underregnbågen.se

Blogg listad på Bloggtoppen.se

fredag 28 september 2012

Insikt och mognad....

Allt ska provas :)


Barnfri dag, jag precis har Molllie börjat på förskolan och då är det dags för den barnfria dagen, den som jag ställer mej väldigt frågande till. De enda jag kan säga i nuläget är att fortsättning i denna fråga lär följa.
Så istället för fortsatt inskolning tog vi och packade in oss i bilen och for in till en vän i stan.
Hennes lilla tjej är lite äldre än Mollie, men de funkade ganska bra ändå, ja förutom då att Mollie ansåg att alla leksaker tillhörde henne.
Jag tycker att det beteendet är jobbigt, men det sägs vara en fas som ska gås igenom, hoppas den är över snart.
Vi fikade och surrade om det mesta i livet och när vi vände hemåt igen for tanken genom huvudet att vi är väldigt lika, att trots lite små bekymmer ändå försöka  se på de med en positiv syn. Glädjande och hoppfult må jag säga.
Mollie var så trött efter besöket så hon somnade i mattallriken vid bordet. Tufft att socialisera sej minsann :)

Kramas är bäst :)

Hepp nej det var inte slut där, in på café med kusinerna, herregud jag kan ju snart klassas som den där lattemamman som så många tror att jag är, dock dricker jag fortfarande helst svart :)
De var mysigt och mycket folk på stan, de hade säkert med den fria barndagen att göra.


Morr...

Jag är en riktig tuffing, inget snack om den saken, jag gick nämligen in med min dotter i leksaksaffären, ja ni hör ju. Nästan i klass med att var S-Märkt. Hon skulle pilla på de mesta och fotbollen skulle kickas på, men tuffismamman gick ut utan att göra av med en spänn.

På kvällskvisten sorterade jag kläder när myset badade, vinterstrassen provades sen, ja gosse vad roligt vi hade.

Vidare har jag kommit till ännu en insikt, ibland tror jag att jag är över hundra år gammal, jag går från klarhet till klarhet i de mesta.
Nu är jag inne på dejtingspåret och hör och häpna.
För häpnade gjorde jag när insikten slog ner som en bomb i huvudet på mej om varför det ibland (ganska ofta) blir som det blir.
Jag har haft en del dejter det sista året, det har tyvärr inte klickat någon gång, men så är det ju ibland, inget konstigt med det egentligen.
Men det som är konstigt eller egentligen inte har jag kommit fram till nu ju :) Det är det att jag haft minst lika många damer på tråden som när det börjat hetta till har dragit sej ur.
Ja och det är nu här jag kommit till insikt.
Min hypotes är att dessa damer har känt sej lite rädda för att ta de sista steget på grund av att jag är så "ute" som det möjligen går att vara i Jockarp, Sölvesborg och Blekinge.
Så tankarna kring detta med det uteblivna träffarna, vilket nu gör dessa damer chanslösa till att träffa underbara mej, hihi går som följer.
Med tanke på att jag nu är ute och många vet om min story att Mollie finns osv gör det kanske lite svårt för vissa som inte riktigt vet om dom vågar komma ut, skraja.
För nu är det så att människan ibland skräms av andra människors tisslande, tasslande och prat bakom ryggen.
Alla vill vara älskade och populära vilket ibland leder till att man hejdar sej, att man inte vågar för att vinna, tyvärr.

För skulle jag gå med en dam på stan så vet jag att det skulle börjas spekuleras direkt om detta nu var en ny kvinna i mitt liv.
Jag vet detta just på grund av att jag i somras var på ett löplopp i Varberg, där var jag ihop med min vän, kompanjon den andra maratonmamman, direkt damp det ner ett mess på luren om en förfrågan om jag funnit en ny kärlek. Alltså hade någon sett oss och spridningen var igång.

Med denna insikten förstår jag att jag måste ha tålamod, att det inte alltid är lätt att fatta livsavgörande beslut, för det känns lite som att en gång flata alltid flata.
Att jag nu har det previlegiumet att vara ute och accepterad av hela min omgivning (tror jag) så är det kanske inte riktigt lika enkelt för andra.
Insikt, insikt.




Hehe, snyggt :)

Nu blir det skalbaggehäng och sen drar vi norrut ;)
Trevlig helg alla.


Jockarp.

torsdag 27 september 2012

Krokar och dialog....




I en dröm jag hade sa jag dessa ord till en person, när jag vaknade kändes det väldigt avlägset, dom orden skulle jag absolut inte använda idag.
Nej faktiskt kändes dom så avlägsna så jag var inte säker på om jag nånsin sagt dessa ord till personen, heller inte att jag skulle får hört dom från en annan människa, eller just den personen.
De känns väldigt väldigt avlägset.
Även andra märkliga drömmar håller mitt huvud sysselsatt nattetid. Bra antar jag. Eller....

Groddans med kusin :)

Små grodorna är just nu den hippaste låten vi vet i palatset, vi har så vansinnigt kul och ännu roligare blev det när det slog mej att dom som befinner sej på min gårdsplan enbart ser mej hoppa runt som en tosing, Mollie syns nämligen inte över fönsterkarmen.
Nu tänker klart många att det är väl inte så många som befinner sej på min gårdsplan, men faktum är att det gör faktiskt det.

