fredag 30 november 2018

Jas 39 Gripen....

En provtur....


Jag är så sjukt glad och tacksam över alla möjligheter som ramlar över mej stup i kvarten. För några dagar sen fick jag förfrågan om jag ville gå en utbildning och som vanligt så öppnar ett nej inga dörrar, så jag tackade självklar ja till det.
Kursen hålls av en kustjägare, ingen duvunge alltså.
När jag läste materialet så blev jag både fundersam, glad och lite fnittrig. Jag kunde läsa rader som.
-Obligatorisk närvaro under hela utbildningen krävs för godkännande samt ett aktivt deltagande. Kursen är en process vilket kräver att deltagarna närvarar både fysiskt och mentalt genom hela tankekedjan-
Hur säkerställer man att folk är närvarande mentalt?
Jag kunde även ta del av klädkoden. Att militärer som skulle medverka skall bära vardagsdräkt enligt nån form av kod.
Här fanns inte utrymme för något trams det förstod jag :)

Så vad var det för utbildning då? Jo det extremt viktiga ämnet Likabehandling, detta ämne som bara blir mer och mer aktuellt. Att människor slutar att respektera varandra och är i många fall även elaka, det är en hemskt utveckling.
I utbildningen får jag ta del av diskrimineringslagen, styrdokument gällande likabehandling, maktstrukturer och härskartekniker. Ja fatta vad spännande.

Kursarna var från helikopterplutonen, telesektionen, Marinen-HMS Stockholm och från flyget. Ett smörgårdsbord för min vetgiriga ådra. Jag intervjuade min kursare om sina arbeten så fort jag fick en chans. Jag sonderade möjligheten att få ta en provtur i ett Jas 39 Gripen. Jag möttes av ett leende och svaret att detta inte var möjligt.

Kursdag ett blev rolig, spännande och även känslosam.
Jag tycker det är väldigt vackert när män visar känslor och det var precis vad som hände. En kille stod i sin uniform och såg hård och kall ut. Men när han öppnade munnen var hans ord känslosamma och han visade sej totalt avskalad och sårbar. Han grät när han berättade om sin döde far.
Jag blev rörd av hans ord och det han beskrev. En sån fantastisk upplevelse med människor jag bara träffat ett par timmar.

Hem kom jag när det blivit mörkt, jag fick ta del av min dotters dag, vi ser det som viktigt i vår familj att ta del av och lyssna på varandras dagar. Hon hade varit i badhuset med sin klass och det hade varit toppen. Jag hade skickat med henne en extra bikini, vår tanke var att någon kanske glömt sin hemma och med det inte skulle kunna delta i badövningen. Glädjande nog berättade Mollie att det varit en liten tjej i hennes klass som faktiskt inte hade med sej några badkläder och fick alltså låna bikinin av myset. Så fint att hon kunde hjälpa till.

Kepa på :)


Jockarp.

torsdag 29 november 2018

Hänt Extra....



Mollie och jag såg på programmet kärlek åt alla och det är ju galet roligt att höra vad som tar plats i henne känslomässigt och vad som får henne att reagera. En sak är säker att hon tänker på helt andra saker än jag.

När jag i programmet går på middagsdejten och vi sitter och äter så höjer jag mitt glas och skålar för en trevlig afton. Mina bordsdamer dricker vin och själv tar jag en klunk av min äppeljuice. I samma ögonblick vänder sej Mollie mot mej och säger:
- Men mamma du dricker ju inte sånt.
Jag fattar ju vad hon menar och förklarar att det är juice i glaset och inget annat, aha säger hon då och så kommer följdfrågan:
-Var det gott.
Flinande lägger jag armen runt min dotter och säger:
-Jag hade föredragit vatten.

Jag funderade på det i efterhand just det där med alkohol och den relation som Mollie har till det. Den är ju liksom noll egentligen, ingen i hennes närhet dricker, vilket jag ser som väldigt skönt. Jag funderade även på om det faktum att jag är absolutist kommer att forma hennes framtida val och relation till alkohol. Mm det är mycket jag funderar över.

Jag är inte ensam om att fundera, nepp, jag har på den senaste tiden fått frågan ett antal gånger gällande den guldring jag bär på mitt vänstra ringfinger. Hur vida det är en förlovningsring eller inte.
Jag svara att det är en kärleksring. För det är det i allra högsta grad.
Ringen jag bär närmast mitt hjärta bär texten Mollie 201122. Alltså min dotters namn och hennes födelsedatum.

Hänt extra låg verkligen i med rubriker under gårdagen, jag gillar Hänt, dom relaterar oftast till mina egna ord från min blogg eller hör dom av sej för att få information, inget påhitt alltså. Att dom får rubrikerna till att låta som något annat bryr jag mej inte ett dugg om, innehållet är de sanna och det är respektfullt av sladdepressen ;)
En rubrik under gårdagen handlade om min dejt om att det blev pinsamt tyst och ja så var det nog men det fanns en plan i det.
Jag kände att jag skulle ta ett steg tillbaka och inte vara den drivande. Jag hade under inspelningsveckan varit den drivande i väldigt många samtal med min dejt och nä det ligger absolut inte bara på en part att få fart på samtalen.
Så jag tog för dagen av mej målvaktshandskarna och kände bara att nej jag ska inte rädda situationen, det är inte min boll. Sen vet jag ju att jag har svårt för att låta bli att prata men jag försökte verkligen ;)
Det sorgliga i mötet var att min dejt inte kunde känna sej avslappnad och trygg i min närhet och det är något som är väldigt viktigt för mej. Det är nog det starkaste jag tar med mej från kvällen och något som jag funderade på ett tag på min kammare.
Men hur som helst så har jag mer möte med damerna så mycket kan fortfarande hända ;)



Jockarp.

onsdag 28 november 2018

Från silver till guld....



