fredag 31 mars 2017

amelia....



Tidig morgon, men att vakna upp till ett meddelande om att jag berört någon till tårar är väldigt speciellt känslomässigt. Men det var det som skedde. Personen hade läst ett reportage om mej och Mollie i de senaste numret av amelia.
Jag hade själv inte läste det men jag stoppade till vid brevlådan och där låg den brännheta tidningen och väntade på mej.
Jag skummade igenom den lite sen drog jag till gymmet. Jag sprang och det med blandade känslor. Det är bra, jag vill känna mycket, jag vill vara en människa som är passionerad av livet, som har upp och nergångar i humör, känslor och tankar. Jag vill inte som en vän sa till mej: Sova mej igenom livet, nej det är inte vår stil det. Och nä hon har så väldigt rätt i det.

Dagen fortsatte sen med massa feedback om reportage, att höra att man är vacker är sällsynt och därför känns det lite extra i de 40-åriga hjärtat. Jag vet att jag är vacker men det betyder ändå väldigt mycket att får det till sej av andra människor. Jag blev väldigt rörd.

Jag har just nu varit i ett pressat läge och när det på eftermiddagen släppte var det som om jag åter kunde börja andas ordentligt, en liten otrevlig klump har rullat runt lite i min mage och jag gillar inte klumprullning ;)
Allt verkade nu ramla på plats och som jag skrev innan så är det nog så att det som sker det sker.
Jag vet vilka människor som är pålitliga och jag skickade faktiskt ett mess till en person med orden Jag älskar dej. Nu älskar jag inte henne på flickvän sättet utan jag älskar henne för att hon står på min sida och hon krigar för mej. Det känns bra.

Lätt som en fjäder jazzade jag mot fritids för att hämta mitt mys. Jag visade henne tidningen och hon gillade bäst bilden där hon själv var med ;) Bilderna blev verkligen bra, ja självklart texten också och det kändes klart lite extra att Maria, chefredaktören tillägnade och skrev så fint i sin krönika om hur hon såg på vår relation och vänskap. Jag kände mej helt omrörd efter alla känslor som for runt i mitt inre.

Kvällen spenderade vi hos tant N. Det var verkligen en behövlig stund. Jag gillar att hänga med henne, vi kommer alltid in på samtal som är djupa. Vi snurrar och det blir ofta väldigt intressant. För dagen stod jag för det mesta pratandet (så gick det med det, att försöka vara lyssnaren) men det är för att det händer så sjukt mycket märkligt i mitt liv just nu.
Och att det var märkligt var vi rörande överens om ;)

Sent i säng blev det.







Jockarp.

torsdag 30 mars 2017

Kriminell?

Humf...


Mörkt ute, löpning inne. Det gick bra, jag tog det lite lugnare, intervallerna uteblev. Jag var inte sugen för dagen och jag gör ju lite som jag vill i det ärendet.

En massa möten och jag fick frågan om vad vi gör på mötena. Det vi gör är att vi använder huvudet, ja det är faktiskt så. Att se lösningar, diskuterar dom och efter det lyckas med att genomföra dom.
Det är kul och efter nästa tre år börjar jag komma in i rutinerna med att inte utöva så mycket fysisk aktivitet ;)

Mollie Vilhelmsson hade med sej sin kickbike till skolan, stoltheten såg inga gränser. Vi hade inget lås till den och jag var lite fundersam över hur det skulle gå, om hon skulle få den med sej hem eller någon annan skulle lägga beslag på den. Men glädjande kom den hem igen.

Ännu en dag med märkliga händelser, jag vet inte men det verkar ta mej tusan blivit kroniskt på något märkligt sätt. För min egen del är det väldigt lätthanterat när jag står inför påstående om att jag är person med en kriminell bakgrund. Jag är gränslös i många avseende och jag gillar när det händer saker. Men från att vara gränslös till att vara kriminell tycker jag är en bra bit att gå.
Vad jag gjort det är att jag stått åtalad. Domen föll och den var friande. Ja det är väl min kriminellaste handling det. Tja jag har ju stulit ett par hjärtan också men någon snodde dom sen av mej så det kan jag knappast lastats för va? :)

Ibland hände det saker man själv inte kan påverka, ibland är det bra och ibland är det obra. När saker inträffar som jag inte kan påverka då blir jag till ett analyserande freek. Jag vänder, snurrar, vrider, snurrar, vrider och vänder lite till. Jag kan till och med känna hur min hjärna varvar upp och försöker sej på lösningar. Lösningar som oftast inte är möjliga för den stackaren. Hjärnan alltså ;)
Detta hände igår.
Men en ny rad som kom till min undsättning var att det som sker det sker. Om det inte blir si så blir det så och det kan bli bra det med.
Jag gillar när hjärnan kan påverka mej ljust när mina känslor säger mörkt. Det är bra. Det känns som om jag har något stort på gång.

Jag pratade i telefon nästan hela dagen och kvällen, jag var helt tömd på röstresurserna. Men det var det värt. Men jag tror nog att jag ska ändra taktik lite och bli en lyssnare i ställer för en snackare. Hur svårt kan det va?


Kriminell ;)


Jockarp.

onsdag 29 mars 2017

Lägenhet, nej tack....

Knappast torr bakom öronen ;)


Gymmet, hej. Ja det fanns ingen annan möjlighet. Anledningen till att vi ska flytta uret hit och dit under året har jag aldrig fattat men nu när jag jobbar dagtid märks det ju betydligt mer. Det var åter mörkt runt femsnåret. In på brukets gym och gosse vad jag drog på. Intervaller i ett groteskt tempo, jag var ruggit stark. Det fanns inget stopp på motorn. Jag sprang av glädje och av lycka. Inget mörker så långt ögat nådde, jag är bra på att vända mörkt till ljust nu för tiden. Bra där! Livet blir lite mer lättlevt då.

Morgonduschen och en kopp kaffe på det sen var vi igång. Jag var ute i fält stora delar av dagen, det var småbesvärliga lyft och ett par inspektionsrundor piffade jag till med. Viktiga turer och när vädret är dundervackert är det svårt att vara inomhus. Det kittlar liksom i hela kroppen.

Hela gänget lämnade redan runt tresnåret. Vi var överens om att dagen varit bra och att vi skulle ta vara på möjligheten att gå hem tidigt.
Myset var totalt dyngsur efter fritids, skorna dröp det av så operation torkning började.

Lite mysande ute i det vår vackra vädret. Mollie började gräva och jag satte mej i vindstilla söderläge och bara njöt några minuter.
Varje vår blir jag extra tacksam över möjligheten att hänga på palatsets baksida. Varje år simulerar jag i huvudet hur det skulle vara att bo i en lägenhet. Jag kommer alltid till samma slutsats. Det hade varit fruktansvärt.
Simskoledag och det var bara att dra i väg. Det gick bra för henne även denna gången. Det känns bra för oss båda.

Inom Maxi för inköp av present, det stundar åter kalas. Det gick enkelt att köpa gåvan. Det blev nån Legohistoria.
Vi vände hemåt och vi pratade hela vägen hem, eller Mollie pratade och jag lyssnade. Det var skönt att bara sitta och säga, mm, ja, jaså och så vidare.

Väl hemkomna var det dags att fixa läxan. Denna veckan handlade det om vårtecken. Mollie klippte ut foto på påskliljor och en trana som vi tog bild på när vi var och Ornitologade oss. Det är väldigt roligt och intressant att se och lyssna på henne när hon gör sina hemövningar. Jag gillar det starkt.

