Samtal och avundsjuka....

Ny bok...

Måndag morgon, Mollie frågade om vi inte kunde mysa lite längre, självklart sa jag. Jag kröp ner till henne. Hon var pigg och pratade. Jag vet varför du kallar mej för myset mamma.
- Jaså gör du?
- Ja, det är för att jag älskar att mysa.
Nja riktigt så är det ju inte men visst gillar du att mysa. Jag pussade henne på kinden och sa till henne att det var dags att hoppa upp.
Hon klädde sej, kammade sej och pratade oavbrutet, jag tror att jag mött min överkvinna där :)

De sista ord jag hörde när jag lämnade min dotter på fritids var.
- Jag älskar dej.
Dom orden är väldigt sköna att ha med sej på vägen. Jag log och drog till bruket.

Ett intressant möte gällande arbetsmiljö i stora projekt fick jag medverka i, superviktiga frågor. Jag hade lite bekymmer med middagsrasten, jag samtalade och det drog ut på tiden, jag kom in på brekas med cykeln och maten vältes ner i full fart.

Eftermiddagen bjöd på svavelos från mitt kontor. Mina kära kollegor höll sej på avstånd när topplocket lättade på mej. Jag blev nåt så fruktansvärt arg. Och det var befogat.
När lugnet lagt sej bad jag en kollega om en kram. Jag fick en stor kram och flinande sa han:
- Du behöver en glass.
Jag skrattade så jag kiknade. Vilka fantastiska människor jag jobbar med. Jag spann vidare på hans skämt och tyckte att vi behövde en ismaskin så heta som vi är ;)

Jag fick ännu ett samtal, ett samtal som var precis i min smak. Ett samtal som lättade upp hela min sinnesstämning. Jag blev glad att känna mej betrodd. Jag fick en fråga där svaret självklart blev ja. Ett nej öppnar ju inga dörrar.
Jag fick rolig information, saker som är utanför min vanliga värld, jag gillar det även om jag vet att människor blir avundsjuka på mitt liv.
Men ingen var speciellt avundsjuk på mitt liv när jag stod med min stora gravida mage med två ringar på mitt vänstra ringfinger med krossade drömmar och ett barn på väg. Det ska man nog ta sej en funderar på innan man blir allt för avundsjuk på mej.
Att jag sen fick en hel besticklåda i ryggen av en människa jag älskade, som lovat att inte leka med mina känslor och behandla mej med respekt har inte precis gjort livet lättare. Jag har badat mitt stålbad om nu någon glömt det.
Skillnaden mot många andra är väl att jag rest mej och blivit stark och faktiskt kunnat se lyckan i livet igen.
Men tyvärr ser jag på nära håll att människor har problem med det. Sorgligt.

På vägen hem fick jag lufta mej lite med min icke kaffedrickande vän, hon är min vän, min terapeut och mitt bollplank. Tja sen har vi roligt med ;) Det är viktigt.

Mollie hade fått ett par nya byxor av mormor det var behövligt hon formligen äter byxor just nu. När vi kom hem pysslade hon ihop ett brev som vi gick till brevlådan med. Jag flinade gott när jag såg vem hon adresserat det till.
Hon är en riktigt idésprutare och ett charmtroll utan dess like.

Hehe, en annan beskrivning för mormor...

Jockarp.