lördag 25 december 2021

God jul…..



Okej så här är det. Jag avskyr julen och jag har nog alltid gjort det. Varför vet jag inte. Men när man har världens bästa och julälskande dotter så får man minsann ta sej i kragen. Gården har pyntats julfint, julkolor och kakor fixade. Klapparna var inköpta. Tja allt var klart för den stora dopparedagen. Detta gjorde att jag hade massa tid till annat. Halv sju på morgonen stod jag i jobbarbyxor och kängor på fötterna. Mössan åkte på huvudet och sen gick jag ut. Ved kördes på skottkärra in i källaren. 

Mollie vaknade och hörde av sej. Vi tog en promenad med miste K på berget innan det var dags för varm choklad och sista avsnittet av julkalendern. Vi satt tätt tillsammans i soffan och smuttade på det goda. En fin avslutning på programmet vilket var fint sådär på julaftonsmorgonen.

Mollie pysslade med sitt och jag fortsatte att köra ved, snön vällde ner och det blåste hårt. Jag tog en paus från jobbet och gick in i verkstad och svarvade mej en ljusstake. Mysigt. 

När jag kom ut såg jag att en häst rymt från hagen så den fick jag försöka lura in i stallet och låsa in i en box (det blev förmodligen i fel box) kall som en isbit gick jag raka vägen in och hoppade in i duschen.

Vi la oss i soffan och började titta på Hobbit filmen. Jag somnade som en stock. Jag hörde Mollie säga något om att du tittar ju inte mamma. Nä men jag lyssnar mumlade jag.

Innan klockan slog tre klampade vi in på undantaget. Vi såg stearinljuset tändas sen var det Kalle. Jag låg nära Mollie i soffan och herregud jag somnade igen. Jag fick ju nästan skämmas lite. Jag vaknade iallafall till julklapparna skulle delas ut.

Dags för julmaten och den slank ner i stora mängder. Efter det var det julklappsspelet som avlöstes med spelet Mig. Det lirade vi ett par vändor innan det var dags att bege sej hem igen.

Temperaturen stod på minus 8 grader. Jag var bara tvungen att gå ut på altanen och ta mej ett julaftonsdopp. Det var inget vidare att ta sej upp ur det varma vattnet, det var ihopbitning av tänderna minsann.

För en julhatare som jag så tycker jag att dagen förflöt väldigt enkelt. Så god jul alla fina.



Jockarp.

fredag 24 december 2021

Arla morgon……


Shou sugi ban en japansk teknik.


Många sjuklingar och människor som vill vara lediga innan jul. Det var anledningen till att jag lillejulafton klev upp 04:00 och staplade pinnar i 8h. Man får försöka hjälpas åt. Men nu väntar lite välbehövligt jullov ihop med min dotter.

Mollie hade under dagen hjälpt mormor att städa inför julen, morfar satte in granen och myset klädde den. Bäst teamjobbet minsann.

Kvällen blev fantastiskt. Det var så längesen jag och Tant N drabbade samman men nu fick vi till det. Till uppesittarkvällen. Lite turbulent gällande duttande och glädjen var stor när hon duttat fram 25000 kronor. Att det sen visade sej att hon tagit helt fel siffror gjorde inte det hela mindre roligt precis ;) jag slog till och vann en hundring vilket jag var väldigt glad över. Självklart hade jag önskat att det var Mollie som pluttat fram det. Jag tror hon hade blivit väldigt glad.

Hemma i byn var vi sent och det blev hopp i lopplådan bums. Det hade varit en lång dag.


Myskväll….


Jockarp.

tisdag 21 december 2021

Fullrulle…..


Herregud vad vi har legat i. Grillning på torget mitt i julyran med Handbollsförening. Det var en trevlig stund, att prata med folk och samtidigt göra något bra för föreningen. Hemma klockan fyra på eftermiddagen igen och då drog vi igång med julbaket. Både pepparkakor och lussebullar. Kolorna hade jag levererat tidigare på dagen. Det går bra nu liksom ;)

Mollie har haft bestyr med sitt rum, alla kläder hon äger hade hon tagit ut och lagt på golvet. Jag informerade henne om att högarna skulle vara vikta och placerade i rätt hylla innan julen kom. Hon hade legat i minsann, för allt var vipps borta, jag har dock inte kollat vart kläderna ligger nu, men jag litar på henne.