Jag har haft några dagars avhållsamhet från att skriva och det beror inte på att det inte hänt något i mitt liv utan helt tvärtom.
Det började med att jag jobbade många timmar på dygnet och när jag inte gjort det har vi haft besök i palatset, vilket gjort att en omprioritering varit nödvändig.

Ja det började med arbetet i vedsvängen, två tuffa tolvtimmaspass med att köra ved. När jag pysslade med det så fick jag besök av Mollie. Det är verkligen sånt som gör att agnarna skiljs från vetet och att rutinarbeten förändras från silver till guld.

Finbesök <3


I slutet av helgen fick vi besök vilket gjorde att fokus las på träning, kost och att umgås.
Vi körde gemensamt iväg till affären och gjorde en storinvestering, vi köpte ingredienser till att kunna styra upp det årliga lussebullsbaket.
Vi hann knappt innanför dörren förrän myset drog igång och smula jästen.
Samtidigt som detta gjordes så vändes det pannkakor för framtida frukostar och utfärder. Vi började laga kött från oxen, koka potatis och göra iordning för middagen. Samtidigt som det skedde så kom hovslagaren som skulle göra hästanas hova vinterfina. Så från spisen ut i stallet. Det var ett högt tempo vilket gjorde det var än mer trevligt att landa i soffans hörn med en koppkaffe och ett par lussebullar.

Vi har  tränat och jag hjälpte mitt sällskap till att springa världsrekord. På ett frostigt, kyligt men soligt och sagolikt vackert berg drog vi till med 17 km löpning. Livskvalité. 

Ja det har varit sköna, fartfullda, chilliga dagar med människor jag tycker om.
Tycker om ja, idag är det dejtdags på webben och kanal 7. Och tanken med det är ju just det, att jag ska träffa någon jag tycker om ;)




Jockarp.


lördag 24 november 2018

Att känna....



En löptur som inte var som dom vanliga turerna. Min dotter fyllde år och jag lämnade henne i skolan, sen gav jag mej upp på berget. Jag var nog inte riktigt beredd på vad som skulle hända men jag vet att det var bra.

Jag trummade på och jag började fundera över hur min dag såg ut för exakt åtta år sedan.
När jag avmagrad med min gravida magen befann mej på Kristianstad lasarett.
Jag började tänka på när jag låg i sängen och Tant N la sej bakom mej som den stora skeden, när hon la sin hand på min mage. När jag behövde närheten och invaggas i tryggheten om att hon inte skulle lämna mej. Då när jag kände inget, då när jag kände allt.

Jag sprang på och kände hur ångesten bet sej fast i mej, den rev och slet i mitt inre. Jag lät den göra det, jag kände att jag var stark ,att jag skulle kunna hantera det, jag lät det komma. All smärta.

Jag tänkte på när jag skrev dom sista raderna till min fru. Raderna: Jag är på BB nu och du är saknad. Att jag levde på ett hopp som jag visste inte fanns, men jag vill inte släppa det. Jag saknade henne och jag ville ha henne hos mej när jag skulle föda vårt barn.

Jag sprang och bilder for förbi mej när personalen berättade för mej att mitt barn inte mådde bra och att dom var tvungna att sätta igång förlossningen, när jag spydde rakt ut i korridoren. När jag svettades och baddades med kalla handdukar av tant N och min mamma.
När jag kämpade mot smärtan och utmattningen i timmar.
Jag var helt orädd samtidigt som jag var livrädd, jag balanserades på den tunnaste tråden någonsin.
Då när jag inte brydde mej om mitt eget liv samtidigt som det var det viktigaste av allt för att det skulle ge ett nytt liv. Likgiltigheten och betydelsefullheten två motsatser som slet och drog i mej.

Jag upplevde åter den söndertrasade känslan av mitt inre, när jag var som allra svagast i mitt liv och samtidig behövde jag vara som starkast.
Jag mådde illa av känslan men jag lät den komma. Jag fortsatte att släppa på tankarna från den 22/11-10 jag lät det komma.
Tårarna kom av den inre smärtan. Det gjorde inget. Jag fick svårt att andas men det gjorde inget, jag ökade på farten. Jag snorgrät och sprang som en idiot uppe på berget. Jag var glad över att kunna känna den vidriga känslan, att jag kunde komma tillbaka, jag har inte gjort det på så länge och jag tror att jag behövde det. Rensa ut smärtan.
Jag sprang, jag var svag och jag var starkare än nånsin, urkraften från Jockarp dundrade på i rörelse framåt och jag kände.
Jag lät hela bilden komma, ensamheten, sårbarheten och övergivenheten. Allt det sköra fick utrymme under ett par timmars löpning.

När jag passerade bilderna av när min mamma kom in i rummet på BB och såg sitt lilla barnbarn liggande på sin dotters mage, när hon klippte navelsträngen så log jag.
Jag log även åt tanken att Tant N hade varit ock köpt lussebullar som vi firade mysets födelse med. Det var skönt att kunna blanda ett leende ihop med snoret och tårarna.

När jag var hemma efter rundan, så kände jag mej lätt. Det var som om jag stod och väntade på ett fluffigt moln som skulle passera och jag skulle hoppa på och guppa vidare mot ljuset. Jag var så lätt, och så ren i hjärtat.
Det var som att se mörkret, känna av det, men ändå ha styrkan att välja ljuset.

