underregnbågen.se

Blogg listad på Bloggtoppen.se

torsdag 28 februari 2013

Vattkoppor.....



En mysförmiddag med kojbygge vid köksbordet, myset åt en macka i kojan hon hade picknick sa hon :)
Glatt humör och en mängd smulor blev resultatet av den förmiddagen, kreativitet när den är som bäst.

Ett otrevligt uppvak mötte mej när jag och Mollie kom till skalbaggen, fröken informerade mej om att dom förmodade att dom fått vattkopper i huset, två barn hade fått lämna skutan.
Jag blev informerad om att inkubationstiden kunde vara ända upp till tre veckor, aj aj aj min New York resa ligger helt klart i farozonen. Det fattas liksom bara det, att här har jag träna för loppet i 8-9 månader och sen ska jag snubbla på månlinjen på grund av några vattkoppor. Gaa jag blev nästan lipfärdig.
Nu ligger hoppet på att hon blivit smittat redan förra veckan och att det bryter ut inom dom närmaste dagaran, om hon nu ska bli sjuk alltså. Så typiskt. Jag önskar ju klart att hon inte ska bli sjuk men hon får gärna bli det nu i såfall. Märklig känsla det där.

Jag fick många mail under gårdagen vad det gällde mitt boksläpp och det är ju roligt att det är fler än jag som ser fram emot det. En del ville redan förhandsboka. Visst det är tidigt och än kan det hända mycket så att min plan inte går i lås.Som jag skrev i går, jag är realist, pappret kan ta slut på tryckeriet, det kan korva sej i maskinen, färgen kan ta slut, jag kan bli påkörd så jag blir liggande i gipsvagga :) Ja det kan hända mycket än. Men jag kommer att ha fortlöpande information på bloggen om vad som händer.
Tanken är att min bok ska släppas på priden, men man vet alltså inte. Vidare är meningen att man ska kunna köpa den i vilken bokhandel som helst i Sverige. Skulle man däremot av någon anledning vilja ha ett exemplar som är signerat från författaren så får man beställa den direkt från mej eller komma på något av boksläppen.
Vidare information kommer att komma på en tänkt hemsida för ändamålet "min bok". Men tack alla som visat intresse, det betyder mycket när lilla Jante sitter där på axeln och säger att jag är oduglig.

Jag fick ett mail som jag såg som lite småroligt att få just i ämnet boken. Det var nämligen från en släkting till min ex fru. Hon skrev att hon absolut ville ha ett exemplar. Hihi ja även det förstår ni kanske att det betyder en hel del. Sidan är vald. Tack.

Jag var på jobbet på ett möte, på vägen hem visade temperaturmätaren 9 plus, jag anar vår i luften, underbart.
Kvällen avslutades med ett möte med Levande Landsbygd. Hela årets trevligheter planerades. Det är fullt upp minsann.


Jockarp.

onsdag 27 februari 2013

Boksläpp...



Det finns tydligen fler som har sömnproblem, mitt lilla mys hade inte fått någon sömn alls under skalbaggen vistelsen i går. Det märktes minsann när jag kom hem. Det hade varit många barn och något hade gjort att hon inte fick ro.
Hon somnade lugnt och skönt redan klockan sju.

Jag var tillbaka hos min bokmorska, vi gick genom det mesta, och det kändes bra, det är nära nu.
Jag vet att jag ändrat mej miljoner gånger och jag gör det nog några till innan allt är klart. Men nu har vi gemensamt satt månad för boksläppet. Det blir i Juli månad, phu, nu är det sagt. Bokläppet är satt  till pride. Vilket annat ställe kan vara mer passande för en flata att släppa sin bok på? Inte vet jag i allafall. Tips mottages.
Det finns ju inga hinder att jag inte ska kunna ha boksläpp även här hemma i min underbara hemstad, men dom fösta exemplaret kommer förmodligen alltså att säljas i huvudstaden.
På tal om försäljning så fick jag igår ännu ett brev om intresset för att köpa min bok. Brevet innehöll även andra mycket roliga saker men det är bäst att vi håller för oss själva, men fler regnbågsbarn väntas. Härligt.

Boken ja, jo arbetet går framåt och omslaget har ju satts vilket jag var mer än nöjd med, MEN, för det är alltid ett men.
Precis innan jag skulle lämna min mentor så gav han mej en ny idé om omslag, jag tycket de var fint, vackert och stark. Fan ibland förbannar jag alla braiga idéer, ibland hade det varit bra att inte ha valmöjligheter.
Jag vill i allafall testa denna nya idéen, jag är dock inte säker på att min vän som hjälper mej med omslaget är lika sugen på att göra om allt, men det får vi väl se. Jag skickat förfrågan och den motogs, hur glad eller ickeglad hon blev är svårt att veta genom mail.

Lite i texten ska jag nu piffa till, jag har lite jobb med mina brev till Rosenbad, jag vill ha dom med i boken, politikerna ska minsann inte slippa undan, men det får inte bli för långrandigt. De ska alltså kortas ner en aning.
Ett möte till med min bokmorska ska vi ha innan jag åker till USA, därefter ska en annan kvinna få möjligheten att njuta av min bok. Om hon okejar den så ska förhoppningsvis pressarna startas upp.
Redan i April ska jag kunna stå med ett rykande färskt exemplar. Hur jobbigt kommer det inte att bli att hålla sej till priden då, hehe utmaningsdags känns det som.
Realisten talar.
-Det kan hända mycket på vägen.




Jockarp.

tisdag 26 februari 2013

Sömntrubbel...



Ett gott samvete är bästa huvudkudden, jo så är det nog. Nog är mitt samvete rent men sömnproblem kommer ibland och just nu tror jag att anledningen är att jag har så mycket på gång som jag inte riktigt har koll på. Jag vet inte hur det kommer att sluta och jag vet inte om det är rätt val. Men visst måste man våga för att vinna och vinna vill väl alla :)
De ska bli skönt när loppet är slutförs, det känns som om jag måste börja avverka och slutföra mina projekt och det i ordning. Loppet först sen blir det full fokus på boken då är de det stora projektet då är det boksläpp, marknadsföring och lansering. Än en gång tvingas jag ut på okänt vatten, utmaning jo visst.
Jag undrar just om jag nånsin kommer att kunna luta mej tillbaka i den där gungstolen, jag är kanske inte en sån person. Framtiden får utvisa det.