Hon börjar bli en aning trött på skolan nu, hon pep lite om det häromdagen. Och som den förstående moderna jag är så sa jag till henne.
-Skit i att gå dit dom sista dagarna då.
Hon tittade på mej frågande och jag flinade lite, hon flinade hon med och sa:
- Så kan man väl inte göra.
-Klart man kan sa jag och la upp ett jätteskratt ;)
Jag vet att hon är alldeles för redig för att stanna hemma från skolan så jag var inte så värst orolig över att hon skulle vilja stanna hemma ;)

Jag har varit i verkstan och lekt lite, så himla mysigt. Jag testar nya saker och allt blir så vackert. Jag lägger ut krokar överallt gällande allt som handlar om trä och svarvning. Just nu har jag svartek på lut vilket känns enormt lyxigt. Och spännande.



Jockarp.

söndag 19 december 2021

Hon kan inte se…..


Hon kan inte se vad som finns i mitt hjärta om jag inte visar det. Vi hade en hel dag framför oss Tillsammans. Jag tog en sväng med Kennet på berget så han skulle vara nöjd sen begav vi oss i väg. Mot Kristianstad. Vi satt och småpratade i bilen. Vi höll varandra i handen, jag smekte henne på kinden, jag hade ett väldigt stort behov av att vara nära henne. Hon verkade känna detsamma. 

Vi shoppade, åt god buffé. Samtalade och skrattade en massa. Jag är flockledare i vår flock men vi är helt jämställda. En tillit till varandra och dom starka band vi har till varandra kändes så starkt. Känsla av lycka fyllde mej till brädden. Och hon kan inte se vad som finns i mitt hjärta om jag inte visar henne. Jag visade henne lycka, tacksamhet och kärlek. Det var det som fanns i mej.

Hemma efter en hel dag på stan och hon började slå in klapparna till jul. Jag avskyr klappar och jag avskyr julen. Men den är viktigt för Mollie och kanske blir den även viktig för mej en vacker dag. Hon var lycklig när hon höll på och jag fixade med annat. Hon frågade mej ibland vad jag tyckte och vad hon skulle skriva på etiketterna. Jag njöt av stunden trots avskyn.

Mollie gick upp och jag och en kär vän hoppade i badet på altanen. Det blåste snålt och månen var stark mellan molnen. Välbehövliga samtal. Timmarna gick och tre timmar senare gick vi upp lagom skrynkliga. Klockan var sen men Mollie kom och sällskapade oss vid godisskålen. Och där satt vi en stund alla tre.

Vännen åkte hem och jag kramade min dotter godnatt. Jag tackade henne för en formidabelt bra dag och sa att jag älskar henne. Hon sa som hon alltid säger innan jag stänger dörren till hennes rum. - Vi ses i morgon mamma, med ögonen. - Ja det gör vi hjärtat blir mitt svar.

Jag gick nöjt ner och kröp ner i min säng. Och det slog mej att det kändes som att jag ännu en dag hade lyckats visa henne vad som finns i mitt hjärta…..



Jockarp.

fredag 17 december 2021

Firar…..




Livet har blivit betydligt enklare. Efter att avtjänat straffet på två månader är jag nu åter fri. Jag tvättade bilen utvändigt och dammsög henne invändigt. Sommardäck byttes ut mot vinterdäck och hon ställdes åter på i trafik. Vi var redo. Och gosse vilken frihet. Jag körde Mollie till skolan och på vägen slog jag till henne lite lätt på armen för att få hennes uppmärksamhet, jag pekade på hastighetsmätaren och flinade. Kolla här då sa jag. 70 km på skylten och 70 på mätaren i bilen. Vad duktig du är sa Mollie och även hon flinade. 

Jag har satt fart på benen igen nu när snön nästan smält bort. Kennet och jag rasslade in en mil och det kändes helt underljuvligt. Herregud vad jag mådde bra.

När man har fina och hjälpsamma människor i livet så vill jag självklar betala tillbaka lite. Jag fixade därför en tårta för att fira lite. Det uppskattades. Så roligt att glädja.

Tårtdags…..




Jockarp.

onsdag 15 december 2021

Julgran och svarv…..




Mollie kom hem sent från skolan, men det var fortfarande lite ljus kvar av dagen. Vi tog oss upp i skogen för att hämta hem årets julgran. Hon gillar det, jag gillar det och Kennet gillade det. Vi fick tag på en helt lagom gran, som vanligt har jag hellre en lite mer ofin gran som jag huggit själv i egen skog än en perfekt gran som är inhandlad. Det är liksom känslan av att ge sej ut på granspaning som jag gillar bäst.
Tanken var att vi inte skulle ta in granen riktigt än men vi kunde inte låta bli. Så in med den och kläder och ljus på.

