underregnbågen.se

Blogg listad på Bloggtoppen.se

fredag 31 oktober 2014

Väsenvandring....

Nu drar vi från dagis :)


Jag vaknade upp till en fantastisk morgon, barnsben mot min kropp, små andetag mot min kind. Ord och frågan om, när är det morgon?
Uppstigning och en rullgardinsupprullning som visade på ännu mera skönhet och njutbarhet. En sol som var på väg upp på en vacker dimmig åkerplätt. Vesan när hon visar sej från sin vackraste sida. De är så vackert så jag skulle vilja ta på det.

Trissen i damer åt frukost och några drog sen till stan. Mollie och jag blev hemma, vi behövde njuta av varandras sällskap och det gjorde vi. Efter att vi skjutsat mormor och morfar till tåget och vinkat av dom drog vi hem och där förblev vi ett bra tag.
Vi hängde i soffan, satt så nära som man bara kan, vi cyklade en liten tur och vi klippte gräset. En lugn och behaglig dag alltså.

Jag funderade över det här med musklerna och hur förstörda dom faktiskt blir av en löptur på över fyra mil. Jag har läst någonstans att det kan ta upp till en månad innan muskelfiberna har läkt ihop och är på bettet igen, kan det verkligen stämma?
Jag känner mej i bra form och kroppen har svarat fint på vilan, jag känner mej som vanligt helt enkelt. Ingen ömhet ingen stelhet, visst är det väl konstigt. Jag måste forska vidare lite i ämnet, jag vill läka fullt ut, skadad är nämligen det sista jag vill bli.

Hua :)


Vi drog till stan och hämtade upp barnen på dagis och körde vidare till svärmor för lite mat i magarna. Det var viktigt för vi skulle på väsenvandring, eller som tjejerna sa, spökvandring.
Det var en trevlig tillställning. Detta var en tur som arrangerats av handikappomsorgen i kommunen.
Alla var så himla duktiga och nog var det lite skrämmande emellanåt, Mollie fick jag bära i famnen på dom mörkaste partierna.
Hon mildnade till sej när hon träffade på en älva i form av fröken flickvän, då släppte hon garden och tyckte att de följaktliga stationerna var riktigt roliga. Hon skrattade högt åt tomtenissarna när dom busade.

De var marknad, där såldes det saker till trevliga priser. Mollie gick bananas fullständigt när hon kom på att det var mormors födelsedag i dag.
Gode värld, när vi kom hem startade en timmes pysslande med att slå in alla paketer, eller ska jag kanske säga tejpade in alla paketer, min dotter älskar nämligen tejp ;)

Jag nattade tre små barn och det gick i en raslig fart.
Glass i soffan avslutade den dagen;)


Klipp och klistra ;)

Jockarp.

torsdag 30 oktober 2014

4:21:36

Den medaljen smakar mer ;)


Jag har precis kommit hem från en väldigt häftig resa.
Jag satte upp ett mål och ännu en gång nådde jag det och jag gjorde det med bravur.
Det har varit en lång resa från det att jag anmälde mej till mitt första maraton. Och jag tvivlade på mej själv ända fram till att det återstod ett par kilometer av loppet. Jag har varit ödmjuk inför loppet. Alla klara nämligen inte att genomföra det :)

Det var en berg och dalbana som självklart måste upplevas för att förstås.
Men när jag låg på perfekt tempo och allt kändes som en walk in the park så small det plötsligt till vid 30-35 km markeringen. Här började det bli tufft på allvar.
Magen krånglade rejält och med det fick jag vackert ta och besöka den lilla blåa boden. Fem minuter gick och det kändes som jag tömnde ut hela magen på alla nyttig pasta jag tryckt i mej dom senast dagarna.
Ut från blåboden som stålmannen jag for. Jag var lätt som en fjäder. Det varade tyvärr bara en kilometer sen slog tröttheten till igen.
Jag sa till mej själv. Leonora du har sprungit över tre mil med dina ben, spring den sista med skallen. Och gudarna ska veta att jag krigade. Min kropp skrek nej och mitt huvud skrek fortsätt din slöfock ;)

Kroppen vann för ett ögonblick, jag tvingades till att sakta ner och gå en bit. Detta var jag skraj för, jag vet med mej själv hur svårt det är att komma igång igen och jag såg mej runt om kring på alla andra kämpar som fått slå av på tempot då den långa färden tagit ut sin rätt.
Jag bet i hop och sa till mej själv. Leonora, det heter att springa ett maraton, det heter inte att gå ett maraton.
Jag drog lite på smilbanden sen var jag igång igen.
Jag slet på och jag blev simmig i huvudet. Jag såg alla människor men jag kände mej ensam, jag hörde bilar men där jag befann mej fanns det inga det var bara jag där. Det fanns träd där och jag såg dom men jag såg dom inte. Jag kunde inte tänka på allt som hände runt mej, på alla träd, bilar och människor. Det enda jag kunde tänka på var att jag skulle på något vis i världen ta mej i mål. Helst så fort som möjligt och helst utan att kollapsa helt.