Pimpning av palatset ;)

Jag vet inte men jag skulle tro att det är ganska normal i denna tid, att ungefär när barnen är kring två år börjar intressera sej för toalettbesök. Jag har sista tiden inte tagit papper på en rulle för det har legat i en stor hög på golvet efter lilla frökens framfart.
Detta har nog triggat henne och intresset för den fina vita porslinstolen har blivit än större.
Nu säger hon att hon vill sitta på den och det får hon så klart göra. hon börjar samla poäng minsann.
Jag trodde att det skulle bli ett jätteprojekt i sej att få henne att lära sej att skippa blöjan, men nu verkar det alltså som att även detta kommer att lösa sej galant i vår familj.
Har jag tur eller har jag tur? Ja det är inte utan att jag ställer den frågan emellanåt till mej själv.

Mollie har ju en liten krok på dagis att hänga sina skaker på, men i borgen har just den lilla detaljen saknats.
Skärpning krävdes och så vips så sattes det upp två krokar i lagom myshöjd. Hon är mäkta stolt över dom kan jag lova.

Krok på plats...

Vidare har jag anmält mej till festligheter och jag kan inte förklara glädjen över att bli inbjuden trots att jag är en torris.
För så är det, vem vill festa med en nykterist?
Ja tydligen finns det vissa och dom har då således även bjudit in mej :)
Jag jobbar dock 12 timmarspass på söndagen, men med tanke på att bakiskänslan borde utebli så ser jag inte så stora problem med det.
Kul ska det bli i allafall även om nu dejten uteblir.

Hmm, vatten :)
Jag har nu även börjat tanka lite extra med kolhydrater, inför loppet i huvudstaden till helgen.
Problemet är just nu att ämnesomsättningen är så grym att jag äter och äter men ingen mättnad infinner sej och allt ser ut att rinna av mej. Delikata problem kan tyckas. Men jag har ju hört ord som träning bryter ner och kost och vila bygger upp. Jag försöker bygga lite här men det går sådär.
Vad det anbelangar träningen så blev det en sväng under gårdagen på 7 kilometer, ganska lagom uppladdning tror jag.
De känns som att jag snart är i det läget att jag kan säga till mej själv.
-Jag ska bara ut och springa en sväng.
Och rundan ligger kring milen och det känns så snuskigt lätt och lagom :) Ja nog är jag snart där.



Mer då, jo vi hade ett stallmöte på kvällen här hemma, det var trevligt och givande, inga tunga beslut fattades men det verkar som att genom samtal (dialog) att samarbetet möjligen kan nå nya högre höjder. Roligt.

Jockarp.

onsdag 26 september 2012

Politik, Politiker?



Under det senaste året har jag varit i kontakt med en mängd olika politiker i en mängd olika partier det har varit en mängd olika frågor, stora som små. Flest stora då :)
Jag har lärt mej olika saker, så som.
Det går att påverka.
Man kan förändra.
Det är enkelt.

Vidare har jag lärt mej att det även finns en motsats.
Att.

Det går inte att påverka.
Man kan inte förändra.
Det är svårt.

Politik handlar ofta om att komma med rätt saker i rätt tid till rätt person.
Jag har stångat huvudet i rosenbad och i Sölvesborgskommun.
De vände något när jag som jag skrev fick tag på rätt person, en person som förstod att här fanns inget annat val, ingen annan utväg än att se till att mina behov tillgodosågs.
Så enkelt det då gick att förändra. Viljan fanns.

Stockholmarna är något värre, antingen förstår dom inte de Jockarpska språket eller ignorerar dom helt enkelt bara den lilla flatan, jag skickas nämligen bara mellan olika personer och ingen har något som helst vettigt svar.

Ja och jag har ju hela tiden skrivit och trott att dessa människor varit folkvalda, att dom nu gjort något bra och positivt till samhället och därför sitter på just den stolen dom sitter på.
Ett uppvak som nästan fick mej att trilla av stolen gjordes. Pang....
Tydligen är det på detta lilla viset.
Att är du intresserad av att vara engagerad i ett parti så är det bara att gå till partiet säga.
-Hej jag vill bli politiker.
Vidare kommer du då upp på deras vallista och invald i partiet för att föra deras talan och driva partiets frågor och politiskafilosofi vidare.
Här blir jag då väldigt fundersam och jag reder inte ut det på egen hand de märker jag ju.
Alltså skulle jag kunna gå in till Åkessons gäng i stan och säga att jag vill vara med i deras parti, vidare skulle jag då komma med på deras lista.
På vilka grunder? Inga.
Jag är ju inte av utländsk härkomst men det är väl det enda egentligen annars hade jag passat perfekt till att inte ha någonting med deras politiska filosofi att göra.
Samma sak med KD dom har en tendens att uttala öppet att homosexuella inte passar in i samhället, ja att vi kan botas från den fruktade sjukdomen, bla bla bla.

Givetvis har jag lekt med tanken att faktiskt gå in i kommunhuset och knacka på någon av dessa dörrar och säga.
-Hej jag är ensamstående,flata och har ett barn som kom till genom insemination i Danmark, jag är enligt er sjuk i huvudet men jag vill gärna komma med på er vallista, driva era politiska frågor.
Hmm okej trovärdigheten kanske skulle få sej en liten knäpp. (Men frågan är befogad, vilkens trovärdighet skulle få den värsta knäppen, min eller det partiet som sägs ha andra tankar om homosexuella? spännande)
Men det jag vill komma till är.
Är man verkligen folkvald om det går till på detta viset?

När jag var yngre ställde jag mej utanför dessa politiska frågor. Jag sa.
-Eh politik det får andra pyssla med, inte min grej.

Men....Om detta nu är en mognadssak eller om det helt enkelt är för att jag varit i så många grytor och rört detta sista år som gör att jag börjar intressera mej för hur det faktiskt går till när man styr en kommun eller ett land, det vet jag inte.
Att det jag pysslat med det sista åren faktiskt handlar om just politik.
Att vissa saker jag bara sett som mitt krig mina frågor faktiskt gjort skillnad för flera människor för kommunen och för samhället.