Mollie hade givetvis smugglat med sej en minigran hem, den satte hon i en vas som hon pimpade juligt. Hon fortsatte sen med att dra fram alla tomtar och änglar hon hittade och placerade ut dom i huset. Jag stannade upp, andades och räknade några siffror. Det är svårt när man inte gillar julen och förstå hennes entusiasm. Men jag försökte verkligen vara glad och peppande för hennes skull.

Jag har hängt i verkstan några timmar. Jag fick en beställning av en vän. Det är lite otäckt att göra något till någon annan när dom vet om det. Det blir liksom lite press. Jag blev iallafall nöjd över resultatet. Dock vet jag inte om den kommer hålla. Jag har snabbtorkat den i micron innan jag svarvade på träklumpen. Men jag hoppas den är okej.
Jag passade på att svarva lite mer när jag ändå var på plats och jag njuter verkligen av både arbetet och resultatet. 




Jockarp.

måndag 13 december 2021

Hjärtan……

Dom där två <3



Fortfarande är hela berget snötäckt. Jag har lagt löpaskorna på hylla några dagar nu. Det är inte värt det. Jag vill inte springa och skada mej.
Eftersom det har stått 12h pass på schemat över helgen så har det inte hänt så mycket annat.
Men Mollie har varit på handbollsmatch. Ibland spelade dom väldigt bra, ibland lite sämre men jag uppskattar att se henne i gympahallen.
När vi kom ut från avslutad match stod fröken särbos bil utan luft i däcket. Vi fyllde på lite vit sörja och pumpade upp däcket och det verkade minsann fungera. Det finns mycket bra saker idag. Skönt Allt att slippa fällkorset.

Mollie har varit på julbord med mormor och morfar på Eriksberg. När hon kom hem så var det korvsmakning. Hon hade delat upp korven i bitar och vi fick en varsin tandpetarna att plocka dom små korvbitarna med. Hon var ivrig att vi skulle gissa vilken sorts korv det var. Jag gissade fel och det tyckte hon var sååååå roligt. Det eftersom jag är ett väldigt fan av korv ;)

Det har varit sparsamma timmar på berget nu men ibland räcker det med några få minuter för att jag ska få energi och bli mer vaken och observant på allt som händer. Jag fann en sten som med snöns hjälp fått formen som ett hjärta. Jag tänkte på fröken särbo och log. Naturen alltså…..




Jockarp 


torsdag 9 december 2021

Ekorren…..


Bara jobb i sikte. Ekorrhjulet rullar på och det går inte att bromsa det just nu. Att det är en rejäl nerförsbacke gällande när jag får tillbaka mitt indragna körkort gör att jag ändå ser en ljusning i tillvaron. Det är inte mycket som behövs för att glädja ;)

Denna veckan andas vi handboll. Träningar och matcher avlöser varandra. Fyra dagar av sju ska min dotter stå i gumpadojorna på fötterna och en handboll i näven. Hon är glad och hon är med i ett fantastiskt team.

Jag fastnade en roterande del och nageln delades på mitten. Blodvite och smärta följde. En konversation i mitt huvud. Och frågan Hur dum får man bli? Ja det finns något som heter learning by doing. Inte alltid bra vill jag lova.

Det finns andra glädjeämnen i mitt liv just nu och det ska jag absolut njuta av.



Jockarp.



lördag 4 december 2021

Nya alster……


Ett riktigt vinterland. Ja det är så det är just nu. Allt blir med det lite långsammare, lite tystare. Att inte ha något körkort denna tid gör mej faktiskt inte så mycket, jag är bara glad över att slippa köra.

Fröken särbo har kommit och dagarna består mestadels av svarvning och att leta och förbereda material för nästa vackerhet. Vi har kommit igång ordentligt och det är farligt mysigt. 

Mollie har haft pulka med sej till skolan varje dag och hon är verkligen lycklig i det vita som omger oss. Hon har varit på handbollstränings i veckan och snart stundar det nya matcher. 

Jag har gått klart en utbildning som jag tycker var mycket givande. Intressanta ämnen och en rejäl ögonöppnare. Att jag fick träffa en hel skara av trevliga människor var minsann grädden på moset. 




