onsdag 14 september 2011

Grillkväll....

Skogens drottning ;)

Med några nätter från helvetet börjar vi nu stabilisera oss så sakteliga.
Mollie har hostat, snorat och varit allmänt sliten, själv har jag fått fyra timmars sömn i genomsnitt, att det skulle vara så svårt att vända New York tiden, de trodde jag ju aldrig. Inte för mej som gjort vändningar på dygnsryttmen dom senaste 13 åren på grund av mitt jobb.
Det har varit några jobbiga dagar men när jag tänker tillbaka på mitt liv som det såg ut för ett år sen då jag varken sov, åt eller knappt kunde andas så är detta inga som helst problem, sätter man bara livet i perspektiv till detta så finns de inga problem som är för stora.

Vår egen lilla hästtjej har nu kommit tillbaka till oss med alla sina hästar, ordningen är återställd, det är nu fullt med liv och rörelse här på månsagården. Vi bara älskar det, vi hänger ute i stallet och tittar och klappar hästarna, Mollie blir vild, och jag vet inte vad jag tycker om det, kan det vara en lite hästtjej i den där lilla dottern jag fått tro.
Det är härligt att man slipper känna sej ensam, alltid någon att snacka med om man har lust och man har någon som har koll på stället och på mej och Mollie. Ödsligheten är som bortblåst, vi är glada för det.

Mmm.

Vi har angripit svampskogen och vi höll på att bli olyckliga av all fin svamp ändå tog vi bara äkta fina gula kantareller, vilka I-lands problem va.
Även en helt underbar grillafton uppe på berget har vi haft, de var mormor och morfar, kusinerna och deras föräldrar, de var super mysigt om än lite mycket blodsugare i luften.
Vi har så smått börjat att flukta på en ny grillplats, det är ett privilegie man har som skogsägare att kunna sätta upp grillplatser var helst man vill.


Storkusin tar hand om lillkusin :)
Triss i kusiner...

Vi har hunnit med ett nytt möte med advokaten och jag har även haft ett mycket givande samtal med psykologen, det var riktigt roligt att prata med henne om mina framtidsplaner, jag kunde bara konstatera att jag har gjort så mycket detta sista året som inte någonsin funnits på min karta och då menar jag inte alla tråkigheter utan jag tänker närmast på allt inom media all projekt som jag aldrig skulle gjort, eller haft en tanke på, det som helt enkelt inte egentligen alls är jag, men jag har förändras, vi pratade om mitt nästa projekt som inte heller känns som jag.
Jag pratade om rädslan över tristessen när allt detta är över, när jag är färdigbearbetad, när min sk fru är ute ur min liv helt och full, (när det nu händer) När jag går här hemma och lever ett lugnt och stillsamt liv hur blir det då.
När jag hade ventilerat mina tankar sa hon förstående och klokt, att då har du nya projekt kanske inte lika stora, men man har alltid något på gång, de är det som kallas livet.

Jockarp.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar