fredag 30 september 2011

God jul....



Nu har jag börjat att förbereda för julen, ja nu tycker ni säkert att jag är totalt knäpp i skallen, men det är ju så att jag har lovat mej själv att jag ska skärpa mej vad det gäller det här med högtider.
Själv skiter jag i allt vad traditioner är, men för Mollies skull får jag ta mej samman och se till att hon får dom barndomsminnen som små barn ska ha, vilket är fina, ljusa, vackra och roliga, så här ska minsann firas jul.

Jag har nu funderat i banor att hitta på egna små traditionella saker som vi ska göra från år till år tillsammans.
Så här går mina tankar just nu. (dom kan ändras på vägen) Jag håller det lite öppet, men jag måste få leka med tankarna lite.
Mollie är ju ganska liten än, men är det inte så att ska det bli tradition så måste man göra det varje år, så även om hon är 17 år och tycker att detta är super mesigt, jobbigt, trist och hel löjligt så ska vi i fortsättningen göra detta jag nu planera.

Min tanke är den, att man på lillejulen ställer ut en tallrik gröt i stallet, (det är ju ganska vanligt) Mmm sen på morgonen så klär vi på oss myset och jag, det är snö och kallt, det knastrar under hennes små vinterkängor när hon går över den mörka gårdsplanen ut till stallet, vi tänder lampan, hästarna blinkar trött och besvärat av lamporna som lyser, vi går fram till stället där vi ställt gröttallriken kvällen innan. Upps.... tallriken är borta, vi ser små spår av halm som leder upp på loftet, vi klättrat upp för den gamla trästegen, ett svagt ljus från en lykta sprider sej på höskullen, jag håller mitt lilla mys i handen, hon är spänd och förväntansfull, på gränsen till rädd, vad är det som är där uppe, vem har ätit upp gröten, vem håller i lyktan.
Jag håller henne nära och vi smyger fram över loftet mot ljuset, någon rör sej där borta, kanske blir hon rädd min lilla tjej, kanske hon vill krypa upp i min famn, i så fall ta jag upp henne och sen går vi vidare tillsammans.

Och plötsligt där framme i skenet av lyktan sitter han, herr jultomte, han sitter på vårt hö loft i vårt stall och äter av gröten vi ställt ut.
På en av bjälkarna hänger det en julstrumpa med ett litet paket i.
Myset börjar nu mjukna i min famn och nyfikenheten tar överhand, tomten pratar med henne så hon ska bli lugn och trygg.
Vi hjälper henne att ta fram paketet ur strumpan och tomten läser. God jul lilla myset detta paketet får du från oss alla, alla vi som älskar dej.
Hon sätter sej försiktigt ner bredvid tomten på en halmbale hon tittar kanske lite under lugg på den skäggiga tomten hon öppnar försiktigt de lilla paketet, man ser hur spännande hon tycker att det är, man ser hur det lyser i hennes ögon.
Hon ser ut som ett barn ska se ut på julafton.
Hon ser ut som min dotter.
Min dotter som jag älskar mest i hela världen.

Hm ja det är en idé iallafall till att skapa en form av tradition, som sagt kanske det inte uppskattas när hon är tonåring, men jag tror att jag ska försöka att införa detta nu så får vi se hur många år hon tycker att det är spännande.
Jag kommer nog att gilla det iallafall.
Jag kanske behöver fila på idén lite till och jag måste förstås kolla med morbror eller morfar om dom kan agera tomte, för den tomte som bruka vara här är inte uppe så tidigt.
Jag känner ju att ska de göras så måste det ju göras riktigt så då blir det att gå upp i ottan och ge sej ut. Ja jag har ju några månader till att fundera på det.
Men tanken är väl inte så tokig va?



Jockarp.

torsdag 29 september 2011

Ex fru ?



Jag undrar just kan detta var min ex fru?

Denna människa ser väldigt lik ut henne som jag varit gift med.
Denna tjejen är väldigt lik henne som gjorde sex inseminations försök på mej där det sjätte faktiskt lyckades och resulterade i ett litet barn.
Ja denna tjejen är påfallande lik henne, hon som beslutade att skaffade ett litet barn ihop med mig.
Väldigt lik henne, hon som lovade mig evig trohet, hon som skulle leva med mig till döden en dag skulle skilja oss åt.
Denna tjejen är slående lik henne, hon som lämnade sin höggravida nygifta fru.

Men det kan ju inte vara hon.
Hon skulle ju vara hemma och ta hand om sitt barn kan man tycka.
De är väl omöjligt, för inte ska hon ha egen tid och kunna fixa med en fest mitt upp i allt detta
Kan detta vara rimlig? nja.
Tjejen på bilden har visserligen lite större tänder än min ex fru och om jag inte misstagit mig så heter min ex fru fortfarande de vackra efternamnet Vilhelmsson och det gör ju inte tjejen på bilden. så nej det kan ju omöjligt vara hon.
Men visst är det lite otäckt vad man kan hitta på nätet när man glider runt och visst är det väl otäckt när likheterna är så slående.
Man blir ju nästan rädd, men visst det är väl så att det ska ju vara lite otäckt när det är halloween.

Vi får väl bara hoppas på att hon hinner tillbaka till Hammarby sjöstad om det nu är hon på bilden för om jag inte minns fel så har hon en rättegång planerad just den veckan.
Och vem vet hur den kommer att sluta.

Och nu funderar jag lite, tänk om det faktiskt är hon på bilden, hon min ex fru, herregud vad hon i så fall har förändrats, hon ser ju hemsk ut.
Nu frågar jag mej, är det den kvinnan jag älskat, Örk säger jag bara då.
Och hur ska hon någonsin våga att visa sig ute bland folk? Stackars kvinna, odjur eller vad det nu är.

De sägs att det är insidan som räknas och att skönhet kommer inifrån. Hihi, ja jag vet inte det ja. Förpackningen är faktiskt ganska viktig och hennes är ju ingen höjdare.
Det blir nog inget ligg där ;-)

Här är några andra rader jag hittade på nätet, jag hittade dom på en intressant plats, därför delar jag med mig av dom här. Kloka ord minsann.
Jag är stark för jag känner till svaghet, jag har medkänsla eftersom jag har upplevt lidande, jag lever för att jag är en kämpe, jag är klok eftersom jag har varit dum, jag kan skratta, för jag har känt sorg. Jag kan älska eftersom jag har känt förlust.


Förpackning, oviktig?

Jockarp.

onsdag 28 september 2011

Ensam....

Idag har både jag och min bror lyckats bli stuckna av en bålgeting, jag i huvudet och han på armen, den enda som klarade sig var Myset och det var ju skönt det..Säger bara aj.
Och i morgon drar det minsann ihop sig till storm.

Men igår var det vårväder, ja är det inte så att årstiderna spela oss ett spratt, igår eftermiddag hade vi altanen full men folk som satt och njöt i fulla drag av det helt bedårande vädret. kaffe med dopp i form av en nybakad liten kaka intogs, livet var så där lagom lätt att leva just då i det ögonblicket.