Jockarp.

måndag 29 november 2021

Oklädd……

Från denna till

Denna…



Efter nio timmars sömn var jag redo att möta en regnig november morgon. I regnkläderna och vidare upp på berget. Jag gick inte i nån raketfart utan lufsade mest fram på stigarna. Kennet var det lite mer klipp i.

Vi väckte Mollie vid halv tio och vi hade morgonmyset klart i huvudet. Den första advent skulle vi nämligen göra varm choklad med marshmallows och grädde. Mollie var pigg och det gick snabbt att sno ihop den varma koppen. Vi satte oss i soffan och småpratade medans vi njöt. Jag tände ett ljus och Mollie drog av dikten om det första ljuset.

Vi drog igång busungarnas låt. Tomten jag vill ha en riktig jul på stereon och jag pillade fram texten. Sen sjöng vi för glatta livet tillsammans ;) anledning till det var att Mollie hade den i läxa till den kommande lektionen i musik.

Hon gick upp och jag gick ut. Jag var i verkstan stora delar av dagen och jag levererade från träd till ljusstake. Det var ett experiment och det var kul. Två nya och väldigt olika ljusstakar står nu klara i det Måndagårdska palatset.

Vi åt middag i soffan och kollade på frågeprogram. En lugn stilla stund vilket behövdes. Min dotter satt fortfarande i morgonrocken. Hon hade inte ens lyckats få kläder på sej under dagen. Herregud.




Jockarp.

söndag 28 november 2021

Fest….



Tre nätter i vedsvängen och uruselt med sömn. Jag har släppt det där för längesen. Inte värt att hetsa upp sej. Jag sover liksom inte mer för det.
Jag kom hem klockan sex lördag morgon och klockan nio satt jag i bilen igen med en termos kaffe på väg till Eslöv. Det var dags för handbollsmatch och jag vill gärna vara med och stötta och heja på laget.
Mollie dundrade in två mål vilket gjorde mej superstolt. Det var jag inte sen att berätta för henne.

Vi var inte hemma förrän på seneftermiddagen och Mollie var helt slut. Hon somnade på soffan och jag lät henne va. Jag fick upp och städade hennes runt, fixade och donade och gjorde det fint inför hennes stundande 11-års kalas.

Jag väckte henne och hon var helt slut. Jag lätt henne vara och hon fick komma igång igen i sitt eget tempo. Gästerna rullade in. Och till bords sattes sju kompisar. Jag hade fixat pizza. Jag köpte tre familjepizzor vilket var en felbedömning. En åts upp dom andra fick jag frysa in :) 
Tjejerna hoppade i plurret och där stannade dom i över en timme. Sen var det dags för tårta. Den hade vi fixat själva och Mollie var så stolt. När jag kom med tårtan och tänkte dra av en sång för min dotter stoppade hon mej. Du får inte sjunga mamma. Nähä inte? Jag respekterade henne men när en av hennes kompisar ställde sej upp och sa! Nu ställer vi oss upp och sjunger för Mollie så gick det bra att även den tårtbärande mamman fick sjunga med.
Ljusen blåstes ut och jag lämnade dom runt bordet.

Halv tio avslutades festligheterna och jag gick och hämtade Kennet som hängt på undantaget under festen. Hem och jag formligen rasade i sängen. En intensiv men fin dag var till ända och jag somnade minsann helt ovaggad.

Ett tag sen ❤️



Jockarp.

tisdag 23 november 2021

11 år…..

En nyvaken elvaåring…

Jag tassade upp tidigt, pannkakssmeten stod redo i kylen. Bara att dra igång alltså. Under tiden dom gräddades gjordes dom sista förberedelserna, ljusen tändes och jag sjöng upp mej :)

Med ballonger och paket tog vi trappan upp till övervåningen. Jag sjöng och Kennet hoppade runt och jagade ballongerna. En elvaårig tjej mötte mej med sömndruckna ögon. Hon log och det gick en il av tacksamhet genom min kropp. Tårarna brände. Det är bara hon och jag. Vi har hittat vår egen väg under elva års tid. Men på födelsedagar blir det ändå märkbart hur liten vår familj faktiskt är.

Hon blåste ut ljusen och kramade mej och sa att hon glömt att det var hennes födelsedag. VA!!! Sa jag. Hur kan du glömma denna speciella och fantastiska dag, det är ju den viktigaste dagen på hela året. Vi kramades igen och hon började öppna sina paket. Hon var så tacksam för det hon fick, men jag ursäktade mej ändå att hon bara fått mjuka presenter. Hon åt sin lussebulle och gullade med sin lille hund som precis bitit sönder två balkonger.