Kvällen blev en mycket lugn och behaglig del av dagen. Vi var nära varandra och vi pratade om allt möjligt. En dag som jag tror att vi båda behövde. Närhet och samtal det är grejer det :)


Ett drömliv...


Jockarp.

tisdag 28 mars 2017

Samtal och avundsjuka....

Ny bok...

Måndag morgon, Mollie frågade om vi inte kunde mysa lite längre, självklart sa jag. Jag kröp ner till henne. Hon var pigg och pratade. Jag vet varför du kallar mej för myset mamma.
- Jaså gör du?
- Ja, det är för att jag älskar att mysa.
Nja riktigt så är det ju inte men visst gillar du att mysa. Jag pussade henne på kinden och sa till henne att det var dags att hoppa upp.
Hon klädde sej, kammade sej och pratade oavbrutet, jag tror att jag mött min överkvinna där :)

De sista ord jag hörde när jag lämnade min dotter på fritids var.
- Jag älskar dej.
Dom orden är väldigt sköna att ha med sej på vägen. Jag log och drog till bruket.

Ett intressant möte gällande arbetsmiljö i stora projekt fick jag medverka i, superviktiga frågor. Jag hade lite bekymmer med middagsrasten, jag samtalade och det drog ut på tiden, jag kom in på brekas med cykeln och maten vältes ner i full fart.

Eftermiddagen bjöd på svavelos från mitt kontor. Mina kära kollegor höll sej på avstånd när topplocket lättade på mej. Jag blev nåt så fruktansvärt arg. Och det var befogat.
När lugnet lagt sej bad jag en kollega om en kram. Jag fick en stor kram och flinande sa han:
- Du behöver en glass.
Jag skrattade så jag kiknade. Vilka fantastiska människor jag jobbar med. Jag spann vidare på hans skämt och tyckte att vi behövde en ismaskin så heta som vi är ;)

Jag fick ännu ett samtal, ett samtal som var precis i min smak. Ett samtal som lättade upp hela min sinnesstämning. Jag blev glad att känna mej betrodd. Jag fick en fråga där svaret självklart blev ja. Ett nej öppnar ju inga dörrar.
Jag fick rolig information, saker som är utanför min vanliga värld, jag gillar det även om jag vet att människor blir avundsjuka på mitt liv.
Men ingen var speciellt avundsjuk på mitt liv när jag stod med min stora gravida mage med två ringar på mitt vänstra ringfinger med krossade drömmar och ett barn på väg. Det ska man nog ta sej en funderar på innan man blir allt för avundsjuk på mej.
Att jag sen fick en hel besticklåda i ryggen av en människa jag älskade, som lovat att inte leka med mina känslor och behandla mej med respekt har inte precis gjort livet lättare. Jag har badat mitt stålbad om nu någon glömt det.
Skillnaden mot många andra är väl att jag rest mej och blivit stark och faktiskt kunnat se lyckan i livet igen.
Men tyvärr ser jag på nära håll att människor har problem med det. Sorgligt.

På vägen hem fick jag lufta mej lite med min icke kaffedrickande vän, hon är min vän, min terapeut och mitt bollplank. Tja sen har vi roligt med ;) Det är viktigt.

Mollie hade fått ett par nya byxor av mormor det var behövligt hon formligen äter byxor just nu. När vi kom hem pysslade hon ihop ett brev som vi gick till brevlådan med. Jag flinade gott när jag såg vem hon adresserat det till.
Hon är en riktigt idésprutare och ett charmtroll utan dess like.


Hehe, en annan beskrivning för mormor...



Jockarp.

måndag 27 mars 2017

Ny vecka tack....

Söderläge.

Såhär bra har jag det innan söndagsmiddagen...


Jag vaknade tidigt och berget stod redo för mej, det var inbjudande och jag tackade ja till inbjudan bums. Jag drämde på med Mördabacken direkt, jag ville känna om motståndet från föregående dag låg kvar. Nepp. Jag dundrade upp och lungor och ben jobbade vackert ihop med hjärnan. Den kombon är underljuvlig.
Löpningen fortsatte sen och ibland infinner sej känslan av att fortsätta springa, att aldrig sluta, att kroppen aldrig skulle säga stopp. Söndagen var en sån dag och gosse vad jag njöt. Jag drog in på stigar, jag hoppade över nerblåsta träd och jag flög över stenar och rötter. Jag kände mej förälskad.

Att ha vänner som frågar hur jag mår som undrar hur jag sovit betyder väldigt mycket. Jag har såna vänner. När jag kom hem hade jag fått ett mess om just dom frågorna, jag log och det rev till lite sådär skönt i hjärtat.
Att jag varit personen som en annan människa funderade över hur jag mådde, och tog sej tid att skriva och fråga om det är vackert. Jag blev givetvis glad och småljummen i hela kroppen.

Jag var nog lite känslig och jag gillar den sidan av mej själv. Min dotter klippte sönder ett par håliga byxor och pysslade lite med tyget, hon levererade en katt och så vänder hon sej till mej och säger:
- Titta mamma vad fantastiskt.
Jag log åt henne åt hennes ordval. Jag formade mina händer till ett hjärta och sa till henne att jag älskade henne.
Hon tar då båda sina armar och sträcker ut dom rakt ut från sin kropp och säger:
- Så här mycket älskar jag dej mamma.
Det stockade sej i halsen på mej och det brände som eld bakom mina ögonlock. Tårarna kom.
Hon är helt underbar min dotter. Så mycket känslor i en så liten kropp.

Från det började hon diskuterar att hon ville frosta ur frysen, men sa jag vi har ju köpt en ny självavfrostande frys hjärtat. Vi behöver aldrig mer göra det. Men det var ju så roligt fick jag till svar.
Hmm jag skiftningarna är många och snabba.

Världens godaste kakor ;)

Runt middagstid körde vi söder ut. Vi stannade till på Ekohallen och köpte en lila snygg kickbike till myset. Bra val. Vidare mot ett café som gör dom godaste kakor jag vet.
Vi stoppar inte där, nej vidare igen till Rökeriet i Åhus för en mycket delikat och svindyr måltid. Vi satt i söderläge och solen brände lett, Jag var helt svedd i nyllet.
Mätta och glada körde vi vidare till Pulken, det var egentligen vårt verkliga mål för dagen. Tranor i massor som gick och åt, ca 9000 stycken var på plats och så vi då. Det var häftigast att se när dom flög in för landning. Mollie kollade i kikaren och jag spanade naturellt. Vilket fantastiskt skådespel.

Annars måste jag sammanfatta veckan som gått som min icke kaffedrickande vän till mej sa.
Idioternas vecka.
Ja det stämmer, det har varit en märklig vecka och med det ser jag väldigt mycket fram emot en ny vecka med roliga och spännande saker som gärna får kryddas med fin människor. Tror faktiskt att jag aldrig längtat till en måndag så mycket som jag gjort nu :)

På spaning...

Infotavla...


Jockarp.

söndag 26 mars 2017

Lojalitet...