Jag tänker berätta en hemlis och nej det är inget skryt, nej för detta är sanningen.
Vi har nu i Sölvesborgskommun en förskola som är öppen efter föräldrarnas behov, dag, natt, helg, julafton osv.
Jag vet anledningen till att vi har det. Och det är Leonora Vilhelmsson från lilla Jockarp.
Att jag sen lyckats få barn och utbildningsnämndens ordförande till att säga det på en filminspelning är bara bonus :)

Ja att föra frågor där man har egen intresse är en sak, men som politiker ska man kunna föra andras frågor och här är även en del jag funderar över det där med politik.
Så klart måste det ju vara så att man har en inriktning man kan ju inte vara insatt i allt, (men det vet jag inte om det stämmer, men jag ska ta reda på det)
Just nu befinner jag mej i barn och utbildningstiden i min familjs liv. Om några år intresserar jag mej kanske mer för kultur, fritid och idrott och ännu senare är det kanske äldreomsorgen som ligger mej närmast om hjärtat.
Med detta vill jag försöka förstå och sätta mej in i om jag skulle kunna bli politiker och framför allt kan jag bli en bra politiker med den insikten jag nyss skrev om?

Vidare vet jag med mej själv att vikten av att lyssna på andra människors behov kan ge grymt smarta idéer, nytänk och en väg som leder framåt.
Även vikten av att inte gå hemma och gnälla utan istället gå till den person man tror är rätt person för ärendet leder en framåt, både personligen men även för samhället man lever i. (Jag skulle vilja vara den rätta personen)

Herregud har jag nyss skrivit allt detta om politik?
De ser ju vettigt och klarsynt ut med ;)

Så frågan är nu, vad ska jag göra?

Konstnärliga talanger besitter mitt mys ;) Visst?


Jockarp.

tisdag 25 september 2012

Egen tid? Nej utan tid...

Förkläde på :)

Mollie fortsätter att leverera.
Damen lämnades i skalbaggens målarum ihop med inskolningsfröken, bägge damerna bar förkläde när jag vinkade och gick.
Inga problem, inte ett knyst jag hörde när jag hängde en stund med mattanten ute i köket.
Det var skönt men samtidigt vill man att dom ska sakna mamma lite, fast i slutändan är jag nog nöjd och glad ändå. (Lite ego som skiner igenom bara, man vill ju känna sej behövd och saknad)
En promenad mot valjeviken var tanken, men på vägen ner gick jag inom en vän till familjen lite på vinst och förlust. Det blev vinst, hon var hemma, jag möttes av ett par små kamphundar vid grinden, likt såna vi själva har ;)
Kaffet sattes på och trevliga samtal och intressanta ämnen avlöste varandra.
En runda i trädgården var ett måste, där är det gröna fingrar vill jag lova, jag fick lite tips och idéer om vad jag kan hitta på hemma i palatset.
Jag fick följe mot förskolan och vi diskuterade min bok, hmm ja det bubblar upp både här och där nu, det känns som det börjar röra på sej.



Förmiddagskaffet avnjöts här :)


Efter två timmars utantid från Mollie styrde jag stegen mot förskolan.
Jag hörde på lång väg att skalbaggebarnen lämnat inomhushänget och nu befann sej utomhus, jag hörde barnskratt och prat, jag stannade till lite vid cykelbanan och bara lyssnade och njöt. Där inne levde mitt lilla mys i sin värld och inget utanför kunde störa, ljuvligt.
Jag såg henne på långt håll när hon gick runt och letade efter något, hon var så liten och så vansinnigt söt. Hon är helt bedårande min lilla tjej.
Jag gav mej tillkänna och hon lyfte knappast på ögonbrynet, hon trivs och ingen är gladare än jag för det.
Det hon letade efter var tydligen en försvunnen docka.

Vi gick in och jag fick se Mollies första dagisteckning, den var fin, gul och röd färg hade används, glada och lite höstiga färger, den hängde på tork.
Men den lär så klart ramas in och sättas upp någonstans här hemma i borgen:)

När vi kom hem så låg det ett brev i lådan från sjukhuset MAS, glups, vad kan det vara, något svett i pälsen öppnade jag det.
Det var ingen fara, det var istället ett handskrivet brev från en kvinna som jag skickade mitt sommarprogram till. Hon tackade för att hon fick ta del av det med en blommstercheck, så sött gjort. Det finns fina människor lite varstans på vår jord. Blev lite rörd faktiskt. Tack.

Vi hade en helt okej eftermiddag och kväll, som gav tid till funderingar, reflektioner och en massa mys.

Okej, vi gjorde lita annat skoj me ;)





Imorgon ska jag nog lufta lite politiska funderingar som snurrar runt i det Vilhelmssonska huvudet ett tag.
Spännande.



Jockarp.

måndag 24 september 2012

Matlåda....

Koncentration.


Min vän, mitt bollplank och min energigivare kom på ett kärt besök.
Ungarna på ryggen och uppför bar det. längesen men behövligt för både kropp och själ. Gud vad jag saknat henne.
Vi hade så mycket att prata om efter ett par veckors frånvaro från varandra. Det bubblade ur oss.
Vi har en resa inplanerad i mars och fram till den så har vi vissa del mål, ett av dom målen ska angripas i helgen.
Tyvärr blir det bara jag som kommer att springa i mål uppe i Stockholm, min kompanjon får vackert bli hemma på grund av olika anledningar.
Det kommer vara ensamt och det kommer att bli en märklig upplevelse, de har ju liksom varit vi två på varje lopp som sprungits. Ja jag sörjer nog lite. Men är ändå helt på det klara med att jag ska upp till huvudstaden och jag ska springa runda och turista och göra det bästa av helgen. Ja så får det bli.

Härligt att det regnat. Hej klet...


Barnen lekte och vi drack kaffe, Mollie var först givmild med leksakerna, men när det kom till dockan tog det stopp, ett utbrott tog fart och slutade inte förren dockan var i ett tryggt förvar i hennes famn, gaaa vilken volym.
Ja vi har ju fnulat på nya utmaningar att ta oss för efter vårt lopp i NewYork och det är minsann inte det lättaste det inte.
Vi var helt inne på att satsa på OS i Rio, i sporten modern femkamp ett tag. Men nja vi får se hur det bli med det, det sägs att det inte är en OS gren längre och jag är faktiskt lite osäker.
Bra grenar är det i allafall. Hästhoppning, fäktning, löpning, simmning och skytte, hur svårt kan det va?

Eller kanske man helt enkelt bara ska bli en soffpotatis som inte tar sej för någonting ett tag, det kan ju vara en utmaning i sej :)
Ja vi får fundera vidare vi har ju ett tag till på oss, nu är det ju full satsning för detta projektet.

Vi fick besök på eftermiddagen av vår gamla hästtjej med tillhörande påsättare, ett kärt återseende även det. Mollie ballade ut och flög runt som en virvelvind med sin kundvagn och sina dockor, även leran skulle det lekas med. Jag tror nog alla hade en klick lera på sej efter denna nu så populära lek.

Lite fotboll på kvällskvisten.


Och vad mer kan jag säga. Alla Italienare kan dra, här kommer ja.
Världens godaste lasagne lagades nämligen i palatset igår.
Hemligheten bakom nu denna lyckade rätt det är Cajsa Wargs gamla beprövade recept, man tager vad man haver.
Och jag hällde ner allt möjligt, turkisk yoghurt tillexempel, den gjorde nog susen.
Jag åt ett jättelass, jag kunde knappt sluta, trots det blev det sex härliga matlådor.
Bruket jag är redo att komma tillbaka.
Ses nästa vecka :)


Gårdagens bingospel slutade ännu en gång med vinst. Tack för det :)
Nu skalbaggendags.

Jockarp.

söndag 23 september 2012

Avsaknad av stimulans = tristess...

Har man kamphundar så får man trotsa vädret.

Regnkläder på Foppatofflor av :)


Gud vad det är bra att ha tråkigt.
Det är väldigt få dagar om året som jag känner som jag gjorde under gårdagen.
Jag hade helt enkelt tråkigt.
Detta trots att jag for in till stan och köpte saker till lerbaket, som jag sen utförde, det tog mej max 10 minuter, sen var det avklarat och en blå härlig ljumen lera med doft av pepparmint kramades i våra händer.
Vi gjorde mamma gris (so) vi gjorde bebisgris (kullting) hästar, giraffer, sniglar, maskar och tåg.
30 minuter, sen var inte det kul längre.
Vi byggde med klossa, tittade på barnkanalen, åt lunch, lekte ta fatt och mycket mycket mer. Men det hjälpte inte mot tristessen.
Regnet öste ner och såg inte ut att sluta under de närmaste seklet, ja det var mörkt och jag var dyster.
En förfrågan på FB gjordes om det fanns någon i samma situation som jag, någon som var leksugen. De fanns det, men den ena kom från Lund 12 mil härifrån och den andra leksugna kom från Stockholm som då är ca 60 mil enkel resa. Inget alternativ alltså. Men tack för dom inbjudningarna :)

Mammas lera = Bästa leran ;)

Man blir knäpp av inomhushäng...


Mollie vägrade middagsluren på grund av att den var tänkt att sovas inomhus, det har ännu inte hänt och hände alltså inte heller i går.
Vi gick i stället upp till kusinerna som behjälpligt busade av myset, de dansades till den tokiga grodan, vi gungade trots vädret, fikade och läste sagor ihop med morbror. En väldigt mysig eftermiddag.
På väg hem genom byn somnade myset i vagnen, hmm så där populärt, jag började brassa käk och när den var klar väckte jag min helt slutkörda lilla dotter.
Resonemanget gick, bättre att hon var slutkörd än att jag skulle bli det på grund av en vaken natt. Så ja upp och hoppa typ.

Efter maten fick hon roa sej en stund i badet, man blir lätt av med en timme där, vilket behövs vissa dagar, att bli av med timmar alltså ;)
Lördagsmys med glass i stora lass och sen lite lek med lera, tråkisdagen överlevdes på något märkligt vis. Nu hoppas vi på nya, fina, kuliga dagar som är något mer upplyftande och lättlevda än den 22 september -12.

Gunga kan man ändå :)



Trötter :)
Nu dags för berget :)

Jockarp.

lördag 22 september 2012

Scharlakansfeber?




Ja det är frågan det.
Skalbaggen verkar vara ett sjukligt ställe, igår var det bara två andra barn och Mollie där, varav den ena lille killen såg väldigt hängig ut, små prickar på kroppen uppdagades och diskussionen gick.
Är det scharlakansfeber tro.
Brr och det smittar klart värre än pesten, ja så det är väl bara att förbereda sej på att nu kommer man leva i ett sjukhus dom närmaste åren och lushus med för den delen.
Jerk vad har jag gett mej in på?
För varför skulle vi bli förskonade från alla obehagliga smittor och lusspridningar som ske?
Nej face faktum fröken Vilhelmsson.

