lördag 31 december 2011

35 åringen....

Tomtehäng i parken :)


Ja herregud är det klokt detta?
35 år, de känns ju helt hysteriskt. Hihi jag 35 år nej det kan väl inte stämma.
Kan det de?
Jag är som ett vin, jag blir bara bättre och bättre med åren, så är det. Jag känner det,  jag blir klokare, vackrare och starkare för varje år som går.
Jag kan idag bättre förstå människor som är 70 + och säger lite hurtigt... - jag känner mej inte en dag äldre än tjugo.
Precis så är det för mej.
Jag är 35 år men känner mej som tjugo.
Ålder är bara en siffra säger kloka människor jag väljer att lyssna på kloka människor.

Men samtidigt när jag ser på dessa siffror kan jag inte låta bli att känna mej gammal, att livet håller på att rinna iväg och det i en hisklig fart.
Jag vet att jag redan gjort mycket i mitt liv, jag har upplevt saker som andra människor aldrig kommer att uppleva om dom så blir 200 år.



Som  mina vänner som var här härom kvällen sa, att alla människor ska vara med om en stor livskris i livet och jag ska vara glad att den kom när jag var ung,  jag ung? jag ser ju ungdom som nån i tjugoårs åldern.
Fan håller jag på att komma i en ålderskris tro, 35-årskris finns det?

Ja när jag ser dom siffrorna så är jag än lyckligare att jag har Mollie, att jag har ett barn, att jag åstadkommit något med mitt liv, något vackert, något som varar, någon som kommer gå i mina fotspår någon som kommer att komma ihåg mej att föra mitt namn vidare, någon som kommer berätta för sina barn och barnbarn om mej, likt som jag redan berättar för Molllie om min underbara mormor.
Ja de känns verkligen underbart att mina otroligt starka gener förs vidare :)
Livet känns något lugnare när jag tänker så, att jag har en arvtagare en liten söt underbar tjej som för arvet vidare.
När jag tänker så kan jag nästa tänka mej att jag är nöjd med mitt liv, att jag kan luta mej tillbaka i gungstolen, bara sitta där och gunga fram och tillbaka och lyssna på det knarrande ljudet stolen ger i från sej.
Herregud är jag redo att lämna in????
Nej tusan inte än, det är svårt att förklara men det känns ändå behagligt på nåt vis.

Mina födelsedagar har jag alltid firat på olika sätt, jag har inte varit så noga med var jag varit ej heller har jag varit så noga med att det skulle firas. 
Något år har jag har varit på skidsemester i Frankrike, jag har hållt hand vid nån strand med min kärlek, badat i 30 gradit vatten,  plockat snäckor, jag har varit i paris och ätit sniglar, jag har lekt med ballonger och ätit cheescake. Ja jag har varit flexibel.
Den 35:e är inget undantag, den firades i skånesdjurpark, de var häng i parken hela dagen, grillning skratt och bus. På kvällen firades de vidare med familjen, sådär lite lagom det bjöds på hämtepizza och en god tårta som min mormor alltid gjorde.
Min mor har alltid ansett att den skulle vara för svår för henne att göra, de visade sej att det var den inte alls. Den var utsökt. Tack mor.
Och tack alla andra som gjorde min 35:e födelsedag så där lagom behaglig.

Trots alla fina grattisar hela dagen, trots alla underbara människor som hörde av sej eller delade dagen med mej, trots  min familj och min bedårande dotter som var på de allra finaste humöret, allt mys dagen lång, så när kvällen kom och mitt lilla mys sov tungt och tryggt så kände jag mej faktiskt lite ensam, de hade då varit mysigt att krypa upp i en mjuk famn och bara ligga nära.....
Hum nästa år kanske.


En ung och en ännu yngre Vilhelmsson ;)


Nu återstår de väl bara att önska alla ett gott nytt år, ta hand om varandra och var rädda om dom som är viktiga....Uppskatta fina människor och rata dom ofina....
Vi ses nästa år, ett liv pågår ;)

Jockarp.

fredag 30 december 2011

Missunnsamhet???



Blåst ja de kan man säga om mycket, just nu säger jag det om vädret, full fart på vindarna men jag gillar det, de är friskt.
De små bergsgetterna tog ett par rundor på berget i vanlig ordning, jag bävar redan för hur jag ska kunna överleva och klara mej utan dessa långpromenader när bruket åter kräver min tid.
Jag hoppas jag ska hitta den där väskan snart, ni vet den där väskan med alla guldtackorna som kommer att befria mej från framtida horande i Mörrum :)
Lite skämt och lite allvar.

Jag lånade ut min bil i ett svagt ögonblick och med facit i hand skulle jag aldrig gjort de.
När den lämnade garaget var den skinande ren, då den kom tillbaka en timme senare kunde jag inte se vad för färg den hade. Kul, med en ilska som bubblade drog jag fram högtryckstvätten och tvättade. Både ilskan, frustrationen och smutsen rann av i ett rasligt tempo,  myset satt i vagnen och såg sin småilska mamma tvätta för kung och fosterland.
Efter blev jag förbannad för att jag blivit uppretad av en sån lite skitsak, vad är det med mej egentligen?
Ja jag tror att denna ilska bottna i att jag kände mej provocerad av att vissa människor tar mej för givet.

Är det konstigt att man längtar bort ibland?

