underregnbågen.se

Blogg listad på Bloggtoppen.se

lördag 30 juni 2018

Party och skit.....



En morgon som började segt. Hormonerna spelade mej ett spratt och helst hade jag vilja lega kvar i sängen och dra täcket långt över huvudet och bara ligga där. Men nä så jobbar inte riktigt jag.
För att få ordning på min kropp tog jag en tur med löparskorna på 14 km på berget. Så läkande. Så helande. Jag kom hem som en ny människa, jag välte i mej en liter vatten och en slurk kaffe sen var jag i bättre form än på länge ;)

Förberedelser inför mysets party tog fart bums, hon planera minutiöst, men jag låter henne hållas nu. Jag har lärt mej att hon är okej med att det inte blir riktigt som hon tänkt sej och det är sunt. För det blir aldrig som hon tänkt sej.
Vi städade och vi plockade in en vacker blombukett att ha på bordet.

Vännerna kom inramlandes runt 16 snåret, det blev stressigt för Mollie, hon skulle hälsa alla välkomna samtidigt som hon skulle dela ut lappar inför en tipspromenad. Jag bara flinade åt henne.
Hon hade fixat en meny till maten och hon skulle sköta snacket och jag skulle laga mat så löd order. Ja jag flinade även åt det ;)

Tipspromenaden gicks och maten serverades. Lite bus sen var det filmdags med godis och chips, galet vad dom välte i sej, tabberas på allt.
Filmen var sådär tydligen för rastlösheten kittlade dom, ut och lek i vattnet. En druttade i så kläderna fick bytas, samma stackare drattade sen i en taggbuske när gömme lektes. En annan fick en sten på foten när stallet och hästarna skulle synas så plåster fick placeras över såret. Vissa dagar ska man inte stiga upp, dom var allt lite otursförföljda dom små liven.

När tänderna borstas och alla slagit läger blev det ett rysligt liv. Någon hade gjort i brallan löd domen, men nej så var inte fallet. Det var avloppet som blivit överbelastat av allt papper som slängts i när kvällsbehoven uträttats. Så ja det var bara att försöka styra upp det. Det luktade skit i hela huset och det var ingen som var så intresserad av att ha det så. Jag fick ett skrattfnatt innan jag förstod hur det låg till, alla skyllde nämligtvis på varandra ;)

Hela gänget ;)


Jockarp.

fredag 29 juni 2018

Lev nu dö sen......

Livsnjutare....


Att vakna upp i ett tält tillhör verkligen inte min favorituppvakning. Men jag får göra vissa saker för att min dotter ska utvecklas och utmanas. Hon gillar tältlivet.
Efter nattens sovning i vårt fyrmannatält funderade jag stenhårt på att köpa ett superlätt tvåmannatält som vi faktiskt kunde använda till något vettigare än att ligga i trädgården. Tänk att kunna slå läger på berget eller ha tältet med sej när vi drar i väg på våra äventyr. Ja det tål att tänkas på minsann.

Vi gick in och styrde upp matsäcken, kaffe koktes och hälldes på termos. Kanelbullarna togs fram ur frysen. Sköldpaddsluftmadrassen packades ner. Vi var redo för strandhäng.
Vi körde till en strand som Mollie besökt med en kompis när jag var på andra äventyr.
Snacka om att vi är bortskämda med stränder i vår kommun. Jag är 41 år gammal och jag hade aldrig satt min fot på denna strand. Helt galet.
Jag snackade men en äldre dam som hade en termometer i sin hand. Hon informerade mej om att det var 18 grader i vattnet. Hon la till att det hade varit 23 grader dagen innan, humf ja det hjälpte inte mej riktigt det där kände jag.
Men Mollie badade och jag gick ut en liten bit, jag hoppade på stenarna med henne och vi plockade nyckelpigor. Hon stötte ihop med ett par andra tjejer och den leken var tydligen mer kul än min. Jag parkerade mej i brassestolen och drack kaffe....Livet.



Träning. Ja allt är ju inte glassigt och lättja, lite ordning behöver hållas på kroppen. Jag tog ett vidrigt backpass i den värsta hettan. Svetten öste av mej och på vägen upp i backen slog jag dit så det small om det. Som väl var klarade jag armen, den är inte helt okej och jag är väldigt rädd om den, den är skör.

Hem kom jag men bara för att vända. Restaurangbesök med mor och myset väntade. Gosse vilka livsnjutare vi är just nu ;)
Men visst är det så att ska jag dö ska jag ha levt....

Backträning....

Jockarp.

torsdag 28 juni 2018

Selfie.....

Galet stolt....

Uppstigning sex och i bilen halv sju. Vi skulle till Malmö och sommarlovsmorgon och inspelningarna där.
Mollie har sett framemot det sen förra året och tanken var att jag skulle överraska henne med utfärden, men jag är kass på att hålla tyst så hon var väl medveten om att hon skulle dit vilket säkert var bra, hon flög upp ur sängen och fixade alla morgonbestyren i en hast.

Vi kom ner i god tid och fick toppenplatser, hon var nöjd, jag var nöjd. Alla barn blev helt sjövilda när sommarskuggan kom gåendes. Vilket liv alltså ;)
Efter tv - programmet var vi med i en stationsövning där man fick gå från station till station och lära sej om bin. Vi gjorde ett bihotell och vi gjorde smoothies med hjälp av en cykel med dynamo på. Snacka om kreativt. Lite lek på en lekplats hann vi med sen skulle vi vidare i vår skåneresa.

Mot Helsingborg och fröken T denna vackra och grymt begåvad kvinna. Jag älskar att flumma om innersta tanka med henne, det är så enkelt, så kravlöst, så vackert. Att hon nu även bestämt sej för att lansera den helt otroligt vackra bilden hon tog på min fötter gladde mej enormt. Jag försökte förklara för henne vad det betyder för mej att mina fötter kanske pryder någon helt främmandes människas vardagsrum, det är mäktigt, det är magiskt.
Jag är inte helt övertygad om att hon riktigt förstod ;)


Fjabbe ;)

Vi åkte båten över till Helsingör, det är så pittoreskt och jag njöt i fulla drag när vi bara strosade runt utan ett egentligt mål. Fröken T köpte ett par superhärliga klänningar och jag och Mollie var tummen upp eller tummen ner när hon provade dom.
Vi åt glass, filosoferade och skrattade. En helt förträfflig dag. Att jag fick ställa upp på en selfie med en snubbe var även det ett kul inslag när jag inte först förstod vad han menade när han frågade om det var ok men en selfie, jag tänkte bara, ja det är väl ok att du tar en bild på dej själv, vad bryr jag mej om det. Men poletten trillade ner, han ville ha en bild på oss två ihop. Smartvarning på mej ;)

Hem kom vi till byn fulla av energi vilket gjorde att jag svarade ja på mysets fråga om tältning var möjligt. Helt galet att man har ett hus på 300 kvadrat men väljer att ligga i ett tält. Humf, ja vad gör man inte för sina barn?