Lite kraft fanns det kvar :)

Det var så mycket människor som gick som jag passerade, mängder av vattenflaskor på marken, ambulanser som hämtade upp folk, kollade blodtrycket och bandagerade vrickade leder.
Det såg ut som en krigszon och mitt i allt detta befann sej lilla jag.
Vilken enorm känsla.
Känslan som jag kände när jag förstod att jag skulle ta mej i mål på mitt livs första maraton var fantastisk.
När jag fick min medalj runt halsen darrade hakan och tårarna kom. Stolthet var enorm över att jag faktiskt fixade det.
Jag bestämde mej och jag tränade för att nå det uppsatta målet.
Jag har gjort de så många gånger förut i andra sammanhang och det gör mej till en starkare person, jag gillar känslan av det.
Att utmanas, träna och genomföra.
Efter målgång sa jag till fröken flickvän;
- Aldrig mer.
Men redan efter vi gått ett par kvarter från målområdet började det snurra i skallen om hur jag ska kunna putsa till tiden :)

En dag för turistanden hann vi med och den var väldigt givande. Det roligaste var nog att man lätt kunde urskilja vilka som dagen innan sprungit maran, alla hade liksom lite samma stil. Vart vi än befann oss så såg vi dessa kämpar som nu ville förkovra sej i det Irland hade att erbjuda.
Vi tog oss en titt på Dublin Castle, vidare till St; Patricks cathedral. En vända inom Guinness och vidare till Jamesons distillery. Tempel bar var givet och där åts det delikata middagar till live musik.
Jag skulle kunnat utveckla detta inlägget till kilometer lång text men jag väljer att låta bli.

Stolt som en tupp över min tröja :)


Sammanfattningen är i alla fall att detta var en helt otrolig resa, jag har sällan upplevt något liknande när jag varit iväg.
Tacksamhet är ett litet ord för att förklara hur jag känner inför alla människor i min närhet som faktiskt hjälpt, stöttat och sett till att denna resan blev av och gick att genomföra.
Just nu känner jag mej stolt, älskad och otroligt tacksam.





Jockarp.



lördag 25 oktober 2014

Bad och pack.....



En förmiddag i mysets tecken, vi började där vi slutade dagen innan och det var med pärlning.
Vi pillade lite med det sen spelade vi lite spel.
För att planera kvällsaktiviteterna och få den att bli så smidigt som möjligt packade vi vår väska redan under förmiddagen.

Myset åkte till dagis och skulle vara där några timmar medan jag skulle till bruket för att göra riskanalysen som har blivit uppskjuten ett par gånger.
Det gick fint och vi tror oss ha en lösning på problemet att förflytta människor från A-B på ett säkert sätt. Det var det som var vår utmaning för dagen.
Ibland ställs man inför uppgiften att väga risk mot risk, de är just dessa gånger det är bra att vara några stycken med i riskanalysen, fler inspel och flera ögon som ser på saker på olika sätt.

Fröken flickvän hämtades upp efter jobbet och myset likaså. Sen bar det av mot Valjevikens badhus. Bruket bjuder anställda och deras barn på gratis bad, det är ju fantastiskt. Badhusen i Bromölla, Olofström, Karlshamn och Ronneby har vi samma fina förutsättningar för. Alltså är det bara att bada på vad helst man vill och där öppettiderna passar bäst.
Vi blev avsläppta sen drog fröken flickvän på ett träningspass. Hon återkom efter att det avslutades och hon sällskapade sej en stund med oss.
Myset och jag plumsade runt i två timmars tid så vi var lagom skrynkliga och fina.

Efter duschen beställde vi Thaimat, men innan vi kunde hämta den fick myset ett väldigt akut och brådskande ärende med lilla magen. Vi fick dra hem till en mormor boendes i stan och lånade toaletten, perfekt att ha människor i närheten som man kan åka hals över huvud till och låna toa ;)

Vi mumsade friskt i oss av maten sen stupade vi i säng totalt utschasade.
Jag tycker att det var ett formidabelt fredagsmys. De lär bli repriser på den aktiviteten.

Nu blir det minibio med myset på bibblan sen väntar packning och genomgång av utrustning för i morgon bär det iväg.



Jockarp.

fredag 24 oktober 2014

Helhärlig dag....

Full koncentration.


Vi gick upp väldans tidigt på dagen med tanke på att vi hade en fridag.
Det börjades lugnt i soffan med ett barnprogram, det fortsatte sen med pärlning. Jag är inte jätteintresserad av just den aktiviteten och det bottnar nog i att jag har det färskt i minnet om hur det bruka sluta. (Pärlor på hela golvet)
Denna dagen gick det bra och blev en mycket trevlig stund för mor och dotter.
Vi gjorde tassband till Sigge och Lasse. Deras små kamphundsben ska nu prydas med pärlor i alla dess färger.
Vi gjorde halsband till mormor och det skulle göras långt för mormor har en lång hals, allt enligt mitt lilla pyre ;)

Det har varit ett evinnerligt tjat den sista tiden om att vi ska baka en morotskaka, varje gång vi passerat hästarnas morotsspannar har tanken väckts. Nu var dagen inne och Mollie var överlycklig. Hon for i väg till hästarnas morotssäckar med sin lilla spann. Hon kom tillbaka helt andfådd med tre små fina morötter.
Hon körde sen med matberedaren och hällde i en hel hög med olika ingredienser. Vi räknade tillsammans och läste receptet både bak och fram.
Medan kakan gräddades passade det perfekt med lunch. Korvgryta, ris och broccoli. Myset spetsade till det hela med en hög med majs.



