underregnbågen.se

Blogg listad på Bloggtoppen.se

torsdag 31 mars 2011

Filmtajm


Kan bara säga att jag har varit helt ute och cyklat vad det gäller film och filminspelning.
Jag trodde att om man skulle göra en dokumentär av något slag, då gick filmaren bara efter själva personen som skulle dokumenteras.
Som typ om jag nu skulle hänga tvätt, klippa gräset eller köra och handla, så trodde jag att dom gled med mej med en kamera och man gick och småpratade lite för sej själv.... Nej nej nej, min värld har varit liten, nu är den något större.
De var så seriöst, allt från ljus till ljud och hur man satt osv, väldigt intressant och lärorikt, men även jobbigt på grund av att man inte var förberedd på allt runt om kring som skulle fixas.
Men de känns som om det kommer att bli lättare och lättare framöver, nu vet man ju ungefär hur det går till.
Själva teamet var förträffligt, vilka människor, dom gjorde verkligen allt för att jag skulle trivas och att det skulle gå så lätt som möjligt för mej och myset, dom lyckades kan jag säga.
Underbara människor.
Enda gången jag var lite svett de var när vi skulle köra in till stan och äta middag, vi skulle lämna all utrustning i huset, när jag fick reda på den ungefärliga prislappen på sexhundratusen på alltihop, så fick jag en klump i magen och jag kan ju säga att jag kände en extra gång så dörren var låst, Puh.
Vi höll på från tio på förmiddagen och vi var inte färdiga fören vid halv sju.
Men som sagt en kanondag, lärorik och nya människomöten, tack.

När jag på kvällen efter att myset hade badat satte mej i soffan så kände jag en stor stolthet, både över mej själv och över min fantastiska lilla dotter, hon var grym hela dagen det verkar som om hon förstod att detta var något som hennes mor behövde göra för att gå vidare i sitt liv, men kanske framför allt för att hejda dessa tokigheter i framtiden.
Jag var så stolt över allt jag gjort sen min sk fru lämnade mej, stolt över hur långt jag faktiskt kommit i mitt sorgearbete, det är en lång väg kvar, men jag går fortfarande, och benen bär mej framåt.
Jag kände även en stolthet och en enorm tacksamhet till min familj och mina vänner som orkat gå med mej i detta, stöttat mej när jag höll på att välta.
Att dom gång på gång hjälpt mej att resa mej utan att säga något. Inga ord om att jag måste ta mej samma, att jag måste skärpa mej, att jag måste ta mej i kragen och sluta fråga och älta detta som hänt.
Vänner och familj som bara varit där och låtit de ta den tid som har behövts.
Jag är inte religiös, men gud ska veta att jag är tacksam för allt det.

Mys..

Jockarp.

onsdag 30 mars 2011

Sydöstran....


Ja dagarna bara springer iväg.
Igår hann jag med en förfriskande promenad på berget i allafall, jag behöver det, men dessa dagar har varit helt upp och ner vända.
Jag har träffat så mycket människor som vill att jag ska försöka förklara vad det är som hänt, vissa vill ta del av hela historien och vissa bara av dom lagliga frågorna.
Det är jobbigt att hålla isär känslorna och mitt upp i det här så är det viktigaste att jag är en bra mor till min lilla dotter.

Vi åkte till ekohallen för att handla lite smått och gott, klockan var 13,30 och på radions nyhetssändning drogs intervjuven om mej igång, de dröjde inte länge efter att det sänts fören det ringde en reporter från en lokaltidning här i Sölvesborg som heter sydöstran.
Jag drog storyn i korta drag och hon frågade om jag hade möjlighet att köra inom stan på vägen hem för att dom skulle kunna ta en bild på mej och myset, det var väl klart att vi kunde.
Vi hade sen mail kontakt under sen eftermiddagen för att det skulle bli rätt med alla turerna i den här soppan.

Jag pratade även med filmbolaget ett antal gånger under gårdagen, dom vill ju vara med och filma nu när det är sånt media pådrag, så idag kommer dom hit för en första filmning och för att vi ska se om vi kan komma överens och om vi skulle kunna tänkas jobba ihop under en tid.
För en film görs ju inte på fem minuter precis.
Spännande ska de bli iallafall.

Myset har dragit på sej en förkylning, jag vet inte riktigt hur det gått till, men det är väl sånt som händer.
Jag har vissa problem med vad det gäller sjukdomar, jag är inte så van vid det och jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Jag fattar inte att en sån liten söt näsa kan innehålla dessa kopiösa mängder med grönt segt snor, var kommer det i från?
Det var min sk fru som stod för piller och nässprays intaget i vår familj, men jag har iallafall köpt barn nässdroppar till henne, men frågan är väl hur mycket det hjälper. Vi får se.
I går gick det därför inget vidare alls med projekt barnnattning, provade först i spjälisen, de gick inte, hon bara snörvlade och grät, sen provade jag dubbelsängen, det gick lika illa det, sen angrep vi till slut vagnen och lite kvällsluft på altanen, det verkade göra susen med lite lantluft för lilla täppta näsan.
Hon somnade.
Funkar det nu inte att ligga inne så får väl ja med ta och flytta ut.

I morse när man fick tag på tidningen så visade det sej att myset och jag intagit framsidan, med text och bild, kan tro att det var många som satte kaffet i halsen denna morgon.
Men det är härligt att man kan få ut och lysa upp dessa tokigheter.

Nu ska vi ut på berget innan filmteamet invaderar byn.


Mycket på gång i Jockarp.

tisdag 29 mars 2011

Full fart....

Välbehövlig vila...

Mycket intressant kommentar jag fick igår, vad det gäller rättigheter och skyldigheter.
Så här såg de ut.

Jag vill bara påminna om att med skyldigheter kommer rättigheter och tvärt om. Om samma lagar gällde skulle din fru vara skyldig att betala underhåll men också ha rätten till umgänge. Ni skulle ha delad vårdnad och det skulle vara svårt för dej att få enskild vårdnad. Du skulle behöva hennes underskrift på alla papper som rör Mollie myndighetsärenden, nytt pass, bank konto, allt som har med förskola och skola att göra. Men hade det varit så - hur hade du känt för att släppa iväg Mollie en vecka åt gången? Eller vänta i veckor på att någon ska skriva på en blankett? Mvh, Ensamstående mamma till två med enskild vårdnad

För det första har jag aldrig varit ute efter att få enskild vårdnad om nåt barn, det är liksom lite det som är min filosofi. De ska vara två föräldrar det var tanken.
För det andra så skulle aldrig min sk fru gjort de hon gjorde om lagarna hade sett annorlunda ut, för då hade hon nog inte fått ett psykbryt eller kallafötter, eller kalla de vad ni vill.
Hade vi levt under dom lagarna som vi rimligtvis skulle göra så hade hon aldrig haft det valet, de valet att lämna mej högravid och sätt ett litet barns liv på spel, vilket jag i sej redan där tycker är snudd på brottslig handling, det är min högst personliga åsikt och den tycker jag att jag har all rätt att ha.
Hon hade inte kunnat lämna mej så lättvindigt för vi skulle för all framtid varit bundna till varandra.
Hon hade inte kunnat vara så fruktansvärt feg och bara sticka och aldrig mer höra av sej.
Hon hade inte kunnat stå vid järnvägen och hoppa på ett annat tåg.
Hon hade varit tvungen att ta sitt förbannade ansvar för vad hon gjort, som alla andra vuxna normala människor får göra i vårt land.

Hon ville och gjorde dessa valen samtidigt som jag.
VI gjorde valen om att sätta ett barn till världen, frågan är bara, varför kunde hon ändra sej och inte jag, varför hade hon val och inte jag.
jag fick och kommer alltid att få leva med hennes fega beslut, det får ju givetvis hon också göra och resten av hennes familj.
Och det har absolut ingenting att göra med Mollie, jag älskar henne givetvis och kommer alltid att sätta hennes välmående i första hand.
Men jag hade inte samma möjlighet till ett eget val och allt det på grund av svensk lagstiftning.

Du som skrivit kommentaren har en poäng och den har jag bollat med fram och tillbaka, och de jag kommer fram till är att.
Min sk fru har satt mej i en mycket märklig sits, det är inte så att jag har valt att hon skulle lämna mej bara några få veckor efter att vi lovade varandra evig trohet.
Jag hade heller aldrig försökt att bli gravid om det inte varit för att jag vill ha ett barn med kvinnan jag älskar och vill leva med.
Jag tycker att ett barn har rätt till två föräldrar, det har jag alltid tyckt, och kommer förmodligen alltid tycka.
Vi var två vuxna människor som bestämde oss för att sätta ett barn till världen, då borde de rimligtvis vara två personer som ansvarar för barnet.
Poängen...
Även om jag tror att Mollie kommer att ha det betydligt bättre med att bara leva med mej och slippa ha en bunke fegisa i sin närhet som nu bevisligen hela min sk frus familj är, så tycker jag ändå att det är vansinnigt att lagarna ser ut som dom gör.
Att man ska på lagligt vis kunna sätta barn till världen inom äktenskapet och sen inte behöva ansvara för dom.
Helt åt helvete enligt mej.
Det är inte omöjligt att vi tillslut får till en ändring av dessa något märkliga lagar.

