3:e Världskriget....

Jag är ingen soldat men jag tror nog att jag har eller håller på att gå igenom, de 3:e världskriget, ja för än är det inte klart, än har inte min ex fru gett upp, än har hon inte nöjt sej.
Hon har inte nöjt sej med att göra mitt liv till ett känslomässigt kaos i form av att ha lämnat mej höggravid, nygift och med vetskapen att hon endast var mej trogen i tre veckor, att lilla fröken tumör var ett trevligare sängsällskap än den kvinna hon bara någon vecka innan lovade att ta hand om till döden skulle skilja dom åt. Det var trevligare än att vara med och se sitt nyfödda barn i ögonen vara med när det tog sitt första andetag.
Nej än är hon inte nöjd, hon vill kriga mer och kriga ska hon få, vi har minst två rättsliga processer som ska genomlidas, jag genomlida är kanske fel ord, vad ska jag välja i stället,  intressanta förhandlingar kanske skulle passa bättre.
Det första som ska ske är ju rättegången nu den första November, vilket jag än en gång ber er klottra ner i era filofaxer så ni inte glömmer bort det, ni kan ta det som ett lunchmöte för det drar igång 13,00 i Karlshamn, vad som kommer hända där är ju ännu ganska oklart, men på något sjukt sätt så välkomna jag det, jag ser framemot hela spektaklet.

Vad som kommer att hända och ske efter den rättsliga uppgörelsen vet jag inte heller, de enda jag vet är att jag viker mej inte en tum, varken vad det gäller de eller vad det gäller den andra tvisten som då gäller bloggstängning och att min ex fru vill ha en veckopeng i form av hundra skära av mej.
Det här om bloggen och pengarna, det har faktiskt förbryllat och fått fröken Vilhelmssons hjärna att gå på högvarv ett tag.
Jag fattar fan inte vad hon tänker med, varför tror hon i sin vildaste fantasi att hon ska kunna tysta mej och att jag ska betala henne, jag har klart lek lite med tanken att det borde nästa vara så att hon i så fall om det nu är så viktigt men min tystnad skulle erbjuda mej något. Men nej det gjorde hon inte, hon vill bara ha, hon borde sagt, hörru snygging, du får hundra papp av mej men lägg då ner bloggen.
Hade inte detta varit rimligare?

Och det allra rimligast i allt detta om det nu är så viktigt för henne att jag stänger bloggen borde ju varit att kontakta mej avlägga hundra ave Maria, be om syndernas förlåtelse, helt enkelt lägga sej och säga, du snuttis, de jag gjorde mot dej förra hösten det var för jävligt, ingen människa förtjänat att gå igenom de helvetet du gjorde, jag betedde mej som ett svin och jag vet inte varför, eller om hon vet varför ge ett försök till förklaring.
Ja om hon hade försökt förklara detta sjuka om hon hade ångrat sej om, om, om, OM jag hade köpt de hon sagt jag då skulle inte bloggen finnas mer, inte i denna form iallafall.
Den enda som kan stopp bloggen och mitt nya projekt det är hon själv, men det kommer aldrig och jag säger aldrig ske igenom hot och utpressning.

För att inte glömma för att inte gömma så måste jag skriva ner vad ex frun gjort hittills, på ett år har hon hunnit med.
Hon har.

Gift sej.
Varit otrogen.
Lämnat gravid fru.
Ratat, lämnat sitt barn.
Begärt skilsmässa.
Hotat att tysta frun.
Polisanmält frun.
Begärt besöksförbud på frun.
Försökt utpressa frun.
Hotat att tysta igen.
Skilt sej..

Herregud är det inte mer på repertoaren, känns lite tunt de här tycker jag.
Eller?

Nej tyvärr, det har nog bara börjat.

När jag inte funderade över detta krig och krigsstrategier så hade vi en helt underbar dag igår på marknaden med härliga vänner och fin fint höstväder. Ungefär så livet ska vara :-)
Dagen avslutade vi med en mycket delikat grönsakssoppa och bus i soffan, en lördagskväll med min stora kärlek helt enkelt.
Nu väntar vi besök, så nu ska här kokas kaffe.

Jockarp.