Strosande.....



Jockarp.


onsdag 27 juni 2018

Uteliggare....

Min nattlampa....


Vi fick ett infall om att sova ute på soffan under bar himmel. Jag älskar att myset är på, att hon gillar att testa nya saker. Jag var inte helt lugn i att hon skulle vilja sova ute hela natten, det brukar kunna bli lite kyligt fram på småtimmarna. Men hon sov som en liten gris hela natten, jag sov dock väldigt sparsamt.
Jag låg och tittade på henne i stearinljusets sken, jag lyssnade på vindens sus, jag tittade på konturerna över berget, Jag lyssnade på fåglarnas olika sånger under nattens gång. Svalorna som flög lågt och dom små gråsparvarna som satt i hängrännorna ovanför mitt huvud. Jag njöt av allt det vackra som utspelade sej mitt framför nästan.
När jag under morgonen mötte mysets sömndruckna ögon, när hon log mot mej i ett totalt tillfredsställt leende så kände jag plötsligt doften av höst. Doften av daggvåta mognande sädesfält. Jag visste att det inte stämde, det är långt kvar till hösten, det är bara naturen som spelar oss ett spratt denna sommar.

Jag lyckades få upp min dotter halv nio, hon bara njöt av sin utevistelse och brydde sej inte ett dugg om att dagen behövde fångas in. Men jag behövde få luft under vingarna.
En löptur på 21 km var precis vad min kropp behövde, det var längesen jag sprang så långt och att känna att kroppen blev fysiskt trött var magiskt.

Vi välte i oss lite lunch sen kom tant N. Gosse vad jag saknat henne, ibland blir det så påtagligt, igår var en sån dag.
Vi hade en chill eftermiddag ihop. En välbehövlig eftermiddag. Mollie skötte sej själv en stund och så hängde hon med oss en stund. Avslappnat även där alltså.

När tant N lämnat oss drog vi igång bums med att sätta upp tältet, det var några år sedan det var uppsatt och jag väntade mej en tuff match, men det gick faktiskt lättare än väntat, vilket var skönt. Premiärtältningen fick vänta lite, jag behövde en natt men sömn och då lämpar sej min säng bäst. Det är nämligen äventyrsdags....

Skitiga barn friska barn....

Jockarp.

tisdag 26 juni 2018

Semester eller nåt....

Jo det här med att resa.....


Att påbörja en lång ledighet kändes väldigt bra. Det blev dock en dyr första dag på semestern.
Vi bokade Thailandsresan vilket sved en del men livet ska levas och vi gillar att resa så reser gör vi.
Nja jag har ju ledigt i en väldig massa veckor nu och för bara några veckor sen var det helt vita blad som låg framför oss. Nu ser det annorlunda ut. Vi är inte helt fullbokade, men nästan.

Den första dagen började dock chill, jag skulle till sjukgymnasten och jag valde den första tiden hon hade för att det inte skulle låsa upp hela dagen. Lagom kul när vi kom in till luckan på vårdcentralen och möttes av infon om att gympaledarens tåg hade kärvat av någon anledning. Vi vände hemåt igen utan gympapass. Myset hängde med mormor och jag tog en mil i löparskorna. Härligt men rysligt varmt. Det bjöds på frukost på undantaget när jag kom hem. Snacka om semestermode...

Hem och bilen tvättades, jag har varit lite slö med de den sista tiden, Mollie hjälpte mej att dammsuga inuti. Vi vill ha det fräscht nu inför roadtripperna som väntar oss.

En kompis till myset kom runt lunch och dom hade det verkligen superbäst. Dom lekte på och jag kunde styra med mitt. Nu avslutades projekt rensning av kök. När jag var helt nöjd stod jag lite handfallen, vilket rum skulle angripas näst? Oklart så jag började med söndag (måndags) steken i stället. Mollie och väninnan åt lunch, så jag hade mycket på spisen i det läget, både lunch och middagsmaten på samma gång. Multitaskning.

Vännen åkte hem och vi tog en tur till stranden, tanken var bad men det var iskallt i vattnet så det blev lite lek på lekplatsen och en glass sen for vi hem igen. Badet skedde i badkaret i stället och ja det var väldigt behövligt efter en dag lekandes utomhus.

Min lilla myrling....


Jockarp.

söndag 24 juni 2018

Trädkramare....

Jag älskar kramar....


Tidig morgon och var jag trött dagen innan så var det inget mot vad jag var när Mollie kom in luffsandes halv fyra på morgonen till mej. Hon var utsövd tyckte hon, det tyckte inte jag. Vi gick in i hennes säng och jag la mej tätt intill henne. Hon somnade, det gjorde inte jag. Jag låg där helt stilla och väntade till min klocka skulle ringa. Det gjorde den 05.00. Dags för det näst sista passet i vedsvängen innan ledigheten. Ett 12 h pass skulle avverkas och jag var trött innan jag ens hade börjat, hua.

Till frukost blev det smörgårdstårta, alldeles för stora bitar åts upp. Mätt som en plätt till klockan två på eftermiddagen och då föll jag för ännu en bit. Glups.

Hem for jag till mitt mys, hon hade varit i glassfabriken i Vilshult, lyxigt värre och berest är hon också minsann :)
När vi möttes berättade vi om våra dagar, om hur vi haft det. Jag älskar den tiden, nu när hon är så stor och kan sätta ord på känsla på upplevelserna. Hon pratade som om någon dragit upp henne i ryggen. Jag frågade henne om hon inte fått prata innan under dagen.
Mhen sa hon bara och gav mej den där speciella minen om att jag är jobbig ;)

Vi började prata om vinterns kommande Thailandsresa. Vi bestämde datum för resan och vi kollade lite på hotell. Detta året kommer vi med all sannolikhet fira jul på sydligare breddgrader. Det var i alla fall inget motstånd av lilla fröken Vilhelmsson, traditioner och tomtar känns som man kan vara utan, vi firar väl jul som vi vill tänker jag.