Ingen mjölksyra stoppar mej ;)


Självklart vaknade jag långt innan klockan hade tänkt att ringa. Jag har funderat på att dra ner rullgardinerna i sovrummet, men det bär mej emot, jag älskar morgonljuset. Upp gick jag och dagen började med att sota ut pannan och sätt fyr. Jag vek tvätt och tömde diskmaskinen. Under det utförande kom Mollie uppspatserande med håret på alla håll ;)
Klockan var bara sex så dagen skulle bli lång för henne.

Jag tog en löprunda på berget. Efter en halvmaraton distans stod hon där igen. Mördabacken och för dagen bjöd hon mej på motstånd. Lungorna var svåra att fylla, benen var tunga och jag fick smaka på mjölksyra. Det smakade faktiskt bra. Det var rysligt längesen jag kände att mina ben sa stopp. 1,5 kilo hjärna sa dock inte stopp. Den var inställd på att springandes ta sej upp för backen. Och ja, självklart kom jag upp springandes, om än sakta ;) Jag log åt min styrka när jag var uppe på toppen. Jag sprang av mej syran och rundan slutade på 25 km en bra morgon alltså.


Det var vackert vid sjön....


Vi drog in till skateparken igen och vi var där i två timmar, lite paus bland gungorna på lekplatsen, det var en skön stund med mitt mys.
Min icke kaffedrickande vän slog en pling vilket var behövligt, jag förstörde dock hela hennes middagsrast på räddningscentralen, men så är det med vänner, lojala sådana.

Gällande lojalitet så slog det mej när jag angrep en vedhög på eftermiddagen att olojala människor finns det inte plats för i mitt liv. Jag är för gammal för det liksom. Det är en av fördelarna när man är vuxen, man får göra valet själv. Jag vet vilka i min omgivning jag kan lita på, dom andra kan finnas där men det är aldrig några jag skulle anförtro min kassaskåpsnyckel till. Falskspelare hejdå :)

Vi grillade korv mitt mys och jag, hon svepte två och själv välte jag ner tre. Jag hade min favoritsenap på med Mango/Habanero, god så man blir kär. Myset tog vanlig mes senap på sina korvar ;)

Ett bad var nödvändigt, det var mycket hoppande och dykande, schampo och balsam sen åkte hon upp. Jag visste att jag hade 30 minuters jobb med att reda ut hennes väldiga svall. När hon var utkammad och jag satt och tittade på min dotter som myste under filten kom det plötsligt över mej att det var mitt barn.
Jag sa till Mollie, att det är ju fantastiskt att du är mitt barn. Hon bara glodde på mej och informerade mej sen om att hon snart var längre än mormor. Hmm jag tror vi var i helt olika sinnesstämningar i det samtalet ;)


Ren och fin ;)


Jockarp.

lördag 25 mars 2017

Skateparken...



Fånga dagen, ja lätt. Halv sex var jag ute på mitt berg. Mördabacken hej. Ännu en otroligt vacker morgon blev jag bjuden på. Jag sprang ner om vägen på vägen hem, bara för att få se palatset i morgonskruden, då solens första strålar träffade mitt hem. Jag rös av välbehag när jag såg mitt älskade hem. Ännu en gång skakade jag på huvudet och sa till mej själv att jag den 30 december 1976 föddes med en guldsked i munnen. Vilket otroligt vackert och tryggt hem jag har. Än en gång bubblade orden upp att mitt hem är min borg.
Jag log och drog vidare i livet. Mot bruket.

Vi hade storstilade planer för ett uppdrag. Att sanera en sedimenteringsbassäng. Men nepp det blev inget av med det då det saknades personal för att hantera sugen. Ibland får man flytta arbetet lite och det brukar funka bra det med. Andra uppdrag fick angripas.
Vi hade en bra dag och det märktes att det var fredag.
Jag stämplade ut 15:00 för att jag kunde det.

Hem och upphämtning av mys och kickbikes. Vi drog vidare in till skateparken i stan. Där möttes vi upp av min icke kaffedrickande vän och son.
Det var första gången för myset på skateparken och hon var grym, hon hade super kul och hon utmanade sej själv. En lite krock och ett par fall men upp igen bara.
Mammorna parkerade sej i söderläge på en betongkant, super mysigt, vi samtalade och njöt i vårvädret, solglajorna var på. Jag älskar det. Våren alltså ;)
Det var många barn så det var lite stimmigt. Vi tog en paus och gick till ICA och köpte lite småsaker sen var vi tillbaka på parken igen. Lite mindre med barn gjorde att det blev mer testning av gränser.
Jag körde lite jag med men jag blir nog ingen elitutövare på det området.
Jag är bättre på att prata och prata det gjorde vi, om allt. Det är fantastiskt att man kan klicka så med vissa människor, människor som inte varit i ens liv mer än några få månader och ändå känns det som om vi känt varandra hela livet. Tacksamheten är stor över det.

Vi var frusna och myset var rosig i ansiktet, vi vände hem mot byn runt sexsnåret, det blev alltså några timmar i parken men myset vill dit igen ;)
Hem kom vi och middagen lagades, det blev sent för intaget av föda. Hel kyckling, potatis och sås. Smaskigt värre. Frisk luft triggar hungern, det var inte mycket kvar på bordet i matväg när vi var klara ;)





Jockarp.

fredag 24 mars 2017

Privilegier och kickbike...

Den hårdingen kör på kullerstenen ;)


Ingen morgonträning, nej faktiskt ingen träning alls på hela dagen. Ovanligt men behövligt, kroppen behövde lite vila.
Det blev morgonfritids och det var ännu en ljuvlig morgon, jag älskar att jag nedärvt mitt mycket goda morgonhumör till min dotter, vi var två solstrålar som spatserade upp och borstade det bländande vackra garnityret ;)
Ja jag tyckte jag så ovanligt fräsch ut, jag gillar den synen, den får mej ännu piggare än vad jag redan var.

Fritids och vi kramades en bra stund innan vi sa hej då till varandra. Det är något speciellt med myset och hennes stora varma kramar. Hon bjuder ofta på dom vilket jag är glad över, tack för det.
Jag drog till bruket, kaffe med grabbarna och vi hade lite tuffa samtal. En kollega har blivit allvarligt sjuk och det ser inte bra ut, tacksamma var vi som klivit upp ur sängen denna dag.

Jag satt i ett antal möten och mycket häng vid datorn. Lite provtagning fick jag till. Middagen intogs med ett helt gäng härliga människor.
I ett möte med en äldre herre blev jag så fylld av energi så jag höll på att pysa över. Jag grymtade något om att jag började bli till åren, han klippte av mej bums och sa:
Leonora! Du är just nu i din bästa tid i livet. Du är fortfarande väldigt ung och du är tillräckligt gammal för att skaffat dej en mängd erfarenhet. Du är klok och du har ett kontrollerat liv. Du är het på arbetsmarknaden.
Hmm jag blev imponerad av gubbens ord och han hade en poäng helt klart. Jag log och vi önskade varandra en trevlig dag. Jag funderade över orden och kom fram till att jag är väldigt privilegierad som får arbeta med alla dessa kompetenta människor, kompetenta vad det gäller både jobbet och då även livet.

Eftermiddagen bjöd det på tårta, för dagen valde vi en lite nyttigare variant, frukttårta.
Jag tackade för mej efter tårtan och alla hysteriska skrattanfall. Det kändes bra att lämna när livet var glatt och enkelt.

Jag körde till skolan för att hämta upp min dotter. Hon hade gjort en bok, lite flaggor och strumpor i papper. Hon leverarar helt klart väldigt mycket på pysselstunderna. Bra där!

