Bock….

Det är inte ofta det händer i dessa sydliga delar av vårt land, men igår snöade det hela dagen och det fortsatte hela natten.

Kennet och jag hängde i verkstan efter att vi vinkar av lillmatte som åkte buss till plugget.

Jag roade mej med att städa lite och gjorde några nya ringar, jag gillar den sortens pyssel. Efter att jag hittat stommen till julbocken drog vi upp på berget och fixade lite granris, eller mycket granris blev det. Jag fixade till bocken och pimpade den med ljusslinga innan jag for in till stan för att hämta upp Mollie. Vidare till affären för inköp av pepparkakshus. 12 stycken skulle vi ha. Varför? Jo för Mollie ska ha födelsedagsfest i helgen och då ska alla gästens få bygga ett varsitt hus. Kul idé.

Vi tog en promenad med Kennet uppe på berget. För en gång skull följde även min dotter med, antagligen för att det var snö.

Hem och matlagning. Min kära sambo blev sen på grund av trafikförhållandena. Halv sju satte vi oss till bords.

Det passade perfekt med ett bad på altanen. Vi satt och pratade om skolan och om handbollen. Det är viktiga stunder med min dotter. Den sista kvarten i badet pratade vi mest om hur vi skulle ta oss in. Ingen av oss ville gå upp ur vattnet. 39 grader plus mot minus tre. Den är inte kul.

Jockarp.

Stabilt……

Livet tuggar på, stabilare och stabilare dag för dag. Så skönt att den normala vardagen närmar sej.

Helgen har innehållit mycket fint. Vi började med tacofredag (vilket jag inte gillar) lördagen var helt blank, den känslan. Att kunna fylla den precis som vi ville. Och ja det gjorde vi.

En löppass på berget i ett underbart väder, kallt, soligt och pigga ben. Vad mer kan man begära. Kaffe på det. Den lyxen. Vi tog en snabb tur till affären och när vi kom hem smakade vi lite på julstämningen. Julbak ett. Helt underljuvligt att tassa runt i köket, lyssna på julmusik och fylla näsan med doften från pepparkakor och kola.

Vi tog en sväng om till musiken och jag log. Shit vad jag är lyckligt lottad, att jag mötte henne. Hon som får mej att le i dansen.

Söndagen var kall och vi skulle iväg till Tollarp för att lira handboll. När matchen var klar hade vi halva dagen kvar. Den känslan. Vi tog en långpromenad på berget med Kennet. Jag unnar mej promenader allt för sällan. Naturen var storslagen och hon vid min sida. Jag höll hennes hand som hon envisats med att sätta en vante på. 

Vi la inte mycket tid på matlagning, rester skulle käkas upp, det gav tid till chill i soffan. En mysig kväll med tända ljus och filt över kroppen.

Jockarp.

Buss…..

13-åringen frågade mej om jag kunde följa med henne och åka bussen in till skolan i stan. Absolut, en självklarhet för mej. Vi traskade bort till platsen där bussen skulle stanna. Biljetten var redan fixad och min dotter har fått busskort.

Lite sent rullade den in och stannade framför fötterna på oss.

Det satt några ungar med fötterna upp i sätet, dom sa jag till att så gör man inte, jag lät mina ögon glimta till lite och munnen log mot dom. Precis skulle dom flytta undan sina ben när jag sa att det är inte min pilsner att säga till om det. Jag funderar på att ställa ynglingen en fråga om hur kul det vore om någon satt med blöta skor i hennes buss. Men jag fick tyst på mej själv.

Resan in gick bra. Det tog exakt 30 minuter väntetiden inkluderad. Vi sa hej då vid skolan och jag sprang hem. Det tog mej exakt 33 minuter.

Jag hade samtal med skolan under dagen och strategier planerades. Det var dags att möta upp för att åka bussen hem. Jag sprang dom 33 minutrarna in till stan igen och mötte upp Myset. In i bussen. Hon fick trycka på stannaknappen själv och bussen stannade. Uppdrag slutfört.

Kvällen stod det handboll på schemat och jag satt på läktaren hela tiden. Jag hade fått min motion för dagen. Hela laget sjöng och hurrade för Mollie över hennes födelsedag. Så gulligt gjort.