De finns en del människor som tror att bara för att jag är mammaledig så har jag inget planerat eller att jag bara kan släppa alla mina planer för att tillgodose deras behov.
När man sen inte lyckas tillfredsställa dessa personers behov och att dom tycker att det hade passat så bra i deras värld, (men dock inte i min.) Att då få spydigheter efter sej, det gör mej oxtokig, ja jag kan blir så förbannad så jag skulle faktiskt kunna bryta med dessa personer på studs.
Jag är inte värd och jag ska inte behöver ta emot spydigheter för att jag lever mitt liv.

Ibland tror jag att vissa människor är avundsjuka på mitt liv, för att jag hittar på så mycket roliga saker och jag aktivera mej och Mollie. jag vill bara fråga dessa människor är ni möjligtvis även är avundsjuka på det helvetet jag gick igenom för ett år sen med?
Skulle ni vilja byta och känna de jag kände?
Den rädslan, den skräcken, den ensamheten.
Finns det vänner som nu missunnar mej att må lite bättre, att ha lite roligare, att inte vara så ensam.
De finns det säkert, men dom kommer att sållas bort.

Sen finns det andra vänner, dom som man inte träffar så ofta, man hörs inte så ofta men trots det är det inga ledsamheter, inga spydigheter ingen avundsjuka. Ett par såna vänner var här i går kväll och vi pratade om allt möjligt.
Jag sa att jag förstod inte att dom orkat stå ut med mej och mitt ältande, mina tanka, djupa funderingar och alla förbannade frågor jag hade för ett år sen och i viss mån fortfarande har.
Svaret var solklart, riktiga vänner står ut.....
Och som den ena tjejen sa, missförstå mej rätt nu men vi kunde om vi ville, lyssna på dej och när vi gick utanför dörren bara skita i allt du sagt, (vilket dom nu inte gjorde) men dom hade kunnat gjort de, eller hade dom kunnat sagt hörrru vi tyar inte lyssna på ditt snack om din vrickade fru.
Du fattar inte vad som hänt.
Vi fattar inte vad som hänt, så släpp det nu.
Men nej dom lyssnade och stannade kvar, i en tid när jag var så lite, så sårbar så krävde dom ingenting av mej.
Tack för det.




Nu drar jag till skånesdjurpark.
Hej.

Jockarp.

torsdag 29 december 2011

Faser....

Den nakne kocken :)


Det här med skilsmässa och uppbrott att helt enkelt bli lämnad inte längre duga till en annan människa verkar vara en lång process att ta del av, en lång process att komma vidare ifrån.
Ja det är inte lätt, fråga mej jag vet vad jag pratar om.
Tydligen finns det ett antal faser man ska genomlida och dessa faser kan ta olika lång tid att gå igenom.
Den första fasen, Chockfasen den är jag helt klart igenom tack och lov, för det var minsann ingen höjdare, det är en fas då jag inte minns så mycket om vad som hände, en fas i mitt liv då jag såg min kropp utifrån, jag fanns där men ändå inte, jag var skräckslagen och nog mer död än levandes.

Arga snickaren ?


Nästa fas Reaktionsfasen, den har nog glidit mej ganska lätt förbi, visst jag har haft ett flyktbeteende men det har inte mynnat ut i några droger, möjligtvis har jag hållit mej sysselsatt.

Bearbetningsfasen den tror jag att jag aldrig kommer att lämna fören lille Per eller min ex fru vänder på sitt lilla mynt, frågorna finns kvar varför en människa väljer att skaffa barn, gifta sej och även byta efternamn och sen bara dra.
Nästa gång jag ser nån av dom här tomtarna som säger sej veta svaret så ska de facas och frågorna ska ställas. Men de jag trott hela tiden är att även ex fun frågar sej varför hon gjort allt detta.
De hade jag gjort iallafall.

Den sista fasen som heter nyorienteringsfasen den ska tydligen handla om att finna sej själv och att kunna leva med de som hänt, lära sej något av de inträffade och sen gå vidare.
Hum ja nog har jag lärt mej ett och annat på den här resan och gått vidare har jag ju fått göra vare sej jag ville eller ej.
Jag har växt som människa och givetvis tagit ansvar och jag tror att jag kommer kunna lära mej att leva med de som hänt att det tar mindre och mindre plats, men de kommer att blomma upp och våra vägar kommer att korsas på ett eller annat vis.
Vad som händer då ja det får väl den som lever se.

Sälen :)


Chockfasen
Chockfasen tar oftast några dagar till en vecka att gå igenom. Under denna fas förnekar man ofta det som hänt. Man försöker förtränga alltihop. Tankar som kommer kan vara att partnern egentligen inte vill skiljas. Man hoppas att det kommer att gå över. Det måste vara ett missförstånd. En person som befinner sig i chockfasen kännetecknas av att hon/han har avtrubbade känslor, apati, hyperaktivitet, förvrängt minne, desorienterad och kan upplevas som avstängd av omgivningen.


Reaktionsfasen:
Reaktionsfasen pågår någon vecka till flera månader. Under denna tid är personen undvikande och undertryckande. En person som befinner sig i reaktionsfasen kan vara rastlös och impulsiv. Hon/han är undvikande och vill inte bli påmind om det som inträffat. Det finns risk för flyktbeteende, tex genom ständig aktivitet eller missbruk. Personen kämpar emot det som hänt.

Bearbetningsfasen
Bearbetningsfasen pågår i månader till flera år. Under denna period börjar man förstå vad som hänt. Man är mycket verbal och vill prata om det inträffade. Man behöver prata med vänner och bekanta, ofta mycket. Man ältar ofta mycket.