Och idag kom de en ännu intressantare kommentar.
Och till dej som skrev denna kommenter kan jag bara säga, läs mitt blogginlägg igen, där står det nämligen att enligt svensklag har vi som homosexuella fått den rättigheten att kunna göra inseminationer, och det får man ju tycka vad man vill om, och du tyckte tydligen så här.

Har barnet någon rätt i detta fallet,kanske hade önskat sig en mamma och pappa med rätt kön.Vad är rätt kön kanske du tycker ,jo hade du inte fått dessa spermie hade du inte kunnat få ett barn och de kan man bara av en man.Så ,,,,,en Adam och en Eva måste vara de rätta.

Jag säger bara vakna, stenåldern är förbi.

Nu till något betydligt mysigare, myset, mormor, morfar och jag tände igår grillen de var en jättehärlig kväll.
Mollie var lite små sur och hon ville klart inte ligga i vagnen när vi andra var upp och gick.
Så jag satte henne upp i vagnen och det verkar vara den nya melodin, hon ser så stor ut nu.

Stora myset ...

Jockarp.

måndag 28 mars 2011

Debatt...

Homosexuellas barn har inte samma rätt

Hehe....Ja debatt, vad ska man säga?
När det handlar om HBT-personer, varför blir det då nästan alltid fel.
I dag på debattsidan på Aftonbladet så handlar det om en homosexuell kvinna som funderar över varför inte lagarna gäller alla människor som lever i Sverige, varför inte alla går under samma lag.
Den kvinnan är jag.
Men personer som kommenterar detta, hänger upp sej på den sexuella läggningen, Adam och Eva, hönan och ägget osv, det är ju egentligen inte de det handlar om.
Dom skriver att kvinnan i texten ska skylla sej själv, vad så skylla sej själv?
Ska inte mitt barn ha rätt till samma liv med två vårdnandshavare som alla andra Svenska barn har, bara för att det finns ett glapp i lagen, så ska väl inte vi bli lidande.
Kommentarerna handlar om att mitt barn kommer att bli retat i skolan att hon kommer att bli mobbad, att hon kommer att få problem med fördomsfulla människor, vem har sagt det och det är väl inte det de handlar om.
Kommentarerna handlar om att äktenskapet ska vara mellan man och kvinna, jo visst så är det kanske, men nu har vi ju en lagstiftning  i Sverige om att man kan gifta sej som samkönad, vad är det folk inte förstår i texten?
Vi är inga offer varken jag eller Mollie.

Man får tycka vad man vill om att homosexuella har dessa rättigheter, rättigheter till att både gifta sej och att sätta små nya fötter på vår jord.
Men nu har vi dom rättigheterna och då borde det ju följa med vissa skyldigheter med dom lagarna.
För är det rätt att man kan skaffa barn inom äktenskapet och på lagligt vis inte behöva ta ansvar för sina handlingar?
Det tycker inte jag är rätt iallafall.
Lika lagar för hela samhället är väl till att föredra.

Artikeln handlar också om att den ena partnern kan riskerar att bli snuvad på sitt barn, och hur rätt är det?
Om hon varit gravid och lämnat mej med vårt barn. Skulle jag inte då varit skyddad av svensk lag?
Nej som det ser ut idag skulle jag inte vara det, jag skulle blivit av med mitt barn.
Det är ju samma sak som om man adopterar ett barn från något annat land, ska då bara den ena partnern hux flux vara förälder, nej det är skevt, och ännu skevare är det ju när människor kommenterar var dom tror att det står i artikeln.
De handlar inte om mej och Mollie, det handlar om lagarna.

Nu har jag fått reda på att Aftonbladet bett socialministern Göran Hägglund att kommentera artikeln, det ska bli mycket intressant och se vad han kommer att svara på den.
Bollen är i rullning, jag har rullat den från en liten by vid namn Jockarp ända upp till kungliga huvudstaden, den är inrullad i regeringen.
Nu väntar jag på nästa passning.

Ja och så har Sverigesradio varit på besök i min vackra hemtrakt, det har väl inte hänt sen blixten slog ner och gjorde ett stort hål i marken nån gång på 80-talet.
Men nu var dom alltså här, jag hoppas nu verkligen att det blir bra och att man inte låter allt för inhemsk,hihi, vill ju att rikssvenskarna ska förstå vad jag säger, dom har det ju lite tufft med dialekterna om jag förstått de hela rätt.

Det är fullt upp med andra ord, ett sätt att bearbeta mitt liv de senaste året kanske.
Vissa skriver ju böcker eller startar upp företag när dom är mammalediga och jag, ja jag pysslar då som sagt var med lite annat.


Debatt i Jockarp.

söndag 27 mars 2011

Gravid....


Efter en härlig dag i solen så åkte vi ner till Hällevik på en underbar "familje"middag, trevligt och gott som alltid.
Efter mat och efterrätt så blev det soffhäng och storslaget pianospel på ett något ostämt piano, vi hoppas på bättring i just den frågan.
Myset var lite tjurigt, så länge det spelades på pianot låg hon snällt i min famn, men så fort det slutades så sattes de igång ett litet alarm.
Men på det hela taget blev det ändå en mycket härlig kväll/natt för myset och mej.

Jaha så var vi där igen, årsdag....Ett år exakt klockan 18,10 i kväll då plussande vi.
Ja egentligen gjorde vi det dagen innan den 26:e, men de var ett dåligt gravidetetstest så vi trodde inte det var sant, och med tanke på att vi misslyckades fem gånger så var det väl inte så konstigt att man inte trodde sina ögon och att man vill göra ett nytt test.
Jag jobbade tolvtimmars dagpass på bruket, men min sk fru körde in till apoteket och köpte ett digitaltest, hon stod och hoppade tretioett när jag kom innanför dörren den kvällen, in på lilla toan och angripa stickan.
Efter alla misslyckade försök så ville jag inte se eländet så jag gjorde vad jag skulle sen intog jag soffan, min sk fru stod tåligt kvar och väntade för att se vad resultatet blev och efter en stund sa hon med en pillemariskmin att jag skulle komma, jag trodde inte de var sant, de stod gravid 2-3 veckor på testet.
Herregud, lyckan var total, vi messade ett par vänner och sen åkte vi in på en pokerturnering,, vi satt och smålog hela kvällen, vi visste något som ingen annan visste, livet lekte allt var underbart, kunde de vara något annat.
Usch jag börjar nästa gråta när jag tänker på det. Livet var så rättvist just då.
Två människor som älskar varandra hade äntligen lyckats med de dom önskade sej mest av allt i livet.
Nu sitter jag här och tittar på resultatet av det där som dom två människorna önskade så högt och det är verkligen helt perfekt, vackert och underbart.
Vägen var verkligen smal, slingrig och med en fruktansvärd uppförsbacke på slutet, men nu, ja nu går det nerför och vi bara åker med, mitt mys och jag.

Vad det gäller insändaren i tidnings debattsida, så hade de ju smugit in sej ett litet fel, som i sammanhanget har stor betydelse, därför skickade jag iväg ett mail om det till Aftonbladet, dom svarade att dom tyckte det var märkligt, men när dom lägger upp det på nätet på måndag ska det stå rätt.
Jag frågade även varför den inte lagts upp på nätet, svaret blev att dom ville kunna övervaka kommentarerna och det är lättare när det är mer bemannat på vardagarna, jag tycker att de låter som ett smart drag.
Så fortsättning följer i denna fråga.


Framåt i Jockarp.

lördag 26 mars 2011

Aftonbladet...

Efter badet...

Det är hektiska dagar här på Månsagården, i går investerades det i penseer.
Vet inte om det är förtidigt att plantera dom, men nu är dom inhandlade iallafall.
Jag tycker att det är en ganska trist blomma, men det är ju den enda som klarar av lite frost och det är ju inte utan att färgen piffar och piggar upp en lite.

Vi var ute på promenad och efter det hägrade badbaljan, för vi skulle in på en av krogarna i stan för att avnjuta en bit mat.
Det gick sådär, myset var snällt och sov när maten intogs, men sen blev det ett liv som sällan skådats, så jag beslutade att vi skulle avlägsna oss fortast möjligt.
Men i bilen lugnade hon ner sej så vi bestämde oss för att kvällen skulle avslutas vid pokerbordet, det var en lugn poker kväll, så de funkade bra, jag fick hjälp med att blanda och ge när jag hade myset i famnen. Snälla motståndare.
Resultatet blev en seger och en andraplats, helt enkelt en kanon kväll.

Annars är det numera fullt upp med data och telefon, det är mail och skrivningar hit och dit, men som sagt, jag börjar gilla det, lite som terapi nu när man har 40 timmar mer i veckan än vad man hade när man jobbade.
Jag begriper mej därför inte på mammor som säger att dom inte har tid till de, eller dom hinner inte det, vad pysslar dom med, och vad gjorde dom innan dom fick barn?
Om jag inte har fel för mej så är det 24 timmar på dygnet, och alla människor har blivit tilldelade exakt samma timmar. Rättvist och bra.
Så vad gör dom som inte jag gör?

