ;)
Vi hade en lugn eftermiddag även om hon försökte orka busa lite när medusinen verkat.
Ja det där med medicin är ju en sak för sej själv.
Myset genomskådade ett antal gånger under dagen att vi preppat diverse vätskor med febernedsättande medel.
Det smaka illa löd hennes domar.
Efter många om och men överlistade fröken flickvän henne och hon fick i sej en välbehövligt slurk.

Den andra morfaren kom inom en sväng och som så ofta bar han på en påse med godsaker.
Det uppskattas av stora och små.
Spontanbesöken kommer ofta och dom är väldigt trevliga trots att dom inte vara allt för länge. Jag tror att lister hägrar allt för mycket ;)

Två små hundar förgyllde de bägge tjejernas afton och även mormödrarna piffade till deras afton.
När fröken flickvän skulle till gymmet för ett par olika träningspass fick jag avlastning av den ena mormorn och hon var vänlig nog att hänga kvar med oss i borgen tills vi var fullbemmanade igen.
Mollie somnade väldigt enkelt vilket inte alls var så märkligt. Jag hade själv behövt en smula av den varan, men den uteblev.
Nattjobb stod på min almanacka. *Gäsp*

När man är ur form få man äta massor av glass ;)


Jockarp.


måndag 3 februari 2014

Skräckblanding...

Väl preppad :)


Tre timmars sömn och det var precis lagom för dagen. En natt kräver inte så mycket återhämtning.
En vända på landsvägen i löparskorna och jag andades vår. Det såg inte ut som vår, drivorna var fortfarande meterhöga på sina ställen men vägen var fri vilket gjorde att det var säkert att ge sej ut.

Efter avslutat löppass lyxade jag till det med en lång dusch och det var verkligen behövligt. Sånt unnar men sej inte så ofta nu för tiden.
Mollie hade blivit upphämtade från skalbaggen och var hemma på undantaget. Hon kröp upp i min famn och vi myste ihop oss.
Hon blev trött och fick femton minuters vila i hop men Sigge. Mer funkar inte just nu för att få lilla fröken i säng på ett smidigt sätt på kvällen.

Vi gick hem och busade lite i snön. Jag skottade lite bara för skoj skull, snön var sjukt tung.
In i borgen och målarpennorna togs fram. Vi målade lite tillsammans sen var det dags att börja med middagsbestyren. Potatis skalades och givetvis skulle myset vara med och peppra kycklingen.
Mysfaktorn är hög när vi lagar mat ihop och det är så viktigt för framtiden.

Maten blev god och till efterrätt fick tjejerna en varsin strutglass, den intogs i soffan medans jag läste en bok om små monster. Trevligt må jag säga.
Dom fick ett litet bus till och sprang och tjöt efter att jag kallat mej för bitmonstret och var i full färd med att bita armar och ben av dom. Det är så vansinnigt roligt när dom skriker i skräckblandad förtjusning.
Nattningen gick galant, en varsin saga sen knoppade dom in som små ljus.

Fröken flickvän och jag hade en trevlig afton då vi som vanligt samtalade om intressanta saker. Jag undra om våra samtal och ord till varandra någonsin kommer att sina. Vi utmanar varandra trots att vi i mångt och mycket tycker lika.

Snark....


Jockarp.

söndag 2 februari 2014

Lek och bus....

Dessa märkliga lekar ;)


Specialist på att ligga och dra sej, hmm ja faktiskt är jag nu ganska bra på det. Myset kom in med paddan och la sej och tittade på Dora under täcket, hon skulle ligga nära, väldigt nära.
När vi tillslut lyckat masa oss upp så blev det en tallrik gröt och ett par rostade mackor.
Dessa slowmotion mornar gillar jag mer och mer.
Myset var på topphumör och hon ringde till sin mormor och frågade om hon kunde få leka med henne, nja mormor skulle till affären. Det slutade med att myset också skulle dit.
Att ha sina föräldrar boende så nära kan i bland vara lite påfrestande. Att det blir för tätt liksom. Men i dom allra flesta fallen är det utomordentligt bra.
Myset får en vardagsrelation med dom och hon kan tryggt och säkert gå på vägen till deras hus. Det ger henne ett egen ansvar och hon växer med uppgiften när hon tar sin lilla väska på ryggen och lufsar iväg.
Myset är helt ovetande om att mormor står på sin trappa och jag på min och kollar in henne. Alltså har båda koll.