Jag gillade min känslomässiga återblick och jag tror att det med denna upplevelse nu är historia. Jag vet att jag bestigit det högsta berget och just nu står jag där uppe och njuter av utsikten. Jag vet att det kommet rulla nerför. Jag vet att det värsta är över. Jag vet det, för det har en klok kvinna berättat för mej.
Det värsta är över......



Jockarp.

fredag 23 november 2018

Åtta åringen.....


Vilken morgon.....


Jag gick upp tidigt, två pannkakor och en kanelbulle tinades upp och jag satte åtta ljus i födan.
En ballong blåstes upp och paketer las på hög på en bricka. Jag sjöng några rader när jag gled runt i köket i min morgonrock. Jag var vid väldigt gott mod.
Jag tände ljusen och gick sjungandes in till min dotter. Hon rörde sej sakta sen rörde hon sej likt ljusets hastighet när hon kom på vad det var för dag.

Hon blåste ut ljusen och vi startade dagen med att kramas. Jag gratulerade henne på åtta års dagen och sa att jag älskade henne. Sen bad jag henne öppna presenterna. Hon öppnade på och när hon kom till den lysande renen (som hon redan visste att hon skulle få) så såg jag att hela ungen sken upp. Hon blev så otroligt lycklig.

Vi myset lite till i sängen sen hasade vi oss upp, ut till köksbordet och där låg ett kort från mormor och morfar. Informationen på kortet löd. Gå ut på altanen. Hon gick ut inlindad i sitt täcke och på altanen möttes hon av en sjungande mormor och en ny cykel. Hon kastade sej i mormors famn.

När man fyller år ska man inte åka taxi till skolan, nä mamma ska köra. Det gjorde jag och med oss hade vi renen och några strumpor som hon också fått i födelsdagsgåva. Hon hade fått tid på sej i plugget att visa upp sina saker och jag vet hur stort det var för henne. Så jag är väldigt glad över att möjlighet gavs.

Jag sprang ett par mil under tiden Mollie var i skolan. Det var en händelserik löptur som jag ska skriva om när jag funnit ord för att beskriva känslan.

Jag hämtade upp henne när skolan slutat och vi for hem och började göra en tårta. Medans tårtan kyldes ner så tog vi en cykeltur. Hon körde som en galning.

Hehe, oslagbar.....


Bowlinghallen intogs, det var ett tag sen vi spelade så det var väldigt kul. Att stora fröken Vilhelmsson gick ut som segrare gjorde ju inte saken mindre förnöjsam precis ;)
Efter det blev det middag på vår favvothairestaurang. Galet gott som vanligt.
Hem och sen angrep vi tårtan.
Under tårtintaget fick myset en bok av mormor och morfar om svenska djur, hon blev sjövild över boken och började läsa och lyssna på djurens läten bums.
Vi satte oss i soffan och bläddrade tillsammans och tja där avslutade vi min dotters åttonde födelsedag.
Det hade varit en magisk dag med så mycket glädje och kärlek men vi var helt slut båda två.
God natt tidigt och lilla fröken önskade sej fotmassage vid nattningen så självklart, fotmassage blev det.


Så fin och så nöjd. Tårtfixaren....

Jockarp.

torsdag 22 november 2018

Mjukis.....

Säkerheten framför allt....


Jag lämnade min dotter vid taxin, vi kramades hej då sen åkte hon.
Jag hade varselvästen på mej, det var inte ljust och det var rått. Vinden blåste snålt runt min kropp, jag huttrade lite och tog mina fösta löpsteg efter fem dagars ofrivillig vila. 
Jag kände en enorm glädje och en styrka i kroppen jag sällan känt. Jag fick hålla igen, spara på krutet. Jag tog en liten runda men den innefattade mördabacken. När jag var uppe på toppen log jag över att kroppen var så stark trots nattlig hosta. Hjärta och lungor var i en härlig symbios med övriga delar av kroppen. Vad mer kan man önska sej än att kroppen är frisk och stark? Jo en väldig massa andra saker men just uppe på toppen av mördabacken var det de enda som fyllde mitt sinne. Lycka och tacksamhet över kroppens styrka.

Lite mat och kaffe på det sen började jag projekt inslagning av Mollies presenter.
Hon snokade reda på presenterna i garderoben och har med det antagligen ganska bra koll på vad hon ska få, men hon ska i alla fall få brottas lite med pappret, det är min plan det. Så paketerna slogs in och jag blev väldigt nöjd, det ät liksom inte min paradgren men jag gör så gott jag kan och det är gott nog.

Jag lämnade byn för att medverka på ett möte, som förtroendevald medför det vissa förpliktelse, bland annat att gå på möten, intressera sej och försöka förbättra saker. Inte sällan handlar det nu för tiden om människor, dom så kallade mjuka frågorna. Många mår dåligt av stress och pressen av att inte räcka till. Att man känner sej felbehandlad och så vidare. Jag tycker det är intressant just hur bemötandet av andra människor är när klimatet hårdnar. Ett par timmar med funderande kring detta sen var det dags för ett pass i vedsvängen.
Det var ett glatt gäng som mötte mej och eftermiddagen och kvällen blev kanonbra.
Jag vände inte hemåt förrän klockan 22:00 och när jag var hemma låg mitt mys och sov tryggt i sin säng.
En bra dag var till ända.



Jockarp.

onsdag 21 november 2018

Vänskap....



Fortfarande inte okej i halsen för löpning. Jag mår förträffligt bra för övrigt men hostan håller sej kvar. Så jag lyssnar på kroppen.
En lite stress inför mitt kommande Marathon börjar sakta skava i mej, jag behöver träningen men samtidigt så måste jag lita på min rutin och min kropps styrka. Jag är ruskigt stark i kropp och knopp just nu så jag litar på den känslan.