Lite tidigare på dagen hade det däremot varit lite mer funderingar på allvarliga saker, hur skulle jag göra i en svår jobbig och knivig fråga. Jag vill inte sjunka lika lågt som min ex fru men samtidigt kan jag inte tolerera vad som helst och framför allt inte när det finns risk för att min lilla prinsessa ska ta skada.
Jag har några olika väga att ta och jag frågade en person som förstår och är insatt i min bisarra värld och situation, en person jag egentligen inte känner men som på något märkligt sätt betytt en hel del för mig, som jag har fått förtroende för.
Rekommendationen löd prata med min överordnade, ja det skulle jag med, men herr överordnad var på kurs tills på fredag. Och händer det inget nytt i frågan så känns som om jag kan vänta tills det. Jag vill inte skriva klartext just nu, känsligt, men samtidigt vill jag ha mina tankar på print.

Vi var på BVC och kontrollerade ett litet mys. Domen löd, 9120 gram 70 cm lång, lagom knubbig och skrapade knän. Helt enkelt en helt perfekt liten dam.

När vi kom hem tog vi med oss morfar på en långtur på berget, en tvåtimmars tur över stock och sten i en behaglig afton och en vacker solnedgång, vi tittade på skogen vi gick i, det var föryngringar som var fin fina, det var gammelskog och sen gick vi i naturreservatet där allt bara lämnas åt sitt öde, där det totala förfallet är ett faktum, det är bedrövligt att se en skog som kunnat vara vacker och välskött, bara förfalla. Men så är det, staten har bestämt att så ska det vara, så så får det bli.

Efter turen blev det kvällsmat och sen ett varmt bad, Jag badade första gången ihop med myset, det var hur roligt som helt, först tittade hon lite skeptiskt på mig när jag hoppade i, men hon smälte snabbt när hon såg den välkända mjölknings avdelningen. Vi plumsade och skvätte vatten på varandra, lekte med en liten hink och vi lekte med badgrodan och ett litet flygplan.
När jag steg upp ur badet var jag hal som en ål jag var så in smord med babyolja så en oljeshejk skulle varit avis, vattnet bara rann av mej.
De som sen slog mig gjorde ont, det kändes ända in i märgen.
Ni vet ju hur det brukar vara, att när man badar med sina barn så brukar den andra föräldern alltid ta foto, såna fina förälder barn foto, nästa i varje fotoalbum ser man dessa underbara badbilder på barnets första bad med sin mamma eller sin pappa. Dessa badbilder uteblev i mitt och mysets första bad, det uteblir i vårt fotoalbum.. såna små saker kan ibland påminna mej om att jag är ensam med Mollie och när det händer, Ja då känner jag mej faktiskt ensammast i världen.



Jockarp.

tisdag 27 september 2011

Oral Skrivkramp...



Det känns på något märkligt vis som om dagarna komprimeras, att allt ska hinnas med fast på hälften av tiden, om jag förstått de hela rätt så blir det ljusare senare på dagen och mörkare tidigare på kvällen, det ska visst göra en halvtimme i veckan varje vecka nu, kan det verkligen göra så mycket på ett helt dygn. Jag känner mig stressad på något lustigt sätt.
dagarna börjar oftast med ett leende på läpparna, lite bus i sängen och sen gröt intag, vidare blir det en uppfriskande tur på berget, lite kaffe på det och sen lite röj här hemma, eller någon rolig aktivitet. Eftermiddags promenaden klaras sen av och sen blir det att parkera sig vid spisen och göra någon smarrig maträtt.
Jag har börjat prova lite nya recept som jag hittat på en sida på nätet. Det är verkligen inspirerande och det är inget som stoppar mej, innan när man bodde med en som absolut inte kunde tänka sig att äta kött från gris så blev man väldigt låst i sin tanke, men nu flödar alltså inspirationen och de smakliga maträtterna avlöser varandra här hemma borgen. Jag har nu så mycket matlådor så hela frysen håller på att svämma över. Det kan ju vara bra om det blir O-år.

I går fick jag ett mess på min telefon det var ett trevlig sådant, det är inte alltid det är det nu för tiden, men igår kom det ett från försäkringskassan där dom informerade mej om att dom skulle sätta in över 8000 kronor den 27 september på mitt konto, Ja visst var det väl hyggligt.
Man kan visst välja om man vill få den informationen på mail eller som sms, jag har nu valt sms tjänsten just för att bli lite uppiggande i slutet av varje månad. Det är så lite som behövs för att glädja och pigga upp en ensamstående flat mamma.

Jag har funderat över det här med skrivkramp, hur det yttrar sej och vad det är, när man kolla lite närmre på saken så är det helt enkelt arbetsskada som yttrar sig i muskelkramper och spasmer i hand eller i fingrarna hos en person som skriver mycket med en penna. Men det var egentligen inte det fysiska jag sökte i frågan utan de psykiska, man kunde läsa att metaforen av skrivkramp är en blockering i hjärnan, men man kunde inte få reda på hur det kom sej eller hur man skulle kunna hejda det.
Nu lider jag inte av det, (än) och jag vet inte varför det intresserade mej heller, men mitt huvud tar mej ibland ut på oanade resor i form av märkliga tankar och funderingar.

Det orala stadiet håller ett stadigt grepp om oss här hemma, jag börja bli fruktansvärt trött på allt som ska in i munnen, det är liksom ingen stopp ingen broms någonstans. Här ska det in allt i från stickkontakter, böcker, mattfransar, datorer, papper, blommor. Till skor, fjärrkontroller, kuddar och även en och annan matbit slinker faktiskt ner. Är det någon som vet hur länge en lite tjej kan tänkas vara kvar i de stadiet. Hon är söt men det är jobbigt :)
Jag får kanske fråga om råd på BVC för det är åter dags att träffa doktorn senare idag.



Jockarp.

måndag 26 september 2011

Lilla huset på prärien....



En dag med hästar, hundar och ungar ja det var nog vad söndagen bestod av. Vi började dagen med en tripp till min favorit byhåla Vinslöv, ja ni minns kanske den underbara film som gjordes för några år sen och spelades in på denna gudsförglömda plats. Jag älskade den, filmen alltså. Dit bar det iallafall iväg mot med häst släp och häst bakom. Det var en dimmig morgon, men det lättade ju längre söder ut vi kom, till slut sprack det upp och solen värmde som en dag mitt i sommaren, innan dagen var slut så hade temperaturen tagit sig ända upp över 20 graders strecket.
Vad som väntade i Vinslöv var dressyrtävling med ponny. Jag är inte jättefan av dressyr, det är oftast lika tråkigt som att titta på när målafärg torkar. men igår var det faktiskt väldigt trevligt. Och bra gick det också.
Vi körde hem och man fick vackert ta av sig ett lager kläder, man är inte van vid denna typ av värme, men man ska väl inte klaga. Matning av mys och sen upp i skogen på en promenad på cirka 2,5 timmar med hundarna, det var lugnt och skönt, endast en och annan vilsen svamp plockare stötte vi på.

Full fart framåt :)


En mycket god middag lagades, lax med potatis och en god sås gjord på fetaost och turkiskyoghurt, myset fick med ett lass fisk och de slank ner med hull och hår.
Lilla myset skulle sen bada och ja det gick ju bra, till en början iallafall, sen satte hon sina tänder runt kranen, hon fick panik och drog till, gahh det gjorde ont, grymt ont, hon skrek och blodet rann ur munnen på henne och hon som precis fått en ny framtand. Upp ur badet och lite amning som tröst, sen var den historian glömd, tänk om man själv kunnat glömma så lätt.

Jag har nu beställt en ny resa, ja att resa är att leva och man får passa på nu när man är mammaledig och myset inte kostar så mycket att ha med sig. Jag blev ju smått förälskad i NewYork, så varför inte. I Mars bär det återigen över Atlanten men vi plusar till med en sväng ner om Amerikas huvudstad Washington. De ska bli väldans intressant att få se på det vita fina huset. Det kan väl bli bra NewYorks storstads puls och sen lugna ner det hela med småstadsidyllen Washington.

Lite vila :)


Mitt nya projekt går nu framåt i en raslig fart, jag hinner knappt med. Jag sitter uppe hela nätterna och skriver och det bara rinner av mig, jag vet inte riktigt vad det kommer att sluta men hittills är jag nöjd. Alla karaktärerna är klara till min bok och man kommer inte behöva vara geni för att veta vem i boken som är vem. Jag är grymt nöjd över hur långt jag kommit på den lilla tid jag hållit på.
Jag vet att det kommer att bli super bra. Och jag vet att när den kommer att ges ut, kommer min ex fru ångra sina val bittert. Tralla la la la. De känns nästan som om jag fått ett form av hämnd begär, bra eller dåligt det vet jag inte.
Men jag är iallafall fortfarande ärlig med mina känslor.



Jockarp.

söndag 25 september 2011

Nutella is da shit....



Efter påtryckningar från höger och vänster så kommer här ett litet kaktips :)

Nutella Semifreddo

Ca 10 port.

2 marängbottnar.
4 ägg.
2 msk strösocker.
5 dl grädde.
1 burk nutella. 400 gram.

Separera gulorna från vitorna, vispa vitorna till ett hårt skum med 1 msk socker.
Vispa gulorna med 1 msk socker så det blir luftigt och fluffigt.
Vispa grädden för sej.
Lägg en marängbotten i en form och krossa den andra, vänd ihop äggvisp, grädde och vitorna med den krossade marängen.
Ringla ner nutellan (värm den gärna i micron så den blir rinnig) så det blir ränder i smeten, fyll upp smeten i formen över marängbottnen.

Frys tårtan minst fyra timmar innan servering, gärna över natten.

Japp där är grundreceptet på den vansinnigt goda nutella kakan. Jag har nu vidareutvecklat det redan goda receptet med att först och främst att inte använda dom dyra marängbottnarna utan istället välja vanliga maränger och krossa dom. Sen häller jag ner en hel burk nutella i smeten och rör runt så den blir sådär härligt brun och fin, vidare har jag bytt ut marängerna i smeten till 150 g mini marshmallows.
Och till sist när jag lagt smeten i formen så ringlar jag efter tycket och smak ut nutella på toppen så det blir små trevliga mönster och klumpar, Mmm

Ett litet tips till från coachen bara, det är att använda en stor vanlig form med lös tagbara kanter och kanske en lite mindre, iallafall när man gör den med marshmallows för det blir rejält med smet och den lilla kakan är kanske att föredra om man inte har så många gäster. Men ni gör ju som ni vill.
Tillläggas kan väl också göras att ni inte ska skylla er viktuppgång på mej, för risken är nämligtvis överhängande.
Den är snuskigt god.
Trevlig söndag.

Jockarp.

lördag 24 september 2011

Trött och Trolle....

Före badet :)

Igår stosade vi lugnt och i sakta mak fram på ströget i Köpenhamn, det var roligt att gå där och kolla i alla nya affärer, jag vet inte vad som hänt, men på detta halvår när jag inte varit där så har det hänt så mycket, många affärer som bytts ut. En del har stängts och andra har öppnats, kändes nästan som om man kommit till en helt främmande stad. De var lite småkyligt men vi hittade ett trevligt mathak där vi kunde sitta ute med gasoluppvärmning och med filtar så det var så mysigt så.

Ett Trött mys :)

Myset lurade lite på tåget, det var trångt och mycket folk trängdes när vi skulle hem, men en halvtimme fick hon vila i en av stolarna.

När vi kom hem så tog vi en sväng på berget sen blev det lite badning.



Badning :)

Dagen idag har vi börjat med att gå på berget i två timmar, vi gick upp till Trollestenen. Det är en sten som står långt uppe på berget den har upprättats till minnen av Greve C-A Trolle-Wachtmeister 1/7-1893-11/7-1955 På stenen står det att han var skogens vän. Jag har vetat att stenen stått där uppe någonstans men jag har inte vetat var, men nu så nu har vi koll på läget.

Trollestenen.

vi har hunnit med kanelbulle fika med grannfrun, vi satt ute på trädgårdsmöblerna det var ljuvligt även om det hängde lite regn i luften.
 Hela förmiddagen har vi alltså varit ute och haft de hur bra som helst. Efter middagen tog mamman ett en händigt beslut om att köra till Kristianstad, jag behövde inhandla lite teknik prylar till mitt bokprojekt.
Det ombesörjdes i en hast, allt jag behövde fanns tillgängligt, underbart. Vi tog en snabb sväng inom ekohallen och köpte en ny halkmatta till badkaret så att de inte ska stå ett mys på huvudet.
På väg hem åt myset på ett brev sen somnade hon, hihi hon kan hon lilla damen.
Nu sover hon tryggt i sin spjälsäng. Och mamman har egen tid.


Trött efter shoppingen :)
Jockarp.

fredag 23 september 2011

Tillåt mej små le eller *asg*



Jaha och så har man återigen fått ett märkligt brev från min ex frus inkompetenta juridiska ombud.
Herregud det valet av ombud det måste hon ångra bittert, inte en siffra rätt i huvudet på den bruden inte.
Men hon är kanske billig.
Hon skriver till svar på vårt brev.... Efter att ha läst Ditt brev har jag förstått att Leonora inte har för avsikt att sluta med att förstöra J liv, på alla möjliga sätt. Jag förstår nu att inget samarbete i frågan är möjligt. Leonora skulle aldrig tillåta detta.

Hur fan kan människa skriva att jag förstör min ex frus liv? Är hon överhuvudtaget med i matchen?
Det är inte jag som ställer några orimliga krav, jag har aldrig begärt att min ex fru skulle betala mej hundratusen kronor, jag har heller aldrig begärt att hon ska sluta att berätta sin version av det som hänt.
Hon får gärna göra det för mej, gärna i en blogg om hon så önskar, eller kanske i TV, radio, tidningar eller varför skriver hon inte en bok, inte mej emot.
Nej faktum är att det är min ex fru som förhalar allt, det är hon som vill ha pengar av mej, det är hon som vill se till att jag stänger bloggen. Det är ju hon som aldrig ger sej.
Men kom för jesunamn inte här och snacka om att jag förstör hennes liv, det har hon klarat av så bra själv.
Det gjorde hon för ett år sen när hon lämnade fru och sitt ofödda barn och minsann nu får hon sota för det.

Dom ombytta rollerna verkar inte vara så värst roliga att leva efter. Men det var inga problem i att lämna mej i den jävligaste situationen man kan lämna en annan människa i.
Den lilla egoistiska fega människan ska nu försöka lägga skulden på mej, för att hon plötsligt mår dåligt av dom val hon gjorde. Jag har aldrig bett henne lämna mej, sin fru, jag har aldrig bett henne skita i sitt barn, jag har aldrig bett henne hoppa i säng med en annan kvinna, allt detta har hon klarat av själv, jag frågar mej vad är problemet?
Kan problemet möjligtvis ha blivit att det är jobbigt att behöva försörja sej själv, att ska man köpa något så får man vackert göra det med dom pengarna man själv har jobbat ihop, kan det vara så att hon inte riktigt är van vid det, ja jag vet inte. Men vad är problemet.
Att jag gör hennes liv jobbigt för att jag inte vill betala henne något som hon inte har rätt till. Hum är dom så korkade så dom tror att jag tänker kasta pärlor på svin och ge henne hundra tusen bara sådär, ja då tror dom fel så fel.

Nu har hon ju valt detta ombud till att föra hennes talan. Och ombudet gör det på ett så vansinigt okunnigt och dåligt sätt så vet jag inte vilken av dom jag ser mest framemot att få se på rättegången. Ombudet eller ex frun. Hehe ja de kommer bli en synnerligen intressant tillställning.

Jag undrar just om min ex frus juridiska ombud vet om vad som hänt, att hennes lilla uppdragsgivare lämnade en gravidkvinna för en annan när dom endast varit gifta i några veckor, kan detta ses som moraliskt och juridiskt riktigt då att den då gravida kvinnan nu ska pynta hundratusen skära. Knappast. Kriget fortsätter så länge dom vill kriga, jag lägger mej aldrig. Och varför skulle jag?
Men jag får kanske tipsa ex frun om att hon borde kanske försöka att få tag på ett bättre ombud, som kan tala om för henne om hur det ser ut rent juridiskt i en sån här historia.

Jag kan faktiskt inte låta bli att undra över hur min ex frus familj ställer sej till allt detta, de att min ex fru gång på gång gör sej till åtlöje. Visserligen är dom ju inte så smarta själva men det borde ju vara ganska otrevligt att höra en massa sanningar om sin dotter, syster, barnbarn eller vad det nu än må vara på stan, att inte kunna vara säker när man ska gå på ica, man vet inte vem man ska stöta på eller vad folk kan tänkas säga till en, allt på grund av dom val som lilla J gjort.
Med tanke på att hon tror att hon kan gömma sej i stora staden, (vilket hon inte kan) och det kan ju inte resten av familjen heller, jag kan ju absolut inte sluta att fundera och småskratta över vad min gamle kompis går igenom och får stå ut med. Hihi, ja han får skylla sej själv, äggen i fel korg herr Håkansson. Jag skulle inte vilja leva med dom fjabbarna som han nu lever med, han var nämligen en reko kille....Ja jag skriver var. För nu är han i mina ögon precis lika feg som resten av fjabbigafamiljen.

Vad det gäller min bok så går det snabbare än vad jag kunnat tro, och alla i fjabbigafamiljen kommer att få vara med, just nu är det bara fina ord, meningar stycken och sidor. Men ja ni vet ju själva vad som hänt, vissa kapitel kommer att bli tuffa och nattsvarta för vissa. Sanningen var tuff för mej när jag förstod att jag skulle bli en ensamstående mamma men sanningen ska bli ännu tuffare för vissa andra att få läsa. Att få läsa hur dom betet sej mot en oskyldig liten flata. Som stod helt utan val.
Jag ser min debutbok som en rak, ärlig, och humoristisk skildring av vad människor tvingas göra för att överleva efter att någon annan gjort ett val man inte kan råda över.
Jag tror inte att det ska behöva rinna så värst mycket vatten under broarna till fören jag har ett bra utkast som man kan jobba vidare med.
Det går bra nu :)

Nu ska jag åka utomlands. Hej.



Jockarp.

torsdag 22 september 2011

Hästahuvet...

Jag har jätte roligt.

Ja mycket ska man vara med om innan man ska ställa tofflorna vid dörren.
Igår var vi ute på en svamptur igen, vi hade våra två hundar med oss plus brossans bägge golden retrievrar.
När vi gick där och strosade vägen fram så försvann hundarna, vi ropade men dom kom inte, vi gick tillbaka vi ser dom och känner samtidigt en vidrig stank. Stanken kommer från sju-åtta rådjursskallar och ett häst huvud, snacka om äckligt inte nog med det hundarna låg ju givetvis där och gjorde ett tappert försök till taberas. örk säger jag bara.
Är de inte så Cosa nostra den Italienska maffian brukar jobba med hästhuvud, brukar dom inte använda hästhuvud till att informera en person att dom är deras nästa offer, att dom som får ett hästhuvud snart ska försvinna från jordens yta? eller skickar dom en fisk i ett brev? jag minns inte riktigt hur det ligger till, Kan jag vara Cosa nostras nästa offer? nja lite paranoid och lite mycket film i unga dagar kanske.

Färdig gnäggat här iallafall.

Till middag gjordes det världens godaste gryta men fläskfile, bacon, kantareller, lite lök och creme fraiche det serverades med kokt potatis, väldigt smarrigt, vilka kontraster, från hästhuvud till höstig svampgryta, ja jag säger då det.

Myset var trött efter djurparkshänget så hon sov nästan tre timmar mitt på dagen, så mamman hann med hur mycket som helst, det bakades kakor, det städades, tvättades, mailades, telefonerades, jag hade vad människor med barn säger "Egen tid" Och det var faktiskt ganska skönt att hinna i kapp lite med allt.
Ja nu är vi ikapp med det så förmiddagen idag har vi varit och förlustat oss på babycafét. Mollie hade en lite hostig natt, jag vet inte vad det är för hon är inte dålig, hon bara hostar ibland, men de var som bortblåst på cafét och hon hade verkligen jätteroligt.

Kröp i vagnen själv.

