Tandis....

Jockarp.....

Kaffe på sängen, en vana som är bra. Mollie förstår att jag uppskattar det och än mer uppskattar jag när hon kryper ner bredvid mej och börjar berätta om sina tankar som poppar upp i huvudet på henne under morgontimmarna.

Vi hasade oss upp och Mollie vinterklädde sej och gjorde sej redo för en tur till stranden med mormor och kamphundarna. Själv klädde jag på mej i löparkläder och min viktväst. Mössan åkte på huvudet och jag var redo för en tur på berget.
Jag hade tänkt låta mördabacken vara men när jag närmade mej henne såg jag att solens strålar fick hela den frusna marken i backen att gnistra. Det var oslagbart vackert. Jag var tvungen att låta mina fötter möta vägen.

Jag förstod med ens att det är i uppförslut som agnarna från vetet skiljs. Det var säkert fem år sen hon bjöd mej på detta motstånd. Men som en tio kilo tyngre Leonora så sög det rejält i låren på vägen upp.
Detta fick mej att le ett ännu större leende än vanligt när jag väl tagit mej upp för branten.
Jag tog det försiktigt nerför, jag ville inte känna grusad väg mot mina knä, inte nu så tätt inpå mitt nästa lopp och med den extra vikten kan ett litet felsteg få mej på fall.

Jag mötte upp myset och vi tog en cykeltur med den nya cykeln innan det var dags att dra till stan för det årliga besöket hos tandis.
Mollie vägrar att ta bilder på tänderna och jag förstår henne, det gör ont att bita på den där plastbiten. Men bilder ville dom ha och det fick dom, hon fick träffa en robot som tog bilder på henne. En fantastisk mojäng, helt smärtfritt och alla tänderna fanns med på bilden ;)

Eftermiddagen betydde möte för mej och för myset betydde det häng med morfar. Dom harvade i ridhuset så att det skulle vara ridbart och även utebanan putsades till.

När vi åter var tillsammans igen tappades ett varmt bad upp för lilla fröken, själv tog jag mej an tvätthögen.
Hon pratade oavbrutet om nåt datorspel vid namn Roblox, jag fattade nada men jag log åt hennes entusiasm.
Nattjänst i vedsvängen så jag kramade min dotter godnatt på undantaget sen skildes våra vägar.

Hos tandis....

Jockarp.

Så mycket bättre......

Att bli överraskad i en mataffär i Kristianstad av en böna hemmahörande i Göteborg kan förändra dagarna helt.
Och dagarna blev så mycket bättre, helt magiska.

Vi hämtade upp mysets nya cykel, köpte en viktväst på tio kilo till mej, handlade en massa god mat. Hemma i palatset brassades det en massa käk vilket utveckla mej en hel del, nya recept, nya lärdomar. Så roligt.

Tre dagars arbete vilka jag kortade ner en aning på grund av min dejt. Detta gav utrymme för aktiviteter. Vi åkte till Rebel park i Bromölla och hoppade på trampoliner, det kickbikades, det slogs volter, de skrattades väldigt mycket, vilket jag gillar skarpt.

Under fredagsmyset fastnade det en tand i en kola och jag berättade för Mollie om att hon med all sannolikhet kunde förvänta sej lite extra av tandfen, det var ju obekväm tid under helgkvällen.
Hon kammade hem 40 spänn av den lilla fen, det var hon väldigt nöjd med ;)

Vi sköt bollar till en hund med brännbollsraket på Vesan. Fyrhjulingen blev rastad.
Vi cyklade och sprang i ösregn. Vi spelade inomhusminigolf i Asarum vilket blev en hård och kul match. Förloraren (vilket inte var jag) fick bjuda på middag, den intogs på brasseriet Fridolf. Galet mysigt att sitta och prata och äta god mat. Mollie pillade med sina musslor, hon kändes stor.

Och stor var hon verkligen. Hon bryggde kaffe och serverade det på sängen under ett par mornar. Det är något jag helt klart kan vänja mej vid. Hon var verkligen stolt och självklart var även jag det.

Jag har varit på biodejt vilket jag längtat så otroligt mycket efter. Att sitta med en kvinnas hand i min under stora delar av filmen var vackert. Jag var så väldigt tacksam över att jag var där just då.
Den förfärliga snömannen var helt otroligt fin. Det var tårar och skratt blandat genom hela filmen.

