underregnbågen.se

Blogg listad på Bloggtoppen.se

lördag 30 april 2011

Nyanser....


Mysdag, myskväll och mysnatt.
Ja så ser det ut allt som oftast i Jockarp.
Fikade på altanen med vår lilla hästtjej och Mollie visade sej från sina allra lyckligaste sida och leendena fanns de ingen hejd på.
Eftermiddags promenad men Molllies mormor och morbror och sen blev det glass i morbrors knä på hans altan.
Grillad fläskfìle och potatisgratäng stod sedan på menyn.
Och myskväll med spel och supermysigt sällskap till avslutning, de är inte dåliga dagar de
Älskar mysdagar.

Färger är fint och min favorit är grön
Men många säger till mej att jag är svart eller vit och det är säkert rätt i många fall men varför känner jag de som om det vore något negativt?
Jag har negativa vibbar om det svarta eller det vita.
De måste väl vara bättre med dessa färger än att vara en grådassig eller beige person.
Det måste väl vara bättre med en färgstark person som säger sin hjärtas mening rätt ut i stället för att vara den gråa som bara gömmer sej bakom nåt eller nån annan, en person som är så grå och feg så den inte kan ställa sej upp och säga vad fan den menar med sitt handlande.
Vad är det för fel på svartvitt?
Och vad menar folk när dom säger att jag är antingen eller?
Jag tycker själv inte att jag ser detta som svart eller vitt, utan jag ser till vad som hänt och försöker efter de fundera ut varför denna beiga person jag är gift med gjorde som hon gjorde, hade hon nu varit lite mer svartvit och talat om sin hjärtas mening för mej vilket jag tycker jag förtjänar så hade kanske jag också varit lite beigare, vilket nu vissa människor verkar vilja föredra.

Under denna tid som gått sen min genom ruttna, onda, elaka och egoistiska kalla henne vad ni vill men min sk fru lämnade mej i en minst sagt taskig sits, så har jag kommit fram till att dom människor som betyder mest för mej är inte dom som håller med mej i allt jag säger och gör, utan dom människor som verkligen står upp för sitt ord och vad dom tycker om saker och ting.
Jag blir smått förälskad av att jag känner så många människor som faktiskt vågar stå upp för vad dom tycker och tänker, all heder till er.

All heder även åt dom som vågar säga till mej att nu får du fundera lite till, de kan ju faktiskt vara såhär i stället.
Ett exempel, när jag säger till folk att jag inte förstår hur känslokall hon har blivit att hon bara kan skita i detta lilla barn som vi kämpade så länge för. Då finns det folk som säger till mej, ja men hon har ju aldrig träffat Mollie så hur skulle hon kunna ha några som helst känslor för henne, hum, ja de funderar jag klart en stund på, men sen säger denna svartvita person, ja men herregud hon var ju med och gjorde henne, nåt måste hon ju för jesunamn känna, eller?
Men nej kanske inte.
Svart eller vitt?

All heder åt dom som säger till mej att min sk fru inte är riktigt klok och att jag är störd som tänker tanken om att hon är sjuk och behöver vård, dom som säger att hon är ett stort svin som gjort de värsta man kan göra mot en annan människa.
Dom personer som jag sagt till att detta är inte den människa som jag gifte mej med, detta är en helt annan person och henne känner inte jag, vill inte känna henne.
Dom som inte tror mej utan säger att hon alltid har varit denna fega lilla skit, de är bara de att jag varit förblindad av hennes skönhet och kärlek och inte varit mottaglig för att se just hur hon var/är.
Svart eller vitt?

Även heder åt dom som säger att dom faktiskt gillade min sk fru som person, (de gjorde ju jag med) men givetvis absolut inte kan ställa sej bakom det hemska hon har gjort.
Heder till dom som faktiskt visar det i handling, att dom inte tolererar de avskyvärda hon gjorde mot mej, verkligen all heder till er.

All heder till er som berättat detta för mej, att ni som varit hennes vänner tar avstånd och i stället faktiskt visat mej att de inte spelade er någon roll om de var henne ni var vän med, ni tolererar inte detta ändå.
Så på de hela så gillar jag dom flesta människor i min närhet just nu även om dom ser mej som antingen svart eller vit.
Hellre det än grå eller beige.


Härliga färger :)

Färggrant i Jockarp.

fredag 29 april 2011

Den blomstertid nu kommer...

Underbart.
Var på promenad med söta grannen igår, efter de gick vi hem till henne och angrep frallor och kladdkaka, mums.
Hennes lille killen är 4 månader äldre än myset och nu kryper han, de ska bli så roligt när även Mollie gör det, om hon nu gör det vill säga.
Har en vatten fråga jag måste lösa inom de snaraste med, det är tydligen inte bra att små barn dricker vatten om man har egen brunn och de har ju klart vi, så frågan är nu om jag måste koka allt vatten som myset ska dricka.
Det känns verkligen inte nåt vidare att behöva göra det, och jag får klart inte tag på min bvc sköterska så jag kan fråga vad som gäller, morr.

Och sen var det de här med ord.....
Ja det är ledsamt att man inte kan sätta ord på alla sina känslor, smaker och dofter.
Jag skulle vilja haft fler ord i mitt ordförråd så jag kunde förklara vad jag känner när jag känner alla olika saker som passerar i mitt liv.
Jag gick bort till körsbärsträdet och luktade på en hel klunga underbart vita vackra blommor som pryder detta ståtliga träd, de är snart dax att lägga ut filten där under och bara njuta av syn och doft.
De doftar underbart, tänk att man kan tänka på de trädet en kall novemberdag och drömma sej fram till en ljuvlig vårdag som nu, när det står i full blom, magnifikt.

Jag har inte tillräckligt med ord för att förklara vad jag känner för Mollie, inte heller hade jag ord till att förklara för min sk fru hur mycket jag älskade henne och vad hon betydde för mej, jag försökte men så många ord fanns inte, samma mängd ord hade jag behövt för att förklara hur jag mådde när hon helt plötsligt slog undan benen för mej.
Försöka förklara för henne att ingen människa skulle behöva bli utsatt för det hon utsatte mej och vårt lilla barn som låg där inne i magen på mej.
Jag skulle vilja förklara i ord för henne hur de kändes när hon sa att hon inte ville ha detta lilla barn, när hon bara iskallt sa att hon skiter i både mej och barnet, att hon ville förverkliga sej själv.
Jag försökte förklara i ord om hur det skulle varit om jag gjort desamma mot henne, att bara lämnat henne med ett barn man inte ville ha som ensamstående, ett barn man skulle ha i en familj, tillsammans med någon annan som man älskade och som man hade gjort och planerat allt tillsammans med.
Jag sa i ord till henne att jag inte ville ha detta lilla barn, jag ville ha samma val som hon, jag försökte förklara de i ord.

Jag skulle idag vilja kunna förklara i ord för henne vad hon missar, hur blåst hon faktiskt är, berätta i ord för henne hur lyckligt lottade vi faktiskt var/jag är som blev gravida som fick ett underbart friskt barn.
En liten söt rar underbart vacker liten dotter, kanske till och med den vackrast.
Ett snällt barn som man kan göra så mycket roliga saker med, jag som mamma L och hon som skulle blivit mamma J, saker mamma L nu får göra själv eller med andra fina människor som förgyller våra dagar.
Förklara i ord för henne så att hon kan förstå att hon gjort de sämsta tänkbara valet  hon kunde göra, att hon kommer att förbli en väldigt ensam och för den delen troligtvis en hatad människa för resten av sitt liv.
Jag skulle vilja förklara det för henne på ett sätt så hon skulle förstå det.

Går det?

kejsarkronor.


Lilla blom marodören ;)

Blomstrande tider i Jockarp.

torsdag 28 april 2011

Ingvar kamprad Elmtaryd Agunnaryd.


 Går förmiddag började med en kopp kaffe med ett par trevliga jäntor i trädgården, Mollie sov i vagnen efter morgonpromenaden, skrattsalvorna och dom djupa samtalen avlöste varandra.
Det är trevligt med spontana fika besök.

