Picknick……

Cykeln skulle med till skolan, det väntade en utedag vid havet. Jag kramade om min dotter och lämnade både henne, cykeln och fikaväskan. 

En promenad med en tjej, min tjej, som avslutades i en glänta med en kopp kaffe var magi. Alla dagar skulle startat så. Hon till jobbet och jag och Kennet hem. Jag styrde upp lite måsten vilket måste få ett slut. Det är för mycket måsten i livet.

Mollie hämtades upp efter avslutad skoldag och vi fick ta en vända till Ica. Vi hade lite kvällsaktiviteter som väntade och det innefattade då även en picknick. På menyn stod det pasta pesto kycklingsallad. Jo jag tackar jag.

Maten fixades och vi packade väskan. Ett runt brännbollsrack packades ner. Vi var redo.

Vi mötte upp Mollies klass på slottsudden och brännbollsmatchen vuxna mot barn tog fart. Segrare? Föräldrarna givetvis ;)

Det var en mysig kväll men vi avlägsnade oss dock först. Mollie har haft lite trubbel med kisseriet några dagar nu så hon var i behov av en toalett. Idag har vi tid hos doktorn som väl är, så vi hoppas på bättring.

Jockarp.

Skapar vidare……

Klockan fem hoppade vi i springskorna och gav oss ut på berget. Att möta morgonen ihop med henne var magiskt, magiskt men kallt. Fem grader var allt vi hade. Kennet var nöjd med den tidiga turen och det var ju fint att glädja.

Hemma efter en timmes spring och kaffet var laddat, bara att trycka på knappen. Min böna körde till jobbet och Kennet och jag väckte Mollie. Hon fick frukost och väskan packades. Hon åkte till skolan och hemma var bara jag och Mr K. Vid nio ringde Mollies fröken och sa att hon var ur gängorna. Jag hämtade hem henne och bäddade ner henne på soffan på altanen. Där låg hon och så bedrövlig ut. Jag satte mej bredvid henne och gjorde lite fanerringar.

Hon piggnar på sej och jag passade på att lämna hemmet för att ta en sväng med Kennet på berget. Det var vackert, ja det var vackert överallt, herre vilken röta jag har som blev placerad precis här i livet ;)

Hem och mat lagades och unga fröken Vilhelmsson åt med god aptit vilket var mycket glädjande. Hon var tillbaka i livet.

Jag gick ut i verkstan och skapade. Och jag radade upp mästerverk. Jag var så otroligt lycklig när jag gick in för att visa Mollie vad jag skapat. Och hon är min främsta supporter hon säger Wow till allt jag gör ;)

Tidig sänggång och ett godnattsamtal med min tjej fick avsluta min dag. Efter en stund hörde jag min dotters dörr öppnas, hon kom intassandes till mej och kröp ner. Så mysigt och vi somnade gott alla tre.

Jockarp.

Hennes födelsedag…….

Det var ett tag sen hon fyllde år. Men med barn och förpliktelse kan det ta lite tid innan ett par dagar på tu man hand är möjligt. Men vi är drottningar av lösningar. Så några veckor efter hennes födelsedag var det nu dags att ge sej iväg på äventyr planerat av mej.

Jag packade ner räckmackor, jordgubbar, nutella vindruvor, kaffe och lite annat gott.

Vi körde till Romelåsen där vi hoppade på en dressin och drog iväg. Alltså det var helt underbart. Ljudet av dressinen på spåret, doften av blommorna, det öppna vackra landskapet och så vi.

Vi slog oss ner i gräset på en filt och åt vår picknick, hon uppskattade det och det var glädjande. Jag la mej i hennes famn och tittade upp mot himlen, små moln och stora fåglar. Det var vackert. Bina surrade i en buske bredvid och hon Pussade på mej. Det kändes mer som min födelsedag minsann.