Vi drog till stan igår, ankmatning vid slottet var planen, helt hysteriskt och myset blev lite skraj. Dom hoppade upp i famnen på oss på jakt efter godsakerna. Jag undrar hur dom mår egentligen. Vidare till de betydligt lugnare biblioteket, de pusslades som vanligt och böcker avverkades på löpande band i myshörnan.



En löprunda för mej och en middagslur för myset. När jag kom hem från min tur och jag stoppade klockan så gav den ifrån sej texten hive five, hihi, jag log och njöt. Sjukt att en klocka kan få en att må så bra.

Efter diverse uppfräschnigar så drog vi till badhuset i Olofström, skönt nu när lovet är över och alla har badat av sej, det var väldigt glest i bassängen vilket var bra. Mollie simmade fram och tillbaka till mej, hon doppade huvudet och svalde vatten. Hon flinade och njöt. Det var ju ett tag sen vi var i vattnet och de syntes att hon saknat det och att det uppskattades. Jag njöt jag med även om jag nog tycker att det kunde varit några grader varmare i vattnet.


Nu åter en dag i bokens tecken..
Jockarp.

måndag 25 februari 2013

Uppsats och psykbryt....



Ritar innan psykbrytet...


Vi skulle på bio med en kompis, men kompisen fick förhinder, vi tog oss dit allena. Innanför dörren på biografen möttes vi av ett välkänt ansikte och ett stort leende. Vi hade hux flux en ny dejt. Så ska de se ut :)
Filmen var ju allt annat än bra, men popcornen slank ner i raketfart. Inget gnäll alltså.
Däremot blev det ett psykbryt på mitt mys när vi kom hem och hon målade, först var det med pensel och det gick fint, men när det övergick till tuschpennor och dom då skulle i mysets tycke användas direkt på bordet så tog den stenhårda mamman beslut om att nu var det färdigmålat. Hej vansinnig. Totalt utflippad hon stod och skrek hysteriskt och jag funderade just i det ögonblicket vad som möjligen kunde utlösa detta raseriutbrott. Några pennor? är det ens möjligt liksom. Hmm ja ibland fattar jag ingenting.
Jag blev förbannad jag med tillslut och var nära att lämna palatset. Fan ska man behöva ta hur mycket som helst?
Skriandet avtog som väl var och vi satte oss ner i soffan och började läsa barnkammarboken istället. Min underbara unge var tillbaka. Tack för det.

Min nakna lilla kockerska :)


Vi angrep sen gemensamt middagslagningen, potatisen skulle hämtas i jordkällaren och Mollie ville givetvis följa med, ahhh att man ska behöva ta på hela munderingen för att gå tio meter, jag längtar än mer tills det blir vår och man slipper dessa mängder med kläder.
De måste väl snart vända och man får se lite snösmältning.
Annars var jag positiv och glad, hehe.

Jag hade äran att få läsa en avhandling/uppsats som handlar om homosexuellas rätt enligt föräldrarbalken. De var intressant läsning, kanske inte så mycket nytt men ändå andra formuleringar och andra ord, vilket gjorde att tanke var nödvändig, vilket är bra. Det är lätt att bli hemmablind.
Uppsatsen ligger nu i mitt arkiv, en vacker dag kan jag ha användning för det. Jag rustar för framtida strider.

En kvällstur till bästa tant N. Mycket surr, jag har så sjukt mycket på tapeten just nu så jag kan inte låta bli att bubbla om det, sorry alla vänner som måste lyssna på gagget och planerna.
Jag känner mej lite för ego för mitt eget bästa ibland. Må jag få de lugnare om några år. Jag längtar faktiskt lite till att slå mej till ro i gungstolen och lyssna på andras händelserika liv, just nu har jag ett överflöd av händelserikt liv, jag är alltså en icke god lyssnare ingen god kamrat.
Okej jag har insikt om det i allafall, det är ju alltid något :)
Bättring utlovas.

Jag hade ett elände att få med mej lilla fröken hem, så är det ofta just nu, en fas kanske, vad vet jag. Men två psykbryt på en och samma dag det är lite väl häftigt kan jag tycka, hon lugnade sej iallafall och hem kom vi.
Väl hemma så skulle det lyssnas lite på musik och det skulle dansas. Tandborsten och sen hopp i säng.Det är aktiva dagar nu känner jag, tempot är högt men vi gillar det, både lilla fröken och jag.

Vill man ha mat får man hjälpa till :)


Jockarp.

söndag 24 februari 2013

Omslag....

Skratt är bra :)


Bokomslaget har jag nött och blött om hur jag vill ha det, min bild har varit klar, men frågan har varit, är det genomförbart?
Jag vet nu svaret på den frågan, vi jobbade på igår, ja eller mest min käre vän då, jag satt bara och hissade och dissade.
De viktigaste är att människor förstår och ser de jag ser. Jag vill inte ha en massa frågetecken, då har jag liksom misslyckats. Min tro är ju att jag kommer att få intelligenta läsare men man kan aldrig vara säker. Alla ska förstå det är mitt mål.
Baksidetexten tycket jag var grymt bra och bilden likaså som är vald för de ändamålet. Texten däremot hade min bokmorska ett annat förslag till som jag måste ta i beräkning. De lutar åt den jag satt i ett tempo som en raket, jag gillar den och jag gillar den mycket. Men för den delen så är jag villig att ta in och överväga vad andra har för idéer och synpunkter. Där är lite av min mognad. Jag lyssnar och funderar.
Ja ni förstår det är inte bara det att texten ska sitta i boken och att alla ska kunna följa den lilla tråden, det är så mycket mer.
Jag får väl erkänna att när jag körde ner till min bokmorska första gången så tyckte jag att jag var så gott som färdig, det var jag med men texten hade skrivits när jag var känslig det var alltså en process. Den har nu varit tvungen att skalas av för att andra människor ska kunna läsa de jag trodde stod där, de som fanns i min hjärna. Jag skrev två meningar och tänkte den tredje, det hade ju inte varit lätt för läsaren att veta den meningen :)
Snurrigt hehe ja och så har jag det, det är inte alltid lätt att vara jag.

Åhhh Hopp :)


En joggingtur och de blev en runda jag varit skraj för ända sen i somras, jag sprang den då och då var det 20 grader varmt och jag var inte på långt när så vältränade som jag är i dag.
Jag grät nästan när backana höll på att knäcka mej.
Igår var det noll grader och 30 cm snö och de gick så enkelt så jag fick nästan tårar i ögonen av den känslan. Sinnessjukt jag vet.

Kvällen blev det häng hos kusinerna, storkusinen hade en kompis på besök och han och Mollie fann varandra direkt, dom var som ler och långhalm hela kvällen, jag behöver väl knappast säga att jag blir lyckliga va?
Pang! rätt ner i asken med den dagen.

Nybadad och fin :)


Jockarp.

lördag 23 februari 2013

Musjakt och skidåkning.

Fullfart :)


Filmen blev till belåtenhet, jag tror inte att den var i så toppenbra kvalité, men samtidigt så har jag aldrig sagt att jag är bra på det. Jag gjorde så gott jag kunde och det verkade räcka.
En tur på berget med min löparkompis blev det, snö, snö och åter snö. Svetten öste av mej när jag knuffade Mollie framåt. Usch vad trist det är, snön alltså :)
Vi pratade mest om mina projekt. Ibland blir det så, nästa gång är det kanske mest prat om hennes liv. Vi kollade in lite kläder som är tänkta att vi ska ha på en kommande fest, temat är 70-tal och jag tror vi går all in, inga mesproppar här inte ;)

Vi provade lyckan med musfäll, Mollie har tyckt att det varit superspännande att kolla in fällan och se om vi fått napp. I går fick vi det, hon tyckte inte alls att det var otäckt, hon hoppade in i skåpet och drog ut fällan med tillhörande mus. Hehe Livet på landet.

Lyckad jakt :)

Jag hängde på lilla frökens middagsvila, jag var sömnig, nattarbetet och bokskrivningen har kostat på och kvällen skulle bli krävande.
Jag lämnade myset hos morfar vid femsnåret och begav mej över berget, jag stötte på två konungar på min färd genom en snötäckt skog. Dom är grymt stora, jag kände mej väldigt väldigt liten när jag satt där och glodde på dom när dom hoppade över vägen.
Över ryssberget och vidare till Vångaberget och till skidanläggningen där. Arbetsplatsträff med jobbet, risken var stor att det skulle blir tufft.
Alla skulle visa sej och köra fortare och fortare, det borde slutat med en jättekrasch men som väl var uteblev det, jag slirade ett par gånger, Faktiskt så hårt så mina fingrarna började blöda och blev sådär lagom svullna. De var minsann inget att gnälla på, det var nämligen en annan som dom fick hämta med ambulans, så nog gick det hett till alltid ...
Jag hade väldigt trevligt och min liftkompis och jag hade mycket goda och intressanta samtal. Jag fick god energi av honom och det är jag glad för. Vissa människor är bara så lätta att umgås med.
Vi pausade och grillade korv, de var supermysigt men det var kallt och när jag efter tre timmar begav mej hem mot byn var jag som en isbit, trots att jag skrattat hysteriskt och åkt som en tosing i backen.
Hem och i säng hos ett varmt litet mys.
Vilken kväll :)
Lättlevt.


Jockarp.



fredag 22 februari 2013

Den ständige tvåan...

Upptempo...


När min dotter rabblar alla veckodagarna från måndag till söndag blir jag förvånad och mäkta imponerad. Vem har lärt henne det? Inte jag iallafall.
Likadant är det med räknandet från 1-10 jag har då inte lärt henne det, jag undrar just om det kan vara skalbaggen som är skyldiga till denna utveckling.
De dansas mycket i borgen just nu och det testas olika danssteg, det ska dansas framåt, bakåt och de ska även dansas på sidan. Socker söt givetvis.


Ballad...

Igår var en dag då jag kom ännu lite närmare min författardrömmar. 110 tio sidor närmare bestämt. Resterande tänker vi klippa på tisdag. Det är bra när prosecess skrivandet är över och man kan korta ner och plocka bort känslorna, jag läser inte längre med känslan och minnena Jag tänker inte på det fina som min ex fru och jag hade, heller tänker jag inte på hur fruktansvärt dåligt jag mådde. Nu läser jag rakt upp och ner och ser på det grammatiska, tempus och stavningen. Just nu är det bara ord. Och det är härligt, jag har fått en paus jag är så gott som färdig bearbetad.
Nu kan jag ibland tänka att jag skiter i vilken anledningen var till att hon lämnade mej, jag söker inte svaren längre.
Jag fick frågan häromdagen om jag kommit över henne, mitt svar var.
Jag är på mycket god väg men att jag inte trodde att jag skulle komma över henne helt förren jag hade en ny kärlek i livet. Jag gillar att jag är ärlig mot mej själv och jag har den insikten. Skönt
Jag fattade ett beslut under gårdagen och det var att använda mej av mig, dig och sig. Beslutet kom efter att jag fick känslan av att vissa läsare blir provocerade och retade på det. Min mening är att människor ska läsa min bok och ta in vad som står, inte att hålla på att reta sej på mina ordval. Onödigt liksom.
Jag rättade alltså in mej själv i ledet och ibland är det nödvändigt och helt klart bra för mej. Och valet var mitt eget. Så nu verkar det nästan som om även språkpoliserna ska kunna läsa min bok utan att få ett psykbryt :) Okej, vissa saker ger jag mej inte på och det är att använda dom istället för dem. Dem låter alldeles för stelt i mina öron. Ogillar.