Vi tog en vända till golfbanan och slog några korgar, även en vända på den 18 håliga puttingbanan passade vi på att ta i det helt fantastiskt fina höstvädret.

En välbehövlig tur till havet klämde vi in under en ledig dag och vi lyckades även fixa så att pumporna blev omhändertagna och redo för att kunna låta stearinljusen ge ett spöklikt sken.
Fullt upp må jag säga, men livet har varit leende mot mej och jag har glatt tagit emot det.

Jockarp.

Inga löften, inga krav....

Tisdag och ett väldans tryck under galoscherna.
Jag ligger nämligen efter med en hel del grejer i palatset. Jag har helt enkelt prioriterat annat. Bland annat att dejta ;)
Och just det där med dejtande är väldigt intressant.
Det fanns en tid i mitt liv då jag trodde att om man kysst en kvinna så var man per automatik ett par. Jag är uppvuxen på det sättet. Troget och naivt ;)
Men med åren har jag förstått att det inte är så. Jag har förstått att det är helt okej att dejta en längre tid utan att bli ett par. Det är ett fint uppvak.
Att man ses när man vill och har roligt tillsammans är betydligt viktigare än att sätta en etikett på relationen om att man är ett par. Med det kommer nämligen, jag vågar nog säga ALLTID en massa krav.
Just nu gillar jag kravlöst väldigt mycket.

Jag har pratat med min dotter en hel del om relationer, det är viktigt att vi förstår varandra. Vi pratade om pussar. Mollie tyckte det var konstigt att jag pussade på en kvinna utan att vi är ett  par. Och där ser jag tydligt att hon precis likt mej själv (för ett tag sen) tror att det är så. En puss betyder en relation. Vi pratade om det och på något sätt tror jag att hon förstår att kvinnan jag pussar på är betydelsefull för mej och att jag vill fortsätta att ha henne i mitt liv.

Det finns ännu en positiv aspekt på att inte vara ett par och det handlar just om dom sår som uppkommer efter en avslutad relation. Jag tänkte inte på mej själv i det läget utan faktiskt på Mollie.
Hon har blivit lovad en hel del fina saker av vuxna människor som funnits i mitt liv. Dessa personer har inte levt upp till löftena till min dotter och självklart har det satt spår i henne.
Jag vill slippa se det igen, hon är värd mer än så.

I min nya relation så finns det inga löften, inga krav. Det behövs inte. Vi vill vara med varandra och det är det som är det viktiga.
Att min dejt passar in perfekt på beskrivning jag fick på min tilltänkta gällande att hon är mörkhårig, en förkärlek till hundar och att ett tåg finns med i bilden gör ju inte saken mindre intressant. En hint om att hon skulle komma med höstlöven får mej att le stort.

Jockarp.

Superhelg....

Ett springpass med sällskap av Mollie på cykel kickade igång vår lördagsmorgon. Efter det dusch för oss båda sen var vi redo att hoppa in i bilen och bege oss mot västkusten.
Det väntade dejt vilket jag såg fram emot massor.

Vi tog det i sakta mak och började med ett stopp på Ekohallen, Mollie ville titta på hundsaker och skriva en lista på vad för saker hennes lilla hund möjligen skulle behöva, även uträkning på hur mycket pinalerna skulle gå på gjordes. Jag tror hon kommer bli Exel mästare i sitt vuxna liv ;)

Vidare mot Skottorp för att hämta upp våra helt fantastiskt magnifika alster som vi drejade för ett tag sen. Galet stolt var jag över vackerheterna.
I bilen och vidare, vi stannade till på Skrea strand. Vi behövde andas hav en stund. Mollie var på bushumör och det ledde till mycket skratt.

Vidare och ett kort stopp i Kungsbacka innan vi tog sista biten upp till Göteborg.
Middag intogs på en Indisk restaurang och där mötte fröken dejt upp oss.

Söndag förmiddag och Universum fick ett celebert besök, vi var en aning slitna efter den vakna natten, men Mollie var väldigt pigg. Vi strosade runt en stund och lite utmaningar gjordes sen väntade de secondhand affär. Mollie hade fått i uppgift att pimpa en balkong och det uppdraget tog hon på sej med det fullaste ansvaret.
Jag roade mej med att prova skor medans dom andra fokuserade på balkongrekvisitan.

Middagen intogs på en helt fantastisk restaurang Moon Thai kitchen, närmare Thailand kommer man nog inte i Sverige. Gott var det med.

Så var det åter dags att säga hej då och ja, dom där avskeden skulle jag lätt kunna vara utan, men samtidigt så är jag så enormt tacksam för att våra vägar mötts, den där kvinnan är nämligen väldigt speciell ;)

Hemma i byn var vi klockan 23 och Mollie nattades i min säng. Jag ville ha henne nära.
En fin helg var till ända. Nu säger vi hej till måndag och skola och jobb.

Jockarp.

Turkos.....

Jag fortsätter att tuffa på med löpningen, nästa maraton är på intågande och jag känner mej okej i formen. Detta är mitt sista inplanerade lopp i år, en form av tomhet berör mej en aning. Och för att råda bot på det så sonderar jag terrängen för andra spännande lopp. Just nu funderar jag starkt på Backyard Ultra i Sölvesborg. Tror det kan passa mej som lilla handen i handsken.

Lite mer rörelse behövdes och jag valde vedhögen. Jag ligger bra till och jag är helt övertygad om att vi inte ska behöva frysa detta året heller. Inte på grund av vedbrist i alla fall.

Myset slutade plugget och hon möttes upp i skolan. Vidare färd för att titta på en ny cykel. Hon önskade sej en turkos cykel och turkos blev det. Det är tänkt som en födelsedags present men troligtvis kommer den att börja användas innan hon blir nio.

Vi körde vidare till C4 shoppingcenter och festade loss på frusen yoghurt, säkert väldigt nyttigt med tanke på topping som bestod av dumlekolor och varm nutella. Men är det helg så är det.

Kvällen blev chill, vi njöt av varandras sällskap. Myset kollade tv och jag satt och läste i soffans hörn. Stearinljusen gav en behagligt sken och doften var även den rogivande.

Ny dag och det betyder dejt på västkusten, jag är lycklig just nu ;)

Jockarp.

Hösten....

Godmorgon...

En vacker soluppgång mötte mej när jag hoppat upp från sängen. Soluppgångar gör mej på väldigt gott humör har jag märkt. Jag är liksom nöjd.
Mollie vaknade av sej själv, inte så konstigt kanske, jag skulle ge henne skjuts till plugget så hon behövde inte upp så tidigt.
Nudlar till frukost till myset och jag tog en kopp svart. Jag lyssnade på henne när hon satt och läste på mjölkförpackningen om att vi alla var lika olika.

Jag lämnade av henne vid skolan och vi önskade varandra en fin dag. Jag drog ner till bibblan för att lämna lite böcker som tiden började bli lite knaper på gällande lånet. Sen hem och i löparskorna. Långpass väntade och det var en kanondag. Tolv plus och vindstilla, jag valde småbyxor. Tänk det då. Mer än halva oktober har gått och jag kan springa runt i shorts. Inte konstigt att jag var leendes stora delar av turen. Annat som fick mej att le var den färgsprakande massan jag sprang i. Det slog mej att jag inte har missat varken vår, sommar eller för den delen hösten i år. Jag har mått prima och med det kunnat fokusera på nuet.
Jag spenderade även en mil med att tänka på en kvinna som blivit viktig i mitt liv. Jag funderade över hur det kan bli så. Att vissa människor kommer in i ens liv och får en att bara må så väldigt bra, trots en form av framtidslöhet och typfel så njuter jag till fullo av att ha henne i mitt liv ;)

27 km brottade jag ner innan jag var nöjd, hem kom jag i ett friskt och uppiggande duggregn. Lite mat sen begav jag mej för att överraska och hämta upp myset i skolan.
Hon blev glad att se mej och självklart kom frågan om hon fick ta med sej en väninna hem. Givetvis, det gick fin, men först hade vi ett uppdrag. Vår kryssning skulle betalas och så gjordes. Vi fick fikabiljetter av bönan på resebyrån och dom använde vi bums på cafét runt hörnet. Tjejerna blev väldans glada. Dom satt på ett bord för två, jag fick sitta själv jag, men vad gör väl det ;)

Hem och det blev lek för tjejerna medan jag roade mej med ett telefonsamtal med en dam.
Kompisen åkte hem och eftersom det var soppdag i plugget så var lilla fröken Vilhelmsson hungrig som en lite varg. Middagen sattes på spisen och medan kycklingen puttrade på så tog jag tag i att snygga till kärran en aning. Den såg förskräcklig ut så det var verkligen behövligt.

Café häng....

Jockarp.

Scoutinvigningen....

Några dagars dagtidsarbete är avklarat vilket är väldigt skönt, just nu tycker jag att arbetet tar för mycket tid från mej. Så är det i perioder tyvärr. Men nu är jag åter ledig ;)

Jag var orolig att jag inte skulle hinna hem till scoutinvigningen som Mollie skulle delta i, men som väl var hann jag.
Hon fick fyra nya märken och hon var mäkta stolt. Stolt var ju även mamman som satt och tittade på. Enda problemet är att märkena ska sys på skjortan, vi har fuskat innan med att limma på dom och det lutar åt att vi försöker oss på det även denna gång, nål och tråd känns sådär roande.
Kåren gjorde ett skådespel som handlade om Jesus ett träd och tjyvar. Lagom spännande.
Efter ceremoni bjöds det på bullfest.

Nattningarna har varit väldigt mysig och vi har legat och småpratat. Hon börjar bli stor nu men under den stunden på kvällen är hon oftast väldigt liten. Jag tycker om hennes litenhet. Hon kommer så nära mej både fysiskt och mentalt.

Jockarp.

Helg rus.....

Den innehöll allt. Helgen.
Vi började fredags eftermiddagen med något som jag aldrig gjort och något som jag aldrig trott att jag skulle göra.
Kallbad. Vi körde till Tredenborg  och där möttes vi upp av min dejt.
Hon började att ta sej ett förfriskande dopp från bryggan och jag följde efter. En helt okej upplevelse och det märkligaste var att jag faktiskt inte frös efteråt, så himla konstigt. Jag som aldrig badar om inte temperaturen är över 30 grader.
Mollie badade på sitt egna lilla sätt, hon gick ut från stranden och la sej ner. Tja alla sätt är ju bra.

Vi körde hem till byn och ännu en ny erfarenhet. En pizzasten värmdes upp i ugnen och vi brassade pizza. Det gick fint ända till stenen sprack. Liite för varmt kanske ;) pizzorna blev i alla falla väldigt goda och vi åt dom i tv-soffan. Ovanligt och mysigt.

Lördagen packades kaffeväskan och vi hämtade upp en kompis till myset sen bar det av mot Österlen, ett stopp vid Haväng för lite bus och vilande för ögonen i all vackerhet.
Vidare mot Kivik och dess äppeltavla. 35 000 äpple formas till en vacker tavla. Jag gillar det.
Vidare mot Simrishamn för mat. Vi såg en garnaffär och den skulle Mollie besöka, hon behövde garn till ett projekt. Tre nystan investerades.

Vidare mot knäbäckshusen strand. Så galet vackert och i sällskapet av en kvinna jag tycker om, lekande barn och hund smuttade jag i mej kaffe ur en mugg. Livet var vänligt mot mej.

Vi tog ytterligare ett stopp och det var på musteriet i Kivik. Vi gungade och köpte must. Herregud vilken dag, och nä den var inte slut än. Hem och vi parkerade oss i soffan till en film och en ostbricka serverades. Så många goda ostar, allt från brie till hårdost som lagrats i en grotta i alperna. Herregud vad jag lärt mej mycket om ost och njutit av dess godhet.

Söndagen startade med ett löppass i sällskap av hund och dejt. Ja må säga att det är en makalös fin kombo det. 17 km slutade turen på innan vi åter var hemma.
Mollie lekte med en kompis under dagen men kvällen hängde hon med oss till thaihaket i grannstaden. En fin avslutning på helgen med god mat i lugn miljö.

Mm denna helgen går inte av för hackor, det är ett som är säkert det.
Tack för möten, människor och livet.

Jockarp.

Rynkor.....