Pannkakorna slank ner sen väntade det en dag i skolan för fröken elvaåring. Själv tog jag Kennet på en mils löpning på berget. Vi behövde det båda två. Jag fyllde sen upp källaren med ved. Jag älskar att ha fullt på lagret. Sen blev det verkstads häng. Jag eldade i kaminen, städade hela utrymmet, fröken särbo hade varit stressad sist hon var där så allt var upp och ner. Två skottkärror med spån efter svarven sopades ihop och forslades bort. Jag färdigställde en skål av rötad Björk och startade upp med ett nytt projekt. Men tiden flög iväg och plötsligt stod hon där igen. Hon den viktigaste lilla människan i mitt liv. Jag frågade hur dagen varit under tiden vi åt. Sen spelade vi en runda kallaha. 

Hon somnade på soffan en stund och jag lät henne vara. Klockan slog 18 och då skulle vi fira med tårta. Mormor och morfar kom och med sej hade dom sina små kamphundar. Efter tårtintaget. Fortsatte vi spela spel. Så himla mysigt. Hon och jag och Kennet i soffan. Vi är lyckliga tillsammans.

Handboll och Terrier….


Jockarp.


onsdag 17 november 2021

I väntans tider……




Jag aktiverar mej vilket är bra, löpning och promenader på berget. Och sen jobb. Mycket jobb. 
Men vi har hunnit med en hel del annat med. Bland annat har vi fira min far på farsdag med ett restaurang besök. Mollie älskar att fira, typ allt. Jag är lite mer tillbakadragen när det gäller det just nu. 

Jag väntar fortfarande på den där Remissen, att det ska dimpa ner ett brev i lådan med mer information. Posten kommer bara varannan dag här ute på landet nu för tiden och innan har jag brytt mej noll gällande det. Jag kan låta bli att kolla lådan veckor i sträck. Nu är det dock ett helt annat fokus. Jag har fullständig koll på vilka dagar brevbäraren kör förbi. 

Jag har suttit i verkstan och täljt, jag känner mej lite som Emil i Lönneberga nu förtiden. Jag har inte börjat tälja trägubbar än men det kommer kanske ;) Jag har även inventerat lite vedhögar som kommit hem, färsk björk, bär träd och ett träd vid namn Akacia. Jag blev lite extra intresserad av trädet när jag googlade det och det stod att det tillhör familjen ärtväxter. Hur långsökt är inte det liksom. Hur det är att tälja och svarva i det får framtiden utvisa.

En vän kom på besök och vi tog en löptur. Jag älskar att umgås och att röra mej. Vi tog mördabacken och när vi kom upp kände vi att vi hade så mycket mer att prata om så vi fortsatte att springa och prata. Jag blev uppdaterad på hennes familjeliv och på hennes nya jobb. Det händer en del i livet och när man ses för sällan så krävs det en längre uppdatering ;) 



Jockarp.

söndag 14 november 2021

Nya kläder…..

Design by Mollie


Det var längesen, väldigt längesen men igår när jag vaknade kände jag igen den där vidriga känslan. Ångest, det var bara en liten uns av smaken men det gör mej väldigt illa till mods. Jag vet vilken medicin jag ska ta. Det har jag lärt mej. Så jag klev upp, hoppade i kläderna och begav mej ut. Ut på berget. En timme strosade jag omkring i höstens färger, jag höll mej på stigarna där träden stod tätt. Jag omfamnades av det stora. Det var en skön känsla och när jag stod hemma på gården igen var jag fri från obehaget som startar upp min dag.

Vi gjorde inte så mycket mer under förmiddagen utan vi var tillsammans och fixade och donade i vårt hem. Det stod handbollsmatch på schemat för Mollie och jag skulle sitta i sekretariatet. Det gick sådär så vi fick ringa in experthjälp. Jag är så tacksam för den hjälpande handen. Matchen förlorades men jag tycker dom var duktiga ändå. 

När vi kom hem lagade vi middag och åt. Efter det så pysslade Mollie med en present till en av kamphundarna som snart ska fylla år. Hon gjorde en tröja av gamla kläder och på den klistrades det på reflexer. Att hon orkar ;)
Själv parkerade jag mej i soffan och var på det stora hela helt orörlig under kvällen.