Jag hade planer på att åka till Kampradland,  men jag tyckte att vädret var för fint för att springa runt i en affär, men jag behövde verkligen dit, så efter middag lastades hela lilla familjen in och sen bar det norrut.
Myset hängde på magen och det gick bra ända tills vi kom till korvmojen i slutet av affären.
Hon börjar bli klåfingrig nu lilla damen, så hela solhatten och hennes små söta händer blev nerkletade av senapen, hon verka gilla smaken för det gick inte att få ur fingrarna ur munnen på henne.

Man kan verkligen lita på detta ursvenska företag, vi hittade precis vad vi behövde, och snabbt gick det med.
Vi fick tag på en fin liten matstol till henne, så nu finns de verkligen inget mer lata mamman kan säga för att komma undan att börja med dom små smakpotionerna.
Så efter vi kommer hem från Barcelona resan ska de börjas med potatis och morots mosning på hög nivå, jag har ju till och med köpt en ny fin stavmixer just för det ändamålet. Hmm får se hur det nu ska gå.
Vi fick med oss lite nya blommor hem även nya krukor investerades, de efter att de har framkommit ett visst klagomål på mina utekrukor, så nu hoppas jag att vi har rådigt bot på det, vi får se om de blir godkänt.....



Det händer mycket nu de är tur att man är mammaledig, man vill vara med varje minut av fröken Vilhelmssons utveckling, hon är som boklöven, hon slår ut mer och mer för varje dag, hon blir bara ljuvligare och ljuvligare.

Fan vilken störd människa jag är gift med och som jag varit ihop med, hon måste ju klassas som en lågbegåvning med något gravt handikapp, som lämnade denna bedårande lilla tjej, jag kan inte sluta undra om det ändå inte är så att den sista idioten trots allt är född, och att hon föddes den 6 April -83. Jag har då aldrig hört om något mer vansinnigt i min närhet än de hon gjort.
Nej må hon aldrig bli förälder till några barn hon har förbrukat sin rätt, den opålitliga svikaren.
Kanske man skulle kunna få henne omyndigförklarad då är ju inte risken så stor att hon kan ställa till det för fler människor eller sätta fler barn till världen utan att ta hand om följderna.
För ingen kan väl rimligtvis klassa den människa för frisk. Inte ens hennes familj borde kunna det.
Eller kanske ändå, för som jag skrivit innan har dom väl samma genuppsättning, och den uppsättningen  den går ju inte av för hackor.....Säger bara offer.

Avslutade dagen med ett sovande mys och med ett långt och förtroligt samtal med en vän som behövde stöd och råd i vissa frågor, hon ville bolla dom med mej på grund av min numera allt för tunga ryggsäck jag har fått av min kära sk fru.
Jag vet inte om jag var till så mycket hjälp, men vikten av att ha någon som lyssnar på en när man har problem känner jag till allt för väl nu, så de stod jag till tjänst med.
Jag hoppas att allt löser sej till de bästa, var stark min vän  .....




De finns dom som har fel på denna lilla filur, stora fel.
 Jockarp.

onsdag 27 april 2011

Mollie Houdini.....


Aj aj aj, min lilla solstråle plågades med spruta nummer två igår, en i varje ben.
Smärtan tycktes vara total, alarmet gick i gång på högsta volym, men modern höll sej kall.
Jag har funderat lite över det där med sprutor, en del hävdar bestämt att man inte ska ta allt som bjuds, och de är kanske rätt, men samtidigt så fick jag själv alla möjliga sorters sprutor, jag tror inte ens att mina föräldrar vet vad allt var vi fick sprutor emot och mej har det minsann inte blivit mer fel på än någon annan.
Ja de är väl som med allt annat, det finns ja sägare och det finns nej sägare, nu har jag iallafall sagt ja, så Mollie får helt enkelt stå ut.
Och jag berättade för henne att nu blir det inte nån mer spruta fören hon fyller ett, hon tyckte de lät bra.
Hon vägdes och vågen stannade på 6910 gram, längden var nu uppe i 62,5 cm, nu blir hon kanske bara en meter till och ja de kan väl räcka, huvudsaken är ju att hon når ner till marken, hehe.....

Och sen har det byggts nya kravallstaket här hemma på gården, en viss liten dam har nämligen lärt sej att styra sin gåstol men hon har inte lärt sej att man inte kan köra i trappor och det är ett ögonblicksverk  sen studsar hon ner för altantrappan, så där kom de upp en grind i går.
Skyddsombud som man är så går ju säkerheten först.

Vårkulan gick av stapeln i går, det är en tävling i en av skolorna här staden.
En kultävling som det är två från varje klass som går vidare till en final.
Mollies kusin var med från sin klass och han ringde oss på kvällen och berättade stolt att han hade tagit hem titeln i år, i ren Vilhelmssonsk anda hade han sopat banan med övriga kulspelare, så ska en slipsten dras, fastern blev mäkta stolt och imponerad.
Jag blev lovad att jag skulle få se alla fina priser nästa gång vi ses, jag kan knappt bärga mej.

ESTA-Inresetillstånd till USA, var en annan grej jag pysslade med igår, det blir ju nya regler hela tiden när man ska ut och resa och nu måste man tydligen ha ett tillstånd för att få komma in i USA.
De är ett formulär som ska skrivas på och det är en hel hög med frågor som ska besvaras, de handlar om man är kriminell, knarkare och andra små trevligheter.
Jag tänkte att de var säkrast att göra de nu innan min sk fru hittar på mer skit att kasta in i mina hjul man vet ju inte riktigt vad hon är kapabel till att dra till med för lögner här näst.
Människor med panik är ju lite svåra och förstå sej på och hon lider nog av både panik och förföljelsemani.
Men just nu är jag ju ostraffad och har ett klanderfritt liv, inga betalningsanmärkningar eller skulder, jag är helt grön så att säga. Så de känns ju bra att de pappret är i hamn.
De roligaste i detta med ESTA är att lilla myset också måste svara på frågorna om hon är en pundabrud som är kriminell och röker på.
Ja herregud, visst är väl vissa saker bra märkliga.


Jockarp.

tisdag 26 april 2011

Trakasserier och äktenskapsord....

På väg upp på berget...

Detta är ett inlägg jag har funderat på en längre tid på om jag ska skriva eller inte skriva, jag har nu beslutat mej för att göra det.
Jag har absolut ingen skyldighet vare sig till min sk fru eller hennes familj men jag gör det ändå.
De jag kommer att skriva idag hoppas jag verkligen att ingen kommer att tycka är obehagligt eller stötande.

Men om jag förstått de hela rätt så ska det tydligen finnas någon person ute i vårt vackra avlånga land som förföljer min sk fru.
Hon känner sej trakasserad av någon som om jag förstått de hela rätt ringer och sms henne och tydligen är det inte så smakfulla samtal.
Jag har absolut ingen skyldighet överhuvud taget mot henne och de kan ju till och med vara så att den som ringer eller skriver har helt rätt i sina ord.
MEN det är så att den ensamstående mamman (jag då) har blivit anklagad av vissa människor i min sk frus närhet, att de skulle vara jag, vilket jag inte uppskattar för fem öre.
Tydligen kan samtalen/messen härledas till vad jag skriver i min blogg.
Så jag tänker då igenom min blogg försöka om det nu är en av mina läsare att förstå att du som gör detta skadar inte bara min sk fru och hennes familj utan även mej och indirekt min lilla dotter.
Min vädjan är alltså om det är nån bloggläsare som gör detta, sluta gärna upp med det.

Och framledes vad det gäller att jag själv blivit anklagad och kränkt av personer i min sk frus närhet så förväntar jag mej när åklagaren lagt ner fallet att jag ska få en personlig ursäkt av personen i frågan. Kanske till och med av min sk fru.
Då får vi se hur mycket råg det finns i den ryggen eller i dom ryggarna.
Ska bli kul och se om det går lika lätt att be om ursäkt som det är att anklaga folk.