En lätt promenad med hundarna i ett ruskigt kyligt regnigt väder. Det var verkligen inte fint någonstans.
Jag lämnade byrackorna och drog vidare bums. Till ett café det stundade frukostbuffé med en kär vän. Så mysigt att sitta hela förmiddagen och äta, småprata, dra kort och analysera. Det var på tok för längesen vi satt i den sitsen ;) Bränslet tankades upp på max.

När jag åter var hemma i byn så kollade jag på dagens programmet av kärlek åt alla. Det var ett lätt men samtidigt tungt program. Det var lättsamt för mej men en av mina vänner beslutade sej för att lämna gården och åka. Tänk att jag knappt minns att det var så det var. Vi var en så tight grupp, det var vi fyra och vår egna bodyguard som skulle se till att vi mådde bra under vistelsen på gården. Vilket vi inte alltid gjorde. De fanns mycket smärta och mycket minnen som bubblade upp under inspelningen, så mycket historia och så mycket hopp om framtiden. Vi blev varandras styrka och vi fanns för varandra och banden blev starka. Jag tror att en evig vänskap skapades där och då. Så vackert.

Dom tre och vår älskade bodyguard <3


Mitt mys kom hem från plugget och vips var jag tillbaka i nutiden och till de som är det viktigaste i livet.
Hon har snöat in på att städa så hon drog fram dammsugare igen och drog iväg. Att jag vet att hon inte klara hålla saker hemligt är ingen nyhet och således kröp det fram ganska snart att hon varit i min garderob och hittat sina födelsedagspresenter. De sura var att jag inte hade slagit in alla än så hon såg precis vad det var. Nja lärdom av det? slå in presenterna bums för små nyfikna krabater är överallt och snokar. Och tänk, jag vet precis hur jag själv var ;)

Hon lagade mat till mej, för dagen blev det potatismos och hamburgare och pepparsås till det, helt okej faktiskt.
Resten av eftermiddagen och kvällen gnällde hon mest om att klockan aldrig blev åtta så hon kunde möta mormor och morfar på tågperrongen. Själv fick jag hål i huvudet av tjatet.. Hua.




Jockarp.

tisdag 20 november 2018

Presentinköp....


Mys överallt....


Ännu en natt med glöffande, ett par klunka hostmidusin så blev jag något bättre. Tillräckligt bra så jag kunde somna igen.
När jag vaknade lät det som en knarrande dörr från mina stämband. Hua vad trött jag blir. Mollie tycket det var kul och det var ju kul det.

Jag gick med henne till taxin och för dagen var det en ny chaffis, vi presenterade oss för varandra och myset hoppade in.
Jag tog en lugn tur på berget med kamphundarna och jag förstod att löpningen kunde jag för dagen glömma, jag var ur form för den aktiviteten.

Istället för löpning roade jag mej med att fixa presenter till min dotters 8 års dag. In på Elgiganten, ut därifrån igen och in på Media markt. En ny Ipad ska hon få, min gamla har 8 år på nacken och med det lite småtrög.
Medans paddan rotades fram på lagret stod jag i affären och bjöd på selfis ihop med massa gubbar ;)
Det började med att dom fotade och glatt sa: Du är väl van vid att bli fottad, Jajamensa sa jag lite käckt och så sa jag till dom att är det inte roligare om vi tar en selfi ihop... Hur gör man det blev frågan.
Just då kände jag mej super hipp och väldigt kunnig på området ;)
Lite tjittjattande och så lyckönskades jag i min resa mot den stora kärleken.Trevligt må jag säga.

Mollie har önskat sej en självlysande ren som vi kan ha på trappan på palatset, jag är måttligt road av just den utstyrseln till mitt hem, men ibland får jag helt enkel bara släppa det. Det är väl klart att vi ska ha en självlysande ren. De ska bli väldigt roligt att se minen på unga fröken Vilhelmsson när hon öppnar paketet, för senast i går sa hon, jag önskar mej en ren men jag vet att jag aldrig kommer att få det. Nä så kan det va sa jag och flinade.

Hon kom hem med taxin och var på bettet bums,, hon ville köra fyrhjuling. Det behövdes inte harvas på ridbanan men vi gjorde det i alla fall, hon körde hela banan själv och jag satt bakom henne och peppade. Så roligt att hon lär sej och att hon vågar.

Det sista gräset/nässlorna röjdes undan och källaren är nu åter fylld av ved så ja, nu kan vintern komma när helst den vill. Jag är redo.

Mollie gick bananas med dammsugaren och hon fixade med lakanen i sin säng. Hon börjar minsann bli stor nu. Och glad är jag för det. Hej frihet.

Myset tog ett välbehövligt bad och sen tog vi datorn med oss in i min säng, där kröp vi ner tillsammans och tittade på filmen Narnia prins Caspian. Så galet mysigt.
Ännu en fin dag till ända. Tack för det.



Jockarp.

måndag 19 november 2018

Julmarknad....



Shoppare....


Någon dag ska jag göra ingenting. Ja jag har bestämt mej för det, jag vet bara inte när och jag vet absolut inte hur det ska gå till. Men jag ska. Och jag tror att det skulle kunna vara hälsosamt för mej, eller?

Söndag morgon började med massivt mys med min dotter. Hon vaknade med solsken, hon verkade helt utvilad, det var inte jag. Jag har nattlig hosta så jag hade pysslat med det innan jag tog mej i kragen och drack en slurk hostmedicin, vilket hjälpte.