Att sitta vid frukostbordet med en liten filur som funderar på stort och smått får mej ofta att le.
- Mamma, varför får man rynkor när man blir gammal?
Tänker du på någon speciell frågade jag med ett stort leende som gjorde mitt ansikte till en enda stor hög med just rynkor.
Hon flinade till och sa, ja jag tänker på dej mamma ;)
Hörrudurru sa jag, vad är detta för påhopp en torsdagsmorgon. Vi flinade båda två och sen började jag förklara att det är väder, vind och tiden som gör att man förändras och självklart som i mitt fall. Jag har skrattat mej till mina rynkor och jag älskar varenda en av dom ;)
Hon tog sina fingrar och kände runt mina ögon, hon återgick sen till sin nudeltallrik och sitt glas med mjölk. Hon var nöjd med samtalet.
Leende och tacksamt njöt jag av henne där hon satt och åt, det slog mej hur mycket hon ger mej utan att ens veta om det.

Jag skjutsade henne till plugget sen väntade ett två timmars pass för mej på berget i löparskorna.
Hem och in en snabbis i duschen. Vidare färd till Olofström för en lunchdejt med en kär vän som jag träffar på tok för lite. Vi hade mycket att samtala om, det händer mycket i våra liv.
När vi satt över vår tallrik med köttfärslimpa och samtalade så blir det ett väldans levande. En man kastade sej handlöst på golvet, slängde grejer omkring sej och slog sitt huvud i väggen och golvet. Totalt tokig.
Jag och mitt sällskap försökte reda ut vad som hänt mannen, svaret vi fick var att det handlade om en panikångestattack. Hua. Ambulansen tillkallades och fick hjälpa till och vi fortsatte med vårt.

Ett eftermiddagspass i vedsvängen väntade mej och jag är så sjukt lyckligt lottad över att jag har världens bästa, roligaste och galnaste människor i mitt liv. Varje arbetspass är en fröjd ;)
Hem kom jag 22:00 och då sov min dotter tryggt nerbäddad i sin säng. Jag kände en enorm längtan efter henne, så likt en liten ninja smög jag mej in till henne. Jag pussade henne lätt på kinden, sen lämnade jag henne och smög bums in i min säng.
En fin dag var till ända.


Nu väntar dambesök i palatset...

Jockarp.

Napp....

En dag vid en sjö med ett fiskespö i min hand. Jag var inte super pepp på det, jag ansåg mej ha för mycket att göra hemma.
Men jag är glad att jag prioriterade oktoberdagen helt rätt.
Jag lämnade byn och halv nio stod jag redo i Harasjömåla med mitt spö. Räkorna till agn var köpta och jag var förväntansfull.

Det var mycket leende och skratt. Glada, sociala och pratsjuka människor vart jag än såg. En fin stund.
Jag fick lite experthjälp med spöet sen kastade jag ut.
Pang, pang, pang. Det nappade helt hysteriskt och jag blev helt paff. Det var liksom nästan för lätt.
Jag låg bra till i tävlingen med mest fångst, tre fiskar och jag kände att jag kunde ta det lite lugnt. Lite rast i form av Sopplunch vid brasan men sen var det på det igen. Bara att fiska på. Jag satt på bryggan och smuttade på mitt kaffe och såg molnen spegla sej på den blanka sjön. Vilken vackerhet, vilket liv.

Vid två gav jag upp och tackade för mej. Jag behövde hem till mitt mys.
Vi grejade lite hemma sen drog vi till andra sidan berget.
Kidsen satte sej i soffan och spelade spel, jag och min käre vän tog en promenad men hästarna genom byn. En fin promenad som dock blev en aning blöt innan vi åter var hemma. Hösten visade minsann upp sej.

Väldigt med fisk....

Jockarp.

En sång till mej....

Nya möten gör också att man får ny input. Det finns så mycket kvar i livet. Nya erfarenheter.
Det gäller inte bara mej utan även Mollie.
Vi satt på altanen och mitt sällskap tog fram sin tygkasse med knivar och vedbitar som skulle formas till skedar och knivar.
Fantastiskt att kunna ge Mollie denna möjlighet och hon älskade det. Hon satt med en sylvass morakniv i näven och täljde sin första kniv av en vedbit från det Jockarpska markerna. Från skogen till smörpaketen typ.
Jag blev grymt imponerade och det blev även lilla fröken Vilhelmsson. Stolt skulle smörkniven med till plugget för uppvisning.
Hantverk kan tyvärr även generera i skador och så blev fallet. Inget dödligt med nog så illa så första förbandet åkte fram.