Summa sumario. En bra dag och det var kul att åka buss.

Det har jag inte gjort i Sölvesborg sen jag gick ut nionde klass.

Jockarp.

13……

Det var en stor dag. 13 år. Herrgud. Okej jag trodde det skulle kännas mer när min dotter trallade in i tonårstiden men nä. Kanske är det för att fokus legat på hennes mående en längre tid.

Vi fixade med födelsdagsbrickan, blommor, ljus och den svenska fanan hissades. En lussebulle med tomtebloss i. En kopp matchate. Och givetvis några gåvor. Ja ballonger med, hur kunde jag glömma det. Kennet älskade det kanske mest av oss alla.

Vi var redo att göra entré med skönsång. Hon log mot oss. Varmt, lyckligt. Jag blev lycklig jag också. Vi som var i rummet vi vet hur tufft det varit. Vi har försökt med allt och vi har lyckats trolla bort det mörka och åter fylla livet med ljus. Tacksamheten över det kändes i hela min kropp när jag stod och sjöng för min dotter på hennes trettonårsdag. 

Det blev en mysig i morgon i sängen men skolan väntade. Hopp i väg. 

Jag hämtade sen upp henne på samma plats och firande fortsatte. Hämtemat och tårta som sej bör. Vi blir en aning bortskämda här nu för tiden. Tårtor levereras på löpande band. Mollie och min kära sambo hade komponerat en egen prinsesstårta. Prinsessan Mollies ;)

Jockarp.

Helgmys……

Att avsluta veckan i topp. Jag glädjen var stor när jag summerade veckan. Min dotter hade fixat skolveckan med bravur. Jag har lovat henne att när hon mår bättre så ska jag ta tag i att samla klassens föräldrar för att lägga fram förslaget om att samla pengar till en skolresa. Vi är inte riktigt där men jag har börjat fnula lite på det. Vilket min dotter gläds åt. Hon presterar och då är det alltså således snart dags för mej med.

Vi har lagt en bra vecka bakom oss och helgen var maxad av familjemys. Vi började med ett familjemöte under middagen i fredags. Det var viktigt för allas mående. 

Lördags morgonen bjöd på en fantastik löprunda innan vi åkte över berget till min vän. Där skulle det för dagen ridas. Det har tjatats och ett har längtats. Och första mötet med Laban var toppen. Han var både gullig och supersnäll. En perfekt liten ponny med andra ord.

På kvällen var vi bortbjudna till metropolen Hörby. Fantastiskt trevligt värdpar och jag fick möjligheten att syna en äkta Louies Vuitton väska. Hallå va, den passade mej perfekt. LV mina initialer ju ;)

Ja trevligt var det och med det blev det väldigt sent hem till byn.

Med den sena kvällen bjöds det en sovmorgon under söndagen. Alla var sömniga så förmiddagen blev lugn. Vid lunch hade vi bestämt att vi skulle köra upp mot dom småländska skogarna för att gå på Husebys fina julmarknad. Sagt och gjort och ja, det var galet mysigt att strosa runt hand i hand med sin tjej och titta på allt som hör till julen.

En ruskigt bra helg alltså.

Fågelholkstips….

Jockarp.

Lirare……

Vi firade ordentligt….

Jag hade ett nytt samtal med Mollies läkare. Vi pratade nutid och framtid. Beslutet var att vi fortsätter oförändrat till April månad. Där nånstans ska vi träffas för en utvärdering av hennes mående. Mollie fortsätter att envisas med att inte prata om sej själv och hon är knäpptyst bland främlingar. Jag fick tipset om att låta henne vara och så hoppas vi på att det mognar fram, jag gillar mer idéen om att ta tjuren vid hornen men här får jag nog vackert sitta still i den guppande båten och se tiden ha sin gång.

Vi hade en match i handboll. Mollie var i storform på planeten. Mål levererades och även grymma passningar, hon utsågs med det till matchenslirare. Det var stort. Jag växlade några ord med tränarna och dom gillade det dom såg och även att hennes mående blivit så mycket bättre. Fint att alla engagerar sej och delar med sej.

