måndag 1 november 2010

Även denna dagen har gått....


Dagen började tidigt, för tidigt, men de är ju så när dag och natt och alla timmar ser likadana ut. Men det är ju skönt att tiden går iaf.
Börjad med att sköta undan de som måste göras,allt känns på rutin och redan gjort, men de ska göras ändå.
Djuren ska ha mat och även jag behöver lite energi..
Förmiddagen tillbringades hos en fotograf, var ju bara tvungen att ta lite bilder på min växade mage, de är ju bara en månad kvar tills underverket ska göra en storslagen entrè, de blev en hel del fina bilder både med kläder och en del utan, det är tydligen legalt att ta lite halvnaket när man går med mage...De är ju något jag aldrig skulle gjort om mitt liv sett ut som de borde just nu.

Sen var de dax att ta imot besök från en gammal arbetskamrat som jag inte träffat på säkert fyra, fem år, vi gick så klart igenom allt som hänt i mitt liv den senaste tiden, och hon som alla andra fattade noll. Det är ju skönt att de inte bara är jag som inte förstår, vi pratade mycket om barn och om hur det kan bli och att de säkert kommer att lösa sej jätte bra för vår del även om de inte ser så ut nu.
Vi diskuterade mognad och omognad, och att det är nog ingen människa som vet om hon eller han är mogen för barn förens man står där med lilla knytet i famnen, men man måste ju våga ta steget.

Kvällen avslutades med en trevlig tacomiddag men trevliga människor, även där kom diskussionen upp om allt som hänt och att de nog inte kan vara lätt att vara den personen som har lämnat mej, och att behöva leva med detta beslut för resten av sitt liv även om jag har väldigt svårt att hitta någon form av empati för henne, och de var det förövrigt ingen annan heller som gjorde. Vi reosonerad ungefär likadant, att hon har gjort valet och borde därför vara den lyckligaste människan på jorden. Man har ju alltid val och dom får man stå för. Man kan ändra dom men de krävs mod och en väldig massa förståelse och förlåtelse för att man ska lyckas med de. Och de tror ja tyvärr inte att det finns i detta fallet...

Middagen var iaf god, och jag hade en väldig massa händer på min mage och det uppskattades av både mej och de lilla knytet, för det var ett väldigt sparkande, ja en hel uppvisning faktiskt Mysigt. Det är nog många som inte kan förstå att de är en viktig del i en graviditet med en massa närhet och ömhet, en närhet och ömhet som jag nu har blivit snuvad på och som jag måste försöka klara mej utan eller också få på surrogatisk väg. Och i kväll fick jag mycket närhet vilket betyder mycket för oss, vi får helt enkelt passa på.

Nu är det kväll i Jockarp

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar