underregnbågen.se

Blogg listad på Bloggtoppen.se

tisdag 31 juli 2018

Sverigeresan....



Den magiska Sverigeresan fortsätter. Vi lämnade gruvan och Falun för att ta ett kort stopp i ett av Sveriges mest kända hem. Vi styrde mot Carl Larsson gården.
Det är runt denna plats jorden snurrar, det var vad Sundborn var för Carl Larsson och ja det var vackert. Jag förstår hans känsla, det är så Jockarp är för mej. Jag kan befinna mej runt om i världen men det är i Jockarp mitt hjärta är.

Vi tuffade vidare ner genom Dalarna och gjorde några korta stopp längs vägen. Siktet var inställt på Västerås.
Och vilken glädje det var när vi parkerade utanför våra vänners hus. Det var ett tag sen vi sågs men våra samtal tog vid där vi sist slutade. Allt känns så fullkomligt i deras sällskap.
Dessa människor har varit med mej genom åren och vet min historia, dom har sett mej totalt förkrossad och nedbruten. Deras stöttning har i bland varit en viktigt del i min överlevnad. Deras hem har varit en oas för mej under en svår tid i mitt liv. Det kändes som att komma hem när jag åter satt och smuttade på mitt kaffe och pratade om livet.
I dessa lägen känner jag att det är onödigt långt mellan Västerås och Jockarp. Och det sorgliga med våra möten är att saknade till västeråsfamiljen alltid blir så stark när vi kramats hej då. Men så är livet.



Vi körde vidare mot Stockholm till en böna. Maten puttrade på spisen när vi kom, välkomnandet var massivt.
Vi åt sen tog vi en promenad för att se oss om i omgivningarna. Vi köpte en glass, strosade och samtalade. 
Efter en förbannelse över att jag fått en P-bot så intogs kaffe på balkongen. Vi kröp ihop i mysställnig det surrades om livet och vi skrattade galet mycket. En skön kväll.
Mollie spelade lite spel men hon kunde inte heller låta bli att mysa in sej. 
Nattning skedde och för oss blev det sovning ute på balkongen. Mollie älskare det och det är så härligt.

Ja med de skrivet så fortsätter våra dagar ett tag i Stockholm. I dag tror jag att vi siktar in oss på Lars Lerins utställningen på Liljevalch och lite stors på stan, det låter som en bra dag ;)

Tack Sverige....


Jockarp.

måndag 30 juli 2018

Vi gruvar oss.....

Denna kille <3


Från Åre började vi tuffa neråt i landet. Vi hade vårt mål för dagen klart för oss men att ta sej dit krävde ett antal mil i onödan. Skogsbränderna härjade i vår väg. Vi fick vända och ta ny väg, säkerheten framför allt.
Vi stannade till och åt lunch sen bar det ner mot Edsbyn. Ännu en bonde från förra årets bonde söker fru skulle våldgästas.
Vi blev mötta av bonden och hans hund. En stor kram och en visning av gården. Det var så härlig att åter ses och så mysigt att strosa runt och känna på dyngluften:) Mollie matade den lilla minigrisen Babe med lönnlöv. Hon skrattade åt den lille bladätande grisen.

Vi kramades hej då och vi körde tio mil till vi var framme i Falun. Falun koppargruva var första stoppet. Alltså vårt land är magiskt. Det finns så otroligt mycket att se och uppleva. Jag får bannemej nypa mej i armen i bland, jag kan knappt tro att allt detta vackra och intressanta bara ramlar i min väg.
När vi stod vid dagbrottet vid gruvan så vände jag mej om och såg en backhoppningsbacke. Jaha du sa jag till myset. Dit upp dit ska vi. Okej mamma sa hon och hoppade in i bilen.
Vilken utsikt. Jag tror inte jag sett så mycket vacker natur och storslagna vidder på någon annan semester. Grand Canyon och Highway 1, släng er i väggen, här är Sverige ;)

Mmm nu ska vi tuffa vidare i vårt vackra avlånga land, vi ska se och uppleva nya saker. Vi ska fortsätta att göra det tillsammans. Detta är magiskt. Detta är livet.





Jockarp.


söndag 29 juli 2018

Åre.....




På toppen av berget....


Från Norge tuffade vi in i Sverige igen och mot Åre. Att träffa människor som är från platsen gör att allt blir så enkel, vi behövde liksom inte göra så mycket själva. Kunskapen fanns.
Vi badade i Åresjön, en helt magnifik natur med fjällen runt om. Det var som att befinna sej i en stor balja.

Mollie och jag tog kabinbanan upp på Åreskutan och vidare gick vi kilometern upp till toppen där det bjöds på våfflor och helt bedårande utsikt.
Det var en lekfull tur både upp och ner och dom hisknande höjderna på 1420 meter över havet gjorde liksom allt så mycket häftigare.

Vi fick tips om sup, något som jag inte haft en aning om vad det var förrän för ett par veckor sen. Vi hyrde en sån och drog iväg, super kul om än lite jobbigt i motvinden. Mollie flinade och busade både på och av sup:en :)

Ristafallet ett ställe som var med i filmen om Ronja rövardotter besökte vi, och det är något speciellt att höra vatten forsa våldsamt ner över klipporna. Så vackert.
Vi passade på att plocka lite blåbär när vi hittade några fina buskar längs stigen.

Ja mycket handlar om vatten och berg i Åre. Vi fick möjligheten att åka till ett ställe som kanske inte alla turister får möjlighet till. De var en Å som det grupits ut små bassänger i stenarna av vattnet som forsat fram, dom där små gryten lockade det till lek och bad. 22 grader i vattnet och det var ju helt klart okej. (inte för mej dock)

Vi passade på att hälsa på en av fjolårets bönder i bonde söker fru när vi var i trakten. Wille befann sej på ett ställe som hette Västgård Game fair. Nån slags event för jakt, fiske, hund och häst folk. Ännu ett ställe jag aldrig skulle besökt om det inte vore för att jag känner människor från trakten.

Vi fick även en guidad tur inne i Åre av vår fina värdfamilj. Så lyxigt att bara strosa runt och får informationen till sej. Mysigt och trevligt.
Ja stort tack Åre för en magisk natur. Och stort tack till familjen som öppnade sitt hem för oss.....


Vi får lära oss ett och annat minsann ;)

Jockarp.

torsdag 26 juli 2018

1:0 Roadtripp.....

Här var vi också :)


Dom första dagarna på vår tripp med kärran har redan levererat stort. Jag är redan sprängfylld av energi. Vi har hunnit med ett stopp på den vackra platsen Fjällbacka på västkusten, där åt vi en utomordentligt god lunch.
Vi tuffade vidare in i Norge och hyste in hos oss min käre vän. Vi fick en egen våning i disponentvilla som var gigantiskt stort. Mollie hade problem med vilken våningen som var vilken och vilken vi bodde på.

Vi kollade omgivningarna lite medans disponenten var på jobbet. Vi hoppade på klipporna och vi pratade med lite Norskor som passerade oss.
Vi blev uppringda av min vän som sa att båten var klar för avfärd. Vi gick ner till bryggan och hoppade ombord. Mollie var galet glad och självklart fick hon även styra skutan en bit.

Skepp och skoj ;)


Hopp i land och vidare färd för en ny båttripp, denna gången med ett krigsfartyg som skulle ta oss ut till Oscarsborgs fästning. Detta ställe som är mest känt för att det var där dom första kanonerna avfyrades mot det tyska nazistfartyget Blücher. Birger Eriksen var översten som gav order för eldgivning. Att fartyget sänktes och 1000 tyska soldater miste livet gjorde att invasionen av Oslo fördröjdes så pass länge så det gavs utrymme att organisera landets väpnade motstånd. Och att kungahuset kunde fly med det Norska guldtillgångarna.
Det var en intressant historia vi fick ta del av alltså :)
Vi åt gott och tittade på sagolikt vacker natur.

Mollie har badat, jag har låtit bli. Vi har suttit på klipporna och ätit bullar och filosoferat. Vi har börjat läsa sommarens läsläxa. Vi har kramats massor och vi skrattar ljudligt tillsammans varje dag.
Vi har det helt enkelt toppenbra...

Birger och jag ;)


Jockarp.



onsdag 25 juli 2018

Ta och ge...



Det är bara människan som har idéer, bara människan kan förverkliga dom.
Just i denna stund är vi på väg på en resa, vi har mött vårt första mål.
Jag vet är att det kommer bli en magiskt tripp.
Jag vet att vi kommer möta nya människor, vi kommer att se nya platser och vi kommer att uppleva nya saker. Vi kommer att utmanas och vi kommer att spränga nya gränser. Murar rivas och broar byggas.

Denna resa ska jag göra ihop med henne, hon min ständiga följeslagare. Hon som är mitt eget kött och blod. Hon kreativitetens mästare. Hon som ibland gör mej oxstokig. Hon som ibland gör mej livrädd. Men det också hon som får mej att le som ingen annan.
Hon ger mej så mycket glädje och att få uppleva ny saker och få se henne uppleva nya saker är magiskt.

Vi har några delmål men vi har även oplanerade tid, detta kommer att stimulera oss båda att ta och få kontakt med andra människor.
Vi ska bo hos kända människor och vi ska hysas in hos nya människor. Jag är så enormt tacksam över att jag har denna möjlighet, att det finns platser runt om i världen där vi välkomnas med öppna armar. Det är mäktigt och jag ska vårda dessa relationer ömt.

Vi har blivit inbjudna till att bo med människor i deras hem. Att våga öppna dörrar till sina hem och kanske även till andra platser är så otroligt vackert. Att avsätta tid för att låta oss ta del av deras paradis, deras magiska platser som ligger dessa människor varmt om hjärtat. Ja jag är tacksam, så tacksam.
Vi kommer att ta från dessa människor men vi kommer också att ge av oss själva, låta andra människor få möjlighet att ta del av vårt liv och vår kärlek.

Som vanligt i mitt liv kommer det att blandas hejvilt, från topp till dal från lugnet till fullt ös. Jag behöver balansen och denna resan är inget undantag. Jag kommer befinna mej vid vattnet, på fjälltoppar, vackra dalar och mitt i en storstad. Jag älskar dessa kontraster. Det är livet.

Med dessa förväntningarna skrivna så kommer det med all sannolikhet också bli lite sparsammare med blogginlägg under en tid framöver. Jag kommer att uppdaterar vad som pågår i vårt liv när jag känner att jag vill och när jag har behov av det. Det kan bli varje dag eller kanske inte alls. Hur som helst ni som vill hänga med oss på resan är välkomna via instagram, stor risk att det kommer en och annan uppdatering där på vår färd ;)

Njut av sommaren och njut av livet. Det är liksom det som är hela grejen det <3



Jockarp.

tisdag 24 juli 2018

Fett nöjd.....

Supernöjd med mina nygamla skor....


Långlöpning, fall i skogen och sovning på soffan var nog tre delaktiga saker till att jag vaknade och var väldigt stel i kroppen.
Jag tog en liten lätt löptur för att få ordning på kroppen. Grymt varmt så det tog inte många kilometer förrän tröjan var plaskvåt.

Hem kom jag och myset började bums prata om investering av present till morfar dom fyllde hela 63 bast. Snubben börjar bli gammal ;)
Vi drog i väg och hon skulle köpa en kaktus till honom. Dom var supersöta, fina färger. Hon klarade inte välja så vi slog till med en gul och en röd. Dessa slogs sen in i presentpapper. Hanteras varsamt borde det stått på utsidan, risken var överhängande att det skulle bli ett par stick i fingrarna i själva öppningsskedet.

När vi kom hem hoppade hon i sin finklänning och gick till undantaget för att fira sin morfar, hon kunde liksom inte vänta. Jag drog i gång röjsåget och slog lite gräs runt palatset. Behövligt.

Jag röjde även inne, det skulle packas lite och jag hade lite saker jag trodde jag visste låg, men se där hade jag bestämt fel. Palatset är verkligen stort när man inte hittar sakerna man letar efter, det finns liksom skåp och vråer överallt. Men det bästa är att man ibland hittar saker som man inte trodde man hade kvar. Jag hittade ett par kängor som jag red i på den tiden det begav sej. Jag läste att dom var från 1998. Inte helt nya alltså. Dessa putsade myset till mej så nu ska jag använda dom höst och vår. Kanon ju ;)

Jag avbröt letandet och drog i väg på restaurang med min dotter och mina föräldrar. Ett trevligt sätt att fira födelsedagar på. Att notan stod på mej var inte mycket jag brydde mej om, det kändes liksom väldigt bra. Mina föräldrar är fantastiska och dom sätter alltid sina barn och barnbarn främst. Vackert.

Hem och kaffe på altanen, mollie välte i sej en tårtbit, jag lät bli :)
Packningen återstod och den fick vi angripa. Mollie packade sina nallar och jag grymtade på henne om att hon måste ta med sej sin sommarläxa annars kommer vi få skällning av fröknarna, hon brydde sej inte så värst mycket men boken åkte minsann ner i alla fall. Nån ordning får det vara på torpet.

Matglada...



Jockarp.

måndag 23 juli 2018

Emojs.....

Humf...Kan gå..


Tidig morgon och halvmaraton distansen skulle avverkas, inga större problem, jag känner mej stark i kroppen. Men troligtvis kändes jag mej starkare än vad jag faktiskt var. Jag körde lite off road och snubblade över en rot som fick mej att falla pladask. Jag brukar klara parera dessa rötter som försöker fälla krokben på mej. Men denna dag klarade jag det inte. När jag låg på marken och smakade av skogens pågående förruttnelse så funderade jag över varför jag inte tog för mej. Jag kände en grym smärta i min vänstra arm, den som råkade brytas under min storhet på skateboard. Bröst, mage, armar och ben var andra delar av kroppen som dämpade fallet. Varför tog jag inte med händerna? Är det något fel på mej?
Jag ville inte resa mej upp, jag var rädd för vad som väntade mej men jag fick en känsla att det är to do or die. Upp och hoppa Leonora. Jag reste mej och såg att det rann blod från benen och från magen. Armen smärtade och bröstet sved.
Jag sa: fan Leonora det där var väl väldigt onödigt gjort. Jag började springa och det stramade både här och där, men hem kom jag.
Mollie började plåstra om mej med toapapper bums. Hej mumier.

Vi körde till tant N och det blev en väldigt chill och skön stund, behövliga samtal. En uppdatering helt enkelt ;)
Det ringde en kompis till Mollie med frågan om hon ville följa med och bada. Det ville hon så vi tackade för oss och drog hem för att hämta badkläderna och sen i väg igen. Jag lämnade myset och fick med det tid till att styra upp lite hemma. Röjsåget åkte fram och jag gick fullständigt bananas på nässlorna som verkar klara torkan helt perfekt. Svetten öste av mej för andra gången den dagen. Pust.
Vattenpaus och jag gick in och grejade lite, jag tömde mysets fritidsväska och hittade en hög med pärlplattor. Ja vad vore samtal i text över telefon utan emojs?

Min vän kom för att hämta några halmbalar, ibland kanske man är lite övermodig men vi var helt tillfreds med att det skulle gå fin fint att ställa tre balar på varandra :)
Innan hemfärd så fick vi en timme i skuggan på en vedstock. Där satt vi och pratade och tittade på molnen. En fin stund med fina samtal.

Myset hämtades upp och middag lagades.
Jag gav förslaget om att sova ute under stjärnorna. Hon nappade tvärt på idéen. Popcorn och film i soffan på altanen. Detta livet.....

Grymt..


Jockarp.

söndag 22 juli 2018

Materiell lycka.....

Mums...


Att börja morgonen med 2 mil på berget iförd ett par helt nya skor är en av dom bästa känslorna. Stockholm Marathon skorna var både snygga och supersköna. Jag njöt varje steg. Materiell lycka helt klart.
En liter vatten slank ner i ett drag när jag åter var hemma. Svettandet är extremt nu vilket även det känns bra.

Mollie tog sovmorgon och hade inte vaknat förrän klockan nio. Livsnjutare.
Vi lämnade undantaget och gick hem.
Lilla fröken var rastlös så jag sa till henne att gå och kolla hur det såg ut med björnbären. Jag hör ett högt tjut med infon om att det är mängder med mognade bär. Vi plockade hej vilt. Den känslan alltså ;)

Ljudet av glassbilen fick min dotter att hoppa till och titta leende på mej. Hon frågade, kan vi mamma. Klart vi kan blev mitt självklara svar.
Lyckan var total när vi stod vid landsvägen och väntade på bilen så vi skulle kunna stoppa den.
En paket löd order och en paket blev det.
Åhh får jag smaka direkt, kvittrade hon. Jag log och åter svarade jag ja på hennes fråga.

Vi gjorde oss i ordning för en kväll på stan.
Vi drog på festival i Karlshamn, där blev vi inbjudna till några väldigt goa och härliga människor. Frågan kom om vi ville äta tacos. Så gästvänligt och trevligt. Vi tackade ja och Mollie hjälpte till i köket. Jag satt i soffan och chillade.

Lite karusellåkning på festivalen hann vi med, festen fortsatte men för myset och mej blev det minsann kväll.

Dom då....


Jockarp.

lördag 21 juli 2018

Winnerbäck....



Jag kröp ner till min sovande dotter. Hon är verkligen inne i sommarlovschillet. Hon skruvade på sej lite och öppnade ögonen. Hon informerade mej om att hon inte sovit klart, nähä. När har du det frågade jag. Sen blev svaret.
Men hon sov inte mer, istället gick vi upp och gjorde scones, efter det drog jag på med en dubbel sats pannkakor, skönt att ha i frysen och bara plocka med sej när äventyr väntar. Förberedande mamman hej.

En löptur mitt på dagen. Allt för utmaningen. Hysteriskt varm. Men sju km senare stod jag i duschen och tyckte att livet var förträffligt fint.
Mollie packade sin väska hon skulle bo över på undantaget. Och av packningen att döma så är en emigration över Atlanten mer trolig än en lite natt på undantaget ;)

Lite gay på scenen. Bra där....


Jag kramade om min dotter sen bar det av. Jag hämtade upp min vän i Kristianstad och sen körde vi mot Helsingborg. Inom mataffären och inköp av picknickmat. Vidare färd ut till Sofiero.
Vi parkerade oss i solläge på en filt och intog vår matsäck. Det var världsklass på den känslan. Vuxet sällskap, ingen som behövde servas, bara ligga på filten och filosofer och glo på folk. Livskvalité.
19:00 drog Bob hund igång. Inget favorit band precis och nä det blev det inte efter den konserten heller.

21:00 kommer Lars Winnerbäck in på scenen och där förändrades kvällen totalt. Jag har glömt hur otroligt bra han är live och framförallt utomhus en sommarkväll i underljuvlig miljö. Det var en helt magisk afton.
Det var en glad Winnerbäck som levererade stort vilket även bandet gjorde och framförallt kanske trummisen. Jag blev nog lite kär där i Rododendronparken när kvällen blev till natt under månen och alla tusen stjärnor som tändes en efter en.

Hem till jockarp kom jag sent men jag var så fylld av energi av allt vackert som hänt så jag hade lite svårt att komma till ro. Sent slog jag igen mina grönbruna ögon i en skön natts sömn.

Tack....


Jockarp.

fredag 20 juli 2018

Vackert så det gör ont...



Efter att ha jobbat fyra dagar efter tre veckors ledighet kände jag ett väldigt behov av åter vara just ledig.
Från och med nu ska jag under sex veckor bara lufsa runt i paradiset och bara göra sånt jag vill och träffa människor jag vill. Hur lyxigt är inte det då?

Jag hämtade upp myset från sista dagen på fritids. Och hon började bums berätta om att en kille kärat ner sej i henne.
Hur vet du det blev min självklara fråga? Han sa att jag var snygg sen sprang han efter mej hela tiden. Okej svarade jag. Och hur gick det sen då? Nä sen berättade jag att det var min sista dag på fritids och då frågade han om vi kunde kramas och jag sa att det går bra för jag är ju väldigt kramglad.
Jag fylldes av värme och jag log åt att hon berättade vad hon kände och hur hon tyckte om hela situationen. Jag älska verkligen att hon delar med sej. Hoppas det håller i sej.

Det var sjukt varmt men jag var i behov av en löptur, den blev kort och den blev extremt het. Totalt dygnsur av svett spatserade jag in i duschen för uppfräschning. Jag behövde göra mej redo för firande av ledigheten, vi ville fira rejält så vi körde och köpte lite god mat och drog vidare till Valhall och Ätterstupan.
Det är hemska sägner och förhoppningsvis bara myter om platsen. Det sägs att man innan den kristna tiden kastade ner gamla och sjuka ner för det 40 meter djupa stupet. Att dom gick en säker död till mötes råder det ingen tvivel om. Förvisso är det en bedårande vacker plats att dö på men jag vet inte om jag föredragit det där stupet. Hua.

Vi var ensamma på platsen och jag tror att jag blivit väldigt besviken och störd om det varit andra människor där. Vi ville vara vi. Vi åt vår mat och vi njöt av utsikten och av varandra. När myset var färdigäten så kröp hon upp i min famn och pratade om skolan och om att hon skulle få en egen nyckel till palatset. Jag bara njöt av hennes närhet och av att lyssna på hennes längtan.
En helt underljuvlig start på ledigheten.



Jockarp.

onsdag 18 juli 2018

Bondepraktikan....



Tropisk natt, ja det var det med all sannolikhet, vansinnigt hett under natten och även morgonen som brukar bjuda på lite svalka var het. Jag tog en promenad med hundarna innan det var tid att köra och lämna myset på fritids och vidare väntade ett pass i vedsvängen för min del.
Hysteriskt med jobb även denna dag men det var bara att bita ihop och hjälpas åt så gott det gick.

Jag hämtade myset på fritids och vi drog hem en sväng. Men mamma vi måste handla var den en lite tjej som påminde mej om, jasså sa jag, skriver du handlalistan då?
Jo då det gjorde hon, den innefattade både glass och godis, även mjölk grädde och tandkräm till unga fröken. Vi höll oss inte riktigt till planen, men nästan.
För dagen kom vi även ihåg tygkassarna för att bära hem varorna, jag gillar när vi sköter oss gällande det. Jag börjar bli vuxen nu ;)

Bibblan en snabbis, Mollie skulle låna om några Sigge böcker och jag hittade en riktig juvel i hyllan. "Den gamla svenska bondepraktikan" Jag blev förvånad över att den var så liten men när jag öppnade boken och läste förorden så fick jag med ens info om att den första utgåvan som kom 1508 och var skriven på tyska bara hade futtiga 12 sidor. Den utgåvan jag nu besitter har hela 143 blad. Inte dåligt. Det intressanta är också att det står att boken är uppdaterad så att man lättare ska förstå, men tja nog är den skriven på gammel svenska alltid. Svårläst med andra ord.
Jag läste lite i boken men sen behövde vi komma ut en sväng. Vi tog en vända med kamphundarna på berget.
Mollie blev ju getingstucken häromdagen och under hela promenaden intervjuade hon mej angående hur många getingstick jag fått under mina 41år. Nja cirka tio sa jag, hon skulle då ha reda på när och på vilka kroppsdelar.



När vi åter var hemma så skulle jag leta upp en bensindunk och öppnade därför en stor port. Jag såg dunken och hann att tänka, vad bra där står den. Pang, pang, pang. En hel svärm med getingar flög ilskt efter mej. Gaaaah. Spring skrek jag till myset och hon och hundarna sprang för livet.
Åtta stick räknade Mollie på min kropp :) Är det inte märkligt då, att där går vi en halvtimme och pratar om det och jag hinner inte hem förrän 10 stick i livet hux flux blir till 18 stick i livet.
Jag är glad att dom stack mej på mindre känsliga kroppsytor.

Jag slickade mina sår och vi tog en vända ner på vesan under kvällskvisten. Vi gick bananas på rundbalarna och Mollie sprängde nya gränser. Hon vågar utmana sej och jag gillar att hon gör det, bara det sker i hennes egen takt. Nu satt hon på balen och vips så stod hon på darriga ben rakt upp. Hon satte händerna i luften och skrek, mamma kolla.... Underbara lilla unge.

Dagen hade bjudit på temperaturer runt 30 grader och det var fortfarande hett i palatset trots att alla dörrarna stod öppna. Jag fick en attack att städa. Och inte bara det, sofffkuddarna togs bort och hela soffan fräschades till. Dammsugning och golvtorkning och svetten öste av mej. Men så skönt att se ett rent vackert hem.
Ja och så är det ju det där med att bo på landet. Jag ser bara fördelar med detta livet. Alltid utom just några dagar om året och det är när det bli nån slags fluginvasion. Det har det varit nu. Jag tror att min flugsmäck minimerade flugstammen med 200 flugor under gårdagen. Hua.



Jockarp.

tisdag 17 juli 2018

Hmm Jobb?



Humf, ja det där som kallas jobb provade jag på. Det var ett tag sen sist, ja det ska inte bli någon vana i sommar men fyra dagar denna veckan ska jag gnega på. Sen är jag arbetsbefriad några veckor till. Det var tufft jobb, mycket ved i omlopp och allt skulle tas om hand. Jag hann knappt slicka mej runt munnen så mycket var det att göra.
Detta gjorde det extra skönt att köra hem och hämta upp myset för att ge oss iväg vidare i livet.

Vi drog över berget till vänner och en sjö. Det sägs att det var 27 grader i plurret men jag lät mej inte luras. Med tanke på den där sutaren som drogs upp där för bara några dagar sen kände jag ännu mindre för att spatserar runt i det vattnet. Hua.

Mollie däremot hon låg i ett par timmar, hon träffade ett par tjejer och dom blev kompisar och lekte vilt i vattnet. Jag satt i min brassestol eller på brygga och pratade. Ovanligt ;)

Vi köpte hämtemat som vi välte i oss sen begav vi oss över berget igen. Hundarna fick en kvällspromenad på berget. Det var en märklig promenad. Jag gick i ung bokskog där löven hängde torra kvar på grenarna eller som i vissa fall att dom redan släppt. Det verkar som om skogen står i paus. Att en slags vila har infunnit sej på grund av torkan. Det var lite sorgligt att se men samtidigt har jag full tillit till moder jord. skogarna har vuxit sej starka i tusentalsår och säkert mött större motstånd än årets torka. Jag litar på att det löser sej på ett helt naturligt sätt.

Mollie somnade snabbt, det hade varit en ovanlig dag för henne med. Fritids, när var hon där sist liksom?

Kvällen ägnade jag mej åt att fundera, söka och planera. Jag ska snart ge mej iväg på en spännande resa och just nu håller jag på att reda ut logistiken på bästa sätt. Resan ska innefatta nya platser, möten med gamla och nya människor. Och vem vet vad som finns där alldeles runt hörnet, i det där som kallas framtiden?


Jockarp.

måndag 16 juli 2018

Stick...



Hundarna skulle hämtas upp hos uppfödaren, dom fick övernatta där för att vi var på nattlig galej. Mollie hoppade in naken i bilen med endast morgonrocken på sej, hon rockar den tjejen :)
Jag bara flinade åt henne och sa att hon inte var klok på en endaste lite fläck på kroppen. Men mamma! blev svaret.

Sjukt varmt vilket gjorde valet enkelt, vi behövde ett vattenhål. Vi hämtade upp en kompis till myset och drog till stranden, fel vindar och vattnet var isade kallt, vi körde vidare till poolerna och där var det tydligen bättre temperatur. Dom låg i hela tiden, dom var bara upp och välte i sej några äggmackor sen i igen.

Jag då, jo jag roade mej med att läsa och att prata i telefon, det är fantastiskt det där och jag tycker att jag gör det på tok för sällan. Pratar i telefon alltså ;) Ett par olika samtal med damer jag gillar. Enkelt att man blåser iväg ett par timmar vips.

Vi drog hem efter närmare fem timmars bad. Mollie hade tydligen bestämt att hon skulle bjuda sin mor på middag, Ok sa jag, du lagar maten jag fixar dukningen.
Att hon lagade en av mina favoriträtter gjorde inte så mycket. Korv och makaronerna. Världsklass. Så enkelt, gott och väldans nyttigt.

Mollie chillade lite i soffan och vipps skrek hon som en gast och tårarna sprutade på ungen. Vad är problemet vad har hänt blev min fråga. Efter lite sansande kom det fram att hon blivit getingstucken. Det första sticket är ett faktum alltså. Känns bra. Det gjorde självklart ont men hon verkar inte reagera mer än vad som är brukligt. Hon fick lite is på sen blev allt bra igen.

Hettan höll i sej och det var galet varmt i palatset, jag kunde inte vara ute och jag kunde inte var inne. Hua.
Vi lastade in kampundarna i bilen och körde upp till sjön mitt på berget. Visst att jag är badkruka men dom är ett snäpp värre. Dom går i kanten och nosar, det är allt. Mollie försökte hjälpa till lite men hamnade själv utanför fast mark.
Det var en underbart fin kväll, där vi befann oss precis på rätt plats. Så njutfullt.

Dom två.....

Jockarp.

söndag 15 juli 2018

Bonde söker fru fest.....



En liten lätt löptur fick kicka igång min dag. De känns fint i kroppen nu och det är en skön känsla. Redo för dagen liksom.
Hem, dusch och angripning av strykjärnet. Det är en övning jag sällan roar mej med och därav är kunskaperna minimala. Jag funderade över varför det är utformat som det är med en spets fram? Slutsatsen jag drog var att det var för att man skulle kunna komma emellan knapparna på skjortan, undrar om det är det som är den rätta anledningen. Nån som vet?