Jag fick även en fråga på bloggen vad det gäller äktenskapsförord och om vi hade de eller inte.
Svaret är nej, eller ja. Vi skrev aldrig några själv, men min kloka mor hade redan sett till så att allt som finns i släktens ägor stannar där.
Men jag skulle ju inte bli så värst förvånad om min sk fru skulle försöka göra anspråk på något som inte tillhör henne, för som sagt så är hon redan skyldig mej en hel del.
Och de gäller även delar av hennes övriga familj, men är man uppfostrad till att inte behöva ta ansvar för något så räknar jag väl inte med att dom är uppfostrade till att göra rätt för sej vad det gäller den ekonomiska biten heller.
Men ärligt talat funderar jag på att göra en polisanmälan, hon är ju duktigt på det så då kan ju jag bli lika duktig jag, får se hur jag gör framöver.
Och på frågan om jag är tät eller inte kan jag bara svara att har man jobbat i hela sitt liv på ett jobb som betalar en bra och om man hållit i  plånboken som min sk fru sa en gång att jag gjorde så vore de väl märkligt om man inte skulle ha så man klarar sej.
Och nu slipper jag ju en vuxen människa att försörja. Och Mollie är ju inte så dyr i drift just nu.
Så nog klarar vi oss alltid.

Om man bortser från dessa funderingar var gårdagen en dag helt i min smak, utomhus, glassätning, härliga promenader, nagelklippning på myset, fika, grillning, vänner, familj och massvis med kärlek.
Precis så som de ska vara en dag när man är mammaledig med en helt otrolig liten tjej.
Nu ska de fångas en ny dag.



Mys i Jockarp.

måndag 25 april 2011

Ältning....

Med skor :)

Meningen med att jag skriver dagbok/blogg är just att jag ska kunna älta allt detta som hänt mej, att kunna skriva om samma sak fast i olika meningar och med olika ord, det är det som är hela filosofin.
Så ni som inte själva varit med om att bli lämnade nygifta höggravida, fött barn, blivit anmäld för misshandel, suttit i polisförhör, belagd med besöksförbud, väntar på skilsmässa, varit med i massa tidningar, haft filmkameror och radiomikrofoner i nyllet, fått brev i lådan om allt möjligt från stämningar till hot om att tystas, telefonsamtal i samma anda,  polis besök på gården i tid och otid på grund av en fru som lever i någon slags amerikansk actionfilm, gått till psykolog för att försöka förstå allt som hänt, samtidigt vara mamma till en liten tjej och allt detta inom bara några månader tycker jag inte ska döma mej eller påstå att jag älter en massa.
Jag vet att de inte är nåt illa menat, men hur skulle ni själva mått och bearbetat nåt sånt här?
Tips mottages gärna.

Ingen utom jag vet hur bra eller dåligt jag mår och de begär jag inte heller.
Jag känner själv att jag inte vill bli fast i en cirkel och bli en bitter människa för det är jag inte.
Om jag tittar tillbaka på hur det såg ut när jag började skriva så har det hänt hur mycket som helst i mitt liv som pågår och så kommer det att bli framledes också.
Men jag måste få göra det på mitt vis, när bloggen inte fyller någon funktion i mitt liv så kommer jag att sluta skriva, men just nu är jag inne i en del av mitt liv då det händer mycket och jag känner att jag måste skriva och bearbeta det.
Och det på mitt sätt, så till er som tycker att jag ska sluta älta och gå vidare, kan jag bara säga, att jag är på väg och för er som inte kan vänta tills jag kommer ut starkare på andra sidan så passar ni helt enkelt inte in i mitt och Mollies liv. Tyvärr.
Jag går framåt på vägen men jag går helst min egen väg.
Och det får ta den tid det tar, med eller utan ältande.

Just nu med......

Ja de är ju så att min sk fru verkar vara fast besluten om att behålla mitt och Mollies vackra efternamn, hur sjukt de än må vara.
Inte skulle jag då vilja heta samma namn som den man anmäler för polisen för att ha gjort ens liv till ett helvete, men det är ju jag det.
När jag berättade detta för en person i min närhet, så tyckte även hon att det lät dåraktigt att vilja behålla en påstådda misshandlares namn, men hon informerade mej också om att det skulle kosta en slant att byta namn och när jag googlade de så verkar det ju stämma.
Lilla frun skulle således behöva hosta upp 1500 kronor för ett namnbyte och för en person som aldrig klarat försörja sej själv eller för den delen klarat betala sina skulder så förstår jag helt klart varför hon behåller mitt namn, hon har helt enkelt inga pengar till att byta ut de.
Och jag som har sån förståelse för fattiglappen kommer inte att orda mer om detta på ett tag, även om jag saknar helt förståelse, för mej hade de varit prio ett att få bort allt som påminner mej om allt hemskt man behövt utstått där ibland då att bli tvingad till att byta sitt namn, men de är ju jag det.

Ibland tror jag faktiskt att hon är förälskad i mej och att hon vill ha ett liv med mej och Mollie.
Att hon börjar sakna de ljuva bekymmerslösa liv hon faktiskt hade i hop med mej.
De finns inget som är så jobbigt som att inte klara sej själv och det börjar kanske komma ifatt och märkas att örena sinar.
De är så mycket som hon kunde gjort smidigare och fortare, men i stället drar hon ut på det precis som om hon egentligen inte vill skiljas.
Vi får väl se vad som händer, jag har iallafall roligt när jag spekulerar i hur hennes hjärna fungerar, ja eller närmare bestämt inte fungerar.


Utan skor..


Nu ska här ältas och fångas dagar.
Jockarp.

söndag 24 april 2011

Invecklat....


Sorry alla blogg läsare, de blev kanske lite snurrigt igår,jag ska försöka förklara på ett lite bättre sätt, om det nu är möjligt.
Min sk fru jobbade ett tag på ett företag här i närheten som gör skolkataloger, företaget är rikstäckande och har då alltså säljare och fotografer runt om i sverige.
Mannen i detta dramat kommer i kontakt med min sk fru i maj månad för snart ett år sen, han är säljare för företaget som hon jobbar på, men är även fotograf, bland annat var det han som tog våra bröllopsfoto.
Första veckan i juni åker min sk fru upp till honom för att ta lite privata foto. Det var väl inget konstigt med det.
Men väl uppe i den kungliga huvudstaden introducerar han en fotograf som jobbar under honom, detta är då stolpskottet som vi umgicks med en hel vecka som visste att vi var nygifta och att jag var gravid, ändå tyckte hon att det var helt okej att tafsa på min sk fru.
Hon skickade senare ett mail till mej där hon förklarade att hon inte hade några skyldigheter gentemot mej, nej det kan hon ju tycka, jag tycker dock att hon är ett patetisk liten skit, där då hon även bara säger rätt upp och ner att min sk fru bara är ett strul för henne.
Ja så är det kanske, men jag tycker inte att någon människa förtjänar att bli kallad för enbart ett strul, men med tanke på att hon inte är fullt frisk så får man kanske ha överseende med henne och att hon inte vill binda sej.
Men att ställa till det för andra människor har hon inga problem med dock.
Men nu är det så att dessa båda damer tycker att mannen i dramat är så häftig och tuff, så dom vill inget annat än att bli som honom, han kör moppe och dom tycker de är jättehäftigt.
Min sk fru tyckte de var så häftigt att när vi var på vår bröllopsresa så stoppade vi till på ett ställe där det fanns gamla grejer, allt från bilar, plakat gamla tankstationer till just moppar, och hon som aldrig varit intresserad av något sådant, gick runt och tog kort på alltihop, och efteråt har jag förstått att hon gjorde de just för att kunna imponera på denna man.

När allt detta snurrades upp tog jag kontakt med denne man och frågade vilken bricka i spelet han var, han bedyrade sin oskuld, och han pratade hett och brett om att han jobbade som jourhavandemedmänniska ibland, som så mycket annat ser jag nu detta som ett stort jävla skämt.
Om man nu vill vara en underbar medmänniska och hjälpa andra, då kan man ju börja runt sej själv i sin närhet, och tala om för personer som min sk fru att det inte är passligt att lämna sin höggravida fru.
Men de är klart ingen av dom här filurerna har ju lyckats med att ha ett eget fungerande förhållande så då tyckte dom uppenbarligen att inte min sk fru heller skulle få ha det, så i stället för att tala om för min sk fru att det inte var lämpligt de hon gjort mot mej så lurar han i henne att han ska fixa jobb till henne och säger till mej att de lyser stort om henne att hon är en storstads tjej. Hmmf.