Det har förövrigt varit ruskväder här vilket gjort att alla träden tappt sina löv. Jag visste att det skulle komma men det är ändå alltid lika sorgligt. Nu blir det fem sex månader av längtan tills det åter bli knoppar på träden och den mäktiga tiden med lövsprickningen kommer. Måtte jag få vara med då.

Och på grund av ruskvädret har jag haft inomhussysslor :)

Ringtillverkning…..

Jockarp.

Kalkoner……

Ja vad har hänt i mitt liv den sista tiden då? Jo en fredag med ännu ett möte ihop med Mollie och hennes stöd på första linjen. Det var ett lättsamt möte men med ett klurigt ämne. Min dotter.

Lördagen startade upp med en tänkt handbollsmatch, tyvärr var motståndarna sjuka så vi fick vända hemåt igen. Vi klädde oss för festlighet och lämnade Kennet på undantaget. Sen bar det iväg.

Vi körde inom ekohallen för lite shopping och vi tog även en behövlig sväng inom biltema. Jag behövde lite pryttlar till min verkstad.

En tös hämtades upp från sin pojkvän och så var vi fulltaliga i bilen. Mot svärföräldrarna för kalonkonmiddag. Så himla mysigt och gott. Vi tog en liten promenad ner till Råbelövsjön  efter maten, det behövdes.

Kvällen blev chill i soffan.

Söndagsmorgon började med 15 km i löparskorna med min sambo. Den lyxen alltså. Efter det var det åter dags för kalkonmiddag. För dagen med mina föräldrar. Farsdag skulle firas. Efter kanonen blev det tårta gjord av proffset jag bor med. Herrgud så gott.

Den nya veckan har startats upp bra för min dotter. Skola och handbollsträning, det lättar.

Men vi har lite sjukdom i huset. Båda dom andra ungdomarna i familjen har fått nån åkomma. Men vi fixar det tillsamman. Lite vila och ompysslande så ska det nog bli bra.

Jockarp.

På väg ut……

Dagarna flyter på, Mollie mår bättre och bättre. Hon är gladare och skolan funkar betydligt bättre. Jag tror vi kommer fixa detta, stormen håller på att ridas ut och jag blir lättare och lyckligare för varje dag och varje framsteg hon gör. 

Även handbollen går bättre, vi hade ett samtal med vårt hjälp på första linjen där vi bestämde att hon skulle vara på träningen 15 minuter själv. Det lyckades och nästa träning var hon själv över en timme. Det utrymmet använde vi till att springa 12 km.

Min kära sambo har haft tuffa dagar på kneget. Frustrationen växer i takt med att resurserna minskar. En ohållbar situation. Men det jobbas på en lösning, väl är väl det.

Jag har marktjänsten hemma och försöker göra livet enklare för alla som dagtid befinner sej utanför hemmet. Det känns fint att kunna tillföra lite trots den tuffa tiden jag haft med min dotter. Men ja, vi är ett bra team i familjen.

Mellan servicen så har jag levererat på ringfronten, det är en underbar terapi. Jag blir lycklig över varje ring som växer fram i mina händer. Olika mönster färger och storlekar. Vi har gott om dom nu och det är lyxigt.

Jockarp.

Fin fint……

Avslutade höstlovshelgen fullsmetad med familjen. Samborombom och jag började dagarna med en mils löpning på berget. Det var vackra färger, bländande färger. Vädret var höstigt, regn från alla håll men det var så himla skönt att komma ut.

Resten av timmarna har mestadels spenderats med kidsen. Vi tog fikaväskan och hunden och tog oss till Balsberget. Underbar utsikt över Råbelövsjön. Där satt vi och avnöt kaffet. Kidsen fick varm oboy och det utfördes yoga på toppen.

Kvällen var det vuxentid. Resturangbesök med vänner och vidare mot en konsert med han, killen som funnits i mitt liv under så många år. Och han såg minsann nöjd ut där han stod och spelade med sin gitarr och sjöng den ena låten efter den andra. Winnerbäck var toppform må jag säga.

Söndagsaktiviteten var även den i min smak. Utomhus, en aning kallt men trevligt. Allsvensk fotboll i Kristianstad. Det blev oavgjort mot Rosengård. Rättvist minsann.