Dagdrömmarna består nu ofta i att jag går i en affär eller på bibblan och ser en bok där det står att författaren heter Leonora Vilhelmsson, hihi jag blir fnittrig av bara tanken. Undra vad min gamla svenskalärare skulle säga då, hon som snålt bara gav mej en tvåa, förvisso var jag förmodligen inte värd mer. Men lite kul är det att tänka på det. Jag är en stor tjej nu :)

Och så lite små grodor :)
Nepp nu ska jag spela in en liten hemmahosfilm. Mollie blir äldre och det ska dokumenteras, filmen ska användas även i ett annat syfte, så det måste bli bra :)  Ikväll blir det skidbacken. Fullt upp alltså.

Jockarp.

torsdag 21 februari 2013

Ickedissning....

Nog längtar man alltid. Vååår.



Lilla Anna och långa farbron sågs på bio, vi tog mormor med oss och hon bjöd självklart på biljetterna, tack :) Mollie satt i en egen stol och hon satt i mitt knä. Biografsägaren var gullig att före start fråga om de var några förstagångs besökare där som kanske skulle bli rädda när det skulle släckas ner i salongen, efter informationen att det fanns förstagångsbesökare så beslutades det att några lampor skulle vara tända. klokt. Mollie var lite frågande först men hon hämtade sej kvickt, hon skrattade högljut där hon satt i sin stol och mumsade popcorn.

En sen middagslur blev det och hon sov till halv fyra. Det gjorde inget för jag hade en intervju, tiden hade satts från 14,30 och jag frågade hur lång tid de skulle ta. 25 minuter cirka sa tjejen i andra ändan.
Ha jo visst en timme senare avslutades det trevliga samtalet. Jag var mer än nöjd och det kändes som hon också var det.
Själva intervjuanledningen väljer jag att hålla hemligt ett tag till men jag vet att vissa skulle säga att jag är dum, jag väljer andra ord i samma mening och det är våga för att vinna.


Nu är det dags för sista smörjelsen på min bok. De sista ska styras upp idag sen ska den skickas iväg för granskning. Må de slå väl ut så att läsaren som får den i sin hand förstår hela historien och att den röda tråden följs utan problem. Jag hoppas givetvis på en succé och ickedissning. Visst är jag spänd, konstigt vore det väl annars.
Jag är så grymt sugen på att äntligen kunna berätta om vad den ska heta och hur omslaget kommer att se ut. Lite jobb återstår just med omslaget men undan för undan dissas och hissas olika alternativ.

Myset körde ännu en tavla med hela färgskalan, svart är favoriten, det var även den färgen hon beslutade sej för att använda för att byta hårfärg. Som så många andra gånger avslutades målningen med en runda i badkaret.
Jag kan just undra om alla barn är lika tokiga med att måla som mitt lilla mys.

De känns som att 2013 är helt och hållet Leonora Vilhelmssons år. Det är så sjukt mycket spännande saker på gång, saker som om någon sagt att jag skulle gå igenom för några år sen hade jag sagt att dom inte var riktigt kloka i huvudet.
Jag stannar kvar i känslan av lycka.
Lättlevt.

Ny hårfärg...


Jockarp.

onsdag 20 februari 2013

Spännade framtid.



De var en tung dag igår, och nu var det inget psykiskt, nej den biten har jag ganska bra koll på just nu. Men sömnen på bara några timmar efter nattartbetet gjorde att att kroppen kändes seg som kåda, ögonen sved och jag var inte i den fysikska form jag är van vid.
Myset blev hämtad på skalbaggen och vi for upp i skogen med kusin och fikakorg. Jag börjar bli innerligt trött på vinter och snö just nu, Mollie fryser efter en liten stund och blir gnällig, jag vill njuta av det vackra men det är omöjligt. Sur, var är våren?

Löpningen såg jag som smått omöjlig, snö i mängd som en skollinjal på berget gör att jag inte ger mej upp där, jag riskerar mej inte, ej heller landsvägen var farbar för mina nya löpardojer. Humöret i botten, men jag rådde minsann bot på både det ena och andra bekymmert. De slog mej att vi har ett gym på bruket och där inne finns ett löpband. Innan jobbet sprang jag på det. 8 km och det var busenkelt, varken motvind eller backe, det gick som tåget alltså. De enda problemet var att maskinen blev strömförande, jag kunde inte närma mej själva maskindelarna med mina fingrar, ett tag tyckte jag till och med att håret på armarna ställde sej upp. Jag pratade med en jobbarkompis om problemet och det visade sej att han hade samma bekymmer som jag. Jag tror att vi får sätta elektrikern på det problemet.

Åtta timmars natttjänst följde sen, det snöade åter stora delar av natten men humöret försöks hållas på topp, visst svajar det ibland, natten är ju inte alltid jättelatjo. Sängen vore mysigare :) Men vi klarade oss utan några större fadäser och timmarna rullade på.
Hemgång och väckning av mys, frukost och skalbaggen nästa. Endast ett par timmar på dagis, för i dag väntar knattebio. Här ska käkas popcorn :)

Jag har en intressant telefonintervju under eftermiddagen idag. Det kommer bli så grymt spännande. Framtiden är spännande.
Men först lite sömn.


Jockarp.

tisdag 19 februari 2013

Konstnären och författaren....

Triss i brudar :)

Det är minsann svårare än man kan tror att få en bok färdig, ju mer jag läser ju mer ser jag att jag vill ändra, plocka bort och lägga till. Jag är skiträdd att jag ska missa vissa viktiga delar. Det har ju hänt så mycket. Boken kommer förmodligen att sluta på cirka 250 sidor, men när jag sitter på min kammare ser jag att jag skulle kunna utveckla många delar i boken så pass mycket så de dubbla antalet sidor skulle kunnat gå i tryck. Nu tänker jag att jag måste hålla sidantalet nere och att lämna lite funderingar kvar till läsaren, men inte så mycket så att dom inte får svar på sina frågor. Det är en avvägning och den är svår. Jag vill väcka nyfikenheten i läsaren, nyfikenheten i dom så dom kommer funderar över hur det gick för oss. Hur min och Mollies vardag ser ut just idag. Jag satt hela förmiddagen igår och ändrade, funderade och njöt av att jag snart kan kalla mej författare, det är nära nu.
Min käre vän som hjälper mej med omslaget jobbade på för fullt på sin kammare och nu börjar jag se helheten, framsida och baksida. Baksidetexten satter jag ju på några röda häromdagen och den känns kanon. Mollie hon målade med sina färger, både med pensel och med fingrarna. Hon var på bra humör och lekte mycket själv vilket var bra.