Skjortan på galgen och in i bilen sen bar det av. Vi drog inom grannbyn och kramade och sa hejdå till en lady som skulle fara till Stockholm under kvällen sen styrde vi bilen mot Älmhult.
In på sibylla för en påfyllning av näring sen vidare upp mot Toftaholms Gård.
Där möttes jag av leende människor och kramkalaset såg inga gränser. En av bönderna från förra årets bonde söker fru fyllde år och nästa alla bönderna från säsongen var på plats. Innan partyt startade på logen så gick vi igenom allt som hänt alla, hur det såg ut på relationsfronten och ja det var minsann några som hade lite extra kydda att bjuda på. Glädjande sådan.

Under kvällen pratade vi mycket om vad som hänt och var man stod i livet. Frågan kom upp om någon verkligen skulle göra denna resa igen om dom fått chansen, jag bara flinade och blickarna föll på mej sen flinade vi allihop. Svar ja alltså ;) Torkan var ett annars hett ämne, det är kris i vårt avlånga land och just nu är det ingen som vet hur höst, vinter och nästkommande vår kommer att se ut. Men det kommer bli knapert för många.

Vi fick en rundtur på gården i form av traktor och vagn, Mollie hon var pirrig när hon satt på bänken på vagnen. Hon hade långklänning och håret flög vackert i vinden. Jag log av de jag såg och över att hon är så medräknad överallt. Ingen ifrågasatte varför hon var med. Nej hon är självklar den tjejen ;)

När partyt växlade fart så tackade vi för en härlig kväll och begav oss söderut. Palatsets dörr öppnades runt ett snåret och då var min dotter sovandes. En lång men fantastisk fin dag var till ända.




Jockarp.

lördag 14 juli 2018

Överraskning och slemboll....



Vi vaknade tidigt så halv sju var jag löpare och redo för långtur på berget. Det var en behaglig morgon, så stilla och så svalt. Förvisso blev tröjan plaskvåt men så levererade jag distansen halvmaraton.

Kaffe på undantaget och en gammal jobbarkompis kom förbi, vi tjittjattade en bra stund innan myset och jag lufsade hem. En vända i duschen och kaffet till termosen koktes. Vi skulle åka iväg med några vänner till Ivö.
När jag pysslade med förberedelserna för dagen knackade det på palatsets dörr. Jag öppnade och min förvåning var stor inför mötet. Det stod en kvinna utanför med ett leende på läpparna. Hon bor i Stockholm så vägen hade varit lång. Jag flinade och slängde mej om halsen i en stor kram. Vilken överraskning. Jag informerade om att vi skulle iväg och bad henne följa med. Så blev det. Och vilken dag.
Vi drog till andra sidan berget för att hämta upp dagens sällskap sen vidare med bilfärjan till ön.

Vi började men lunch sen blev det bad. Tydligen var det väldigt varmt i vattnet för kidsen låg i ett par timmar utan att klaga. Jag låg på bryggan och filosoferade med damerna. En fin stund.
Det drog ihop sej till åska och det blev åska och regn. Helt galet mycket regn blev det. Vi satt på restaurangen under taket och lyssnade på smattret av regnet. Det varade ett bra tag. Jag har inte sett så mycket regn sen början av året.


Bra skyltat....;)

Att det fanns ett pepparkaksbageri på ön visste jag men jag visste inte var. Men jag ville ha reda på det så jakten startade när regnet avtagit. Vi letade en stund men slutligen stannade jag bilen och gick ut och frågade en snubbe på en stege. Han förklarade och jag tackade glatt för hjälpen.
Stället hittade vi men det såg helt öde ut, lite nerlagdindustikänsla.
Vi hittade dörren och vi flinade lite åt alltihop, mitt i sommaren och vi gjorde världens klipp i pepparkakssvängen ;) töffar.

Vi åkte tillbaka till fastlandet och stannade till på ännu ett badstället. En fiskare stod på bryggan och jag snackade en stund med honom, han var ute efter abborre men fick en sutare. Den ville vi kolla in lite. Jag höll i fisken och hela jag blev full av nått äckligt slem, bums ner i sjön med den slembollen igen. Klök vad äcklig den var och jag luktade fett med fisk på händerna efter den fisksmekningen. Tvi.

Hem till vännerna och chill i sommarkvällen. Kaffe och det drogs lite kort, vi filosoferade och njöt av kvällen och sällskapet. Barnen fortsatte att leka och det var en fantastisk dag och en fantastisk fin kväll. Så lättlevt.

Hepp... Nu ska vi göra oss redo för att dra på Bonde söker fru fest :)


Slem/stinkbomb

Jockarp.


fredag 13 juli 2018

Läran....

Alltså den finsmakaren....
Den sägs vara god....


Vi hämtade upp mormor och morfar, vi hade planerat en lite utfärd för dom. Att få till en tur som är intressant, rolig, lärande och god. Det var ungefär det som var tanken.
Och jag levererade minsann stort.