Kvällen var annars lugn, vi pratade om världsdelar och tittade på kartan en stund. Vi satt i soffan och försökte lösa Rubiks kub. Mollie är grym på det, jag är helt ogrym.

Nattningen blev supermysig och vi läste fem kapitel i boken om den lilla söta ponnyn Sigge.
En fin kväll....


Min lilla tok...

Jockarp.

lördag 23 juni 2018

Midsommar -18.....

Redo för sommaren...


Jag visste inte vad jag hade ändan när klockan ringde 05.00 men jag fick reda på det ganska snabbt. Hopp upp från sängen, i ett par joggingbrallor och en tjock gensare. 8 grader plus, det var inte fett för en sommarmorgon. Tre millimeter regn hade gjort midsommaraftonens morgon fräsch, det gick lätt att andas när jag kom ut på palatsets trappa. Några djupa andetag i morgonluften så var jag redo för några timmar i vedsvängen.

Mollie tog sovmorgon och vaknade inte förrän klockan sju. Hon och mormor skulle förbereda för midsommarfirandet. Dom drog till en bonde i grannbyn och hämtade jordgubbar och även hallonen hade mognat så några liter av nyplockade härliga hallon fick också följa med hem. Lyxigt.

Jag slirade in på undantaget runt tvåsnåret. Midsommarkransarna sattes på huvudena sen var vi redo för dans och sång. Vi tog med oss morfar på festligheten, han behövde komma utomsocknes och se lite annat än Jockarp.
En trevlig men blåsig stund följde, massa härliga sommarklädda leende människor mötte vår väg. Helt underbart. Mollie köpte lite lotter och hon fiskade i fiskedammen innan det var dags att titta på folkdansen och midsommarstångsupplyftningen. Lite skönsång sen var det dags för förnedring i form av ringdans och små grodorna. Nja jag tycker det går fint nu för tiden, (jag gör det för Mollies skull) men det är ju helt sjukt vilken tradition det är det där. Vuxna människor skuttar runt ett bladbeklätt kors. Töffar ;)

Vi drog hem och hoppade i lite chillare kläder, middag i magen sen blev det häng i soffan med en skål jordnötter och nåt tv program som jag inte vet vad heter....
Det blev en lagom avvägd midsommarafton för myset och mej.


Fiskedamm....

Jockarp.

fredag 22 juni 2018

Tandfoto....

Ny stil hos tandisen ;)


En gråmulen och kylig morgon, det är allt annat än vad vi söderbönor är vana vid. Men det var ändå skönt. I stället för att strandhänga så fick vi en genialisk idé.
Vi ska vara lediga länge i sommar och det kommer finnas tid till roligheter, det tvivlar vi inte en sekund på, men det kommer med all sannolikhet att finnas tid hemma i palatset, tid som kan bli långtråkig.
Vi kom på att vi ska ta tag i ett rum i taget och flytta, sortera ut, slänga och sälja. Jag hade en tanke att vänta tills min blivande fru flyttade in, jag tänkte att då får hon sätta sin prägel på vårt hem, men vad är det som säger att vi inte kan förändra vårt hem igen? Så tänker jag/vi.
Vi började med köket och jag fascinerades av att vi fyllde två sopsäckar med pinaler som vi inte behöver, är inte det helt sjukt så säg. Det tog sin lilla tid men vi blev supernöjda med resultatet.

Jag fick ett samtal av Mollies tandläkare med frågan om vi kunde komma på undersökning, jajamensa det kan vi, lika bra att göra undersökningen på bägge fröknarna Vilhelmsson då vet vi att vi klarar sommarens glasintag utan att tänderna trillar ut. Hon var duktig men hon vägrade att låta sej fotograferas i munnen. Så jobbar hon.

Jag fick åter min bok recenserad av en läsare och det är något väldigt speciellt när det sker. Människor som träffar mej får en bild av mej, många förstår att några tuffa år har format mej, det märks nog tydligt. Men innan boken är läst är det nog bara en liten krusning på en våg i ett väldigt hav. En känsla.
När boken är läst förstår dom sej på Leonora Vilhelmsson betydligt bättre. Och med ord som "shit vad duktig du är på att skriva, jag är svårflörtad men jag kan inte sluta läsa. Du är grym. Du skriver fängslande, intressant och jävligt bra" Ja det är svårt att vara annat än stolt i det läget.

Att gå och lägga sej på kvällen, att låta huvudet vila i en mjuk kudde att känna ett rus i kroppen av stolthet gör att läpparna formas till de största leendet som är möjligt. Att man är nyduschad och kryper ner i nybäddad säng i lakan som torkat i sommarvind gör ju inte saken mindre njutbar precis. Det är världsklass på den känsla. Det var min torsdagskänsla det.
Lättlevt.

Jockarp.

torsdag 21 juni 2018

Utlopp....

Vi....


1,5 år har gått sen jag sist satt i tandläkarstolen, nu var jag på plats igen och betyget jag fick när jag lämnade var med beröm godkänt. Att jag älskar att borsta tänderna har säkert en stor betydelse för att garnityret är skinande vackert.
Mollie var med mej och hon babblade på och var all over the Place, lika mycket som jag älskar tandborsten älskar jag hennes nyfikenhet.

Det blev hennes sista dag på fritids, nu ska hon vara ledig i 10 v, nja hon ska dit fyra korta dagar under den tiden men dom är så korta så dom räknas knappt ;)
Själv blir det jobb hela midsommarhelgen men efter den väntar en väldigt lång och härlig ledighet för mej med. Den friheten är enormt lyxig.

Vi fick ett fint kort i brevlådan och det stundar party med dom kära bönderna sen 2017. Det ska bli ett kärt återseende. Jag ogillar att ha med mej Mollie på fester där alkoholhaltiga drycker ibland kan intagas utan måtta, men i detta läget har vi inget alternativ och jag hoppas och tror att det blir en fin tillställning. Planen just nu är i alla fall att två klänningsklädda damer från Jockarp kommer medverka.

Sista dagen med gästinstagrammandet på sodraimorrum och det har varit kul och vi har fått så mycket god feedback. Personligen har jag fått utlopp för så mycket kreativitet vilket har varit härligt. Grabbarna förstod inte riktigt hur jag tänkte mej just när bilderna togs men innan vi var klara hade polletten trillat hela vägen ner. Vi avslutade med en bild med väldigt mycket reklam, så jobbar vi ;)


Me and my gang.....

