underregnbågen.se

Blogg listad på Bloggtoppen.se

söndag 30 december 2018

42:an....

Hon vid min sida....


Födelsedag nummer 42 startade upp med skönsång och presentöppning. Mollie älskar födelsedagar, det spelar ingen roll om det är hennes eller någon annans, hon är alltid spänd och förväntansfull inför dessa dagar. Så sin vana trogen vaknade hon tidigt.
Eftersom det saknades inslagspapper så låg presenten insnurrad i två påsar. Nöden är uppfinningarnas moder och ja, det var en bra lösning.
Jag plockar upp en tjusig klänning som skulle visa sej sitta som en smäck på mej, jag blev väldigt imponerad av myset som lyckas köpa en passlig klänning till mej. Jag vet nämligen av egen erfarenhet från provhytter att allt sitter inte riktigt som man vill.
Givetvis skulle klänningen bäras från frukost till kvällens middag.

Det blev ett skönt häng vid poolen, Mollie lekte med ett par grabbar som verkligen beter sej som gentlemän mot henne. Jag blir lycklig av att se det.
Hon har kämpat med att försöka ta sej upp på en klättervägg sen vi kom hit och idag plötsligt gick det. Sen skulle hon ner med. Gentlemännen hjälpte henne och peppade henne om att hon skulle våga hoppa ner i bassängen, men hon var allt för rädd. En av grabbarna klättrade upp, ställde sej jämte myset och tog hennes hand för att vara hennes stöd. Jag höll på att börja lipa av det som hände. Så fint gjort.
Det tog ett tag men rädslan övervanns och hon var lycklig som en lärka när hon gjort det första hoppet. Jag var glad över att hon fann modet och klarade att övervinna sin skräck för att hoppa. Tyvärr missade jag första hoppet men jag fick fler chanser. När proppen var ur hoppade hon stupalöst.
Grabbarna fortsatte att överösa henne med värme. Bra jobbat Mollie, vi visste att du skulle fixa det. Det var lycka att se.

Vi tog en drink i baren för att fira hennes hopp och fortsätta fira min födelsedag. Jag får dock förtydliga varje gång att drinkarna vi ska ha ska vara utan alkohol. Dom tittar alltid frågande på mej och frågar en gång extra om min drink också verkligen ska vara utan. Jag ler och säger att det är korrekt uppfattat ;)

Jag tog en löptur, halsen är bra och jag hade lite spring i benen, men det är faktiskt för varmt. ca 20 minuter mer pallar jag inte.
In och bums en iskall dusch gjorde mej något svalare.

Ett samtal hem till fröken rätt. Så galet härligt att se henne.
Tack för facetime, det har underlättat livet avsevärt när hemlängtan efter henne varit svår. Att se och höra henne blir så nära. Så nära det kan bli från andra sidan jorden ;)

Efter samtalet gjorde vi oss redo, det stundade middagsbjudning. Fördrink, middag och efterrätt. Är det fest så är det. Fantastiskt mysigt att sitta och småprata med Mollie under såna förhållanden, hon känns så stor. Hon är verkligen fin, det var det som starkast svepte förbi där vi satt och njöt av mat, utsikt och sällskap.
En super födelsedag alltså. Nu blir det lite bokläsning och mera mysande. Det gäller att passa på, snart är vardagen här.

Barhäng...


Jockarp.

lördag 29 december 2018

Tjorven.....



När man vaknar av discoljus och en dotter som fnittrar är det svårt att inte ryckas med. Jag var dock massivt trött när jag slog upp min grönbruna ögon för att möta ännu en dag.
Natten hade varit drömsk och det var en minst sagt udda dröm. Ibland förstår jag verkligen inte hur saker hänger i hop under nattimmarna. Denna morgon kom jag faktiskt ihåg drömmen vilket gjorde det än mer verkligt men svår definierat.
Jag fick stopp på discoljuset och min rumskamrat rullade över till min säng, där låg vi och filosoferade en stund. Vi var nyfikna på dagens väder men ingen av oss orkade gå upp och släppa in dagens ljus.
Mollie berättade att det finns barn som föds med hjärtat utanför kroppen, jaha sa jag, det låter ju intressant. Jo så var det för det hade en kille i hennes klass sagt. Jaha.

Frukost och vidare ut i plurret. Det var en lugn morgon och så var det fram till middag när vattenlekarna drog igång. Mollie var med och dök efter skedar på poolens botten. Jag chillade och läste. Det tog mej nästan en hel veckan innan jag hade ro i kroppen att börja läsa ordentligt men nu är jag nere i väldigt slow tempo, så slow så jag undrar om jag nånsin kommer upp i normalhastighet igen ;)
Boken lästes ut och nu ligger det en ny i resväskan och väntar på att bli omhändertagen.

Eftermiddagen blev det vattenpolomatch, sist jag var med hade jag ont i axlar och armar dagen efter. Jag kände mej väldigt otränad.

Vi vilade en timme på rummet innan middagen och Mollie harplar plötsligt ur sej. Alltså mamma, jag vill göra kökssysslor. Hur menar du nu? Ja men jag vill laga mat och diska och så. Okej det blir nog snart tid till det igen ska du se blev mitt svar på det :)

Att hela Mollies hår just nu är som en stor tjorv håller på att få mej att börja lipa. Jag vill inte kamma henne för det gör ont och klippa kan jag knappast göra heller. Snart flintskallig det stackars barnet. Så jag förhandlade om att gå till en Thailändiansk frisör som skulle kunna hjälpa oss. Just nu står det 1-0 till Mollie i den matchen. Tjorven kvar alltså.

Skummis....

Jockarp.

fredag 28 december 2018

Kustjägare och skolarbete....



Det har bjudit på extremt heta dagar vilket har gjort att det enda sättet att inte överhettats har varit att parkera sej i vattnet. Tempen där ligger runt 35 grader, väldigt svalkande ;)
En rapport hemifrån säger 8 plus och grått, kanske inte läge att gnälla då va.

Träningen har uteblivit ett par dagar då halsen inte varit helt ok, nån slags hosta har drabbat mej, inget allvarligt men nog så krasslig så löparskorna få stå kvar inomhus.

Mollie är på bra humör och hon älskar när vi är ute på kvällarna och pratar med thailändarna och hälsa på i deras små butiker. Hon pratar engelska och är det något hon vill ha sagt så frågar hon mej vad det heter i stället för att be mej fråga. Jag tycker hon är grym som vågar.

Vi ligger efter lite med skolarbetet, jag har morrat på henne lite men samtidigt är det semester och lov så jag är inte stenhård. Sen får hon tränas i att ta eget ansvar också, det är upp till henne att det bli gjort jag kan bara påminna lite så och då.

