underregnbågen.se

Blogg listad på Bloggtoppen.se

lördag 30 april 2016

Fredagsmys......

Vad månne det bli?


Ännu en hektisk vecka har nått helgen. Det flyter på bra och vi kommer framåt även om vi ibland tar ett steg bakåt på jobbet.
Kvällarna har inte blivit allt för sena och jag har varit hemma i vettig tid ett par dagar.

Myset har varit på gympa, hon har cyklat. Promenerat med hundarna och busat.
Höjdpunkten på hennes vecka var nog ändå när dom på dagis skulle försöka att hålla Sverige rent, skräpplockardagen.
Hon har pratat om den dagen som om hon skulle på ett tivoli.
När vi på morgonen körde till dagis så sa hon förväntansfullt:
-  Detta är den bästa dagen på dagis på hela året.
Jag flinade och njöt av mitt lilla pyre.

Fredagseftermiddag och klippning stod på agendan.
Jag flexade ut tidigt och drog till frissan, myset var redan på plats. Hon löste fin fem fel och klippningen gick fint. Hon tog bara topparna, hennes plan är att hon ska ha lika långt hår som sin mamma. Vi får väl se det, hon tröttar kanske innan.

Kvällen med kärleken och det var verkligen behövligt. Bara vi två.
Jag mötte fröken flickvän i badrummet efter att jag lämnat av myset på undantaget, hon var bedårande vacker i sin klänning.
Vi for till Karlshamn och till en restaurang. På restaurangen utspelades en teater och gåtan på det mord som skedde skulle besökarna lösa.
Mellan akterna serverades det underbart god mat och dryck.
Min bordsdam blev under kvällen bara vackrare och vackrare, jag hade stora problem att hålla ögonen i från henne.
Lite miljöombyte gör susen för förhållandet ;)
Mordet löstes och efter fyra timmar vände vi hem mot byn igen. Inga barn hemma vilket var väldigt ovanligt och mysigt. Vi tände lite ljus och njöt ännu mer av varandra. Jag somnade efter midnatt lycklig i fröken flickväns famn.
En helt perfekt kväll.

Lättlevt.

Konstnärs affären :)



Jockarp.

måndag 25 april 2016

Övertid....



En vecka som bestått av arbete från morgon till sena kvällen är till ända. Jag avslutade veckan lördag kväll klockan 21,00. Dessa sena kvällar har medfört att myset har sovit över hos mormor och morfar en natt och att hon blivit upphämtad väldigt sent dom andra kvällarna. Jag har sett henne tio minuter och det har varit tid då tänderna ska borstas och sagan ska läsa. De har alltså varit en mycket icke rolig vecka med familjen.
En meningsskiljaktighet med fröken flickvän gjorde inte precis heller veckan roligare. Vi löste den förvisso men tiden innan lösningen var inte rolig.

Jobbet däremot har varit intressant och givande. Det har handlat om ventiler, pumpar, vakuumtankar, flis, bark, transportband, skruvar, avlopp, lut, oljor, vatten och mycket mycket mer. En salig blandning och väldigt utvecklande.
Vi har lyckats med att få igenom materialet i alla ändar, flisen till stack och barken till sin plats. Mycket arbete kvarstår för att få linjen att prestera så som förväntat men vi är helt klart en bra bit på vägen.

Vi har varit ett bra gäng och vi har jobbat strukturerat tillsammans, vi har skrattat hejdlöst av roligheter och av trötthet. Med trettio timmars övertid så är man trött och med det fnittrigare än vanligt ;)
Vi har ätit gemensamma middagar på restauranger vilket har tightat oss än mer.
Detta härliga gäng kommer bli den absolut största saknaden efter det avslutade projektet, just nu vet jag inte hur det ska gå.

Löpningen har fått stryka på foten en hel del under veckan och söndags morgonen bestod därför av en väldigt tidig uppstigning. Jag sprang två timmar på frostig mark och solen stigandes på en klarblå himmel. Jag sprang på stigar och på skogsvägarna och jag njöt i fulla drag. Jag sprang sakta och bara njöt av naturen, de slog mej att björk och bok denna vår slår ut samtidigt. Det är inte ofta det sker. Vitsipporna stod i full blom och den tinande frosten droppade från grantopparna en helt fantastisk upplevelse.