Jockarp.

onsdag 20 juni 2018

Barndomsminnen.....

En talande bild, både stor och liten behövs ;)


Planen var en lite lätt löprunda men vädret var perfekt för löpning och allt kändes på topp, så jag fortsatte en stund till. Jag höll mej till berget och grusade vägar under fötterna. Jag höll på att bli på sprungen av ett skrämt rådjur, hade jag sträckt fram min arm så hade det blivit närkontakt. Mäktigt.

Jag kom hem till undantaget och mötte min dotter som hade mormors glasögon på näsan. Där väckte hon minnen från min egen barndom, då när jag provade min mormors glasögon. Jag älskar när hon väcker dessa minnen i mej, minnen som försvunnit för längesen, men som nu åter väcker den där känslan av glädje och trygghet.

Jag skulle infinna mej på en plats för att ta del av kunskap gällande Lean. Jag gillar nya saker och nyfikenheten är första steget för utveckling. Att jag även träffade nya människor höjde nivån ytterligare ett snäpp.

Det där gäst instagrammandet som grabbarna och jag pysslar med på sodraimorrum verkar göra succé. Någon var lite motsträvig i början men när vi fick en enormt positiv feedback så lossnade det även där, vilket var glädjande. Vi blandar hejvilt, allt från seriöst, humor, till det informativa. Jag känner att jag får utlopp för min kreativa sida, att blanda bilder med texter, det är så sjukt roligt och jag ser ingen hejd på vad vi kan åstadkomma. Det viktigaste är att hålla en positiv stämning, och eftersom vi lever och verka där det mesta är ljust så är det inga stora problem för oss att hålla oss i gott mod ;) Det känns som om vi satt ribban för kontots framtid. En hög ribba.

Hon väcker så mycket vackert i mej....


Jockarp.

tisdag 19 juni 2018

Yrkesstolthet....

Mer stock behöver inte jag ;)


Att ge sej upp på berget en sommarmorgon när det mesta är helt stilla, en känsla av renhet. En dag som är helt oförstörd. Inga sorger eller hemskheter hade ännu nått eller påverkat mej. Jag funderade över det en stund, det att vi människor kan vara så elaka mot varandra, varför är det så? Jag tror att det är en av anledningarna till att jag inte tittar på tv, jag orkar helt enkelt inte med det massiva hatet som visas upp. Jag funderade även på det där med att även om det finns vackra saker, så som tillexempel kärlek, så är det ändå någon som ser sej ha rätten att smutsa ner det. Anledningen är oklar men det är så sorgligt.
Jag vill omge mej av glädje, kärlek och positivitet, ja det kan tyckas var ett önsketänkande, men det är ändå min vision. Att få finnas där och tassa runt i mitt paradis med den känslan.

Mina tankar förändrades när jag kände doften av vildkaprifol, första tanken var, shit blommar dom redan, det måste var tidigt det. Andra tanken var. Njut Leonora njut. Ja för jag älska verkligen doften av kaprifolen som man i bland inte ser man bara känner av den, känner dess närvaro och det räcker så väl. Jag sög in doften och sprang vidare med ett leende på läpparna.
Blommor, ja jag älskar blommor, jag sprang förbi en trädgård där en superstor rosenbuske klättrade sej högt upp mot ett staket. Blommorna var blodröda och jag kände en enorm längtan efter att få plocka en ros och ge till den där speciella kvinnan som öppnar mitt hjärta. Jag befann mej i ett ögonblick av lycka. Att få springa och känna den inre renheten till doften av vildkaprifol och med blicken på blodröda rosor. Vilken löptur säger jag bara.

Hem och upphämtning av myset, vi drog till stan för att träffa en journalist. 100 dagar 100 röster innan valet var ämnet, jag var en av rösterna. Jag tror inte att det som sas kommer att påverka eller förändra men jag sa vad jag tyckte i alla fall och det är en bra utgångspunkt kan jag tycka.

Jag fick även uppdraget att instagramma på ett annat konto. Det var roligt och det allra roligaste var nog att jag fick med mej hela grabbgänget på tåget. Jag tror att dom kände en stolthet över att få visa upp vår vardag bland pinnar och flis. Fortsätt gärna att följa oss, vi har två dagar kvar av uppdraget. Häng med på sodraimorrum.

Grabbarna och jag....


Jockarp.

måndag 18 juni 2018

Sämsta dagen.....



Dagen började vackert och den slutade väldigt fint, det var bara lite tjorr mitt på dagen och det sög verkligen.
Jag vaknade av att Mollie ropade på mej, jag bytte rum och jag bytte säng. Vi låg och filosoferade en stund, vi pratade om vad vi ville göra under dagen. Hon ville baka så baka skulle vi.
Frukost sen drog vi till affären, det var snålt med folk vilket var väldigt skönt.
Hem och bullbaket tog fart. Vi hade en supermysig stund ihop. När bullarna var klara så vält vi ner dom ljumna godsakerna. Jag tror att vi slök 15 stycken bums, groteskt jag vet men bullar blir aldrig godare än just när dom är nybakade.

Några vänner kom på besök och jag var massivt trött, jag låg på soffan och samtalade, skönt när man inte behöver göra sej till med varken klädsel och kroppshållning.
Kidsen var som flugor innan ett åskväder. Så enormt lättretade. Som väl var så lättade det en aning och innan vi sa hejdå så skrattade dom faktiskt ihop åt samma sak. Bra där.

Mollie och jag var på kollisionskurs flera gånger under dagen. Jag tror att jag var lättretad på grund av en separationsångest light. Något saknades men samtidigt hade jag allt. Sjukt känsla.
Mollie var retslig och lättstött så inte hjälpte det upp situationen precis. Vi klippte gräset och lagade middag ihop i alla fall vilket var upplyftande.
Under kvällen tog vi en promenad och då sa hon:
- Mamma, idag har det varit min sämsta dag i livet.
Har det sa jag, varför? Hon babblade på om anledningarna sen frågade hon mej vilken min värsta dag har varit.
Jag la armen om hennes nacke och axel och flinande sa jag att jag antagligen inte upplevt den än. Jag tillade att jag antagligen inte heller upplevt den bästa dagen i mitt liv och jag har ju haft en väldigt massa braiga dagar i mitt liv.
Hon nöjde sej inte utan sa att man måste ju ha en sämsta dag i livet.
Det är möjligt sa jag men jag vet faktiskt ingen specifik dag som varit dunderkass i mitt liv.