Nyorienteringsfasen:
Man har hittat sig själv och kan gå vidare med sitt liv och sin livssituation. Man klara av att reflektera över det inträffade. Man har förlikat sig med skilsmässan. Man kan i bästa fall dra lärdomar av det som hänt. Livet går vidare.

Det är iallafall intressant läsning och att jag har en självinsikt om mej själv så jag vet hur långt jag kommit och hur långt jag kanske kan gå.
Livet är en spännande resa.

Och ofta en väldigt glad resa :)


Jockarp.

onsdag 28 december 2011

Vår....

Inga gränser på kreativiteten ;)


Det tar minsann aldrig slut, när myset sov sin middagslur så var de åter dags att plocka undan efter hennes framfart, det känns som en evighetsgöra.
Jag har hört att städa efter små barn är som att skotta snö när det fortfarande snöar, hum möjligt men man måste ju ta de någon gång.
Jag hann även nästa tvätta hela bilen innan myset vaknade, nu funderar jag på om jag skulle köpa en punto, agila eller atos så jag hinner tvätta hela bilen :)


Hum de här med halsband är ju inte lätt :)


Ja tre timmar på berget och utomhus aktiviteter var ju ett måste när vädret liknade mer vår än mitt i vintern, ja jag tycker det är sjukt, men jag kan inget annat säga än att jag älskar det.
Förra året kom snön dagen efter myset föddes och låg ju kvar som alla vet alldeles för länge, far min fick skotta en runda på berget så vi skulle kunna gå med barnvagnen och hundarna, det var ju med helt sjukt.

Ja när mörkret trillade på i palatset snodde jag ihop två cheescakes, jag hade lite grädde över sen julgodiset och de får ju inte förfaras, nu finns det tre cheescake och lika många nutellakakor i vår frys, vi är rustade för besök.
Jag lagade även en utsökt middag till mej och myset, det blev helstekt kyckling efter min mormors recept, kokt potatis, sås och svartvinbärsgele, herregud vad de enkla kan vara gott, myset fick två portioner, jag höll mej faktiskt till en även om det var svårt.

Sen fick vi hjälpa mina föräldrar att lyfta ut en soffa, dom hade varit på rea och fyndat. Soffan var tung som bly och efter skrapade fingrar i dörrposterna, spagetti armar och en sliten rygg, så kunde jag inte låta bli att tänka på kvinnan från dokumentären "kokvinnan"  se den om ni har möjlighet, jag har tänkt och pratat mycket med andra om hennes och hennes systers öde, de var en film som berörde och gav en många tankar och funderingar.



Efter att mister blund kommit och tagit med sej myset i spjälisen så satte jag mej med en kopp kaffe och min bok, jag känner en rastlöshet över att jag har den så gott som färdig men den sista delen saknas, den sista lilla touchen som kommer göra den helt fantastisk har jag svårt att få till.
Problemet jag har nu är att jag hinner oftast inte sätta mej ner med den och fördjupa mej i de hela, det är alltid något annat som ska till att göras eller vaknar mitt lilla mys.
Ja planen är nu att jag ska ta den med mej i pappersformat och läsa den från pärm till pärm på min nästa semester.
För när maten serveras på silverfat när det inte finns någon tvätt ingen disk eller några andra måsten som ska till att göras, ja då måste jag väl finna ro att läsa och skriva.



Jockarp.

tisdag 27 december 2011

Är det okej?



Ja jag ställer mej frågan.
Det kan vara stötande att säga negerbulle, de är strängeligen förbjudet, de ska heta chokladboll, stackars dom som är mörka....
Det kan vara stötande att säga finskpinne, det är inte förbjudet men dock inte riktigt ok.
Kinesen fick inte sitta kvar på förpackningen på kinapuffarna, negern på nöt crems förpackningen är borttagen, ja det finns säkert massvis med fler exempel på saker som är stötande och har plockats bort i vårt samhälle.
De jag nu ställer mej frågande till är får man skriva att skinkan är flatrökt eller skriva på det crispiga lövtunna brödet som heter flatbröd, är det okej, är det inte stötande i vissa grupper i vårt samhälle?




Jag är själv en person med många principer, principfast och ändrar mej inte gärna när jag snöat in på något, vilket jag ofta ser som något posetivt, jag kan i bland bry mej hur mycket som helst om en sak, det kan vara en liten skitsak i många andras ögon men just i mina ögon och i min värld tycker jag att den lilla skitsaken är värd att fightas för.
Jag har nu på äldre dagar iallafall lärt mej att inte ta alla fighter som viner förbi och retar mej, jag väljer dom numera med omsorg.


Somnade på sin post :)

I min värld är det löjligt att bry sej om ifall någon säger negerbolle, men i en mörkhyad värld är det kanske inte en sån struntsak, finskpinne kanske är stötande för en som kommer från Finland vad vet jag. Kinapuffar är kanske jätte upprörande för alla kineser.
Frågan är känner sej någon homosexuell kränkt av den rökta skinkan eller av de lilla brödet, eller gör de flesta som denna flatan, flinar lite och väljer just den fantastiska flatrökta skinkan när man går där i affären?
Ja de är sånt som aktiverar min hjärna när den inte är inställd på politiker, ex frun eller nån ny flamma.
Jag måste säga att jag är ganska nöjd med den delen av kroppen som kan aktiveras av såna i mitt tycke små saker. Lite vardags funderingar helt enkelt.