Om nu min sk fru tror att dessa personer är hennes väg in i mediabranchen så ska informera henne om att även om att jag är en lantlolla från Jockarp så är jag minsann inte dum.
Jag hävdar bestämt att skolfotografer kommer allra längst ner på listan av fotografer och borde faktiskt inte få kalla sej för fotografer över huvud taget, de måste ju vara drömmen att få fotta snoriga ungar.
Nej när ryktet nått hela mediavärlden om att de är hon som gjort detta som de skrivs om så är hon helrökt, ingen vill väl anställa någon som inte ens kan ta ansvar för de som borde vara en självklarhet BARN.
Nej de slutar nog som hamburgervändare på gula M:et om hon nu inte lyckas lura någon annan till att försörja henne.

Hoppas ni förstår lite bättre nu om vilka personer som finns i min sk frus liv, förmodligen består hennes liv enbart av dessa två personer och dom har lurat brallorna av henne och hennes familj.
Men en vacker dag så kanske till och med dom kvicknar till men då kan de kanske vara lite ensamt för några andra människor med lite mer vett vill inte beblanda sej med henne och hennes "fjabbiga" familj har jag förstått.
Och det med all rätt.

Nu till vad som händer i myset och mitt liv......
Igår var vi väldigt social, vilket vi uppskattar, dom fagra damerna från Lund var här och förgyllde vår eftermiddag.
Myset var vaken hela tiden och hon visade stolt upp vad hon kunde.
Damerna rullade iväg henne i gåstolen en bit, sen ropade dom på henne var vid myset satte en ryslig fart mot dom, de gjordes om och om igen, vi tyckte de var lika skoj allihop och myset riktigt strålade och mamman var givetvis stolt.

Lite senare tog vi en sväng på berget och myset somnade utmattad i vagnen.
Berget börjar visa sej från sin vackraste sida, de har varit musöron ett tag nu på björkarna men nu börjar även bokarna slå ut, denna ljusgröna spröda färgen, doften av nya löv och ett hav av vitsippor, det är minsann inte kattskit att leva såna dagar inte.
Nästa år vet jag en som kommer att komma tulltande i detta vackra vitsippehav kanske till och med sätta sej ner och plocka en och annan liten sippa, en liten tjej med bruna ögon och tjocka rosa kinder.
Synen är redan klar.
Det blir inget betongbarn av Mollie mys Vilhelmsson, det är ett löfte hennes allt klokare mor givit henne.

Jockarp.

lördag 23 april 2011

Ordets betydelse....


Igår eftermiddag packade vi in halva bohaget och styrde bilen mot Tingsryd för att fira långfredagen med fina människor.
Solen sken temperaturmätaren i bilen rörde sej från 16 grader ända upp till 22 när vi körde in i de småländska landskapet.
Jag var tvungen att rota fram mina solglasögon i bilen och när jag gjorde de hittade jag en lapp i glasögonfacket som jag glömt bort eller på annat sätt förträngt.
Det var en gammal parkeringsbiljett men på baksidan av den stod det, jag älskar dej och den var skriven av min sk fru.
Jag kommer ihåg hur glad jag blev första gången jag såg den där lappen, jag kände en lycka att just jag mött och blivit älskad av denna människa, en söt, rar kärleksfull tjej som pratar skånska.
En tjej som fick mej att tro på den stora kärleken, att man faktiskt kunde träffa en livkamrat som skulle finnas vid sin sida i nöd och lust tills döden skulle skilja oss åt.
Så tolkade jag lappen när jag läste den, men den som skrev lappen har betydelsen av orden en helt annan mening.
Jag står för mitt ord när jag säger att det innebörden på den lappen den stämmer överens för vad jag känner för min sk fru , hur hysteriskt rubbat de än låter.
Jag känner henne inte idag, men den kvinnan jag gifte mej med det är henne jag väljer att se och älska, den person som blivit så manipulerade av dom två sjuka människorna från vår huvudstad, dom personer som hon sa betydde så mycket för henne och för vårt förhållande att dom nu har lyckat förvandla allt de fina till en person som bara hittar på elakheter och tokigheter väljer jag att inte se.

En annan sak jag funderat på ett bra tag nu det var några andra ord hon sa till mej mitt i vår tubulenta tid i höstas när otrohetsaffären och jagvillintehavårtbarnlängre spelades upp och det var när hon en dag skulle gå, då sa hon.
- Jag drar inte bara.
Vad är innebörden i dom orden, vad betydde dom för henne?
För mej, som då visat sej vara lite lagom naiv betyder dom att jag sticker inte jag kommer inte bara att lämna dej här med allt detta som vi "ställt" till med utan jag kommer att ta mitt ansvar och tillsammans rider vi ut stormen.
Jo tjena, fan snacka om att jag har blivit totalt grundlurad.
Typ Leonora vi gifter oss och jag ser till så att du blir gravid, sen tänker jag börja ett nytt liv med en cancersjuk brud och hennes chef, han som är båda våras hjärnor, vi gör allt som han säger för vi tycker han är skitcool, vi dyrka honom och marken han går på och vi vill inget hellre än att bli som han. hehe.....
Ja och när den bubblan spricker då?
För frågan är inte om den gör det utan när den gör det.
Som min sk fru sa när hon träffat dom här filurerna tre fyra gånger, vi är som dom tre musketörerna.
Ja de hade väl varit sött, men inte när man snart skulle till att bli mamma, då kan man inte hålla på och leka rollspel som en fjortis.....Då får man faktiskt ta sej i kragen och växa upp.

Och jag kan inte sluta att funderar över vad en hetrosexuell man i 45 års åldern har gemensamt med en flata på 28 år.
Nej nåt allvarligt fel är det, både då på honom som vill ha hangarounds som nu min sk fru, han måste helt enkelt behöva bekräftelse av nåt slag, för dom kan ju knappast ha så värst mycket gemensamt, dom lär ju inte kunna prata om barn och barnuppfostran iallafall.
Och min sk fru förstår jag ju inte alls, som kastar bort sin fru och sitt barn på en sån nyfunnen "vänskap" eller vad de nu än må vara.
Men de ska bli kul att se vad som händer i deras lilla trekant.
För som man lärde sej i småskolan så går de ju bra med två, men tre är en för mycket, och jag kan nog sätta en tusing på att den är min sk fru som ryker först ut ur de gänget, ja om nu inte den cancersjuke rycker först då, av just den anledningen.
Ja herregud.....

Här kommer lite bilder av vår långa fredag.....Tack för en fin dag.







Jockarp.

fredag 22 april 2011

Jockarp vs regeringen....



Hittade något väldigt intressant, det verkar banne mej som att bollen är inrullad i regeringen.
Ett litet steg i rätt riktning, ska bli mycket mycket intressant att följa detta fram över.

Interpellation 2010/11:314


den 7 april

Interpellation
2010/11:314 Föräldraskap vid assisterad befruktning
av Jonas Gunnarsson (S)
till justitieminister Beatrice Ask (M)

Sverige är ett land i dag där alla säger sig sätta barnens rätt främst. En central fråga för att klara barns rätt och välfärd är att garantera goda och trygga uppväxtförhållanden.
I dag är situation oklar för vissa barn. I dag har exempelvis barn till ett samkönat kvinnligt par inte alltid rätt till båda sina de facto föräldrar.
I närtid har vi kunnat läsa i medierna om Leonora Vilhelmsson och hennes dotters situation. Leonora och hennes fru beslutade gemensamt att utvidga sin familj med ett barn. Eftersom det är så långa köer till inseminationer i vissa landsting i Sverige valde de i stället att åka till Danmark för att genomföra insemination. Då uppstår den underliga situationen att det barn som sedan föds inte ges rätt till båda sina föräldrar.
Detta är inget nytt problem utan ett problem som uppmärksammats tidigare. Utredningen Föräldraskap vid assisterad befruktning, SOU 2007:3, föreslog att den kvinna som är moderns registrerade partner eller maka automatiskt ska anses vara barnets förälder och att en föräldraskapspresumtion motsvarande den nuvarande faderskapspresumtionen ska införas.
Sedan utredningen lade fram sitt förslag 2007 har ingenting hänt. Samtidigt riskerar allt fler barn att hamna i den besvärliga situation som dagens otidsenliga lagstiftning innebär.
Min fråga till justitieministern är således om hon avser att ta initiativ till ett förslag till riksdagen från regeringen som säkerställer att vi får en modern lagstiftning som säkerställer de här barnens rätt till sina föräldrar.