Jag fick ta kontakt med Mollies dagis under dagen för jag hade lite funderingar.
Och än en gång visar dagiset på en grym flexibilitet och välvilja att försöka lösa uppkomna problem.
Det gör mej glad att dialoger och ärliga samtal faktiskt lönar sej.
Personalen och chefen på förskolan försöker lösa och vara tillmötesgående när bekymmer och frågor dyker upp.
Det är aldrig något pustande och ingen tar till meningar om att det inte går. Nej i stället möts man gång på gång av människor som visar en stor empati och välviljan till att nå den bästa lösningen för alla inblandade.
All creed till Tusenfotingens personal och chef. Och ett tack för visad smidigheten är minsann på sin plats.

Efter lösningen med dagis tog vi en liten cykeltur, det börjar bli en vana och det är en god sådan.
Planen var att bjuda på den nygräddade kakan. Mormor, morbror och kusinerna var dom som var tillgängliga för stunden så således var det dom som fick sätta tänderna i mysets fantastiska goda kaka.
Vi fick hejda kusinerna annars hade dom haft tabberas på kakan så varken morfar eller fröken flickvän skulle fått smaka. Det är ju inte okej.

Jag tog min sista löptur i Jockarp med omnejd. Nu är det vila som gäller. Det gick ganska bra, jag kände mej något pluffsig men jag tror att det stabiliserar sej.
Ett problem var dock att min käre bror hade avverkat i skogen och då inte bara i skogen utan också över vägen i cirka 200 meter. Det blev till att klättra och hoppa över grenar och ris. Jag var helt vansinnig. Hela tiden gnagde tankarna, ett snedsteg nu Leonora så är du borta. Gahhh, som väl var höll jag mej på benen. Det var minsann tur för brossan de med;)

Efter middagen pärlade vi lite till och mellan halsbands och armbandsgörandet så dansade vi lite. Vi hade en helhärlig dag jag och myset. Det var den sammanfattningen jag gjorde när jag satt i min ensamhet uppkrypen i soffans hörn.

Självklart ska smeten smakas ;)


Jockarp.

torsdag 23 oktober 2014

Skyddsombudetsdag.....



Arbetsdag och jag trodde att det skulle bli den sista på ett tag, men ack vad jag bedrog mej. Riskanalysen som vi skulle jobba med för dagen blev inställd på grund av att vissa medarbetare skulle på annat håll. Detta betyder nu att Fredag blir ännu en knegadag för mej.
Jag fick pyssla med lite annat smått och gott vad det gäller säkerheten, ett projekt var att få vår städpersonal till rätt ställe utan olycka. Jag hoppas nu att det löst sej.

Givetvis blev det lite prat om löpning och om det kommande loppet. Det är så himla roligt att alla är så positiva till min just nu dårskap enligt min skrikande hjärna ;) vi pratade om hur trist de skulle vara att tvingas bryta loppet när man tränat så länge och åkt i väg till ett annat land. Bryta, det finns inte i min värld, inte just nu i alla fall ;)

Eftermiddagen bjöd på ett friskt och väldigt öppensinnigt möte. Det var så vansinnigt högt i tak så det saknar motstycke. Mycket viktiga frågor togs upp och det handlade bland annat om förtroende och vad som förväntas av oss som är förtroendevalda, vilken roll har vi som skyddsombud.
Det handlade om alkohol frågor och det handlade om tillbudsrapportering.
Det bästa mötet ever enligt många. Jag vet inte om det var det men det kändes som att vi suttit allt för länge i ett kärl med för högt tryck. Det lättades det nu behövligt på.

Vi bjöds på tårta, det var skyddsombudensdag och visst skulle väl det firas. Jag tog en mini mini bit av den helt fantastiska tårtan.
Det blev en livlig rast och många var på bettet och tyckte och tänkte. Precis så som vi ska göra.

När jag kom hem tog myset och jag en cykeltur medans fröken flickvän fixade med middagen.
Panik i lägret när myset blev nödig på sin tur. Hon trampade på i full fart och sprang in till sina kusiner och lånade toan.
Jag är inte så säker på att hon var så nödig, jag tror att skon klämde på den sociala fronten. Hon ville hänga med sina härliga kusiner.

Middag och lite lek med lera som vi sen övergav för att börja läsa lite böcker.
Halv sju borstades tänderna och ytterligare två böcker lästes och las till handlingarna. En puss och orden från mamman att hon älskar sin dotter till månen och tillbaka. Sen sov hon ;)

På tur med sin favoritkamphund ;)


Jockarp.

onsdag 22 oktober 2014

Högerfotad.....



En heldag med arbete bestod måndagen av, det gick fint. Jag ska bara jobba två dagar denna veckan sen är det semester som gäller. Eller, nja semester och semester. Jag har ju mitt lopp inplanerat och det blir nog allt annat än semester det ;)

Gårdagens löpning gav mej en vink om hur fin formen faktiskt är. Rundan gick över bron och slutade på 12 km. Genomsnittsliga tiden var 5:19 bra tid alltså. Men på tok för snabb för maran. De måste jag putsa till lite innan jag ger mej ut i den Irländska huvudstaden.
Jag har haft problem med min högerfot och när jag går gör det riktigt ont, men det bästa med det är att det gör mycket ondare att gå än att springa. Jag tog för säkerhetsskull och smörjde in det ömma stället på foten med lite votarensalva innan jag gav mej ut.