Idag kom det in en blänkare i Aftonbladet, på deras debattsida, jag är ganska nöjd med texten även om jag hellre hade sett att dom tagit hela min orginaltext.
Om jag uppfattat det hela rätt så ska nu en politiker kommentera detta i morgondagens tidning, jag sitter just och fundera på hur dom ska kunna försvara och förklara dessa märkliga lagar, jag väntar med spänning.

För er som inte läser tidningen så lägger jag in texten som ska kommenteras.

Jag är en homosexuell tjej på 34 år som är gift och har en liten dotter på fyra månader.
Dottern blev till igenom insemination i Danmark, eftersom det är så långa köer till inseminationer i vissa landsting i Sverige.
Om vi gjort inseminationen i Sverige så hade vi redan vid första inseminationstillfället skrivit på ett papper som bundit både mig och min partner till barnet, så att vi båda varit vårdnadshavare redan vid födseln.
Men eftersom inseminationen skedde i Danmark och inte i Sverige måste en så kallad närståendeadoption genomföras efter födseln för att min partner skulle kunna bli juridisk vårdnadshavare till barnet. Och för att det skulle kunna ske var vi tvungna att ingå äktenskap.
Vi gifte oss – men min fru valde att lämna mig åtta veckor innan vårt barn föddes.
Dottern föddes inom äktenskapet. I Sverige betyder det att båda makar automatiskt blir vårdnadshavare till barnet. Men inte barn till homosexuella par.
Jag är nu ensam vårdnadshavare. Min fru har inga som helst skyldigheter, trots att vi skapade barnet tillsammans. Händer det mig något så har min dotter ingen förälder kvar.
Hade det varit min fru som burit vårt gemensamma barn, och hon lämnat mig, så hade jag inte haft någon laglig rätt till mitt eget barn.
Detta tycker jag är helt vansinnigt.
Vi har i dag samma rättigheter som heterosexuella par, vi har rätt att ingå äktenskap och sätta barn till världen. Varför ska vi då inte ha skyldigheterna som heterosexuella par har gentemot sina partners och sina barn?
Man måste kunna lita på att lagen gäller alla medborgare – inte bara utvalda grupper.

Myset och jag innan krogen.

Jockarp.

fredag 25 mars 2011

Delikata mediaproblem :)


Hade ett mycket intressant samtal härom kvällen.
Samtalet varade i över en timme, jag vet inte än vad det kan leda till i framtiden, men förmodligen till något stort, jättestort till och med.
Längden på samtalet berodde på att det som diskuterades var mitt liv, det liv som jag blivit tilldelat att leva, de liv som verkligen ballade ut på alla plan sen den dagen för snart sex år sen.
Det liv som innehållit de mesta av de mesta.
Det livet jag alltid kunnat bestämma över själv, men som min sk fru såg till att jag fick omarbeta.

Vi pratade om allt från mötet med min sk fru till födseln av de åttonde underverket, vi pratade om vad vi kunde göra med allt detta, de som kallas livet. Mitt liv.
Vi avslutade med att vi skulle fundera lite var och en på sitt håll, och höras igen om en vecka och stämma av, personen på andra sidan luren var lika noga som jag med att vi inte skulle göra något som skulle kunna skada mej eller i framtiden Mollie.
Det vet man ju aldrig, men vi ska göra allt för att det ska bli så.
Men som jag sa så kommer jag aldrig kunna hålla detta hemligt för min dotter om jag så ens hade velat de, så jag känner att vi lika gärna kan köra på, och då menar jag i full fart framåt.
Som en vän brukar säga, den enda gången du behöver backa är när du ska ta ny sats.

Jag räknar helt kallt med att jag kommer få faca homofober och andra grupper som inte har samma filosofi som jag, men jag får försöka ta de.
Jag får helt enkelt gå längst fram ännu en gång.

Jag har fått andra delikata problem i form av media, nu bråkar två av Sveriges största kvällstidningar om min story, den ena vill vänta för att kunna ta foto av myset och mej, och den andra vill köra redan i helgen, ja bollen ligger hos mej, men vad väljer man, den största utan foto, eller den något mindre med foto, varför kan man inte både ha kakan och äta den?
Jag tror att jag ska jobba vidare idag på det hela men skulle jag trycka på kör knappen för den största kvällstidningen i Sverige så kan ni redan i morgon läsa om hur skevt landet Sverige är, kolla i så fall in sidan sex i tidningen, skulle jag trycka på kör så ska ansvarig politiker kommentera frågan, inga små potatisar som plockas upp här i Jockarp.
Jag förstår att det är ett fruktansvärt hett ämne, jag har mail kontakt med två andra stora tidningar som är super intresserade av att skriva om detta.
Inte nog med det, även ett filmbolag är nu med i leken, jag herregud vad ska man säga, det ser ut att bli en spännande vår det här.
Vad är det som händer?

Vad de gäller min lilla solstråle så har hon ju fyllt fyra månader, och bästa dolan var här med en liten gåva till myset i går, hon skulle öppna själv, lilla damen.
Lilla och lilla föresten, vi var ju bvc med igår, vikten är numera 6340g och hon stoltserar med en längd på 61 cm över vattenytan.

Näpp nu ska vi fortsätta med vårt liv, mycket på spisen idag, men som sagt håll ögonen öppna, det är mycket på gång för töserna på berget.

Paketdax :)
Jockarp.

torsdag 24 mars 2011

Ont i hjärtat....



Jag blir så ledsen, besviken och helt skogstokig.
Jag känner ju en massa par som försöker och som verkligen kämpar med att få sin dröm om ett litet barn och en familj att slå in.
Dom kämpar med sej själva sina partner och alla demoner, hopp och förtvivlan, månad ut och månad in, men dom kämpar även med myndigheterna.
Ett par i min närhet som har kämpat länge nog kan tyckas, lyckades att bli gravida.
Lyckan var total för mej som vän.
Men dom själva vågade inte riktigt jubla, att man inte ska våga känna glädje inför något så stort som ska hända i sitt liv är bedrövligt tycker jag, men jag förstår dom.
Varför skulle dom lyckas? det finns ju så många andra par som lyckas så varför skulle just dom lyckas få ett litet barn.
Tänk att behöva gå med den känslan och den oron när man bara skulle känna glädje och vällust.
Tänk att önska något så innerligt och äntligen händer det, man blir gravid, men man vågar inte känna glädje.
Tänk er sen när ens värsta farhågor besannas, att det lilla liv som växer i en inte fortsätter att följa en på vägen fram, allt bara tar slut.
Hur mår man då?
Ja det är något jag inte kan svara på och heller ingen annan som inte varit med om en sån sak, jag kan bara försöka förstå denna tomhet och uppgivenhet dom just nu känner.
Det finns en mening med allt som händer, men vad är meningen med detta?

Jag blir skogstokig över att man ska behöva gå med vässade armbågar och öppna pengabörsen för att kunna förverkliga sin dröm, att det ska vara väntetider på kliniker som ska hjälpa ofrivilligt barnlösa till att få ett barn.
Att man ska behöva känna sej förnedrad för att man inte har lika lätt att kunna bli gravid som A-lagarna på parkbänken.
Att dom till och med ska ha semesterstängt att inga provrörsbarn ska kunna bli till på sommarmånaderna, det är absurt.
Jag blir tokig.
I dessa stunder kan jag bli så vansinnigt arg på min sk fru, som hade allt detta avklarat, ett friskt litet barn, som hon bara skiter i, som en vän sa till mej hon sköt bort Mollie lika enkelt som man skjuter iväg en snorkråka.
Jag blir tokig.

Mina tankar går till mina fina vänner som går igenom sitt egna helvete just nu.
Mina tankar kan inte hjälpa dom, men jag har låtit dom förstå att jag finns för dom om de behövs, var som helst, när som helst.
Sånt som vänner gör.

Om det är möjligt tittar jag idag med ännu tacksammare ögon på mitt allt, min solstråle i livet, min lilla dotter, min Mollie.
Jag är lyckligt lottad, lyckligast.


Nära till tårar i Jockarp.

onsdag 23 mars 2011

Sol och skam....


Jag har överlagt med min cheescakesmentor vad det gäller receptet på cheescaken och tyvärr ska det tydligen hanteras som den stadshemlighet det är.
Detta förstår ni då att de kommer att resulterar i att det inte kommer att läggas ut på denna sida.
Jag vet med mej att jag redan gjort vissa övertramp med receptet, senast igår skickade jag det via facebooksidan till en kompis.
Om hon tänke sprida det vidare så måste hon tyvärr tystas en gång för alla.
För så hemligt är det tydligen.
Själv är jag väldigt emot att man inte vill dela med sej av snaskiga recept, men jag måste ju respektera min mentors beslut.
Jag ska se vad jag kan göra, om det finns någon möjlighet till ändring framöver i denna frågan.
Jag lovar då att återkomma.