Så idag bli min lilla prinsessa tio hela månader, det är ju inte klokt vad tiden går.
Här hemma på gården firar vi detta med bullbak och idag ska även jag lägga de sockerfria på hyllan och inta ljumna nybakade kanelbullar med en härlig kopp kaffe.
Här ska minsann firas mys...

Baby café...

Jockarp.

onsdag 21 september 2011

Växtvärk....

Brumellebrum...


De senaste dagarna har vi hunnit med en hel del, vi har kört lillakusinen till fotbollsträningen, det var en kylig kväll den sista uteträningen för i år och ja det var kallt, termometern stod på 10 + och det det var fuktigt, man är inte riktigt van. Hösten gör sej minsann påmind rejält nu. Myset tyckte det var spännande när småtjejerna sprang runt och spelade boll och skrek och skrattade, det var en rolig afton.

Vi tog en sväng inom pressbyrån för en vinst på bingolotto hade återigen slagit ner i den lilla byn lite norr om Sölvesborgs stad, inte bara en ska jag väl tilllägga, tre lotter och tre vinster, sug på den :)
När jag kom in i kiosken så ville kassörska visa mej sitt barnbarn som hade kommit till världen under natten, en liten tjej på en bild i mobilen, man smälte nästan även om man inte såg hela skönheten på den lilla bilden, tankarna for tillbaka på till när mitt eget lilla mys precis gjort entré i denna värld.
Vi fortsätter att samtala medan hon kollar alla vinsterna och hon säger att hon hört mej på radion och att hon tyckte jag var stark. Jag vet inte vad det är men varje gång någon säger något så fint till mej så blir jag lite generad, jag blir ju även stolt och glad, men varför blir jag generad av att någon annan människa ser mej som stark i de jag hittills gjort med mitt liv, jag börjar bli bättre på det, men jag behöver nog höra det några gånger till tror jag ;)

Bjärven ;)


Jag har den senaste veckan fått höra av människor, kända som okända att jag är stark att jag är en kämpe och jag har även fått ett mail med raderna.
- Gud vad du har växt detta år, det stod även i mailet att personen tyckte det var toppen att jag bloggade så att dom kunde följa mej och myset på vår resa.
När jag satt och begrundade dessa fin fina ord som människor spontant säger eller skriver till mej, ja då slog det mej faktiskt, en fråga bubblade upp och den frågan var.....Jag undrar om min ex fru någongång under detta senaste året fått något mail eller mött någon på stan som sagt att hon är stark att hon är en kämpe eller att hon växt i personernas ögon.
Jag svarade på frågan själv och svaret blev ett stort fett NEJ.
Det känns som om jag lever det goda livet, bland dom goda människorna, hur hon lever vet jag inte så noga, men i hennes skor skulle jag inte vilja trampa omkring på moder jord.

Vi har hängt i vår favoritpark Skånes djurpark i Höör, visserligen var smådjurs parken stängd på grund av salmonella, men med det mulna vädret så vågade sej dom flesta djur fram, det var järvar, björnar, älgar och vi lyckades även pricka in sälmatning, en helt underbar dag i Skåne, med grillning och snälla barn.
Vi har ju årskort och vi har utnyttjat det väl och än är ju inte året slut, så jag tror nog att vi hinner gästa ett par gånger till i år. Jag kan bara rekommendera denna fina park med alla våra nordiskadjur, det spelar ingen roll om man har barn eller ej, den är helt klart värt både ett och annat besök.

Säl matning :)


Jockarp.

tisdag 20 september 2011

Klappa....

Klapp, klapp.


Vad är det som är så speciellt med att klappa händerna, ja fråga inte mej men myset tycker att det är stort och roligt, så stort så hon gör det till nästan allt för tillfället. Det klappas när maten ska intas, när hon ligger på skötbordet, i soffan, när tv nån gång är på, när vi jobbar i köket, ja hon klappat till allt.
Jag kan ju verkligen inte klaga på stödet, tänk att få applåder när du tömmer diskmaskinen, när du klär på dej eller sitter på toaletten och gör tvåan.
Tänk er en applåd och världens största leende då, man kan väl inte annat än att njuta och vara tacksam för allt som kommit i ens väg.
Dom stunderna älskar jag verkligen att leva, jag älskar mitt liv hur det har blivit, Jag älska helt enkelt att älska allt.
Och så klart älskar jag mitt mys extra mycket när hon visar sej från sin mest bedårande och rara sida.

Mollie har fått en ny leksak i form av en trehjulig trampcykel, det var snälla tant N som hade den med sej på sitt senaste besök, Mollie fattar inte riktigt hur den fungerar men hon håller på att utforska den, det är super spännande. allt är spännande nu.

Karl pedal :)

Jag funderar återigen över det här med Mollies donator. Min dotter är underbar, glad, söt, trevlig och rar på alla sätt. Men vad är det som har hänt, hon är ju ljushårig, det är inget fel i det men jag får erkänna, att denna fördomsfria människa har fördomar och det är just mot ljusa, blonda och speciellt tjejer då.
Jag har träffat på så många "blåsta" tjejer och en del då mörkhåriga men när man synar dom med lupp så visar det sej att dom har färgat håret från blont till brunt.
Iallafall mitt mys hon har så ljust och änglalikt hår så jag tror att jag blivit lurad, jag vet att det blev fel dom första två gångerna vi var nere och inseminerade, men jag trodde att dom lärde sej efter det att det var en liten mörkhårig kärlek vi var ute efter.
Nu vet jag att det säkert kan ändras och Mollie är ju faktiskt ganska mörk, både i hyn och i dom små underbart vackra ögonen, vi får väl se hur mörk eller ljus hon blir i framtiden, raringen min.

Tittut :)


Ja sen var det det här med kommentarer om min vikt, ja eller kanske brist på vikt.
Det är många i min närhet som kommenterat det och jag går nu i klassen lättvikt och till och med under 50 kilos strecket numera.
En del säger att det inte är klädsamt och det får jag villigt hålla med om.
Men nu är det så att det är många olika anledningar till att jag inte håller min vanliga vikt på cirka 60 stadiga kilo och det är att mitt liv det senaste året varit lite småkörigt, att jag fått barn och ammar, jag har sockeravvant mej nu och fick till att nästan börja helamma i USA på grund av rådande omständigheter, jag har en rättegång framför mej och det har även hänt lite andra saker här som jag i nuläget inte vill dryfta i bloggen eftersom det kan leda till rättsliga återgärder. Men jag ska berätta när tiden är mogen.
Det jag vill komma till det är att jag fortfarande är fullt frisk både fysiskt och psykiskt så att nu kan vikt diskussionen läggas ner. Men tack för omtanken.