För att få in mer löpning tog jag en tur i mördabacken innan middagen. Jag samlade in nästan tre mil. De var viktigt mil det. Dom rustar mej för ännu en extremt tuff vecka.



Jockarp.

onsdag 20 april 2016

Press....



Det är en oehörd press på hela gänget som jobbar stenhårt med att få i gång en helt ny fabrik i fabriken. Denna pressen får inte gå överstyr så att olyckor och skador sker. Av ett enda felsteg kan det bli fruktansvärda konsekvenser. Vissa tappar humöret och låter det gå ut över andra, andra som vill lika mycket och kämpar lika hårt. Jag är orolig.
Just nu är jag stolt över hur projektet har genomförts och över det jobbet jag själv gjort, men det kan bli ett fiasko på en sekund, en allvarlig olycka med personskador som följd. Jag är inte lugn förrän vi stänger projektboken och lämnar över nycklen.

Med detta i tankarna största delen av dagarna är det än viktigare att ha en del i livet som balanserar upp. Och det har jag. Jag tar löpturer klockan fem på mornarna och jag njuter varje steg. Jag umgås med min familj och främst då mitt mys, hon får mej att begripa vad som är viktigt när jag tappar det.
När hon säger till mej att hon älskar mej och att hon vill kramas då vet jag att jag gjort rätt även om det ibland känns fel.

Hon skulle besöka tandläkaren så jag tvingade mej fri mot protester. Stenhårt sa jag att jag har något som är viktigare än ett projekt, det finns andra som kan täcka upp en eftermiddag för mej.
Detta blev en toppen eftermiddag. Vi fikade, vi kramades, vi shoppade, vi kramades, vi lekte, vi kramades, vi badade, vi kramades, vi spelade fotboll och vi kramades.
Så mycket kraft jag fick vilket jag vet att jag behöver.
Jag satte mej ner och pratade med min dotter om att jag förmodligen har en tuff vecka på jobbet att vi kanske inte ses så mycket men att hon kommer få vara med mormor och morfar.
När hon svara mej med att det går bra mamma jag tycker det är bra hos mormor, vi pysslar och leker.
Det är så enkelt i bland att prata med en femåring, lika ofta är det väldigt svårt. Men många gånger är det inte så stor grej för dom som det är för oss vuxna, självklart är det lika ofta som en sak är mycket större för en femåring än för en vuxen. Men slutsatsen är att det är ofta som jag tror att myset ska reagera negativt som hon vänder det till något positiv och jag älskar det.

Vad jag mer älskar är att Herr Winnerbäck nu är på gång med en skiva och även släppt ett härligt litet smakprov. Bra där Lasse.

Det gick förövrigt väldigt bra hos tandisen, inga hål, välskött och bild togs så vi har koll på sexårständerna. Det noterades även att en liten tand är på väg att vilja lämna. Vi får väl se när det sker.




Jockarp.

måndag 18 april 2016

Bro....

Cykelverkstan...


En ledig dag, så ovant.
Den var enkel att fylla, jag ställde klockan och halv sju var jag ute med mina löpardojor. 2.2 mil slutade turen på, tanken var något längre men lite kroppsliga bestyr gjorde så att jag avbröt i stället för att fortsätta. Det är inte alltid enkelt att vara kvinna.

Frukost med familjen. Mollie hade varit tydlig med att hon inte skulle äta förrän jag kom hem. Det var ovanligt och underbart att avnjuta gröten och kaffet runt fullt köksbord.

Vi tog en liten cykeltur och lite servic på cyklen sköttes undan, luft i däcken och en spänd kedja, nu är vi på banan igen.
En kopp kaffe slank ner på undantaget.




Fröken flickvän och fröken bonus var på äventyr men vi andra roade oss med än det ena och än det andra
Lite pyssel och målande med myset och mini genererade i energipåfyllning. Vissa dagar ger familjen väldigt mycket, söndagen var en sådan dag. När dom två kreativingarna kommer ihop sej kan vad som helst hända. Lite kritor och en cykel, vips var den nymålad ;)

Ja det var mycket cykel och det är skoj att hon gillar det så mycket. Vi lastade med den och for in till stan. In till bron. Den angrep vi i full vind från sidan och vi fick kämpa på. Vi körde över den och kom till lekplatsen, där hängde vi en stund. Liten värld, hux flux kom kusinen med mamma till platsen. De lektes en stund sen cyklade vi tillbaka, vidare till ICA för att köpa lite grädde, vi lyxade till söndagen och slog till med varsin glass. Så jobbar vi.

Kvällen bestod av att laga lite god mat och äta den, lite tittande på teve och vips var denna helgen över, det var en kort rackare.



Jockarp.

lördag 16 april 2016

Nymålat och regnbus.....

Nymålat i Jockarp ;)



En mycket tuff vecka går mot sitt slut. Jag har befunnit mej mesta tiden av dygnet på bruket. Jag har varit hemma och sovit och ätit, träningen har varit minimal och busandet med barnen likaså.
Jag fick gå upp klockan fem för att springa en tur på 8 km, hemma innan sex och in i duschen. Allt för att kvällarna ska kunna gå oavkortat till familjen.
Dom små har inte märkt någon skillnad, knappt fröken flickvän heller, hon har sovit som en gris när jag gått upp ;)

Regn är kul....

Jag skulle springa mitt första ultralopp idag men det blev inställt för min del, i stället blev det en dag på bruket. För första gången har jag fått fatta ett aktivt beslut och hoppa över min fysiska och så viktiga ansträngning (löpning). Skulle jag valt att springa loppet skulle det betyda en hel dag från hemmet och familjen. Jobbet hade krävt min närvaro under söndagen och alltså hade det blivit noll tid på hemmaplan under helgen, detta vore inte okej. Så ja, det var en enkel lösning. Jag fick byta löpning med arbete.
Jag vet att vi är inne i ett skede på jobbet som kräver mycket av många, men jag vet även att det är övergående och nu när jag hittat en lösning på att kunna springa kortrundorna redan klockan fem på morgonen känns det helt ok.
Dom långa passen måste fortfarande ske under helgerna, och redan i morgon har jag planerat in ett långpass. Jag är nämligen helt medveten om att man springer inte mellan Sälen och Mora utan att träna. Och tiden börjar faktiskt bli knapp.

Myset har det inte gått någon nöd på under veckan, hon har blivit lämnad på dagis av fröken flickvän och hämtad tidigt av mormor, hon är lycklig när hon får kampera med mormor och kamphundarna. Hon njuter i fulla drag när hundarna är med och hämtar upp henne på förskolan sen är det lek till jag kommer och hämtar henne.
Hon ska ha det bra även om jag måst jobba mer än vanligt och det viktiga stunden med nattning har vi haft. Vi har småpratat om månen och om planeter och stjärnor, det är underljuvligt att ligga och filosofera med en människa som ser på livet med helt andra ögon än en själv.
Jag är lyckligt lottad.
Mysa är viktigt...


Jockarp.

måndag 11 april 2016

Cykel, Cykel....

Bubbelbad har fått en ny innebörd.


Att jag ska springa ett ultralopp på lördag kom inte som en överraskning precis, jag har varit anmäld en längre tid. Däremot så var inte Paris marathon inplanerad just då. Två veckor mellan så krävande lopp är inte optimal och jag har velat fram och tillbaka en veckas tid nu på hur jag ska göra.
Traillopp i fruktansvärd stigning, på små stigar nere i Brösarp är inte det lättaste.
Men ett beslut har nu fattats och det är att jag ska genomföra det. Jag mår prima fysiskt, ja förutom mina tår som håller på att ge upp helt, men den smärtan tror jag mej kunna hantera. De ska bli väder som är perfekt för mej och det finns en bra plan för min dotter. Det som är lite småjoxigt med loppet är att dom inte delar ut vatten på flaska eller mugg så allt måste bäras med och fyllas på i egna privata behållare. Det är ovant för mej. Jag räknar med att vara ute i ganska många timmar och jag ska angripa loppet med en ödmjukhet, detta är helt nytt, men ack så spännande.
Fastkörning på stranden....


Jag tog en tripp på sex km under morgonen, mest för att få igång kroppen och att ha träningen för dagen gjord.
Myset var hos mormor och självklart cyklades det en hel del.
Detta fortsatte sen, vi drog ner till Hörvik för att gå på Fiskerian och med oss hade vi myset cykel. Vi cyklade på stranden och vid småbåtshamnen, underbart härligt.
Middagen intogs och det var supergott.
Ännu en liten tur på cykeln sen körde vi hemåt. Jag hann knappt få ut cykeln från bilen förrän hon skulle på den igen. Vi tog en tur på berget upp för de värsta backarna. Vi stoppade till och plockade en stor bukett vitsippor. Ljuvligt.