Inkom: 2011-04-07
Sista svarsdatum: 2011-04-28
Besvarad: 2011-04-15
Läs debatten i protokoll 2010/11:89
Spatsera gärna in på denna sidan så får man se hur frågan debaterades i kammaren, mycket läsning, men givande.

http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=67&dok_id=GY10314

Man kan även se det på webben om man inte orkar läsa.
http://www.riksdagen.se/templates/R_ExternalPage____3383.aspx

Nu ska myset och jag hålla påsk.
Glad påsk alla.



Jockarp



torsdag 21 april 2011

Naken bilder :-)


Igår hade myset och jag långväga besök, ja ända från Östersund, de är inte en liten bit att åka det, min vän informerade mej om att Östersund minsann låg mitt i Sverige och det verkar nog stämma, det är bara det att det låter så vansinnigt långt upp.
Vi tillbringade en mysig förmiddag ihop, vi hade inte setts sen i somras, så det var en del att avverka och de är ju inte lite som hänt de sista halvåret, varken för mej eller henne, så samtalsämnen var ingen bristvara precis.

Vi fick besök av farbror polisen igår igen, folk måste tro att jag har köpt ny bil för det är ju ganska ofta som det står bilar från just den statliga inrättningen på Månsagården.
Igår skulle dom lämna tillbaka min telefon som dom lånat ett par dagar, eftersom jag känner polisen så sa jag med glimten i ögat.
- jag hoppas att ni inte ringt så mycket på den nu så att jag inte klarar betala räkningen.
Han bara flinade.
Min telefon ha varit på vift ända till Karlskrona.
Jag kan ju bara tänka mej hur vansinnigt roligt dom har haft dom som har tömt den på information och sett alla bilder på min sk fru som hon har skickat till mej.
Jag kan ju säga att det är en hel del bilder som är ganska så lättklädda, inga skidoveraller på där inte.
Alltså inte jätte rumsrena så att säga.
Men det kan hon väl bjussa på va.*fniss*
Iallafall så var det 25 missade samtal och lika många mess, jag ska försöka beta av och svara på dom så fort jag kan. Men de kan ju ta lite tid.

Vi fick ett fint kort från dom fina damerna i Lund i lådan igår, det var ett tackkort från deras bröllop, det är ju dom som ska ha tack.
Det var adresserat till både mej och Mollie, så sött.
Och nu pryder det fint vårt kylskåp ihop med andra små trevliga och roliga kort som man blir glad av.

Myset och jag for in till stora staden för att handla, kan ju säga att det var inte bara vi som skulle göra det, det var fett med folk överallt.
Träffade på en gammal kompis, vi har dragit ett antal näbbgäddor ihop han och jag, roligt att se honom, vi lovade att ses snart igen, han är en riktig mysfarbro :)
Myset fick åka i selen på magen, jag tycker hon är för liten för att åka i kundvagnen och när jag har henne i bilsittsen i vagnen så får jag bara ner ett par liter mjölk och ett bröd, detta var ett mycket smidigt sätt och så tyckte hon det var roligt också.
Sen bar det hem och laga lite mat och sen in i bilen igen, nu har vi ju varit hemma ett par dagar bara Mollie och jag så nu kliade de lite överallt, vi ville träffa människor, vi blev bjudna på middag men tackade vänligen nej, istället blev de en kopp kaffe och samtal om livet, återigen en helt perfekt kväll.
När vi körde hem igen visade termometern i bilen på fyra ynka grader, och där satt jag i skjorta med uppkavlade armar och njöt av livet och att det var vår.

Idag gick vi en morgon promenad med morfar och hundarna, återigen underbart väder.
Hem och gjorde en dunderfrukost i form av ägg, bacon och stekta potatis, gott och lyxa till de en vanlig dag sådär.

Har ringt ett samtal, man måste ju informera sej om hur det ser ut när lagens långa arm kommer utsträckt till en, det är ju så mycket nytt som händer.
Jag kunde väl aldrig tro att när jag stod som en lycklig brud den 27 Juli i fjol att jag skulle få besöksförbud till min fru några månader senare.
Visserligen trodde jag ju inte att hon skulle rumla runt i sänghalmen med en annan heller bara tre veckor efter det heliga JA.et.
Men hon har väl ett behov av att umgås med svaga människor och här hittade hon en som var cancersjuk, de måste varit toppen.
Men att slänga sin lilla dotter på tippen utan att ens lyfta på så mycket som ett ögonbryn de tycker jag och kommer förmodligen alltid att tycka är ett märkligt beteende..
Men man lär sej att olika saker är olika viktigt för människor, bröllop och barn står då troligtvis inte så högt upp på hennes viktiga lista.

Men nu är jag minsann informerad om hur det går till med såna saker vad det gäller besöksförbud.
Vetgirig som jag är tog jag kontakt med kammaråklagren, vi hade ett bra samtal och hon avslutade med att jag gärna fick höra av mej igen om det var något mer jag funderade över, hon är ju inte mer än människa hon heller så hon förstod ju att man undrade.
Och det verkar ju inte vara den svåraste saken i världen att få till ett sådant förbud.
Men tills jag hör något mera så lever vi vidare i det liv som pågår och njuter av dagarna ihop med mitt lilla allt.

Inte helt fel att pryda gården med ;)

Jockarp.

onsdag 20 april 2011

Polisbesök....

Min lilla hipp hoppare :)


Jag vet faktiskt inte om jag ska ödsla tid och skriva om detta sjuka som händer i mitt liv just nu, men det är trots allt det som pågår i mitt liv nu.

Jag hade en underbar dag med min fina dotter igår, vi skippar dator, telefon och tv så mycket vi kan nu, vi bara är och umgås och njuter av det fina vädret och av varandra.
Vi går ut tidigt på morgonen och kommer in ganska sent på kvällen, vi gör det mesta utomhus allt från blöjbyte till amning och det funkar perfekt.
Två skogspromenader avverkades och efter den sista så startades grillen, mormor och morfar kom och grillade med oss, för nu ska mormor äntligen komma iväg på resa med sitt andra barnbarn och ville klart mysa med myset sådär på kvällningen.

När vi hade grillat så skulle myset bada så hon blev lite tisdags fin, men innan vi gick in så såg vi en bli som körde sakta förbi gården, stannade vände och kom tillbaka, den körde upp till oss.
Man blir ju alltid lite fundersam när det kommer bilar sådär på landet....
Ut hoppade kling och klang, hehe, nej jag bara skoja, de var inte dom men det skulle kunnat varit det, men det var ett par kollegor till dom. Mycket trevliga sådana.
Dom visade tufft upp polisbrickan och det är inte utan att man blir lite skraj, de är ju som värsta Hollywoodfilmen.
Och jag tror att vi 70-talister är den sista generationen som faktiskt har respekt för lagens man.

De skickas alltså två poliser från Karlskrona åtta mil härifrån hem till en livsfarlig ensamstående mamma med ett papper om att jag har fått besöksförbud till min sk fru.
Alltså att jag inte får söka upp henne, eller följa efter henne.
Jag funderar lite på vad som hänt om jag inte hade varit hemma, skulle dom kört tillbaka dom åtta milen och sen hit igen 16 mil till, vad kostar det tro?

Och jag ser det som helt osannolikt att jag skulle kunna följa efter henne, det är en liten detalj som hon har missat och som hon verkar ha raderat ut från sin hjärna och det är att jag sitter i Jockarp med en liten tjej på fem månader, ett barn hon skulle varit mor till idag om hon tagit sitt ansvar som normala människor gör och är tvingade till att göra.
Frågan är då hur skulle jag kunna förfölja henne?
Herregud.
Skattepengar igen, dom rinner igenom fingrarna, jag fattar det nu, det är solklart, mer trams högre skatt.
Och jag tro att det hade varit smartare att hon hade sett till att hon fått till ett besöksförbud utskrivet på andra än på mej, för jag vet bra många människor i vårt samhälle som hade varit betydligt värre att få besök av än en ensamstående mamma med brustet hjärta.