Myset åkte med morfar hem och vidare med mormor till affären för att veckohandla. När jag hämtade hem henne tog hon nyckeln och låste upp dörren själv och gick in, jag gick ner i källaren för att sätta fyr.
När jag kom in hade min kreativa dotter hittat voltarensalvan på diskbänken och bredvid hade det lämpligt nog legat en sax. Tuben var inte hel när jag kom in kan jag ju säga.
Förgrymmade unge sa jag till henne och hon bara flinade. Jag frågade varför hon klippt sönder tuben när det satt en kork i änden som man enkelt kan skruva bort. Jag såg inte korken sa hon glatt och flinande hoppade hon förbi mej. Ja, det är inte lätt att bli arg på en sån liten finurlig och glad liten tjej ;)
Vi tog ett gemensamt bad för att bryta det något busiga beteendet. Hela badmunderingen åkte på.

Sångövning blev min kvällssyssla. Det gick fint, det är ett härligt och glatt gäng och jag längtar tills det är dags att visa våra färdigheter.
Mysets kvällsysslan blev gympa med mormor. Det hade varit en ny bana och det hade tydligen varit glatt.
Kotlett, potatis och sås snoddes ihop av mej efter kören. Det blev en höjdare och alla tryckte i sej, då är det minsann tacknämligt att laga mat.





Jockarp.


måndag 20 oktober 2014

Fuktigt...

Plantering på gång.


Palatset tömdes på folk, en efter en åkte mot sina hem. Det har varit härliga dagar men nu börjar livet så sakta återgå till det normala.
Myset hade ett jobb som skulle skötas och det var att planterar lite smultronplantor som hon fick av sin morbror. De gick hyfsat bra. Jag tror att några plantor fick lite jord över sej på rätt ställe

Vi hade familjedag med föreningen Levande Landsbygd vid Grundsjön och de innefattade det mesta, det var allt från fiske, ponnyridning och grillning.
Det hade varit en perfekt dag om det inte varit för att regnet öste ner från det att vi började tills det att vi slutade.
Trist men vad ska man göra.
Tjejerna red och dom provade på båda hästarna. Det var lika kul att rida på den lille som på den store. Dom gillar det och det känns som att vi närmar oss med stormsteg till att skaffa egen. (Helst inte)

Hoppla...

Visst nappar det :)

Eftermiddagen bestod av inomhushäng. Barnen bakade med fröken flickvän och jag satt under en filt i soffan och lyssnade på dom när dom samsades och hjälptes åt. Så himla mysigt.
Mollie och jag tog ett behövligt bad, naglarna klipptes och senare under kvällen skiftade dom även i nyanserna röd, rosa och lila. Både händer och fötter :)

Tjurig på vädret beslöt vi oss för att trotsa de. När skymningen föll hoppade vi i våra regnkläder och gummistövlar och begav oss ut i regnet. Vattenplurrararna användes flitigt. Det fanns inte mycket som var torrt på dom små fröknarna när vi kom in igen, men roligt det hade vi.
Ja, det går att roa sej ganska enkelt även när det är tråkmånsväder.


Inte mycket torrt här inte :)


Jockarp.


söndag 19 oktober 2014

Ny dator......



Efter en jättegryta med gröt var hela gänget redo för dagen. En stor show al'a Vilhelmsson gick av stapeln. Hon fixade så att alla i publiken fick en varsin stol och där skulle vi sitta, en liten stund i alla fall sen ombestämdes allt och vi skulle medverka i showen.
När detta tog sin ände drog jag och det bägge stora tjejerna på ett litet äventyr och alla dom andra skulle på uppdrag till Hörvik.
Vi tog den lilla bilen och körde mot Olofström och deras bibliotek. Uppträdet i form av en dam som hade en gitarr på magen och sjöng sånger av Lennart Hellsing.
Tjejerna var på bettet och tyckte det var super kul.

Vi sjöng sen sångerna på vägen mot Karlshamn, dit skulle vi för att byta ut min dator. Den har inte tillfredsställt mej på bästa sätt så nu är den historia. Skönt.
Jag fick med mej en ny skönhet som jag tror mer på.

Vi drog hem och systrarna och jag drog ut på tur, den ena sprang och den andra cyklade med lilla fröken  bonus sittandes på cykelsadeln vi tog en lagom tur med ett lagom tempo. Det kändes ganska bra något överflödigt i magen, det var det enda jag kan beklaga mej över.

Ett par överdragsbyxor och en varm tröja sen gick jag ut igen, myset ville cykla så det gjorde vi. Turen gick till kusinerna och det blev lyckat. Hon var på glatt humör och dom lekte och hade skoj.
Cykel hem igen och maten fixades till. Varmrökt lax, potatis och sås i mängder, superlyxigt. Både maten och hela sällskapet.
Jag tror det kommer bli väldiga kontraster nästa vecka.
Även denna kväll avslutades med sällskapsspel, det var inget lätt spel inte, här förväntades man rita i 3D, vilken kan det?