En konstnär och en författare dela hem :)


En vän kom på besök och Mollie blev än piggare, helt galen med andra ord, hon sprang runt och skrek jättehögt, metropolitan nästa för lilla fröken.
Vi hade problem med min gamla tävlingshäst, hon var öm i benen och ville inte röra på sej. Vi funderade, bollade olika alternativ till vad det kunde vara, inget såg logiskt ut. När vi synade henne med lupp såg vi rödfärg på benen, falurödfärg, hon hade fastnat någonstans. Vi hittade tillslut stället och det var skönt att få de bekräftat så att det inte var någon annan tråkig sjuka.
Stelheten hoppas jag nu ska försvinna på ett par dagar.


Glass stund :)

Vissa mail är ju helt klart roligare än andra, under gårdagen bara strömmande det in olika roligheter i min inkorg, vissa väljer jag att inte berätta om och ta upp än, men vad det lider ska jag outa även dom, (tror jag)

Ett mycket långt och intressant och väldigt välskrivet mail jag fick var från en kvinna som satt i sitsen medmamma, alltså var det hennes fru som var gravid och väntade deras gemensamma barn. Kvinnan vill liksom jag se en lagförändring i frågan vad det gäller barn som kommer till utanför den svenska sjukvården.
Att båda blir föräldrar till barnet när det föds.
Hon verkade väldigt påläst och hon liksom jag tyckte att det är helt vansinnigt att min ex fru har tillgång till spermiedoserna i Danmark. Som hon klokt skrev
-Vi delar dom sparade spermiedoserna men vi delar inte på barnet som avlats av dom. Mycket intressanta ord må jag säga.
Jag fick en fråga om ett möjligt samarbeta till att försöka påverka, givetvis blev svaret, ju fler vi är desto bättre och snabbare kan vi förändra, jag vill tro det iallafall. Vi måste iallafall hålla ihop och stötta varandra för att komma framåt.
Jag blir så otroligt glad av dessa mail, det gör att jag känner att det finns fler som kämpar, som försöker på olika håll förändra. Det är ju inte alltid lätt att veta vad man ska göra med sin frustration och över sin vetskap om att något är fel.
Jag vet att man kan klampa in i dom politiska korridorerna, det är inte så farligt. Jag hoppas att fler ska vågar.
Och tydligen är det fler. Tack för mailet E.

Oj stackars myset :) Inget fel på henne, bara så ni vet :)

Jockarp.

måndag 18 februari 2013

Snölådan...

Hur var det nu, fick man hoppa i sängen?


Inte en lugn sekund under förmiddagen. Vi var ute och körde traktor och fick lite gott friskt syre i oss. Välbehövligt. En vän och hennes lilla tjej kom på besök. Mollie fick en super fin mössa av märket Olivia, den tackade vi för. Vi fikade gott och surrade om de mesta. Jag har en förkärlek just nu till människor som funderar på framtiden, människor som vill mer, utvecklas. Visst jag är förvånad ibland när jag tänker tillbaka i tiden några år, när jag själv inte kände att jag hade några behov till att utvecklas något nämnvärt. Men tiderna förändras. Nu hade jag inte kunnat leva en enda dag utan att utmana mej själv och försöka utvecklas som människa. Jag hade dött av tristessen tror jag.
Mollie var på sin vakt och höll hårt på sitt revir den första timmen, men de släppte sakta men säkert och efter ett tag lekte dom bägge tjejerna fint tillsammans. De fanns tydligen väldigt mycket spöken i palatset under gårdagen, båda damerna pratade om dessa spöken. själv såg jag inga.
Vidare spelade den ena piano och den andra dansade. De stökades upp rejält men var gör väl det. Jag har ju all tid i världen att plocka undan saker, jag intalar mej det iallafall.
Innan vårt besök lämnade Jockarp pussades och kramades dom små tjejerna. Underbart att se.
Jag hade tanke på att myset skulle sova middag men min tanke och lilla frökens handling gick inte stick i stäv inte. Hon var vaken.

Efter festen...


Men som så ofta tog tröttheten överhand och hon tuppade ofrivilligt av i soffan. Det är helt enkelt bara att vänta ut dom små liven :)

Hoppsan..

Igår var det exakt en månad kvar till loppet som ska springas, detta lopp vi laddat för nu i månader. Själva resan ska bli grymt kul, men visst är jag nervös att jag inte ska komma i mål. De räcker liksom med en förkylning så är loppet kört. Snörpligt att falla på mållinjen. Lite sjukt ändå att för ett år sen hade jag inte en tanke på att springa mer än om jag skulle av någon anledning blivit jagad. Nu springer jag och njuter av det, oftast i allafall.
Gårdagen blev en sväng på 8 km ingen rekordtid direkt jag fick två telefonsamtal som jag ansåg så viktiga att jag slog av på takten och gick istället men eftersom jag var inne på tredje dagen i rad av löpning ansåg jag det helt legalt.
Myset och jag tog en kvällstur till mormor och morfars hus, när vi kom hem igen såg Mollie sandlådan vilken hon då skulle lek i, lagom kul när allt var fastfruset och täckt med snö. Efter många om och men fick jag in henne i värmen.


Sandlåda?

Jockarp.

söndag 17 februari 2013

Klädsamt...

Regnbågsbron :)



Jag drog i väg ett par rader på Twitter om att jag en lördagsmorgon var på väg till skalbaggen, människor i mitt flöde skrev frågande tillbaka, har ni dagis som är öppna på helgerna?
Stolt svarade jag att vi numera har en förskola som är öppen efter föräldrarnas behov. Grymt bra tyckte vissa som hade erfarenhet av att vissa kommuner inte hade öppet mer än de vanliga tiderna. Jag gillar att Sölvehålan kan hänga med och faktiskt gå före andra städer och kommuner som är betydligt större. Stolt och glad.