Hem och upp till kusinerna, vi hade siktet inne på Kickbikes, Mollie har tjatat om det länge och just nu tycker jag att det är en bra idé hon är ju ute och kör och när det är vår vill man ju så klart vara ute.
Vi tog med oss två stycken hem och givetvis kittlade det även i en 40-årig flatas kropp att få provköra. Jag tog den stora och myset körde med den lilla. Herregud vad vi skrattade. Fort gick det med.
Nu har vi tränat så snart ska vi dra in till stan och köra lite gupp, hur svårt kan det va?
Tror vi får ta med en sjuksköterska på premiärturen så vi är på den säkra sidan ;)


Jag öste på altanen ;)


Jockarp.

torsdag 23 mars 2017

Krigaren....



Friheten är enorm, halv sex lämnade jag palatset och drog iväg. Stark som en björn dundrade urkraften från Jockarp åter upp för den fruktade Mördabacken. Jag var helt ostoppbar och den känslan av kontrollerad styrka är underbar. Jag mådde otroligt bra, jag var glad och jag bara öste på.
Det finns dagar när jag är ostoppbar men det är av andra anledningar, denna anledningen gillar jag väldigt mycket bättre. Jag kände krigaprinsessan i mej men det fanns inget slagfält jag behövde ställas längst fram i, det fanns inget krig jag behövde utkämpa.

Dagen utvecklades även den vackert. Människor tog kontakt med mej och hade en dialog med mej i stället för att tro på osanningar. Vi samtalade om mej och det är väldigt viktigt att huvudpersonen får komma till tals, jag sitter på informationen. Den informationen som var en mycket diffus icke sanning om mej stack jag hål på omgående. Vi rätade ut oklarheterna och jag har fullt förtroende för de lyhörda människor som befinner sej i mitt liv.
Detta är alltså heller inget krig jag ska utkämpa, detta får andra ta. Jag ska sitta på bänken lugnt och tryggt och självklart ge information om jag kan.
Annars njuter jag mest av att det finns människor som inte har med mitt liv att göra längre, men ändå inte kan släppa mej. Kan det vara en form av kärlek tro?
EN vacker dag ska jag berätta i klartext vad detta är för människor och vad dom pysslar med, men just nu är mina vackra läppar förseglade. Jag är helt enkel för smart för att falla för deras fulspel ;) (och smarta är även människorna i min omgivning som väl är)

Min lilla underbara dotter kom hem och berättade att en av hennes stora kärlekar på skolan hade brutit benet.
Men Va! säger jag, är det säkert. Ja svarar myset.
Jag var tvungen att höra av mej till grabbens mamma för att reda upp det hela, det lät ju inte klokt. Som väl var stämde det inte riktigt, han hade bara stukat foten. Pust.

Vi lagade middag ihop och Mollie valde pastan, för dagen blev det fjärilsmakaronerna, bra val. Det blev en enkelt men god måltid.
Vi kollad lite på Andys Dinusarieräventyr, det hade kommit nya avsnitt, superspännande.

Innan läggdags diskuterade vi dagarna. Mollie frågade mej vad dagen efter i förgår hette. Hon fortsatte sen med frågan om vad dagen som kommer före övermogonen heter. Jag log och försökte reda ut det fortast möjligt så vi kunde borsta tänderna. Ibland kommer det frågor som man inte riktigt kan förstå, att dom kommer alltså ;)

Vi avslutade kvällen med Pelle svanslös, en mysig stund innan lampan släcktes och mitt mys somnade.




Jockarp.

onsdag 22 mars 2017

Let`s dance....

Vilken morgon ;)


Morgonlöpning, ja nu var jag redo, det var ljust tidigt så det var bara till att dra ut. Mössan var på men den fick jag vackert ta av mej under resans gång, det var en ljummen morgon. Underljuvligt.
Jag kunde inte på något vis låta bli mördabacken. Den stod där och väntade på min morgonpigga kropp. Jag laddade och drog på full gas uppför. Vilken morgon.
Väl hemma pussade jag på min dotter lite innan jag gick in i duschen. Hon var redo för skolan och jag var redo för mitt liv.

Min dag var blandad, jag träffade massor av människor och det blev många härliga skratt, det blev även några tårar under dagen, hemskt vad jag blivit känslig på gamledar ;)
Jag hade ett trevligt lunchsällskap och även där skrattades det hysteriskt. Jag har lätt till skratt just nu och det är jag lycklig för. Jag känner igen mej själv nu igen.

Jag träffade en helt fantastisk man, en man som har ett helt skilt liv mot mitt eget, men samtidigt är våra liv så otroligt lika. Det var skrämmande att höra honom berätta sin komma ut historia. Så mycket stämde överens med min egen.
Det var många år sedan jag hade några känslor över min egen komma ut process. Det är historia för mej, men att lyssna på någon annans historia som träffar så mitt i prick gjorde att jag åter kom i kontakt med mina komma ut känslor. Ja det var jobbigt men säkert väldigt bra. Bra att reflektera över hur bra mitt liv faktiskt blev, att inga i min närhet har några som helt problem med min sexuella läggning. Jag är väldigt tacksam över det.

Jag körde för att hämta mitt mys på fritids och jag var både fylld av energi och helt tom inombords, det var en ovanlig känsla. Jag fick analysera det lite i min ensamhet.
Myset var på toppen humör och hon visste att det var simskoledags. Det gillar vi båda två.

Simningen gick väldigt bra, jag hoppas nu bara att vi inte blir dissade från vidare kurs för att hon är för bra, vi gillar det och jag vill att hon ska vara superbra  och trygg innan vi slutar kurserna.

Vi drog hem och åt middag och för dagen tog vi det vid soffbordet, hon är stor nu fröken Vilhelmsson och det är mysigt att kunna sitta lite mysigare i bland, utan att riskera att behöva sanera soffan efteråt.


Sooo Gay :)


Jockarp.

tisdag 21 mars 2017

Sova räv...



En måndagmorgon som började slow, det är skönt att ibland inte bry sej om tid och rum. Jag la mej i mysets säng och vi småpratade lite. Vi valde kläder och slutligen klev hon upp. Alla morgon bestyren styrdes upp och lugnt tog vi oss ut i bilen och vidare till fritids. Vilken start på dagen. Lyxigt värre.

Jag checkade in på jobbet och det var snålt med folk på plats, en kaffe och lite snack sen var det dags att ta tag i uppgifterna, lite provtagning av småäckligt vatten, en tur på cykeln ner till andra änden av fabriken för vidare analys. Lite socialiserande och diskuterande om saker som sker runt om oss. Goda samtal, viktiga samtal.

Hemgång tidigt, jag har blivit en riktig glidare och visst det är ännu viktigare nu när jag åter är själv med myset att ta mej hem i tid. Och nu har jag möjligheten och den missar jag klart inte ;)
Hon befann sej på undantaget, jag hämtade henne där och sen drog vi över berget till min icke kaffedrickande vän. Glädjen var stor att åter ses, det var inte längesen men saknade fanns där. Våfflor och ja, det är inte lätt att blanda en korrekt smet när det står en radio (Läs Leonora) och sänder hela tiden om allt som händer ;) Jag tyckte det var sjukt kul att smeten blev tunnare än vatten och eget recept fick användas, hej mjöl :)

Efter våfflorna gick vi ut och gjorde byn och jag blev faktiskt imponera, det fanns bollplan, basketkorgar, gungor, lekplatser med klätterställningar och ja sen fanns ju vi också. Vi lirade lite basket med barnen och syskongnället satte igång, dom är så söta när dom gnabbas. Mammorna styrde upp det hela och sköna avslappnande samtal under puttninga av glada barn på gungor tog över gnället. Så väldigt mysigt och behövligt, jag behöver vuxna människor och samtala med, det är viktigt för mej.