Vi låg i gräset en timme och njöt innan vi drog tillbaka med dressinen. En vän till min tjej som är sångerska och även keramiker råkade bo precis vid anslutning till platsen där vi parkerat bilen. Givetvis besökte vi henne. Det blev glatt och vi köpte med oss ett par passande muggar.

Vi drog vidare i livet, mot Volsjö för att äta crêpes, gosse så gott det var. Först en matcrêpes sen en sötare.

Även detta stopp uppskattades av min kärlek. Hon är fin hon.

Mot dagens sista stopp, mot Häckebetga slott. Vi tog en omväg för jag visste att vägen där var så otroligt vacker. Och det var precis som jag mindes det. Hon sa Wow när vi anlände och det skulle minsann bli mer wow innan dagen var slut.

Det bjöds på Cava vid ankomsten och den avnjöts på balkongen med utsikt över sjön. Magiskt.

Vi fick vårt rum och det var superfint. Där stannade vi några timmar och njöt av varandras sällskap innan det var dags att sätta sej till bords. Och Herrgud. En femrättersmeny som var utsökt. I över två timmar satt vi till bords. Och vi hade fina samtal, glädje och närhet. 

En liten sväng ut för att se solnedgången innan det var dags att krypa in i Slottssängen igen. Godnatt typ.

Frukosten då. Jo det var det galnaste jag nånsin varit med om. Man fick beställa från en meny och det var små portioner med olika godsaker. Vi beställde allt på menyn och vi njöt av maten och det vackra upplägget. Vilken matresa.

Klockan elva checkade vi ut och åkte söder ut. Smygehuk. Sveriges sydligaste udde. Där gick vi hand i hand och satte oss i söderläge en stund och njöt av utsikten. Det sist stoppet på hennes födelsedagsresa blev i Kivik på tryfflesvinet. Och här minsann fick jag avnjuta den absolut godaste pastan jag ätit i hela mitt liv. Gode värld så gott.

Min tjej avslutade hela vistelsen med en glass. Jag avstod jag hade tryckt i mej galet mycket mat det senaste dygnet. ProppMätt är ett ord som passar perfekt i sammanhanget,

Vi körde mot byn och Kennet hämtades upp, Mollie hade varit på egna aktiviteter i helgen, bland annat på en auktion där hon ropar in en massa tyger helt själv. Jag ville så gärna vara med men det går fler tåg och det ska jag med på. Hon kom hem och vi satt på altanen en stund och pratade. Det var verkligen en fin avslutning på en helt fantastiskt helg. 

Jockarp.

Frihet…..

Morgonsol….

Klockan sex log jag i sängen efter ett nattpass. Jag visste att när jag vaknar så har jag 12 lediga dagar att se framemot. Jag log och somnade.

Uppklivning tio igen, dagen skulle fångas. Jag hämtade min lille hund och lufsade hem till doften av syren. Kaffe avnjöts givetvis på altanen denna förmiddag. 

Jag startade upp ett projekt som jag sen ångrade, jag fick städa hela huset efter det, kul. (Not) 

In i bilen mot apotek, system och mataffär. Jag hade ett stressigt schema innan myset skulle hämta vid skolan. Men jag var på plats 13:00 när det ringde ut.

Vi körde ner till stadens ostaffär och införskaffade en massa godsaker, det var ju dags att testa ostbrickan ;)

Mollie skulle till blomsteraffären så det fick bli en vända dit och innan vi var där körde vi inom en gårdsbutik och köpte nyskördade jordgubbar. Ja det blev en mycket kostsam eftermiddag. Men ibland får det svida till lite i lädret minsann.

Min böna kom och med sej hade hon en tårta som vi inte ätit sen min mormor levde och bakade den. Mamsells goda tårtan. Och nog var den god alltid. Hon upphör aldrig att imponera, hon min kärlek.