Ja och igår stoppade stegräkningen på 2 mil och det med ett mys på ryggen, så jag var helt övertygad om att jag skulle vara stel som en gammal gumma när mina fötter tog mark från sängkanten i morse, men döm om min förvåning, jag kände mej som vanligt ung som en liten fjortis.
Dock har jag en blåsa under foten som känns lika stor som hela Öland.
Men nya tag idag alltså.



Jockarp.

måndag 26 december 2011

politiskt korrekt...

Bushumör :)


Ja julen är nu över och förbi och det känns som vanligt väldigt skönt, i år tycker jag ändå att det varit lite lugnare, jag har inte hört så mycket om att folk är så stressade och att det ska köpas så mycke och att folk ska åka hit och dit.
Har det varit lugnare i år tro eller har jag helt enkelt slagit dövörat till?
Hihi ja jag har en vän som tycker att jag är ett proffs på just de, att slå dövörat till, att jag kan höra barnskrik och ungar som flyger runt som vildar och ändå bara fundera över varför jag inte har någon datortrafik på min mobil, nja jag vet inte om jag kan hålla med riktigt där.

Jag tycker nog istället att jag är mycket mer observant sen jag blivit mor.
De slog mej när jag slötittade på barnkanalen att de är så politiskt korrekt,(så observant är jag) ja de gillar jag, det är ju inte bara det att alla är med allt från, råttor, skunkar, pingviner, tigrar ja alla möjliga djur är med både dom man tycker är söta och dom man tycker är osöta, även det att det har både ljusa, mörkhyade, kineser, och albinos barn med i programmen plusa även till handikappade, ja jag tycker det är utsökt. Alla får liksom vara med. Bra där SVT.

Öga, näsa, mun :)


Ja när jag satt där och filosoferade över detta så kom jag att tänka på när jag var lite, ja detta har min mor återberättat för mej på lite äldre dagar, iallafall så hade jag av någon anledning varit hos en doktor som barn.
De visade sej att herr doktor var väldigt mörkhyad och även Dansk talande. De ska väl tillläggas att det tillhörde ju inte vanligheten med så mörka människor i mitt liv.
Men när jag kom hem från doktor besöket så frågade min mormor mej om det hade gått bra och om doktorn var snäll.
Ja, hade jag sagt och sen hade jag lagt till att han var Dansk, ingenting om att var mörkhyad.
Jag tycker det är smått fantastiskt men jag tycker också att det är synd att man på äldre dar blivit fördomsfull, att även jag har en tendens att döma hunden efter håret, var kommer det i från och i vilket skede i livet promenerar fördomsfullheten in i en liten flickhjärna?
Kan man hindra de tro?

Mmm lite småfunderingar sådär, annars gick nästan hela gårdagen åt till att skaka ner all julmat, två promenader på tillsammas 1,8 mil har nog aldrig känts så rätt och så skönt. På kvällen tog vi ett behövligt bad myset och jag, en riktig mysdag helt enkelt.
Den avslutades med ett redigt soffhäng och dokumentären "kokvinnan".

Soffhäng alà Vilhelmsson:)


Jockarp.

söndag 25 december 2011

God jul Mollie...

Där är han, herr tomte :)

Tomten har tappat skägget :)

Ja en god jul fick hon allt min lilla tjej, vi började med en snabb tallrik gröt sen gick vi ut och upp på höloftet, vi körde ett pilotavsnitt av vår kommade tradition och de verkade gå hem.
När vi klättrat upp för trästegen så såg vi nån rödklädd figur som satt och snarkade högljut på en halmbale.
Först tittade myset med stora ögon och log lite halv skrämt, hon såg lite blyg ut.
Tomten började prata och nog hörde hon vem det var, men hon hade nog lite svårt att få in och förstå varför morfar satt på höloftet i klädd en röd kostym.
Han tog fram en julstrumpa, (ett fynd jag gjorde på IKEAs fyndhörna) och tog upp ett litet paket, myset såg ut att fundera på vad det var som hände, jag fick hjälpa henne med själva avtäckandet av julklappspappret.
I det lilla paketet fanns de en plast giraff, hon har haft en sån innan men försnillat den nånstans, så jag tycket de kunde passa perfekt att hon fick en ny och ja det passade utmärkt.
Hon drog omkring med den där giraffen hela dagen.



Innan det var dags att ta tag i julstädningen så tog vi en snabbsväng på berget, vi hade det verkligen för oss själva igår, det syntes inte till en enda lite själ, helt underbart i mitt tycke.
Ja hem och ta tag i projekt städning.
Medans myset fick hänga med mormor och morfar till kyrkogården och tända lite ljus hos våra förfädrar, så hann jag med hur mycket som helst,  bara det att man slipper att ställa tillbaka böckerna i bokhyllan tjugofemgånger innan man kan ta fram och köra ett varv med dammsugaren gör ju allt betydligt mycket enklare.
Jag hann byta alla sängkläder, vika tvätt, tvätta, torktumla, diska, rengöra spisen, damma, dammsuga och torka golven, ja jag hann även trampa på en glasbit och peta ut den lilla skärvan ur foten, torka blodet och plåstra om mej innan myset kom tillbaka utsövt och på ett riktigt solskenshumör.
Hon åt mat och jag tvättade mej, när allt detta var klart stod uret på 14,40 ganska lagom.
Hela gänget kom och vi drack kaffe och snaskade i oss av allt julgodis till Kalle Moraeus ljus tändning och vidare Kalle och alla hans vänner.