Kvällen blev kylig och vi vuxna ville gå in, barnen hade andra funderingar och ville kasta mer med bollen, vilket förvisso var bra, men nä förhandlingen avslutades och in gick vi. Lite gnabb om bollspelet sen landade vi slutligen i soffan. Precis vad som behövdes efter en aktiv dag.

Vi tackade för oss och körde över berget och jag älskar det. Jag gillar berget på dagtid men när det är kolsvart så är det ändå något som kickar mej. Det känns stort, vilt och mörkt. Det blir en annan känsla helt enkelt. Mollie somnade i bilen, eller hon sov räv men jag spelade med och bar in henne, hon var som en stor säck potatis, omöjlig att härbärgera. Men in kom hon och efter lite bestyr låg hon i sängen, men gosse vad tung hon är.

Jag hoppade i sängen jag med, ingen mening att vara uppe när myset ändå sover :)
En braig dag...

Match ;)


Jockarp.

måndag 20 mars 2017

Bakis...

Söndagschill....


Vaknad klockan tre, lite tidigt kan jag tycka men det skedde av någon anledning. Förmodligen handlade det om saker som inte gick att hantera i sovande tillstånd. Lite småtjurig och sliten gick jag upp och tittade mej omkring, nä jag ville inte ta tag i något av det som kom i min väg.

Löparskorna på fötterna och ut. Det var en frisk morgon och temperaturen visade minus. Mössa på och sen i väg över stock och sten. Solen steg och jag hade den i ryggen den första biten, jag såg min skugga och log. Den svarta skuggan såg så sjukt pigg ut där jag sprang. Jag vände om och fick solen i ögonen, den bländade mej fullt men jag njöt. Med solblinda ögon sprang jag och hoppades på att jag inte skulle dra rakt in i ett träd. Jag slapp den upplevelsen men upplevelsen av fyra vackra rådjur fick jag vara med om. Det gillar jag skrap, det är mycket vilt ute när man är uppe på berget tidigt. Jag var hemma innan klockan slog åtta och det kändes fint.
Jag drog omgående till stan för att styra upp lite smått och gott. När jag kom hem beslutade jag snabbt att något mer ska inte göras under dagen, helga vilodagen typ.

Eller ja, lite hade jag att pyssla med, Palatset var i behov av sanering. Det var ett måste. Sopning av chips och ostbågar, sugning av hela huset och golvtorkning. En dusch på det sen attackvilade jag i soffan.

Mollie var sliten hon med efter festen. Hon pysslade klart en del vilket fick mej att känna uppstötning av bara tanken att hjälpa till, hon bad mej inte. Tack för det.
Hon chillade lite i soffan med att titta på pysselvideo.

En kära vän kom och det var som vanligt mycket att samtal om, det händer så väldigt mycket i våra liv. I mitt är det positivt i hennes är det inte riktigt lika uppåt. Jag tror att hon uppskattade att skingra tankarna en stund med att bygga lego med ett mys, jag låg på soffan och tittade på tacksamt över att jag slapp.
Jag vet fördelarna med att ha personer i min närhet att prata med när livet känns svårt. Nu var jag där själv och lyssnade, det är viktigt att finnas till för andra.
När livet är svårt ska man bara se det som en parantes, men det kan vara svårt ibland.

Till middag blev det Pizza, vi hade lite över som vi gluffsade i oss.
Nattningen skedde ovanligt tidigt, men det var behövligt.

Pyssel, klök.


Jockarp.

söndag 19 mars 2017

Hur tänkte jag där?



06:15 dörren stängdes bakom mej, löparskor på fötterna och musik i öronen. Jag var redo för berget.
Regndropparna träffade mitt ansikte och blandningen av regn och hudkräm bjöd på doften av sommar. Jag flinade för mej själv och sprang på i en lövgrön sommarskog. I allafall i tankarna.
22 km och jag var totalt dyngsur när jag spatserade in innanför dörren.
Av med alla kläder och en kopp varmt kaffe i halsen sen var jag på banan igen.

Vi tog en vända till Mjällby kött och video för inköp av lite bra att ha till festen som stundade. Och ja nog funderade jag på vad som gått snett när jag lät min dotter bjuda in 33 stycken 6-åringar ;)
Vi chillade lite på soffan och tack gode gud för det.
Festen började 17:00 och varade till 20:00 och ja, det var nog blad det sjukaste jag varit med om dom senaste fem månaderna. 27 barn blev det och 27 barn är väldigt många barn om man har dom hemma i sitt egna hem märkte jag.

Jag lärde mej flera saker under festen och en sak var att 6 familjepizzor är tre för mycket för 27 St 6-åringar, jag lärde mej även att ansvara för alla dom själv hade varit mer än tufft. Tacksamt hade min icke kaffedrickande vän förbarmat sej över mej och stod redo för att sanera och hjälpa ledsna skadade barn, en sjuksköterska kommer väldigt väl till pass i festlägen i Jockarp :)

Det sociala spelet var väldigt intressant och jag behövde inte analysera så väldigt mycket för att lära mej grupperingarna och vilka som stod med taktpinnen i dom olika grupperna, det var spännande.
Skor och kläder i mängder blir det med huset fullt av barn, ångrar att jag inte tog en bild på alla skor som stod i farstun.

Ännu en lärdom var att det var helt meningslöst att städa innan fest med så många barn, hela palatset är åter i behov av sanering. Gör om gör om gör om typ.

När alla lämnat undrade vi nog lite vad som faktiskt hänt. Det var ungar överallt under tre timmars tid efter dom timmarna satt det två lugna barn kvar i soffan. Från kaos till lugn på fem minuter, tack för det.
Vi käkade lite pizza och andades ut.
Mollie var nöjd och hon somnade som en stock när jag väl kröp ner till henne under täcket.
Jag pussade henne lätt på kinden och log, leendet kom efter tankar över att det är nog så att jag gör vad som helst för min dotter. Men jag la till ett litet MEN i mina tankar. 27 ungar lär dröja innan hon får lova att bjuda in igen, det är en sak som är väldigt säker ;)

Vi funderade på såna här ett tag ;)

Jockarp.

lördag 18 mars 2017

Småstadsprat....

Galning...


Jorå. Gymmet, shit vad jag levererar. Formen är fin inget snack om den saken. Men jag är sliten efter en lång arbetsvecka, kvällar med att göra listan och tidiga mornar för att få till mina träningspass, men ja det är värt det så är det.
Mollie skulle ha frukt och gympaskasse med sej, det skulle fixas och helst inte glömmas. Vi klarade även det denna veckan. Tummen upp till oss ;)

Jobbet var skiftande, lite ute och lite inne, lite haveri och lite lösningar. En bra blandning alltså. Skratt i massor och god fika. Fredagarna är extra piffiga. Lättlevda liksom.
Utstämpling redan 15:00 för att jag kunde.
Jag tog en tur till city, Mekonomen och investering i oljefilter till suven och jag slog även till med nya torkablad. Jag älskar rodtripper och jag kan tänka mej att det ligger några på lur framåt vårkanten. Kan vara förnämligt att se ut då.