Kvällens mat som ställdes på bordet var en kyckling korma gjort totalt från grunden och det var så gott så jag längtar redan till den kommande matlådan.
Mat är en trevlig del av livet.

Vårt blommiga köksbord ;)

Jockarp.

söndag 10 april 2016

Skattjakt....



Jag känner mej ikapp med kaloriintaget och vilan efter loppet. Jag vet sen tidigare att kroppen kräver mycket av mej dagarna efter. Den suger i sej energin den får av matintaget och jag njuter av det. Jag välter i mej det mesta jag kommer över och ändå kräver kroppen mer.
Jag har vilat i sex dagar, på tok för länge med tanke på hur fräsch jag var efter loppet. Men jag kände helt enkelt inte för att springa. Men så plötsligt en frostig lördagsmorgon kändes det rätt. Jag snörade på mej skorna och begav mej ut klockan sju på morgonen, solen steg upp över Vesan och luften var frisk. Suget efter att låta muskelfibrerna känna samma känsla som i Paris gjorde att jag siktade in mej på mördabacken. Njutningen var total, jag tog det lugnt uppför, tänkte på varje steg jag tog, peppade mej om att jag är i mitt livs form, att jag var stark.
Resten av turen log jag över min styrka, jag log åt vitsipporna som öppnade upp sina blommor när solens stråla värmde dom. Våren ger styrka.

På skattjakt....

Fröken flickvän drog på träning och jag och myset gjorde pannkakasfrukost. Det stektes till höger och till vänster. En härlig morgon.
Efter frukost pärlade vi lite pärlplattor, myset var tvungen att stilla sin pysselgen.
Jag stod ut en stund men sen gick det inte längre, jag föreslog ute aktiviteter.
Hon köpte det och jag körde ved medans hon lekte med kamphundarna i trädgården.

Svetten öste av mej och en dusch fick piffa till mej. Det väntade utfärd. Vi körde till Karlshamn och Boön. Där slog vi oss ner på klipporna och jag la mej ner i fröken flickväns famn och lyssnade på vågorna som lugnt slog in mot land.
Jag hade med mej chokladguldpengar som jag kastade iväg när myset inte såg, när hon sen hittade pengarna blev hon helvild. Skattletandet varade en bra stund men sen tog hungern över.
Vi körde till Vägga för matintag.
Myset och jag valde pastasallad med kräftstjärtar och räkor, fröken flickvän tog vin kokta musslor. Det smakade himmelskt.

Sen eftermiddagen bestod av en cykeltur till kusinerna och där busades det hej vilt. En helt perfekt dag alltså. Lättlevt.



Jockarp.

torsdag 7 april 2016

Syning....



Vi kom hem sent efter vår Paris tripp och myset somnade bums.
Mormor tog ledigt från sitt jobb för att myset skulle slippa gå upp allt för tidigt, i stället tog dom det lugnt och åt bacon och ägg till frukost, dom satt och myste lite i soffan innan det var dags för avfärd till dagis.
Alla som ska börja skolan går i något som kallas för sexårsklubben och för dagen skulle dom till gympasalen för att träffa andra sexåringar. Mormor skjutsade myset dit, vidare gick hela gänget tillbaka till dagis. Det hade tydligen varit en kul stund.

Jag var på jobbet i vanlig tid, men lite småtrött det var jag allt när jag vaknade av en underljuvlig fågelsång. Jag fattar inte varför dom börjar sjunga halv sex på morgonen. Sov...

På jobbet blev det lite snack om mitt lopp och det är alltid skoj att prata om det, jag är ju liksom väldigt stolt över min fysiska förmåga. En jobbarkompis berättade för mej att han börjat springa men att han var helt färdig efter ett par km. Ta det lugnt var mitt råd. Man kan inte gå från soffan rakt ut och tro att man blir en löpare som kan njuta av sin löpning, det tar tid för kroppen att vänja sej.

Jobbet flöt på fint och eftersom jag hade ett möte under eftermiddagen som slutade vid utsatt tid kom jag hem i vettig tid. Myset var redan hämtad och det var skönt att se henne på hemmaplan och att hon var vid god och pigg vigör.

