onsdag 21 oktober 2020

Drickat klart.....

Väldigt nöjd...



Aktiva dagar med att sortera, flytta, sälja och slänga och ännu ser jag inget slut på det hela.
Jag har besökt en auktionskammare för att värdera lite tavlor. Jag blev sjukt imponerad av kunskapen och välviljan att berätta för mej och Mollie om vad det var för alster vi hade med oss. Jag hade tusen frågor om allt möjligt.
Han behöll fyra stycken och Mollie blev glad över att vi fick med oss en av hennes favoriter hem igen. 

Sista agility hundträning med Kennet gjordes och Mollie fick diplom och Kennet en rosett. Det har varit en bra kurs som även gett Mollie en ny kompis. Kompisen var och hälsade på i helgen vilket vi alla tycket var kul, nya vänner.

Handbollsträning igen och jag tror att jag glädjande nog får vänja mej vid det. Nästa helg är det handbolls läger och Mollie är redan anmäld. Hon ser framemot det väldigt. Det verkar vara ett bra gäng.

Att huset är upp och nervänt och det är kaos i varje rum stressar mej en aning men samtidigt så intalar jag mej att det bara är en period. Efter handbollsträningen var tanken att vi skulle röja lite men vi skippade det och i stället hjälptes vi åt med Kombuchan som var redo att smaksättas. Det var så väldigt mysigt att stå i köket och experimentera med bären och smakerna. Mollie gillar inte den färdiga drycken men att göra den gillade hon.

Kennet har fått sina promenader och även ett par lätta springrundor med mej. Han tycker det är kul vilket är bra. En sväng till havet har vi lyckats trycka in i vårt schema, ibland behöver vi se just havet.





Jockarp.

söndag 18 oktober 2020

Museum......




Ibland har det känts som om vi lever i ett museum. Och visst ibland kan jag känna en stor glädje över att jag får ta del av vår historia på ett så enkelt sätt. Men ibland, som nu när vi börjat röja på vinden och övervåningen för att ställa iordning och göra det trivsamt för Mollie har det känts som en börda.
Generation efter generation har lämnat spår efter sej och det sen 1830-talet. 

Jag befinner mej i allra högsta grad i konsumentsamhället, det är inget jag sticker under stolen med. Men ibland krigar jag mot mej själv. Vad är det egentligen jag behöver?
Affektionsvärdet är något annat som jag brottas med. Jag har på ett eller annat sätt en historia med de människor som använt sej av sakerna. 
Är det rätt att kasta en avlidens anhörigs bröllopsklänning? Servisen som julmiddagarna serverats på i generationer, är det okej att låta dom stå kvar i skåpen och samla damm, att dom aldrig används? Kommer silverbesticken nånsin användas igen, besticken som har en historia långt tillbaka i tiden och bara helt enkelt stannat kvar inom de fyra väggar jag nu lever inom.
Jag ställer dessa frågor till mej själv och svaren är blandade. 
Ibland funderar jag på att kasta ut allt jag har och börja om, men något stoppar mej. (vilket jag tror är bra)

I alla fall har vi sorterat och lagt ut en del saker till försäljning, Mollie flinar och säger att vi bor i en loppmarknad just nu. Och ja det stämmer, vi har prylar överallt ;) Men jag tror att det kommer bli något bra av det hela. Och kanske kan någon annan få ta del av historian och kanske vi faktiskt dammar av den gamla servisen och ändvänder den och kanske vi faktiskt kan sortera och lägga saker på det stället där det gör hemma. Kanske. 

Och att man hittar ett konfirmationskort på sej själv kan faktiskt göra dagen väldigt munter ;)
Nu snackar vi historia.




Jockarp.

lördag 17 oktober 2020

Fyller mina dagar....




Handbollsträningen gick över förväntan, vi blev väl mottagna och Mollie älskade det. Så självklart ska hon fortsätta att spela, så himla roligt.

Jag har varit på berget och sprungit och det är en fröjd att låta fötterna ta mark just nu. Färgerna skifta, visserligen vet jag att det kommer bli mer färgsprakande än vad det är nu men jag uppskattar alla nyanser av hösten.

Kyliga morgonpromenader med Kennet har betytt, långkallingar och mössa. Att komma in och ta av sej och sätta på morgonkaffet gör mej glad i hela kroppen, jag är liksom vaken då.

