underregnbågen.se

Blogg listad på Bloggtoppen.se

tisdag 30 maj 2017

Fångad och fri....

Paketinslagaren....


Humf. Berget väntade mej. Jag drog loss en tur innan arbetet och nu har jag snart jobbat ihop till en dags vila. Inte än men snart. Inget behov just nu av vila men jag vet att det kommer. Dagarna kommer fyllas med annat.

Lite jobb men det skavde jag hade inte helt ro, jag var inte helt lugn. Jag visste inte vilka vägar som skulle stakas ut för mej. Om det var påverkningsbart eller ej. Jag gick i väntans tider. Samtidigt mådde jag så otroligt bra. Ännu en gång har jag varit ärlig mot andra och mot mej själv. Jag älskar den sidan hos mej själv. Att låta känslorna tala det är en bra egenskap, det blir lättar att leva med sej själv då.

Jag samtalade med en underljuvlig kvinna några gånger på dagen och det fick mej att må bra, jag glömde tid och rum. Jag var fångade av skönheten. Det vackra tog överhand och överskuggade allt annat i min värld. Det är bra.

Samtalet jag väntade kom och det var så förlösande och friande. Att än en gång segrar ärligheten, än en gång blir det som det blir och än en gång verkar det bli så otroligt bra.
Jag kände mej fångad och jag kände mej så otroligt fri i det ögonblicket.

Det finns människor som jag kommer att vara evigt tacksamma hela livet och det är människor som trott på mej, stått upp för mej och faktiskt låtit mej gå. Att människor satt sitt eget ego åt sidan. Det har bevisats att pengar inte är allt och det är jag så otroligt stolt över. Jag ser tacksamt på det jag fått vara med om och dom fantastiska människor som funnits/finns i mitt liv. Jag är stolt över att varit en del av det. Tack. Men nu ska jag vidare in i framtiden.

Myset Vilhelmsson skulle på ett fotbollskalas så dit körde vi. Det var trevligt men hon var så vansinnigt blyg, det var ovanligt men sött.
Vi kickade lite boll ihop och hon släppte garden lite i taget. Jag lät henne vara, hon behövde mjukas upp.
30 minuter senare var hon med i matchen och hon ville ha mer. Hon frågade mej om hon kunde få börja spela boll. Självklart var mitt svar.
Det bjöds på korv och dom där barnaktiviteterna är verkligen toppen.

Hem och vad passade bättre än att fylla palatset med lite nya blommor, jag älskar sommaren, att kunna ta sej ut och bara plocka en vacker bukett blommor att sätta på bordet det är lyx det.
Syrener för dagen och dom doftade himmelskt.
Jag satte en bukett i sovrummet, det kändes fint, det kändes hemtrevligt, det kändes helt rätt :)


Jockarp.

måndag 29 maj 2017

Citron och idyll...



En väldigt blandad helg är till ända. Träning så klart några mil på berget vilket alltid är välkommet.
Toppar och dalar känslomässigt, inget konstigt i det. Det händer väldigt mycket på den fronten just nu och mer kommer det med all sannolikhet att bli. Jag funderar mycket på det där så kallade klicket. Det är spännande att det faktiskt finns människor som upplever det. Det där när allt klaffar till hundra procent med en annan människa. Kungen och Silvia har klickat och jag har gjort det ;) Jag gillar klick.

Mollie har blivit erbjuden havet eller poolområdet hela helgen men hon har tackat nej. Konstigt. Jag frågade om hon var sugen på en roadtripp och det var hon på på direkten. Vi drog till Malmö och jag var fortfarande på jakt efter en klänning, jag lärde mej mycket om just det plagget, det är krångligt helt enkelt. Mollie fick hjälpa mej en hel del och vi flinade i provhytten.
Vi gick bom på klänning inköp även den dagen men lite snygga brallor fick vi med oss hem och vi hade en mysig dag bara hon och jag.
Och gällande dejten jag ska gå på så får det väl gå utan klänning om jag inte lyckas hitta något jag gillar. Det viktigaste är ju ändå att jag känner mej som mej själv. Och att jag är på plats för själva träffen ;)




Det putsades till lite runt palatsets husknutar. Det såg bedrövligt ut. Gräset växte meterhögt. Men nu så är det vackert så det förslår. Blodvite på fingrarna uppstod med det får man ta.

Att tiden på året är inne när man bara kan gå rakt ut är ju underbart. Inga funderingar på kläder eller skor. Jag är lite känslig om fötterna i början av säsongen men nu är det skolöst i största möjliga mån som gäller, det är en frihetskänsla för mej det där.

Ja och så har det ju varit mors dag och Mollie Vilhelmsson är en person som verkligen älskar att ge. Att sakerna hon ger bort ibland är lite småkonstiga gör mej inte så mycket. Hon förklarar gärna hur hon tänkt och det är intressant. Hon hade delat en pärlplatta som liknade en citron i två delar och det hade hon en väldig utläggning om. Tio minuter senare fattade jag ändå inte vad som var själva grejen med den men jag log, kramade och tackade henne för den fantastiskt fina halva citronpärlplattan ;)

Vi käkade middag ihop med mina föräldrar och kaffe på det i trädgården. Jag tittade upp på berget och sa högt. Det är en idyll det här.
Min mor muttrade lite och sa, ja det är det men en del begriper inte det.
Nä så är det kanske men så länge jag kan njuta av det så bryr jag mej inte om att det finns folk som inte känner så som jag gör. Jag kan ha min idyll för mej själv det går bra det med.



Jockarp.

söndag 28 maj 2017

Mitt innersta....



Löpning kan vara så mycket mer än rörelse, jag har lärt mej det.

Jag brukar vakna glad, jag brukar försöka se varje ny morgon som en gåva. Men för den sakens skull så har jag emellanåt vaknat upp med en sur smak av ångest, det ogillar jag skarpt. Det känslan är just nu som bortblåst och jag är glad över att jag kan se tacksamt på det. Att jag minns när jag inte alltid mår bra.

Lördag morgon och jag klev upp tidigt. Jag var lycklig men något gnagde.
Jag behövde springa så springa gjorde jag.
Urkraften från Jockarp dundrade upp på berget. Likt en val som öppnar käftarna för att fånga plankton öppnade jag upp mitt hjärta, inte fullt ut, jag ville känna, jag ville inte släppa ut, jag ville ta in.

Orsaken till det som gnagde och stack mej lite i hjärtats kant hittade jag snabbt. Det stavas besvikelse. Jag älskar när jag hittar rotorsaken till mina känslor. Jag vill inte göra människor besvikna, jag vill stå vid mitt ord och jag vill tillfredsställa. Jag hittade inte ut, jag hittade ingen lösning just där och då. Men innerst inne vet jag att den finns där, men var?