Vi spelade lite badminton innan vi för kvällen gick in och stängde dörren bakom oss.
En retslig men fin dag var till ända.

Just det ja, jag måste tipsa om en instagramsida som jag kommer att ta över under tre eftermiddagar mån-ons. Jag hoppas kunna förändra bilden på synen gällande skogsindustrin en aning. Så välkomna att hänga med, det kommer bli kul. Sidan heter kort och gott sodraimorrum.....Hoppas vi ses.



Jockarp.

söndag 17 juni 2018

Ego....



Under en veckas tid har det varit extremt fokus på vem Leonora Vilhelmsson är. Vad jag känner, vad jag tycker och vad jag behöver i mitt liv.
Att sitta timtals och prata om dessa saker är något jag brukar älska, jag brukar lära mej saker under samtal. Men det var just det, jag hade inte någon motspelare, jag fick ingen respons jag fick inte tillbaka något om vad min mottagare tyckte eller kände när jag sa si eller så. Helt klart en ny situation, en lärorik situation.

Under gårdagen samtalade jag med två supermodiga kvinnor, i det läget var förståelsen enormt viktig för mej, jag ville verkligen att dom skulle förstå. Och dom förstod. Hjärtat var rent och jag var fjäderlätt när vi förenades i en kram.

Och så det där vemodet. När avsked ska ske, jag försöker göra det med glädje men i bland är det tokjobbigt. Jag har kommit människor väldigt nära under en superkort tid och vi har gjort en gemensamresa men med helt skilda känslor. Men det har förenat oss. Detta är en resa jag älskat att göra och en resa som jag kommer minnas med värme i mitt hjärta.

Men det där egot. Efter närmare 60 mil i bilen mötte jag hon, hon den där speciella lilla tjejen som berikar mitt liv i det totala. Hon mötte mej vid grinden och där släppte mitt ego. I det ögonblicket fanns bara hon. Jag såg att hon hade gråt i sitt vackra lilla ansikte. Jag hade varit saknad och det syntes så tydligt. I den stunden stannade tiden och kvinnan Leonora försvann, i det ögonblicket var jag enbart mamman Leonora.
Det fanns inget ego, där fanns bara Mollie <3



Jockarp.

lördag 16 juni 2018

Är i kärleken.....



Jag mådde inte helt prima när jag vaknade, det var inte ångest men det var en liten smak åt det hållet. Jag ville inte att det skulle utvecklas till något större än vad det var så jag hoppade i mina träningskläder och gick ut.
I stället för en löptur tog jag en promenad till vattnet, det var stilla och stilla behövde jag efter rörelsen.
Jag ringde till Mollie som sovit över hos mormor, hon var på hugget och pratade om att skaffa en katt, nja jag är nog inte riktigt i samma fas som hon så nu får jag vackert förbereda mej på en sittning runt förhandlingsbordet.

Jag mådde helt perfekt efter min morgon och jag kände glädjen i mej. Jag funderade på min chans, kanske min enda chans och att det är smart att jag tar den.
Jag hade ett intressant samtal på telefonen under eftermiddagen och samtalet handlade om kärlek.
Att jag har kärlek i mitt liv, att jag är i kärleken, att kärlek ger kärlek och att jag förtjänar den. Men att jag för den sakens skull ändå måste lyssna till mitt hjärta. Jag förstod så väl orden.
Det är viktigt att jag håller mej positiv, att det positiva kommer leda mej rätt.

Positivt, ja det är det inte gällande min arm, den smärtar och är stel, nu har det även blivit lite bekymmer med långfingret på handen, det känns som om det sitter en nerv i kläm. Om de är så vet ja inte men ont gör det.

Det blev en kväll som blev annorlunda mot vad som var tänkt, antagligen är det någon mening med det och kvällen blev väldigt fin ändå. Jag umgicks med fyra supertrevliga människor och det berättades historier som var svåra att förstå. Det var verkligen en skön och chill kväll.

Morgonhäng.....


Jockarp.

torsdag 14 juni 2018

Följa flödet....



Jag ogillar att dela säng med min dotter men i bland händer det att behovet är massivt. Att jag vaknade upp halv tre i hennes säng och bara låg och tittade på henne i två timmar tillhör inte heller vanligheterna nu längre. Men jag behövde det och det var viktigt för mej att suga in allt av henne.
Jag bara låg där helt stilla och noterade varje litet andetag från henne, varje lite rörelse som hon var helt ovetande om att hon utförde noterades på min näthinna. Jag kröp intill henne och myste in mej i hennes stora nu oruffsiga hår. Ett djupt andetag och doften av henne togs upp av mitt inre. Jag var hemma. Hon och jag det kändes så tydligt. Den styrka hon ger mej den är enorm och jag har svårt att förklara den. Ögonblicket kändes heligt för mej.

Jag fick lämna henne sovande för att fortsätta i livet. In i bilen och i väg.
Jag nådde mitt mål och distansen från platsen hade bådes stärkt mej och försvagat mej. Jag var stark men skör.
Jag har lärt mej att vissa saker kan jag inte påverka hur gärna jag än vill, i bland måste jag bara följa flödet. 
Men när det handlar om känslor blir jag väldigt svag, det handlar om respekt mot andra människor och det handlar om att minimera smärtan. Jag har gett saken en chans och var tvungen att fatta ett beslut. 
Vissa människor gör mer avstamp i mitt liv än andra så är det, vissa människor gör så stora avstamp så dom finns kvar, kanske inte hela livet men en lång tid. Just nu söker jag efter det där avstampet.
Nån som kan klampa in med full kraft, som jag kan tillåta få ta del av mitt innersta. Jag är inte där än. Men hoppet om att en dag få känna det där igen lever vidare i mej och fram till det får jag följa flödet och kanske försöka ge ödet en knuff i rätt riktning (vilken de nu är)



Jockarp.

onsdag 13 juni 2018

Min dotter.....

Redo....


Ännu en morgon när jag vaknade låg, jag vaknade tidigt men jag hade ett uppdrag tidigt vilket gjorde det omöjligt att ta en löptur.
Jag fick ett par kramar och det surrades en del, det gjorde att jag kom på fötter och åter kände mej stark.
Jag var i väg på aktiviteten och det var trevligt. Något pressad var jag, ett plan skulle lyfta och ombord skulle jag helst finnas. Det hängde över mej en del.