I går, var det ett helt förträffligt väder i Jockarp, vi satt ute och brunade oss på altanen hela dagen lång, var bara inne små korta stunder för att sköta undan lite viktiga mailkontakter och telefonsamtal.
Myset sov nästan hela dagen, det tog nog reält på de lilla livet med djurparksäventyret, de var ju inte utan att man själv också var lite sliten.
Fram mot kvällen när en god middag intagits så satte jag mej ner i soffan och skrev ett väldigt långt och myndigt brev, jag börjar bli bra på det där, att formulerar i ord vad jag tänker och känner, ju bättre de känns, ju lättare blir det.
Det finns inte en enda myndighet jag inte skulle våga skriva långa utförlig mail till idag. Ja de finns väl snart inte så många myndigheter kvar heller som jag inte skrivit till.
Börjar gilla kontakten och utmaningarna i allt det här, allt ifrån då myndigheter till mediakontakterna.
Det är spännande.
Hornen på tjurarna är tagna.
Och det verkar som att ju fler horn man tar, ju starkare blir man.

Fick även reda på en lite smått otrolig sak i går, man tror inte att det är sant.
Tänk att åka sextio mil för att komma ifrån lilla Sölvesborg och tro att man ska vara osynlig att ingen ska se en.
Att ingen ska veta vad man gjort för något, att man ska kunna leva ett bekymmersfritt liv trots allt man gjort och ställt till med.
Tänk att man då stöter på människor att man tittar dom i ögonen och sen känner en så stor skuld i det man gjort så man vänder bort blicken från personer man möter och låtsas att man inte känner personen i fråga.
Vad tyder det på?
Jag har gjort så nångång när jag var mindre och hade varit jätte full och betet mej som en riktig liten skit, och det var just hur jag kände mej i den situationen, som en riktig liten skit.
Det är väl en känsla man inte vill gå och dras med allt för länge va?
Jag tror att jag vet en som känner sej som en riktig liten skit just nu, en feg liten mus som inte vågar se kända människor i ögonen.
Varför är det så?
Skam?
För vad då?

Jag hade en jobbig natt, med en  fruktansvärd dröm, den handlade om myset, och att hon snubblade ner med huvudet före i ett djupt dyhål, jag kastade mej handöst efter, men hon var så hal så jag kunde inte få upp henne.
Den stod en karl lite längre bort med en rödjacka och bara glodde, jag skrek förtvivlat att jag behövde hjälp och drog i mitt barn.
Till slut orkade jag få upp henne över ytan, karl jävlen bara fortsatte och glo.
Jag såg inte i drömmen vem det var och det var nog tur det.
De värsta är nog att det finns såna människor som inte skulle lyft ett finger, fy usch.
Det är väl så att nu när man är förälder så ska man väl oroa sej för sitt barn i dygnets 24 timmar, för resten av livet.
Lika bra att vänja sej.



Var inne på Webbisar och hittade första bilden på mitt lilla mys, hon har blivit stor lilla damen.


Jockarp.

tisdag 22 mars 2011

Tidningar....


Ja här händer det grejer vill jag lova, jag fick ett mail igår från en av Sveriges ledande kvällstidning.
Dom ville ha med oss i sin tidning.
En helsida med bild på mej och myset, klart vi ställer upp, vi har ju inte så mycket annat för oss nu när vi är långlediga, så det är väl en bra sak att vara lite mediala. Sociala är vi ju redan.
Jag undrar vad min sk fru tycker om att jag och Mollie får så mycket uppmärksamhet.
Kan hon kanske nu börja förstå vidden av vad hon gjort, jag menar, det hade väl inte varit någon tidning eller annan media som uppmärksammat detta om de nu inte var en väldigt märklig historia.
Eller?
Wakie Wakie, Knack knack ingen hemma. Nähä.
Nej hon har nog inte fattat det än att hon kan vara med om att skriva historia.
Men som sagt hon har ju alltid önskat att hon ska bli känd, jag säger bara varsågod....
Och redan nu den 4 April kommer den första tidningen som vi ska vara med i.
Jag funderar på att skicka min sk fru ett ex av tidningen, för hon fyller ju år den 6 April, de hade väl varit en fin gest.

Det hade ju varit bättre för alla inblandade om de hade varit jag som gjort detta mot henne, för de första så gillar hon ju rampljuset, och som hennes familj alltid sagt till henne att hon skulle bli något stort.
Och för det andra så har jag varit nöjd med att sitta här hemma på berget och möjligtvis vara med på lite privata foto, de har liksom räckt för mej.
Men nu känner jag att jag får bita ihop och helt enkelt stå ut men det mediala, för jag vet att det är för en väldigt god sak och jag är ju numera en väldigt god medmänniska, som inte vill att någon annan ska behöva ramla ner i det till synes bottenlösa hål jag satt fast i en ganska lång tid.

Min sk fru kan kanske tycka att jag inte visar henne någon respekt och förståelse alls i denna frågan och att hon inte haft någon chans till att vara med att debattera och försvara sej i frågan.
Med all rätt säger jag då.
Jag hade nämligtvis ingen som helst chans att få nån ändring eller någon möjlighet att påverka mitt liv när hon valde att gå.
Hon gick och lämnade mej helt söndertrasad, utan att bry sej vare sej om mej eller det barn jag bar på.
Sen kan vi ju piffa till de med att hon inte ville svara på en enda av mina frågor som var. (jag påminner alla om dom än en gång,)
Varför skaffa barn med en person som man inte vill leva med, och varför gifta sej med den samma för att bara några veckor senare hoppa i säng med en annan person och sen begära skilsmässa från personen man gift sej med.

Så nej jag känner faktiskt inte att jag måste förklara mitt beteende ett enda dugg för min sk fru.
Men jag kan hålla med om att det är ett lite märkligt beteende, jag älskar fortfarande henne som den personen hon var när jag gifte mej med henne. Men det får ju stå till mej och mitt besvärliga hjärta.
Men jag älskar då rakt inte de hon gjorde mot mej, och detta mediala som pågår runt mej och Mollie det handlar inte om min sk fru utan det handlar om det hon gjort. (ja lite handlar det ju om henne med)
Och sen handlar det ju om hur tokigt Sverige är uppbyggt i en fråga som denna.
Ja nu var väl de uppredat då.

Just nu i skrivande stund ligger det en liten fyra månaders sångfågel här jämte mej på sin fårskinnsfäll, hon låter som självaste Birgit Nilsson, och ser allmänt lycklig ut över hela den här situationen.

Det har kommit lite förfrågningar om receptet på den grymt goda cheescaken, jag får fundera tills i morgon om jag ska lägga ut de här.
Problemet är ju att den är grymt beroendeframkallande.
Så för tillfället får ni hålla till godo med en bild.




Det känns som Livet leker och vi får vara med och leka.

Underbart i Jockarp.

måndag 21 mars 2011

Älgridning :)


Idag är det lite otäckt inlägget. Så jag vill varna känsliga läsare.
Mollie hade nämligen stora bajsaredagen här hemma igår, det avlöste liksom varandra de här med blöjbytena.
Vi var även hundvakt till norfolkgrabbarna och när jag kom ut i fastan så låg det en bajsblöja och en massa våtservetter på golvet.
Någon hade helt enkelt öppnat locket på blöjspannen och haft en liten fest.
Det var helt klart en dålig kombination Norfolk-bajsblöja.
Säger bara örk örk.
Det är ju inte utan man funderar på varför det är så, att djur ofta gillar sånt, det finns ju koprofager och hundar är tydligen såna djur.
Googel är ju fantastiskt, där kunde man läsa att hundar och andra koprofager, äter bajs just på grund av att det är vissa näringsämnen dom behöver, urk igen.
Jag tvivlar på att jag skulle ätit av de om jag så saknade varenda näringsämne i kroppen.

Mollies kusin kom hit och spelade lite kula med oss, de var roligt, vi körde bara på skoj, så jag slapp bli av med alla kulor jag hade i min lilla kulpåse, han däremot hade sytt en ny fin jättestor kulpåse.
Han hade skrivit sitt namn på påsen och gjort små fina gula prickar, jag frågade vad de var gjort av, han svarade, de är textil lim, som om de var de självklaraste sak i världen, ja man lär sej varje dag av dom små.
Man är tydligen gammal, de finns så mycket nymoderniteter.
Textil lim med olika färger, jag säger då det.

Vad det gäller cheescake vs kladdkaka så toppar fortfarande cheescaken listan.
Jag har gjort två olika sorters kladdkakor och dom var mycket delikata båda två, men dom är krångligare att göra och mycket mer passande.
Jag fattar mej inte på folk som säger, vi snor ihop en kladdkaka, de är ju så lätt, garanterat har dom aldrig gjort världens enklaste och godaste cheescake.
Men de har jag.

Idag har vi haft en helt fantastisk dag, avfärd 09,15 till skånesdjurpark, jag och en vän och våra små barn.
Det duggregnade lite när vi kom fram, men de lugnade sej och innan de var hemfärd så var solen på väg att stråla igenom.
Vi såg många djur, allt från brunstiga fjälräva till nersövda myskoxar.
Vi klappade en sur älgtjur som inte fick gå med dom andra älgarna, så att humöret inte var på topp är väl inte så konstigt.
Vi red på älggungorna och grillade korv.
Hemfärd 15,00 efter en som sagt var perfekt dag.
Det lär inte dröja så länge till nästa gång, nu när vi har årskort och allt.
Tack för en härlig dag.

Grabbarna bus.

Älg ridning.

