Topplock av....

Den här godingen lever jag med ;)

Gymmet, japp. Jag är i en sån sjukt grym form nu så jag vet inte om jag någonsin kommer kunna blir i bättre trim. Den här 40-åringen slår nog det mesta i sin väg, go känsla.
Jag ser ofta människor i min vardag som ger upp, som inte orkar se till att kroppen är i god form. Människor som på kvällen har en vision om att förändras dagen efter. I morgon ska jag börja träna, i morgon ska jag börja äta bättre, i morgon. Det är försent. Man behöver börja idag. Tiden bara går och man kommer längre och längre i från sitt tänkta jag.
Ibland blir jag chockad över hur man bara låter sin kropp och sin själ bara förfalla. Det kan tyckas var knäppvarning på mej att jag analyserar och vänder och vrider på allt som kommer i min väg, men det är ju jag och det är ett sätt att hålla mitt inre i trim. 1,5 kilo hjärna måste ha lite motstånd den behöver ha lite gympa precis som övriga kroppen och det får den av mina funderingar.
Jag älskar att vara i trim, jag känner mej snygg och känner jag det så blir huvudet lite mer lättjobbat. Det hänger ihop.

Huvudet fick prestera under dagen, topplocket lättade vid två tillfällen. Den ena gången var när jag försökte komma i kontakt med Mollies skola. Jag ringde alla nummer jag hade och slutligen vände jag mej till kommunens växel. Bönan där testade också alla nummer men inget svar. Vi ringde på vaktmästaren och på mat tanterna men ingen svarade. I över en halvtimme höll jag på med kontaktsökning utan att lyckas, slutligen svarade vaktmästaren och han fick en skrapa som hette duga av mej och vidare gick han för att hämta rätt person. Jag var helt oxtokig över det inträffade. Nu var det inget allvarligt denna gången, men det hade kunnat varit det. Skärpning på den fronten önskas alltså.

Andra gången locket lättade var angående mitt jobb, dårar som inte begriper ska inte blanda sej i om man inte har en ödmjuk syn på sakerna. Kom inte och försök topprida mej, att slå mej på fingrarna gällande detta gör ingen ostraffat.
Möte inplanerades i ärendet.

För att bättra på humöret bjöds det på semla, det är snart dags för en socker avvänjning igen, men jag är inte riktigt redo för det. Jag har lite annat på lut först ;)

Jag tackade för mej och körde och hämtade myset, hon hade en massa saker på sin agenda när vi kom hem. Själv gick jag ut och tog tag i lite vårbrukande. Mullvardshögarna är höga och många, dessa ströks till. Jag röjde upp lite i sandlådan och på altanen, det såg trevligt ut när jag gick in.
Övervåningen angreps vidare. Kläder och tyger i mängder sorterades och magasinerades. Lådor flyttades och vi möblerade lite i rummen. Det blev riktigt fint. Hemtrevligt liksom. Mollie älskar att vara på övervåningen, hon hittade lite böcker och kramdjur som hon grejade med. Mysigt.

En kaffe hos min bror hann vi med innan nattningen. Myset hängde med kusinerna och vi blarrade om jobbet och om träning. Härligt.
När vi vände hemåt kände jag vår i luften. Jag älskar den känslan.
Jag älskar även min by och det kändes lite extra under gårdagen. Varför vet jag. Jockarp i mitt hjärta.

Upps....

Jockarp.