Istället ökade jag på steget, jag pressade min kropp för att få lugn, det hjälpte, jag älskar att jag känner mej själv så väl.
Jag pumpade på och jag kände ett lugn, portarna till mitt innersta öppnades upp mer och mer för varje steg jag tog.
Allt doftade mer, doften av daggvåta liljekonvaljer blandades med doft från hudkex. Jag höll på att slå i backen av de krafter som mötte mina sinnen.
Solens strålar träffade min kropp, där den var otäckt från kläder brände det till.
Det blixtrade för ögonen på mej.
Musiken i mina öron var vackrare än någonsin.
Vattnet vid sjön smakade mer och jag njöt av att ta in dom kalla friska dropparna.
Jag ogillar starkt nyansen av grått men till och med dom gråa stenarna på marken var vackra. Jag log åt min tanke på att jag börjat gilla grått.
Jag kände vinden smeka mina fingertoppar och när min tanke mötte känslan var det som om jag smekte naken hud.

Jag hade Lisa Ekhdals låt om bara du i öronen när jag sprang upp i den blommande kastanjeallén mot mitt hem, jag såg min dotter i sommarklänning och sandaler, hennes bruna ögon och hennes leende, jag kände att mitt hjärta var vidöppet.
I det läget hade jag allt, inte just där fysiskt, men i mitt hjärta.

All världens bekymmer skulle i det läget kunna lagts på mina axlar och jag skulle burit dom.
Jag var helt ren, inga tvivel. Bara ren skär kärlek.
Om bara du. Allt för dej....



Jockarp.

lördag 27 maj 2017

En låda jag behöver......





Dagen började som många andra dagar, med en löptur. Jag angrep min älskade mördabacke. Lätta kläder lätta steg. Pigg helt enkelt.
Jag kände mycket och förväntningarna på dagen var stora.

Jag lämnade Jockarp och körde till bruket för lite arbete. Det var helt folktomt, många som tagit bonnpermis. Så jobbar inte riktigt jag.

När man har förväntningar på ett möte och allt stämmer till 100% då är det verkligen busenkelt att leva. Det skedde igår. Mer om det kan jag inte berätta i detta nu men det var världsklass på det mötet. Det är möjligt att jag i framtiden kommer berätta vad det för underljuvligt som skedde, för jag kommer aldrig, aldrig nånsin kunna glömma det, så fantastiskt var det;)

Mollie Vilhelmsson hade en dag ledig från skolan och hon och mormor hade minsann gått all in. Först lekplatsen i Kristianstad och vidare till deras favoaffär Polan&Pyret. Efter det drog dom en pizza.
Hur bra liv har inte dom två då?
På eftermiddagen hängde hon med morfar och dom hade chillat vid tv en stund till scobydoo. Det var nog klokt att hålla sej inne några timmar för att minimerar risken för brännskador av Solen. Jordgubbar hade dom gluffsat i sej det är bra

Eftersom jag tagit upp mat ur frysen så var det bara att parkera sej vid spisen när jag kom hem från min lilla utfärd. Jag var inte det minsta road faktiskt men i bland är det bara att bita ihop.
Ett telefonsamtal som intresserade mej fick det till att bli kaos i köket. Det rök och jag tror inte det var långt i från brand. Vad är det som händer egentligen. Jag som brukar ha sån koll. Kan det ha att göra med det där programmet bonde söker fru måntro ;)

Lite fredagsmys med min dotter. Hon tog chips och jag tog choklad. Supermysigt att hålla om henne lite i soffans hörn innan det åter var dags att inta lopplådan.

Den 26 maj var en enastående bra dag. Som givetvis åker ner i en smäll i den enda lådan jag behöver. Braigalådan.

Nu väntar roadtripp med min dotter. Klänning ska införskaffas.....



Jockarp.



fredag 26 maj 2017

Svårköpt....

Dansande myset...


06:00 upp på berget och jag var långt i från ensam. En hög med hjortar passerade mej lite uppskrämt. Dom är vackra men skygga.
Några som dock inte var skygga var två harar som funnit varandra och tycke hade uppstått. Jag kom mitt i deras kärleksstund men dom brydde sej inte ett dugg. Jag log och tankarna tog självklart spinn i mitt huvud.
Det är ju precis så det ska vara. Att känna så starkt för någon så att hela världen lämnas utanför.
Jag längtar till jag har en kvinna så nära mej. Att jag är i bubblan som inget utanför kan nå in i. Jag tror på att det snart kommer att ske. Och jag är helt övertygad om att jag inte kommer tänka ett dugg på dom där två hararna när jag är i det läget ;)
Det var ännu ett löppass som jag kände en enorm styrka i. 24 km men jag hade hur mycket som helst till att ge. Men jag behövde ge tid till min dotter. Vi kommer vara i från varandra några dagar nu i sommar och vi är inte vana vi det. Så min tid med henne är dyrbar och min tid är svårköpt för andra som vill ha mej.

Mollie ville dansa. Så dans blev det.
- Jag tar stora småkliv mamma.
- Haha ja det gör du hjärtat.
Jag älskar hennes formuleringar och jag älskar när hon blandar stort och smått. Hon var sjövild till musiken och jag bara njöt.

Min icke kaffedrickande vän med son kom och vi hade lite uppdrag. Vi skulle köpa blommor och presenter för att ge bort på kalas. Vi drog till Mjällby kött och video. Det var trevligt. Betydligt trevligare att handla när man är flera. Vi fyllde hela vagnen. Jag kunde inte låta bli att köpa lite uteleksaker, mjuktennis och badminton, här ska ösas på i sommar.
Jag sneglade på ett kubbspel med men det är verkligen klökvarning på det spelet. Sist jag spelade det eldade vi upp kubbarn i grillen på natten, så mycket gillar jag det ;)
En mjukglass och lite inköp av mat. Vi stötte ihop med en kompis till myset och hon följde med oss hem för lek, hem och lunch lagades. Vidare blev det altanhäng hela eftermiddagen.
Mysets kompis blev kvar länge så lite mat i magen och lite närhet i soffan innan det var dags att gå till sängs.

Det var en bra dag och bättre ska det bli;)

Roligare än såhär blir det väl knappast att handla..


Jockarp.





onsdag 24 maj 2017

Blomsterflickan....

Mitt sommarmys....