Tomtespaning :)

Vi hann precis se klart programmet när vi såg en tomte komma över gårdsplanen med en säck på ryggen och en lykta i handen,  nu var det dags, spänningen var nu olidlig i palatset, vem var det som kom och vad fanns i säcken.
Jag lyfte upp myset så hon fick kika ut igenom fönstret, hon pekade och sa där.....
Tomten kom in och allt var lugnt, hon var inte de minsta rädd och det är jag glad för.
Myset fick massa fina klappar, trots att hennes mor inte köpt en enda liten sak till henne, jo föresten giraffen hade jag ju ombesörjt.
Hon fick Lego, docka, kökssaker, badsaker, pussel och mycket mer.
Själv fick jag mycket praktiska och användbara saker, det gillar jag skarpt, jag fick en låda mat till myset, presentkort och cd skiva.

Dom tre kusiner och tomten :)

Hum...

Efter tomtebesöket så svullades de i allt som hör julen till, efter två tallrik fulla med denna delikata mat kunde jag bara konstatera att det finns botten även i en fattig.
Fetismagen var full så näst var det dags att ge sötismagen sitt, så romerskabågar och pepparkakor fick bli vännerna till de goda kaffet på maten. Rap vilken kväll säger jag bara.
Och medans vi satt och mumsade så flög myset runt i raketfart med sin lilla traktor, jag tror att jag filmade henne i tio minuter och hon höll nog ut ytterligare tjugo.
Den lilla damen hade varit vaken sen klockan 13,30 så när klockan var 22,00 och jag gick in och la henne i sängen så slöts de små vackra bruna ögonen omgående, hon var helt färdig min lilla ängel.

Lite mat behövs i lilla magen ;)

Hon fick en fin andra jul i sitt liv och jag måste säga att denna julen var fin även för den julhatande mamman, trots allt överflöd så tog vi det i vår takt och med människor vi älskar så vad skulle egentligen kunna förstöra en dag som den?
Slutet gott allting gott, kanske vi hänger med även nästa år, eller rymmer vi utomlands, vem vet..

Lite lek ;)


Jockarp.

lördag 24 december 2011

Jakt och Mammadagar....

Lycklig :)
I går var vi med om en mycket intressant sak jag tog en sväng på berget på cirka en mil, sju av dom kilometrarna skrattade jag, hihi ja jag flina nu me.
Dessa män och deras kåthet upphör aldrig att förvåna mej, ja jag säger män för det är väl 95 % män som pysslar med denna aktivitet.

Kommunens jaktlag har alltid samkväm på fredagarna, det är då feta män som ser ut att oftare svänga inom Mc driven och ta en plusmeny än att vandra på berget och äta torkat kött och dricka vatten ur någon bäck är ute.
De sjuka med detta är att dom säger sej vara sååå intresserade av djur, natur och skogsvård, (ja för det är ju egentligen vad jakt handlar om här i Sverige, skogsvård) Att dom älskar att vandra i skog och mark.
Jo eller hur.....
I går var dom helt sanslösa dom tog detta till en ännu lägre nivå än jag innan sett de.
Det var nog ett tiotal jägare ute i backen och de var ju inte svårt att veta var dom befann sej, för det stod nämligen bilar överallt.
Ja det ska ju gärna vara lite maskulina bilar som säger här är en jaktintresserad snubbe med liten pick, hihi.
Och vid varje bil man gick förbi så kunde man titta in i backe och cirka 20 meter in stod det en fet snubbe med orangefärgade kläder bössan i nävarna och en fika korg med mackor som deras kärringar brett till dom.
Tjugo meter det är allt dom orka gå.
Pinsamt säger jag

Nej jag fattar inte varför dom inte tapetserar ett rum hemma i stugan med träd, löv,mossa och lite stenar sen kan dom ju sitta där och smeka sitt lilla vapen, för det är ju ungefär vad som händer inte ett enda litet pang hörde jag, vilket visserligen inte är ovanligt och det var ju bra så myset kunde sova gott på min rygg hela rundan.

Vad mer vi gjort, jag julbadet är avklarat för myset och till min glädje börjar hon bli lite tuffare i badet, nu skvätter och plaskar hon och det är bra med tanke på vår stundande tripp till sol och badland.
Vi har mycket trevliga dagar just nu, vi var i Kristianstad med en vän och hennes barn, vidare en trevlig uppesitta afton med bingospel snask och skratt.
Myset är på ett jätte behagligt humör just nu, det verkar som hon kommit över nån gräns eller någon utvecklingsfas som det vackert bruka heta.
Ja det vänder snabbt, det är knappt så man hinner med i svängana, men är vändningarna på rätt håll får det gärna gå fort....

Plask, plask ;)

Ja och så har jag kommit på ett utmärkt sätt att spara föräldradagar, problemet är dock att det märks i lilla portmonän.
Jag fick ett mess av försäkringskassan om att dom tänkte betala ut den fantastiska summan av 3550 kronor till mej i december månad, amningshjärnan nummer ett hade klart glömt att anmäla längre än till november månad.
När jag sen gick in och anmälde mina dagar fram till september då jag tänkte att jag kanske skulle börja jobba så visade de sej att jag skulle ha kvar hälften av mina mammadagar.