Vid poolhänget såg jag en snubbe som hade en neptunigaffel intatuerad, jag fattade att han var kustjägare och självklart väckte de min nyfikenhet. Jag tog reda på att han var livvakt till Jimmie Åkesson som befann sej på samma hotell som vi.
Inte nog med det, när jag plumsade runt i badet började jag prata med en annan man som visade sej jobbat på lokalblaskan hemma i Sölvesborg. Han bodde dock i Helsingborg nu. Men det är ändå lite kul med människor som har anknytning till mina hoods. Vi hade mycket att samtala om.

Ännu en braigdag.

Humf...

Jockarp.

torsdag 27 december 2018

Familjer.....

God morgon är du riktigt vaken än?


Vi satt på frukosten och jag såg mej omkring. Så många oleende människor. Varför? Alla är lediga, semester, vi är ju i Thailand, det leende landet.
Jag funderade mellan intaget av ägg och omelett på hur mycket lidelse det fanns i det rummet jag befann mej i. Jag rös till. Jag tänkte på mitt eget liv att här satt jag stark, frisk och lycklig, ändå så fanns det lidelse inom mej. Jag tänkte på dom människor jag mötte, vart dom befann sej känslomässigt. Någon nyförälskad, någon som var orolig över sin hälsa kanske, någon som var sur på nån annan person, någon som var sårad, någon som hade sorg, någon förväntansfull, någon som levde med ett krossat hjärta just där och då. Jag kunde inte se det, det gick inte se på skalet. Alla så likadana ut, neutralt på något sätt. Jag funderade lite över morgonhumöret om det kunde vara det som gjorde att människor startade dagen utan att le.
Jag hämtade ett nytt vändstekt ägg och log åt äggvändatjejen, hon log tillbaka.

Ute vid poolen har jag de senaste dagarna funderat mycket och även studerat olika familjer.
Jag fattar ju att även jag blivit studerad dummare är jag ju inte ;)
Men det som slog mej var hur i vissa fall respektlöst människor som man sägs älskar beter sej mot varandra.

Jag såg en ryskfamilj där pappan slog till sonen i panna, självklart blev pojken ledsen, det fanns ingen anledning i världen som skulle kunna få mej att förstå varför detta skedde.
Jag har sett familjer där föräldrarna sitter i baren stora delar av dagen och barnen flyger runt vind för våg, där barnen inte syns, det finns inte utrymme för dom.

Jag har självklart även sett familjer som umgåtts med sina barn, lekt, busa och framförallt skrattat ihop.
I dom lägena känner jag mej lite ensam, eller ska jag säga enslig. Deras familjer skiljer sej från vår och det är i det avseendet att det finns två vuxna som kan glädjas och uppleva det fina ihop med sina barn. Jag har ingen att dela Mollies glädje med här nere och det smärtar ibland.

Jag läser just nu en bok som handlar om relationer och ett kapitel handlade just om anknytning. Vi människor har ett biologiskt behov av att leva nära varandra. I begynnelsen handlade det om att om man förlorade kontakten med gruppen var man rökt. Men då var det lite andra faror som lurade än vad vi brottas med. Men när jag själv satt i den sitsen i min solstol och såg på andra familjer eller kompisgäng så blev den delen av boken med ens så tydlig. Inget har förändrats, vi behöver varandra och vi behöver närheten, att bli sedda. Därför är det ännu märkligare att vi inte sällan gör varandra illa.
Jag behöver nog ett par dagar till vid poolen och fundera och reda ut detta, framförallt kanske över varför jag känner som jag gör. Mm det tål att tänkas på, eller har jag helt enkelt för mycket ledig tid så jag har tid att fylla mitt huvud med dessa funderingar. (får väl fundera på det med)

Studier...


Jockarp.

onsdag 26 december 2018

Tid med henne.....



Att börja dagen med tvärstopp i avloppet var kanske inte den mest upphetsande starten på dagen. Jag tänkte på hemma och framförallt på mitt dundermedel jag har mot just det bekymret. Jag flinade lite åt det, det är väl tusan att man ska behöva ha med sej propplösningsmedel i resväskan ;)
Vi lufsade ner till receptionen och informerade om dagens dilemma. Dom lovade att skicka dit en springare bums. Vi tog frukost.

Som vår vana trogen blev det bad, skönt det var lugnt vid poolen, många som vilade efter julafton verkade det som.
Mollie spelade polo och var med på Ving klubbens aktiviteter. Jag tittade på.

En kvinna kom fram till mej vid min solstol och överöste mej med komplimanger. Hon tyckte jag var väldigt vacker, jag sa tack. Sen fortsatte hon berättade att hon tyckte jag var väldigt lik en tjej som varit med i Bonde söker fru. Jag upplyste henne om att jag inte bara liknade henne utan att det faktiskt var jag. Hon slog händerna för ansiktet och så började en vacker beskrivning gällande både mitt yttre och mitt inre. Jag brukar sällan blir generad men efter allt fint hon sa till mej om mej så blev jag minsann lite rosig om mina brunbrända kinder.

Eftermiddagen bjöd på ännu ett pass i rörelse på stranden, jag springer inte långt men jag springer i alla fall vilket är bra. Kroppen hålls igång.
När jag kom tillbaka lånade jag en sax i receptionen med ändamål att göra ett klipp. Mollie har/hade en extrem tjorv, jag har jobbat med den varje dag för att reda ut de men nja det har visat sej vara värre än vi båda trott. Så därav åkte saxen fram. En rejäl tuss blev de men som väl är så har hon en rejäl kalufs den där jäntan, så det märktes knappt ;)

Efter dusch tog vi och strosade hand i hand på stranden. Den där tiden med att bara vara och att lyssna på Mollies alla små funderingar. Det är magiskt.
Vi kollade lite i affärerna innan vi gick och slog oss ner för att inta middagen.

Ännu en dag som levererade stort i det leende landet. Tack för det.



Jockarp.

tisdag 25 december 2018

Julafton.....

Glidaren....


Ja det blev helt klart en annorlunda julafton. Det var ju bara jag och Mollie och vi skulle fylla dagen på vårt sätt.
Hon vaknade själv för första gången på denna resan och hon var förväntansfull. Det hon var mest spänd över var hur jag skulle mottaga hennes egen inhandlade julklapp. Hon höll på att spricka innan jag fick se blusen. Hon förklarade hur det gått till när hon köpte den och att nu hade vi likadana. Att själva blusen kanske inte riktigt passade in i den klädstil jag föredrar var inget jag tänkte delge min lyckliga dotter. Hon sprudlade av lycka.
Jag hade med mej några få klappar från Sverige till henne och hon blev självklart lycklig över sina klappar.