Jockarp.

lördag 18 oktober 2014

Fredagsmys....



Med en ömmande fot omorganiserades hela träningen inför loppet om drygt en vecka. Resonemanget går, bättre läka kroppen och förlora något av uppladdningen och formen än att utsättas för risken att bli mer skadad.
Jag räknar med att kunna ge mej ut på ett par turer runt milen den närmaste veckan men det blir inga snabba lopp. En lugn uppladdning sker nu. Hoppas det är rätt väg. Jag börjar bli något pirrig inför det stundande allvaret.
Jag har nu även beställt gel för att testa, detta ska vara en gel som är snäll mot känsliga magar, jag anser mej ha känslig mage. I alla fall när jag springer över tre mil ;)

För att roa mej utan löpning drog vi till Kristianstad. Regnet det öste ner så vi angrep kulturhuset Barbacka. Mollie blev överlycklig när vi lekte med dockorna i dockteatern.
Fika var given och den tog vi på Duvander. Väldigt utsökt. På väg hem styrde vi inom Eko och köpte mängder med fredagsmys. Huset ska fyllas med härliga människor och då måste vi ju fira det med både mat, dryck och godsaker.

I Shoppingtagen :)

Lite eftermiddagshäng i soffan och vidare ut en sväng med skottkärran för att köra lite ved. Jag behövde den fysiska delen.
Middag med ett bord som blev sprängfyllt med härliga människor. Hela fröken flickväns familj var samlat och det kändes helt underljuvligt. Tanken for igenom skallen och tanken formades även till ord.
- Tänk att för ett och halvt år sen satt myset och jag själva och åt middag.

Mer människor i borgen, jag älskar tystnaden men ett hem som är fullt med folk, prat och skratt det är det bästa.
En kompis till fröken flickväns syster kom på besök med sin lille kille, barnen lekte fin fint ihop.

Efter denna aktiva dag gick nattningen i en raslig fart, för dagen nattade inte jag myset det gjorde en av systrarna. Mollie har en ny favorit, det är helt klart det ;)

Vi vuxna drog fram sällskapsspelen och gotteskålen, hej fredagsmys.

Städtime kanske :)

Jockarp.

fredag 17 oktober 2014

Spadtaget.....

Så här jobbar vi :)


Det första spadtaget, jo jag tackar ja, inget är som vanligt på mitt bruk inte.
I stället för en normal spade som bruka användas slog vi på stort och lät storchefen ta det första taget med en grävmaskin. Jag kände att det kanske vore bra och gjort en riskanalys innan vi drog igång, men samtidigt var det inte riktigt läge.
Grävningen gick bra och hela pressen var på plats. Vårt jobb för dagen var att se till att allt skedde på ett säkert sätt. Att alla kunde ta sej från A-B med livet i behåll. Det gick fint så jag var nöjd ;)

Det var ännu en dag med nya härliga möten och jag kom faktiskt på mej själv att uppskatta mitt jobb väldigt. Vilken fantastisk arbetsplats som ger möjlighet till utveckling både som arbetare men även som människa. Jag har just nu så många olika projekt på gång kopplat till jobbet så jag vet knappt var jag ska börja. Det roligaste är att det är av så många olika karaktärer.

Jag hade ett samtal med en kille som precis läst min bok och jag blev väldigt glad över hans utvärdering av den. Det är så mycket som är så långt i från det livet nu så jag blev så glad när han påminde mej om hur jag mådde. Han tyckte att det var fantastiskt att jag faktiskt överlevt och tagit mej igenom det. Det tydde på en styrka, och ja, jag är villig att hålla med. Jag är stark men i bland glömmer jag bort det.

När jag kom hem på kvällen var hela huset fullt med folk. En efterlängtad syster hade kommit hem (och idag kom den andra. Tre systrar som förenas.) Fröken flickvän är på mycket gott humör, konstigt vore väl annars.
Även svärmor och svärfar var på plats. Svärmor hade gjort en fantastisk middag till oss och jag åt på tok för mycket.
Barnen hade roligt tillsammans och nattningen blev även denna dag en kort process.

Lite mer  traditionellt.



Jockarp.

torsdag 16 oktober 2014

Arbetsmiljödag.....



En superbra och intressant dag.
Arbetsmiljödag på bruket som bestod av givande föreläsning och givande samtal.
Dom handlade om roller, attityder och om hur vi beter oss inför dom skriva reglerna vi har på firman. Vad händer om man bryter mot reglerna, vad händer om någon skadas. Händer det något?

Jag gillar dessa dagar det ökar förståelsen för andra personer och andra avsnitt på bruket.
Allt kretsar ju faktiskt inte bara om mej och min avdelning.
Medverkande på denna dagen var allt från ledningsgruppen till chefer och skyddsombud. Mixen var perfekt. Det var väldigt roligt att träffa och prata med alla dessa olika människor. Alla hann jag klart inte med, men en del ;)
Jag fick en spontankram av en kille vilket jag uppskattade väldigt. Tänk, så skulle man gjort oftare.