Vaknade åter långt innan min tänkta tid. Så var det med det, att sova till klockan ringde. Fullt med tankar i huvudet som var tvunget att få komma ut och ut kom dom, i alla fall några av tankarna ;)

För dagen valde jag småbyxor, det hade regnat på natten så det var friskt, men nu fick det vara bra med lång tights. Jag var så otroligt pigg i kroppen, jag behöver ett långpass nu och tömma mej på energi.
Jag tog mördabacken och hon gav mej absolut inget motstånd alls. Jag noterade inte ens att jag sprungit upp förrän jag mötte på en gäng vildgrisar. Då konstaterade jag att jag var upp på krönet. Jag ogillar dom där grisarna skrapt, dom är opålitliga. Men denna gången gick mötet bra.
Ner gick det i en hastighet som var bra mycket högre än vad som är normalt för mej. Jag behövde sträcka ut dom små fibrerna i min kropp och jag skrattade högt när jag kände att jag var helt ostoppbar. Jag bara tuffade på och jag älskar känslan.

Lite jobb på dagen och det gick bättre, jag hade en hel del att pyssla med. Det var fint väder så jag höll mej rörande ute all tid som inte bestod av möte.
Sista mötet hölls vid kaffebordet och fikabrödet bestod av sockerbulle och biskvier, ingen hejd på festandet alltså ;)


Hehe...ta i då..


Hem och myset hämtades, vi drog i väg bums för att plocka blommor. Jag har funderat på det i flera dagar men inte kommit till skott. Men nu så. Syrener klipptes och Mollie fick lite motstånd, det var bra för henne. Hon är så kaxig jämt med sekatören. Jag log åt henne och självklart kom jag till undsättning när hon bad mej.
Det doftar just nu underljuvligt i palatsets vardagsrum av dom nyplockade blommorna.

Bilen sanerades, det såg verkligen inget vidare ut, varken inne eller ute. Inne funderade jag på varför det var skoavtryck på handskfacket. Varför, jag undrar varför måste man när man är sex år sätta upp fötterna på inredningen? Vad är det som gör det? Men det är väl inte meningen att man ska begripa allt.

Vi lagade middag ihop och det är alltid trevligt. När jag la förslag om lite onsdagsmys i soffan efter middagen fick jag till och med hjälp med disken, helt frivilligt. Sånt gillar jag skarpt. Jag rustar min dotter för framtiden.

Blomsterflickan ;)


Jockarp.

Morr....



Ja ha. Då var vi tillbaka i långa tightsen igen. Det var en kylig morgon jag tog en liten lätt tur på 6 km. En kompis kom cyklandes och vi växlade några ord. Hur underbart är inte det då klockan sex en vardagsmorgon. Jag gillar bykänslan där alla tjenar på varandra och gärna då också utbyter några rader socialt. Super trevligt.

Jobb stod på agendan och jag får vackert erkänna att jag levererade inte som jag borde, jag hade en bra dag men jag fick inte tummarn ur ändan att ta tag i måstena. Jag hade tankarna på andra ställen helt enkelt.
Jag var på ett par möten men nja inte heller där var jag riktigt närvarande. En cykeltur på lunchen för att lätta upp huvudet, men det gick sådär ;)

Jag har i alla fall levererat mina namn från breven till produktionsbolaget. Jag la även till att nu tänker jag inte titta i brevhögen något mer. Nu är det bra. Det kommer inte förändra något hur mycket jag än tittar där.
Egentligen skulle jag bara vilja välja ett namn. Ett namn räcker ju, bara det är det rätta namnet. Det är namnet på henne, hon, kvinnan jag ska dela resten av livet med.
Men spelreglerna ser lite annorlunda ut.

Myset blev hämtad av mormor för vidare färd till frisören. Det slog mej att min dotter klippt sej tre gånger och jag har fortfarande inte tagit tag i mitt eget hårsvall. Jag får skärpa till mej lite i det avseendet tror jag. Vill inte se ut som ett utegångsfår. Nej tack.

Jag hämtade upp Mollie och vi körde till simskolan. Det gick fint, men hon var lite småbusig, jag fick morra lite på henne och det är ovanligt i det sammanhanget.
Jag fick även morra på henne vid nattningen och det är inte heller så vanligt nu för tiden. Men igår var tydligen en riktig retdag både för henne och mej. Typiskt när dom infaller på samma dag.

Mellan morrandet så spelade vi i alla fall lite spel och målade lite teckningar. Det var en väldigt mysig stund.
Vi käkade lite mat, eller Mollie åt, jag är lite matnonchalant just nu, har ingen matlust.
För mycket tankar och känslor i omlopp tror jag.
Men jag vet även där att det inte är så stora bekymmer. Efter sista separationen åt jag inte fast föda på nio dagar. En fasta liksom. Kan kanske vara bra i bland.

Kvällen bestod av att försöka planera in helgen och en shoppingtur. Jag behöver nytt innehåll i min garderob. Siktet ställs in på Malmö denna gång frågan är bara när vi pusslat klart så vi kommer i väg. Lite morr även på det.


Lite stillhet sådär.....


Jockarp.

tisdag 23 maj 2017

Tonåringen....

Jag var lite förvirrad ett tag. Vilket är upp och vilket är ner.


Att jag äntligen sover till klockan ringer på morgonen är ju fantastiskt. De beror ju med all sannolikhet på att jag inte somnar förren fram på småtimmarna. Jag börja få lite tonårsvarnor så här på gamla dar.
Ett litet löppass kan väl funka finfin till en underljuvlig soluppgång över Vesan. För dagen blev det småbyxor och kortärmat. Hur skönt är inte det då? Tänk så många månader det kommer vara så, vi är ju bara i början.

Dagen fortsatte och det var mycket känslor och grubbel i omlopp. Jag mår inte bra av stressas och pressas i saker jag inte har kontroll över. Jag känner mycket då och det skiftar så otroligt fort.
Ett samtal på luren gjorde i alla fall mitt liv betydligt behagligare. Det gick ett rus igenom min kropp och jag kände mej för en stund som den lyckligaste kvinnan på jorden. Det gjorde jag förmodligen för att jag var det med ;)

Jag hämtade upp mitt mys i skolan och vi tog en tur till ICA. Vi hade en mysig stund och Mollie skötte själva varuplockandet. Skönt.
Jag träffade på en journalist som var extremt nyfiken på hur det går för mej. Jag flinade lite åt det. Han skulle bara veta. Nej det skulle han inte, allt ska dom inte få ta del av det är en sak som är säker.