Vi käkade frukost och sen väntade ännu en dag vid plurret. Supermysigt med bollkastning och vattenpolo. Och det mysigaste av allt. När jag hade min dotter i famnen och vi sakta gled runt i poolen och småpratade om stort och smått. Sån lyxig tid ihop med henne.

Hon ville gå på massage så massage blev det. 30 minuter låg hon pall och sa inte ett knyst, hon bara låg där och njöt. Jag satt bredvid och gladdes åt att jag kunde ge henne allt detta. Det är liksom inte självklart på något sätt.

Eftermiddagen bestod av chill för lilla fröken, jag tog en löptur. Jag såg dock mörka moln på himlen upp mot bergen och nja jag var nog på det klara över vad som skulle komma. Jag sprang förbi ett brudpar på stranden, det var vackert men det väckte så många minnen i mej. Inget som påverkade mej nu men det bubblade ändå upp.
Hem kom jag innan den värsta åskskuren kom vilket var bra, Mollie är rädd för åskan och jag vill inte att hon ska vara rädd. Vi kröp upp i sängen tätt ihop vi tittade på blixtarna och lyssnade på Tor när han dundrade förbi och drog på med sin hammare.

Lite samtal från Sverige hann vi med innan middagen vilket känns som väldigt viktigt. Mollie snicksnackade med mormor och dom önskade varandra en god jul.
Middagen ja, det blev värsta röjet, jag ogillar stark levande när jag ska äta, jag vill ha det lugnt då, men det kunde man tydligen glömma på ett Thailändskt julbord. Vi mumsade i oss maten sen strosade vi iväg för oss själva en stund innan det var dags att träffa tomten.
Ännu en nallebjörn kammade min lyckliga dotter hem av tomten, sen väntade sängen.

Julaftons sammanfattas nog bäst med rader som. Lugn, lite enslig, glatt och festligt. Och det är min känsla det, Mollie har en helt annan, lite mer åt glatt och festliga tror jag ;)

Middag för två.....


Jockarp.

måndag 24 december 2018

Hemlängtan...



Visst att det händer att jag längtar hem ibland när jag är på resande fot. Men det är längtan efter det normala, vardagen. Att ha tystnaden runt mej. Längtan till friheten att göra vad jag vill när jag vill. Längtan att komma hem till palatset där allt jag behöver finns.

Men nu är det något helt annat som river och sliter i mej. Det låter helt sjukt men hade jag haft möjligheten så hade jag satt mej på första bästa plan hem. Så starkt är det just nu. Så starkt är Hon.

Jag har dom senaste dagarna fått mängder av rader skrivna till mej gällande min relation. Rader om att hon, kvinnan som numera finns i mitt liv borde vara den lyckligaste på jorden, att hon kan skatta sej lycklig som lyckats trollbinda och fånga mej. Rader om att en avundsjuka för henne finns. Ja det är speciellt att få det till sej MEN....
Jag ser det dock annorlunda.
Jag ser jag i detta stora som sker. Att jag har lyckats få kontakt, träffa och knockas stenhårt av hennes helhet. Jag vet hur lätt det är när det känns rätt men jag vet också hur svårt det är att komma dit.

Jag har träffat fantastisk kvinnor som jag känt väldigt mycket för, men inte allt. Och gosse ska veta att jag verkligen vilja känna det totala, men jag har lärt mej att det är inget som kan tvingas fram. Antingen är det där eller så är det inte där. Kan må hända att det är just det som kallas för kemi.
Så att säga att hon är en lyckansost som fått mej på kroken känns helt fel i min värld. Vi är lyckostarna som mötts och kände den där kraftfulla känslan. Känna kemin, känna en stark framtidstro i varandra. Det är liksom vi.

Nu ska jag fortsätta att fira jul ihop med min lilla vapendragare. Vi har en fantastisk mysig tillvaro i det leende landet även om längtan boxar till mej ibland. Men jag tar emot det, för att längta efter en annan människa är bland det vackraste som finns <3
Så E. Tack för längtan.

Och självklart önskar jag alla fina människor där ute en fantastisk fin och fredlig jul.....God jul.



Jockarp.

söndag 23 december 2018

Drinkprinsessan.....


Blomster-tant....

Ja att myset är en livsnjutare går inte att ta miste på. Hon har snöat in på att dricka drinkar. Hon har redan gått igenom alla alkoholfria så nu har hon fått börja med dom som innehåller alkohol. Ja självklart ta vi bort själva spritdelen. Hon fick en blomma i drinken och det skulle ju placeras i mammas hår. Jag kände mej något för kvinnlig/tantig med blommor i håret men visst vad gör man inte för myset. Lagom kul var att jag spatserade runt med den där blomman i ett par timmar utan att tänk på det. Humf.

För dagen var det mycket aktiviteter och det började med vattengympa, tänk att för tio år sen skulle jag aldrig förnedrat mej att göra en sån sak, nu är jag större, mognare och tryggare i mej själv så ja jag tyckte faktiskt att det var trevligt ;)
Vattenlekarna fortsatte för barn över åtta år. Myset var med och mamman satt på läktaren. Eftermiddagspasset bestod av vattenpolo med stora och små blandade även då höll jag mej på land. Myset var grym en assist och ett mål levererades av minstingen i plurret. Stolt mamma? Självklart.

Hon blev trött efter matchen och fick chilla en stund, jag tog ännu en sväng i löparskorna. Hettan var lika plågande som innan, men jag börjar vänja mej.

Vi duschade och fräschade till oss sen drog vi ut i kvällen. Första stoppet var en Svenskägd restaurang. Vi började med en fördrink, Jag jordgubbsmak och myset valde Mango vi smakade systerligt av varandra. Mysigt.
Middagen vältes ner sen blev det shopping. Nya flippflopp till både mej och Mollie. Hon skrattade åt mej när jag gick i väg, tydligen ovant både för henne och mej.
Nya badbyxor till mej och innan vi var klara i affären så hade jag två par med mej, allt på grund av missförstånd ;)

Mollie gick bananas i stånden längs gatan och jag kunde inte annat göra än att le när hon prutade och pratade med försäljarna.
Vi avslutade kvällen med ett fiskespa. Jag skrattade så jag höll på att göra i byxorna när Mollie satte ner fötterna. Hon blev helt hysterisk ;) Efter en stund när hon vant sej gick det faktiskt ganska bra och då var hon väldigt stolt....
Ännu en bra dag i leende landet.

Skål då....


Fiskspa, skräckblandad förtjusning ;)

Jockarp.

lördag 22 december 2018

Sjusovarna.....