Tilläggas i detta utseendefixerade samhället så har jag även fått höra att jag blivit rynkig, hihi ja det kanske jag har, men kan det inte vara så att åldern liksom börja ta ut sin rätt, jag är ju faktiskt inte tjugo längre.
Botox kanske?
Nu väntar jag med spänning på att få höra att jag fått taxöron med, hum.
Jag älskar verkligen min ärliga familj och mina ärliga vänner ;-) Gulle er.

Myset älskar mamma, med eller utan rynkor.


Jockarp.

måndag 19 september 2011

Nytt projekt, Hur svårt kan det va....



Jag blir mörkrädd mitt på ljusa dagen.
Det är så att under tiden det mest vrickade i Jockarps historia har utspelat sej så har jag ju mött och samtalat med mycket människor om det inträffade.
Det har ett antal gånger uppkommit idéer om att folk tycker och tror att det skulle kunna bli en bra bok i ämnet, jag har flinat till lite och sagt, jaja jo visst.

Men efter ett samtal jag hade för ett par veckor sen med min kära vän i Stockholm som själv är i mediasvängen när hon säger till mej att du kanske ska till att skriva dina memoarer, det hade du kunna pysslat med när du är mammaledig, så funderade jag lite, men sen som vanligt flinade jag lite och sen rann det av igen.

Jag var senare under veckan ute på lång promenad med mor och bror och plötsligt sjönk det in, de slog mej som blixten från den klara fina blåa himlen. Klart som tusan att här ska skrivas en bok i ämnet.
Det är konstigt det där, men det är väl som dom säger att allt har sin tid och nu var tiden mogen för att det skulle sjunka in och fastna.
Storyn finns ju, men annat är det med kunskapen i det som Mollies kusin så fyndigt kallar bokgörakonsten.
Jag bollade lite idéer med tant N och även med lite folk från Chippenland.
Och nu efter min storstadsvistelse så har det gjorts vissa efterforskningar om bokförlag och författare. Min plan var att skriva ihop med någon som var insatt i de hela, jag drämde i väg en förfrågan till en författare och jag fick svar. Ett snabbt svar, dock kanske inte de svaret jag önskade, hon skrev att det var vanligt att folk kom med sina storys och att det var få författare som jobbade på det sätter.
Jag svarade henne att jag var glad över öppenheten, ärligheten och snabbheten i informationen..

Jag kände med detta svaret att antingen får jag göra det själv, eller helt enkelt skita i det.
Hm ja det var då det kom till mej de var då det plötsligt hände.
Jag surrade, snurrade och klickade runt i cybervärlden när jag plötsligt kom över denna texten.

Så passande :)

Det var ju klockrent, klart som tusan att när historien ska skrivas om mitt liv så är det ju givet att det är jag som ska hålla pennan.
Tillfälligheter, ödet eller vad de nu än är så är saken biff, här ska skrivas.
Jag har ju historien klar och det kommer ju mer material hela tiden, så de ser jag inte som något problem. Jag har datorkunnit folk runt om kring mej som gärna hjälper mej med det och de finns människor i min närhet som har kunskap i de svenska språket som kan korrekturläsa det hela.
Men framför allt så har jag tid.

De finns ju en viss risk att det kommer att bli lite färre blogginlägg, men jag ska verkligen försöka att hinna med och hålla isär allt som händer och sker och fortsätta att berätta vad som händer i mitt och mysets liv. För mitt liv pågår ju även om jag ska skriva en bok :)

Jag räknar ju givetvis med att det kommer att bli väldigt tufft och att vissa kapitel i boken kommer att vara känsliga att skriva om att alla känslor bubblar upp igen, men jag får ta det och om det dröjer en månad eller ett år innan den är färdig så spelar det ju inte så stor roll, bara det blir bra och att det blir på mitt sätt.

Jag har nu ett nytt motto att lägga till mina andra favoriter och det är "hur svårt kan det va"
Dom andra två jag levt efter innan är dom gamla hederliga "Själv är bäste dräng" och "man ska inte ha alla ägg i samma korg" ja jag har fått erfara alla de senaste året.
Men som sagt jag ska nu fokusera på att det är inte så svårt, för gått folk hur svårt kan det egentligen vara att skriva en bok?
Ja hur svårt kan det va?



Jockarp.

söndag 18 september 2011

3:e Världskriget....


Jag är ingen soldat men jag tror nog att jag har eller håller på att gå igenom, de 3:e världskriget, ja för än är det inte klart, än har inte min ex fru gett upp, än har hon inte nöjt sej.
Hon har inte nöjt sej med att göra mitt liv till ett känslomässigt kaos i form av att ha lämnat mej höggravid, nygift och med vetskapen att hon endast var mej trogen i tre veckor, att lilla fröken tumör var ett trevligare sängsällskap än den kvinna hon bara någon vecka innan lovade att ta hand om till döden skulle skilja dom åt. Det var trevligare än att vara med och se sitt nyfödda barn i ögonen vara med när det tog sitt första andetag.
Nej än är hon inte nöjd, hon vill kriga mer och kriga ska hon få, vi har minst två rättsliga processer som ska genomlidas, jag genomlida är kanske fel ord, vad ska jag välja i stället,  intressanta förhandlingar kanske skulle passa bättre.
Det första som ska ske är ju rättegången nu den första November, vilket jag än en gång ber er klottra ner i era filofaxer så ni inte glömmer bort det, ni kan ta det som ett lunchmöte för det drar igång 13,00 i Karlshamn, vad som kommer hända där är ju ännu ganska oklart, men på något sjukt sätt så välkomna jag det, jag ser framemot hela spektaklet.



Vad som kommer att hända och ske efter den rättsliga uppgörelsen vet jag inte heller, de enda jag vet är att jag viker mej inte en tum, varken vad det gäller de eller vad det gäller den andra tvisten som då gäller bloggstängning och att min ex fru vill ha en veckopeng i form av hundra skära av mej.
Det här om bloggen och pengarna, det har faktiskt förbryllat och fått fröken Vilhelmssons hjärna att gå på högvarv ett tag.
Jag fattar fan inte vad hon tänker med, varför tror hon i sin vildaste fantasi att hon ska kunna tysta mej och att jag ska betala henne, jag har klart lek lite med tanken att det borde nästa vara så att hon i så fall om det nu är så viktigt men min tystnad skulle erbjuda mej något. Men nej det gjorde hon inte, hon vill bara ha, hon borde sagt, hörru snygging, du får hundra papp av mej men lägg då ner bloggen.
Hade inte detta varit rimligare?



Och det allra rimligast i allt detta om det nu är så viktigt för henne att jag stänger bloggen borde ju varit att kontakta mej avlägga hundra ave Maria, be om syndernas förlåtelse, helt enkelt lägga sej och säga, du snuttis, de jag gjorde mot dej förra hösten det var för jävligt, ingen människa förtjänat att gå igenom de helvetet du gjorde, jag betedde mej som ett svin och jag vet inte varför, eller om hon vet varför ge ett försök till förklaring.
Ja om hon hade försökt förklara detta sjuka om hon hade ångrat sej om, om, om, OM jag hade köpt de hon sagt jag då skulle inte bloggen finnas mer, inte i denna form iallafall.
Den enda som kan stopp bloggen och mitt nya projekt det är hon själv, men det kommer aldrig och jag säger aldrig ske igenom hot och utpressning.