Hem till borgen och jag vet fortfarande inte vad problemet är med att jag alltid måste bära in allting på samma gång. Tre kassar mat, en datorväska, en ryggsäck, Mollies jacka och väska, nycklar och en påse med träningskläder. Pust.
Mollie bar ett gosedjur.

Mat i form av tacos, jag bara älskar det, att inte rätta in sej i Svenssonsvängen. Måndagstacos smakar banne mej mycket bättre än fredagstacos.
Jag fixade köttfärsen och lilla fröken Vilhelmsson hackade alla grönsakerna, hon är vass med kniven.

Ett hår som mer var format som en boll i nacken gjorde att jag kände att nu får det vara nog. Borste fram och sen började process utredning. Min dotter har ett fantastiskt tjockt och fin hår men det tjorvar sej så jag håller på att bli tokig. Men hon är inte håröm i alla fall vilket är ett stort plus i dessa lägen.

Sent i säng även måndag. Jag är lite småbusig nu känner jag ;)


En bil där en kreativ 6 åring åker. Humf...


Jockarp.

måndag 22 maj 2017

Springbilder....

Den senaste investeringen ;)


Ännu en natt med väldigt lite sömn, 4-5 timmar på två dygn känns verkligen inte optimalt. Jag vet dock att kroppen klarar väldigt mycket påfrestning och sömnproblemen rotar sej inte tråkigheter. Tvärtom och det gör det enklare.

Men upp på berget skulle jag i arla morgon. Känslor av glädje och känslor av rädsla bubblade i mej, jag älskar att känna men ibland vore det toppen om man kunde få ro.
Jag ser en bänk på en strand vid ett hav. Jag ligger med huvudet i min kärastes famn. Hon läser ur en bok högt för mej. Högläsning av kvinnan jag älskar och ljudet av vågornas skvalp in mot strand gör att jag finner den ro jag söker. Jag funderade på när det skulle tänkas kunna ske. När jag ligger där och lyssnar och finner ro.
Funderingar på bänk, bok och kvinna varade ungefär i 15 km.

Ro och ro. Fullt ös på Mollie och hennes kompis, dom röjde nästan hela palatset. Jag var upptagen med annat så dom härjade fritt ett tag. Det får man oftast sota för i efterhand. Men jag tog den sotningen ;)

Lakanen byttes, tvättades och torkades i sommarvinden. Jag älskar verkligen bilden av tvätt på en tvättlina. Det är sommar för mej det.
Jag tog det givetvis lugnt också, det ska man göra när det är söndag. Solstolen på altanen med en kopp kaffe i handen. Så lättlevt.

Kvällen bestod av panikkänning. Jag var skitgrisig och behövde duscha, Mollie var duschad men utan kläder. Hundarna skulle ha mat och ut och kissa. Och en halvtimme senare skulle jag befinna mej på en plats på berget för att ta lite löpbilder med en gammal klasskompis för en tidning. Telefonen ringde och det var prioriteringslistan som drog i gång i huvudet. Hur skulle jag lösa alla bitar. Jag vet att jag kan bli sur och arg när jag känner en stress över att inte ha helt grepp om vad som händer, kommer och hända. Ja jag var på morrhumör där en stund.

Jag hann med allt och var till och med på plats tidigare än min gamle vän. Bra där Leonora.
Bilderna togs i skogen och på Vesan. Det var en otroligt vacker kväll och jag såg så ruggigt bra ut. Han var mer än nöjd med mej. Tror jag ska byta jobb till modell ;)

Nattning av mys och själv kröp jag ner i en säng som var helt nybäddad. Det är vardagslyx på en helg det.



Uppstressad men på väg ;)


Jockarp.

söndag 21 maj 2017

Glödhett....

Allt flyter ;)


Det är stora svänga på pendlen just nu i fröken Vilhelmssons liv.
Löpträning fortgår och det kommer det att göra så långe jag mår bra av det. Nio dagar i sträck har jag sprungit och mer är i siktet.

Jag var tvungen att ringa ett samtal, det samtalet avslutades åtta timmar senare klockan 04:30 på morgonen.
Jag har en vän i norr vars sambo alltid har så roligt över att telefonen är glödhet när vi pratat. (nu var det inte henne jag pratade med) Efter detta samtal kändes de dock som om telfonen skulle smälta.
Att man pratar en hel natt med en person måste ju betyda att samtalen är intressanta ;)

Trött som en gnu gick jag upp 05:30 och ut på berget för en löptur. Den slutade på 24 km och jag var minsann lite små het. Jag måste bli bättre på att anpassa kläder efter väder. Det klara dom till och med i förskoleklassen, men jag har inte grepp om det i detta nu.

Holktillverkning...


Tillpiffning och vi körde till Kristianstad för att köpa nya dojor till myset. Det gick super. Och jag passade på att prova en klänning för en tänkt dejt. Jag är kass på klänningar och mitt smakråd var på andra utsvävningar så där fick jag ingen hjälp. Men det känns som ett måste så ja, jag får väl fortsätta sökandet.

Vi körde vidare till Hällevik för att gå på en barnfestival. Mollie kastade boll och ringar, hon gjorde en fågelholk och hon badade i poolerna. Vattenruthebanan var poppis och varv på varv blev det.
Vi hade en fin dag och vi träffade på många kända ansikten vilket var trevligt.

När vi kom hem gick Mollie och vilade, hon somnade vilket jag inte såg som något bra. Jag räknade med en sen nattning.
Själv satt jag ute i det helt fantastiska vädret. Allting runtomkring mej var verkligen vackert, jag så bara vackerhet. Är våren förälskelsens tid, skulle minsann tro det ;)

Nattningen blev sen, och efter det var det samtal som fick mej att känna mej så otroligt levande. Jag befinner mej i ett rus av känslor. Jag har extremt bra kontakt med dom just nu, känslorna alltså.

Roadtripp med Mollie..



Jockarp.

fredag 19 maj 2017

Passionerad.....

Mysets läxa ;)


Jojo min vana trogen denna veckan kickade jag igång kroppen i mördabacken. När jag sprang upp funderade på att jag behöver snart ha lite mer motstånd. Det går för lätt och så känner jag just nu om hela min livssituation. Träningen känns enkel, jobbet är enklare, mammarollen är enklare och dejtandet börja också kännas som att den blir enkel. Jag har i alla fall material till att dejta. Det hade jag inte för en vecka sen ;)
Jag har jobbat lite med breven och jag har hittat fyra fröknar som väckt mitt intresse väldigt. En av dom känns det lite extra för och jag vet inte vad det är som triggar mej så väldigt men jag tror minsann att jag kommer att reda ut det :)
Om jag fått rätt information från produktionsbolaget som varit i kontakt med dessa fröknar så verkar det som om dom faktiskt kommer att har möjligheten till att träffa mej. Jag är lite smålycklig nu faktiskt.