Köksskåpen, ja dom fick sej en grundlig genomgång och det var behövligt. Det är helt sanslöst hur mycket man samlar på sej under några månader, vad kommer allt i från liksom?
Nu blev de som en dansbana och miljöstationen ska få några påsar till.

Vi hämtade lilla fröken bonus. Mollie håller på att längta ihjäl sej efter henne och buset såg inga gränser. Det började redan i bilen och det tjoades och stimmades. Lilla fröken bonus informerade oss om att man inte får skrika, ropa och busa vilt i en lägenhet. Nej det är nog så och vid närmare eftertanke njöt jag över att myset inte behövde ha en sådan uppväxt. Att hon skulle bli stoppad i sin lek för att den blev för högljud. Borgen tål höga ljud och jag gillar höjljutt ;)

17.00 drog jag till bruket och det skulle visa sej bli en hettsig natt. Vissa saker man säger är som en fackla som antänds omedelbart. Skiftschema är ett av dessa ämnen. Vi hade en rolig, livlig och då även mycket hettsig diskussion. Sjukt kul.
Vi har en fin plansch uppsatt på fikadörren. Det är ord som framkommit genom medarbetarundersökningar. Alltså sådant som medarbetarna anser och uppskattas att det följs.
Nyckelord är bland annat.
Ärlighet.
Öppenhet.
Ta och ge feddback.
Lyhördhet.
Respekt.
Detta är dom viktigaste ledorden på vår avdelning.
Hade dessa efterlevts så hade det varit fantastiskt.
Men fortfarande är det enklare att prata om i stället för med för vissa.
Min natt var i alla fall öppnare än på länge och jag gick all in.

Tolv timmar är jobbigt i ett snöigt och en isbelagd anläggning. Jag var trött som tusan när jag åkte hem.
Men ännu en gång fick lilla fröken Vilhelmsson mej på toppenhumör.
Hon var som solen själv när jag smekande över ryggen väckte henne och berättade att det var dags för skalbaggen.
Dagen började på bästa sätt alltså.

Dessa vilda lekar :)

Jockarp.




lördag 1 februari 2014

Sommarkänslor....

Min  nya vän :)


Vardagslivet, eller vad man nu ska kalla det för återkommer allt oftare i mitt liv. Uppstigning och påklädning av mys och sen vidare till dagis.
Jag kan inte på något sätt förstå dom människor som jobbar fem dagar i veckan och lämnar sina barn full tid på dagis. Ja jag kan förstå att dom gör det för överlevnad men jag kan inte förstå att dom orkar, tänk vecka ut vecka in. Klök säger jag bara.

Än en gång anser jag mej lyckligt lottad alltså. Jag lämnade myset på dagis och mormor hämtade hem henne när hon slutade sitt jobb. Allt för att myset skulle slippa vara på dagis hela dagen.
Själv satt jag i möte med leverantörer angående projektet. Intressant och åter en gång fick jag se och lära mej nya saker. Jag som trodde att allt var uppfunnit. Jag hade visst fel ;)
Mötet hölls på engelska vilket gick ganska bra, det är lite jobbigt med alla facktermer men man lär sej även där.

Eftermiddagen pysslade jag med diverse andra saker. En förfrågan om ett studiebesök sändes iväg och kursprogrammet för året gicks igenom. Jag passade även på att göra en medarbetarundersökning. Så nu var det gjort.
Vidare diskussioner om storstoppet, jag ska vara behjälplig som skyddsombud under en veckas tid och tiderna lär bli mestadels dagtid. Då lär jag få känna än mer på det där som många lever i. Vardagslivet. Hua.

Innan jag körde hem mot Jockarp körde jag inom byn och köpte en stor bukett blommor till fröken flickvän. Ett infall och det var ju faktiskt fredag.
Det uppskattades väldigt och det var ju det som var meningen.

Jag hämtade hem mitt mys och hon verkar haft en behaglig dag på tusenfotingen.
Hon hoppade i badet och medan hon roade sej med det så läste jag en intressant uppsats som jag fått tillskickad till mej via snigelposten.
En tjej som pluggar till fritidsledare har skrivit uppsatsen som egentligen är en inseminationsguide.
En guide som kan hjälpa och underlätta för gaypar som är i startgroparna till att bilda familj, vad man ska tänka på och vilka viktiga beslut som måste fattas.

Fredagsmyset bestod av en kolossalt god chokladkaka med gräddglass. Några raders läsning i boken sen var det minsann god natt.


Sommrigt värre :)


Jockarp.