Jag tror inte att min sk fru riktigt förstår hur det är att vara ensam vårdnadshavare till ett barn, man kan göra mycket som man gjorde förr, men en sak man inte kan det är att leka följa john, jo ett tag kanske men det är ju stor risk att man tappar bort objektet när det är dax för amning, blöjbyte eller nattning.
Men visst vi skulle ju rent hypotetiskt kunna stöta på varandra i matbutiken, vilket jag nu hade sett som ett rent nöje. Den minen skulle man filmat och sen lagt ut på YouTube, den måste bli obetalbar, jag tror tyvärr att det är så att jag inte hade fått tilltala henne men hur kul hade de inte varit att träffas efter sådär vad är det nu sju åtta månader och bara säga.
-Tjenare frugan.
Eller
-De här är Mollie, de är hon som kom till efter att du gjorde en lyckad inseminering på mej.

 Och tack för det.





Vår med myset :)


Jockarp.

tisdag 19 april 2011

Solhatt på....

Sigge och myset :)

Vad ska man säga, ja jag säger väl som alla andra, vilket underbart väder vi har, gårdagen bestod av utomhus lek från morgon till kväll.
Myset hade sin gåstol ute och det gick hur bra som helst att ta sej fram på altanen, vi hade lite problem med solen i ögonen ibland, men de hjälpte med ett fin solhatt och ett parasoll.
Problemet var bara att försöka hålla myset under parasollet.
För min egen del var det gass i solen som gällde och det är ju inte utan att man redan nu i April månad lagt på sej en bränna som oftast inte bruka komma fören i Juli, hur ska detta sluta. Det var småbyxor på igår.
Man hade ju nästa glömt hur det var att sitta ute i linne och låta solen färga sitt späda kvinnoskinn, men det är helt förträffligt.
Lättlevt så att säga.

Trädgårdsmöblerna asades ut och ställdes på plats, bordet var tydligen otympligt att bära så de lät jag andra få slita med...men jag fick meka i hop dom lite efter den långa vintern, men det verkar som om dom ska hänga med ett par år till.
Årets första rabarber paj gluffsades upp i de Vilhelmssonska hemmet, de var inte helt fel det heller, paj och glass, de är grejer det. Fick ju betala med något för att bordet kom på plats.
Hängde även ut årets första tvätt, Jesus vad sött det var på tvättlinan med små rosa och lila sockor som inte var större än själva klämman, de känns bra på nåt vis. Moget, vuxet.
Jag är mamma till den lilla personen som använder dom. Hihi. Det är svårslaget det.

Det är med sorg jag tänker på att det finns människor i vår värld som väljer bort det här med barn och tänker att karriären är det viktigaste.
Hur kan man göra det?
Det är väl en sak om man har någon sjukdom i släkten som man inte vill ska föras vidare i ytligare generationen, eller om man har nåt psykfel som det uppenbart har visat sej att vissa människor besitter.
Jag dömmer ingen men jag måste ju få ställa fråga hur man resonera när man hellre satsar på en så kallad karriär istället för att få vara med om det mest fantastiska som kan hända i ens liv, att få se ett litet barn växa upp.

Kvällsaktiviteterna var i form av hoppgunga, babysitter, gåstol och babygym, Vi körde helt enkelt hela repertoaren, sen blev det en liten promenad och efter det bums i säng, tidigt men skönt.
Det är en av dom saker som är bra med att man är vuxen, man kan gå och lägga sej när helst men vill, vill man knoppa in vid åtta nio tiden ja då gör man det vill man hellre vara uppe till tre på natten så är man det, visst är det roligt att vara stor.



Fin fina dagar i Jockarp.

måndag 18 april 2011

Fruktträd...


Ja lite ångest har man allt när man hellre sitter i solen och funderar på hur stort ozonhålet egentligen är istället för att göra lite nytta. Men jag tyade faktiskt inte, allt jag tog mej för med min utmattade kropp var att få ner plommonträdet, så nu står det så elegant på en noga utvald plats.
Enligt givaren skulle de ge frukt om två år och det kan ju passa perfekt till myset att kunna springa ut barfota och med rumpan bar och plocka plommon, kan nästan redan nu se det framför mej, när hon kommer med nöjd blick och sina små händer fyllda av frukten och kanske hon till och med säger -mamma vill du ha.
Det är mysigt att dagdrömma om framtiden med Mollie och det jag drömmer om är ljust, fyllt med kärlek till dom som förtjänar det.
Just nu drömmer jag om att körsbärsträdet ska stå i full blom och jag och myset ligger på en filt där under och tittar på dom små vita blommorna och igenom grenarna ser man en klarblå himmel, det är inte så långt dit nu, men till dess får jag väl fortsätta och drömma.
Underbara vår.

Kvällen bestod av trevliga människor och fantastisk god mat, det är märkligt med det där, att maten alltid smakar bättre i trevligt sällskap. De var snuskigt gott.
Jag ser framemot när myset kan äta riktig mat, när hon sköter det själv och man slipper att mata henne utan man istället kan sitta och prata med varandra vid matbordet, jag saknar faktiskt middagsrutinerna när man satt och pratade om hur dagen hade varit och vad man hade för planer framöver.
Men kvällen innehöll mer, vi pratade om de här med sackosäckar en grej jag faktiskt har funderat på att köpa till Mollie, men efter informationen igår kommer jag definitivt vänta några år till, för det är tydligen lätt hänt att när dom små vänder sej från rygg till mage och inte kan ta sej tillbaka så kan dom kvävas, Brrr hemska tanke. Man lär sej mycket som tur är.

Idag började vi med en offroad tur på berget, efter diverse nappproblem och böjningar av sliten rygg har jag nu bestämt mej för att äntligen koppla i nappen med den lilla napphållaren, så när nappen åker ut så håller den sej på lagom nivå höjdmässigt.
Fantastiskt vilka grejer det finns.

Nej nu ska vi ut och fånga dagen, nya utmaningar väntar i vårt liv som pågår..

Jockarp.

söndag 17 april 2011

Plommonträd...


Det kändes som jag hade trillat ner i ett svart hål igår igen, ett hål jag inte skulle kunna ta mej upp ur.
Det är helt sjukt vad liten man blir när man ryker på nån liten bacill, totalt utslagen.
Myset var inte heller på topp och hon strålade inte alls, fråga är om hon kände av att mamma var sjuk eller om hon faktiskt inte heller var i form, vi fick ju upp på natten för ett litet depåstopp med henne och det tillhör faktiskt ovanligheterna.
Jag var seg och hon var sur, underbart, vi fick ta på oss och gå ut en sväng så hon skulle somna och så jag fick vara ifred lite, planen gick i lås, hon somnade så jag kunde vila mej lite i lugn och ro.
Det blev verkligen en lördag som man skulle kunna räkna bort från sitt liv, den kändes nästan helt onödig.
Vi gick till sängs redan vid halv åtta, är det legalt en lördag, de verkar iallafall gjort susen för nu är vi på fötter igen.

Tog en liten promenad med Mollie bort till grannen för att visa upp henne, dom har inte sett henne än på grund av en massa olika omständigheter.
Dom missade namngivningen men nu fick Mollie en present av dom iform av ett plommonträd, det passade bra för vi har inget innan.
Nu återstår de bara att hitta en smart placering till det, man vill ju inte ha det för nära huset med tanke på getingar och andra sticksiga små djur, men man vill ju inte springa flera hundra meter heller när man blir sugen på ett litet plommon. Vi får se om vi kan lösa det på något fiffigt vis.

Ja annars är det inte mycket som pågår just nu i mitt liv, det är väl så när man ligger nere för räkning, man behöver resa sej för att de ska hända nåt, myset gör visserligen storslagna framsteg vad det gäller de de mesta och det fantastiskt att följa med på hennes resa.
Hon sjunger sånger och tar sej fram på egen maskin i sin gåstol, leker i sitt gym och är allmänt nyfiken. Och söt så klart :)

Ikväll ska vi iallafall försöka ta oss ut på tur, vi måste ut och lufta oss lite, enda problemet är att det inte blir nåt bingospel, men jag får helt enkelt prioritera, jag räknar med en givande afton.

Super nöjd :)

Jockarp.

lördag 16 april 2011

Sjukstuga...


Årets andra majblomma investerades vid dörren igår, fortsätter de så här få jag kanske själv börja att sälja.
Det var ännu en grabb från byn som var här, lika trevlig och artig som den förra, man blir lycklig.
Och han blev lycklig när jag återigen valde den dyra för 50 kronor, jag kände att jag behövde vara rättvis mot killarna.
Han ville titta på Mollie och det fick han, sen sa han helt plötsligt, Mollie har bara en förälder, snacka om att jag blev paff.
Jag hade knappt vett att svara, men till slut fick jag iallafall fram att mycket riktigt så var fallet.