Djuren fick mat och hundarna fick en morgonpromenad, det var kyligt och det blåste snålt från alla håll. Men det var friskt och jag kände livet i mej.
Mollie pysslade och jag körde lite ved, kroppen kändes extremt starkt, jag har inte sprungit på två dagar och jag tror att det gör att styrkan i kroppen känns. milslöpningar är ju annars just nu normalläge för min kropp.

Vi piffade till oss och hoppade in i bilen, vi drog över berget för att hämta upp vårt sällskap för dagen. Kidsen i baksätet och mammorna fram sen körde vi mor Grimslöv och Huseby med dess julmarknad. Barnen grymtade något om att dom inte skulle tycka att det var kul men tja ibland måste dom helt enkelt överbevisas.

Vi provsmakade en massa godsaker, ost, korv, glögg, knäcke och sylt. En härlig blandning. Mollie hon stannade och pratade med knallarna och skulle hon handla så fixade hon det med. Bra träning där.
Vi kollade på polkagristillverkning och lät oss väl smakas av dom ljumna randiga grisarna. Smarrigt.

När vi lufsade hemåt och sammanfattningen för dagen gjordes så sa småfolket. Det var inte roligt men det var väldigt mysigt. Ett bra betyg tycker jag.
En skön söndag helt klart.

Den bästa.....


Jockarp.

söndag 18 november 2018

Teamwork....




En sen fredagskväll blev även till en sen uppstart på lördagen. Jag öppnade mina grönbruna ögon och möttes av dagsljus. Jag låg stilla och funderade över vad klockan kunde vara. Det visade sej att jag sovit ända till åtta. Nästan personbästa ;)
Mollie sov fortfarande som en lite gris, hon var helt färdig efter starten på helgen.

Jag drog i gång med måstena gällande matning av hästar och hundar. Jag satte fyr i vedpannorna sen tog jag tag i biltvätt. När Mollie gått upp och käkat frulle tog vi en sväng med kamphundarna på berget. Vi hade en härlig stund när vi sakta gick på stigen och filosoferade om livet. Hon var pratglad men seg i kroppen. Hon gick väldigt sakta. Ja, så sakta så det kröp i hela min energifyllda kropp.

Vi harvade ridbanan och även ridhuset fick sej en tillräfsning. Mollie fick testa att gasa på fyrhjulingen, hon gör små framsteg och det måste göras under kontrollerade former. Även om hon tror att hon kan allt så kan hon faktiskt inte det har jag märkt.

Vi bytte fyrhjulingen mot gräsklipparen, den 17/11 blir nog sista klippningen på detta året. Inte klokt egentligen, jag har knappt klippt gräset på hela sommaren men när vi är inne i vintermånaden så luktar det nyklippt gräs i Jockarp.

Tant N kom och gav oss vila. Mollie var lite sliten det märktes men hon mjuknade när hon fick en lite för tidig födelsedagspresent i form av nån själv pratande och lysande katt. Tydligen var det den populäraste barnleksaken 2018. Hur kunde jag har missat det är ju frågan.
Tiden med min vän var behövlig. Vi har funnits i varandras liv sen vi var sex år gamla och fortfarande träffas vi och ser samtalen som givande. Självklart har ämnena ändrats under våra år tillsammans men det känns fullständigt normalt det.

Tant N lämnade oss efter ett kramkalas. Jag gick ut och röjde det sista för dagen. Röjsågen åkte fram och gräs runt palatset slogs av. Jag avslutade min utevistelse med att köra in lite ved. Det går bra nu.

In och middagen börjades laga, Mollie skalade potatis för glatta livet och jag skar upp fläsket som skulle stekas.
En galet god måltid sen blev resten av kvällen chill.
En bra lördag alltså.

I dag väntar julmarknad i Huseby. Det ska bli skoj. (hoppas jag)

Min lilla potatis skalare ;)


Jockarp.

lördag 17 november 2018

Tid för stillhet.....

Mössa på ;)


Himlen var helt rosa. Dimman låg över åkrarna och det kändes frostigt i luften. Jag gick tillsammans min dotter ner genom allen och tacksamheten kliade i mitt inre. Just nu har jag världens bästa liv på världens bästa plats. 
Jag kramade om Mollie och hon hoppade ombord i taxin. Chaffisen och jag önskade varandra en trevlig helg sen vände jag blicken upp mot palatset och långsamt gick jag upp mot mitt hem med ett leende på läpparna.

Hästarna fick mat och hundarna tog jag med mej upp på berget. Solen steg sakta och ljuset var magiskt mellan trädstammarna.
Min lista för dagen var full av saker jag borde göra, borde hinna. Men jag satte mej i stället ner på en stubbe och njöt av naturen och av livet. Det fanns tid för stillhet, tid för ro. Livet tedde sej väldigt enkelt där på en stubbe i en skog, och ja, livet är enkelt. (Just nu)

Jag tog mej hem igen, full av lugn, full av liv. I löparkläderna och ut på berget igen. 15 km blev turen och rundan innefattade ett par raster. Jag stötte ihop med några bybor som var pratsjuka. Så prata gjorde vi.

Ved kördes till lilla fröken Vilhelmsson med väninna kom hem från skolan, sen var det kört med arbete ;)
Mat lagades och åts sen packades badväskorna. Badhuset väntade. Vi spenderade flera timmar ihop, jag badade inte hela tiden, jag var tvungen att stilla min sociala ådra en aning. Det är många som spenderar fredagseftermiddagen/kvällen i plurret, många att prata med helt enkelt. 