Vi tog en promenad med Kennet på berget efter tårtan och efter den var vi redo för nytt intag. Ostbricka. Och Herrgud så gott det var. Vi satt på altanen och mumsade i oss av godsakerna, Mollie visade vad dom skulle göra på en engelska lektion som dom själva skulle hålla i. Efter det gick hon in. Vi la oss under täcket på soffan på altanen. Där låg vi och njöt av försommarkvällen. Halv tio gick vi in och bytte plats till sängen.

Det hade varit en fin dag.

Kvällsbricka……

Jockarp.

Träslöjd……

Efter avslutad nattjänstgöring körde jag upp kärran till Volvo, där tog jag mej springandes hem, en aning trögt i början men sen blev det behagligt.

Jag svettades som en gris när jag kom hem, dusch sen var jag så redo för sängen. Jag sov som en liten griskulting under värmelampan ända till halv tolv. Nästan PB på det ;)

Jag hämtade den lille kamphunden på undantagen, kaffet koktes och intogs i söderläge på altanen. Livet ändå.

Jag hoppade på cykeln för att ta mej in till stan. Jag knäppte en selfi iklädd cykelhjälm jag skickade bilden till min tjej med ordet Kär? Hon svarade bums med: Som fan.

Jag flinade och tänkte att nog är hon speciell alltid ;)

Jag tog inte raka vägen till stan utan jag bjöd mej på en omväg i vackerheten, jag cyklade genom fullblommandes rapsfält. Äppelodlingar, havet och city. Det var en skön tur och jag kände mej stolt över att jag unna mej den stunden.

Bilen hämtades och så även Mollie. Hon skulle driva med mej och berättade om sitt religionsprov. Hon sa att hon fått ett F. Jo jo sa jag. Kan du dra den om Rödluvan med.

Jag smekte henne på kinden och då kröp fram att hon hade hade alla rätt. Jo jag tackar jag. således byttes F:et ut till ett A på några få sekunder. Hon alltså. En liten träbil hon gjort i slöjden hade hon med sej och jag blev mäkta imponerad. Nästan mer av den än A:et på provet. 

Vi körde hem och jag fixade till en bit Ask som är tänkt att användas som ostbricka. Den blev vacker och jag blev glad. Jag fick en förfrågan om jag ville sälja den och jag börjar nog närmar mej det där nu. Men just denna är upptagen, den ska det ligga ost på i kväll.

Mollie målade en morsdagstavla till mej och den blev väldigt fin. Hon imponerar stort på mej.

Alla terrierna skulle till veterinären och får spruta, så in med hela gänget. Vi tog en varsin hund. Kennet gick upp på vågen och han hade tappat två gram sen sist han var på plats. Terriervikten var nu 6,8kg muskler.

Hem med terrierna sen drog vi till Karlshamn för en tidigarelagd morsdagsmiddag. Maten var utsökt som vanligt och Jag stod för notan. Jag är ju för snäll jag.

Jockarp.

Sjön och ringar……

Sovmorgon till sju. Pasta pesto var beställt till frukost av unga fröken Vilhelmsson. Det levererades givetvis. Hon åkte till skolan och för oss väntade det 15 km på berget och nä de där som utspelar sej just nu på Ryssberget går inte att beskriva i ord utan måste absolut upplevas.

Väl hemma dukades frukosten upp. Den intogs utomhus denna dag och livet kunde knappast vara bättre.

Vi chillade på soffan en stund, fram till solen kommit runt huset för då höll fötterna på att brännas upp.

Det blev en väldigt varm dag minsann.

Mollie hämtades upp i skolan och hon bytte om till lite mer lättare kläder. Gympadojor på fötterna sen spatserade vi iväg. Målet var Grundsjön. Andra gången för mej och Kennet denna dag.

Vi hade en fin vandring, vi pratade och flinade. När vi kom upp till sjön så hoppade den lille Jack Russel terrier i vatten och simmade en stund. Han var varm efter vandringen.

Mormor och morfar kom och då startades grillen intill sjön. Herrgud så gott. Mat är bättre utomhus.

Vi fick sen lift hem. Jag tog en vända ut i verkstan, jag behövde skapa något. Det kliade lite i fingrarna. Jag gjorde några ringar till. Jag gjorden en färgglad till Mollie vilken hon uppskattade väldigt mycket.

Kul att kunna glädja.

Jockarp.

Utomhus…..

Jag vaknade halv fem. Pigg, glad och förväntansfull. Jag kröp närmre som den stora skeden och där låg jag och lät min mun möta en mjuk nacke. Den känslan. Magi.

Vi tog oss upp och drog i oss en kopp svart sen hoppade vi springskorna och gav oss iväg. Vi mötte morgonen tillsammans på berget. Vi höll oss på stigarna och det var brutalt vackert. Solen försökte kämpa sej igenom molnen men det var motigt. Vi tog en pusspaus vid en utsiktplats. Vi unnande oss några minuter med att skåda vackerheten. Vidare på stigarna. Klockan sju var vi hemma igen och då med ca en mil i benen. Bra start på dagen.

Mollie väcktes och jag fixade med en taco till henne. Redo för plugget alltså. Jobb och skolan för alla utom mej ;) 

jag körde till Najsum till min vän och vi tog en långpromenad på närmare 12 km. Det är enkelt att vistats utomhus nu, en aning extra tacksam över att jag inte är pollenallergiker är jag ju också förstås.

Jag hade lite grejer att pyssla med innan jag skulle iväg men jag undvek inomhus.

Åtta timmar iväg för att sen komma hem till fudgeprovning och massa mys.

Jockarp.

Samlade……

Jo då, livet som sambolight håller i sej. Vi lägger oss tillsammans och kliver upp tillsammans. Våra dagar ser olika ut men just dom där två sakerna har blivit en vana och jag uppskattar det otroligt mycket.

Min tjej vinkades av mot en dag på jobbet och Mollie åkte till skolan. Hemma var jag och Mr K.

I springkläderna och upp på berget. En måndags morgon i världsklass alltså. Vi sprang en mil och under tiden Kennet simmade i en håla med vatten satte jag mej mot ett träd. Där satt jag och njöt av, ljud, dofter och det jag såg. När han var färdigsimmad fortsatte vi.

Jag käkade stekt potatis, ägg och drack kaffe på altanen. Jag hade hängt ut tvätt och det var hemtrevnadskänsla över hela situationen. Tvätten snabbtorkande i det fina väder så ännu en maskin kunder hängas ut på strecket och torka i försommarvinden.

Jag grejade lite i verkstan med att göra träringar, det är en ny hobby som jag försöker att utveckla en aning. Smått, pilligt och roligt.

En aktivitet som varade i åtta timmar höll mej från min plats på jorden men jag kom tillbaka och då var det glatt i huset. Jag åt lite snask, pratade och kramades innan det var läggdags. Flocken samlad vilket var skönt.

Jockarp.

Ett par timmar……..

Inte mycket att orda om. Men 18:00 stod jag hemma på gården och drog in ett djupt andetag. Samtidigt som jag kände luften fylla min lungor totalt så kände jag även att detta är friskt, lugnande och underbart. Jockarp stället med ro för själen, doften av häst, ensilaget och körsbärsblom fick jag liksom på köpet.

Jag fnittrade till lite av vällust när jag började spatsera upp för den långa trappan till palatsets dörr. Humf den var låst. Jag knackade på och möttes av det största leendet. Hon log mot mej och jag log mot henne. Min tjej.

Hon hade fixar middag som bestod av tryffelpasta lax i ugn med pesto och lite annat smått och gott.

Innan vi satte oss till bords kramade jag om min dotter som envisas med att spatsera omkring i högklackade skor inomhus. Hon måste träna säger hon, jag tror att det är för att hon ska bli längre än mej ;) hon är nämligen exakt 165,8 och jag mäter hela 166 i strumplästen.