Jockarp.

lördag 13 november 2021

Håruppsättning……




Efter en tuff dag blev det om än tuffare. Mollie kom hem från skolan, hon var pigg och vi satte igång och baka lussebullar. Inget konstigt med det. Baket gick fint.

Efteråt gick hon upp på sitt rum och nästa gång hon kom ner var hon blek och såg allmänt hängig ut. Hon kom fram till mej och kramade mej. Jag frågade vad det var men hon kunde inte sätta ord på det. En sväng på toa sen beordrade jag henne till vila i soffan tills middagen stod klar.

Hon såg en aning piggare ut och hon åt bra. Antagligen vara det väl bara nån magknip men det är ändå jobbigt när hon inte är helt hundra.

Efter maten blev hon bara piggare och piggare och hon utsatte lille Kennet för den ena håruppsättningen efter den andra. Han verkade tycka det var okej som väl var.

Vi satt i soffan alla tre och vi pratade, vi pratade om Mollies dag, om hur det gått i skolan, hon hade haft redovisning av artisten Laleh och det hade känts bra för henne vilket var glädjande. Hon frågade hur min dag varit, jag sa att den inte varit så bra men utlämnade detaljerna. Jag kände hur tårarna brände men jag stod emot. Det var inte läge att släppa på trycket, det hade blivit för många frågor och jag är inte redo, och jag vet ju faktiskt inget säkert ännu. Men Det jag vet är att skrämma min dotter är det sista jag vill.





Jockarp.

torsdag 11 november 2021

Vänner…




Jag sprang en sväng med Kennet på berget. Jag lipade lite, sprang och lipade lite till. Försökte hålla fokus på musiken i mina lurar i öron men det funkade sådär, den ena sorgliga låten efter det andra kom. Musik träffar jämt helt perfekt brutalt mitt i hjärtat när man är känslig och skör.

Jag tänkte på en vän jag inte träffat på ett tag. Jag stannade och messade henne, min fråga var om hon var kaffesugen. Svar kom bums och det var hon. En timme senare stod hon hemma på gården med fika och en fin blomma till mej. Herregud vad tacksam jag är över mina vänner. Vi samtalade i timmar om sånt som var viktigt för oss. En fin stund, en behövlig stund. 

Det behövdes fyllas på i kylen så jag fick lift till stan. In i affären, Mollie hjälpte mej med kassarna både i affären och hemma i palatset. Hon kan mycket nu men inte allt. Något hon kan är att göra ischoklad, det pysslade hon med en stund när varorna var på plats.

En annan behövlig vän kom efter hon avslutat dagens arbetspass. Vi låg i soffan och åt clementiner och pratade om saker som var viktiga i våra liv. Även vissa oviktiga saker tog vi upp och det var väldigt skönt. Skönt att allt inte behöver vara så allvarligt. När hon lämnade mej kände jag att dagen faktiskt varit väldigt bra. Jag hade prioriterat bort alla måsten, alla onödiga måsten och faktiskt varit i nuet, prioriterat människor, vänner. Människor jag tycker om. Dom som är så viktiga.



Jockarp.

onsdag 10 november 2021

Gråter…..



Ibland behöver man gråta. Ibland av sorg, ibland av smärta, ibland av glädje. Ibland helt utan anledning, ibland bara för att lätta på trycket en aning. Jag har gråtit mycket nu, jag har gråtit av rädsla.

Rädsla för framtiden. När det händer saker i livet som är oförutsedda, saker man själv just nu inte kan påverka, saker man helt enkelt bara får förlita sej på andra människors kunskap och välvilja att hjälpa.

Ett samtal från en läkare fick mej att stelna till. Jag lyssnade, tog in. Var tyst. Lyssnade noga men jag hörde inte. Inte helt. Förstod inte riktigt. Försökte framkalla känslan av tacksamhet över att vi har läkare som kanske kan hjälpa. Men kunde inte, inte just då. Rädslan tog överhand. Blockerade. 

Jag tänkte på Mollie. Min Mollie hur ska allt bli för henne? Hon är snart elva år. Hon är för ung, för liten. Detta får jag bära själv, försöka lösa själv, försöka att hålla henne utanför mitt mående, min rädsla över att jag inte är odödlig. Men just nu är jag livrädd. Skräckslagen över hur livet kan bli i värsta tänkbara fall.. Hon behöver sin mamma.