Föreläsare var en driftig man. Han hade haft en bilfabrik där han gjorde specialfordon. Det var ambulansbilar som var den stora produktionen på firman.
Han fick sen en uppgift om att rädda 30 liv om året i trafiken. Denna man utvecklade då fartkameran. Coolt tycker jag.

Dagen avslutades och jag tog en snabb löptur i bruksmiljön, duschen blev lika snabb. Det var dags för körsång igen. Och gode gud så roligt det är.
Tanken är en överraskning vid några tillfällen på jobbet. Vi hade en ny körledare som heter Lina Wägbo. En super duktigt tjej som kom in lätt i vår jargong. Nivån var låg på oss men hög klass på vår  bjudning, vi bjöd på oss till höger och vänster.

Hemgång och jag fick meddelande om att två små tjejer skulle hämtas hos min mor.
Barnen hade spontan gått upp till undantaget själva och när jag kom innanför dörren satt tjejerna med en varsin hund i famnen. Sockersöta.

Mys och nattning.
Det är långa dagar för alla inblandade.
Idag ska första spadtaget tas på projektet sen väntar det några dagars ledighet. Pust.

Inför nattningen ;)

Jockarp.


onsdag 15 oktober 2014

Tävling?

Korvmonstret ;)


Nätterna är bättre nu, en gång vaknade lilla myset och jag kröp ner bredvid henne. Givetvis somnade jag som en klubbad oxe jämte henne. Jag vaknade sen innan klockan ringde och morgonbestyren sköttes undan och jag körde till bruket.
Möte i tre timmar och det var givande, jag gillar givande möten. Efter middag var det möte igen och vidare en sväng ut i området. Hej hopp ösregn, lagom mysigt men vädret styr man inte över, bara att bita ihop.

Sent hem efter diverse mailande och skrivande. Allt har sin tid. Jag kom i alla fall hem till ett fullt hus. Svärmor och svärfar var på plats vilket var väldans trevligt.
Barnen lekte fint i hop och det är så intressant. Vissa veckor klickar det perfekt och vissa veckor är det strid på kniven. Självklart älskar jag att dom är egna individer och att dom går sina egna väga, men visst finns det gränser.
Vi lekte bamsegympa, det målades och det spelades spel.
Det är så mycket familjeliv som det går.

Samma visa igen. Jag drog i väg tidigt i hopp om att komma hem i vettig tid, nej så blev det inte. Riskanalyser, grävjobb och elarbeten bestod min dag av.
Jag hann med en stund med försäkringsrådgivaren och inte blev jag så mycket klokare på det.
Vi bestämde att det får bli ett hembesök för att reda upp försäkringarna i och runt palatset.

När jag kom hem var huset tomt, det var gympatime. Jag drog igång med middagen och den ställdes fram till ett tomt bord. Efter ett tag kom hela liga hem och maten slank lätt ner.
Nattningen gick fort den med sen blev jag lämnad själv. Fröken flickvän skulle träna.
På tal om träning fick jag tips om ett trevligt lopp i helgen. Jag är väldigt sugen och längden kan passa perfekt in på min uppladdning. Frågan är bara hur det blir med förkylningen, den hänger över mej lite lagom retsligt sådär.




Jockarp.


måndag 13 oktober 2014

Världens barn....



Jag vaknade halv fem på morgonen, tankarna snurrade, jag var sugen på en långtur med löparskorna.
Halv åtta var jag iväg efter att jag stoppat i mej en banan, borstat tänderna och vätskat upp mitt vätskebälte.
Förkylningen var bättre men inte riktigt helt ok.
Om jag inte skullat springa hade jag aldrig reflekterat över min hals, men nu väger man minsta vink från kroppen på liten guldvåg.

När jag kommit ett par km på min löptur träffar jag en man som cyklar, han vänder om och hänger med mej en bit. Vi pratat löpning, han hade sprungit en mara och jag sög i mej av hans erfarenhet.
Jag funderade mycket på honom under den resterande löpturen. Rekommendationen löd. Ta med gel och tryck i dej.
Nu är jag i läget, ska jag eller ska jag inte. Jag är något skraj över att magen ska balla ur och det är minsann de sista jag behöver.
Dagens pass slutade med en halvmara i väder likt det Irländska. Allt var perfekt med andra ord. Tempot var lagom vilket är bra. Och mina komprimerade brallor hade åkte på igen.

Jag tog det lite lugnt efter duschen. Fem minuters vila på soffan efter lunchen sen var det dags att roa myset. Vi tog cykeln upp till kusinernas hus. Det busades inne med en handboll och studsmattan på utsidan fick sen en tuff stund med två små söta fröknar Vilhelmsson som gjorde konster och höga hopp.
Kaffe och surr för oss vuxna, en härlig eftermiddag.

Ett infall om restaurang besök från mej blev till verklighet. Vi drog in till stan, så himla mysigt att sitta vid ett bord och få maten serverad.
Klockan 18,00 startade konserten för världens barn i kyrkan som vi gick på. Det var helt fantastiskt. Myset somnade i min famn till sjönsång redan 18,15.
Det var ett par riktiga guldkorn som var riktigt roliga att se. Jag kom på mej själv när jag satt i kyrkan med min sovande dotter i famnen och en hand i fröken flickväns hand. Att det är ju just så här det ska vara i kyrkan. Rofyllt, vackert och kärleksfullt.
Ännu en dag som var toppen alltså ;)


Jockarp.

söndag 12 oktober 2014

Mat, mat, mat.....