Hem och dusch för myset, håret kammades och klänning åkte på. Hon valde skjorta till mej. Vi var redo för festligheter. Myset kusin fyller år och det ska ju firas så klart. Vi drog in till stan för restaurang besök. Vi tryckte i oss varsin pizza och sen blev det tårta hemma i byn. Kvällen blev sen men myset var på bettet.
Vi tackade för oss och hemma var vi inte förrän 21. Tandborste och saga. Vi har börjat läsa mycket igen vilket jag tycker är bra. Det är viktigt med ord och förståelse.
Innan vi släckte sa hon till mej att hon längtar till nästa dag. Jag flinade och kände igen mej själv i hennes ord. Jag längta nästan alltid också till något annat.
Jag gillar att flytta framtiden bakåt. Att jag är förberedd på vad som ska hända.

En ny låt av Gessle och Mister Winnerbäck har släppts. En låt som heter småstadsprat, huvudet på spiken, igenkännande faktorn är hög även där. Ibland är det svårt att bo i en småstad. (Men oftast ser jag det som lätt.) Låten lyssnade jag in under kvällen, jag gillar att lyssna på nya låtar som jag tycker om, jag gillar att analysera dom och bilda mej en egen uppfattning om låten, det blir en historia bara för mej vilket är bra. Jag skapar mej minnen till musiken. Egna minnen.


Kalasredo....


Jockarp.

fredag 17 mars 2017

Lysande....

Rysligt pigg 06:30...


Pang. Löpbandet, det kändes bra, jag var pigg och såg fram emot att springa. Den första kilometern är lite seg innan kroppen fattat vad som händer men hjärnan var med och det är A och O.
Jag hade svettats hela natten eftersom veden är inkörd och pannan har en sjukt grym kapacitet, detta medförde klart att kroppen var i det närmsta tömd på vätska. Jag hinkade i mej några glas innan kaffet intogs nyduschad och fräsch som en nyponros ;)

Det var studiedag på skolan så myset hängde med mormor hela dagen. Dom pysslande med en av deras paradgrenar. Shopping, dom är suveräna på det och ja, jag är mer än tacksam över att slippa kasa runt i affärer, det är inte riktigt min favvosyssla det där.
Polan och lilla pyret levererade vår kollektionen. En ny fin röd jacka som jag inte ens vill veta prislappen på och en liten söt aprikos tröja. Myset var så lycklig när jag ringde hem under dagen för att höra hur hon hade det. Hon berättade om kläderna och att hon och mormor varit på restaurang, Spätta hade intagits av myset. Jag log tacksamt över hennes rapport. Det är så ljuvligt att höra hur bra hon har det.

Jobbet, ja jag skrev faktiskt på ännu ett anställningsavtal under gårdagen. Jag har en hel hög i min pärm som är märkt Privat. Det kändes bra och ett samtal med chefen mynnade ut i att förändringens vindar kommer att blåsa på efter min föräldraledighet i sommar. Jag ser nyfiket fram emot det ;)
Jag tog en sen eftermiddagsfika och begav mej till ett fackligt möte. Det var också en intressant tillställning. Maten hoppade jag över, jag ville hem fortast möjligt till mitt mys.

Väl hemma blev det mannekänguppvisning, tandborstning och hopp i bingen. Jag kröp ner jämte henne och vi läste en bok. Hon började att läsa första raden; Det var en gång. Sen blev det för jobbigt med alla små bokstäver så jag tog över. Men jag är glad att hon försöker.
Hon hade blivit tillsagd i skolan att hon inte fick lov att hjälpa dom andra eleverna med läsningen, det hade tydligen skett. Orden dom skulle läsa var MOS och MUS. Det fixade klar lilla fröken Vilhelmsson galant och ansåg sej behöva hjälpa sina vänner på traven. Detta berättade hon för mej under vår sagostund. Jag älskar dom stunderna när hon berättar om vad som händer när vi är ifrån varandra. Det är så otroligt viktigt för mej.


Lyckligt lysande ;)


Jockarp.

torsdag 16 mars 2017

Sportbil....


Alla dessa val...


Jag trodde att tiden för morgonlöpningen utomhus var inne, men nepp. Det var fortfarande för mörkt. Jag vågar mej inte ut på landsvägen och springa i trafiken under gryningen. Vägen är för smal och lamporna är för få. Jag börjar känna mej redo att åter börja trampa på lite i kommunhuset gällande cykelbana ut till dom norra delarna av kommunen. Jag känner mej het igen, het på att förändra. Det är ett jäkla ruter i mej just nu och ja, jag bara älskar den sidan av mej själv. Lättälskad :)

Istället för långabrallor och vind i håret blev det småbrallor på löpbandet. Det funkade det med, jag har ju faktiskt överlevt hela vinterns veckodagar med att springa på det där gummibandet. Det har fått mej att överleva kriser, så nä jag tänker inte klaga och gnälla över att jag fick vara inne ännu en dag.
Svetten öste åter av mej, om jag frågade mej här om dagen hur mycket skratt det finns så frågade jag mej nu när det bara sprutade svett om mej. Hur mycket svett finns det? Det blir säkert ungefär samma svar skulle jag tro.

På jobbet slapp jag dock för dagen att vara inne, vi fick ett generalstopp i våra vattenkanaler och där såg jag min chans att ta en yttretjänst. Det var härligt, lite fysiskt jobb och goa arbetskamrater, det är allt vad man kan önska sej.
Givetvis var det ännu en dag med massor av skratt, axelklappar och vänskap. Jag ler i skrivande stund över vilken enorm röta jag har vad det gäller arbete och arbetskamrater. Det är världsbäst.

Min bil skulle besiktigas och det styrde min käre far upp, detta resulterade i att jag fick låna hans bil. Den är tvåsitsig och nog klassas väl det som sportbil va? ;)
Sportig eller inte så körde jag för att hämta mitt mys, jag var sen så jag kom in på brekas klockan 16:00.
Vi drog hem och lagade en mycket smarrig soppa. Jag föreslog vid middagen att vi skulle ta en tur till Ekohallen för att styra upp inköpen inför den stundande festen. Gosse vad vi handlade, vi gick all in.
Min dotter fick något som heter Shopkins och det var svindyrt, ännu en gång kunde jag inte bry mej mindre, kostar det bara pengar är det billigt. Lycklig som en Lärka blev hon och bara det är ju en underbar upplevelse för en mamma. Och jag är mamma. Den bästa för myset :)

Hem och in med alla pinalerna, Mollie drog i sej en tallrik soppa till innan läggdags, hon är stor i maten vilket är bra.

Jag var småtrött så jag dök i bingen tidigt jag med och på tal om sportbil. Jag har alltid sagt att när jag blir stor ska jag köpa mej en Mustang cab, jag börja känna mej stor nu. Så jag roade mej lite med att kolla in dessa skönheter på nätet innan släckning av lampa. Men sömn är viktigt, det kallas ju inte skönhetssömn för inte, så jag fick vackert ta ögonen ifrån dom vackra muskelpaketen och det är ju ett par månader till sommaren, så jag hinner nog hitta mitt sköna muskelbygge ;)
God natt typ.

