torsdag 25 november 2010

Underbarnet är hemma...


fantastiska dolan :)

Den vackraste stunden i livet var den när du kom Mollie Mimmi Vilhelmsson.



Mamma och Mollie




Att föda barn är det häftigaste, mäktigaste och vackraste jag någonsin varit med om.
Att känna all den smärtan i sin kropp och ändå välkomna och njuta av den, det är en otrolig känsla.
Det är den största utmaning jag tagit mej ann, och jag tror inte att det finns något som skulle kunna utmana mej till något större.....
Jag tror helt enkelt att jag älskar att föda barn.

Och jag som bara skulle gå upp i Måndags morse kl 02,30 och släppa ut katten och gå på toa, toa besöket resulterade i att vattnet gick och jag som varken hade tankat bilen eller packat den berömda väskan, nu gick allt i en raslig fart, ringde mamma och min dola, vi körde och tankade och vidare och hämta upp min vän och dola.
Väl framme så gick det lugnt till, iallafall i början, men vid elva tiden så beslöt dom att vi skulle sättas i gång, allt pga att fostervattnet var grönt, vilket tyder på att lilla knytet var stressat av någon anledning.
En timme senare var allt i gång. Jag gick i koridoren och vid varje värk fick jag massage på ryggen och en påminnelse av min fantastiska dola om att jag skulle tänka på andningen. Jag kräktes och hade väldiga smärtor, men trots de var jag bara öppen en cm, jag fick en spruta i dom bakre regionerna som skulle få livmodertappen att öppna sej, de gjorde den med, men bara till tre cm, och man får tydligen inte krysta förens man är öppen tio, vilket då resulterade i några väldigt plågsamma timmar.
Men med lustgas och en hand att hålla i så tog vi oss igenom pärsen dolan och jag.
Och när det väl var fritt fram att krysta så gick det snabbt, fem sex värkar tror jag sen låg det ett fantastiskt underverk på min mage och jollrade.

När man ser detta underbara resultat så kan man inget annat än att le.
Gud var god när du blev till Mollie, mitt vackra barn....

Inget kunde förstöra denna stund, inte ens min så kallade fru, men hon gjorde ju ett tappert försök, jag var gullig nog och skickade henne ett mess när vi var på BB för att informera henne om att vi åkt in och att hon var saknad.
Jag skulle föda vårt barn, även om hon valt bort allt detta vackra så trodde jag faktiskt att hon hade lite kvar av sitt hjärta i sitt bröst, men nu finns det inga tvivel hon är helt klart hjärtlös.
Det var helt tyst, inte ens ett litet lycka till, inte ett ord om att hon hoppades på att de skulle gå bra för oss, och att vi skulle må bra, de liv som hon och jag skapat ingenting, tyst som i graven,, och snart hoppas jag nog på att hon hamnar just där.
Man beter sej inte så känslokallt mot ett barn som inte valt att få komma till denna världen, de valet de gjorde hon och jag i September månad förra året....Jag stod upp för vårt barn , hon gjorde det inte.

Men hon ska få stå där med skammen mot vad hon har gjort mot oss, det kommer att följa med henne i hela hennes liv, och jag ska inte göra något för att hejda det.
Hon kan försöka att dra fler lögner om mej och MITT barn....
Jag har lovat Mollie att jag ska se till att sanningen kommer fram, om hur hon blivit behandlad, vilket hon för tillfället är lyckligt ovetande om.

Jag skäms för att säga det, och jag tänker på det varje dag att det inte är klokt att jag fortfarande har känslor för denna hjärtlösa människa. Mollie förtjänar inte att ha sådana människor runt omkring sej, hon är ett underbart barn som enbart ska behandlas med respekt, ärlighet och KÄRLEK, så som jag själv trodde att jag skulle bli behandlad av den människa jag lovade evig trohet...

Men jag hade fel.

kusiner.

Hemma.

Nytt liv i Jockarp

9 kommentarer:

  1. Rörd till tårar igen när jag läser,men nu har det ditt under.. Stort grattis igen och lycka till!

    SvaraRadera
  2. STORT GRATTIS till dig!!!

    Detta fixade du ju galant...
    En jättesöt liten flicka som kommer få en toppen mamma!!

    Ta hand om er och vila mycket!!

    Kram Lucette

    SvaraRadera
  3. Välkomna hem Mamma Leonora och gos Mollie <3
    Ni är helt fantastiska <3 Tack för att jag fick vara med om detta magiska ögonblick och för ny vunnen vänskap <3 Doulan

    SvaraRadera
  4. Åh vilka underbart fina bilder.ta vara på tiden med din lilla dotter,det går ju så fort. All lycka till i livet! /en trogen läsare

    SvaraRadera
  5. STORT Grattis och all lycka till dig och lilla Mollie. Hon är jättesöt =)

    Kram Lotta

    SvaraRadera
  6. Grattis till lilla Mollie!!!
    Och givetvis Lycka Till, med en sån supermamma som du kommer allt gå som en glans!
    kram!

    SvaraRadera
  7. Vilket söt liten tjej! Ett stort grattis och lycka till! Så kul att kunna se lite bilder på bloggen! Fantastiskt jobbat Leonora!
    Kramar från oss i Älmhult

    SvaraRadera
  8. Stort Grattis än en gång! Hon är ju sååå söt..
    Njut nu så mycket du kan tiden springer fort iväg! Tro mig jag vet, min lille gosse är redan 4 månader :) Lycka till med allt! Kram Dessan

    SvaraRadera
  9. Hmmm, och så har även jag blivit lämnad ensam, vi som var tjocka tillsammans... förmodar att det mesta av din mage är borta medan min är kvar.. smile.
    Ha det bäst i vanlig ordning!

    SvaraRadera