Maten smakade mycket bra och det var jag snabb med att informera om. Jag uppskattar det väldigt. Efter maten tog vi en väldigt behövlig promenad på berget med Kennet. Vi satte oss vid utsikten och skådade ner på huset och över Vesan. Gosse så vackert det var. Jag hittade en geochat i en enbuske som jag var tvungen att undersöka lite. Spännande.

Vi tog oss hem igen och Kennet fick ett bad innan vi satte oss ner för att avnjuta en kopp kaffe och en tårtbit. Ja, det var den dagen det. Och dom sist timmarna innan läggdags var mina absoluta favoriter. Inget snack om nåt annat där inte.

Jockarp. 

Lördagslyx……

Halv fem slog jag upp dom grönbruna. Jag kände mej pigg. Jag vred en aning på huvudet och där låg hon. Hon öppnade sina ögon och jag log, hon log. Det var fint. Mat till hunden och ut med honom. Lite mer mys fram till 05:10 sen drog jag iväg.

Det är inte mycket att orda om dagen i allmänhet. 12 timmar skulle spenderas med att sälja min kropp. Bara att bita ihop och glädjas över att tiden tickar på. 

Mollie var iväg med handbollslaget och färdigställde deras uteplan, dom grillade korv efter jobbet. Vidare fick hon lift av mormor till en kompis. Ett kompisgäng hade tagit cyklarna och kört till stranden. Dom hade badat med jag fick rapport om att det var väldigt kallt.

När jag slitit klart begav jag mej mot byn. Det luktade väldigt gott när jag öppnade dörren, bakad potatis, god röra, smör och majskolv. Herrgud så gott. En öl och otroligt behagligt sällskap till det. Att komma hem va. Det är det bästa med att tvingas iväg.

Mollie hämtades hem och jag hade blivit lovad även efterrätt denna lördagskväll. Och när den serverades höll jag på att slå i backen. En av mina absoluta favorittårtor Oscar II:s tårta sattes fram. Herregud så bortskämd jag är. Att jag nu är tillsammans med en böna som gått på konditorskolan gör att jag ofta blir serverad mina favoritsötsaker. Mums.

Ett litet tafatt försöka att glo på tv gjordes men vi la ner det ganska snabbt. Det var inte så vi ville spendera lördagskvällen.

Jockarp.

Tiden…..

Jag trasslade mej ur min flickväns famn. Hunden skulle ha mat och komma ut en sväng. Jag laddade kaffemaskinen så hon bara skulle behöva trycka på knappen. Hunden släpptes in, tänderna borstades, jag klädde mej. Inom en sväng i sovrummet. Jag pussade henne och sa: vi ses i kväll. Just dom där orden älskar jag att säga. Vi väntar varandra efter en dags arbete. 

05:10 satt jag i bilen och funderade över varför jag gjorde det. Jag lämnade precis allt det där som är viktigt i livet bakom mej och körde iväg mot det oviktiga. Det valet var inte lätt att handskas med en fredagsmorgon.

Jag överlevde pärsen med att tvingas vara på en plats jag inte ville vara på, bland människor jag tvingats ihop med. 13:40 kändes därför som en befrielse. Livet började igen på nåt sätt. Det där viktiga. 

Jag rullade mot Jockarp och jag mötte upp min dotter och hund på undantaget. Mollie var på väldans bra humör vilket gladde mej. Hon var nöjd över en ledig fredag.

Vi tog oss hem och jag råkade skada mitt finger. Blodet forsade ut det och Mollie kom till undsättning med papper och plåster. Blödandet avtog som väl var. 

Jag behövde luft, berget och grönskan. Så ja Kennet och jag begav oss iväg. En timme var vi ute. Lagom för att komma hem och börja laga mat, ja Mollie hade redan börjat hacka lök till köttfärsen. Men vi fortsatte tillsammans. 17:30 var hon hemma igen, min tjej och då stod maten på bordet. Vi samtalade om dagen och livet i största allmänhet.