Jag börja bli bra på att ta dagen som den kommer. Att försova sej över frukosten och inte lufsa upp förrän halv elva är verkligen en ny erfarenhet för mej. Jag skakade liv i min dotter och hon flinade rakt ut när jag berättade att vi försovit oss.
Vi tog oss ner till badet och startade dagen i en enorm hetta. De slog mot bröstet på mej och jag fick svårt att andas. Hua. 
Mollie verkade oberörd, det skulle kastas boll, bomben skulle göras och det skulle glidas runt på brädan. 
Hon åkte lite vattenrutschbana sen hämtade jag upp henne för att äta lunch. Det gick fort till lunch minsann ;)

Vidare väntade en eftermiddag på stranden. Som den badkruka jag är så var jag mer än nöjd över att vattentemperaturen var över 30 grader, helt i min smak alltså. Vattnet var väldigt salt och lilla fröken Vilhelmsson grymtade lite om salt i såren. Jag flinade lite och tänkte att dom där såren ska du vara glad över att du har på utsidan och inte på insidan. Men det var inget jag kände för att diskutera med min åtta åriga dotter.
Vi lekt i vågorna med hennes lilla bräda och det var verkligen en smak på naturens krafter om än småkrafter. Men vågorna slog omkull oss gång på gång.

Innan det var dags för middag blev det en löptur för mej. Jag tog en sväng på stranden, galet hett men jag var ok med att det forsade svett ur princip hela kroppen, en skön känsla det där.
Jag pausade lite med att rita lite i sanden. Ibland kommer liksom bara känslan över en och då måste det komma ut i form av något kreativt.

Ja det blev en fin dag även om den blev en aning kort :)

En och annan glass slinker ju ner också ;)


Jockarp.

fredag 21 december 2018

En ny värld, en bra värld....

Solnedgång med henne...


Ja det faktum att jag numera inte är supersingel längre har snurrat igång spekulationer och frågorna hopar sej.
Det är superroligt att så många gläds med mej och jag vill självklart dela med mej av allt. Men vis av erfarenhet och med tanke på att vi båda har barn så kommer stegen bli små. Vi behöver tiden tillsammans och vi behöver tiden för att våra barn ska bli trygga.

Vi har båda ryggsäckar som vi bär med oss, själv trodde jag att jag bar min lätt men att känna så starkt för en annan kvinna har gjort att den tynger mej, känslor och rädslor rivs upp och det måste vi hantera, var för sej och tillsammans.
Vi vill starta upp på rätt sätt och med det krävs en enorm hänsyn och respekt både för varandra och för varandras historia. De som format oss.
Jag vet att jag kommer få svårt att inte dela med mej totalt av mitt liv, jag har gjort det så länge nu så det är liksom en stor del av mej. Men detta nya är för stort, för starkt för att sumpas på grund av öppenhet utåt.

När jag startade upp min blogg för åtta år sen var meningen att jag skulle skriva om mina innersta tankar och känslor och det har jag gjort. Och jag har mått bra av det.
Skillnaden då och nu är framförallt att Mollie är större och med det är det större "risk" att hon få till sej saker av andra människor som uppdaterar sej på vårt liv genom bloggen. Saker som handlar om mitt liv och det ska inte hon stå tills svars för. En annan del är antal läsare då och nu. Skillnaden är stor.
Att stanna upp och behålla en del saker och känslor för mej själv kan kanske vara bra. Vi får se.
Med det skrivet så kommer jag inte heller lägga upp några bilder på fröken rätt eller oss som inte vi båda är okej med. Det är superviktigt för mej för att bygga upp tilliten. Att finna den där balansen i den nya relationen. Det är en ny värld, en bra värld.

Och så händer det ju en hel del annat i mitt liv. Jag och lilla fröken Vilhelmsson kommer fortsätta leva livet, att det i framtiden kommer innefatta tre andra personer betyder ju inte att vårt liv stannar av precis ;)
Vi är redo.


Nöjda men trötta ;)

Jockarp.

torsdag 20 december 2018

Jag är gay och har tjej.....

Har man surfbräda ska den självklart
vara i sängen ;)


Jag slog ihop i en stor hög och somnade, lite sömn, jobb och en lång resa på det.
Jag vaknade till och hör att min extremt pigga dotter fortfarande är vaken och tittar på Pokémon, jag morrade på henne lite och bad henne lägga ner paddan och sova. Hon förstod att det inte var förhandlingsbart ;)

Att vakna upp och se att klockan är halv tio tillhör inte vanligheten i mitt liv, förvisso är det sex timmars tidsskillnad så det var väl inte något världsrekord direkt.
Mollie var totalt utslagen och jag flinade lite när jag kröp upp till henne för väckning. Det var lite annan fart i henne innan på natten. Men hon var laddad för att fånga dagen, hon var lycklig och studsade upp med ett leende på läpparna. Härligt att möta dagen i den formen.
Frukost och sen blev det hopp i badkläderna.

Solen formligen vräkte ner på oss och det var inga klagomål från vårt håll. Vi lekte i poolen, vi hoppade, simmade och kastade boll. En annan familj ville vara med och lira och det välkomnades. Härliga timmar med sol och bad.

Lagom svedda tog vi en vila på rummet, eller Mollie, inte jag. Jag tog en löptur. Svettigt värre men skönt.
En kall dusch på de sen var vi åter redo att ta oss ut. Vi käkade middag och vi shoppade, eller nä fel. Mollie shoppade.
När Thailandianen sa till mej att jag skulle skicka dit min man så han kunde köpa en kostym så fick jag fundera lite. Man, jag? Jag kände inte för att utveckla mitt levnadsätt just där, men det hade nog onekligen blivit intressant.
Jag är gay och har tjej. Typ nåt sånt skulle jag kunnat tänka mej att haspla ur mej ;)
Hur som, Mollie fick det hon ville ha efter vi prutade spettet.

Vidare blev det slappande på rummet. Det är tufft att vara ledig minsann.
Men fösta dagen i det leende landet har levererat stort. Och tiden har spenderats ihop med min lyckliga dotter. Bara det liksom ;) 


Jockarp.

onsdag 19 december 2018

Vackerhet....

Känslan....


Uppstigning efter nattjänst, väskan in i bilen och myset hämtades upp i skolan.
Vi tog oss med tåget till Malmö för ett kort stopp, för kort. Men så blir det, allt var bättre än inget.
På vägen ner fick jag besked på ett provsvar jag vänta på. Shit vad man kan stressa upp sej själv utan anledning, demoner hej. Allt såg fint ut så livet tuffar vidare.

Vi kom till platsen vi skulle mötas upp på och jag hade pratat med min dotter om varför vi var där och vilka det var vi skulle träffa. Där var ännu en gång den dagen jag fick brottas med mina egna demoner och min egna historia. Lärorikt.