Vi gjorde det hela till en trevlig stund trots tankarna på ovanstående, vi lekte med lera, pusslade, dansade och åt banan.
Att tvätta händerna är superskoj när man når upp till kranen vilket man nu gör på dagis.
Och jag som nyss var på Ikea, varför köpte jag inte ett par pallar? Efter klok, skärpning nu gäller det att bli för klok.
Jag fick receptet på leran dom har på dagis, den är så mjuk och go, helt annat än det hårda svårjobbade ogoda leran man köper i affären. Nu ska det göras lera i borgen. olika färger och smaker. Hua vad huslig jag är ;)



Löpardojorna på fötterna och siktet var inställt på en rekord lång tur och det blev det minsann med. Jag var så nöjd och lycklig när jag efter en tid på 1:33:45 ute på berget landade hemma hos min bror som så hyggligt hade tittat till myset så jag kunde rekorda mej.
Ja igår var det inte själva tiden som var de intressanta utan längden, nu var visserligen tiden hyffsad men länden var 17:42 km, joe såatte lidingöloppet har jag i en liiiiten liiiiten ask. Känns de som :)
Men så klart var jag tvungen att analysera det hela, enligt appen jag använder sägs det att jag hade förbränt 1,391 kalorier och hur kan den nu möjligen veta det, hur kan den veta vilken förbränning jag har och framförallt, kan någon svara på hur många kalorier man har i kroppen, kan man springa sej kalorilös? det undrar jag det.
Vidare finns det en funktion som heter climb, vilket då borde betyda att den mäter stigningen på rundan. Min klättring var 325 meter ganska stor stigning tror jag. Eller?
Jag var något mör efter en stund så efter duschen smörjde jag fegt in mej med lite aloe heat luktagott lotion.
Om det var den värmande krämen eller om jag faktiskt är i en grym form det vet jag inte, men nu på morgonen hoppade jag ur sängen med ett leende på läpparna och en fjäderlätt kropp precis som vanligt.
Nu blir det lugn träning som gäller inför nästa lopp, möjligt att jag tar en kort runda med något högre tempo i veckan.

Efter denna bedrift beställde vi en jättegodispåse av Mollies kusin med tillhörande mamma som för stunden hängde på ekohallen och kilopriset på lösgodis var futtiga 40 spänn. Så jobbar vi :)
Utgifter och inkomster, typ.

En annan rolig sak var att jag brukar alltid fråga Mollies kusiner om dom lärt sej något under dagen i skolan, svaret blir alltid nej.
Jag har ju klart funderat över detta, något måste dom ju lära sej tycker man ju.
Hur som så frågade jag samma fråga igår, just bara för att höra samma sak.
-Nej faster vi har inte lärt oss något.
Men döm om min förvåning, när jag frågade lillkillen så sa han, först nej sen ändrade han sej och sa.
-Jo förresten jag lärde mej en sak idag.
Och spänningen var olidlig för lilla nyfikna mej. Jaha vad då sa jag.
-De har jag glömt säger han då.
VA jag höll på att få spatt, sen flinade vi bägge två.
Underbara ungar ;)


Tack tack :)

Jockarp.

fredag 21 september 2012

15 timmars barn....

Väldigt drag i stan :)
 Jag kan tro att det är många som är avis på mej, att allt liksom verkar fungerar ganska enkelt för mej.
Att Mollie och jag fixar det mesta. Och ja så är det.
Nu vet jag inte om det hänger på inställningen, positivt tänkande och faktiskt att utmana sej själv och sin lilla familj som gör att det faktiskt är ett behagligt lunk i vårt liv just nu.

Att jag faktiskt sett till att andra människor i min närhet är införstådda med att kommer jag så kommer allt som oftast även Mollie med, hur det sen blir och hur länge vi kan stanna är en annan femma.
Men vi kommer och går oftast som ett par.
Nu kommer det att ändras en del framöver med tanke på att Mollie ska vara på dagis även dom veckorna jag är ledig, alltså ett femton timmars barn.
Vi har sagt att det får bli så i början för hennes skull och längre fram får vi se om hon kan vara hemma lite längre perioder.
Jag håller på att fundera ihjäl mej på vad jag ska göra i fem timmar utan henne dom dagar när jag är ledig. Vad gör man då?
Är risken stor att man blir bortskämd med *Klök* egen tiden eller hur funkar det.
Kommer jag inte att klara gå till affären och handla i hop men Mollie när jag gjort det på den tiden hon varit på dagis.
Kommer jag inte reda upp att dammsuga, tvätta golven, diska, klippa gräset osv när hon är hemma?
Kommer jag att låsa upp all den egna tiden till att göra vardagssysslorna för att det bli enklare då?
Ja jag vet inte och de ska bli så spännande och se hur vi löser det och hur jag kommer att må när jag inte har min ständiga följeslagare med mej.
Kanske blir jag osäker på mej själv, kanske känner jag mej inte hel, kanske blir jag helt tom och förvirrad.
Ja de kan hända mycket när man tvingas separeras.
Det blir en ny utmaning detta, de ser ju jag det.

Nu går det ju så vansinnigt bra på skalbaggen för henne, hon trivs och inga andra barn moppsar sej mot min tös inte.
Hon visar en pondus som känns så självklar så de är nästan lite kusligt.
Hon tar för sej av både det ena och det andra och hon visar en sån självständighet som jag faktiskt inte trodde hon hade.
Och när vi är på dagis så tycker hon att jag är döööötråkig.
Hon tittar knappt åt mitt håll. Bra så klart men det känns ändå som om hon börjar bli väldigt stor.

Ska de fikas, så ska det fikas ordentligt :)


Mer än dagis då, ja det händer lite annat, men det är minsann inte mycket, jag är numera i dagisbubblan och bubblar runt :)
Jag tvättade ett par bilar här hemma igår när Mollie sov middag, ja en sväng med dammsugaren hann jag med, men sen var det paus i soffan, fram till café hänget.