Det dukades av och vi drack upp vår öl på soffan på altanen. 20:00 borstades tänderna och jag kramade min dotter godnatt. Vi vuxna behövde vilan. Vi småpratade en stund och fnittrade lite sen somnade vi lika inslingrade i varandra som vi vaknade upp. Underbart.

Jockarp.

Råbelövssjön runt……

Ett par dagas ledighet och dom har spenderats ihop med barn och kärlek. Vi har varit sociala och varit på pizzakväll med min tjejs familj, väldigt mysigt må jag säga. Vi har lagat mat och galet god rabarberpaj.

Kristihimmelsfärdsdag startade tidigt, det med kaffe på sängen, jo jag tackar jag. Halv sju satt vi träningsklädda i bilen på väg till Balsby. Vi skulle spendera några timmar med att springa runt Råbelövssjön. Och gosse så vackert det var.

Där fanns allt från små torp med vasstak till stora slott. Naturen bjöd på så mycket vackerhet. Allt stod i blom och det var grönt vart man än tittade. Vi stannade och knäppte lite foto och vi pussades. Jag var lycklig inget snack om den saken. Jag var liksom mitt i livet. Mitt i nuet.

När vi rundat sjön blev vi bjudna på frukost i solläge. Det bullades upp med frallor, äggröra, jordgubbar och kaffe, ja kaffe så sjukt gott.

Vi tackade för oss och begav oss hemåt. Mollie var vaken vilket var bra. Hon vill inte hitta på något speciellt under dagen och det ville inte heller vi. Vi chillade utomhus och njöt av våren och av varandra. Torskmiddag, paj och mys i soffan avslutade en fantastiskt fin dag.

Jockarp.

Chill……

En aning stel i kroppen dom först stegen jag tog. Men jag rättad till mej innan jag kommit ut i köket.

Knäet smärtade så jag drog i mej ett piller och kladdade på lite tiger balsam. Kvart i sex spatserade jag och den lille kamphunden ut på ett skirande grönt berg. Det var skönt att gå i sakta mak och känna den grusade vägen under mina fötter 

Mollie fick frulle och jag körde henne till skolan. Vidare blev det en sväng till affären. Det var tomt i huset och det behövdes fylla på ordentligt.

Jag åt ett par frallor och välte ner lite mer kaffe sen gick jag och la mej på soffan på altanen. Jag skulle njuta av dagen och läka. Kroppen slås sönder av långdistanslöpning och eftersom jag tömde ut alla resurser på grund av kräkandet behövde jag både mat och vila. Kennet sällskapade mej och det var perfekt väder. 

Jag fick lite feeling efter vilan så jag gick ut i verkstan och skapade mej ett nytt alster. Älskar när det finns tid för skapandet.

Mollie hämtades upp från plugget och vi lagade mat gemensamt. Mysigt.

Efter mat och disk rullad jag söder ut till min kvinna. Jag kände att måndag var en perfekt dag att köpa en bukett blommor. Så blommor blev det. Hon blev glad.

Tre timmar fick vi ihop sen väntade nattjänstgöring för mej.

Jockarp.

21…….

Blinget av den 21:a marathonmedaljen bländar mej. Men det var ingen spatsering i nån park inte. 

Vi lämnade byn med elva tåget och tog oss över sundet till Köpenhamn. Vi strosade runt, köpte våffla med glass. Det var rejält hett i solen och jag blev en aning orolig över just värmen. Jag tål den inte när jag är i rörelse.

Vi hämtade ut min nummerlapp och gick vidare ner till nyhavn, där trycket jag ner en rejäl pasta carbonara. Hem mot hotellet och när förberedelsens var klara ringde jag min tjej för att höra hur allt var på hemmaplan. Hon tog hand om Mr K och jag ville ju veta hur det gick. Vi sa godnatt redan runt åtta. Jag pluggade in öronpropparna då Mollie aviserat att hon skulle kolla Mellon. Godnatt dåårrå.

Jag sov okej och min vana troget vaknade jag tidigt, kaffe och en fralla, resorb och flätning av hår. Jag var redo. 