Att vara mamma till en kreativ dotter är väldigt spännande och roligt.
Det skulle bjudas på efterrätt efter maten och jag fick inte vara med. Innan godsakerna skulle serveras så blev jag bannlyst från vardagsrummet. Det skulle skrivas en låt som skulle sjungas för mej innan intaget av efterrätten.
Jag lufsade lite tjurigt iväg. Jag ville också vara med. Men nepp. Jag uteslöts.
Mollie skrev texten och mitt sällskap gjorde musiken. En fantastisk fin låt. En text som fick mej rörd.

Livet är galet, galet vackert.

Jockarp.

Enkelt....

En aning bortkopplad från omvärlden, eller i alla fall från min blogg. Jag har haft annat för mej och jag är en god prioriterare ;)
Nattjobb och dambesök. Och egentligen är det de sistnämnda som fått mej att stanna upp.
Det är nytt, det är spännande och det är vackert. Och det är just där jag befunnit mej.
Efter en spontant infall fick jag besök, trevligt. Jobbet omorganiserades en aning, det gav mej utrymme till ledighet.

Samtal. Fina och lärande samtal.
En nyfikenhet över att lära känna gör att frågor ställs och fokuserat tars svaren in. Jag har inget behov att hoppa ut över ett stup i ett bungy jump rep. Livet är tillräckligt spännande när dessa möten med andra människor sker.

Jag har skrattat väldigt mycket och jag kan komma på mej själv med att le, jag ler mycket med mitt sällskap och jag gillar att le.

Och närhet. En enorm skopa av närhet vilket är viktigt i mitt liv.
När jag tycker att hon är för långt i från mej när hon är tätt intill då vet jag att detta är något väldigt bra.

Jag har lagat mat till live musik, palatsets har förgyllts med en gitarrspelande sångfågel och ja, jag är sjukt svag för det. Jag älskar musik och jag älskar damer. (vissa damer)
Den ena vackra bilden efter den andra har radats upp framför ögonen på mej. Så mäktigt när sömndruckna ögon och håret på ända är det vackraste man sett. Att få möta dagen i vackerheten och vara en del av den. Alltså nä det är armnypningskänsla på det.

-Jag tycker om den jag är när jag är ihop med dej.
Ja kanske är det den vackraste komplimangen jag någonsin fått.

Att känna sej trygg och att våga vara sej själv helt och hållet inför någon annan är fint. Alla kan inte det, vågar inte.
Men med vissa människor är det så enkelt. Jag uppskattar enkelhet. Det vackra i det enkla ser man nog inte förrän man haft det oenkelt. Jag har varit där.
Och nä jag vill inte ha något annat än något väldigt enkelt ;)

Jockarp.

Ledig dag....

Mollie vaknade och ropade på mej, jag kröp ner till henne under täcket. Vi pratade en lång stund innan jag fick be henne gå upp och klä sej för det var skoldag.
Jag gav henne lift till plugget, vi får 45 minuter extra ihop på morgonen och det är det lätt värt.

Hon lämnades och jag for hem och löparkläderna åkte på. I väg på berget och gosse vilken dag. En sån där dag då man inte vill sluta springa. Det behövde jag inte heller. Jag lekte runt ett par timmar i den färgsprakande tavlan. Jag tror att alla färger som finns fanns representerade på berget denna bedårande vackra höstdag.

Jag fortsatte min sköna lediga liv och hoppade i badkaret, det är sällan jag badar men nu kände jag ett stort behov efter det. Innan jag kröp ner i skummet hämtade jag mej en kopp kaffe, den låg jag och smuttade på tills det var dags att hasa sej upp och ta tag i livet igen.

Jag överraskade Mollie genom att hämta henne i skolan, anledningen var att vi skulle till ICA för att fixa ingredienserna till kanelbullarna som vi tänkt baka. Hon blev superglad av att se mej och hon hoppade upp i min famn. Handlingen styrdes upp och vi drog igång med en massa sysslor i köket bums.
Först fläskpannkakan som åkte in i ugnen, sen var det bulldegen som blandades ihop och gjordes redo för jäsning.
Efter det åkte den hela kycklingen på kastrullen och potatisarna skalades.
Vi hade fullt upp i ett par timmar i köket, det var en mysig stund ihop som vi avslutade att efter middagen intagit testa dom nybakta bullarna. Galet goda.