Så här trött blir man.
Jockarp.

söndag 20 mars 2011

Hemma....

Fina frysen :)

Ja har man inte problem så ser man ju till att ordna de.
Har ju haft en liten tanke på att jag ska se till att frosta av frysen, jag har nu ätit mat där i från en längre tid för att göra slut på de mesta innan jag angrep själva projektet avfrostning.
Det var ju en underbar dag i går, solen sken och myset var lyckligt, vi hade utomhusaktiviteter för oss hela förmiddagen,  men solen gick i moln om med de så gick vi in, och tänkte just då att nu kan de ju passa bra med avfrostning.
Sagt och gjort, myset sattes i babysittern och jag börjde värma vatten, både på spisen och med vattenkokaren, all kvarvarande mat togs ut och sorterades i kassar, sparas-slängas.
Sen börjades de, Mollie tyckte inte att de var ett dugg kul, hon skrek som en tok, jag la henne på en filt på golvet, de gick en stund, sen var inte de heller kul. Vilken panik.
Mollie skrek, kokande vatten, kastruller hit och dit, is som ramlade, stereon på, mat kassar överallt, köket var helt upp och ner och Mollie bara skrek. Morr. Vad gör man?
Man andas lungt och försöker stänga av, jo visst.
Psykbrytet var nära, men varför, VA det är väl inte hela världen, jo just då var det faktiskt hela min värld, den jävla frysen och min ledsna dotter.
Ja nu är det iallafall gjort och det lär väl dröja ett tag till nästa gång.
Så nu är frysen fin och Mollie är glad.

Jag hittade en spann med kräftor också som min sk fru fiskat upp, jag vet inte hur hon hann med det för det var den där gången när jag inte fick följa med och hon istället hamnade i sängen med en annan brud, trots att vi var nygifta och vi gick i väntans tider.
Spannen sparade jag för kanske hon kommer en dag och vill ha dom tillbaka, kanske vill hon hämta dom så hon kan snaska i sej dom små kräftorna med någon annan tjej och berätta om sina bravader när dom fiskades upp.
Fina kräftor och bra sex, hihi jag undrar de ja.

Hela gårdagen spenderades i hemmet eller på berget, det var evigheter sen sist vi bara var hemma, de var skönt, dagen kändes hur lång som helst.
Jag skulle natta myset vi sjutiden, men vad gör man, när man hör henne i waki takin och man går in i sovrummet och man blir mottagen av ett jätteskratt och ett leende som kan får en glaciär att smälta, man kan inte spela allvarsam iallafall, inte jag.
Så det blev till slut nattning i vagnen, skam den som ger sej.

Ja gårdagen bjöd verkligen på höga berg och djupa dalar, som livet i allmänhet tror jag.
Vi får väl se vad denna dagen har att bjuda på.

Man lever på hoppet och snart är det hoppdax.

Nya tag i Jockarp.

lördag 19 mars 2011

Stormåne....

Bus med Merry :)

Jag förundras över det mänskliga släktet att det finns personer som tror att dom ska kunna bete sej hur som helst mot andra och sen ska livet bara fortsätta som om inget har hänt.
Att vissa människor gör allt som står i deras makt att krångla till det för andra människor, att dom verka njuta av det.
Att dom sen är så naiva så dom tror att dom kan dölja sanningen....De går inte, man kan leva i en bubbla ett tag, men garanterat spricker den, frågan är bara när.
Hur orkar man egentligen, att söka eller starta intriger.
Det är ju inte märkligt att det är krig på vår jord.
För tyvärr är det ju så att blir man illa behandlad av någon så tillslut kommer man i det läget att man vill ge tillbaka, det är så att man kan inte hålla på att vända andra kinden till hela tiden.
För till slut är man så röd och svedd om kinderna så man inte kan ta emot en smekande hand, för det svider.
Nej folk. Säg vad problemet är, sluta kasta in facklan och sen inte våga stå upp när de brinner.
Fegisar är det absolut värsta jag vet.

De finns iallafall en del fina människor kvar och en är min granne som jag var ute på promenad med i går, det var snö under hjulen så det gick väldigt trögt uppför, men vad gör väl det, vi hade så mycket att prata om, så det spelade ingen roll om rundan tog en kvart längre än vad den brukar göra.
Sen blev det häng i soffan med kaffe och dopp, ungarna sov i vagnarna ute i hallen.

På kvällen var det kalas för hela slanten, Mollies lilla kusin fyllde sex, de var god mat och trevligt sällskap, Mollie gick från famn till famn, och hon verkar gilla det, ja jag med.
På vägen hem somnade hon, vi var egentligen bortbjudna, men jag fick tacka nej just på grund av att hon somnade, hon behöver lite lugn och ro och de kändes som om jag inte hade "råd" med att hon skulle vakna.
De får bli en annan gång vi gästar vännerna, och jag vet att dom förstår mej.

Jag hittar fler och fler saker här hemma som min sk fru har glömt, jag undrar just om hon vill ha dom tillbaka eller jag ska göra som en vän föreslog, sätt fyr på skiten sen grillar vi korv, Hmm jag vi får väl se, men jag tror inte vissa saker brinner så bra, jo de är klart, är det bara tillräckligt varmt brinner nog både silver och guld.
Ja vi får väl se hur det blir med det, men jag tror nog att om det varit mina saker så hade jag viljat ha dom, men det verkar som om inget är värt något för henne längre.
Kanske tradera hade varit något.

De första som mötte mej i morse var ett par underbara ögon ett stort leende och en härlig sol, vilken dag.
Och i kväll ska de visst vara något visst med månen, den har tydligen inte varit så nära jorden på 20 år, det lär väl bli stormåne av då.
Ska bli spännande och se.

Näpp nu ska vi ut igen och vi lär inte komma in fören de är kväll.
Skönt att inte bo i en lägenhet.


Mys i vårsolen..
   Härliga dagar i Jockarp.                                                                                                                                                                                                                  

fredag 18 mars 2011

Hej mitt vinterland....

Snö igen..

Vintern gör ett nytt tappert försök att hålla sej kvar här nere i söder, men de kommer inte att gå så länge till, redan på Söndag utlovas sol och fem, sex grader varmt.
Och nästa vecka ska vi inte bara prata om, då lär det bli tufft för kung bore att hänga med, 11 plus och sol.
Skånesdjurpark ligger väldigt bra till som ett utflykts mål för oss som gillar att röra på oss....Det är bara början på en underbar vår/sommar och höst.

Natten har varit tuff, jag provade att ha lampan släckt och istället ha ett par självlysande spöken tända, Hmm myset tyckte att dom var så mysiga så var tvungen att ligga vaken ock titta på dom.
Jag får se vad jag gör för val i kväll.

Gårdagen bestod mest av mys med vänner.
Vi var i Valje hela eftermiddagen, där avnjöts en sallad och sen även lite sötsaker till kaffet.
Mollie fick en behövlig manikyr, när hon slocknat i soffan.
Sen bar det hem till borgen, vi hade veckohandlat så det var mycket som skulle bäras in, matkassar och fem paket blöjor som jag köpte på grund av att de hade dimpt ner nya erbjudande i lådan, och dom varade klart inte i all evighet, dom vet vad dom gör så man ska konsumera mera.

Väl inne med allt så åkte myset ner i babysittern in med maten och sen skulle de brassas fläskpannkaka, de snoddes ihop på ett kick och sen skjuts in i ugnen
Sen gav vi oss på att baka baka lilla kaka, kladdisen stod på tur.
När den stod i ugnen, messades det men min lekkompis, och det var lekdax.
Ut med kakan, matning av hästarna, påklädnad av myset, sen iväg igen. Nu snackar vi multitasking.
Hos lekkompisen nattades Mollie i hennes alldeles egna säng, (så skulle det varit överallt).
Myset sov hela kvällen och vi åt godsaker och drack kaffe.
Vi smidde nya planer, nya bus och utflytsmål.
På det hela taget ännu en dag i Vilhelmssons tycke och smak. Säger bara glidare :)
Men det har vi gjort oss förtjänta av, efter skiftarbete i tretton år är det väldigt behagligt att gå hemma och använda skattemedlena som man betalt in i så många år.
Även det här med att man nu lyckats få ur skiftandet ur kroppen och att man faktiskt har rutiner.
Upp vid, sex, sju på morgonen och i säng vid elva tolv snåret på kvällen, är ju helt underbart, förr i tiden kunde man slockna vid åtta, nio på kvällen, vilket liv va, nej detta passar mej perfekt.
Pigg och allert.

Fick ett mail igår om att någon hade nominerat mej till Mix megapols tjej plan, ut och åka med Gry forsell, de hade väl varit roligt, frågan är bara vad myset ska bli av?
Men det får vi väl fundera över, jag är iallafall glad över nomineringen.
Jag vet nog vem den skyldiga är, och vi har mycket på gång.
Älskar jag kreativa människor eller? 
Ett solklart JA på den frågan
Tack.

Inga jätteplaner för dagen, kanske en promenad med lilla grannen.
Och i kväll blir det sexårs kalas hos Mollies kusin.

Nu soffhäng, med kaffe och kladdkaka.


Jockarp..

torsdag 17 mars 2011

Promenad....