Lycklig blir jag även av min dotter. Det är magiskt säger hon och blåser på en maskros som är i det vita fröstadiet och dom små fröna flyger lätt iväg i vinden. Jag älskar att höra på henne när hon använder ord som är oväntade i sammanhanget.

Vi pratade om att vi skulle köpa ett utomhus spa och Mollie var på direkt. Ja varför skulle vi inte det då? Jag gillar att hon säger ja till mina idéer. Det är sunt tänk. Säg Ja, ett nej öppnar inga dörrar. Det är en rad jag ska försöka implementera i min dotter.

Jag fick ett samtal från Radio Blekinge, dom är bonde fans så självklart ställde jag upp och berättade om brevutlämnandet.

Breven ja. Hmm ja vi drog över berget till min icke kaffedrickande vän och fick lite hjälp i fortsättningen av valen. Jag tror att vi löst allt nu men det saknas lite information i vissa brev, den infon måste jag söka. Inget lämnas åt slumpen här inte :)

Det hände så något och jag vet faktiskt inte varför det skedde under gårdagskvällen. Det kan handla om vårkänslor eller kanske förväntningarna inför sommaren.
Jag hade ett slags pirr i kroppen som jag inte haft på väldigt länge. Jag längtade efter kroppskontakt, efter en annan vuxen människas hud som möter min nakna kropp. Jag längtade efter värmen.
Jag längtade så otroligt mycket efter andra händer på min kropp.
Jag mindes känslan och jag mindes hur mycket jag älskar det, hur viktigt det är för mej. Jag gillade känslan av att jag kände. Att jag kunde nå dom känslorna som är så viktiga för mej, att jag kunde framkalla hettan, att jag kunde minnas hur fint, vackert och viktigt det är med en annan människa närhet.
Jag var lycklig över känslorna och jag tog dom till mej på alla plan. Jag var passionerad och jag var fascinerad över min passionerad känslan.



Jockarp.

torsdag 18 maj 2017

Grönt är skönt....



Jag ser livet i grönt...


Ett stilla vårregn föll på mej när jag tog min morgontur på berget. Jag tänkte passera förbi mördabacken men hon lockade mej dit. Jag sprang upp så lätt. Löpturen var av sådan karaktär att man önskade att det aldrig skulle ta slut. Jag älskar dessa mornar och dessa löpturer. Jag känner livet i mej.

06:00 och arbetet låg framför mej. Det gick bra men jag var seg. Jag höll mej ute hela dagen för att hålla mej pigg och kunna tänka klart. Jag tror att det påverkade mej mer än jag trodde, att Linda kom men kärleksbreven. Jag borde nog läsa breven men jag orkade inte, jag visste inte var jag skulle börja så jag lät dom ligga.
Jag funderade även på hur jag ska kunna förmedla på ett respektfullt sätt till vissa brevskrivare att jag inte valt ut dom. Hur gör man det? Ska man göra det?
Jag har vänner som säger att jag tänker för mycket. Är det verkligen möjligt? Jag vet inte men jag tycker att man ska försöka behandla andra som man själv vill bli behandlad och jag skulle vilja veta varför jag inte valts ut om jag skickat ett brev.
Hum jag får väl fnula lite på hur jag ska göra.

När jag kom hem till palatset igen så möttes jag av en byggställning, ser man på. Snabba ryck. Jag var i kontakt med en vän och tillika plåtslagare och bad honom byta palatsets hängrännor till mej. Den enda infon han fick var att han inte fick komma den 16/5 för då skulle jag ha lite annat för mej :)
Jag är impad av hantverkare som håller sina löften och är snabba på att utföra sina sysslor. Bra där.

Vi tog en skogspromenad på kvällen med kamphundarna, det var en helt underbar kväll. Att strosa runt i bokskogen och lyssna på fågelsång och myset när hon filosoferade. Den blandningen går inte av för hackor.
Hon skulle visa "nya" vägar. Hon trodde att jag aldrig gått där. Så söt hon var och jag spelade med en stund. Stigarna har jag sprungit på sen barnsben så nog kan jag mitt berg alltid.
Vi gick högt och vi gick lågt. Jag tog en tur förbi utsiktsplatsen och tittade ner över mitt hem och över Vesan, det var så otroligt vackert. Månsagården placerades helt klart på en av dom vackraste platserna på jorden. Så känner jag i alla fall ;)

Tvätt hängdes ut och en glass på altanen slank ner mellan trädsgårdlandsvattning och geggalek i sandlådan. En underljuvlig kväll. Det saknades något men jag valde att inte tänka på det. Jag vet att jag har en framtid så väldigt ljus. Det gäller bara att ta det lugnt och känna in. Allt har sin tid. Hon finns där ute och snart finns hon här :)
Underbar känsla.

När Mollie somnat körde jag lite facetime  med min vän i norr. Det var helt underbart att se och höra henne, det var flera månader sen vi sågs. Vi skrattade hysteriskt och vi pratade allvar. Vår vänskap har hållit i sej i många år trots avståndet, det är helt fantastiskt. Vi hade svårt att avsluta vårt samtal men vi lovade varandra att höras snart igen. Det värsta med att se och prata med henne det är att längtan och saknaden blir svårare. Det är tufft att vara människa ibland.


Så ska det se ut....

Så ser det ut ;)


Jockarp.


onsdag 17 maj 2017

Brevutlämningen....

Vi hann med en liten gräsare ;)


En intensiv dag väntade mej och det var lika bra att börja som vanligt för att kroppen skulle få lugn.
Löparskor på och Mördabacken angreps. Jag var så full av tankar så jag märkte inte ens att jag sprungit upp för backen. Att en vän ringde samtidigt mitt i backen det gjorde backen ännu enklare. 
Hem och dusch och jag spelade hög musik. Myset hade åkt till stan för att gå till tandläkaren och vidare till skolan, så jag gav järnet på mina Sonos.

Teamet kom och vi drog igång bums med att intervjua och filma mej in action. Det var enkelt, det kändes avslappnat och lugnt.
Linda kom med brevhögen och jag var överväldigad. Hon försökte inte ens dölja högen, hon bar den i sin famn. Jag funderade en sekund över om alla breven verkligen var till mej. Såklart att dom var ;)
Jag blev glad över modet som brevskrivarna visade. Och kanske speciellt till brevskrivare som skickat en film. Jag blir grymt imponerad av starka människor, starka människor som våga berätta för mej att man är nervös inför att skicka en film till mej, det gör mej enormt rörd. Jag tror att detta kommer att bli en helt fantastisk sommar på många sätt.