För att inte glömma för att inte gömma så måste jag skriva ner vad ex frun gjort hittills, på ett år har hon hunnit med.
Hon har.

Gift sej.
Varit otrogen.
Lämnat gravid fru.
Ratat, lämnat sitt barn.
Begärt skilsmässa.
Hotat att tysta frun.
Polisanmält frun.
Begärt besöksförbud på frun.
Försökt utpressa frun.
Hotat att tysta igen.
Skilt sej..

Herregud är det inte mer på repertoaren, känns lite tunt de här tycker jag.
Eller?


Nej tyvärr, det har nog bara börjat.
När jag inte funderade över detta krig och krigsstrategier så hade vi en helt underbar dag igår på marknaden med härliga vänner och fin fint höstväder. Ungefär så livet ska vara :-)
Dagen avslutade vi med en mycket delikat grönsakssoppa och bus i soffan, en lördagskväll med min stora kärlek helt enkelt.
Nu väntar vi besök, så nu ska här kokas kaffe.

Jockarp.

lördag 17 september 2011

Det går framåt...

Se så stor jag är :)

Happ så var det idag på dagen ex frun lämnade skeppet då, exakt ett år sen hon kom hem efter en otrohetshelg i stora staden, en helg som tydligen var värt allt detta som sen skett, hum, mja jag tror nog att om man frågat henne idag om det var ett bra beslut och om dom val hon gjort var bra då tror jag att svaret skulle blivit nej. Hade man sen utvecklat det hela och frågat resten av hennes familj så tror jag att dom fjabbarna också skulle gjort lite andra val än vad dom gjorde. Men det får vi nog aldrig veta, för dopp med huvudet i sanden, och ja där kan dom faktiskt förbli.
Nog tjatat om det, det känns som om det är en av dom sista årsdagarna jag har att gå igenom, nja det kommer väl lite fler sen nästa år, för då har vi ju skilsmässa, rättegång och bodelnings dagar att gå igenom, om det nu är klart då vill säga.


Fönstertittare :)
Vad det gäller prinsessan av Månsagården så har vi börjat med lite nya ritualer här hemma, jag tror att det kan bero på att hösten gör sej påmind.
Efter varje kvällspromenad så tappas det upp ett ljumt bad här hemma i borgen och sen blir det dopp i grytan med lilla myset.
Hon har även börjat bli lite pillimarisk den lilla sötnosen, jag lyfter upp henne i ena änden av soffan, sen ska hon krypa bort till den andra sidan och hoppa upp i fönstret, jag låtsas jaga henne och hon skrattar högljutt hela tiden. Underbart.
Tittut lekarna är i full gång, jag gömmer mej hon blir skraj för att även mamma L tänker lämna henne, jag hoppar fram och informera henne om att mamma inte lämnat henne och kommer heller inte att göra det, mamma älskar Mollie och mamma ansvarar över Mollies liv och att hon mår bra, jag förstår att hon inte begriper ett skvatt av det jag säger men en vacker dag gör hon det nog.

Vi har ganska mysiga dagar just nu, lugna och sköna, det känns som om mitt liv sakta börja normalisera sej och ja det har tagit tid, jag känner att allt börja smälta in, jag börja helt enkelt komma över komma vidare och faktiskt även känna att lilla fröken J inte behövs i mitt liv, hon har inte så mycket plats i Mollies och mitt liv.
Jag har ett projekt till som jag ska ta i tu med innan jag ska släppa detta helt och fullt och vi ska även jobba vidare och få filmen klar för sändning, det ska bli grymt spännande att se den när den är klar.


Hela gänget mys :)

Vi hade en mysig kväll hela klanen i går kväll,  tacos, nutellakaka och massa kusin mys.
Jag är så otroligt glad över min fina och tappra familj, dom har gått igenom så mycket detta året allt på grund av min inte allt för empatiska och kloka ex fru.
Men alla ser dom på framtiden ljus. Och alla verkar dom faktiskt vara stolta över mej och bara vetskapen om det gör mej mäkta stolt.

Oj nu händer det grejer här, just nu i skrivande stund så gick Mollie sina första steg med *lära gå vagnen* jag har släppt lite på skruvarna så att hon faktiskt har en möjlighet att ta sej framåt, shit det är stort jag blev varm hela jag, vilken tjej va...Och vet ni vad det bästa är, jo det är att hon är min ;-)

Mysets nya badmössa :) Tack Hällevik...
Nu ska vi göra oss klara för en dag på vikinga marknad i goda vänners lag.


Jockarp.

fredag 16 september 2011

Skilsmässa...



Tänk att hon var tvungen att gifta sej... Hon som var så olycklig (ironi)


Jaha då var man officiellt skild nu då, nu kommer det för alltid stå på mitt civilstånd att jag är skild, iallafall ända tills jag gifter om mej eller avlider.
Vilket som är värst kan jag faktiskt inte svara på, men jag tror att det är stor risk att det sistnämnda är det nästa ord som kommer att stå i mina papper.
För jag hoppas att jag inte ska vara så lättlurad ännu en gång i livet så jag litar på en annan människa, att jag lita på trogenhet och livslång kärlek.
Nej där har hon lyckats, den sk frun med att skada mej för resten av livet, bra jobbat.

Men på något konstigt vis känns de ändå skönt att jag nu är skild, jag vet ju att jag varit min sk fru trogen igenom hela äktenskapet, men nu däremot, är jag då alltså redo att kunna ge mej ut på banan igen, med ett visserligen skadat hjärta men med ett öppet och ärligt sinne, redo att faktiskt ge mej ut och med hopp om att den fantastiska underbara människa som är menad till att dela sitt liv ihop med mej och Mollie ska visa sej.
Jag tycker på något sätt att det är sorgligt att detta kapitlet är avslutat, vi hade hela livet så fint planerat, vi hade kommit så långt tillsammans, så långt som man faktiskt gör i ett förhållande med en vardag ett giftemål och ett litet barn.
Jag kan inte sluta tycka att hon kastat bort så mycket som kunde blivit så bra, allt detta för en dröm som aldrig kommer att besannas, hon kommer inte bli känd, inte för något positivt iallafall.



Tre veckor senare. Otrogen, det kallar jag heligt det...(ironi)


Jag får väl från och med nu döpa om min sk fru till lilla ex frun i stället, för det kommer hon ju vara för resten av livet.
Tänk ändå jag har en ex fru, shit de låter som om man levt ett långt liv, hum, ja det har jag kanske gjort med.
De kändes faktiskt lite märkligt när jag öppnade brevet och läste överskriften DOM med stora stäver.
Jag var dömd till skilsmässa, hur sjukt är inte det.
Tänk att jag har blivit tvingad att skilja mej, att någon annan bestämt att jag ska skilja mej, mot min vilja, märkligt när jag tänker på det, jag gifte mej av fri vilja, vilket även min ex fru gjorde, hon såg enligt sej själv på äktenskapet som något heligt, ja visst låter det fint.
Jag däremot har ju aldrig varit något vidare fan av vad de gäller ringmärkning, men likväl var det jag som var trogen hela äktenskapet, det var jag som tog det på allvar och det var jag som blev tvingad till skilsmässa, visst är det väl bra märkligt vilka vändningar det kan bli i livet när man delar det med en dundervrickad person.


Olycklig? Ser så ut va (ironi)
 Jockarp.

torsdag 15 september 2011

Mollies kusin....

Ja jag har ju vetat om detta och givetvis också oroat mej om hur det ska gå, en person som man känt hela deras liv, en person som man älskar och bryr sej väldigt mycket om råkar ut för en tillsynes liten pluttesak men som kan få livslånga konsekvenser.
En skola en kommun som kanske inte tar det ansvaret som man tycker dom borde göra.
De kan inte göras ogjort på något sätt och man kan inte skylla någon speciell person för det inträffade.
Men man kan och man måste informera om saken.
Jag tycker att min bror och hans familj gör helt rätt att vända sej till tidningarna så att andra föräldrar och kanske även barn kan läsa om vad som hänt och att man inte som liten nyfiken parvel ska pilla på allt som kommer i ens väg.
Jag förstår att det svårt när nyfikenheten ibland tar överhand.



Foto: Lena Ehring

Pojke stack sig på kanyl på skola

8-årige Jesper Wilhelmsson stack sig på en kanyl han hittade på skolgården.
Nu väntar åtta månaders ovisshet innan läkarna vet om pojken smittats av blodsjukdomarna Hepatit C, Hepatit B eller HIV.
Och ännu har inte skolan informerat alla föräldrar och barn om händelsen.
Det var för exakt två veckor sedan som Jesper Wilhelmsson var ute och lekte på Hjortakroksskolans skolgård i Sölvesborg. I ett lusthus på skolan hittade han en kanyl från en spruta som han tog in till sin lärare.
– När han skulle ta upp den ur fickan stack han sig på den, berättar Jespers mamma, Lisa Grönstedt.
Mamman ringde sjukvårdsupplysningen som sa att pojken måste få vård direkt. Mor och son åkte till akuten där Jesper fick tre sprutor på en gång, bland annat mot Hepatit B.
– Det var otroligt omtumlande för honom eftersom han är spruträdd. Fyra man tvångshöll honom när sprutorna togs. Nu ska han göra samma procedur fyra gånger till. Idag är en sådan dag, säger Lisa Grönstedt.
För familjen väntar nu åtta månaders ovisshet innan läkarna vet om Jesper har smittats av Hepatit, C, B eller HIV. Jespers mamma vill varna andra föräldrar och barn. Och hon vill att skolan och Sölvesborgs kommun tar problemet på allvar. För det är ingen nyhet att missbrukare använder skolans lusthus som sitt tillhåll.
– När jag ringde skolchefen sade han att det inte är så konstigt att missbrukarna sitter i lusthuset på skolan. "De vill ju ha tak över huvudet".
Hon anser att skolan inte informerat om händelsen tillräckligt.
– Vi har fått hem en lapp om att alla lärare har berättat om detta i klasserna. Men efter att ha frågat runt bland barn och föräldrar är jag mycket tveksam till det. Och vid ett stort föräldramöte nyligen sade man absolut ingenting om händelsen.
Och inte heller har någon från skolan hört av sig till familjen för att höra hur pojken mår.
– Ingen har ringt till oss. Jag tror inte Jesper förstår vidden av det här eller så bär han det inom sig. Det hade varit skönt om någon hört av sig.
Bltsydostran.se söker just nu Hjortakroksskolans rektor.
Kommunens utbildningschef tänker kommentera händelsen efter det sammanträde han sitter i.

onsdag 14 september 2011

Grillkväll....

Skogens drottning ;)

Med några nätter från helvetet börjar vi nu stabilisera oss så sakteliga.
Mollie har hostat, snorat och varit allmänt sliten, själv har jag fått fyra timmars sömn i genomsnitt, att det skulle vara så svårt att vända New York tiden, de trodde jag ju aldrig. Inte för mej som gjort vändningar på dygnsryttmen dom senaste 13 åren på grund av mitt jobb.
Det har varit några jobbiga dagar men när jag tänker tillbaka på mitt liv som det såg ut för ett år sen då jag varken sov, åt eller knappt kunde andas så är detta inga som helst problem, sätter man bara livet i perspektiv till detta så finns de inga problem som är för stora.

Vår egen lilla hästtjej har nu kommit tillbaka till oss med alla sina hästar, ordningen är återställd, det är nu fullt med liv och rörelse här på månsagården. Vi bara älskar det, vi hänger ute i stallet och tittar och klappar hästarna, Mollie blir vild, och jag vet inte vad jag tycker om det, kan det vara en lite hästtjej i den där lilla dottern jag fått tro.
Det är härligt att man slipper känna sej ensam, alltid någon att snacka med om man har lust och man har någon som har koll på stället och på mej och Mollie. Ödsligheten är som bortblåst, vi är glada för det.

Mmm.

Vi har angripit svampskogen och vi höll på att bli olyckliga av all fin svamp ändå tog vi bara äkta fina gula kantareller, vilka I-lands problem va.
Även en helt underbar grillafton uppe på berget har vi haft, de var mormor och morfar, kusinerna och deras föräldrar, de var super mysigt om än lite mycket blodsugare i luften.
Vi har så smått börjat att flukta på en ny grillplats, det är ett privilegie man har som skogsägare att kunna sätta upp grillplatser var helst man vill.


Storkusin tar hand om lillkusin :)
Triss i kusiner...

Vi har hunnit med ett nytt möte med advokaten och jag har även haft ett mycket givande samtal med psykologen, det var riktigt roligt att prata med henne om mina framtidsplaner, jag kunde bara konstatera att jag har gjort så mycket detta sista året som inte någonsin funnits på min karta och då menar jag inte alla tråkigheter utan jag tänker närmast på allt inom media all projekt som jag aldrig skulle gjort, eller haft en tanke på, det som helt enkelt inte egentligen alls är jag, men jag har förändras, vi pratade om mitt nästa projekt som inte heller känns som jag.
Jag pratade om rädslan över tristessen när allt detta är över, när jag är färdigbearbetad, när min sk fru är ute ur min liv helt och full, (när det nu händer) När jag går här hemma och lever ett lugnt och stillsamt liv hur blir det då.
När jag hade ventilerat mina tankar sa hon förstående och klokt, att då har du nya projekt kanske inte lika stora, men man har alltid något på gång, de är det som kallas livet.

Jockarp.