Tjollahopp...

Gårdagen gick i promenadernas tecken, myset vaknade redan vid fem, men hon låg snällt kvar och pratade i sängen, de är så mysigt att ligga och lyssna på henne när hon löser alla världsliga problem.
Men vi kom ju upp alldeles för tidigt så vi var uppe på berget redan vid halv sju och gick en sväng med kamphundarna, vi elva kom min promenadvän och hennes grabb, sen var det dax igen, jävulskbacken skulle angripas, Pust.
Efter denna hälsosamma förmiddag så slutade vi som så många gånger förr, med kaffe och cheescacke, vi måste bryta detta dåliga mönster på något vis, frågan är bara hur.
Men jag funderar på att göra en kladdkaka till nästa gång.
Vi satt på altanen i en underbar vårsol och hade de hur härligt som helst, hundarna lekte och barnen var snälla, jag sa till min vän att det är livskvalite de här, och hon kunde inget annat än att hålla med.
Snuskigt bra vi har det.

Vi diskuterade en sak som hängt upp sej på min hjärna och det är utbildning.
Man har ju utbildning på de mesta man ska göra, det är alltifrån, körkort, brandutbildningar, till datorutbildningar och annat nödvändigt.
Men varför behövs det ingen utbildning på att ta hand om ett barn?
Det är ju inte klokt att man ska kunna ha hand om ett barn och inte veta ett smack om det.
Med tanke på hur mycket man hör, både som är nyttigt och onyttigt så hade de varit bra om någon hjälpt en och sålla, man får mycket erbjudande som dimper ner i lådan, allt från försäkringar till blöjinformation.
Vi får kanske fundera på att starta upp något som hjälper första barns föräldrar att sålla agnarna från vetet.

Mollie fick låna en hoppgunga av sin kompis vilket vi blev väldigt glada för, så när vännerna åkt hem var vi ju bara tvungna att provhoppa den, de gick bra, hon tycktes uppskatta det, men det var lite orutinerat av mej att sätta henne där när hon var nymatad.
De bubblade över kan man ju lugnt säga.

Efter middagen i går kväll fick vi ta och bada igen, de har varit mycket bajsande och kräkande nu ett tag, och nu har Mollie även fått den berömda skorven i huvudet, så nu ser hon ut som en liten bintje, men likväl är hon sockersöt.

Jag fick en fråga här igår och jag ska givetvis försöka räta ut frågetecknet.
Och det är definitivt ingen konstig fråga.
Frågan var om min sk fru skulle komma tillbaka om hon då skulle kunna tänkas bli förälder till Mollie.
Svaret är nej med dom största bokstäver som finns, de skulle aldrig komma på frågan.
Hon skulle inte kunna och kan inte bli juridiskt ansvarig för Mollie, detta på grund av att våra lagar är väldigt märkliga i Sverige.
I normala fall när ett barn föds inom äktenskapet så är båda automatiskt föräldrar till barnet.
Så är det inte i detta fallet.

För att bli vårdnadshavare till ett barn som kommit till igenom insemination i Danmark krävs en närståendeadoption och de kan först göras när barnet fått personnummer och personbevis.
Alltså efter födslen, vi hann aldrig det.
För att få göra en närstående adoption som ett homosexuellt par i Sverige så krävdes de att vi var gifta. Vilket jag ställde upp på att göra för att just min sk fru skulle kunna adoptera de barn jag bar på.
Som läget är nu ser jag ingen som helst anledning till att skriva på en adoption om mitt barn, vem det än är som skulle viljat bli förälder till henne.

Om man däremot gör inseminationen i Sverige, behöver man inte vara gift, man skriver då i stället på ett papper som gör att man binds till barnet och att båda blir föräldrar vid födslen.

Personligen tycker jag att detta är rena vansinnet, vi lever i Sverige men vi går inte under samma laga som andra människor gör i vårt land just på grund utav vår sexuella läggning.
Kan kanske vara dax för en lagändring.
Jag vet att det är luddigt men jag hoppas att du förstår de hela lite bättre, om inte så får jag väl göra ett nytt tappert försök :)


Träning ger färdighet.


Hopp i Jockarp.

onsdag 16 mars 2011

Framsteg....


Ja det finns ingen stopp på vad lilla hjärtat klarar av, nu kan hon ta ut nappen med sin lilla hand.
Innan flög den iväg som om det vore en spottkobra jag hade som dotter.
Hon är nu stark som en liten björn i nacken och håller huvudet på rätt plats.
Jag undrar just om det inte möjligtvis kan vara lite tänder med på gång, för fingrarna åker ofta in i munnen och dreglet är ett faktum.
Hon ler inte bara nu utan nu skrattas det högt och tydligt hon nästan kiknar, de är underbart att höra hennes skratt. Jag älskar det och vill bara höra de mer och mer, men vi skrattar även tillsammans, det är viktigt.
Hon verkar vara trygg i sej själv och en riktig liten livsnjutare.
Vi känner varandra ganska bra nu, jag förstår hennes signaler, och det är så skönt att hon är större nu och inte så ömtålig, vi har det fint tillsammans myset och jag.
Säger som den gamla trudelutten med Ernst Rolf. Det blir bättre och bättre dag för dag.

Pratade med min vän i norr igår och hon var så söt så söt.
Hon sa till mej att hon tyckte de var jobbigt att hon träffade Mollie i helgen, och jag frågade varför då?
Då sa hon, jo för nu har jag två att sakna, innan saknade jag bara dej men nu saknar jag ju prinsessan med.
Vilka vänner man har va. Blev ju riktigt rörd.

Nu håller jag på som bäst med att försöka få till en liten roadtripp till huvudstaden och tjena på kungen.
Nej det är inte därför jag ska upp.
Jag tänkte hälsa på fina vänner och visa upp mitt lilla underverk.
Kolla in lite hus, och även se om det finns någon rolig passande bil till mej och myset, kärran jag är ute efter är inte den lättaste att få tag i så jag ska göra ett tappert försök att förena nytta med nöje i den kungliga huvudstaden.
Vi får se om vi lyckas pussla i hop nåt inom dom närmsta veckorna.
Men de känns iallafall inte som om de skulle bli några problem att köra dom 60 milen med myset, vi är i god form och vi gillar utmaningar.

I går var vi på en liten föräldragrupp, det är vänner som har barn i samma åldrar som träffas ibland, de är väldigt trevligt att se hur ungarna växer, och Mollie är ju minst så jag jämför och frågar mycket om hur och när deras ungar gjorde si eller så.
De är ju konstigt att man inte ger sej, de kommer väl när de kommer, om dom går när dom är nio månader eller om dom går när dom är 13 månader, de spelar väl ingen roll.
Jag kände av de lite på bvc sist jag var där, de var en som skröt om sin tre månaders baby, så man trodde ju nästan att bebisens moppen stod utanför, ja herregud.
Nej man ska nog låta dom få ta de i sin egen takt, även om det ibland är svårt.

Lägger upp lite bilder efter vår lilla kameralek igår...




Jockarp.

tisdag 15 mars 2011

Pratkvarnar...

De finns ingen hejd på buset :)

Ja mitt liv har verkligen förändrats den sista tiden, de är så mycket människor i mitt liv nu, så mycket fina människor.
I går hade jag besök av en tjej jag inte träffat på flera år, och det var hur mysigt som helst.
Vi kunde prata om de mesta, lugnt och skönt och väldigt avslappnat, jag vet inte om det beror på mej, men jag tycker att på de stora hela och på dom flesta möten jag gör i mitt liv numera att dom är just väldigt lugna och harmoniska.
Om det är för att jag har blivit en tryggare människa och uppfattar andra människor på ett helt annat sätt eller om de alltid har varit såhär de vet jag inte.
Jag har kanske varit för upptagen med att tänka på andra saker och inte fokusera och leva i nuet, att faktiskt vara närvarande i allt, att inte låta hjärnan vara på nästa ställe.
Jag kanske låter allt smälta in lite längre nu.
Eh jag vet inte....Men det känns annorlunda iallafall, självinsikt är bra, mycket bra till och med.

Psykologen ringde igår och ville att vi skulle träffas, jag vet inte riktigt vad jag tyckte om det, vi har inte träffats sen Mollie föddes, och jag har väl egentligen inte känt att jag har behövt det heller.
Men vi stötte på varandra på bvc för några veckor sen och nu tyckte hon att vi antingen skulle avsluta vår kontakt med en sista träff eller fortsätta, allt var givetvis upp till mej, hon saknar ju inte kunder precis.
Vi bestämde möte den 6 April, Mmm, en tuff dag, det är nämligen min sk frus födelsedag.
Jag som tänkte köpa nya sommardäck till hennes bil, ja eller min bil, för den är ju inte riktigt betald än, men de kommer kanske.
Men eftersom den inte skulle klara en besiktning till, så var planen nya fina sommadäck, men jag får nog tänka om.
Ja det kan bli en jobbig dag så det kan väl passa riktigt bra att träffa psykologen då.
Vi får se hur fortsättningen blir.

Igår fyllde Lasse ett år, så det blev kalas här i byn, glass stod på menyn för grabbarna, vi har alltid firat våra hundas födelsedagar, löjligt kan tyckas, men även det är något vi faktiskt skiter i vad andra tycker.
Vi firar på.