Mina vänner kom, det är tydligen nytt för i år att alla bönder får ha med sej läsarhjälp och det är bra. Mina vänner började bums med att hjälpa mej och vägleda mej på min resa.
Det är mycket nytt i årets säsong och det tycker jag är bra. Jag får givetvis inte berätta något om det men det är positivt och hjälper oss alla lite längre på traven i vår resa att finna kärleken.

Jag tror att teamet och Linda hade en väldigt enkel dag på jobbet. Vi levererade allihopa och det märktes att vi trivdes och var trygga ihop. Kamerorna är inget jag bryr mej om längre och mina kära vänner var sjukt grymma. Allt klaffade så jag och Mollie kunde lugnt ta oss till simskolan som planerat. Hon hade hängt med morfar under eftermiddagen och dom hade mumsat på jordgubbar, vilket hon var kvick till att berätta för mej. Livsnjutare där.

Simskolan gick bra och middagen lagades. Efter maten fick jag ett samtal från fröken producent, det är en enastående kvinna. Bufflig som få men extremt känslig. Jag gillar det. Vi kör men raka rör och jag vet att vårt samarbete kommer att handla om att ta och ge och med enorm respekt. Med de sagt så är jag väldigt nöjd hur jag behandlas.

Jag pratade med en annan bonde på kvällen och jag skrattade så jag höll på att göra i byxan när han berättade vad han varit med om på sin brevutlämning. Saker kan verkligen bli hur som helst när man har med människor att göra. Det var i alla fall superkul att prata och utbyta erfarenheter även om våra vägar kommer att gå skilda från och med nu.

Jag hade en bra, givande och utvecklande dag.


Hela brudgänget ;)

Jockarp.
  

tisdag 16 maj 2017

Svanarna....

Det här är jag just nu.....


En total missbedömning av temperaturen resulterade i långärmad tröja och vindjacka. Följden av det blev en massiv transpirering. Halv sex på morgonen och det var elva grader ute, det var ovanligt. Jag skänkte det en tanke sen släppte jag det, vad gör det att jag svettas mängder. Ingenting faktiskt.
Jag tog en liten lätt sväng på 6 km. En bra start på dagen.

En vända till bruket. Jag tog lite prover och cyklade en sväng ut till stället där vattnet från mina prover landar. Intressant må jag säga. Vädret var vackert och bruket ligger fint. Jag andades in havsluften och jag njöt. Jag såg på svanarna som sakta gled förbi och jag funderade på tvåsamheten. Jag vill bli en svan i nästa liv, jag vill ha samma partner livet ut. Det känns så nu i alla fall. Att jag vill bli en svan alltså ;)

Jag fick ett medelande om att jag väntade gäster från tevevärlden, vilket jag inte riktigt förstått tidigare. Jag har världens bästa jobb vilket gjorde det möjligt för mej att lätta tidigare för att hämta upp mitt mys.
När besöket kom visade det sej att jag jobbar ihop med inslagsproducentens bror. Världen är så sjukt liten. Jag gillar en liten värld. Vi hade mycket att prata om och det kändes bra. Myset stod för husesynen och den var ingående. Hon öppnade skåp och lådor och visade vad vi hade där. Ja det var bara att låta henne hållas. Blyg är hon då rakt inte ;)
Vi bjöd på glass och kaffe och hade en väldigt skön stund i solen på altanen.

När dom lämnat palatset för dagen drog vi över berget till min icke kaffedrickande vän för att hämta lite pimpning till dagens filmande. Det gäller att ha allierade överallt. Bra vänner är guld värda.

Mollie nattades och jag drog igång med att baka en kaka, helt otrolig, halv tio på kvällen stod jag och snodde ihop en nutellakaka. Vilken kapacitet.

Ja och idag är det alltså dags för brevutlämningen, det är så spännande så att jag håller på att explodera av nyfikenhet. Tänk att Linda kan ha med sej min livs kärlek i form av ett litet brev. Det är helt sjukt när jag tänker på det. Fatta vilken grej, fatta vilken tjej jag är, Jag har världens tur som får vara med på detta äventyret och just nu är det bara början. Hela detta året kommer att vara fullt med så mycket saker som är så långt utanför mitt vanliga liv. Vilka får en sådan chans?
Hehe. sånt hände bara Leonora Vilhelmsson.

Det behövs så lite ;)



Jockarp.

måndag 15 maj 2017

Unik....

Min morgon...


Lite stel i första backen men jag tassade på. Klockan var sex och berget låg helt öde. Det fanns bara jag. Jag gillar det, jag behöver det. Jag gillar mej själv och att få vara med den man gillar är ju helt underbart. Vilket privilegier ;)
Eftersom att kroppen är inne i en läkningsprocess efter Marathonet så var jag mogen nog att ta en lite mindre runda. Jag hejdade mej vid 15 km berglöpning. Jag var hemma igen precis när myset vaknat.

Frukost och sen började vi spela steka ägg spelet. Vi lyssnade på musik och rätt som det var så var lilla fröken danssugen. Vi drog upp volymen på högtalarna och drog loss. Hysteriskt kul, det var längesen sist vi dansade och att klockan bara var nio på förmiddagen spelade oss mindre roll. Vi gör som vi vill.




Myset skulle till en kompis klockan elva så efter det var jag helt ensamt med min tid. Konstig känsla. Jag körde och handlade lite mat och frimärken. Vidare hem och fullt ös på högtalarna och sen satt jag bara där i soffan en stund, för att jag kunde.
Jag reflekterade lite över vad som hänt sista tiden och vad vänliga människor säger och gör för mej. Det är allt från blom bud, armbandsleveranser till ord som att du är unik Leonora och att ingen klär upp en mössa som du. Du är en heting och verkar vara en fin människa.
Det är fina saker och ord det. Jag vet ju att det finns en annan sida också. En sida med förtrödna (avundsjuka) människor, elaka människor och så vanliga knäppjeppar. Men hitintills har jag inte blivit utsatt för något otrevligt som jag sett som icke hanterbart.