Vi piffade till oss, körde hem och matade och rastade kamphundarna sen for vi vidare över berget. Vi var bjudna på tacomiddag. 
Galet skönt att komma till dukat bord. 
Efter maten lekte kidsen och vi vuxna slappade med samtal i soffan. Hemfärd sent, väninnan lämnades av och Mollie somnade i samma ögonblick som huvudet träffade kudden. Dagen hade varit lång för henne. Lång och bra....


Nybadade...

Jockarp.


fredag 16 november 2018

Spegel spegel....

Grönt är skönt.....


Fånga dagen jo minsann det brukar jag försöka göra.
Uppstigning ännu en dag alldeles för tidigt, Mollie väcktes och gjordes redo för skolan. Jag vinkade av henne och tjittjattade lite med taxichaffisen.

Jag satte fyr i pannan, det behövs värme och varmt vatten. Rep om hundarna sen gick jag.
Hästarna fick mat på vägen sen gick jag upp på berget.
Mitt älskade berg, jag gick sakta och stannade till ibland och såg mej om, det förändras. De slog mej att jag varit med om skiftningarna i höst, så galet vackert med alla färgerna.
Jag stannade till vid en ung bok, den hade spräckt sina knoppar och det hängde skira gröna blad på trädet. Är det vettigt? halva November och träden har vårkänslor. Jag funderade över bladen en stund och traskade vidare.

Hem och in med byrackorna sen drog jag åter upp på berget nu iförd löparkläder. Två mil på grusade vägar i ett hyfsat högt tempo, jag var stark i kroppen och på väldigt bra humör.

En snabb måltid vältes ner på stående fot när jag väl var hemma igen. Sen gick jag ut igen. Jag började angripa vedhögen. Äntligen, lite fysiskt arbete med att lasta och knuffa på skottkärran, jag gillar det, det är en form av terapi. Jag kände dock att armen jag bröt i våras inte var helt återställd för det arbetet, men jag såg det som en form av rehab ;)

Mollie kom hem och vi tog en promenad med hundarna, hon tar ansvar den tjejen, det är bra.
Middagen lagades sen gemensamt, för dagen min paradrätt. Hel kyckling, potatis och sås. Galet gott.
Mollie ville ha efterrätt och jag är extremt flexibel när det kommer till just den biten, vi bryr oss inte speciellt mycket över vilken dag det är.

Tja Monopolet åkte sen åter fram. Hua......Jag fick henne på andra tankar så efter några vändor så pausade vi och satte på filmen om snövit.



Jockarp.

torsdag 15 november 2018

Drömliv.....



Morgonen började tidigt. Jag vaknade i vanlig ordning innan klockan ringde, jag tror jag är något på spåret där varför jag alltid vaknar innan det ringer. Jag tror att det beror på att jag får en släng ångest av själva ljudsignalen. Jag har försökt hitta ett ljud som påminner om lugnt härligt vågskvalp, hur underljuvligt hade inte det varit att vakna till? Tror det hade varit galet vackert. Men nepp jag har inte hittat något passligt än.
Tjock i halsen och kli på foten var andra åkommor jag vaknade till. Lika bra att gå upp och gå ut med kamphundarna en sväng. Jag matade hästarna när jag ändå var ute och sen var det bara mitt lilla mys som jag skulle få fart på.

Jag fick upp henne, hon satte sej i min famn.
Jag startade låten en sång om frihet av Björn Afzelius och sjöng med i raderna
Du är det finaste jag vet
Du är det dyraste i världen
Du är som stjärnorna
Som vindarna
Som vågorna
Som fåglarna
Som blommorna på marken


Jag kramade min dotter och kände hennes värme och känslan av att hon var trygg i min famn. Hon la armarna om min nacke och sa att hon älskar mej. Jag är så lycklig över att hon har lätt till känslor och lätt att beskriva vad hon känner.

Vi sa hejdå vid taxin sen drog vi iväg på varsitt håll.
Hon åkte till plugget och jag skulle för dagen åka på ett besök till Södra skogsägarnas huvudkontor i Växjö. Det blev en behaglig bilfärd upp genom skogarna och mötet gick fint. Det var en trevlig dag. Att vi kom iväg hemåt tidigare än planerat gjorde mej ingenting heller. Jag hämtade upp mitt mys nästan två timmar innan avsatt tid. Vi var glada båda två av att se varandra och det är så fint när man känner sej älskad. Den känslan är magisk.

Vi drog ner till ICA och köpte lite förnödenheter sen full rulle hem. Hundarna fick lite klappar och gos sen åkte dom ut för att få lite luft.

Mollie har fått speljävlen i sej och jag vet inte hur jag ska få den ur henne, men det där förgrymmade monopolspelet åkte åter fram och hon spelade med mej och hon spelade själv när jag tröttnat. Hon är helt outtröttlig.

Jag fick åter ett meddelande om att jag funnit i en kvinnas drömmar under natten, det är andra gången denna veckan och de senaste månaderna har jag fått till mej det ett antal gånger.
Så fantastiskt vackert att jag berör och finns i andra människors liv, i deras drömliv. Vad dom drömmer är dock oklart och det är kanske bäst så :)

Nu väntar sex dagas ledighet för mej och tanken är träning, socialiserande och att komma ikapp lite med allt som är lite efter i palatset. Det kommer bli fullproppade dagar vilket är helt i min smak.



Jockarp.

onsdag 14 november 2018

En bra dejt.....



Ja hon ger sej inte så lätt, Monopolspelet stod framme sen kvällen innan så efter frukosten drog hon igång.
- Vi kastar tärningarna några gånger mamma. Ja okejade det och flinade åt hennes entusiasm. Jag förstod åt vilket håll det barkade. Jag skulle förlora matchen dummare var jag inte. Men jag ville dra ut på det ett tag.

Jag lämnade henne vid taxin sen drog jag iväg på dagens jobb. Offertgenomgång, riskbedömning och samtal blandades.
Jag åt en god lunch och mer samtal och filosoferande. Inget kroppsarbete utan enbart huvudbry för dagen.

Jag körde hem, parkerade bilen, hoppade i löparkläderna och tog med mej en bilnyckel sen sprang jag.
Jag hade ett uppdrag, en bil skulle hämtas hem från stan och även myset skulle hämtas upp efter sin skoldag. Uppdraget slutfördes och hem till byn och upphämtning av kamphundarna.
Vi ska vara hundvakt en vecka nu så det kommer bli mycket att stå i. Jag kommer byta ut löpning mot promenad vilket känns helt okej, enligt min löpkalender har jag sprungit 16 dagar i sträck så nån dags vila är väl okej ;)

Nytt avsnitt av Bonde söker fru - Kärlek åt alla- släpps idag och som vanligt såg jag programmet redan i går.
Jag ska dejta en fantastiskt fin kvinna och jag blir varm i hela kroppen när jag ser oss ihop. Så enkelt, så öppet, inget konstlat utan bara två människor som ärligt pratar och har en trevlig stund ihop. En bra dejt må jag säga ;)


Jockarp.

tisdag 13 november 2018

Skoldags....



Mollie ropade på mej och jag gick in till henne, jag bad henne flytta på sej i sängen så jag skulle få plats. Hon började bums att sjunga på Alina Devecerskis låt du måste flytta på dej. Hon bad mej starta låten på Spotify. Jag tillgodo såg hennes önskemål sen låg vi i sängen och lyssnade på musik en stund. Så himla mysigt att starta upp en måndagsmorgon.

Vi hade ingen brådska för Mollie skulle inte åka taxi till skolan. Nepp hon skulle åka med mej. Anledningen till det var att jag var medbjuden till att medverka hela dagen ihop med henne i hennes vardagsmiljö, den chansen ville jag inte missa.
Hon började med att lura mej med att skolan började klockan åtta och med det såg jag att jag redan var körd för att kunna sköta mej i skolmiljön, för klockan åtta hade vi inte ens lämnat byn. Jag var säker på att hennes skoldag började 08:15 men hon flinade åt mej och sa att vi kommer bli sena. Morr jag avskyr att komma för sent.

Men tydligen har Mollie fattat det där med att skoja, för självklart kom vi i tid, pust.
Dagen började med gympa, min paradgren jag hade alltid högsta betyg i ämnet under min skoltid så det var väldans kul att vara med på hinderbanan och se min dotter in action. Hon var duktig, alla barnen var duktiga och modiga.

Efter en snabb dusch var det samling och alla barn fick berätta om sin helg, så härligt att lyssna och ta del av andra åtta-åringas liv. Jag märkte tydligt att det skiljer sej mellan pojke och flicka och ja, jag var väldigt tacksam över att jag fick en liten tjej att dela livet med.
Vi hade nutidskryss, där vi fick titta på lilla aktuellt skola och sen fick vi sju frågor att besvara. Trevlig och lärande.
Vi åt en gemensam lunch där jag pratade mycket med dom andra barnen runt bordet. Mycket viktigt och berikande det är viktigt att ha bra relationer med dom andra barnen i Mollies klass. Det tycker jag i alla fall.

Sista stunden fick Mollie till sitt förfogande, hon hade halva bohaget med sej till skolan och hon visade stolt upp sin lilla hund Karl. Hon fortsatte att visa ett par fotoböcker om hennes liv. Hon var fantastisk där hon satt längts fram i klassrummet och berättade och visade upp sina bilder.
När vi kom ut och jag berättade att jag var stolt över henne att hon var grym i skolan och att jag uppskattade det väldigt att få vara en del av hennes dag så sa hon:
- Du mamma, tänk att jag visade upp bilder på mej inför hela klassen där jag var naken.
Jag flinade och la armen om min dotter och sa:
- Ja du är modigast och jag älskar dej.
Vi vände hemåt och myset hängde med mormor och morfar ett par timmar, Mormor och morfar ska ut på en resa så de kommer inte ses på ett tag och det är ovanligt för alla parter. Jag drog in till stan för att köpa och byta sulor på kärran och medans det gjordes så sprang jag en mil. Helt lagom.

Kvällen vigde vi åt Monopolspel. Det blev en måndag i världsklass.



Jockarp.


måndag 12 november 2018

Vegetarianer....

Bus....


Vi startade dagen med sovmorgon, uppstigning 08.00. gäsp.
När vi väl var i gång och skulle ta tag i dagen så gick strömmen i två timmar. Vi blev lite handlingsförlamade eftersom planen var att städa och vidare också angripa bilen för lite omvårdnad.

Istället hoppade vi upp på våra cyklar och tog en tur ner på Vesan, Mollie cyklade i en rasande fart på sin lilla cykel och jag var livrädd att hon skulle slå dit. Men hon bara skrattade och lät benen trampa på som trumpinnar.

När strömmen väl kom tillbaka tog vi ett gemensamt tag med palatset, dammsugning och moppning av golv, vidare drog vi ut och tog kärran. Mollie var mej behjälplig hela tiden. Jag älskar verkligen när vi hjälps åt med allt från städ, matlagning till biltvätt och trädgårdsarbete. Vi är tillsammans, har roligt och vi får saker gjorda. Helt enkelt ett suveränt upplägg.