Jag hann till planets avgång och jag andades ut, ett lugn och en förväntan fyllde mej. Jag hämtade ute en hyrbil och körde bums till mysets skola och hämtade upp henne. Vi kramades och det var en magisk känsla att ha henne i min famn. Jag blev varm i hela kroppen och mina ögon fylldes av tårar. Som jag älskar den där lilla tjejen.

Vi körde hem och käkade jordgubbar och glass, vad passar bättre när man precis slutat skolan för terminen?
Hon badade och jag kammade hennes fina tjocka hår. Jag sög i mej varje lite sekund med henne, det var en viktig tid för mej. Jag samlade kraft, hon som är den viktigaste i mitt liv hon gav mej styrkan. Jag vet att hon finns för mej, att det är vårt liv ihop som är det viktigaste för oss båda. Jag log av känsla som fyllde mej.

Skolavslutningen i kyrkan började och min dotter gick fram till mikrofonen. Hon berättade högt och tydligt sin egnskrivna dikt. Usch vad jag har lätt till lipen nu för tiden. Jag är extremt känslig när det gäller Mollie både när hon mår bra och som i detta fallet när hon är nervös och övervinner det. Hela kroppens skin kryllade sej på mej. Jag var så oerhört stolt över henne. Min dotter.


Jockarp.

måndag 11 juni 2018

Val.....

Behov av ro....


Att man genom möten utvecklas är en klar sanning. Jag möter nya människor, jag finner en extrem nyfikenhet i det. Hjärna och hjärta vidöppet och söker svar. Finns dom? Kanske.
Jag är osäker på vad som är rätt och fel. Rädd för att såra andra människor. Rädd för att såra Mollie, rädd för att öppna mina egna hjärtanssår. Jag behöver vila i hjärtat. Jag behöver en ro.
Det är svårt, det där som ska vara så lätt. Att älska och att älskas.

De finns tider på dygnet när jag är extremt stark, när jag skulle kunna bära hela jorden på mina axlar. Men det finns självklart också motsatsen. Känslan när jag är liten, skör och osäker. Att vakna upp på ett nytt ställe och känna sej svag är ingen toppen feeling precis. Då är jag glad över att det finns en famn som är öppen för mej. En varm skön kram kan vända mörkt till ljust.

Teamkänslan, att en grupp människor som inte känner varandra men som ställs inför samma situation kan bli ens trygghet, en känsla av tillhörighet. Skratt och en hand på en axel. Ett leende, en kram eller bara några vänliga ord. Jag har haft en otrolig tur i livet, jag har fått möjligheten att testa nya saker spränga mina egna gränser. Det ibland andra människor som jag tycker om. Det är vackert med en grupp, en grupp med glädje och respekt. Jag lever det livet just nu och jag är väldigt glad över det.

De ska självklart göras val i livet. Så är det. Hela livet består av val och riskbedömningar. Vad händer om jag gör detta valet eller vad händer om jag gör såhär? Ja det är bara framtiden som har svaren på mina frågor, på mina val. Jag är nyfiken på framtiden. Vansinnigt nyfiken. Jag vill vara där nu...

Det mesta är glädje....


Jockarp.


söndag 10 juni 2018

Civilkurage....

Snacka om civilkurage....


Jag fick tillbaka ett prov som jag gjort efter några kursdagar. Provet var med beröm godkänt. Jag blir så där extra nöjd när jag klarar proven. Jag är klipskare än vad jag tror ibland. Det återstår en kursvecka till sen är jag förhoppningsvis klar och med det ännu klokare.

Klok känner jag mej också när jag markerar att saker inte är okej om det är så jag tycker. Jag hade en mycket livlig diskussion med produktionsbolaget. Jag kände att jag inte var i linje med deras tankar och det var jag tvungen att markera. Jag besitter just nu en enorm mängd av civilkurage. Vilket betyder att stå för sin meningen även när det innebär en personlig risk, förmågan att stå för sina värderingar, trots vetskapen om öppet eller latent motstånd från omgivningen. Ja jag tar hellre ett par käftsmällar i dessa lägen än låter mej kuvas eller manglas. Så jobbar jag.

Och så har vi lilla fröken Vilhelmsson, hon som är helt fenomenal på att fixa party. Nu har hon fixat med inbjudningskort till sitt kommande pyjamasparty. Hon har funderat, skrivit och även tjatat. Nu gick hon segrande vidare och köpte frimärke till kuverten som ska läggas på lådan. 10 Barn ska bjudas in för övernattning och just nu ler jag bara. Trots att jag ogillar partyn så är hon mitt liv och jag älskar det. Det kommer bli fantastiskt.

Min dag såg jag annars mest från insidan av en bilruta. Jag körde i ett högt tempo och jag älskar det.
55 mil senare strosade jag med en fager kvinna på Gärdet i Stockholm. Vi hade väldigt goda samtal och förståelsen var slående. Den känslan är mäktig. Jag skulle gärna fortsatt samtalen och promenaden men min tid var knapp. Jag skulle infinna mej för en middag 20.00 på ett hotell.
Jag träffade tre fantastiska människor som innan varit helt okända för mej. Jag skrattade så tårarna rann under middagen. Gode gud säger jag bara vilket gäng. Ibland klickar man bara ;)

Lika speciell nu som då :)


Jockarp.




lördag 9 juni 2018

Blått....

Mycket blåa nyanser ;)


En supermorgon. Jag kröp ner i Mollies säng och gosade in mej under hennes täcke. Där låg vi och vaknade upp ihop till en ny dag, Hon pillade mej lite i håret och klappade mej på armen med frågan om hur det kändes. Helt okej svarade jag.

Uppstigning och morgonbestyren sköttes undan. Hon hoppade i taxi och orden jag älskar dej kom från båda våra munnar innan jag stängde dörren till bilen. Det är en fin start på dagen det.

Jag attackstädade huset sen drog jag till stan för att träffa sjukgymnasten. Vi kollade rörligheten, och det var bättre än förväntat, endast 15 graders nedsättning. Jag har jobbat på bra helt enkelt. Vilket givetvis var mycket glädjande att höra.
Lycklig som en lärka körde jag hem igen och gick upp på berget med kamphundarna. Jag stötte åter på en huggorm. Jag måste ge mej själv lite beröm där, jag blir modigare och modigare. De fanns en tid när jag inte kunde se en orm på TV utan jag skrek rakt ut. Den tiden är förbi helt klart.