Smarrig förrätt :)


Med en liten förkylning som visar sej genom en brännande, svidande hals så fick planen om en halvmara läggas på is.
Med en kropp som för övrigt var pigg så tog jag mej en liten tur på en halv mil. Den startade vid sju på morgonen och inom en halvtimme var jag hemma igen. Rundan gick utan mina kompressionskläder. Märklig känsla. Nu kände jag min stjärt röra sej igen, den har varit helt still, allt har suttit på sin plats med mina komprimerade brallor. Vilken skillnad.
Jag tänkte att jag skulle köra utan ett tag för att när det sen är dags för loppet trycka ihop kroppen och ge den en extra liten puff :)

Duschen och packning av grillsaker sen bar det av mot Ryssbergsstugan på fyrhjulingen.
Fröken flickvän tog bilen för hon hade ett ärende till syaffären efter utövandet med grillen.
Tre par med barn träffades vid stugan och det blev en mycket trevlig grillstund.
Mollie åt friskt som vanligt och mellan korvarna fick gungan sej en tur.

Vi körde hem, vi blev ovänner, vi blev vänner, vi tvättade bilarna och vi körde och tankade bägge två.
En intressant eftermiddag med min dotter alltså. Jag lämnade av henne hos kusinerna för lek, tanken var att hon skulle vara där en timme. Nästan tre timmar senare kom hon hem nöjd och glad efter lek med sina favoriter.
Fröken flickvän hade styrat med tre rätters middagen och vi fick för dagen äta de två rätterna utan barn, den tredje hann hon med ;)
Det var ovanligt för oss och vi flinade lite åt hur det kunde bli så. Att vi fick en middag tillsammans utan myset, lite romantiskt bara sådär liksom. Fröken flickvän drack vin och jag slog minsann till med en öl. Det tillhör inte vanligheterna det inte. Vi hade till och med klätt upp oss lite. Det gäller att hitta guldkornen, dom som skiljer fest från vardagen.

Myset somnade i raketfart efter att sagan lästs och godnattpussen givits.
Ingen teve eller padda för hennes del. Jag tror jag har hittat receptet nu ;)
Det var en underbar dag som bums åker ner i braigalådan.

Huvudrätt ;)


Jockarp.


lördag 11 oktober 2014

Mytologi.....




Efter ännu en tuff dag på jobbet kom jag hem och kände att ett par dagas ledighet passade perfekt in i mitt liv.
Myset hade blivit hämtad på dagis av fröken flickvän och var redan hemma när jag kom insläntandes efter fem. Fröken flickvän lättade direkt från palatset och drog på träning.
Mollie och jag började med en ny strategi. Eller hon vet inte om vad den går ut på men jag har en plan.
Hon har haft några tuffa nätter och då även jag och jag ogillar skarpt att vara vaken nattetid. 
Men hon har varit orolig och jag har delat en 70 cm smal säng med min dotter. Det är inte bra för min späda kvinnokropp.
Hur som så har jag bestämt att det inte blir någon teve eller padda dom sista timmarna på kvällen före sänggång. Jag tror nämligen att det speedar upp hela myset på ett negativt sätt inför natten.
Istället för teve tog vi en cykeltur på palatsets ägor. Vi kom en bra bit ;)
En runda inom mormor och morfar där hon tog fram en målarbok.
Hem och i sängen och natten resulterade i endast två vaknanden vilket är betydligt bättre än fem. Måtte vi vara på rätt väg.


 

Uppstigning och gröten slank ner i full fart. Dagens to do var en utfärd till Helsingborg med kamphundarna för att fixa till deras bångstyriga frisyrer.
Vi hade dagen klar för oss. Först Väla och sen busfabriken. Det blev självklart en lyckad dag med massa mys, bus och skratt.
Mormor bjöd på fika och jag slog till och bjöd på middag, den åts på IKEA. 

Under vår bilfärd fick jag ett samtal och en förfrågan på fröken flickväns vägnar angående om hon kunde ställa upp och sy på beställning. Inga problem sa jag, och det var det inte heller. 
Redan på kvällen efter att tyget levererats till vår dörr drog hon i gång sina symaskiner och levererade omgående.
När hon pysslade med syningen beställde jag en resa till oss. Aten är en stad jag aldrig varit i så trippen efter Dublin blir alltså en sväng till Grekland.
Det ska bli väldigt intressant. Där finns en mytologi och en historia som är mäktig och den ska jag alltså snart få ta del av på plats. Lyxigt värre.
Det kittlar redan i kroppen på mej, nu börjar processen med att läsa och boka platser och utflyktsmål till resan. Halva nöjet liksom.




 
Jockarp.

torsdag 9 oktober 2014

Snaggning.....



Pigga som små mörtar klev vi upp och tog tag i dagen. Jag ringde dagischefen i stan och sa upp min nattis plats till Mollie. Det känns helt fel att ha henne inskriven där när andra har större behov än jag att ha platsen. Jag är ju just nu dagtidare ;) vi hade bra samtal och jag fick reda på vad som gäller inom barnomsorgen. Hur det ser ut om jag behöver få tillbaka min plats. Och hur länge dom är barn enligt reglerna. Mycket intressant må jag säga. Det är så mycket jag inte vet.