Några fantastiska timmar när allt kändes lätt, kändes rätt. Att hålla en annan människas hand kan vara väldigt stort, om det är rätt hand. Det var rätt hand :)
Vi sa hej då och åkte vidare över bron mot Kastrup. Jag var helt tom och jag var proppfull. Så mycket som händer i mitt liv nu. Så mycket vackerhet.
Vi checkade in och spatserade ombord på planet. Mollie var fast besluten om att hon skulle vara vaken hela flygtiden. Jag tänkte sova. Allt blev precis tvärtom. Hon slog ihop i min famn efter maten. Hon tog mer och mer yta och tillslut hade hon båda våra säten och jag fick vackert balansera på kanten av stolen. Humf.
Jag var som ett vrak när vi åter stod på fast mark, men Mollie var pigg.

Vi tog oss till hotellet. Mollie kände igen sej och var hemskt nöjd över att få dra i plasket bums. Jag höll mej på land, jag var inte i skick till att hålla mej flytande just då.

Kvällen blev lugn. Vi käkade middag och gick på en shoppingtur. Jag orkade helt enkelt inte mer, dagen var liksom slut för mej där.

Helt slut....

Jockarp.

tisdag 18 december 2018

Ren.....

Pysslaren...


Att vakna upp efter nattjobb och känna att man har hur mycket som helst som ska avklaras under väldigt få timmar gör att jag blir lite road. Det där med att slå i underläge. Jag skulle elda, träna, jag skulle packa inför vår resa och verkligen se till att allt kommer med, allt som ska med alltså. Men vad gör jag. Jag omprioritera. Ett mänskligt möte var tusen gånger viktigare för mej så ett samtal på två timmar startade upp min dag. Och jag njöt. Det fanns inte ett enda måste som var viktigare än det just då.

Mollie kom hem från skolan och vi drog igång med packandet, hon var lagom road, hon som brukar älska att packa. Kan det vara åldern tro? Oklart men istället bad jag henne ladda ner vilka program hon skulle ha med sej på sin platta inför resan. Ja vi hjälps åt ;)

Pysselkväll på skolan, vi hämtade mormor och morfar sen drog vi mot stan. Mollie skulle för dagen vara en ren och till renen tillhör det självklart en släde, den hade hon byggt själv av en pappåse. I släden satt en tomte.
In i klassrummet och där pysslades det, både Mollie och jag pysslade och jag blev ganska nöjd över mitt alster.
Det bjöds på fika och självklart även skönsång. Så grymt bra det gick, alla sjöng och jag kom på mej med att stå med världens stoltaste leende på läpparna när jag såg min dotter ta i i sången för kung och fosterland.
Vi lämnade skolan och det vältes i lite mat, vidare blev det bad för unga fröken. Hon var allt annat än ren efter sitt renuppträdande.

Ännu ett nattpass i vedsvängen avklarades. Men nu är det minsann jullov för gammal och ung.
Thailand Hej!

Jag kan om jag vill ;)


Jockarp.

måndag 17 december 2018

Hjärna och hjärta....



Sömn fyra timmar, väldigt snålt men jag litar på min kropp. Jag tog en löptur, kroppen var pigg. Det sprutade grus runt urkraften från Jockarp när gympadojorna mötte grusad väg. Mördabacken och jag såg henne för dagen som mesig. Jag vet att jag får äta upp det andra dagar men just då var jag ruskigt stark. Jag kände mej lätt inombords, den starka rädslan jag känt dagen innan låg som en nyans i mitt inre, jag kände att jag känt det starka men nu var jag ett kliv längre fram, den första rädslan hade hanterats, jobbigt men skönt.

Jag tänkte på hur stort det är när nya människor kliver på in i mitt inre och rör runt. Det är så mycket som väcks. Så lätt för att missförstås. Både inåt och utåt. Det finns inget facit på hur man ska gå tillväga i nya möten, men det finns hjälpmedel. Kommunikation och ärlighet. Jag har haft mycket gratis genom åren gällande det, jag är öppen och berättat gärna om mitt mående och helst analyseras det tills jag förstår varför det är si eller så.

Men när jag möter en annan människa som är lika öppen, som vågar berätta om rädslor och om känslor får jag genast något annat som jag ska hantera. En annans människas känslor, hur landar dom ihop med mina. 
Tydligheten och frågorna blir med ens ännu viktigare, när man vill förstå och förstås.
När man vill våga kasta sej ut, öppna upp sitt innersta och bara ge. Och samtidigt att vara skräckslagen över just dom känslorna.
Och mitt i allt det så vill man bara skrika ut för hela världen att man är världens lyckligaste kvinna. Det är mycket inom Leonora Vilhelmsson just nu. Så mycket vackerhet och så mycket framtidstro.

Avsaknad av sömn och de enormt kraftfulla känslor som just nu virvlar runt i mej blev nog en aning för mycket. Huvudvärk från helvetet. 12 h i vedsvängen skulle avverkas och jag mådde illa av smärtan. 
Ett litet piller fick bli min väg ur smärtan och en timme efter intaget var jag mitt vanliga jag igen. Arbetet skedde till den fösta snön som la sej på vår väg. Det var vackert. Ljuset.....



Jockarp.

söndag 16 december 2018

Formerna....



Jag vaknade upp väldigt tidigt och jag vaknade upp väldigt skör. Jag ville inget annat än att ge mej ut och självmedicinera mej med att springa skiten ur varje liten muskelfiber i kroppen. Men jag lät bli, jag låg kvar under täcket.
Jag analyserade, jag lät känslan komma, svagheten och rädslorna fick utrymme. Det gjorde ont men jag vet att jag kan hantera de. Jag vet det även om det smärtar hårt.

Vilken var känslan som höll på att förgöra mej?
Jo den känslan som endast någon som älskat kan förstå, känslan att ha men vara rädd att förlora. Den starka, vackra och fruktansvärda känslan.
Den slet och rev i mej under morgontimmarna och jag förstod vilka vägar livet tagit med mej, vilka händelser som format mej, vilka som skapat sår och även saker och känslor som gör att mina sår kanske öppnas, vilket jag är så rädd för.

Jag förstod mycket där under morgonen.
Jag var hos ju hos en klok kvinna förra året och hon berättade för mej att det värsta var över. Hon beskrev även för mej att det inte skulle vara kärleken som skulle bli något problem för mej, utan problemet skulle kunna bli tilliten. Jag såg det inte då, jag var så fokuserad på att läka mitt hjärta och börja känna, våga öppna upp det igen. Men nu förstår jag det, jag såg det så klart denna december morgon.
Jag såg att jag har en väg att gå och jag förstod att jag kommer bli rädd.

När jag låg i min inre smärta hör jag Mollie komma, hon hade sitt täcke runt sej och hon kröp ner bredvid mej. Jag kände hennes närhet och jag kände vikten av att ha henne hos mej. Hon visar mej allt enkelt utan att själv veta om det. Tacksamt log jag och gosade in mej i hennes stora kalufs.