Ja när min fina fru lämnade mej så fick jag alla dagarna själv vilket var 480 dagar, alltså när jag varit hemma med Mollie i nästan två år så har jag 241 dagar kvar, det är ganska bra marscherat.
Snålandet med dagar och att jag i emellanåt glömt att anmäla har gjort att det kommer att se så ut.
De finns klart en anledning till att jag inte tagit ut så många dagar och den är att när min dotter börjar på dagis, så har jag fått reda på att när det är semestertider eller storhelger så slås flera dagis ihop. Alltså kommer myset tvingas gå på ett annat dagis än sitt ordinarie vissa veckor om året och det är jag väldigt mycket emot.
Det är illa nog att hon ska behöva vara där över huvudtaget.
Så ja min tanke är helt enkelt att jag ska ha så många föräldrardagar kvar så att jag blir hemma dessa veckor på årets som dessa sammanslagningarna är.
Detta kallas kort och gott för framförhållning och planering. Så jobbar jag.

Gran. Inte bok som jag blev anmäld för,hihi

Det blir klart ett senare problem, just nu kan kanske problemet vara vad jag ska göra med alla pengarna som försäkringskassan skickade mej :) Nåväl det får väl också bli ett senare bekymmer.

Vi har ganska kul myset och jag :)
För nu är det julafton och snart ska de hysteriska överflödet, frossandet och allt annat som hör till julen dra igång, men jag hoppas att julhataren av stora mått även detta året genomlider denna dag/afton utan att förärva för för sina medmänniskor och att det skänks lite glädje och skapa lite julefrid i palatset.
Och givetvis de viktigaste av allt, att jag ger min dotter en fantastisk upplevelse och en underbart god jul.
Nu ska hon väckas min lilla sötnos för att se om det finns några tomtar på loftet.
Så jag avslutar med att önskar God jul till alla fina människor.
(Ni andra bryr jag mej faktiskt inte om ifall ni får en god hjul eller inte.)

Jockarp.

fredag 23 december 2011

God jul fru Ask



Är det lönt att kämpa själv eller är jag tvungen att skapa mej en egen terrakottaarme?
Ja det är frågan jag ställde mej härom natten när jag låg med ett litet mys bredvid mej och med min laptop på magen och skrev ett nytt brev till vår justitieminister.
Jag har ju lovat att jag skulle skicka en god julhälsning till Beatrice och det är nu gjort, jag är nöjd med mitt brev, jag hoppas bara att jag bli minst lika nöjd med svaret.


Hej Beatrice.


Jag vet inte om du kommer ihåg mig, men jag tror att jag gjorde ett bestående intryck av mig själv, att jag helt enkelt inte skulle bli lätt att glömma.

Vi träffades i Tantolunden när årets prideparad skulle gå av stapeln, jag kom fram till dig med ett filmteam och ställde lite frågor till dig vad det gäller rättigheterna för barn som har homosexuella föräldrar.

Min situation är förmodligen helt unik och även i mitt tycke bisarr, för att dra historien lite kort så handla det om ett barn som blivit till igenom insemination i Danmark. Det var min fru som utförde inseminationen och barnet föddes inom äktenskapet.
Min fru fick tyvärr kalla fötter så hon lämnade mig åtta veckor innan lilla Mollie föddes, jag stod där med ett nyfött barn som jag skulle ta hand om själv, min fru behövde inte ta något som helst ansvar över sitt handlande, hon var alltså inte juridisk vårdnadshavare till Mollie, trots att vi var gifta.

Min dotter har alltså enligt svensklag inte rätt till båda sina föräldrar, jag som ofrivillig ensamstående mamma ska nu tvingas ta de full ansvaret för min dotter till hon minst är arton år och den andra föräldern kan alltså med svensk lag bara lämna sitt barn.
Detta är för mig som svensk medborgare helt obegripligt och helt oacceptabelt .
Att man gör inseminationerna i ett annat land är väl kanske inte så konstigt, men att man inte lever efter de svenska lagarna det förstår jag inte.
Mollie föddes som svensk medborgare båda hennes gifta föräldrar var svenska medborgare.
Så varför går vi inte under svensk lag?

Barn som föds av föräldrar som ingått äktenskapet får automatiskt dessa två som föräldrar och vårdnadshavarna,( vare sig det är rätt föräldrar eller ej,) men inte i de fall när det handlar om homosexuella.

Varför är det så och framför allt varför ska inte min dotter ha samma rätt som alla andra barn som föds in i det svenska samhället? Rätten till två föräldrar.
Barnen främst?


De finns mycket mer att lägga till vad det gäller glappet i lagen för oss som bildar familj på ett litet ”udda” vis.
Jag och min fru ställde oss väldigt frågande till just allt det som uppdagades när vår barnresa tog fart, en av dessa saker är just det att det endast är den kvinnan som bär barnet som juridiskt sett är förälder.

När jag blev gravid pratade vi mycket om hur vi skulle kunna skydda min fru om det skulle hända mig något i barnasäng. Skulle jag av någon anledning inte kunna ta vara på mig själv eller det barn jag fött, eller än värre om jag skulle avlidit så hade inte min fru blivit förälder juridiskt sett trots att hon varit med på hela resan och att vi var äkta makar.
Om så fallet var skulle socialen gå in och se till att placera ut barnet till vad de anser lämplig hem, vilket skulle i princip kunna vara till vem som helst som gjort anspråk på barnet.
Alltså hade inte medmamman varit skyddad av svensk lag, trots att vi varit gifta.