Fan målades på väggen efter samtalet med läkaren. Men jag vet att det inte är nattsvart. Jag ska försöka tänka bort min rädsla i vänta på remissen och vidare provtagning, men ibland är det tungt, ibland tar rädslan överhand och då gråter jag. 




Jockarp.

lördag 6 november 2021

Skåltillverkning…..

Skålar av körsbär…

Hemma från Danmark och vi har hängt mycket i verkstan med vår svarv. Efter lugna frukostar med nybakat scones och kaffe har vi gått ut. Så fantastiskt att få vara där ute och pula från morgon till kväll. Ingen stress eller press. Absolut inga måsten.

Mollie har fixat med middagen i form av sushi. Hon imponerade stort på oss. Efter middagen tog vi oss ut en vända till i verkstan innan vi parkerade oss nyduschade med en tallrik glass i famnen.  Lagom trötta och väldigt nöjda.

Så vad har vi gjort då. Jo jag har fixat två skålar. Fröken särbo har hjälpt mej, visat mej och hejat på mej. Hon själv har levererat vackerhet i form av en skål av rötad bok. Galet fin.

Mollie och jag tog med oss Kennet på promenad, det är tokmycket  vatten i skogen nu och vi gick och rensade i bäcken.. barndomsminnen växer sej stora när vi gör sånt tillsammans. En mysig stund på ett höstligt Ryssberg.

Rötad bok……


Jockarp. 

torsdag 4 november 2021

Två hav…..





Där två hav möts. Platsen ville jag inte missa. Vi tog bilen och körde ett par timmar upp till Skagen. Kattegatt och Skagerrak möts på platsen och det var häftigt och mäktigt att se det. Precis ute på udden så låg det ett gäng sälar vilket samlade nyfikna människor. Även vi så klart. 

Vi gick på stranden och det blåste friskt. Men det var det verkligen värt. Vackerheten var storslagen. Vi lämnade Danmarks nordligaste spets och körde till ett bryggeri och avnjöt en formidabelt god måltid. Vi var med det redo för mer.

Stc Lawrence Kyrka var mellan 1300 talet och 1700 talet Skagens kyrka. Men alla sandstormar på platsen gjorde det svår bett. Många gånger fick kyrkan grävas fram innan gudstjänsterna kunde hållas. Slutligen gav dom upp grävandet och idag är kyrkkroppen begravd i sand och det är endast tornet man ser. 

Vi lämnade kyrkan och tog oss till Skagen museet för att se konst från Skagenmålarna. Och nog kan man se i tavlorna att det är ett speciellt ljus över Skagen. Jag uppskattade besöket väldigt mycket. Kidsen var inte riktigt lika entusiastisk dock :)

Hemmet mot stugan igen och det blev en väldigt lugn kväll.





Jockarp.

onsdag 3 november 2021

Danmark….




Höstlovet levererat verkligen på topp.
Vi lastade bilen med diverse saker. Mollie har bjudit med en kompis så hon hämtades upp. Eftersom mitt körkort är tillfångatagit så hade vi privatchaufför i form av fröken särbo.
Vi tuffade söder ut och vi tog bron över till Danmark. Första stoppet blev Lalandia i Billund. Vi har aldrig varit där men det kändes kalas att vara där när kidsen var så pass stora så man slapp att vakta dom. Vi åkte en hel del med roligheter, det bastades och det chillades i bubbelpoolen. Så himla mysigt.

Vi lämnade Billund och fortsatte vår färd västerut. Det gick fint och ett par timmar senare var vi framme vid vår hyrda stuga. Vi lagade taco och bäddade sängarna. Efter maten var det godnatt. Dagen hade varit aktivare än vi trodde.

Morgonen startade upp med frukost sen tog vi på ordentliga kläder och gav oss ut. Några hundra meter från stugan låg stranden. Gosse så vackert det var. Vi gick på stranden och spanade efter bärnsten. Vi hittade inga men det fanns gott om andra vackra stenar. En och annan krabba och musselskal i massor.
Fröken särbo tog surfbrädan och hoppade i plurret medans jag tog en Springtur. Kidsen pysslade med sitt.




Jockarp.

onsdag 27 oktober 2021

Kramas…..