Vi var ute och busade lite och hoppade hage, då är det vår. Lite ved kördes in under tiden fröken flickvän fixade med maten.
Det var några sköna timmar som gav energi. Jockarp är något visst på våren.


Lilla fröken har sytt nu igen ;)


Jockarp.

onsdag 6 april 2016

Paris, Paris....

En lekplats i Paris :)


Vi lämnade byn tidigt och några timmar senare stod vi och lokaliserade oss intill triumfbågen. Känslan var härlig.
Vi checkade in på ett tjusigt hotell några hundra meter från bågen och genom mitt fönster såg jag den. Kanon läge alltså.
Vi strosade runt lite på gatorna och vi åt en god middag. Allmänt lugnt. Dag två fortsatte i samma lugna tempo, vi tog en tur till Eiffeltornet och Mollie blev överlycklig, hon hoppade och tjöt vid tornet.
En båttur på Seine vilket även det betydde vila. Det var supermysigt att bara göra Paris utan en massa måsten, det flesta sevärdheter har vi redan diskat av innan om åren.
Tidigt i säng även denna kväll efter en god middag.

Den stora dagen började med en ensam frukost utan mormor och myset, det var skönt att kunna fokusera på sitt eget. Jag återvände snabbt till rummet och klädde mej i min löparutfit. Jag kände mej stark. Jag pussade och kramade myset och begav mej till Champs-Elysees. Denna fantastiskt vackra paradgata som nästan är två kilometer lång. Det vimlade redan av människor och det luktade starkt av tigerbalsam.
Jag tog några bilder och begav mej sen snabbt till starten. Det var hårt bevakat av poliser och helikoptern cirklade över våra huvud. 57000 människor med ett gemensamt mål. Den känslan måste upplevas för att förstå.


Sömnig på väg till starten...


Pang starten gick och jag sprang paradgatan ner. Det kändes underbart, jag var pigg och ofta under loppet tänkte jag på att jag befann mej i den vackra, romantiska och historiska staden Paris. Vi sprang förbi många kända platser och jag njöt.

Det första tre milen gick som vanligt superbra. En mara sägs börja där någonstans och det stämmer så väl. För dagen var jag pigg i benen men jag märkte att pulsen låg något högt, anledningen tror jag stavas värme. Det var hett i vårsolen och min kropp var inte van. Så var det för många andra också och för en del slutade det med ambulansfärd. Så ville jag inte att min dag skulle sluta så jag slog av något på tempot, detta skedde undermedvetet.
Jag sprang in i mål och kände att det fanns lite mer kraft i kroppen och jag njöt väldigt när speakern skrek att in i mål kom en svensk. Stolt över min nationalitet och över mitt lopp.
Det tårades i ögonen när jag fick min 6:e maraton medalj runt halsen.
Denna gången var jag ensam vid målet men jag gladdes enormt även om jag inte kunde dela den med någon nära och kär.
Jag fick min tröja och började gå mot hotellet. Jag kände att innerhållet i min magsäck bestående av apelsin, banan och vatten ville ut. Jag släppte allt i en rabbatt intill målfållan. Underskönt att få ut all mjölksyra och genast känna sej i form för att fylla på med mer näring. Den känslan kommer nog enbart efter ett marathonlopp ;)
Jag lufsade hemåt och innan jag kommit fram möttes jag av en storleende Mollie och mormor. Så skönt att åter se dom.
Av 57 tusen löpare kom 41 tusen i mål och jag hade 15088 personer framför mej. Mer än godkänt alltså. Tiden blev 04:01:47. Lycka.

Dagen efter var jag i topptrim, något lite stel och jag kände tydligt att två tånaglar kommer att lämna mina fötter. Men självklart var det värt det.


En kanondag i parken......


Vi drog i väg tidigt till Disneyland, det skulle bli en heldag för myset och hon hade verkligen superkul. Lite småköer men hon stod ut. Hon åkte och åkte och hon sprang i labyrinter, hon åt popcorn och pannkakor. Hon skrattade och hon kramades. Hon var lycklig som en lärka. Skönt att se.
Vi vände inte hem förrän sent på kvällen med tåget och alla var nöjda och tillfreds.

En härlig resa till en underbar stad där jag än en gång måste tacka mina medresenärer som gör detta möjligt för mej. Tack.


Stolt givetvis...



Jockarp.