Sportbil som sportbil ;)



Jockarp.

onsdag 15 mars 2017

Fluffiga fröknar....



06:00, min dotter ber mej ringa upp hennes morfar. Jag ringer numret, hon sätter på högtalaren. Morfar svarar, Mollie sjunger ja må du leva, hon hurrar sen sju hurr. Allt detta för att morfas lille kamphund Lasse fyller sju år. Hon är så enormt empatisk den där lilla tjejen jag har. Alla ska bli firade, det finns inget annat i hennes värld.

Ännu en morgon med morgonfritids. På vägen in pratade vi om fröknarna och att Mollie kramar dom ofta, jag blir glad över att höra sånt halv sju på morgonen.
Hon berättade att när hon börjar krama fröknarna kommer det alltid fler barn som vill kramas. Hon berättade även att hon tyckte att fröknarna var fluffiga. Jag log åt hennes ord. När jag kom till jobbet skickade jag ett mail till fröknarna och berättade att min dotter mår bra i deras omvårdnad, jag berättade ju klart även att Mollie tyckte dom var fluffiga ;)

En ny fröken som var på fritids som jag aldrig träffat visade sej komma från samma by som jag var uppvuxen i. Det visade sej även att jag stått på potatisupptagaren med hennes far. Verkligen en liten värld jag lever i ibland. Vi tog i hand och pratade om lite allt möjligt. Trevligt att känna att det finns tid till det trots att klockan är mycket. Det är ju självklart viktigt att jag har god kontakt med människor som är i min dotters närhet.

Arbetsdagen var lite annorlunda, jag hoppade in på en annan avdelning och styrde upp lite skyddsarbete, väldigt roligt då det är helt andra människor, helt andra risker och samtidigt ser man vilken samsyn man har trots dom skilda avdelningarna.
På min avdelning kan man ta på allt, allt från veden till flisen, du kan pilla på kilrep, motorer, skruvar och pumpar. Den avdelning jag gästade är allt inneslutet i rör och cisterner, allt är osynligt fram till om det skulle smälla, då blir konsekvenserna förödande. En helt annan värld alltså, men ack så spännande. Jag är glad över möjligheten som ges mej.

Myset Vilhelmsson hade blivit upphämtat tidigt av mormor och dom hade kört till djuraffären för att köpa gåvor till kamphundarna. Mollie hade självklart slagit in allt i paket och hundarna hade ett väldigt bry med att få ut själva leksaken.
Dom hade festat på glass, både tvåbenta och fyrbenta. Lika för alla.
Jag hämtade upp henne och det var dags för simskola. Ännu ett märke togs till samlingen. Stolta körde vi hem till byn och åt middag och chillade i soffan.
En bra och enkel dag var till ända. Även en dag utan träning vilket kändes lite märkligt :)




Jockarp.

tisdag 14 mars 2017

Ge upp....

Isfritt på sjön ;)


Måndag och morgonfritids. Häromdagen berättade Mollie vid matbordet om hur chili fungera, jag bad henne utveckla det lite på vägen in till stan. Hon berättade ännu en gång för mej att om man äter fem chili så kan man spruta eld, äter man tio så exploderar man. Jag skrattade så tårarna rann, det var en bra morgon.
Vi kramades och sa att vi älskade varandra sen drog jag mot bruket. Där fortsatte skrattsalvorna, jag undrar hur mycket skratt det finns ;)

Jag fick en liten dipp i humöret under dagen och det var för att det helt otroliga ännu en gång har hänt.
Jag vet att det finns människor som har väldiga problem med min styrka och vad jag åstadkommit och åstadkommer i mitt liv. Det reta tydligen gallfeber på vissa mer än andra, att i stället för att glädjas med mej så vill man sticka kniven djupare och djupare. Istället för att se min styrka att jag vid varje slag reser mej och jag reser mej starkare så väntar man på ett misslyckande att man likt gamar kring ett as ska våga sej fram och ta en bit av mej.
Men se ni, jag är inte ert as. Jag är jag och varje gång ni misslyckas med att sabotera mitt liv blir jag starkare och ja jag kickar på det. Jag älskar det. Så ös på.
Ni gamar ni ska veta att jag skriver inget här på bloggen som jag inte vill, som jag inte kan stå för och absolut inget som skulle kunna skada mej och Mollie. Jag kallas inte smart för inte ;)

Jag vet att skulle jag berätta här om jag skrivit ett mångmiljon kontrakt med ett bokförlag som ska ge ut min bok igen. Så vet jag att det finns människor som skulle lägga ner sin själ och hjärta i att försöka ta reda på vilket förlag det är och helst då informera detta förlag om något som förmodligen inte är sant om mej. Just i tron om att dom skulle lyckas sabotera detta för mej.

Och ja, jag kickar och jag blir först fly förbannad men sen blir jag glad.
Jag blir glad över att människor lever sina liv igenom mej, att deras egna liv är så patetiska så att dom måste gotta och grotta ner sej i vad som händer i mitt liv. Ni är så söta ;)



Detta skedde i går och först blev jag oxtokig, jag pratade lite med min icke kaffedrickande vän och vidare tog jag en löptur. Rundan började i moll men slutade i dur, det var verkligen så. Jag skrattade åt alltihop och sa till mej själv. Du Leonora! du har ju vält betydligt större skithus än det här ;)
Nä det är inte mycket som gungar min värld just nu.

Min lilla sockertopp var på en lång hundpromenad när jag var ute på löpturen, hon var hungrig som en varg när jag kom hem så det var matlagning bums när vi kommit innanför dörren. Där levererade vi som vanligt, klyftpotatis i ugnen, eller ja klyftor var det kanske inte riktigt, men gott det blev det.

Ren skär glädje <3


Jockarp.

måndag 13 mars 2017

Sjätte försöket....



Ingen morgonlöpning. Logistiken gick inte att lösa så det blev väldigt lugnt. Mollie hasade sej upp vida halvåtta då hade jag redan fått ner dom första kopparna kaffe.
Hon kollade lite på teve och jag serverade frukosten i soffan till henne, det är ovanligt men ibland får man släppa lite på ordning och reda och ta risken att soffan blir kladdig. Söndagsmorgonen var en sån riskmorgon ;)

Jag gjorde dom sysslor som var tvungna och dom var minsann väldigt få. Jag var trött och la mej på soffan jämte mitt lilla mys. Där låg jag och halvlurade en timme och hon var slö hon med. Det där med Mellodifestivalen verkade tagit knäcken på det bägge fröknarna Vilhelmsson.

En lättlunch serverades och jag började piggna på mej. Efter lunchen kom bästa Tant N. Som jag saknat henne, det var alldeles för längesen vi sågs. Det hade hänt så sjukt mycket i våra liv. Vi rev av ett par timmar med gammalt och nytt och det var skönt att bli uppdaterad på hennes liv. Vi kramades och löfte om att höras av så fort det inträffade något oväntat i våra liv (vilket det gör jämt) gavs. Självklart fick jag en del saker att fundera på, så är det alltid när vi träffas, det känns som om vi alltid hittar någon punkt som kräver lite mer analysering än vad man föst tror.

En löprunda var alltså ett måste. Mollie cyklade upp på undantaget och jag begav mej ut på mitt älskade berg. Jag mötte inte ett enda liv och det var superskönt, jag ville inte ens hälsa på någon om jag skulle mött någon, jag ville vara själv i mina tankar. Och jo, jag mådde bra, det var alltså inte jobbiga tankar allt var lätt men det krävdes ändå 13 km för att jag skulle vara tillfreds.