Det finns ju även en annan sida av mej som inte uppfattas av människor som inte kommer mej inpå livet. Min kärleksfulla sida den visas inte upp för människor som inte visat att dom förtjänar den. Min hettsiga envisa och den sidan som visas upp mot människor som gått över gränsen i fiendeland den visas heller inte upp. Förvisso tror jag att alla människor har dessa sidor, i stor eller i smått så där är jag absolut inte unik ;)
Jag är from som lammet när jag blir behandlad med respekt och kärlek. Jag blir en vilde av respektlöshet, dumheter och falskhet. Sån är jag. Inte konstigt att jag gillar att hänga med mej själv ;)

Efter en stund men herr Winnerbäck i högtalarna och med brianstormning med mej själv var jag så redo att ta tag i tvätten.

Jag hämtade upp mitt mys från kompisen och drog vidare bums till Tant N. Vi hade en helt underbar eftermiddag i soligt läge. Vi smidde planer för framtiden. Frågor som kräver svar. Bra att få lite input från andra människor.
Mollie imponerades av trollkarlen och pratade om illusioner,
det imponerade på mej att en sexåring säger såna ord och förstår innebörden. Det är min dotter det :)

Det var en dag som gick i hundranittio och maten lagades sent på kvällen. Ibland får man tänja på gränserna.
En dag som brakar rakt ner i braiga lådan och det av olika anledningar ;)

Tjohooooo


Dansanta damer minsann ;)


Jockarp.

söndag 14 maj 2017

En bra dag mamma....

Höjdrädd? eller hur...
Inte rädda för vatten heller ;)


Fem dagars avhållsamhet, ja det fick räcka. 07:00 stod jag på startlinjen (tröskeln) i palatset redo för att ge mej ut.
Jag tog berget, jag behövde det, det var så underbart vackert där jag sprang. Ljust ljust grönt, det gjorde nästan ont i ögonen så mycket grönt var det. Solen steg och den värmde mej. Solen spräcker knoppar. Ja precis så upplevde jag det när jag sprang förbi bokarna som stod längs vägen. De kändes som om knopparna brast för solens värme likt små corn som poppas i en gryta med olja. Det var en fin upplevelse.
Tanken var en lite lagom tur på 12-15 km men det gick inte att avbryta. 24 km slutade turen på och jag kände mina muskelfiber i kroppen lugna sej något, dom som var på explosionsgränsen innan jag begav mej ut. Go känsla.

Hem och lite kaffe sen var det dags att röja lite på borggården. Gräset börja sätta fart överallt och det gäller att hålla tempot uppe och ansa det.
Vi började med gräsklippning och sen övergick jag till röjsågen. Mollie hjälpte mej självklart och när hon stod och räffsade gräs sa hon plötsligt. Det är en bra dag idag mamma, att bara gå här och räffsa.
Jag flinade lite åt henne, för hon lät precis som jag ;)




Vi tog en hel del pauser, jag med kaffe och hon la sej under parasollet och spelade på paddan. Det gäller att njuta när möjlighet ges.

Eftermiddagen kom och vi avslutade arbetet för dagen för att fräscha upp oss lite och ge oss över berget till våra vänner.
Där bjöds det på grillfest. En badbalja intogs av barnen och det badades och busades i vattnet.
Grillat kött och de första svenska jordgubbarna kittlade mina sinnen. Lukt, smak och känsla. Underljuvligt. Vilken kväll.

Vi tackade för festligheterna och begav oss hem till min icke kaffedrickande vän och fortsatte festandet (med något mindre promille) Chips, chocklad och vatten. Det var vårt mellomys det.

Barnen kom igång och började leka när klockan var sen så för dagen fick vi avbryta leken vilket aldrig är roligt, men ibland nödvändigt.
Vi körde över berget igen och klockan var väldigt mycket när vi kom i säng.
Men jag håller med Mollie. Det var en bra dag.

Mys i skuggan...


Lite vila....


Jockarp.

lördag 13 maj 2017

Bonnaträff....

Ingen koskräck här inte..


Jag drog i väg och hämtade upp mitt mys på skolan. Vi körde vidare till posten för att leverera en hög med böcker av titeln Under regnbågen-i skuggan av lagen- som Adlibris ville ha av mej. När vi ändå var vid affären så köpte vi med oss lite gott att mumsa på under vår kommande färd.

Vi körde i över två timmar och jag måste säga att det sällskapet som jag gör roadtripperna med nu för tiden är ett sällsynt exemplar. De spelar ingen roll vart vi ska eller hur långt vi ska. Hon hänger glatt med. Vi lyssnar på musik, sagor och det målas teckningar och kollas på teve i bilen. Min dotter märks knappast av.

Vi kom fram och stora kramkalaset sattes igång. Det pratades oavbrutet och det skrattades ideligen. Jag befinner mej mitt i ett äventyr och det äventyret innefattar massa nya människor och det är så vansinnigt kul.
Vi hängde med ut i ladugården och kollade in kossorna. Mollie flinade när dom sträckte ut tungorna och slickade sej själva i näsan.
Vi lät kalavarna suga på våra fingrar men det tyckte Myset var äckligt, jag tyckte det var sött ;)
Vi lagade hysteriska mängde mat och alkoholen flödade. Men för den sakens skulle var det ändå helt okej. Jag brukar inte gilla att låta Mollie medverka på festligheter när människor blir fulla men det funkade faktiskt bättre än jag förväntade mej. Alla var superglada och urgulliga mot myset.

Urgulliga var även dom fyra små kattkällingarna som bonden hade i en låda. Myset var där nästan hela tiden, hon busade med dom och hon styrde upp deras mattider.

Titta så söt mamma ;)


Kvällen blev till natt och Mollie hoppade inte i sängen förrän efter tolv, jag slumrade inte in förrän efter ett och det är inte vanligt att jag är uppe så länge. Hej huvudvärk.
Morgon och frukost. Kossorna hade fått mat och vi tog en lååång frukost med fyra baljor kaffe innan vi tog oss ut för att titta till omgivningarna lite.
Vi pratade om våra upplevelser den sista tiden och det var skönt att prata med sju andra personer som upplevt ungefär samma saker. Vi förstod varandra.

Vi hade lite vadslagningar om vilka bönder som skulle gå vidare till stor 4:an och vilka som ska få följa med på ett litet annat äventyr. Vem av oss som får rätt får vi reda på kommande vecka, spänningen är olidlig.

Trötta, nöjda, belåtna och samtidigt fulla av energi begav sej myset och jag hemåt igen efter ett par superhärliga dagar. Vi räknar kallt med att det blir fler tillställningar när alla bönderna drabbar samman.


Hela gänget. Myset var fotograf ;)

Jockarp.


torsdag 11 maj 2017

Feeeeling.....

Spring inte....