Vi tog tag i dagen, grötfrukost för lilla fröken och kaffe för mej. Sen angrep vi hennes rum. Alla möbler skulle flyttas därifrån för att förbereda till ommålning. Två sopsäckar med saker hon ansåg sej vara bra att ha förflyttades från palatset till sopstationen. Vi var inte helt överens om vad som skulle stanna och vad som skulle åka. Ett tagande och givande men jag var hyffsad nöjd med resultatet.

För mej väntade det tolvtimmars nattjänst i vedsvängen, myset skulle bo över på undantaget. Hon är lycklig över det, jag också fast jag skulle ju helst varit hemma och mumsat lördagsgodis med min dotter. Men ja plikten framför allt, i alla fall nästan framför allt ;)

Mollie&H.C


Jockarp.

lördag 15 december 2018

Livet va.....



Luciafirandet blev vackert. Vi drog över berget till våra vänner och vidare gick vi till kyrkan till fallande snö. Det var verkligen stämningsfullt.
Första parkett i kyrkbänken vilket gav oss en väldig närhet till tåget. Barnen gick i femte klass och var superduktiga, det lästes dikter, det spelades piano och trummor och givetvis mängder med sånger sjöngs. Kyrkan var vackert upplyst av levande ljus och ja, det var verkligen fullt med vackerhet precis överallt.
Mollie satt nära mej och ibland lutade hon sitt huvud i min famn, jag doftade henne i håret och kände en enorm lycka. Hon som är allt.

Skola för Mollie och det är tydligen mycket förberedelser inför skolavslutningen och pysselkvällen som vi ska på. Hon sjunger julsånger i en rasande fart. Hon sjunger, jag letar upp dom på spotify sen spelar vi och sjunger. Mysigt att få lite julstämning trots att det verkligen inte är min favohögtid.

Jag har testat min kropp i löpning efter maratonet och det kändes ganska bra. lite stel i benen och lite tung i lungorna men en lätt tur utan press rensade ut en hel del. Nu blir det sparsamt med träning resten av året, för att sen dra igång för fullt. 

Vi har varit bortbjudna på taco mys. Det är verkligen något speciellt med att laga mat tillsammans även om rätten är lätt så blir det liksom vackert när man gör det ihop. Barn och vuxna åt friskt och en hel fredagskväll spenderades sen i soffan smuttandes på kaffe till samtal och musik. Livet var så där njutbart som man vill ha det.
Det blev en sen hemfärd över berget och vi roade oss med att sjunga i bilen, jag vill verkligen inte att min 39 kilos dotter ska somna i bilen och jag ska riskera att behöva lyfta in henne. Palatsets trappor är verkligen inte barnvänliga, eller lyftvänliga. Hua.

Ibland ser man dubbelt ;)


Jockarp.

onsdag 12 december 2018

Kärlek åt alla......




Jag vaknade innan klockan ringde, helt sjukt egentligen med tanke på att sömnen varit snål i några nätter. 04:40 slog jag upp mina grönbruna ögon och log. Jag kände ett sug efter dagen.
Min kropp var något stel när jag lättade från sängkanten men jag välkomnade känslan. Det ska kännas att man har ett Marathon i benen.

Vedsvängen väntade och ja det var ett vansinnigt tempo från start till mål. Vissa dagar gillar jag högt tempo men för dagen tyckte jag inte ens att det var lite kul, jag hade annat i tankarna som jag tycket var betydligt mer trevligt att låta bubbla upp, men viss koncentration på uppgiften behövs.

Efter avslutat jobb väntade julbord, något som jag helt missat att jag skulle delta på. Något smått förvirrad alltså.
Mollie ringde och berättade att hon skulle hänga med en kompis hem och jag informerade henne om att hon skulle bli upphämtade halv sex på aftonen, hon blev lycklig över den infon.

När hon hämtats upp så blev de en snabb vända till affären. Hon fick en paket salami chips som hon envisades med att öppna i bilen, jag höll på att kräka när paketen öppnades. Jag skojade lite med henne och surade över stanken. Hon bara flinade och sa mums ;)

Hem och pannkakor gräddades och frystes in. Mollie badade, och en total rengöring i form av nagelvård, utkamning av kalufs och även en vända med tandborsten styrdes upp i all hast. Ungen var som ny innan läggdags. Så mysigt.

Jag kollade självklart på sista programmet av kärlek åt alla.
Ja nu är episod två av bonde söker fru avklarad för min del. Det har varit en fin höst och jag tycker verkligen att produktionen och Tv4 gjort ett rysligt fint, respektfullt och trevligt program. Ett program om helt vanliga människor som har ett hopp och en tro på kärleken. Vackert.



Jockarp.

tisdag 11 december 2018

Malaga marathon...

Där satt den....

Vi lämnade byn för färd till Kastrup och vidare till Malaga. Det slog kärleksgnistor till staden bums. Vilken fantastisk stadskärna. Små smala gränder med bedårande vackra hus, balkongerna var små och blomlådorna fyllda med blommande blommor. Ett lugn bland ett myller av människor.
En sån där perfekt balans. Vi strosade runt bland caféer och barer och vi njöt i det vackra vädret.

Att Malaga är Pablo Picassos födelsestad är knappast någon nyhet för någon. Så inte heller för oss. Men vad jag inte visste förrän ett par dagar innan avfärd var att det fanns ett Picasso museum i staden, ja jag borde ju kanske fattat det men nä det var för mej okänt.
Men självklart gjorde vi ett besök där. Mollie intresserade sej inte så mycket över konsten utan det var mest audioguiden som intresserade henne, hon gick och lyssnade på den engelska beskrivningen över konstverken ;)

Vi tog det chill och besökte lite lekplatser och vi strosade på strandpromenaden.
Mitt resesällskap välte ner mängde med glass, jag lät bli. Jag var tvungen att sköta kosten inför mitt lopp.

Mkt glass blir det...


Ja loppet ja. Ett fantastiskt vackert lopp men ganska svårsprunget på grund av de gamla kullerstensgatorna.
Men för mej blev det ett historiskt lopp. Mollie var med mej vid starten. Hon vinkade av mej och skickade slängpussar när jag passerade starten.
Jag hade svårt med andningen den första milen vilket jag analyserade en del men jag kom faktiskt inte fram till någon anledning till bekymret. Pulsen var för hög och jag svettades enormt första halvan av loppet. Något var inte hundra rätt.

Vid 22 km stod hon plötsligt framför mej och formade sina händer till ett hjärta mot mej. Jag höll på att spricka av glädje och stolthet. Mollie Vilhelmsson den lilla, den stora. Jag hjärta fylldes av kärlek. Jag kramade henne, hon blev sur för att jag var svett men jag bara log. Jag kunde inte göra något annat.