Myset hade sällskap på skalbaggen av en liten kille, när jag kom för att hämta hem henne efter middag så låg de bägge sötnosarna skarfötters och sov. Den glädjen som sprider sej i kroppen på mej över att se att hon är så trygg den är enorm. Att så lite kan göra att man känner en sånt stort behag och en tillfredsställelse. Känslan av att man lyckats. Glad....

Bus i borgen sen drogs löparskorna på.13 km på km tiden 5,20 vilket var ok men inte mer avverkades med ett leende på läpparna. Glada hejrop på alla jag mötte och det var en hel del faktiskt. Jag sprang över den nya bron som jag hört ska döpas till regnbågsbron, vad jag tycker om det är det väl ingen som inte förstår, jag bara älskar det.

In i duschen och fina till sej och jag tyckte jag var väldigt fint, när jag sen gick i palatset i mina slitna brallor och en T-Tröja av sliten modell. Det är lite som behövs nu för tiden. Middagens som serverades var gräddsås med tillbehör. gosse vad gott det var.
Efter maten blev det soffhäng och lite kaffe, lilla fröken skulle klart med ha en kopp. Hej hopp kaffe i soffan och hade det slutat vid det hade jag varit mer än glad.
Blöjan hade kommit på sned, så tvåan i soffan var ett faktum. Jag borde blivit toktrött över det inträffade, men jag blev förvånad över mitt superglada humör just nu, jag flinade bara när jag sanerade kudden och golvet som man kunde följa som en snitslad stig ut till badrummet där lilla fröken gått.
Jag gillar mitt lättsamma humör, det klär mej liksom :)


Jockarp.

lördag 16 februari 2013

Uppladdning...

Nu drar vi :)


Nu börjar resan till formtoppen. Här ska springas, gårdagens tur gick i ett ganska hyfsat tempo, 5 minuter på per kilometer får väl sägas som gott. Längden var blygsamma 6 kilometer det var allt jag förmådde, men vi ska öka upp både tempo och längd.
Berget får det tyvärr väntas med, den något ihärdiga mister Bore var ju tvungen att komma med mer snö och belägga mina fina grusväga med is och blask. Trist. Landsvägen är just nu min träningsarena och det duget bra. Lite slitsamt för kroppen men det får vi väl ta. Springa måste jag ju.

De nalkas ett sportlov och det är just vad jag tänkt mej, sportas hej vilt. eller då löpträning. Kosten ska angripas vad det lider, jag väntar några dagar till innan den totala tömningen på kolhydraterna tar sin början. De blir segt i löpadojerna de vet jag men jag hoppas att det ska betala sej i slutändan.

Myset Vilhelmssoon var i god form hon hade hastighetstävling i borgen, hon sprang som en tosing runt runt hon skrattade och busade. Jag älskar att se henne så full i liv. Sen att man får sanera efter fröken virvelvind är en helt annan sak, vem bryr sej liksom?
Efter busandet blev det dopp i badet. Behövligt ;) Jag börjar sakna badhuset så vi får väl se om de hinns med det med under lovet. i ska ju på bio med, herregud hur ska vi hinna med allt?

Ännu en natt på bruket skulle angripas. Mormor och morfar har kommit hem från ännu en intressant resa så nu är ordningen återställd. Mormor blev mystes sängkamrat. Jag nattade henne och efter att vi läst sagor så måste vi numera räkna alla fingrar och tår. Man måste ha koll liksom.
Förmiddagen bli  placeringen på skalbaggen.

Nyttiga snacks :)
Nu ska de bli skönt med frivecka.

Jockarp.

fredag 15 februari 2013

Öppenhet....



Jag var trött likt en gnu som hela tiden behöver vara på sin vakt där ute på savannen, fy det var tufft att jobba och inte sova. Bit ihop jovisst.
Men det var bra mysigt och komma hem och hitta triss i kusiner sittandes under filten tätt tillsammans. Det värmer i hjärtat det.

Jag har fått ett förslag på omslag på min bok, det känns redan så grymt bra. När jag såg det första gången på mail i min mobil så spreds en stolthet i mej. De kändes som om boken redan var tryckt och att omslaget fanns på. Så är det ju inte men det känns vekligare för varje dag som går. Snart står jag med min bok i min hand och kan stolt kalla mej för författare. Wow den känslan vet jag inte om jag ens kommer att försöka förklara i ord.



Efter middagsvilan som även jag hängde med på så körde vi till en gammal jobbarkompis som är en mycket god vän, en vän man kan blurra om allt med. Härligt. Vi blev bjudna på jättefika med frallor och vidare då semlor. Jobb, bok och barn var några av dagens ämnen. Vi drog sen vidare mot stan för att hämta hem lilla kusinen som var på gymnastik. Mollie hoppade lite försiktigt på madrasserna och kikade på rockringarna. Jag surrade med en jobbarkompis som hade en grabb i samma grupp. Roligt när man stöter ihop även på fritiden.



Jag skickade ett mail till en person som jag blivit lite nyfiken på. Jag har gått och funderat lite och jag kunde inte låta bli att ställa mej frågan: varför säger man inte oftare till människor vad man tycker? Både trevligheter men även otrevligheter. Lite mer öppenhet skulle ju inte skadat.
Hur som, så tyckter jag att denna människa var söt, spännande och hon väckte en nyfikenhet i mej, varför skulle jag då inte berätta det? jag skulle ångrat mej om jag inte gjort det och jag vill inte ångra mej. Jag ska bli bättre på att bli spontan, i detta fallet hade jag då redan berättat det fejs to fejs vad jag hade på hjärtat och sluppit fundera och vidare då skicka ett mail.
Jag har lättat på trycket vilket kändes bra.

Kvällsaktiviteter i form av lerlek och bokläsning, sen var det godnatt för lilla fröken.


I en dimma av trötthet satte jag under några få minuter baksidetexten till boken. När det går så enkelt och det känns som alla bitar faller på plats så skulle jag kunna tänka mej en framtid som författare.
lättlevt.

Jockarp.

torsdag 14 februari 2013

Tidningsdags igen...



De har varit fulltecknade dagar nu ett tag trots att jag inte hängt på bruket. Fortsatt jobb med boken, ett gott sådant. Vi har gått igenom hela och det har känts bra, nu ska den lusläsas ännu en gång sen ska den lämnas iväg för tyckande. De ska bli grymt spännande.

Från bokmorskan till skalbaggen och hämta myset, vidare en tur till bibblan och myshörna, vi läste massor av böcker och vi pusslade alla pussel som finns där. Roligt.




Från bibblan till tandläkaren, Mollie hon blev ledsen när sköterska skulle se efter henne medans tandisen styrde upp mitt colgate leende så det blev än vackrare ;)
Efter utbrottet fick hon ligga i min famn under undersökningen och hon kikade nyfiket medans sköterskan sen polerade mina tänder med någon blå och rosa sörja, den rosa är tydligen tänkt för barn men Mollie tyckte att den skulle även hennes mamma ha, så så blev det.
Med beröm godkänt lämnade vi tandkliniken. Så ska det se ut.

Första sidan på tidningen pryddes igår av myset och dess mamma, ett trevligt reportage och bilderna var så fulla med liv. Jag blev väldigt glad över just den biten. En bild säger väldigt mycket och en vacker bild säger än mer.
Många hörde av sej och tyckte precis som jag. Och dom gillar att flatan från Sölvesborg rör runt och förändrat det som kan förändras.
Även mail med raderna: jag såg dig i tidningen idag! du var assnygg!
Hehe kan man bli något annat än glad? Tack alla underbara.

Samtal från basen och en förfrågan om jag kunde jobba natten, egentligen kunde jag inte de nu när Mollies mormor och morfar är bortresta, men tanken på att bruket ställer upp för mej så försökte jag ordna det och det gick. Mollie checkade in i kusinernas place med tandborste och tandkräm i högsta hugg.
Själv jobbade jag och funderade över om jag skulle lämna Mollie på skalbaggen på morgonen eller om jag skulle bita ihop och hålla mej uppe med min sockertopp. Det blev val två.

Val :)


Jockarp.

onsdag 13 februari 2013

Mångfald....



Jaha nu har jag kommit till ännu en skön, förnämlig och superduper insikt. De gillar jag. Detta gäller skalbaggen.
Jag och min löparvän diskuterade härom kvällen det här med barnen och dagiset. På hennes grabbs dagis finns det enbart bonnungar från bygden, alltså inga inslag av andra kulturet eller annorlunda familjekonsterlationer än den "normala" Mamma, pappa barn.
Efter att jag funderat lite på hur det ser ut på skalbaggen så blev jag åter själaglad över att Mollie är på just det dagiset.
Där finns det nämligen en hel del olika barn som man kanske inte kan klassa in i "Normal" gänget. Det finns nämligen barn med andra hudfärger, det finns barn som har ett handikapp och det finns barn till homosexuella. Jag gillar det och att  jag inte reflekterat över det innan tycket jag är besynnerligt. Tänk vad mycket dessa barn får gratis av att växa upp och växa ihop med alla dessa "Onormala" barn och föräldrar. Den chansen får inte min löparkompis grabb. Än en gång ser jag det positiva i det hela. Mollie har inte sagt någonting till mej vad det gäller varken det ena eller det andra. Barn märker nog ingen skillnad, kanske för att skillnaden är så väldigt liten egentligen. hmm ja det tål att funderas över.

När jag körde in Mollie till skalbaggen igår så stod det en tjej i kommunenskläder och skottade bort snö från övergångstället vid konsum, jag fick ett infall. Ibland får jag det :)
Jag vevade ner rutan när jag passerade och sa.
-Hej.
Hon såg lite förvirrad och skrämd ut.
Jag fortsatte sen med.
-Vilket kanon jobb ni gör.
Hon sken upp och leendet spred sej över hennes läppar och hon sa.
-Tack.
Underbart ändå, jag var trevlig sa ett par ord och fick ett varmt leende tillbaka. Vilken start på dagen.


Jag funderade på en märklig sak när jag satt i en bilkö i går på väg till min bokmorska. Jag såg en kvinna sitta i en bil och se ledsen ut, hon såg ut att längta bort mot något men samtidigt såg jag hopplösheten i hennes ögon. Att man kan se så mycket på bara ett ögonblick. Och att jag kan känna de så stark. Jag tänkte på vad kvinnan råkar utför medans hon såg så uppgiven ut. Kanske någon i hennes närhet blivit sjuk eller dött, kanske var hon en flykting som blivit utvisade. Hon hade kanske fått sparken från sitt jobb. Ja vad vet jag. De första intrycket kan göra så mycket och ge så många olika funderingar och tankar. Iallafall på mej.

Det som hände under gårdagens jobb med min bok var helt sjukt. Jag hade en toppen början till boken som jag var nöjd med. Men min mentor säger plötsligt. Pang detta till förord vad tycks?
Det var så klockrent och jag skrattade och kände riktigt hur bra det var. Som min mentor sa.
-Den som läser dessa förord och inte fortsätter att läsa, den är inte riktigt klok. Bra betyg minsann.
Vi hann en bra bit men vi ville inte sluta där, men omständigheterna gjorde att jag var tvungen att fara hem, jag är ju mamma med. Fortsatt arbete väntar idag.
Det känns som vi är inne i slutskedet just nu och det känns mer än bra :)

Full fart hemåt till myste som morbror så snällt hade hämtat på skalbaggen, hem och en vän kom på besök. Vi hade en härlig pratstund där boken och även ex frun kom upp. Mollie slocknade halv nio och jag fick angripa dagligsysslorna, plus att fylla på spolavätska på bilen. Fullt upp.



Jockarp.

tisdag 12 februari 2013

El + vatten = Spänning ;)

 

Veckohandling i en kaosartad butik, varoruppplockandet (Långt ord ) på hela sortimentet gjorde att framkomligheten var urusel, man fick sicksacka sej fram genom butiken. Mollie tyckte att det var superkul hon stod i vagnen och lekte bil. Hon stod upp ända tills äggen sattes ner, då skulle hon plötsligen sitta och helst just då på äggen.
Lilla damen skulle sen välja glass sort, jag fick lyfta upp henne till boxen och där hängde hon och hade beslutsångest. Hej spagettiarmar.