Myset sov ju väldigt mycket efter hennes namnkalas, men igår var hon lilla pigga tjejen igen.
Och nu snackade hon på i tempo som till och med fick mormor att reagera.
Vi pratade om släkt och generationer, mamma berättade att hennes mormor var en riktig pratkvarn och att hennes mor var lite lugnare, att hon är en riktig pratkvarn själv är det väl ingen som kan säga nåt om och jag är då lite lugnare.
Så hennes filosofi är att de helt enkelt hoppar över en generation och att Mollie då kommer att bli en väldigt pratglad person.
Hehe ja vi får väl se i framtiden hur det blir, jag vet ju inte precis om jag är så tystlåten, men jämför jag med min mor så är väl alla det..


friskluft gör susen...
Vi pratar på i Jockarp.

måndag 14 mars 2011

Film manus....

Nya mockasiner..

Jag saknar mina långväga gäster, det var så mysigt när dom kom ner nyvakna med håret på ända och kröp upp i sängen med mej och Mollie, vi låg där och småpratade och tittade och njöt av fröken Vilhelmssons strålade morgonhumör.
Det är dagar att minnas.
I går vinkade jag av dom, med löfte om att vi snart skulle ses igen.
Varför ska de vara så långt?

Gårdagen bestod annars mest av sanering av huset, disk, städ, tvätt, och en väldig massa ätande, det blev jättemycket mat över, trots att jag skickade med mat till gästerna så såg jag ingen ände på överflödet.
Min bror med familj var iallafall så hyggliga så dom kom på kaffe och gjorde ett tappert försök på tabberas.
Myset kroknade reält efter festandet hon sov mesta delen av dagen, stackars liten.
Hon hann iallafall med att bajsa ner sina nya fina barbapappa strumpbyxor, så det blev tvättkorgen direkt, inte nog med det sen så kräkte hunden i soffan, de kändes verkligen som en dag när man inte skulle köpa en lott.

Min vän och hennes kille från andra sidan berget kom och hälsade på för att uppvakta myset, dom kunde inte komma på stora dagen, av förklarliga skäl, de var iallafall mysigt att dom dök upp och samtalen om livet var i full gång.
Kvällen avslutades med bingo med min bingopolare, nit för mej, vinst för henne.

Jag har nu lyssnat igenom året schlagerskiva, och de enda jag kan komma fram till är att den inte var nåt för mej, jag vidhåller att Penilla Anderssons låt var bäst.
Om det är texten som träffar en rätt i nosen så passande på mitt liv den senaste tiden, eller om det är musiken, jag vet inte.
Men textrader som.
Jag ska aldrig lämna dej, du ska aldrig nånsin se mej gå, passar ju perfekt in som text på en bröllopssång.
Eller som jag hade sett som en befrielse, textrader som.
Om du ger din sorg till mej så kan jag bära den till dej, tills du orkar se.
Jag hade gärna låtit någon hjälpa mej att bära min sorg, min sorg jag fick efter all glädje.

Titeln på min självbiografi kanske ska bli, "tvära kast"  "Mattan drogs undan" Eller varför inte "grundlurad" Hehe, jag det lär ju inte bli några problem att komma fram till en passande titel, och det lär ju inte heller bli några problem att få ihop storyn eller repliker till filmen, för detta är en följetong som sällan skådats.

Jag vänta nu med spänning på nästa kapitel i denna story, inte med den glädje dock som jag väntar på nästa kapitel i mitt och Mollies liv, jag ser en ljus framtid ihop med mitt allt.
Men i historian om min sk fru ser jag bara allt mörkare och mörkare, de blir smutsigare och smutsigare och hon kommer bara att få det värre och värre att leva ett normalt liv med alla dessa dåliga och smutsiga beslut.
Man ska inte tycka synd om människor som själv utser sej som offer, men jag kan faktiskt inget annat göra.

Jag tycker det har hänt mycket i mitt liv på ett år, från att försöka få barn, till att gifta sej, till att bli lämnad i en väldigt risig sits, till att föda ett barn och att bli mamma, till en skitig skilsmässan.
Men jag undra just om det ändå inte hänt mer i min sk frus liv.
Från att försöka få barn, bli gravid, gifta sej, vara otrogen, lämna sin fru och sin blivande dotter, till att inte ha ordning på varken jobb eller bostad, jag herregud, inte konstigt att människan inte är på topp.
Men skyll det inte på mej, valet var INTE mitt.

Men visst kan jag inget annat än att tycka väldigt synd om henne.

Lek med lillagrisen..

Ett liv pågår Jockarp.

söndag 13 mars 2011

Mollie Mimmi Vilhelmsson....

Sockersött.

Oj vilken dag det blev igår, det var verkligen en stor dag här hos mej och mitt allt.
Gästerna dundrade in på utsatt tid, så kvart över fyra var huset fullt av familj och vänner.
Vi började med att plocka till oss lite mat och sen bar det vidare in i salen, när alla fått mat och satt sej så sa jag några ord om min underbara dotter.
Jag läste en liten dikt för min dotter och min bror tände ett ljus för henne.
Som bevis på dagen sattes ett guldhjärta runt hennes hals som bestod av min mormors nedsmälta vigselringar.
Hjärtat var såklart graverat med Mollies namn.

Något jag funderade mycket på var varför man blir så nervös när man ska prata framför människor som man känner så väl och människor som betyder mycket för en.
När man är på kurs eller något liknande så kan jag prata om vad som helst närsom helst och hur som helst, men det är annorlunda med nära och kära, de borde ju vara precis tvärtom.
Hur som helst så fick mitt allt officiellt sitt namn till slut.

Sen blev det tårta, kaffe och cognac och Mollies moster höll ett tal för oss. som jag tyckte var väldigt fint. Här kommer det.

I topp gick flaggan.
När du fick Mollie i vagggan.
När Mollie kom blev allt självklart.
Att du är en fantastisk mamma är uppenbart.
Fast du har ju tränat på kusinerna två.
Och funnits för dom sen de var små.
Nu kretsar allt kring Mollie din tjej.
Undrar du något så fråga Jocke och mej.
Nu väntar och längtar hela vår familj.
På att du nån gång ska be oss hjälpa till.
Älskade Mollie tänk om du  kunde fatta.
Att du redan har fått oss alla att le och skratta.
Vi vill va med när du tar första klivet.
Och vart du än går här i livet.
Vi önskar dig all lycka på vägen genom livet.
Och att du alltid tar oss förgivet.
Vi finns för dig dygnet runt.
Om det är viktigt eller bara strunt.

Vi blev så glada för dom fina orden och som några vänner sa, vi fick en "tårta" i ögat.

Sen blev det present öppning, men Mollie hade tröttnat på kalasandet och hade intagit liggläge i spjälsängen,
så i stället fick jag hjälp av en hel hög av barn att riva av pappret runt paketen, de var nästan som julafton.

Det blev en perfekt dag och jag är glad och tacksam över att dagen blev så fin, det blev en dag att minnas, iallafall för mej, myset är nog tyvärr för liten, men vi filmade och de togs en hel hög med bilder. här kommer några.

Guldhjärtat ska på plats.
Alla underbara gäster.
Tack för hjälpen.
En av tårtorna.

Tacksamhet i Jockarp.

lördag 12 mars 2011

Namngivning..

Morgon bus :)

Det blir ett kort inlägg, för det är en stor dag på Månsagården idag.
Och förberedelserna är i full gång.

För det är nämligen Lördagen den 12:e Mars.
Det var en väldigt stor dag för ett år sedan.
Jag jobbade eftermiddagsskiftet på bruket, men fick köra men en nödlögn om att en av mina hästar var sjuk,
så jag kommer att bli försenad, väldigt försenad.
Det var nämligen dax för ägglossning.
Danmark nästa.
In i bilen och iväg, jag och då min underbart fantastiska sambo, som ställde upp till 100% på mej och vårt förhållande, drog iväg söder ut.

Vi fick tid 13,00 in i det lilla mysiga och ombonade rummet, lugn och avslappnande musik sattes på. upp på lilla britsen, min hand i älsklingens hand, hon lutade sej över mej och sa att hon älskade mej och att vi minsann skulle lyckas nu på sjätte försöket.
När förberedelserna var klara så släppte hon min hand och gick för att göra sitt "jobb" det var nämligen hon som sprutade in dom små simmarna i mej.
Det var ett vackert ögonblick, även om man inte trodde på att det skulle funka denna gången heller så var det en viss känsla man fick varje gång man var där nere, en känsla av tro en känsla av hopp.

Som sagt det är idag på dagen ett år sedan, och vad passar då bättre än att ge min vackra dotter officiellt sitt namn på denna dag.
Klockan fyra är bjudningen igång, det är ett trettiotal gäster inbjudna, släkt och vänner, människor som betyder mycket för mej, och indirekt också för Mollie.
Jag är glad över att så många tackat ja till inbjudan, med tanke på att det nu varit lite upp och ner vad det gäller det mesta i mitt liv den sista tiden.

Jag tror och hoppas på en super fin dag för mej och mitt allt...återkommer i morgon.

 Färdig dukat, nu saknas bara blommor, maten och gästerna :)

Fullt upp i Jockarp.

fredag 11 mars 2011

Familj och vänner....

Datanördarna :)

Jag har funderat mycket på det här med bloggar och hur det fungerar hur fort det går att nå ut och hur stort det är, att det finns människor som livnär sej på att just skriva bloggar.
Förr i världen fick man ju skriva en bok eller starta en tidning om man ville nå ut med sina tankar och funderingar.
Eller kanske skriva ett flygblad de gick ju förstås med.
Det var iallafall mycket mer besvär än vad det är idag.
Det finns ju bloggar om allt, vad man än söker på så dyker det upp en blogg i ämnet och det är väl intressant att man kan och får skriva om precis vad man vill, visst är Sverige fantastiskt.
Yttrandefrihet är verkligen ett vacker ord.
Jag googlade de ordet och de kom upp hur mycket som helst, och det var väldigt givande läsning.

Jag har ju fått en del mindre trevliga kommentarer här emellanåt på min blogg, vilka jag har svarat precis hur jag har tyckt och hur jag har uppfattat dom.
Och nu läste jag något trevligt som jag ska försöka att leva efter.
I ett fritt land har varje person rätt att uttala sin egen åsikt och alla andra personer har rätt att inte lyssna, det var en Nisse vid namn Norman Collie som tydligen har myntat dom orden.
Vi lever i ett fritt land (väl?)
Tänk vilka rättigheter, du kan både få säga vad du vill och när någon annan säger något kan du välja att inte lyssna på det.
Ungefär så ska jag bemöta såna saker med i framtiden, jag kommer att fortsätta att säga min åsikt och i vissa fall ska jag välja att inte lyssna.
Vilket underbart liv jag har framför mej.

En annan sak som jag har kommit till insikt med under detta händelserika år i mitt liv är att det är omöjligt att leva ett liv utan en familj och vänner.
En partner är inte omöjligt att leva utan, det har jag gjort förr och kommer att göra  framöver med ett tag (måste ju skilja mej först).
Men familj och vänner  har jag verkligen förstått att jag inte kan klara mej utan.
Jag har insett vikten av att ha ett jobb att komma tillbaka till när min långa underbara mammaledighet är över, det är minsann inte alla som har ett jobb att gå till. Inte ett som är så välbetalt iallafall.
Jag har insett vikten av att ha ett bra och billigt boende, så att jag har möjligheten att vara hemma med min lilla tös.
Jag har insett vikten av att våga be om hjälp, att det inte är något fult. (jag vet att jag kan bli bättre, men jag är på väg iaf)
Insikten att det inte är försent att lära sej nya saker bara intresset finns där, bara kolla här, jag kan ta hand om ett barn helt själv utan några större problem, ja lite små justeringar i bland bara.
Jag har lärt mej det här med datorer, en sak jag aldrig trodde jag skulle fixa och klara av när min sk fru drog.
Och nu är jag nog vassast i byn.
Vi klara att resa och åka vart vi vill myset och jag, ja på det hela taget fixar vi allt, med hjälp av familj och vänner.
Det känns som om jag har blivit en sundare människa, kommit till insikt med vad som är viktigt i livet.
Att ha en fru (en dålig sådan) är definitivt inte de viktigaste för mej, och har nog aldrig varit heller, för som sagt så var det hon som var överkåt på att få ringarna på fingret och inte jag.
Sen att jag inte hade bättre vett utan gifte mej med en sån opålitlig, falsk och feg människa, ja det får väl stå till mej då.
Men man lär sej väl av sina misstag.

Gårdagen gick ut på att handla och städa, de är ju kul ibland.
Var inne på gröna skylten, jag tror inte jag satt min fot där på tre år, men jag behövde köpa några flaskor rödvin, och jag som är helt tappad bakom en vagn vad det gäller det, kände svetten pärla sej när jag så hur många flaskor det fanns att välja på.
Men jag hade tur, mamman till en vän jobbade där, så jag ropade till mej henne, sen löste vi det hela jättesmidigt, om det var bra val ja de återstår väl att se.
Investerade även några flaskor pilsner, de var verkligen konstigt att handla när man vet att man inte ska dricka de själv.
Ja tiderna förändras...

Nu är morgonpromenaden avklarad, lite soffhäng, sen blir det badbaljan för lilla fröken Vilhelmsson.
Och i kväll får vi långväga besök, det ska bli så roligt att äntligen få ses igen, saknaden har varit stor.
Vi får se till att de inte blir så långt mellan besöken framöver, energigivare växer inte på träd så dom får man hålla fast i.
Jag ser fram emot så mycket denna helgen, och det verkar som om solen tänker hjälpa till och förgylla dagarna....
De går bra nu.


När jag ser denna fantastiska vackra varelse så förstår jag inte överhuvudtaget min sk frus val, hon måste vara den oklokaste människa som går i ett par skor. Det är ju inte utan att man ibland undra hur hon mår.

Jockarp.

torsdag 10 mars 2011

Snuva...

Myset och kamphundarna...


Ja nu har jag skrivit om dåliga gener så länge, så nu orkar jag inte med det mer, på ett tag iallafall. Men visst är det väl intressant.
Man skulle kanske bli genforskare, eller inte.

Men jag vill ändå ge Jenny ett svar på hennes kommentar i gårdagens inlägg.
Man får ju helt klart tycka vad man vill om det jag skriver.
Och det är klart att en tjej som är i tonåren kanske inte kan förstå hur det är att behöva faca min vardag pga dom val hennes faster nu gjort.
Men har man inte torrt på fötterna eller för den delen inte är torr bakom öronen så tycker jag nog inte heller att man ska dömma min handling, att jag gör hennes fasters liv till ett helvete som hon nu påstod att jag gjorde.
Såna påhopp köper jag inte.
Är hon gammal nog för såna ord så är hon gammal nog att få ta del av sanningen om hennes faster.
Sanningen är grym, fråga mej.

Men tack för synpunkten och ärligheten, de betyder allt i mitt liv som pågår.

Vad det gäller min lilla solstråle, så strålar det bara mer och mer, nu har hon kommit på att det är roligt att leka med sin mammas halsband och hår, ja det kanske är läge att göra slag i saken att klippa av sej håret, för det lär väl bli kortare och tunnare för varje dag som går nu.
Ögonen blir mörkare och mörkare nu på myset och de gillar vi.
Nu har hon även börjat att bita efter mej, hakan, näsan och halsen ligger mest pyrt till, men man kan inte sluta le, hon är ju bedårande söt mitt lilla gryn.
Mormor och morfar tyckte att hon blivit jättestor och stark på dom veckorna dom var bortresta, mormor tyckte att Mollie inte var så söt längre, att hon hade tappat mycket hår.
Jag valde att inte lyssna riktigt på det örat.

Vi har varit ute och kört lite med, i går var vi ute på mitt jobb och ombesörjde lite pappers påskrivningar.
De var trevligt, och Mollie var faktiskt vaken. Nästan så man får kryssa i taket.

Vi fick ju gå på ett återbesök hos tandisen med, lagning av hål, när han frågade om jag ville ha bedövning så flinade jag bara och sa, vad ska jag med den till....Har precis fött barn du så de lär inte behövas bedövas för att fylla igen ett litet hål i en tand :)
Men tydligen var det hälften av alla patienter som använde bedövning när dom skulle laga ett hål, jag tycker det lät mycket.
Jag kände iallafall inte ett skit.
Mollie blev omhändertagen av en tandhygienist som inte hade något att göra, dom fann varandra för det hördes inte ett knyst.
Ja nu är det avklarat iallafall så nu blir det inte besök förens om ett och ett halvt år. Skönt för hålet kostade mej 795 spänn och innan dess var det ju undersökning, men de har jag förträngt vad de räkningen gick på.

Pysslade här hemma inför kalaset, de är mycket att tänka på, men nu är bord och stolar på plats, det är 35 personer som ska husas, så de tar lite tid att få allt på sin plats.
Har även fixat menyn, det är inte det lättaste när man har några som är vegetarianer och någon som inte tål skaldjur, nötter kokos och mandel. Puh här gäller det att vara med så det inte blir allergichock och sjukhusvistelse på kuppen.
Mysets klänning är tvättad och struken, hon kommer att bli otroligt söt i den.
Den är inte som vanliga finklänningar, men vi är ju inte så vanliga heller, varken hon eller jag.
De blir på vårt sätt och det tycker vi blir bra.
Det enda orosmolnet är att myset är snorig, ganska reält med, vi hade en jobbig natt, dag och kvällsnattning i går, men hon är pigg så det är nog inte så farligt, jag hoppas att det har snorats färdigt till helgen.

Sen var det de här med bensinpriserna, varför pratar alla om dom? Vad är det som har hänt?
Jag har inte skänkt de en tanke på fyra år.
Lever jag ett så bekymmersfritt liv?
Kostar det bara pengar så är det väl billigt eller.
Ibland önskar jag att min värld också hade kunnat snurrat runt bensinpriserna...
Men de kommer kanske.

Nu bär det av mot nya äventyr  för myset och mej.


Sällskap i gymmet..

Full fart i Jockap.