Ett besök av en journalist som ville skriva om vart jag befinner mej i livet kom över på en kopp kaffe.
Vi höll oss utomhus och jag var ganska kall när jag 1,5 h senare gick in i huset igen. Vi hade mycket att prata om och hon var väldigt trevlig.
Mollie var med en liten stund vid fikat sen gick hon upp till sitt nya rum. Vi fortsatte att röja där och nu har vi fått en container till palatset vilket underlätta en aning vid själva sorterandet.

En paus i röjandet, vi satte oss och tittade på en film tillsamman och jag måste säga att det var väldigt mysigt att sitta i hennes kommande rum och käka popcorn en fredagskväll.

Fröken särbo och jag är på avstånd från varandra just nu och det svider. Ibland är saknaden brutal och ibland är den hanterbar. Men den finns där alltid. Livet ser ut så här så det är bara att bita ihop. Men det är inte alltid jag är så tuff. Det gör ont ibland, riktigt ont.
Det är lite som han sjunger herr Winnerbäck.
-Jag fyller mina dagar allt jag kan, men det blir ändå tomt.




Jockarp.

torsdag 15 oktober 2020

Kvällar tillsammans.....





Vardagen hej.
Mollie har haft träning med Kennet, agility. Det gick fint för dom båda. Så roligt att se.
Hon har även varit på scouterna. När det blir dagar i sträck med aktiviteter så kan jag ibland längta till kvällarna vi har ihop bara hon och jag.

De väntar ännu mer aktiviteter i veckan, handboll i stan ska testas och jag hoppas verkligen att hon fastnar för det. Lagspel är fostrande och lagandan är viktig. Vänskapsband för livet kan knytas där i en svettig gympasal. 

Jag har varit på berget med Kennet, givetvis har vi plockat svamp, vi fortsätter så länge vi hittar. Nu är det nya sorter som gäller. Taggsvamp och trattkantareller får hänga med hem i korgen. 

Jag har sprungit ett par mil, lugnt tempo och fokus på att njuta av hösten. Jag pressar mej inte, inte alls faktiskt, utan nånstans är jag tillbaka där det började. Springa utan krav för att jag ska må bra. Det är så det skulle vara, alltid.

Jag kom ju över en tv till ett bra pris och den där startade upp ett projekt som jag kanske inte kunde se att det skulle komma.
Mollie vill byta rum och visst för min del går det bra. Det enda jag är lite motsträvig till är att hon valt ett rum på övervåningen. Skulle det hända något så har hon 8 meter ner till marken. Det känns lite skrämmande.
Men hon flyttar, städar, möblerar och funderar på sitt nya rum all sin vakna tid här hemma. Jag gillar hennes kreativa sida så jag uppmuntrar hennes projekt.

 


Jockarp.


måndag 12 oktober 2020

Hundgård.....

Före surf...

Efter surf....





En långhelg på västkusten vilket har innefattat de mesta.
Vi har varit i Varberg och surfat och det var verkligen en speciell känsla att vara klädd från topp till tå i våtdräktsmaterial. Skorna gjorde verkligen susen, den var en skön känsla att möta vågorna och få saltvatten i ansiktet. En och annan kallsup bjöds det även på, men det får man väl att räkna med.
Att efter en dag vid havet göra pizza i ugnen och sätta sej till bords och äta kändes som en lyx. Så skönt. En hundpromenad i slottskogen efter middagen var även det ett skönt inslag.

Slottskogen ja, verkligen ett fint ställe där jag inte varit allt för mycket, men nu tog jag på mej löparskorna och tog en sväng. Det var bra träning, både backe och trappor. Jag tog ett pass en dag senare med fröken Särbo och hon bjöd mej till att springa upp i någon form av backhoppningsbacke. Jag drog på och upp kom jag, ner också men det var en aning svårare.

Vi gick på loppis och jag slog till och köpte en TV till myset, hon blev superglad. Tänk en egen TV, jag kommer ihåg vad jag alltid önskade att jag skulle få en TV och ha på mitt rum. Nu är det snart verklighet för min egen dotter. 

Vi plockade svamp för att kunna laga Mollies favoriträtt, Svamp pasta. För dagen hittade vi mest riskor och trattkantareller och middagen, tja den blev vansinnigt god. 