Jag helvilar från löpningen just nu, men det är tufft, det kittlar i benen hela dagarna, men jag måste motstå frestelsen.
Jag försöker roa mej med meningsfulla saker så som arbete, myset och vänner.

På jobbet har jag verkligen fått fart på tankeverksamheten hos några nya förmågor. Jag ställde frågan vid middagsbordet. Vad är meningen med livet?
Jag kommer ofta in på det spåret och antagligen är det för att ingen kan svara mej på den frågan, jag gillar saker som ser omöjliga ut. Just denna frågan är jag rädd för att jag aldrig ska få svar på. Men det är likväl väldigt intressant att lyssna på andra människor, om vad dom tycker och tro.
Ibland blir jag dock väldigt nedstämd när jag själv snurrar på frågan, jag har svårt att bryta mej ur cirkeln och frågan, varför existerar jag om jag bara ska spatserar runt här i ca 80 år. Sen är det god natt och allt man gjort saknar mening.
Mina jobbarkompisar hävdar alltid att jag har för lite att göra om jag har tid för dessa frågor. Men jag ser dom som viktiga.

Ja jag var lite låg under dagen men när jag körde hem fick jag ett samtal från en gammal klasskompis som jag inte pratat med på ca 10 år. Vi blarrade lite om fysiska och materiella saker men sen gick vi över på relationer.
Han var nyseparerad och det efter ett 20 år långt förhållande.
Jag berättade för honom att jag såg mina förhållanden som misslyckande, att jag var sorgsen över det, och undrade om han kände likadant.
Han säger då: Varför det, varför är det ett misslyckande? Varför inte Se det som att du egentligen alltid skulle bryta upp vart femte eller vart tionde år från din partner.
Att hitta nya människor att älska och att ta med dej godsakerna från dina förhållande och lämna kvar det icke gynnsamma. Vem har sagt att det är rätt att leva ett helt liv med samma partner, varför sträva efter det?

Hum Ja, jag gillade hans synsätt, han öppnade helt klart upp ett fönster jag alltid haft stängt. Sen vet jag med mej själv att jag aldrig skulle kunna göra så. Jag skulle aldrig kunna gå från famn till famn. Gräset är inte grönare, alla förhållanden är tuffa ibland och det ser jag som bra. Jag vill inte bara ha den nykära perioden jag vill ha motstånd, jag vill ha saker att lösa. Jag vill inte byta ut någon, jag vill heller inte bli utbytt. Jag vill bli älskad och jag vill älska, helst samma person, jag tror på det. Och det är med den tron jag går in i ett förhållande.
Men ja han vände faktiskt min något låga dag, jag fick lite att fundera på, lite att analysera och sätta mina egna känslor på. Det är bra. Jag behöver känna.

Min icke kaffedrickande vän kom på besök och vi fortsatte med frågor som var osvarbara just i detta nu. Det var verkligen en sådan dag. En tankesnurrande dag. Vi pratade om själavandring, meningen med livet och relationer.
För ett tag sen sa hon till mej att hon trodde att jag känner väldigt mycket i mycket. Att saker andra människor känner känner jag lite mer i. Det kan vara så, men samtidigt vet jag inte, jag har aldrig känt hur mycket eller hur lite andra människor känner i dom lägena när jag känner extremt mycket. Och jag får nog aldrig veta det heller.
Det var en dag när jag fick fler frågor än svar och ibland behövs det.

Jag gick och la mej i sängen med nybäddade lakan och jag kände väldigt väldigt mycket njutning i det. Om jag kände mer än vad andra gör i den situationen? Ja kanske ;)



I dag ska i alla fall myset och ja ge oss i väg på en road tripp. Vi behöver ett miljöombyte.

Jockarp.

onsdag 10 maj 2017

Prag.....

Lite vila...
Den ja.....


Ja vi gjorde självklart mer i Prag än att jag bara sprang.
Vi hade turen att det fanns en utställning i stan med konstnärerna Salvador Dali och Andy Warhol.
Dalis verk känns lite flummiga men Andy Warhol denna översmarta herre i popkonst var väldigt roligt att se.
Hans kända verk på Marilyn Monroe och Mao Zedong fick vi se och likaså hans målning av omslaget på Rolling stones skiva Sticky finger som är vida känt.
Mollie uppskattade även hon utställningen men hon tyckte att Dalis målningar var lite otäcka och jag är nog villig att hålla med henne. Inte så lätt tittat precis men ändå kul att ha fått möjligheten till det.

Vi gick givetvis på karlsbron som klassas som en av världens vackraste broar och jag är nog villig att hålla med, förvisso har jag inte sett alla broar i välden men jag har sett en hel del. Den byggdes redan år 1357 och det sas att bönderna fick order om att levererar ägg till murarna så att dom kunde blanda äggen i bruket så att bron skulle bli starkare. Om det är sant vet inte jag men jag vet att den innefattade 520 meter på mitt Marathon och det var en fantastisk upplevelse att springa över den.
En del av statyerna på bron är väldigt skrämmande, Jesus är avbildad och det är mycket lidelse. Vi stannade till och tittade på dom men Mollie tyckte att det var lite dystert.




Vi tog även en båttur och den gick under bron, Mollie fick frågan av skepparen om hon ville styra båten och hon var självklart på. En stoltare och sötare kapten har jag nog aldrig sett.

På torget vid det astronomiska uret med dom rörliga figurerna stod det en kille och gjorde såpbubblor, gissa om det drog folk och i synnerhet småfolk. Mollie var helvild och hon fick även möjlighet till att prova att göra bamse stora såpbubblor. Hon var modig som provade och hon gjorde några riktiga giganter till bubblor. Jag stod bredvid och uppmuntrade hennes försök.

Givetvis åt vi mängder med god mat och glass i stora lass, det är en fantastisk klass på glassen i storstäderna nu för tiden. Favoriterna på denna resan var Hasselnöt och cocos. Mums.
Vi pausade ofta med intagen av glassen och andra delikatesser. Vi strosade runt i gamla stan och bara njöt av det sköna vårvädret. Vi doftade på kastanjeblommor och syrener och livet var så där ruggigt lättlevt som det kan vara ibland.

Det var 13-14 år senan jag var i Prag senaste och då minns jag att när vi körde över gränsen med motorcyklarna stod det mängder av glädjeflickor längs vägen, dessa uteblev denna gången. Det känns som Prag är lite mer civiliserat nu än vad det var då. Det ser jag som glädjande.

Jaha, ännu en resa som var lärorik, givande och även då toppade självförtroendet en aning till. För höjdpunkten var självklart mitt personbästa på Marathondistansen ;)

Vi litar på dej <3


Jockarp.