Cafét intogs av oss Jockarpare, bra väder betyder uteservering, så där satt vi ett bra tag och drack och åt gott, barnen sprang omkring på torget till ljudet av den vattensprutande statyn Ask och Embla.
Bekanta ansikten möttes och ordväxling följde givetvis. mycket trevlig vill jag säga.

En klapp och en puss om dagen ;)

Hem och i badet för myset, jag grejade med tvätten och hon plaskade på för fullt, fram till hon uppmärksammade mej på att hon bajsat i vattnet. Gaaa nu igen jag trodde hon slutat upp med det, men nej de var tydligen bara ett litet uppehåll på den fronten. Avspolning av lilla fröken och sen var det slut badat.


Ett mail från arrangörerna på Lidingöloppet damp ner i inkorgen, dom bad att man skulle göra en hälsodeklaration, på samma sida fanns de en länk om man ville avanmäla sej, hehe skulle inte tro de va.
När jag gjort hälsokollen så stod det att jag var tillräckligt frisk för att medverka i loppet, ja de var väl för väl då...



Kvällspromenaden på ett kyligt, blåsigt och regnigt vesan, men givetvis underbart ändå.
Jag kom på mej med att sjunga låten "Tiotusen röda rosor" där texten vidare går, du ska ta dom som ett sommarminne i från mej, hmm sommarminne var det ja. Jag fnittrade lite för mej själv när jag gick där i regnet och fingrarna sved av den ovana kylan.

Som avslutning på detta inlägg vill jag bara säga, vissa kommentarer är roligare än andra att få, hihi.
Nu åter dags för skalbaggen ;)

Jockarp.

torsdag 20 september 2012

Beslutsångest...



Skalbaggehäng vår vana trogen på förmiddagen, gårdagen bestod av lek utomhus. Gissa om det var populärt, Mollies ögon gnistrade när hon såg gungorna, båda var lediga så ja det var bara att välja, hon var i himmelriket lilla fröken.
Äppelplockning och lastning av skottkärra, cykling, sandlådelek och lite rutschkana var vad vi hann med på timmen i går.

Kommunen är minsann snabba i vissa saker, knappt har jag hunnit börja skola in förren räkningen låg i lådan, snabba ryck. 175 spänn för inskolning går kalaset på, billigt eller? Ja vad vet jag.

Jag har ju en bok som ligger här hemma och bränner i lådan, ja den inte bara bränner, den skrämmer även vissa har jag märkt....
Men nu har jag funderat fram och tillbaka och jag har det väldigt svårt, beslutsångest kan man kanske kalla det för.
Tankarna jag brottas med just nu är.
När ska jag slå på stora trumman, när är bästa läget att lämna den, finns bästa läget eller skapar man sej bästa läget själv?
Fler tankar är, ska jag vänta tills filmen är klar och ska gå på TV och se till att boken kommer lagom till dess, eller ska jag se till att få det gjort så snart som möjligt för att lägga den biten bakom mej.
Ja jag vet inte riktigt.
Det känns som om jag håller på att avsluta och stänga ute min ex fru mer och mer.
Varje projekt jag avslutar som påminner om henne stänger en dörr bakom mej.
Samtidigt i varje nytt projekt jag startar så öppnar jag en ny härlig dörr.
Och där innanför finns hon inte, där finns nya härliga underbara människor som ska finnas i mitt liv. Fina människor som förhoppningsvis inte sviker, sårar och dödar en bit av mitt hjärta och min själ.
Människor som ger tilllit och som även jag kan ge tillit och vara stark och stöttande mot om de skulle behövas.
Jag älskar ordet tillit, det är starkt ord i sin mening men även en palindrom, vilket gör det ännu kraftfullare och intressantare.
Tillit, Mmm smaka på det...
De ligger fint i munnen.

Jag får nog suga lite till på denna karamell och kanske öppnas en dörr och ett "rätt" läger uppenbarar sej.
Men i min framtid ser jag både guldbaggegala och bokmässa som ett par ställen jag ska bli inbjuden till och besöka. Det hänger på mej och de gillar jag. De känns lite mer rättvist på nåt sätt :)
Spännande.

En annan sak jag funderat över det är det här med förhållande. Det jag kom fram till det var att det är nog tur att jag inte träffat någon ny kärlek än.
Tänk vilket upp och nervänt liv jag levt och till viss del fortfarande gör.
Jag kan inte låta bli att tänka på allt jag gått igenom på mina två år som mammaledig.
Saker som förmodligen inte så många andra nyblivna mammor gör.
Det har naturligtvis inte funnits plats till en ny människa.
För den stackaren skulle kommit in i mitt liv när det endast kunde beskrivas i ett ord och de ordet var kaos.
När jag precis blivit mamma, när en skilsmässa skulle gå igenom, hot och trakasserier både för mej och Mollie, ( jag har inte glömt måtten på kistan) fy säger jag bara...
Jag skulle sitta i polisförhör, genomgå en rättegång, media, bokskrivning, filminspelning (fortgår förvisso) radio, tidningar, intervjuer, psykologsamtal.

Ja gode gud, jag har ju knappt hunnit med i svängarna själv, hur skulle jag haft tid att öppna upp och hur skulle en annan människa helt utomstående orkat gått igenom allt detta?

Ja för att reda ut alla virriga funderingar jag emellanåt får så underlättar det med en joggingtur, igår var planen en kort runda med något högre hastighet och hör och häpna, km tiden stannade på 4,49 ganska hyffsat tycker jag längden blev kring 5 km.
Bra där Leonora :)



Nu en sväng till dagis. I eftermiddag ska vi besöka cafét som hade kungligt besök härom veckan, lite vardagslyx alltså :)

Jockarp.

onsdag 19 september 2012

Vilken kille :)



Mata hästarna innan dagis...