Kennet har ju varit lite moppsig mot andra hundar. Vi har nu passat på och tränat honom i Göteborgs hundrastgårdar. Ett bra påhitt minsann. Jag släppte in honom med en hel hög olika hundar och det var roligt att se hur de löste rangordningen helt själva. Inga dumheter från Kennets sida alls vilket var otroligt glädjande. Det finns hopp.

Vi har haft en fin helg helt enkelt, mycket kärlek, mycket god mat och mycket glädjande då att allt gick så bra med fyrbeningen :)

Kennets nya kompisar.



Jockarp.

torsdag 8 oktober 2020

Ekosystemet....




Lilleman är bättre i sitt ben vilket märktes tydligt, kan var precis överallt, han hittade på rackartyg hela morgonen. Jag morrade lite på honom och bad honom lugna ner sej. Han förstod mej inte, ville inte förstå.
Han hoppade upp i fönsterkarmen och la sej för att spana ut på gården. Mollie och jag tittade på varandra skakade på huvudet och skrattade åt honom. Vi bestämde att det var okej att han fick vara där, det kunde få bli hans plats. Vi har ju väldigt mycket övrig plats vi ;)

Hon fick lift till skolan och jag och Kennet drog upp på berget, det märktes att han hade haft en dag hemma och i vila. Han var helt sjövild. Det var fint att se det men samtidigt var jag lite orolig för hans tass. Smärtlindringen gör ju att han inte märker av sin smärta. Men han fick leka lite på den mossiga vägen.

När vi kom hem fick han vila i sin bädd och jag tog en skön löptur, jag kände mej väldigt pigg i kroppen och jag lät mitt huvud sortera sitt under turen.
En dusch och ett försök att kamma ut mitt tjorviga hår följde. 
Vidare hade jag en massagetid bokad. Dagens massage var invändigt. Inte en muskel knådades men mina inre organ sågs över.
Jag brukar ha svårt för andra människors händer på min kropp, ja om det inte är händer som sitter på människor jag älskar i någon form. Men att få en Kraniosakralbehandling av en (för ett tag sen främmande) man bekommer mej inte det minsta. Väldigt skönt och avslappnande.

Mollie kom hem när jag precis kommit innanför dörren, vi tog en promenad med Kennet. Hon berättade att det stundar prov i skolan den 22/10, spännande sa jag och fick informationen om vad det handlade om.
Ekosystemet, näringskedjan, svampar och träd. Tjoho min paradgren. Vi gick i skogen och det passade fint att vi pratade om träden som vi gick förbi och minsann att hon passande nog hittade en gul kantarell. 
En bra stund, en lärostund.

Vi bytte om när vi kommit hem, det väntade restaurangbesök på Thaihaket. Väldigt gott och för dagen slog vi till med efterrätt i form av friterad banan och glass. Ingen dålig onsdags middag det inte.

Nu lämnar vi byn i några dagar och tuffar västerut.




Jockarp.

onsdag 7 oktober 2020

Puzzeldags.....




En ny kurs med Kennet. Kursen barn med hund, där ska det provas på Agility. Kennet hade råkat skada tassen på en utflykt i svampskogen men han fick vara med inne i lokalen. Mollie fick låna kurslärarens hund, En bearded collie på elva år. Dom gjorde hindren utan större problem. Det var kul för Mollie och väldigt lärorikt. Kennet satt med mej vilket också var bra. Miljöträning.

Kennet fick åka till veterinären för en undersökning, med sej hem fick han några droppar till tassen och lite smärtlindrande piller. Nu hoppas vi på att han kommer hålla sej på benen ett tag.

Jag hade varit inne på möten under dagen, jag var lagom mossig i skallen. Som tur var fanns det gott om rester i kylen, jag behövde inte lag mat, det var bara att värma på.
Tisdag och det är scoutdag. Mollie hade varit ute hela dagen på skolan då dom besökt naturskolan, hon var sliten och trött och när regnet forsade ner var hon lagom sugen på scoutning. Jag lät henne för dagen göra valet själv om hon ville gå eller stanna hemma. Annars är jag av den filosofin att är man med i en aktivitet då ska man dit.

Hon valde hemma och i stället tog vi en lite lugn kissrunda med vår lille grabb ute i regnet. In i huset igen och vi skakade av oss regnet alla tre.

Jag har gått och småsneglat på ett puzzel jag fick i julklapp av min tjej. Jag har liksom inte kommit ur startblocken riktigt. Men denna regniga oktoberkväll öppnade jag paketen och satte igång med att sortera bitarna.
Mollie pratade med en kompis men när hon fick nys om vad jag gjorde var hon inte sen med att avsluta samtalet och ta fram ett eget puzzel.
Där satt vi sen alla tre tillsammans och puzzlade fram tills det var dags att hoppa i säng. En supermysig kväll.




Jockarp.

tisdag 6 oktober 2020

Österlen gånger 2......





Mollie har bott över hos en kompis i helgen och dom har cyklat till andra kompisar. Där har dom börjat att se filmerna om Harry potter. Två filmer är avklarade.
Detta har gett mej utrymme till saker som jag inte planerat för och kanske inte trott var möjligt.

Två dagar har jag befunnit mej på Österlen, vi tog en tur till Vitemölle, drack kaffe på en bänk med havet som utsikt.
Vi var på Kiviks musteri, vi åt fantastisk god mat i Ystad, vi passerade Sandhammar, Alestenar, Kåseberga, Knäbäcksstranden. Mandelmans och nån snubbe som hette Karl-Fredrik som gillade blommor stoppade vi till hos. Att få tid tillsammans med kvinnan man älskar och få Så mycket närhet och kärlek gjorde att det nästan bubblade över av tacksamhet.




En dag i skogen med samma sällskap, jag hittade min första blomkålssvamp vilket gjorde mej lycklig som ett barn.
Kaffe och ostmacka mot en sten i en stor Tallskog. Livet log mot mej.
Det lagades en fantastiskt gryta av oxe. Efterrätt i form av olika pajer, en med äpple och en med hallon och blåbär. Vanlijvisp och glass till det. Farligt gott.
Att krypa ner mätta och belåtna i soffans hörn och se på serien Älska mej är en fin lyx vi unnar oss.

Ännu en dag på Österlen, denna dag vigdes åt sufning. Kanske var det året och Sveriges bästa vågor. Fröken Särbo ville inte missa det, inte jag heller. Hon surfade och gjorde det bra, Kennet och jag vi gick ett par timmar på stranden och det var speciellt att gå när det var helt vindstilla och mot land slog jättevågorna in.







Jockarp.

torsdag 1 oktober 2020

Idrott.....

I Jockarp behöver vi inga filter.....

Redo för idrottsdag..
                                         

Idrottsdag i skolan och cykeln skull med. Kennet och jag slog följe med Mollie. Han satt i sin låda på min cykel. Mollie tyckte det var mysigt att ta tvåhjuling till skolan, hon tyckte vi skulle göra det minst en gång i veckan. Vi får hoppas på en mild vinter då sa jag och flinade ;)
Jag cyklade hem efter att jag kramat om min dotter. Vidare bums upp i skogen, svamptime. Inte en enda kantarell i sikte men däremot hittade jag Karl-Johan, blodsopp, brunsopp och citronslemskivling. Jag var nöjd med dagens plock.

Jag hade ett möte inplanerat och där satt jag när myset kom hem. Hon hade fått info om att jag skulle vara upptagen med ett samtal och att hon inte fick störa, men vi skötte kommunikationen via text på ett block, där fick jag rapport om att Mollies klass hade vunnit idrottstävlingen mot två annan skolor i stan. Hon var väldigt glad och det var självklart jag med ;)

Mitt möte avslutades och jag gick ute i det vackra vädret, ridbanan harvades och gräsmattan fick en tillklippning.
Middagen lagades och åts. Mollie hade en kompis på tråden och jag gick ut och tog mej ett bad.
Kvällen var helt stilla, månen var stor och stjärnorna tändes en efter en, det kändes som om det bara var för min skull.

Jag har och har haft en väldig smärta i höger knä ett tag, detta har kommit och gått men nu är det en mer ihållande smärta, löpningen uteblev för dagen och det varma vattnet i badet mjukade upp mej en stund. Skönt att slippa smärtan. Jag tror dock att den kommer tillbaka, kan tänkas att det är ett "löparknä" som jag ådragit mej.



Dagens skörd....


Jockarp.