Jag hade en skön stund efter 25 km fram till ca 38 km. Där träffade jag väggen stenhårt. Det var tvärstopp i hela kroppen och jag kände en liten förvarning till kramp, vilket jag aldrig känt på ett lopp innan. Några funktionärer på cykel stoppade och sprayade kyla på baksidan på mina ben, det hjälpte något. Men jag var enormt trött.
I det läget ställde jag mej frågan:
- Varför gör du detta, tycker du att det är kul?
Nja jag tyckte inte det var superkul just då men jag visste så väl vad som väntade, smaken av medaljen fick mej att le och fortsätta framåt.

När jag kommer upp på målrakan ser jag henne igen. Hon som de senaste åtta åren av mitt liv gett en mening som ingen förut gjort. Hon kommer med flippflopp springandes mot mej. Jag tar hennes lilla hand i min och vi springer sida vid sida in över mållinjen på mitt 14:e maraton och där brister det för mej. Tårarna kommer. Jag var så trött, jag var så lycklig och jag var så otroligt stolt, stolt över oss. Den bilden jag precis upplevt var något som jag drömt om sen jag sprang mitt första Marathon. Drömmen besannades, drömmen om att springa i mål på ett Marathon ihop med min dotter.

Medaljen runt halsen och målområdet lämnades. Vi lufsade hemåt mot hotellet och efter att jag tagit ett kräkstopp i en vackert blommande hibiskusbuske så mådde jag faktisk ganska bra. En dusch sen väntade det ett rejält skrovmål.

Ett fantastiskt lopp där för dagen huvudet var extremt mycket starkare än kroppen och vilket avslut. Ja det var värt varenda meter av smärta.
Så tack för den magiska upplevelsen, den kommer att bäras med i mitt hjärta för alltid.

Trött men väldigt nöjd.....


Jockarp.

fredag 7 december 2018

En dag i Lund......



Mollie lämnades som vanligt vid taxin. Vi tävla ner och självklart vann hon. Taxichaffisen undrade hur jag skulle kunna lyckas springa ett Marathon när jag var andfådd efter 200 meter löpning i allén. Jag skakade på huvudet, rev av ett leende och sa: Du! det undrar jag med ;)

Jag kramade min dotter sen begav jag mej söderut. Under bilfärden fick jag ett samtal från radion som vill prata om Kärlek åt alla. Självklart ställde jag upp och orden om att jag var en stjärna avslutade vårt samtal. Jag log för mej själv när jag körde vidare. Stjärna, jo jag tackar jag.

Vad skulle jag då. Jo jag skulle på en dejt.
Det kan ju vara så att många tycker att det är nära inpå slutvalet i kärlek åt alla. Men så är det inte. Vi spelade in programmet i Juni månad och nu är det som alla vet tomtemånaden. Och väldigt mycket har hänt under den tiden.

Min dejt och jag började med ett besök i Domkyrkan. Jag har inte varit där sen jag var barn och det är ju ett tag sen ;)
Vi intervjuade en guide i kyrkan, jag hade läst någonstans att kyrkan var den mest besökta kyrka i Sverige och jag var nyfiken på hur det kunde vara så. Mycket turister och väldigt många Danskar tog sej tydligen över sundet för att gå i kyrkan. 700 000 människor besöker varje år kyrkan och nu var minsann vi två av dom.
Jag ville se jätten Finn och jag måste säga att det var en besvikelse. Jätte? Han var mindre än mej och jag klassas inte som jätte någonstans jag ;)

Vidare till café och intag av kaffe. Soffhänget varade ett par timmar sen promenerade vi vidare till ett mathak vid namn Stärket. Vacker miljö och helt okej mat. (tror jag)
En vända inom Panduro innan hemfärd hanns det med.

Jag kom hem till mitt mys och vi hade piskan på ryggen att packa våra väskor. Dags att dra ut i världen igen.
Och med det sagt så är det snålt med inlägg framledes. Men på insta kommer det bli livat :)



Jockarp.

torsdag 6 december 2018

Julbord....

Om jag bara hade haft vett att sluta efter glöggen :)


Jag lät myset sova ut, hon hade studiedag och skulle inte till skolan. Jag skrev en lapp till henne med infon om att jag var ute och körde ved och att jag älskar henne.
Jag gick ut och jobbade undan en stund men kaffesuget blev för starkt så jag luffsade in igen. Jag möter då min dotter i full tomtemundering. Jag ler, frågar henne om hon sovit gott och varför hon har tomtedräkten på sej. Svar kommer:
- Jag har sovit i den i natt.
Har du svarar jag förvånat och flinar lite åt henne, hon är påhittig minsann.

Jag frågar henne om hon läst min lapp och hon svarar ja, och fortsatte sen. Men du mamma det var några ord som du inte skrivit så bra, hur klarade du skolan egentligen? Jag flinade igen och la min arm runt min dotter och sa:
- Jag hade mina knep ;)

Korv och nudlar beställdes till frukost och hon åt och jag drack kaffe. Min mat uteblev för jag behövde spara mej lite inför kvällen.

Jag sprang en väldigt liten och lätt runda, det var min sista tur innan söndagens Marathon, jag kändes bra.
Myset fick lift med mormor till stan och till fritids och jag själv drog i väg på en truckkortsförnyelsekurs (långt ord) Jag tror att det är över 20 år sen jag fösta gången satt i en truck och sen dess har det blivit många timmar bakom ratten i olika fordon. Men man ska inte bli stursk för det, uppdateringar och lite påminnelser är alltid bra för att fortsätta att vara fokuserad. Kursen var lättsam och väldigt rolig.

Hem och upphämtning av mys, lite mat lagades till henne sen skulle hon vidare till undantaget för att kampera med morfar under kvällen.
Själv skulle jag på baluns i form av julbord.

En trevlig tillställning men som vanligt när det gäller julbord så åt jag så jag var på sprickningsgränsen. Kräkvarning.
Jag lämnade bordet tidigt, jag ville hem till nattningen.
Och den ja, det blev en seg historia det. Mollie hade haft sovmorgon och det märktes minsann i kvällsänden.

Skoldag....


Jockarp.

onsdag 5 december 2018

Hjärtat är rent.....



Jag försökte tända min sänglampa men jag misslyckades, jag morrade lite över att lampan gått sönder, förvisso hade jag inte bytt lampan på 13 år så det var inte konstigt om den tackat för sej. Men inget annat i strömväg fungerade heller och tydligen var hela byn plus grannbyarna utan ström.