Ur ekonomisk synvinkel så står nu staten som bidragsgivare till mig fram till den dagen Mollie fyller arton år, mycket schangtilt tycker jag med tanke på att det finns en annan förälder ute i vårt avlånga land som borde varit den som skulle ta ansvar för sitt handlande vilket i detta fallet nu var att inom äktenskapet att sätta ett litet nytt liv på vår jord.

Jag har som du säkert förstår varit med om en sjuhelvetes resa detta året. Ja jag har varit i helvetet och vänt, trots det så har jag varit med om det mest fantastiska en kvinna kan vara med om och det är att bli mor.

Jag vet att detta är en gigantisk fråga att lösa och få svar på men somebody has to do the dirty work och jag har varit i kontakt med många politiker och alla säger de samma sak, det ligger på ditt bord Beatrice.

Jag hoppas att du tar tag i detta och att det händer något i frågan. Det finns mycket människor, (där ibland jag) som kan bidra till att frågan löses på bästa sätt och att det blir en lagändring så att inga flera varken barn eller föräldrar ska komma i kläm.

Som du säkert förstår så har jag ingen egen vinning i att frågan tas upp. Men jag gör detta för att slippa att i framtiden höra att det kommer fler barn till världen som hamnar i en gråzon som nu min lilla dotter gjort, jag vill inte höra att andra ska behöva råka ut och utsättas för det jag själv blivit utsatt för på grund av att lagen är felskriven.
Och det sorgliga i denna historien är att, om jag förstått detta rätt så finns det ett förslag redan från 2007 om hur detta skulle lösas men att inget har gjorts.
Alltså skulle mitt liv sett helt annorlunda ut, (ursäkta mej nu) om ni hade skött era jobb.
För som du säkert förstår är pressen nu stor på mig, att mot min vilja ensamt ansvara för att min dotter ska växa upp och bli en fin ansvarsfull svensk medborgare.

Och hur ska jag kunna samtala med henne i framtiden om vad som är rätt och fel, rättigheter och skyldigheter när Sveriges rikes lag gör skillnad på folk och folk?


Jag förväntar mig givetvis ett svar på när och hur denna stora och svåra fråga ska lösas.
Jag vill även passa på att önska dig en god jul och ett gott nytt år.

Vänligen Leonora

Jockarp.

torsdag 22 december 2011

Stjänor....

Sicket julemys ;)


En långtur på berget blev det, jag faktum är att vi var minsann ute hela förmiddagen och gick i de behagliga vädret.
När vi gick på en lerig stig stötte vi ihop med en pappa och hans två små barn, mannen hade barnvagn med sej, han drog och stånkade, ja det så allt annat än trevligt och mysigt ut, ja såg paniken i hans ögonen när han frågade om det var långt till nästa väg, jag gladde honom med att det var inte så värst långt.
Jag kände mej mer än nöjd över mitt val av att ha myset på ryggen.
Våra vägar skildes men jag tänkte. Och det jag tänkte var, stackars karl som ger sej upp med två små barn på berget med en barnvagn och inte riktigt veta var han är.
Men han gilla kanske utmaningar vad vet jag.

Eftermiddagen tillbringades med bästa tant N, de julefikades och klappar byttes, alla hennes grabbarna busade med myset, hon fick prova ett DS (tror de heter så) de var musik och några gubbar som flög omkring vilket hon tycktes uppskatta. När vi lämnade buset tuppade hon av omgående i bilen.
Det är helt otroligt vad lite olika intryck kan trötta ut dom små.

Jag minns ett inlägg i bloggen från förra julen när jag på ett beklagligt och ironiskt sätt skrev om att jag fick fler stämningar och brev från tingsrätten i lådan än trevliga julkort, i år är det annorlunda, igår låg det ett sött brev adresserat till fina familjen Vilhelmsson. Ja blir man glad eller blir man glad? nog är vi en liten fin familj alltid.
Ja vi har fått mängder av dessa fina julkort och jag blir så glad över det. Speciellt att alla är så outröttligt och skickar år efter år utan att vi aldrig sänder någon julhälsning tillbaka.
Jag får kanske styra upp det till nästa år, i allafall tack alla ni söta.

Min tös kan borde äta och rida, samtidigt :)

Efter att hemmarullade köttbullar svalts och nu rullades runt i magen så en härlig mättnads känsla infann sej, bar det upp till ridhuset, myset red men hon var lite trött för de var inte samma hysteriska skrattande och viftande med all kroppsdelarna som de annars brukar vara.
Vi drack lite kaffe och myset och riddarhästen mumsade pepparkakor.

En peppparkaks häst :)


Vi tog sen en liten tur in till mormor och morfar och lekte lite med hundarna och med mormors alla prydnadshästar.
När vi traskade hem hade temperatur krypet ner till - 2 och ja de kändes minsann, man är inte van vid minusgrader men kanske de blir en vinter även i år då.
Himlen var iallafall ovanligt vacker, stjärnklart och jag såg vinterns första stjärnfall. Men nej jag förmådde mej inte att önska något, jag har vis av erfarenhet lärt mej att man ska vara försiktig med vad man önskar sej, humf det borde minsann fler människor vara.


Gratulationerna fortsätter, igår Kajsa och idag grattar jag mitt lilla mys som blir 13 månader.
Grattis mitt lilla hjärta....

Jockarp.

onsdag 21 december 2011

De sju små dvärgarna...