Matlagning tillsammans i köket. En absolut favorit.

Det är så fint att strosa runt och småprata och laga mat.

Ja jag har inga klagomål på helgen.

Och det allra bästa är att Mollie mått väldigt bra hela veckan, jag pratade med henne om skolstarten om hur hon kände. Det var upp och det var lite ner i det samtalet. Jag försökte hålla mej på uppsidan under samtalen även om jag givetvis oroar mej en hel del. Vissa saker ska man inte visa barnen.

Jockarp.

Strandbadet……

Det där med att starta upp morgonen, klä på sej springskorna och shortsen och bege sej ut. Ut på en strand och möta en ny dag. Skrea strand bjöd mej på en härlig folktom springtur. När jag kom hem låg myset fortfarande och trynade, hon var sockersöt. När jag duschat och gjort  mej redo för dagen väckte jag henne. Hon var trött. Jag fick upp henne och till bords halv nio. En galet fin frukost, inte något som saknades där inte.

Mollie åt snålt, hon var inte helt vaken. Men jag propsade inte på henne. 

Vi lirade lite biljard och flipperspel innan vi var redo för att checka ut. Vi tackade för oss och vi var väldigt nöjda med vistelsen. Vi tog vägen förbi Ullared. Det var inget vi precis behövde men när vi ändå var i krokarna liksom. Mollie piggnade på sej och vi hade ännu en supermysig dag tillsammans där hon verkade att må väldigt bra. Tack för det.

Vi vände hemåt och runt femsnåret var vi hemma i byn. Gosse vad jag saknar min sambo och hon mej. Vi tog en promenad med Kennet när tjejerna spelade handboll. Det var skönt att kunna prata om våra dagar.

Kvällen bestod av extremt mycket närhet. Vi behövde det båda två. Så fint att avsluta dagen i hennes famn.

Jockarp.

Spa med henne……

Det blev en behaglig start i sängen. Min kära sambo hade sovmorgon vilket gjorde att jag också hade det. Älskar när vi är flexibla. Kaffe på sovmorgonen sen drog dagen igång. Hon till jobbet och jag brottades med den förbannade tvätthögen. 

Jag behövde lite luft och roligheter efter den matchen så jag gick ute i verkstan och sågade med min bandsåg. Säkert många som inte skulle uppskatta det men jag gör det väldigt.

Runt lunch lämnade vi byn. Inom Kristianstad och lämna ett barn se drog Mollie och jag vidare i livet. Västkusten väntade. Vi checkade in på hotellet vid tre snåret. En liten mysig promenad vid havet unnande vi oss innan vi gjorde oss redo för mat. En trerättersmiddag väntade oss. 

Det satt som en smäck.

Mätta och fina hoppade vi våra badkläder och i morgonrockarna spaavdelningen väntade. Åh Herrgud så mysigt det var. Ordning och reda och supertrevlig personal. Vi köpte drinkar och drack vid bassängkanten. Lyxigt som tusan och Mollie var nöjd.

Vi spelade lite biljard och flipperspel innan läggdags och jag somnade minsann helt ovaggad. Booom.

Jockarp.

Helsingborg……

Kennet skulle bli tjusig i håret så vi lastade in oss i bilen och begav oss till Helsingborg. Kennet lämnades av och vi åkte till ett café. Det blev en dyr historia för mej. Två barn och ett födelsedagsbarn och sen mej själv med, alla skulle käka. Dyrt men väldigt trevligt. 

Två timmar senare var han snygg som attan och vi hämtade upp honom. Tanken var att vi skulle ta båten över sundet och strosa runt lite i Helsingör men när regnet bara öste ner tänkte vi om. Det kändes som ett mycket klokt beslut. 

Lite bestyr hemma sen var det dags för handboll. Tjejerna hade en kul träning och det märktes. Jag tränade Mollie med att jag inte var på plats i 30 minuter. Hon var lite sur på mej men hon fixade det. Bra gjort.

Hem och uppfräschning sen i säng. Jag behövde närhet, extra mycket kanske eftersom vi i natt hyses in på strandbadet i Falkenberg och med det sover utan min sambo.

Jockarp.