Vi hade en heldag utomhus med två promenader och nu körde vi offroad, myset på magen och sen ut över stock och sten.
Vi kom inte in fören sent på kvällen, det är ju underbart när man nu kan börja ta lite kvällspromenader och bli lite småkall om näsan, vi avslutade promenaden med kaffe hos Mollies mormor och morfar.
Mormor skulle ut på resa med ett av sina andra barnbarn så hon ville givetvis träffa myset innan dom lämnar landet, men nu blev inte fallat så, lilleman som skulle med har blivit sjuk, och gullet har smittat ner sin faster också, tack för den. Det har minsann kräkts kaskader här i de Vilhelmssonska hemmet, urk

En vän kom förbi igår som hastigast för att titta på Mollie, hon hade inte sett henne på en månad och tyckte hon blivit stor.
Hon tyckte även att mamman såg smal ut, för smal. Jag får väl helt enkelt hänga lite mer vid det gula M:et.
Hon tyckte även att jag såg trött ut, vi pratade just om trötthet, hon trodde att diagnosen var vårtrötthet, aldrig hört talas om innan, men det stämmer kanske, man är ju ute mer och kanske lite mer aktiv och då är det väl inte konstigt om man blir lite trött.
Hon tyckte iallafall att jag inte var något latjo sällskap just då, ja jag fick ursäkta mej och sa att jag var ledsen för det.

Jag fick en fråga eller ett erbjudande av en tidning att skriva en artikel om vad som hänt, dom vill ha privata bilder på oss och jag tyckte det lät bra.
Vi skulle till och med få betalt för det, det känner jag väl att det är lite väl bra, det är ju inte riktigt de som var meningen, men samtidigt kan det ju vara bra att dryga ut mammapeningen lite.
Så nu har jag litet jobb med det. Spännande.

Nej nu får det bli liggläge, kommer väl att få bli hängande i soffan eller i sängen mest hela dagen.
Ja de lär väl bli ett och annat blöjbyte med, för det är en syssla vi pysslat med i natt.
Vi hoppas på ett snabbt tillfrisknande, magåkommor is not da shit.

Kräkan i Jockarp..

fredag 15 april 2011

Liten tjej i stort bad...


Jag älskar att vakna med solensstrålar som glimtar till bakom gardinen, jämte mej ligger en annan solstråle som rullar runt och öppnar sina små underbara ögon, dom möter mina och sen ler hon, hon ler så hela ansiktet strålar, jag tror mej tusan att det är den totala lyckan jag funnit i min lilla dotter.
Dagarna är numera upp och ner precis som dom ska vara.

Igår fick myset åka på polisförhör, jag tror att hon tyckte det var lika intressant som jag, för hon flinade mest hela tiden när polisen knappade något ovant på sin dator, hon skrek lite också men jag hade en mycket god och kär vän med mej som är intresserad av just såna här saker så hon ställde mer än gärna upp att agera barnpassnings hjälp och moraliskt stöd.

Jag tycker att det är sorgligt att min sk fru sjunker allt lägre och lägre ner i detta, jag undra vart hon vill komma med stämningar och anklagelser för både det ena och det andra.
Jag frågade polisen om jag skulle göra en motanmälan på henne på grund utav vad lidande hon har givit mej, men dom flinade bara till och sa, att sjunk inte lika lågt som hon.
För om man ser det hela krasst så anmäler hon mej för att jag slängt en bok efter henne och lusat till henne på skuldran efter att hon slängt i mitt ansikte att hon inte ville ha vårt barn. Visst hon ska har tagit foto på de "hemska" märket, för det blev kanske lite rött.
Men jag å andra sidan har jag papper på att jag gick ner nio kilo i min graviditet på grund utav hur hon beteende sej, och där stod minsann mer än ett livs hälsa och välmående på spel.
Det ska bli mycket intressant att se hur det blir framöver när mina hårt intjänade skatteslantar ska användas till detta enligt mej patetiska trams.

Men på kvällen efter att Mollie tagit sitt första bad i badkaret och jag hade stoppat i henne i hennes rödrandiga polan och pyret pyjamas, så kunde jag inget annat än att flina, hon skull gjort sej så bra i fängelsekläder och med en rund kula fast kedjad runt ena benet, hon med en liten kula och jag med en lite större. Herregud vilken syn jag fick.
Men det är kanske inte så idag, jag lever väl kvar i en förlegad tid, då fängelsekunder sydde postsäckar eller böjde gem av ståltråd eller vad dom nu pysslade med där inne.
Nu är det väl dator och tv spel som gäller.

Sen måste jag berätta att jag köpte en majblomma igår, det har nog inte hänt på hundra år, den var jättefin och jag kände mej mäkta stolt över att hjälpa till.
Och den lille försäljaren var både räknekunnig och hövlig, roligt tycker jag.


Näpp nu får vi ta oss ut i vårvädret.
Jockarp.

torsdag 14 april 2011

Mycket promenader....

Blöjbyte på E4:an, de gick de me :)

Gårdagens promenad i monsterbacken slutade som vanligt, jag pratade och flåsade och min vän lyssnade, att jag aldrig lär mej.
Igår var det mycket prat om föräldrar och husköp, det är ju ett par viktiga saker i livet det.
Vi pratade om att resa, usa var på tapeten, ja vi pratade som vanligt om livet i största allmänhet.
Jag uppskattar verkligen våra turer på berget, det är bra för både kropp och själ.
Soffhäng med kaffe och romerskabågar avslutades vår date med.

Myset somnade och jag tog tag i tvätten efter resan, gud vad trist det är, jag hatar verkligen tvätten, det var ju en av fördelarna med att vara sambo, man hade lite hjälp med sånt trist. Och tvätten skötte alltid min sk fru.
Gud vad jag saknar henne.

Sen bar det av till den stora metropolen Valje för mys, vi hängde där från eftermiddagen till långt in på kvällen, de var härligt att bara hänga framför tv en stund.
Jag fick ett samtal när jag var där, det var från en gammal vän som jag inte hört av sen Mollie föddes, jag blev verkligen glad av att se hans nummer på telefonen.
Jag har så många minnen i hop med denna människa så många skratt så många fester och så många resor det är nog den personen jag har flest minnen med.
Tyvärr blev inte samtalet så roligt som jag kanske hade tänkt mej, men jag trodde nog ändå att han hade ett ärende, han har en skuld till mej som han inte betalat än, så min tro var att de handlade om de.
Men de gjorde de inte.
Det blev ett något märkligt samtal men de var iallafall roligt att höra hans ljuva stämma igen, de är ju inte utan man saknar alla tokiga upptåg vi haft tillsammans.

Idag började vi med en promenad i en härlig vitsippeskog, de duggregnade lite och det luktade sådär härligt vårigt av skog, gräs, vitsippor och sen lite grisskit på det, de luktade hemma.
Sen blev det telefon och mailskrivande, jag bollade lite idéer som jag har med mitt alldeles egna bollplank, såna växer inte på träd men jag har ett och det tål hårda skott ska ni veta.
Jag sköt iväg ett hårt skott och fick tillbaka en väl genomtänkt mjuk liten tåfjutt. Ja så höll vi på ett tag tills mitt plank behövde utföra stordåd på annan front.
Men nu är det ju vår så jag tror att vi kommer att drabba samman snart igen.
Vilken tur jag har.

Myset har slocknat på soffan efter en match med påskriset och sin gåstol, hon börjar bli duktig på att köra med gåstolen nu, framåt, bakåt och åt sidorna. Det går fortare och fortare nu och nu kan hon till och med trycka på dom små knapparna som ger ljud ifrån sej.
Ja vad ska man säga små barn roar sej lätt, det verkar stämma rätt bra tycker jag.
Och det roar fjantiga föräldrar med, jag kan inte låta bli att filma henne när hon flyger fram på vardagsrumsgolvet, fjantigt kanske, men en dag är nog Mollie glad över att jag gjorde de.
Likadant är det ju med foto, jag tar jätte mycket bilder på henne, man vet ju själv hur det är, man kollar i fotoalbumen sen man var liten och det är så grynigt, mörkt och längst ner i hörnet sitter det en liten ungen som tydligen skulle vara en själv.