Jag ställde mej på startplatsen halv tio för att avverka 42 195 meter. Jag tuffade på och kroppen kändes okej. Efter fem km ser jag min dotter och mamma stå och heja. Jag log och skrek tillbaka. Så fint att se dom.

17 km och baksida vänster lår sa nej tack. Fan det var tidigt, för tidigt. Runt 22 hade jag vansinnigt ont i knäet, förmodligen för att jag ändrade löpsteg pga låret. Nä det var inte kul. Det var många krigare ute på Köpenhamnsgator en del hade inte samma tur som ja, att dom fick sin medalj. Nä människor föll som furor och sjukvårdspersonalen hade fullt upp den sista milen på banan. All cred till dom.

Vid 37 km kom fösta spyan mot ett blomstrande kastanjeträd. Jag lämnade rapport till min tjej att jag inte mådde bra. Jag har varit med om det tidigare och jag vet att kroppen håller på att stänga ner. Inte bra. Men jag blev piggare och sprang tre km till innan nästa spya kom. Efter det lyckades jag sakta men säkert ta mej in i mål och få min efterlängtade medalj runt nacken. Jag var lycklig och totalt slut. Jag fick lägga mej i gräset en stund, jag orkade verkligen inte hålla mej upprät. När jag piggnar på mej lite hoppade jag på tåget mot centralstationen och mötte upp min dotter och mor. Vi kramades om och jag fick lite choklad av myset. På tåget vidare till Sverige, i Lund hoppade vi av och satte oss och på en restaurang innan min darling kom och hämtade oss. Hon hade med sej lille Kennet och en stor bukett med gula rosor. Gula rosor efter marathon har blivit en tradition. Hon är bra fin hon. Men det bästa av allt var hennes kramar. Hon stannade kvar i Jockarp och drack kaffe med mej. Sen vilade jag ut i hennes famn i soffan på altanen innan hon var tvungen att köra vidare livet.

Med ett smärtande ben och ett leendet på läpparna kröp jag ner under täcket. Och det viktigaste av allt innan jag stängde locken för dom grönbruna ögonen var ett godnattsamtal med kvinnan i mitt liv ❤️

Jockarp.

Kramande…..

Vaknade till ännu en bedårande morgon. Allt var lugnt och stilla. Förutom Jack Russel terrier som trodde han skulle svälta ihjäl. Han fick mat och sen sprang han ut i trädgården. Jag fixade kaffe, läste ett långt kärleksfullt sms från min tjej. Jag log och blev helt varm av orden. Hon är grym. Klockan sex var hon redan på jobbet och jag satt i soffan och smuttade på kaffet. Så olika liv men vi delar det. Jag älskar det.

Jag brassade bacon till Mollie sen väckte jag henne. Hon var pigg och hon pratade på mellan tuggorna. Hon borstade tänderna och på mina naglar kletades det på med gul och blå färg inför söndagens marathon. Jag börjar tagga upp nu, det enda som oroar mej är att det ska bli väldigt varmt. Jag mår inte bra av att springa i värme, hoppas på lite mer kyla.

Mollie till skolan och Kennet och jag njöt av milen på berget. Jag måste stanna upp i bland och bara låta ögonen ta in allt grönt. Älskar grönt och grönt det är det. Hela berget.

Hem och gräsklipparen startades upp, ogräset växer och det behövde jämnas till. Jag blev nöjd och det luktade galet gott. Jag avnjöt en kopp svart på altanen till doften av gräset, synen av svalorna och ljudet av fågelsång. Sämre kan man säkert ha det. Sämre blev det. 8 timmars pinnstaplande skulle klaras av. Jo tjena.

Mollie åkte till jumpyard med sitt handbollslag och dom verkar haft en toppenkväll. Hon kramade mej länge när jag kom hem, ja sa till henne att må vi aldrig sluta med det där. Att kramas. Jag sällskapade henne när tänderna borstades sen var det Godnatt.

Jockarp