Jag var en vända på bruket härom dagen. Papprena skrevs på om halvtidstjänsten, bara fram till juni förvisso men än dock. Nya förhandlingar i mars gäller.
Dagar som ska angripas de resterande året är 24 stycken och då jobbar jag fyra mer än jag egentligen ska, detta på grund av att min andra hälft på jobbet ska på älgjakt.
24 dagar på tre månader ska vi väl kunna fixa både Mollie och ja.


De måste göras.

Uppvaket än en gång var brutalt vad det gäller att missa att lägga in på försäkringskassan sida om föräldraledigt. Inte en spänn i september månad kommer därför att betalas ut.
Leva på kärleken är alltså vad som gäller ;)
Något roligare var det dock att läsa att när jag börja jobba igen så har jag 207 föräldradagar till att plocka ut.
Så av de 480 jag fick så är nästan hälften kvar och ändå har jag varit hemma i två år. känns förnämligt vill jag lova.

Vi shoppade på netto igår och förlåt men de var den sämsta affär jag någonsin satt min fot i.
De var ju grejer överallt, oordningen var total, att man bara lyckas att sätta alla saker så totalt kaosartat, huller om buller är ett milt uttryck vad det gäller den butiken. Nja en gång är ingen gång sägs det och en andra gång lär nog dröja innan vi kör dit.

Promenera med hundarna efter dagis måste göras.


När jag var ute på kvällen och tog ner tvätten från linan så hörde jag ett märkligt ljud, jag kollade nyfiket åt ljudets riktning.
Nej det är inte sant, jag blev nästan deprimerad. Snöpinnarna sattes ner vid vägkanten, inte är det väl dags redan. Buuu...


Till slut lite tid för lek....puh
Soffhäng med nalle puh för myset, för mej var det läsning om nya resor som stod på schemat.
De trillade även in ett mail på kvällskvisten från en vän om att han fixat en sån där droppbox till mitt radioprogram.
Vilken kille va?
Så nu finns de alltså att få hur enkelt som helst via en länk som jag delar med mej av vid intresse.
Tack för hjälpen och dom fina orden Lasse ;)

Nu dagis.

Jockarp.

tisdag 18 september 2012

Skalbaggen, dag ett....

Oh de verkar spännande :)


Jag undrar just om jag har världens bästa dotter och jag har lyckats med att få in henne på världens bästa förskola.
När vi kom in genom dörren mötte Mollies inskolningsfröken upp oss, vi valde en krok till Mollies väska och hennes små foppisar sattes på skohyllan, mössan las på hatthyllan och jackan fick jag hjälpa henne att hänga upp.
Vi pratade lite i kapprummet och fröken frågade om Mollie vill följa med in och leka.
Jo då, hon tog fröken i handen och sen gick dom in i lekrummet.
På grund av diverse sjukdomar så var det bara tre andra barn där, helt perfekt för att skolas in alltså.
Först var det gunghästen som gällde, sen lite andra smågrejer  som tåg och små klossar.
Därefter fick hon sin fröken att hoppa på en madrass och myset hoppad glatt efter.
Dom lekte med lera en stund sen var det dags för lite sagormys på madrassen.
Jag höll mej lite i skymundan hela tiden och Mollie brydde sej inte alls om mej, när det var något sa hon till fröken och "puffade" på henne att leka.

Fröken, leran och myset :)


Fröken sa att hon var ett tryggt barn att det märktes att hon var säker i sej själv.
Ja stoltheten över min dotter lös nog igenom trots att jag försökte lägga band på mej. De kändes som min barnuppfostran om att inte ha så många rutiner att träffa mycket folk har gett henne en stabil grund att stå på.
Att hon helt enkelt har lätt för att passa in på nya ställen och bland nya människor, precis som sin mor ;)


Vilket mys :)

De blev lite tannagnissel när vi skulle hem, en timme är alldeles för kort tid att leka enligt myset, men vi pratade om bilen och att myset skulle visa vår bil för fröken och efter det gick det smärtfritt att få ut henne och vidare in i bilen.
Vi körde hem, korv och makaroner slank ner i en raslig fart och sen blev det en lur på altanen i vagnen, hon var minsann trött efter förskolebesöket lilla fröken.
Jag var väldigt glad över att det gått så bra första dagen, de känns som att det kommer funka kanon detta, att hon kommer att få det bästa ett barn kan få.
Hon kommer att få tid med andra barn, hon kommer att få tid med enbart fröknarna på de obekväma tiderna och hon kommer att få sin trygghet här hemma.
Vad mer kan man möjligen begära?
Mollie mys Vilhelmsson har nog fötts med matjord i fickorna, guldskeden i munnen och en sjuhelvetes massa tur :)

Hemma efter första dagisdagen :)


Jockarp.

måndag 17 september 2012

Lättfotad? Jajamensan :)



Möjligt att jag ses som elak när berättar att jag väckte Mollie klockan åtta en söndagsmorgon helt utan anledning, men jag tyckte att det var trist att var uppe själv.
Hon var lite seg först men sen hämtade hon in rejält.
En tur på berget som slutade tuggandes i en björnbärsbuske, underbart.
Mat och middagsluren sen bar det iväg på vikingamarknad med storebror Vilhelmsson med familj.
Ett vikingaspel höll på att sluta med att kusinerna bytte till sej en slav och betalningen skulle så ske med mitt mys. Hoppla hoppla, inte okej det inte, jag har ju precis betalat dyra Danska pengar och fått henne :)
Vi lyckades tillslut få med henne utan några tokiga vikingars beslagtagning.