Jag serverade min kära familj pizza, jag ville inte ha men jag kände för att köra lite bil, det har jag inte gjort på hela helgen, jag som älskar att köra bil. Nytvättad suv och Winnerbäck i högtalarna, kan det bli bättre, knappast va. Friheten var ett faktum. Synd bara att det inte är längre körning till city.

Snubben som attesterar min lön ringde, det var märkligt tyckte jag. Men vi hade ett gott samtal. Han undrade vad jag hade för planer till sommaren, tja jag vet inte men jag blir nog ledig några månader. Jag har fett med föräldrar dagar kvar och det känns som jag inte är ett dugg intresserad av att efterskänka dom till staten, inte chans ;) Så efter samtalet lutar det åt att jag faktiskt ska vara långledig efter min avslutande projekttjänst. Det är ju inte fel och jag vet att jag är en fena på att fylla dagarna, det oroar jag mej inte det minsta för.
Gullig som jag var erbjöd jag mej att ställa upp om det skulle köra ihop sej, om jag kan tillade jag ;)

Nattningen blev tidig och väldigt mysig, jag fick ligga jämte min dotter när hon somnade och jag låg kvar efter att John Blund varit på plats och kastat grus i hennes ögon. Jag bara låg där tacksamt och lyssnade. Tacksam över att den där inseminationen lyckades den 12/3-10. Det var ju liksom inte självklart. Men efter sjätte försöket beslöt något/någon att nu är det Leonora Vilhlemsson tur att bli gravid. Tack för det.


Jag har aldrig tagit denna vägen....


Jockarp.

söndag 12 mars 2017

Älskade vår....

Jag är så uppvaktad...


En enastående vacker morgon mötte mina ögon klockan 06:00. Solen var på väg upp över Vesan. Ännu en gång slog det mej med en sån kraft att jag rös till. Jockarp är den vackraste platsen på jorden. Jag log och gick och klädde mej för 2,4 mils löpning. Graderna låg kring nollan, men jag lämnade mössan hemma. Jag ville ha vind i mitt hår. Känna våren möta naken hud. Jag var i ett drömskt tillstånd när jag tog mina första löpsteg. Jag kände grusade vägar under mina fötter och det kändes stort, som om jag aldrig varit där innan.
Jag njöt av min tid på berget med musik i öronen. Jag höjde volymen när tonerna av Paul Simons The Sound Of Silence rungade ur högtalarna. En helt fantastisk låt och tolkningen som Disturbed gör är enastående bra. Vilken text, vilken röst, vilken känsla. Det var andra gången jag rös i hela kroppen och klockan var inte ens sju ;)

När jag kom hem åkte arbetskläderna på och vedhögen var ett faktum, myset var på bettet. Hon var grym. Solen vräkte ner på oss så vi fick vackert ta av det ena plagget efter det andra och mej gjorde det inget. Vilken dag. Välkommen vår.



Hon ligger i :)

Sluta lata dej mamma löd order :)


Vi fick besök och en fika i söderläge funkar alltid bra. Jag fick ett kuvert innehållande ett manus. Jag känner mej utvald som får möjligheten att vara bland dom första som får ta del av en högst personlig text. Jag kommer att läsa det med vördnad och öppet sinne. Antagligen kommer jag att behöva analysera och fundera en hel del innan jag smälter storyn och det är just så en bra bok ska vara enligt mej.

Och vad passar bättre en vårdag än att starta grillen. Så himla lättlevt, vi satte oss på altanen tillsammans och gluffsade upp en hel paket korv.
En cykeltur på det. Utomhusaktiviteter hela långa dagen alltså.
Myset hängde med sin kusin och dom gjorde ett fint halsband till mej i form av gem som sattes samman, dom är kreativa.
Dom plockade även en underbar vårbukett till mej, jag är så sjukt bortskämd med att bli uppvaktad med blommor. Älskar blommor.

Mollie var i ett stort behov av ett bad så bad blev det. Jag tog en dusch.
Rena och fina var vi redo för mellofest.

Min icke kaffedrickande vän kom lagom till vi skulle gå till bords. Mollie valde sin mat och jag valde vår mat. Lite spridda skura men alla blev nöjda och mätta.
Mellodifestivalen, ja. Mollie kollade slaviskt, det gjorde inte vi. Nej i stället satte vi oss nära tillsammans i soffan och kollade socialamedier.
En film som jag gjort som sparats av min icke kaffedrickande vän spelades upp ett par gånger och vi skrattade så vi höll på att göra i byxan. Jag tror att den filmsnutten haft stor inverkan på mitt framtida liv, men likväl kunde vi inte sluta skratta. Hysteriskt kul, kan vara så att jag lägger upp den här en dag när jag känner för att glädja min omgivning lite extra mycket ;)

Det blev en sen kväll, men vad gör väl det med det sällskapet.


Så enkelt...
Ja och så idag är det exakt sju år sen min lilla dotter blev till, hur vi ska fira det är oklart i detta nu <3

Jockarp.


lördag 11 mars 2017

Flätor....



Gymmet supertidigt. Jag var sliten men upp kom jag och springa kunde jag. Svetten forsade av mej, jag har svettats sjukt mycket sista veckan, jag vet inte riktigt varför.
Morgondusch, nytvättad tröja och kaffe på det. Jag kände mej stark. Det är en bra start på dagen det.

Jobbet gick smärtfritt, jag levererade inte fullt så bra som jag brukar men ja, ibland måste man få känna sej oslipad.
Vi tog ett litet studiebesök till en del som är under uppbyggnad, mycket intressant vill jag lova. På det blev det kaffe och vetekaka. Trevligt så där en fredag.

Jag drog hem tidigt, myset skulle hämtas. Hon var vid gott mod så vi drog ner till resebyrån och betalade en kommande resa. Lika bra att styra upp saker och ting.
På vägen hem berättade hon att hon var kär i en ny kille och honom hade hon minsann pussat på kinden. Jag log och tänkte avundsjukt att det är ju så det ska vara. Så enkelt ska kärlek vara ;)

Hon skulle tvunget ner i källaren och lusa till några vedträd med hammare och spik. Jag tvättade bilen och efter det började jag köra in ved. Någon snäll person, läs min far hade kört ner en ordentlig hög med ved under dagen, bara att hugga i helt enkelt.

Myset ville cykla så vi fick avbryta vårt arbete, lite nöje måste man hinna med.
Fåglarna kvittrade högt och små droppar vatten föll men det var ändå underbart att gå runt hemma på ägorna och känna vårens doft kittlande i näsan. Jag älskar att allt börjar om nu.

Vår icke kaffedrickande vän kom, för dagen utan son. Mollie var lite lugnare och konflikterna uteblev.
Vår käre vän gjorde flätor på både mej och myset, så himla lyxigt och mysigt med kvinnohänder i håret. Jag har saknat det. Jag njöt i fulla drag.
Vi hade en chill kväll med en massa sköna, roliga och intressanta samtal. Jag gillar det där, det där med att bara hänga och prata. Avslappnande liksom.

Myset kollade på en film under tiden, jag tror att jag uppfattade att den handlade om möss och en vessla. Måttligt intresserad alltså.
Hon var övertrött även denna kväll så lite lip innan nattning hann vi med.




Jockarp.