Hem med kamphundarna och i löparskorna, en liten skön tur mitt i solgasset resulterade i en massiv svettning. Den känslan är inte fel.

Jag hämtade upp myset på skolan och hon var sprudlande glad, dom hade varit i kyrkan och tränat inför skolavslutningen och efter det hade dom gått hem till en av fröknarna för lite mysande med glass och bus. Mollie har verkligen fått ett par riktiga toppenfröknar, tacksamheten är stor över det.

Eftermiddagen och kvällen innefattade vänhäng. Vi körde till en sjö och där låg vi pladask ett par timmar. Vi fortsatte sen med tacomys och kidsen åt fredagsgodis.
Vi vuxna hade mys i söderläge, jag med kaffe och min vän med en cider. Det var världsklass på den aftonen.....Lättlevt.
Myset och jag var inte hemma i palatset förrän halv elva på kvällen. Hua vilka nattsuddare ;)



Jockarp.


fredag 8 juni 2018

Skört.....

Som jag älskar sommarblommor....


Jag mötte en fantastisk morgon, det är absolut det bästa med att vara vaken tidigt, man får uppleva det där lugnet som inte går att beskriva i ord. Allt är i harmoni, syn, doft och hörsel. De där mäktiga när dom tre delarna njuter helt av samma sak, det är underljuvligt.
Vesan var så vacker med sina vajande sädesfält, en lätt dimma steg och solen var enormt stor i öster. Jag ville vara kvar i det, stanna tiden och stanna känslan som gjorde mej helt lugnt.
Men mitt liv fortsätter och vedsvängen väntade, men innan jag kom på plats tog jag en avstickare till havet. Samma känsla, allt i symbios, alla sinnena njöt. Jag andades in och log.

Jag hade en kul jobbdag som avslutades med ett möte gällande arbetsmiljö. På vägen hem fick jag ett samtal som gjorde att jag höll på att köra av vägen av skratt. Handsfree i all ära men det är minst lika ickebra att skratta hysteriskt när bilen framförs. Ett gott skratt ska ju helst förlänga livet, inte förkorta det ;)

Mitt mys hämtades upp och en vän skulle följa med. Ja det var väl bara att lasta in dom bägge fröknarna och bege sej hemåt.
När barnen lekte och jag satt och lyssnade på dom tänkte jag bara. Detta är livet, vad jag än kommer gå igenom dom närmaste dagarna, den närmaste veckan, månaden och året så är det ändå Jockarp och Mollie som är det som är mitt liv. Jag fick ännu ett skrattanfall när jag tänkte på hur mitt liv ser ut just nu och vad som väntar mej. Ingen ska någonsin säga att jag inte utmanar mej själv i alla fall.

En vän kom inom och jag behövde henne verkligen. Vissa dagar behöver man människor extra mycket, människor som förstår, som har den där vackra empatin, som kan sätta sej in i mina känslor. Jag har tur jag som har sådan människor runt mej.

Vännen kramades om och myset och jag satte fart med middagsmaten. Under måltiden höll mitt liv på att ta en drastisk vändning, jag satte maten i halsen. Det tog inte ens en sekund förrän Mollie stod med sina armar runt min mage. Har du satt i halsen mamma, frågade hon när jag sökte luft för mitt liv. Man ska trycka på magen mamma, det vet du va?
Ingen fara lyckades jag trycka fram.
Det slog mej med full kraft hur skört livet är. Hur sårbar jag är, att jag är ensam med Mollie. Efter maten grät jag över hela situationen. Jag vill inte känna mej svag, jag vill inte vara rädd över att inte finnas för min dotter. Ja jag grät över att alltid behöva vara stark, den starkaste.


Och som jag älskar henne....


Jockarp.

torsdag 7 juni 2018

Dom band som binder oss...

Vi.....


Mor och dotter. Den relationen är speciell, den är unik, i varje fall. Min och Mollies relation, våra band är extremt starka. Det har funnits människor under korta perioder i vårt liv som försökt sej på att försvaga dessa band. Som jag nu i efterhand konstaterat att det fanns en tydlig plan med att stärka sina egna band till min dotter och försvaga hennes och mina. Jag ser det tydligt nu. Planen misslyckades och Mollies och mina band stärkte än mer.

Jag satt i soffan och berättade för Mollie om att jag tänkte vara med i bonde söker fru även i år. Hon vänder sej då mot mej med sorgsen blick och säger:
- Nej mamma var inte med i år, tänk om du träffar någon ny tjej som kommer göra dej ledsen.
Hmm, de var kanske inte riktigt den responsen jag förväntade mej. I det läget hade jag god lust att prata med produktionen och be dom lösa situationen till mej, att jag inte skulle medverka. Men nej riktigt så jobbar inte Leonora Vilhelmsson.
I stället pratade jag med Mollie, jag förklarade för henne att jag kommer vara försiktig, att hon inte behövde oro sej för mina känslor. Jag berättade att det finns jätte många fina tjejer som tänker lite annorlunda och att jag tänkt mej hitta en sån tjej. En tjej som förstår och uppskattar henne och mej, en tjej som förstår att vi två är ett par riktiga toppen tjejer.
Hon mjuknade i sitt ansiktsuttryck och sa leende.
- Det blir bra mamma.

Jag var så nära lipen när jag förstod hur mycket hon förstått från min tidigare relation. Att hon sett och märkt att jag var sårad och skör..
Men hon är ett barn och hon ska inte behöva känna det och framförallt inte oroa sej för mej och mina känslor.
Hon är ett barn och det är precis det hon ska vara. En trygg och glad lite tjej.
När jag förstod vilka starka band vi har, att mitt mående påverkat henne så mycket, ja då blev jag både ledsen och glad.
Jag förstod att våra band är unika och dom banden måste vårdas väldigt ömt.

Ja jag har lite att leva upp till, min Mollie är viktigast.

Perfektion......


Jockarp.

onsdag 6 juni 2018

Hon gör som hon vill.....

Hon går sin egen väg....


Det stundar rockfestival nere i Blekinge, närmare bestämt i Sölvesborg/Norje. Det är ett stenkast från Jockarp och självklart så anammar skolorna detta och det blir givetvis ett tema. Mollie skulle klä ut sej till en rockare och det skulle klippas hål i jeans. En jeansjacka pimpades, hon skrev Love på den och ritade hjärtan. Håret skulle sprayas med färg, färgen investerades och färgerna blev inte som jag kanske trodde svart, nepp det blev visst rosa och lila. Hon gör som hon vill.