Mollie pysslade med sitt under kvällen och jag blåstes formligen av stolen av ett samtal jag fick. Jag brukar vanligtvis avsky överraskningar men denna var helt i min smak ;) Ibland förvånas jag.

Jockarp.

På tur....

Ännu en tidig morgon och kaffet var välbehövligt. Jag välte ner tre koppar innan klockan sex vilket fick mej på banan. Jobb fram till 14 även denna dag.

Jag passade på att träffa läkaren som så snällt är på plats varje onsdag, lyxigt. 

Det var inget fel på mej vilket jag fick nedskrivet på ett formulär, en stämpel längst ner, allt för att arrangörerna till mitt nästa maraton i Frankrike ska bli nöjda.

Jag var nöjd när jag cyklade därifrån.

Hem och fikaväskan packades. Vi skulle på tur. Mollie har en tendens till att inte få ändan ur vagnen om jag inte trycker på, alltså är det mitt ansvar att hon kommer ut i naturen och är i rörelse. Jag minns inte att det var så i min barndom men tiderna förändras tydligen.

Ut kom vi i alla fall och vandringen varade i över två timmar och längden blev 7 km på stigar och skogsvägar, helt okej. Vi hade så himla mysigt där vi gick och småpratade om träd, myrstackar och kottar. Hon klagade på trötta ben och jag kunde inte låta bli att flina lite där jag gick. 

En fralla och lite varm choklad fick henne att piggna till en aning och vi vandrade vidare.

Hemma i byn fick jag sätta fyr i pannan. Unga fröken Vilhelmsson ville ta sej ett bad och med det krävdes lite varmvatten. Medans temperaturen ökade i pannan läste vi läxan. Hon ligger i minsann.
Ett bad efter läxan, en macka och sen hopp i bingen.

Jockarp.

Överkänslig.....

En sån kväll...

Att uppstigning ska ske innan fem, att jag ändå vaknar innan klockan ringer gör att jag funderar över vad som gör att vissa människor är morgonmänniskor och vissa inte. Jag är glad att jag är det och att min kropp är villig att dra igång vid den tiden på dygnet. För det är tidigt.

Jobb i vedsvängen till 14.00. Efter det har jag lekt på berget i löparskorna. Ena dagen tog jag mördabacken och motståndet var blygsamt. Jag var ruskigt stark uppför och det fick mej självklart att le. Det är en skön känsla.

Tisdag betyder scouterna för Mollie och även det ger utrymme för rörelse för min del. Jag tog vägen ner mot Siesjö, det var otroligt vackert i solnedgången, jag hade saknat solen märkte jag. Det mesta har varit grått vädermässigt de senaste dagarna.
Jag sprang ner på fjädrande spänger ute vid vattnet, brädorna var täckta av löv.
Jag stannade till och såg solen speglas i vattnet och näckrosbladen guppade vackert i de sparsamma små vågorna. Det var en vacker kväll.

Jag lämnade sjön och vände upp mot berget, det blev mörkt snabbt och jag var väldigt glad över mina pigga ben, jag parerade lätt stock, sten och rötter som kom i min väg. Sista kilometerna gick brant utför och jag släppte på. Benen fick rassla på i den hastighet dom ville. En skön känsla.
När jag närmade mej scouternas kojor såg jag massa små ficklampor som lyste inne i skogen, jag log åt tanken att mitt lilla mys var där med sina scoutkompisar. Det var fina tankar.

Hon hämtades upp och vi åkte hem. Läxan lästes ännu en dag och hon är verkligen inne i ett stim nu. Hon vill läsa mer och mer och mer. Och ja, det hade väl varit bra, om det nu inte varit så att mamman som ska lyssna på den sorgliga boken om den lilla hundvalpen håller på att börja lipa varje dag under lässtunden. Jag fattar inte att man kan skriva så hemskt sorgliga böcker till barn. Eller är jag kanske överkänslig ;)

Jockarp.