Hovslagaren kom och skulle piffa till dom fyrbenta i familjen. Medans detta skedde var morbror på plats för att hänga med myset. Hon är inte riktigt redo för att vara med i stallet när det är några projekt på gång. Fullt fokus på dom små om dom ska vistas i miljöer där det är djur på 500kg.
Dom hade det mysigt inne och morbror hade fixat macka till myset. Hon kör med alla ;)

Hästarna åkte ut i hagen och vi drog till stan, vi skulle öka på vår skönhet en aning.
Jag har planerat att klippa av en rejäl bit hår innan jag ska åka i väg och springa mitt lopp. Det känns onödigt att asa på ett halvkilo extra liksom.
Vi blev urtjusiga i håret både myset och jag. Jag kapade 15 cm och mollie tog bara en futtig cm.



Vi möttes upp i stan av fröken flickvän sen drog vi till Kristianstad för diverse uppdrag. Vi lämnade av fröken flickvän vi sjukhuset och vidare tog vi en sväng till gula M:et. Mollie tycker verkligen att det är toppen.
Vi gick på stan och köpte hem ett par pumpor, vi fikade och handlade mat.

Hemåt igen och jag drog på mej min utrustning för löpning. Jag pumpade backe på berget i en timmes tid. Något mör var jag när jag kom hem men nu är det sista trimningen som gäller. Snart blir det vila för hela slanten.

Middag och nattning av min lilla ängel. Hon var trött som bara den. En liten saga, en puss på munnen sen sov hon.

Osnaggad
Snaggad...


Jockarp.

onsdag 8 oktober 2014

Hösten....



Ett litet mys blev sjuk på dagis. Jag satt på möte och missade samtalet, mormor ringdes in men innan hon kom på plats hade redan fröken flickvän hämtat upp myset. Hon somnade innan dom kommit ut ur kvarteret. Jag har en väldig tur med flexibla människor i min närhet. Jag har en halvtimmes körning från bruket till dagis. För långt.

När jag kom hem från jobbet sov mitt lilla mys i soffan. Vi satt nära varandra hela kvällen och natten sov jag bredvid min krassliga dotter.
Jag klev upp tidigt och kollade statusen på henne. Hon var betydligt piggare och hon bad om att få se på ett barnprogram.
Med den förbättrade hälsan togs beslutet att jag skulle ta mej till bruket och mormor skulle se till myset.
Dom hade en avslappnad dag i soffan. Mollie sov två timmar mitt på dagen och det behövde dom nog båda två.

Själv hade jag en intensiv dag med en massa möten av olika slag. Vissa mer intressanta än andra. Ett besök av landshövdingen och storchefen, det är mycket rörelse på bruket nu.
Jag hade lite fysiska saker att styra upp gällande projektet. Full rulle från morgon till kväll. Jag kunde inte i min vildast fantasi föreställa mej hur intensivt det faktiskt kan vara att jobba dagtid. En ökad förståelse helt klart.

Utstämpling på tok för sent och full fart hem. Myset var pigg när jag mötte henne men bamsegympan ställde vi in.
I stället åt vi en god middag och pratade om hösten som tagit ett ordentligt tag om oss. Mitt förslag på kvällsaktivitet var att sitta och lyssna på hösten. De blev nedröstat. Fröken flickvän tog ett träningspass och myset kollade på paddan.



Jockarp.

måndag 6 oktober 2014

Busfrön.....

Jag vet inte vad jag ska säga......



Fröken flickvän hade en tuff morgon, kvällsaktiviteterna kvällen innan gjorde sej påminda. Vinet hade flödat och priset på det skulle på något sätt betalas ;)
Jag hade hand om tre barn som var på ett väldigt retfullt humör.

Lite behov av luft var viktigt för mej så skiftbyte skedde. Hopp i mina dojor och iväg.
Det slutade med en halvmara vilken var tuff i slutet. Sju mil på en vecka bör märkas och det gjorde det alltså.
Trots pressen hade jag en fin tid, men jag hade nog inte pallat mer än max tre mil.
När jag kom hem hade ett par kreativa tjejer varit utan tillsyn en minut. Det räckte minsann. Huset var målat i rosa och när dom fick syn på mej så skrek dom. Vi springer och gömmer oss.
Jag får nog lägga detta busande i Mollies fall på donatorn, för inte kan det väl komma från mej ;)


Vi lämnade palatset bakom oss och drog till stranden. En termos med kaffe och en påse kanelbullar på en bänk. Ja, mycket bättre än så blir nog inte livet när man samtidigt lyssnar på barnskratt från gungande barn.
Självklar ville barnen känna på vattnet och vår tanke var nog lite mer att dom skulle känna med handen, men nepp av med skor och sockar och i plurret.
Jag flinade åt det hela, för hur det än är så älskar jag när dom är mycket längre utanför lådan än jag.
Hem med blöta fötter och i badet med något varmare vatten.
Middagen serverades och ännu en dag var till ända.

Nej det är inte kallt....



Jockarp.