När dagen för rockfesten kom så ville hon inte ta på sej kläderna utan tog dom med sej i en påse till skolan.
När jag frågade henne vid avslutad dag om hon varit rockare svarade hon nej mamma jag ville inte. Nä du gör som du vill du sa jag. Jag gillar det skarpt det där att hon går sin egen väg, det är viktigt och jag känner mej i dom ögonblicken extra lyckad som mamma.

Men det händer nån gång då och då att jag kommer i en situation där jag tvivlade på mej själv, jag tror att det är ganska normalt, jag tror att det är sunt.
Att reflektera över vem är jag? och vilket är mitt värde? Ibland funderar jag över hela min existens, vad är min mening här på jorden. Ibland känner jag mej svag och hittar inte min styrka.
Ibland dryfta jag dessa tankar för människor i min närhet

Jag är extra glad över att jag har vänner som slår ner solskyddet i bilen och säger:
- Spegla dej för helvete.
När jag tvivlar på min charm.

Att jag även under gårdagskvällen fick ett sms skickat till mej där det kort och gott stod:
- Jag sitter ensam i mitt stora hus och tänker på positiva människor. Den första jag tänkte på var du. Take Care så hörs vi/
Det messet kom från en herre i 70 års åldern som just nu befinner sej i Norge.

När sånt sker förstår jag att jag har det och jag förmedlar det. Det där speciella.
Jag blir då urstark.

Urstark är jag dock inte i löpningen just nu. Jag har dundrat på med fyra dagars löpning på rad med varierande längd och fart. Jag är glad över att armen inte smärtar men jag är klen i löpningen. Jag räknar med någon veckas träning till innan jag vågar ge mej ut på längder runt halvmaraton distansen. Lyssna på kroppen är det sagt ;)



Jockarp.

måndag 4 juni 2018

Torkan....

Dagens löparoutfit ;)


En lugn morgon. Jag tog en vända med dammsugaren och det är verkligen en värmekälla utan dess like, jag var svett efter passet och ändå rörde jag mej sakta jag nästan svävande fram.

Vi skulle hälsa på en vän, hon hade fyllt 60 år så en lite blomma att uppvakta med var givet. Mollie fick välja kortet och hon skrev och ritade på kortet. Hon älskar att fira, både sej själv och andra. En fin egenskap hos min dotter.
Bilens utetemperatur visade på 30 grader, en galet het dag alltså. Vi fikade och vi tog en promenad i en fantastisk trädgård. Massa vackra blommor och träd. Galet fint, jag konstaterade att jag gillar att se inte göra en fin trädgård.
Mollie fick tag på en skruvdragare och tillhörande skruvar. Fantasin gick i spinn och hon gjorde en karusell för hundar. Den tjejen alltså.

Vi lämnade min vän och körde mot Jockarp. Av med kläderna och i poolen. Så såg lilla frökens värld ut resten av dagen.
Själv tog jag en löptur. Den löpturen började med att jag för första gången på väldigt många år kände av en viss träningsvärk, snacka om att träning är en färskvara. För tre veckor sen sprang jag ett Marathon och nu hade jag spända ljumskar efter en tur på 6 km.
Det hände ju efter långlopp att jag är mör, men det brukar mer yttra sej som matthet i musklerna, nu smärtade det. Okej, ett undantag är när jag sprang vasaloppet, då gjorde det ont i alla delar av kroppen utom hårfästet och handflatorna. Resten av muskelfibrerna skrek av smärta.
Jag levererade i alla fall en mil och trots att jag var i princip naken när jag sprang så formligen pumpade svetten ur mej, jag fick springa inom byns fotbollsplan för att dricka och ösa vatten på min stora kaluffs för att få lite kylning.
När jag kom hem välte jag i mej en halvliter vatten på stående fot och intaget fortsatte under kvällen.

Middag och tanken var att vi skulle grilla, men eftersom man går runt på en riskzon just nu. Allt är som fnöske och det känns som om det skulle kunna börja brinna av att man bara tittar på en tändsticka så lät vi bli grillen och använde den magiska spisen i stället. Det gick bra det med.
Kaffe på altanen och så var den dagen över och förbi.


Svårt att ta det lugnt vid nattningen...Bus.

Jockarp.

söndag 3 juni 2018

Mästerverk.....

Jordgubbspaus....


Att ge sej ut halv sju en sommarmorgon iklädd löparskor på fötterna var en känsla av frihet. I 19 dagar har jag varit avhållsam från löpning och jag tänker att alla som utövar någon form av aktivitet och gillar det förstår känslan. Det var magiskt.
Solen steg över Vesan och åkrarna var ett enda stort hav av färgen grönt. Det var ett mästerverk som ingen någonsin skulle kunna avbilda tillräckligt rätt. Det var en bild från mitt öga till min själ.
Ord som skulle beskriva de jag såg, det jag kände finns inte. Jag är inte ens säker på att någon annan skulle kunna uppleva det jag upplevde, det totala på något märkligt sätt.

Löpningen funkade fint, armen var okej. Rörligheten var nedsatt men smärtan uteblev. Jag var lite trött i armen när jag åter var hemma i palatset men värre var det inte. Tack för det.

Mollie var på bettet hon spelade badminton med en boll, den där bollen råkade som hon sa, trilla upp på taket. Jag log åt hennes förklaring och hämtade en stege, vi fick hjälpas åt att få stegen på plats, min arm var i det läget obrukbar.
Bollen fick jag ner men Mollie konstaterade under momentet med att ställa upp stegen att det var bättre på den tiden när vi hade fyra händer. Jag skrattade och höll med men sa ändå lite positivt att den tiden kommer snart igen. Tur det mamma blev hennes svar ;)

Vi hämtade upp en kompis till Mollie och drog i väg för lite poolhäng. Kidsen låg i fem timmar av dom sex vi var på plats, helt galet. Själv var jag på land sex av sex timmar. Badkruka hej....

Kvällen blev av förståeliga skäl väldigt lugn, middag åts, lite badminton och chill på altanen. En sån där lagom skön sommarkväll. En kväll helt in min smak.
Nattningen skedde tidigt och i raketfart. Hon var helt färdig min lilla tjej. Sjön suger så att säga.

Inte helt bäst....;)


Jockarp.