Jag fick ett mail av en journalist, vi hade en telefon intervju för ett tag sen och de har nu satts samman och ska publiceras i slutet av Januari.
När jag läste det blev jag fascinerad av på hur många olika sätt man kan skriva om den här historien och förmedla och berätta om detta vansinniga som hänt.
Just i denna tidningen så kommer det bli extra intressant för här kommer en psykolog att uttala sej om hela situationen om vad som kan hända i ett förhållande som kraschar totalt, det ska som sagt bli mycket mycket intressant läsning.

Jag kan inte heller sluta att fascineras av att de skriv så mycket i ämnet kärlek, dock berättar jag ju gärna om vad jag utsatts för, jag har ju inte precis något att dölja.
Jag blir även åter fascinerad över hur stor den här media världen verkligen är, men tanke på att den här journalisten googlade några rader, hamnade på min blogg och där igenom vill skriva om mitt senast år, ja det tycker jag faktiskt är helt sjukt, men så funkar det visst.
Jag väljer att inte skriva ut än vilken tidning det gäller med tanke på att min ex frus juridiska ombud har för vana att försöka stoppa dom medierna som vill ta upp och berätta om denna märkliga historia. (Varför vet jag inte) Men jag får be att återkomma lite närmre om intresse finns ;)



Ja och sen var det de här med kost för små barn, jag har ju fått reda på att man inte ska ge dom mjölkprodukter förren dom är ett år, den gränsen är ju nu nådd.
Men sen är det de här med salt, varför bör man inte salta maten till små barn och finns det några studier på att det skulle vara ohälsosamt. Att när dom växer upp kunna fått några men av att maten saltades när dom var små och hur fungerade det förr då? Dom saltade ju in allt och det åt väl de små barnen med eller?
Och en annan fundering som slog mej det var det här med nötter och mandlar, det är ju många som är allergiska mot det, bör man inte då bjuda sina barn på något som innerhåller nötter, eller hur ska man bli ve det?
Ja det är så mycket frågor som kommer upp hela tiden, för hur det än är vill man ju sitt barn de bästa.



På tal om att vilja väl så såg jag ett program på TV igår. Där kan man snacka om att inte vilja sina barn det bästa att man låter det gå alldeles för långt, det handlade om överviktiga personer, det var en dvärg med i programmet som var 128 cm lång och vägde 109 kilo. Av nyfikenhet räknade jag på vad jag skulle väga förhållande till min längd om jag nu skulle haft samma antal kilo i övervikt som dvärgen.
Vågen skulle då stannat på cirka 141 kilo, hihi det hade varit spännande och se hur man sett ut (eller inte) med dom extra kilona.


Avslutningsvis så är det väl lämpligt att gratulera Kajsa Bergqvist som verkar funnit kärleken och det i en med samma kön, Välkommen till paradiset, typ.

Jockarp.

tisdag 20 december 2011

Mycket gnäll....



Jag känner mej trött och sliten, ibland otillräcklig på något märkligt sätt.
Jag vill vara all tid i hop med Mollie, men när hon är på ett icke toppen humör och visar upp sej som den värsta lipsillen och en drama queen som sällan skådats. När hon ibland är otröstlig och inget jag gör hjälper då försöker jag andas lugnt och räkna, ja och ibland skrattar jag tillslut bara åt det helt uppgivet.
Ja då önskar jag att kloning vore möjligt.
Men som väl är så finns de ju en helt annan sida av det här lilla miraklet.

När hon vaknar upp tar sin lilla mjukissköldpadda i handen, kryper upp så nära så nära, lägger sin lena varma mjuka kind mot min, trasslar in sina små händer i mitt långa hår och somnar nöjt igen, ja då är det minsann svårt att inte smälta.
Jag gör det iallafall.

En liten ros :)

Just nu delas mitt liv upp i en del ilska och frustration och en del glädje och tacksamhet, jag har problem att få riktigt ordning på allt just nu.
Så jag går, jag går långt, jag går uppför och jag går i ett fruktansvärt tempo, ibland stannar jag upp för jag får en tanke som måste skrivas ner eller för att jag ser något lite märkligt och nog är det väl märkligt alltid....
Naturen spelar oss ett spratt här nere i söder, längs Jockarpbyväg stötte jag på en rosenbuske som stod i blom, en liten nyckelpiga på en sten, fågelsång som om det vore vår, kantareller i skogen. Vad är det som händer?
Jag stötte på lite andra saker också, något mindre smakligt och i ögon fallande.
De kallas nog för fågelmat men nja det borde väl finnas något smakligare alternativ kan jag tycka.

Hoppsan, livet på landet så att säga ;)

Men jag slås av att man ser så mycket olika saker när man är ute och rensar huvudet på diverse tankar.

Ja sen var de nu dags för de sista julfirandet med kusinerna, nu var det julshow, de trollades, dansades, sjöngs sånger och spelades teaterstycke. mycket trevligt och som vanligt var dom helt fantastiska dom små liven.
Själv for jag tillbaka 25 år i tiden när vi i småskolan hade vår egen soaré för att tjäna i hop lite slantar till skolresan, om jag inte minns fel gick resan till Tomelilla sommarland.
Soaré var så vansinnigt rolig både för alla i publiken, men även för oss som agerade, vilka minnen.
Jag har efterlyst en film på vår fina uppvisning med tyvärr misslyckats med att hitta någon som hade en förälder som på den tiden ägde en filmkamera och spelat in detta fantastisk upptäde.
Därav ett löfte till min dotter.
Jag ska filma allt myset ska göra :)


Vi avslutar med lite mysigare bilder va...




Mysigaste myset och "korven" :)


Jockarp.