tisdag 25 september 2012

Egen tid? Nej utan tid...

Förkläde på :)

Mollie fortsätter att leverera.
Damen lämnades i skalbaggens målarum ihop med inskolningsfröken, bägge damerna bar förkläde när jag vinkade och gick.
Inga problem, inte ett knyst jag hörde när jag hängde en stund med mattanten ute i köket.
Det var skönt men samtidigt vill man att dom ska sakna mamma lite, fast i slutändan är jag nog nöjd och glad ändå. (Lite ego som skiner igenom bara, man vill ju känna sej behövd och saknad)
En promenad mot valjeviken var tanken, men på vägen ner gick jag inom en vän till familjen lite på vinst och förlust. Det blev vinst, hon var hemma, jag möttes av ett par små kamphundar vid grinden, likt såna vi själva har ;)
Kaffet sattes på och trevliga samtal och intressanta ämnen avlöste varandra.
En runda i trädgården var ett måste, där är det gröna fingrar vill jag lova, jag fick lite tips och idéer om vad jag kan hitta på hemma i palatset.
Jag fick följe mot förskolan och vi diskuterade min bok, hmm ja det bubblar upp både här och där nu, det känns som det börjar röra på sej.



Förmiddagskaffet avnjöts här :)


Efter två timmars utantid från Mollie styrde jag stegen mot förskolan.
Jag hörde på lång väg att skalbaggebarnen lämnat inomhushänget och nu befann sej utomhus, jag hörde barnskratt och prat, jag stannade till lite vid cykelbanan och bara lyssnade och njöt. Där inne levde mitt lilla mys i sin värld och inget utanför kunde störa, ljuvligt.
Jag såg henne på långt håll när hon gick runt och letade efter något, hon var så liten och så vansinnigt söt. Hon är helt bedårande min lilla tjej.
Jag gav mej tillkänna och hon lyfte knappast på ögonbrynet, hon trivs och ingen är gladare än jag för det.
Det hon letade efter var tydligen en försvunnen docka.

Vi gick in och jag fick se Mollies första dagisteckning, den var fin, gul och röd färg hade används, glada och lite höstiga färger, den hängde på tork.
Men den lär så klart ramas in och sättas upp någonstans här hemma i borgen:)

När vi kom hem så låg det ett brev i lådan från sjukhuset MAS, glups, vad kan det vara, något svett i pälsen öppnade jag det.
Det var ingen fara, det var istället ett handskrivet brev från en kvinna som jag skickade mitt sommarprogram till. Hon tackade för att hon fick ta del av det med en blommstercheck, så sött gjort. Det finns fina människor lite varstans på vår jord. Blev lite rörd faktiskt. Tack.

Vi hade en helt okej eftermiddag och kväll, som gav tid till funderingar, reflektioner och en massa mys.

Okej, vi gjorde lita annat skoj me ;)





Imorgon ska jag nog lufta lite politiska funderingar som snurrar runt i det Vilhelmssonska huvudet ett tag.
Spännande.



Jockarp.

4 kommentarer:

  1. Hej hej mitt namn är Margit

    Jag vill bara lämna några rader.
    Jag är en trogen läsare, men jag har aldrig skrivit något innan.
    Jag lässer din blogg med stor behållning varje dag, du skriver på ett sätt som gör läsaren nyfiken.
    Naturupplevelser, där man själv nästan kan känna doften eller se en viss färg. Känslorna du beskriver om lilla Mollie den kärleken.
    Till humorn och ironin du visar upp.
    Jag bara älskar det.

    Tack för att du delar med dig av din dagbok. Jag hoppas att du har ett fint liv och även efter alla tråkigheter ändå kan se det ljusa.

    Var rädd om dig.
    Hälsningar Margit

    SvaraRadera
  2. Hej Margit.
    Jag vet inte om jag känner dej, men skulle det vara den Margit som funnits lite i utkanten i mitt förhållande med min ex fru så gör du mej med dessa rader mycket mycket glad.
    Om det inte är den samma jag tänker på så blir jag ändå glad.
    Win-win situation liksom :)
    Tack.

    Vänligen Leonora

    SvaraRadera
  3. Åh, det var inte meningen att skrämmas med sjukhuskuvertet!
    Det bara "blidde" så för att jag skrev brevet i en paus på jobbet! ;-)
    Tusen tack igen för att jag fick lyssna! Det var 2 härliga timmar med en spännande och stundvis sorglig/rörande historia och så väldigt väl vald (och bra) musik därtill!
    Kramar,
    Karin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Karin.
      Jag hämtade mej ganska snabbt, men visst blir man lite små fundersam.
      Tack än en gång för dom fina orden och för blommorna ;)

      Vänligen Leonora

      Radera