Jag brassar pannkakor som jag sen styckfryser och tar upp till Mollie när hon blir sugen, oftast vill hon ha en till frukost. Det var också det hon beställde dagen innan. Jag funderade på det en stund, hur ska jag kunna tina och värma en pannkaka till henne. Men nöden är uppfinningarnas moder. Så ja, jag löste det i form av värmeljus. Jag var väldigt nöjd över min smarta lösning och jag lät bli att berätta det för Mollie, jag ville höra om hon märkte något annorlunda, men icke sa Nicke hon åt som vanligt glupskt upp den. Jag flinade när jag frågade henne om hon visste hur jag värmt hennes frukost.

Skola för unga fröken och arbete för den något äldre. Jag hade ett par möten inplanerade och ett par riskanalyser skulle genomföras. Dagen gick i en rasande fart.

När jag hämtade upp myset kom första frågan bums när jag mötte henne. Kan vi köra till badhuset? Ehh nja, tja. Jag var tvungen att sortera skallen en aning innan ja svarade ja på hennes fråga.

Hem en snabbis för att packa badväskan, jag informerade henne om att jag inte ville bada, jag var verkligen inte sugen. Hon köpte det.
Jag satte mej istället och läste i en bok jag lånat på bibblan. Intressant må jag säga.

När myset två timmar senare var nöjd åkte vi inom maxi en snabbis och sen vidare hem.
Mat lagades och självklart tittade jag på programmet kärlek åt alla.
Hur det gick, ja. För mej var det ju inget nytt, men det var ändå väldigt fint att se hur vi alla tre hanterade känslorna. För alla hade vi gått in med tron om att hitta den stora kärleken.
Jag var även sjukt imponerad av mej själv att jag på ett respektfullt och moget sätt beskrev för mina dejter vad jag kände. Ja Jante du kan dra, för jag är väldigt stolt, stolt över min ärlighet, min artighet och hur jag bemöter andra människor.
Men vad jag är allra stoltast över, det är min ärlighet mot mej själv, att mitt hjärta är rent.



Mitt team, jag  och Hicke <3



Jockarp.

tisdag 4 december 2018

Vackra kurvor.....



3:e december, det var dagen som var min dotters planerade födelsedag. En tanke slog mej när jag kravlade mej upp ur sängen. Jag funderade på om allt blivit annorlunda om hon kommit på den utsatta dagen.
Jag har på sista tiden trott mej förstå att allt är förutbestämt, att alla möten redan är förutbestämda. Vi tror att vi gör valen själva men att det är fel.
Att allt har en mening och dessa vägar för mej precis dit jag ska, jag förstår det inte alltid när det sker men i sitt sammanhang efter reflektion så ser jag anledningen.

Jag skulle under dagen träffa en kvinna jag aldrig förut mött, en kvinna som jag för några veckor sen inte visste existerade. Jag hade ingen aning om hennes liv, hennes historia och hennes vägar. Men att vårt mötet var bestämt är min sanna övertygelse. Mötet blev enkelt. Förståelsen var total och det är så otroligt vackert. Jag älskar dessa möten med människor där allt känns så enkelt, rent och rätt. Våra resor formar oss, ibland slipas vi lika varandra och ibland olika. Jag behöver likheten. Jag behöver känslan av att grunden jag står på är trygg och stabil. Jag har det i mitt liv i form av mitt hem, mitt jobb min familj och mina vänner, det har rustat mej för blåsiga dagar. Och ja, jag gillar stormen. Vad jag gillar mer, nej en rättelse. Jag gillar inte, jag formligen älskar leende människor och dagen bjöd på mycket tandvisningar ;)

Jag blev lite åsidosatt under eftermiddagen, Mollie följde med en väninnan hem från plugget och jag fick genast två timmar oplanerad tid att fylla med något för mej själv, den pilsnern kan ibland var lite svår att knäck. Men jag började med att trycka i mej lite sagolikt goda julkolor made by me.
Efter det kom jag på att jag skulle besöka bibblan. jag älskar det, att bara strosa runt bland hyllorna, se, och röra på bokryggarna. Så rogivande, så lyxigt.
Jag lånade två böcker, jag förhandlade lite med bibliotekarien om att jag skulle få låna böckerna till en bit in på nästa år. Tanken är att dom ska hänga med på en liten tripp.
Tillmötesgående delux jag fick låna dom till in i januari. Tack för det.

Mollie hämtades upp hos kompisen, hem och lagning av mat. Lite chill i soffan sen läxläsning och matteuppgifter. Och ja jag är galet imponerad av hennes förståelse i ämnet matte. 4 blad med matteuppgifter vilket inte tog henne mer än några minuter. Jag hann liksom inte med.



Jockarp.

måndag 3 december 2018

Brand och Pepparkakshus....



Att helga vilodagen är inget som ligger för oss. Vi drog igång söndagsmorgonen men en grötfrukost, för mej väntade sen en löptur. Mollie gick till mormor för att se på julkalendern.
En lite lätt runda i ett gråtråkigt väder.

Biltvätt vilket var extremt nödvändigt, jag hade flis på hela bilen och även insidans mattor var fulla av dela av träbitar. Sjukt tråkigt men ett måste alltså.
Jag fortsatte sen med att köra ved, gott med kroppsarbete och även det är nödvändigt. Värme i huset och varmvatten ja vill man ha det så behövs det ved till pannan. Det hänger liksom ihop det där :)

Det kom en kompis till Mollie och fröknarna gastade om att dom var hungriga. Mat lagades och jag tog en paus i arbetet. Lite kaffe på det sen var jag redo igen. Mer jobb.

Eftermiddagen stundade det julbak med några vänner. Mollie önskade sej ett pepparkakshus och hennes estetiska ådra gick bananas fullständigt. Själv blev jag impad av att vi klarade bygga det så lätt. Det höll liksom.

Grym med kniven.....


Vi hörde en smäll och jag förstod bums vad det var. Något hade hänt med ljuslyktan. Den hade exploderat och värmeljuset satte fyr på byrån snabbt som ögat. Jag var rådig och gick och hämtade en kastrull. Det brann med full låga på byrån och det var väldigt obehagligt hur snabbt elden spred sej.
Ungarna sprang ut utan skor vilket var glädjande. Jag vet att dom tränar i skolan i form av brandövningar men nu var det faktiskt skarpt läge och då kan saker förändras. Men icke. Dom sprang ut utan skor precis som dom lärt sej.
Efter att elden släckts pratade jag med kidsen och sa att dom skötte sej exemplariskt och gjorde precis rätt.
Lite skärrade var dom och byrån fick ett stort svart märke men ingen skadade skedd.

Efter avslutat bak satt vi oss ner och drog lite kort. Lugnt skönt och lite analyserande. En chill avslutning på en vilodag ;)


Tadaaaa....

Jockarp.