Nej tack till ligg...


De stod på en skylt att man kunde få ligga med en gycklade om man betalade 30 kronor, jag övervägde det noga ;) Nej skämt och sidor, men det slog mej hur mycket som hände där som inte var barnvänligt, mycket som anspelade på sex, vikingar var nog riktiga odjur, slogs, drack sprit och förlustade sej med kvinnfolk.
Jag kom även fram till att jag var ganska nöjd över att inte mitt liv levdes under den tiden.

Bror min tog min bil och myset och körde hem, jag tog på mej löparskorna och sprang hem.
De var segt i början men när jag närmade mej mina ägor var jag grymt lättfotad.
Jag närmade mej min backträningsbacke och så lätt som jag var så blev suget för stort, jag var bara tvungen att springa upp. Bara för att jag kunde liksom :)
Visst jag var väl inte super kaxig där i branten, mjölksyran var nog nära (Vad vet jag) men det var hur skönt som helst när jag vände och bara rulla nerför, ner till byn, till min familj och till mítt lilla gungande mys.

Hoppla :)


Jag fick ett mail från ytterligare en tjej som vill ha mitt radioprogram och med orden som.
-Du inspirerar i ditt föräldraskap.
Så klart var jag tvungen att skicka tillbaka ett mail och berättar hur glad jag blev över orden.
Jag la även till att det möjligen behövts ett dialektfilter på mitt program, att det inte är så lätt för dom i 08 området att hänga med i den Jockarpska dialekten, visserligen höll jag igen så mycket jag kunde, men nog sken det igenom alltid.
Men jag hoppas ju ändå att alla som fått skivor har överseende och jag hoppas ni förstår själva poängen ändå ;)

Middagsmaten skulle brassas och för dagen blev det potatis och lax för myset. Själv åt jag korv, hon åt stora lass så efter det tog jag fram godisskålen. Hon fnittrade hoppade upp i soffan och sa dodis. Hon tog några bitar men sen var det stopp, hon var nog proppmätt, stackaren.
Herregud vilket söndagsmys, jag fick bita ihop offra mej och tömma skålen.
Vi mös sen under filten och tittade på Dora utforskaren.

Lättlevt.
Min lilla viking ;)
Det är en stor dag för fröknarna från Jockarp, idag börjar nämligen allvaret för den lilla fröken Vilhelmsson, för den stora dröjer de än ett tag :)
Nu drar vi till dagis.

Jockarp.

söndag 16 september 2012

Man hinner mycket på en dag...



Gå på stubben :)


På grund av en spårtävling för hundar på våra domäner på berget så gick förmiddagsturen ner på vesan.
Minnen väcks, trots att jag älskar doften av stubbåker och potatisblast, trots att solen sken och det var en sån där ljuvlig höst dag på alla sätt och vis.
Ja trots det så infann de sej en obehagskänsla i mej. Jag vet var den kommer ifrån och jag vet att det kommer försvinna med tiden.

Fint vi bor, myset och jag, trallala ;)


Höggravid gick jag just där nere bland stubben och potatisblasten och hade den låga höstsolen i ögonen, jag hade blivit sviken och bedragen och jag var livrädd.
Jag gick där för att skingra tankarna för att försöka att förstå, jag gick där för att överleva.
Känslan kom tillbaka, fingret kunde jag inte sätt på just den punkten som gjorde mej illa till mods men den var där.
Face your fears.
Ja nog har jag gjort de, dom senaste två åren nästan dagligen och jag har faktiskt överlevt.
Jag har utsatt mej för minnena och plågat mej själv, till och med mer ibland än jag egentligen behövt, men på nåt vis har jag väl behövt det.
Snurrhuvudet är tillbaka :)

Husvagnsmys :)

Jag skakade av mej obehaget och körde hem, in men hundarna och sen vidare till tant N, husvagnshäng och lite surr, Mollie gillar campinglivet, av med skorna och upp i sängen,inget konstigt med det.
Vidare till fotbollsplanen där kusinen lirade, de gick sådär, men bättre lycka nästa gång, det är bara att på det igen.


Fotbollslir :)

Och så var de det här med rippningen, nja vissa delar gick finemang andra blev det tvärstopp på så nu har min rara storebror bränt skivor istället och dom ligger just nu på lådan med adresser till alla er som nu viljat ha den.
Som betalning kom jag överens med några om att dom skulle låta andra människor som ville få lyssna på programmet. Som sagt det är ju gjort för att lyssnas på :)


Vi hann handla lite med :)

Bjudmiddag och trevligt sällskap, en numera gemensam nämnare var löpning, så givetvis diskuterades det hej vilt i ämnet. Hästar, sprit och betygsättning var andra ämnen som klarades av mellan tuggorna.
Mollie härjade som om hon vore uppdragen, mycket barnskratt och några få tårar. En härlig kväll med andra ord.
Jag fick ett trevligt samtal på luren där det avhandlades tankar, hypoteser och kärleksbestyr, hehe tänk vad många samtal som faktiskt handlar om det. En förskräcklig massa.
Tron, tanken och hoppet var sen att fröken piggelin skulle knoppa in i vettig tid så jag kunde angripa min superduper godisskål som jag siktat in mej på i flera dagar nu men där själva frossande uteblivit just på grund av frökens sena vanor.
Och nej inte heller blev lördagskvällen en kväll som kunde avslutas med frosseri i gotteskålen. Attans med.
Jag får snart bjuda hem någon som kan hjälpa mej lite med den biten, godisbiten alltså.

Och gunga :)
 
Och så kvällsbus :)
 

Jockarp.