Redo för maskerad…


Det skulle visa sej på kursdag två att jag ger en hel del positivitet bara genom att vara jag. Det var paus och jag satte mej i en fotölj och läste lite Mail. Det kommer fram en kvinna till mej och lägger sin hand på min axel och säger. Får jag ge dej en kram.
Jag blev förvånad över frågan men sa att det får du absolut göra, jag älskar att kramas. 
Hon fortsatte med orden om att hon tyckte att jag gav så mycket på kursen. Lite generat sa jag tack.
Men när detta landade i mej och under kvällen när jag hade ett samtal med fröken särbo och berättade om händelsen för henne så kände jag en enorm stolthet. Jag hade givit en annan människa något utan att vara medveten om det själv.
Jag kände också att kvinnan som ville krama mej var väldigt väldigt modig. Hon kunde ju absolut inte veta hur en sån fråga skulle mottas. Jag älskar modiga människor.

Mollie skulle på handboll och jag passade på att åka med till stan för att gå på ICA. Det krävs en del planering nu efter rådande omständigheter men jag tycker att vi löser det fint tillsammans.

Vi åt middag vid tv bordet och kollade på big Bang. Mollie var duktig på frågorna och hon fixade minsann en del frågor som inte dom tävlande hade en aning om. Väldigt skoj.




Jockarp. 

tisdag 26 oktober 2021

Kurs och matte…..




Dags för fortbildning. En kurs på fyra dagar ska avverkas och förhoppningsvis ge mej lite mer kött på benen och lite mer mod och styrka att hantera mötet mellan människor. Jag var sjukt trött efter första skoldagen, förmodligen för att det i vissa övningar blev väldigt personligt. Det tröttar.

Mollie hade kommit hem själv från skolan och faktiskt fixat varm mat. Jag kände att det luktade stekos när jag kom innanför dörren och jag blev imponerad av henne.
Jag växlade några ord med henne sen la jag mej på
Soffan en stund. Jag behövde lugnet och jag behövde vilan.

Efter pausen gick jag ut och började köra lite ved, min sociala ådra får mej ibland till att komma efter i arbetet. Jag är som en kardborre och fastna både här och där med människor som passera. Jag mår bra av det men jobbet tar lite väl lång tid ibland ;)

Kvällsmat skulle lagas och Mollie ville ha vitlöksbröd till maten. Självklart sa jag men du får hjälpa till. Javisst, så gärna så.
Vi pysslade i köket och maten åts. Efter det var det matte på schemat och jag kan bli smått Tokig. För dagen handlade det om bråk. Vem räknar ens med det? Eller gör kanske jag med det utan att veta det? Tja inte vet jag men jag blev väldigt trött när jag försökte förstå något som sägs vara logiskt men som jag ser som totalt ologiskt.

Vi avslutade matten och gick och tog ett bad, det behövde vi båda två.
Mollie simmande runt och pratade med mej. Jag låg helt stilla och lysande på hennes berättelse. Jag älskar det. Det där med att lyssna på min dotter. 
Vi blev lagom mossiga i huvudet av det varma vattnet så sängen väntade mej bums när jag åter var inne. Godnatt typ.




Jockarp.

söndag 24 oktober 2021

Mål och nyskapande…..

Nya alster….

Ett väldigt pusslande. Men hittills har det funkat fint att leva utan körkort. Mollie hade match i handboll i helgen och fröken särbo var gullig att göra oss dit.
Matchen förlorades men mollie tryckte in ett av målen vilket var skoj. Hennes första mål på match och jag var med och fick se det. Galet stolt var jag.
Efter matchen svängde vi inom IKEA och käkade köttbullar. Vi tog ett varv i butiken och jag slog till med att köpa ett nytt soffbord till vardagsrummet. Det gamla har hängt på dinkadonken ett tag nu.
Innan vi kom hem svängde vi även inom ett par butiker för att investera i utklädnadskläder till min dotter. Två nya dräkter finns numera i det Månsagårdska palatset.

Vi har även hunnit hänga lite i verkstan under helgen och det levereras på löpande band. Fröken särbo är fenomenal på att testa nya grejer och oftast blir dom väldigt vackra. Jag gläds av trädet som används. Jag gillar att det finns en historia i det.
Själv har jag pillat med att göra ett par nya skedar. Jag blir harmonisk vid skedtillverkningen.

Mollie och en kompis bakade äppelkaka som var ren skär magi. Även middagarna har varit magnifika. Smaker som är galet goda. Smaker som kittlar, överraskar och ger mersmak.

En bra helg till ända men nu är det vardag och längtan efter fröken särbor startar om på nytt. Särbolivet ter sej en aning brutalt.






Jockarp.