När vi gick ut från butiken snubblade jag över biobladet, till min stora glädje såg jag att det skulle vara friskt med filmer under sportlovet, Knattebio med röda bokstäver lös mot mej. Glad jovisst, nu ska här gås på bio. Både lilla Anna och långa farbron och Var är vem ska vi försöka pricka in. Som jag saknat att sitta i en biosalong och glufsa popcorn. Dejt någon? ;)

Hem och lite fortsatt jobb med städning, nu är vi ikapp med disk, tvätt och städ, det är ju inte så svårt när man har en lite hjälpreda som hänger med på allt och försöker och vidare mantrar orden.
-Kan själv.


Moppning på G :)


Jag hade besök i palatset av en journalist ett mycket trevligt möte må jag säga, söt var hon också, vilket jag ångrade lite att jag inte sa. Varför gör man inte det för? Näpp bättring på den fronten utlovas :)
Vi blarrade om allt möjligt och svävade ut från ämnet ett flertal gånger, nyfikna jag frågade klart en hel del jag me.
En fotograf jag haft nöjet att träffa innan kom förbi och tog lite bilder, Mollie hade choklad runt munnen när bilderna togs, jag vet inte riktigt vad jag tyckte om det, men visst det är ju så livet ser ut så varför inte.
Möten med människor när tiden flyger iväg är ju ett gott tecken på att det är trevligt och intressant. Tiden flög fram och vips hade det gått över en timme. Jag hade nog kunnat surra några timmar till, men vissa andra har ju ett jobb att sköta.

Jag har åter haft trubbel med min teve, kanalerna fattades som jag betalar för, jag ringde upp boxer när jag väl kom fram pratade jag med en trevlig tjej, en ny signal sändes ut och efter en timme skulle felet vara återgärdat. De var det inte, ett nytt samtal till ännu en trevlig tjej, hon bad mej rabbla några siffror som stod på kortet, fel kort, det kortet hade jag sagt upp förra året. De var ett "Tvillingkort" Ja så ofta tittar jag tydligen på annat än barnkanalen på teve. Jag bytte kort och vips funkade det, vi skrattade både jag och fröken boxer. Fan jag måste skärpa mej och få ett vuxnare liv.

Currygryta och ris stod på menyn, smarrigt värre. Efter det angrep vi elvispen. dags för lite kakbak. Mollie älskar att köra elvispen men det är ett väldigt högt ljud på den, de rådde vi bot på under gårdagen minsann.
Vad det gäller mina problem med elen och huvudsäkringarna så har problemet åter blossat upp, fyra säkringar dom senaste två dagarna, jag kan ju inte var hemma bara för att byta säkringar, nej detta måste lösas inom det snaraste.

Så jobbar vi :)
Idag blir det skalbaggen för myset och jag ska skriva bok.

Jockarp.

måndag 11 februari 2013

Ändringen....

Överallt hela tiden. Opålitlig....


Söndagspromenad utan myset på berget. Älgspår, hundspår och blodspår. En ekorre hoppade glatt fram i snön och retade upp alla våra hundar som hade ett väldigt bry med att försöka ta sej efter upp i trädet.
Lite kaffe efter promenaden och sen en väldigt tidig middagslur för myset, tröttheten slog till och nockade henne på ett par röda.

Jag tog tag i hushållssysslorna, i bland går det lätt och ibland mindre lätt. Gårdagen började mindre lätt men blev lättare allt eftersom.
Detta plockande håller på att ta knäcken på mej ibland, hela tiden dag ut och dag in, så ska det plockas i ordning efter timmarna av lek, bus och själva livet.
Varför minns jag inte att någon någongång plockat upp efter mej, kommer Mollie att tänka på det den dagen hon går och plockar upp efter sina små troll, att hennes egen mamma gick där som den ständiga städpersonalen. Jag undrar det ja.

När hon vaknade, blev det ett bad och sen angrep vi tillsammans de fruktade sängklädsbytet. Jag tycker det är bland det västa som finns vad det gäller hemmets alla sysslor. Mollie höll mej sällskap med att sitta och läsa lite böcker, det gick ganska bra och jag vet ju hur grymt skönt det är att krypa ner till kvällen.

Här ska vattnas ;)


Blommorna skulle vattnas och det fick jag hjälp med,problemet kan väl bli att dom stackars växterna blev övervattnade, lilla fröken ser det som väldigt roligt att hälla med vattenkannan. klunk, klunk, klunk. Mer då jo jag angrep toaletterna, ändringen lyftes bort och det fina var att det bara är små proppar som är själva fästet, jag drog rakt upp sen var den borta. Likadant på nästa stol och vidare kom jag till den tredje, av vana, lite små förvirrad, lite trött och i andra tankar gjorde jag likadant på den tredje toalett.
De gick sådär, en helt annan konstruktion resulterade att denna starke Adolf drog av hela sitsen, hmm, varför gör man olika konstruktioner på samma sak. Är det bara för att det ska gå åt pipsvängen?
Nån som kunde tänkas ha en toalettring hemma var klart svägerska, jag ringde upp henne och ställde den lite märkliga frågan.
- Har du en ändring hemma?
Jodå det hade hon, en timme senare var dasset åter brukbart. Ibland har man mer än tur.


Lite spel och lite bus är ett måste :)


Efter allt detta rengörande tyckte vi att vi behövde socialisera oss lite, in i bilen och till grannbyn och till min löparkompis place. Vi tog en promenad, de blev en kort sväng då det blev gnälligt på barnfronten. Uppmjuknandet var totalt då glass och kladdkaka ställdes fram.
Barnen lekte och Mollie hade superkul med sin väns leksaker.
Vi lämnade sen barnen till sambon som var av de manliga könet vilken Mollie varit väldigt rädd för innan. Vi drog till stan för att köpa lite mat. När vi kom tillbaka öppnades dörren lite försiktigt och vi lyssnade om det hördes några otrevliga ljud. Helt tyst.
Vi ropade att maten var kommen och ner kommer Mollie på sambons arm som om det vore den självklaraste saken i världen. Ibland förstår jag ingenting.
Vi lirade bingolotto och barnen lekte med barbiedockor.
De var en mysigt afton.


Dockdags :)

Jockarp.