Snart påsk...

Jockarp.

onsdag 13 april 2011

Roligt....

 



Visst går man runt och småmyser när man tänker tanken på att man är mamma, men jag har har nog inte fattat det riktigt än, att jag har fött ett barn, det helt otroligt, jag tänker ofta på det.
Och när jag samtalade med en människa i min närhet som börjat betyda väldigt mycket för mej så kom vi fram till att nu sätter man sej aldrig i första rummet längre, man kommer för alltid att komma på lilltur.
Som hon sa när tänkte jag på mej själv sist?
Det var när jag funderade över att jag behövde tvätta håret, men de gick inte, förlite varmt vatten, ja då får barnen gå först.
Jag skulle ta ett glas oboy, ja det gick inte heller för då räcker inte mjölken och barnen går ju först.
Ja så ser livet ut numera och man kan inget annat än att njuta av det, ja kanske inte av att man inte får tvätta håret och dricka oboy men det att komma i andra hand, de spelar ingen roll, jag tycker att det är underbart att höra, för jag känner likadant. De enda som är viktigt i livet är Mollie, man omvärdera hela sitt liv och dom som inte kan klara av att faca det ska inga barn ha.
Jag har en liten fråga att tampas med i just detta avseendet att sätta sej själv i första rummet, jag vill klart vara en bra förälder, men jag vill för den sakens skull inte sluta leva.
Jag står kanske snart inför dilemmat att behöva lämna bort Mollie en tid, ska man göra det för att man vill ha ut något för egen del, eller man ska låta bli för att man ska vara den ansvarsfulla präktiga mor som man allra helst vill vara, det är inga lätta beslut som ska fattas, men livet är väl en enda stor prövning känns det som.

En annan sak som slog mej i helgen och som jag faktiskt satte ord på och sa rätt ut, det var när myset gnällde lite, ja de var väldigt lite.
Men jag sa iallafall, att varje gång jag skulle fundera på att gnälla och säga något negativt ord om min dotters humör så skulle jag tänka på vilken fantastisk gåva hon faktiskt är, tänk att det tog sex försök innan hon började ta form, hon var så efterlängtad och så önskad.
Så hur skulle jag då över huvudtaget kunna fundera över att gnälla på något som hon gör?
Gör jag det så måste de ju vara mej det är fel på, för varför sätta små barn till världen och sen gnälla när dom är just de....små barn. Hmm.

Skratta är bra, det har jag börjat göra mer och mer nu, och nu börjar jag komma ihåg hur det var att faktiskt ha roligt.
Jag hade vansinnigt roligt i går kväll. Och hela hemmet fylldes av skratt.
Även helgen gick åt det roliga hållet, min "bästis" och jag var ute och tog lite foto och då hade vi vansinnigt kul, bilderna ska användas till ett för tillfället hemligt projekt, men jag ska lägga ut några av dom här, som sagt så hade vi hur kul som helst, Herregud vad vi skrattade.
Ibland funderar jag över om man får ha det så roligt när man är en ensamstående mamma totalt grundlurad av sin sk fru. Skulle man inte bara ligga och lipa då?
Man skulle kanske visa upp sej som ett offer som varken hade tid, ork eller ekonomi för att just kunna ha rolig.
Att man skulle säga att man orkar inte hitta på något och allt man önskade sej var lite "egen tid"
Att man skulle säga att allt man skulle vilja göra var att lägga sej på soffan och säga att man förtjänade de. Att man helt enkelt ville vila ut en stund.
Att man skulle säga att man måste jobba heltid för att kunna klara av alla räkningar, lån och andra utgifter som kommer med att man blivit dumpad och övergiven med ett barn hängande över sej.
Jag tror att allt de hade passat bättre in än att man vågar stå för att man faktiskt emellanåt är lycklig och att man fortfarande kan skratta.
Att man orkar säga sin åsikt och gå längst fram i stormen, att man har roligt och njuter av alla nya möten man gör, även om det inte varit min "stil" att träffa just dessa människor som nu korsat min väg.
Så mitt uppe i mitt sorgearbete så har jag faktiskt ganska roligt....
Får man ha det?



Hihi :)


Hel kul...i Jockarp

tisdag 12 april 2011

Bilköer och fantastiska vänner....

Bilkö is not da shit...

Då satte vi ner våra fötter i den Jockarpska myllan efter några intressant, givande och härliga dagar med min kärlek och med mina fina vänner.
Vi satte oss i bilen i torsdagsförmiddag för att åka dom 60 milen till den kungliga huvudstaden.
Vi tog det lugnt och sansat och stannade lite när vi tyckte de passade, ändå var vi uppe i Vallentuna hos våra fina vänner vi fyra snåret.
Det var roligt att ses igen, vi har inte träffats sen vi var uppe och gifte oss, dom var ju våra vittnen och delade den fina dagen med oss, så detta har ju inte bara varit märkligt för mej utan även för dom.
Jag tänkte klart en hel del på min sk fru just då, det var ju våra gemensamma vänner, så det kändes märkligt att jag och Mollie var där själva.
Men det är väl så det kommer att bli framöver, myset och jag måste skaffa oss egna minnen med våra vänner, det är tufft nu, men det blir väl lättare och lättare.
Jag har iallafall vännerna kvar, det är ju mer än vad man kan säga att min sk fru har.
Jag måste försöka se det då och glädjas av det..

Mina vänner har en liten prins som är ett och ett halvt år, han var en livlig liten krabat men väldigt försiktig med Mollie och det var ju skönt.
Han hade kommit in klätterstadiet, så allt gick att klättra i, jag hoppas verkligen att Mollie aldrig kommer i de stadiet, för då lär det nog märkas att man är ensamstående.
Vi var ute och gick i hagaparken och tog en fika, det var lugnt och skönt lagom med folk och barnen sov.
Kollade även in lite hus när vi var där uppe, man skulle kunna se det som en investering, det är alltid intressant att se hur värde ökningen blir, för ökning blir det, det är en sak man kan vara säker på. Allt är svindyrt i staden men dyrare blir det.
Vi hann även med en sväng ut på Lidingö och kollade in en utställning som elever på en skola hade, ett ställe jag förmodligen aldrig kommit till om inte min vän gått just i den skolan.
Vi åt gott och bara umgicks, en helg helt i min smak.

Efter storstadsbesöket, körde vi väster ut mot Västerås, även denna gången körde jag fel, jag undrar varför man döper två gator till samma namn, hur lätt är det att hitta rätt då?
Efter många om och men var vi framme, jag verkligen älskar mina vänner, vi är så lika på så många sätt.
Vi spelade bingo och åt tacos, bara småpratade och hängde i soffan.
På morgonen tog vi en långpromenad med Mollie och deras hund Nemo.
Sen var det dags för ultraljud för mina vänner, Myset och jag blev kvar hemma och vilade oss lite på soffan, lagom tempo när man är på semester.

Vi bestämde att vi skulle försöka ses ännu en gång innan det var dax för barnafödsel, jag måste ju betala tillbaka magavjutningen som mina vänner gjorde på mej när jag var gravid, jag får helt klart köra upp så det blir gjort, så planen är väl att försöka ta sej norröver redan i juni månad igen.
Mammaledighet is da shit.

Jag har sett det innan, men jag har nog inte fattat att min dotter är så speciell, hon är helt otrolig, vi satt väl i bilen 6-7 timmar när vi körde upp och den enda gången hon gnällde var när vi kom i en bilkö i Södertälje.
Jag måste fått den snällaste och raraste lilla tjejen som finns.
Min sk fru fattar nog inte riktigt vad hon valde bort, men som det heter så vaknar ju syndaren sent. Oj vilket uppvaknande hon kommer att få.
Det betyder iallafall mycket att vi kan göra vad vi vill när vi vill, vi har tiden, pengarna och modet.

Trots att vi har haft det mysigt hela tiden, var det nåt speciellt när man körde upp igenom allén och man såg att det hade kommit knoppar på kastanjerna, Jockarp är nåt visst ändå.....


Myset blir väl omhändertagen...
Soffhäng.



Och lite bus....

Mys i vagnen.

Avslappnad bilfärd.
Nu funderas det för fullt på vad vi ska hitta på här näst :)

Jockarp...