Vi körde mot västkusten och dom gissade hej vilt om vart vi skulle. Vi gav ledtrådar och vi flinade. Min mamma var den som lyckades lösa målet innan vi var framme. Och självklart hade dom varit där innan, vilket jag inte visste. Men dom har varit typ överallt.



Stället var Wapnö gård. Wow vilket ställe säger jag bara. Ett ekologiskt kretslopp. Jag blev grymt imponerad över hur allt hängde ihop och var i behov av vartannat för att existera. Det fanns ca 1400 mjölkkor och cirka 2300 kalvar och kvigor och alla var frigående. Mjölken som mjölkas från en mjölkningskarusell där 60 kor åt gången mjölkas på 17 minuter åker bums via rör till det egna mejeriet.
Det fanns ett ko-BB där korna förlöste sina kalvar i en gigantisk ligghall.
Där fanns ett kalvdagis där kalvarna fick gå tillsammans med sina kompisar i olika åldersgrupper. Där var det lek och bus i halmen.

En biogasanläggning som gav energi i form av el, värme och kyla. Självförsörjande alltså och allt detta men hjälp av koskit.
Mollie var nyfiken och räckte upp handen och frågade frågor och ja, jag var stolt över henne. Hon har ett mod att våga fråga, precis så jag vill att hon ska vara.

Ett slakteri höll på att byggas för att djuren ska kunna avsluta sina dagar på gården. Ett ölbryggeri fanns och en gårdsbutik. Det fanns en restaurang med sjukt god mat. Vilken kom från gårdens djur och växthus. Alltså vilket ställe. Hade jag bott där hade jag aldrig behövt lämna stället. Grymt.
Jag fick ett tips om en föreställning till hösten, Mord på Wapnö. Där äter man en trerätters middag och ser på teater och försöker sej på at lösa en mordgåta. Dit ska jag har jag bestämt, jag ska bara ordna med en dejt som inte är allt för skraj, för det lär bli mord och inga visor :)

Vi provade på köket och åt en supergod lunch och under tiden fick jag nys om ett glasshak av en böna som kommer från staden.

Vi lämnade gården (slottet) och begav oss mot glasshaket och mycket har Leonora Vilhemsson varit med om under sina 41 år men denna glassen var enorm. Den var både sjukt stor och sjukt god. Mollie som sällan går bet på något i matväg fick ge upp och faktiskt mata soptunnan med en klick glass. Vad stället heter? Riccardo glassfabrik & antipasti bar. Och ligger i Halmstad ute på vischan ;) Helt klart värt ett besök.

Ja dagen var perfekt, jag var med människor jag tycker om, i en vacker miljö, jag lärde mej nya saker, jag fick vara utomhus och jag fick fylla min mage med godsaker...
En dag i min smak, tack för det.



Ett slott och en prinsessa...

Jockarp.



torsdag 12 juli 2018

Sommarminnen.....



Nån slags rutin har smugit sej in i mitt semester mode. Löpning direkt från sängen. Jag gillar den rutinen. Jag fläskade på med 13 km och det i ett grymt uppförslut. Jag stötte ihop med ett par gubbar som rastade sina hundar. Dom flinade och sa ironiskt att jag hade bra fart. Det hade jag inte. Jag gav dom långfingret och mitt bredaste leende och önskade dom en förträffligt härlig dag. Som jag älskar småstadslivet.

En kvinna som jag saknat väldigt mycket kom uppkörandes mot palatset. Ibland blir längtan svår och på tok för lång. Tre veckor har varit allt för långt för oss.
Men nu är alltså ordningen återställd och vi kommer spenderad mycket tid ihop. Vi gick all in på altanänget. Så mycket att prata om, vi bara slappade i soffan och lätt munnarna gå ;)

Mollie och jag levererade inte precis någonting under dagen, vi njöt av livet, hon pulade med sitt och jag låg på soffan. Jag får snart liggsår ;)



Kvällen spenderade vi vid havet. En minigolfrunda vilken Mollie fick segerglassen efter. Om det var fairplay är skrivet i stjärnorna. De anordnades en tips och bingopromenad i anslutning till golfbanan och den skulle vi självklart medverka i. Mollie tog tips frågor och jag tog bingo. Hon läste frågorna själv och hon svarade på dom själv, hon är klipsk, jag kände mej oklipsk men jag vann minsann ändå. Två rader och bingo. Tjoho..

Vi gick längs havet och tittade på svanarna, på ett lastfartyg och på människor som hoppade från bryggan. Vi kramades och vi skrattade, vi hoppade på stenar och vi satt tätt tillsammans och filosoferade. De var en sån där kväll som man lägger till i minnet och plockar fram en gråruskig Novemberdag som vägrar att bli ljus.
Då plockas sommarkvällar som denna fram. Jag är enormt tacksam för att dessa finaminnesdagar kommer till mej och Mollie, att vi ser känner och njuter av dessa dagar som vi har tillsammans. Hon och jag.

På en sten vid havet...


Jockarp.