Hon började planera inför våren och sina odlingar, 14 olika sorters grönsaker skulle odlas och hon är helt inne på att vi ska bli vegetarianer. Jag la in min protest bums, jag skulle inte innefattas i hennes vegitariska. Jag är på tok för förtjust i kött för att kunna bli det.

Kött ja, vi bjöd far och ja även mor fick följa med på restaurang såklart. Vi körde till vår favorit thairestaurang i grannstaden Karlshamn. Galet gott och vi provåt från varandras grytor. En trevlig stund tillsammans.
Innan middagen hade jag rasslat till med ännu en mil i löparskorna. Tio mil blev det för veckan och det känns grymt bra.
Jag vet att det kan bli lite trubbel den kommande veckan, att jag måste hålla igen lite på träningen för att jag inte får ihop det med Mollie. Men ja, vi får se hur/om det löser sej.



Jockarp.

söndag 11 november 2018

Övernattning....

Humf...


Mitt mys kommer inlindad i sitt tjocka täcke och lägger sej bredvid mej i sängen, vi ligger där och pratar om hennes nya hund vid namn Karl. Jag ler i det dunkla ljuset åt hennes lycka över hunden.
Hon är stor ibland men ibland är hon så väldigt liten. Jag njuter av hennes litenhet. Den kommer inte vara så länge till.

Jag frågade vad hon ville ha till frukost, svaret blev pannkakor, tja då så. Pannkakssmet gjordes och gräddandet satte fart. Jag älskar nygräddade pannkakor, men för dagen lät jag bli att äta, jag skulle springa och springa gör jag bäst på fastande mage.
Jag tog på mej dojorna och även min löparryggsäck åkte upp på ryggen. Sen sprang jag. Jag tog turen runt golfbanan, via bron över till city. Där gled jag in på ICA och köpte 1,5L mjölk och ett halvt kilo smör sen sprang jag hem. Det var tungt dom sista kilometrarna men hela rundan innan var jag fjäderlätt så jag var i väldigt god stämning när jag kom hem.

Mollie hade en väninnan på besök, jag lagade lunch och efter det skulle det bakas. Kladdkaka är tydligen mysets nya paradgren, att den även ska pimpas med lite allt möjligt hör tydligen även det till. Blåbär och hallon sattes på toppen.
Vi bjöd ner mormor och morfar på fika, morfar uteblev men mormor gav beröm godkänt på kakan.

Lilla väninnan ville sova över och det gick fint för alla inblandade föräldrar. Tjejerna bestämde sej för att övernatta i soffan så där bäddade dom ner sej och tittade på film, jag fick också vara med på ett litet hörn, ett väldigt litet hörn.

Det blev dags för nattning och även jag hoppade i lopplådan, jag hörde tjejerna fnittra och småprata i soffan, så himla mysigt, det blev tyst efter en stund. Mollie somnade men inte väninnan. Hon fick hämtas av mamman och lämnade palatset 23:00.


Så liiiten hon var mitt mys<3


Jockarp.

lördag 10 november 2018

Lunchdejt....



Tråkiga gråa November, ja det stämmer väl in dom senaste dagarna. Grått och dimmigt stora delar av dygnet. Det är energikrävande.

Desto mer energihöjande blir det därför när solens strålar hittar sej igenom, ofta sker det när jag är på berget, det är då jag upplever allt det där sagolikt vackra. Det är då jag laddas, då jag samlar på mej den välbehövliga styrkan för att få livet att ta dom vägar jag vill. Det är det som gör att jag orkar stå emot mörkret.

Jag har jobbat ett par kvällar i vedsvängen, Mollie har därför hängt med mina föräldrar. Mollie har hunnit klippa sej, köpa en ny hund (leksakshund) hon har varit i badhuset och lekt.

Självklart har även hon och jag hunnit med en del. Vi var på golfbanan en dag och det var väldigt mysigt, vi gick en sväng på puttingbanan sen gick vi över på korthålsbanan och lirade ett par hål.

Vi har myst i soffan med film och tända ljus. suttit nära varandra helt tysta och bara känt av närheten. Den som är så viktig. Det har alltså funnits tid till mor och dotter även om vardagen ter sej fullproppad med måsten.

En lunchdejt med en kär vän har jag fått in i mitt schema, jag blir alltid överladdad av energi när vi ses. Vi blurrade på om livet, jobben, familjen, träning och självklart om kärlek och kvinnor. Det är sällsynta dejtern nu för tiden men vi känner båda två att dom stunderna är så välbehövliga i våra liv.

Löpningen har gått fint i veckan och jag kommer rulla över tio mils strecket, inget tvivel om det. Jag är stark i kroppen och jag njuter till fullo av det.
Lättlevt helt enkelt.



Jockarp.

fredag 9 november 2018

Bonderesan....



Leonora, Igår fanns du åter i mitt vardagsrum och rörde (störde) vid något ofantligt kraftfullt inuti.
Din livsenergi i kombination med människans sårbarhet väcker en nedmonterad kärnreaktor och jag blir förförd och förundrad.
Tack för att du syns och det öppnar sinnen och hjärtan.

Starka människor väcker slumrande vulkaner. Tänker att det är så det är och precis så det ska vara på något sätt. Att en människa stör ens cirklar är förmodligen det mest livsbejakande gåva att få.

Detta är rader jag fick skickade till mej igår och jag fick läsa det om och om igen. Jag kunde inte riktigt förstå min påverkan. Att jag kunde påverka en människa så kraftfullt genom tv-rutan.
Så otroligt vackert skrivet och jag blev verkligen berörd in i själ och hjärta.

Den här bonderesan har gett mej så mycket, i form av kärlek från andra människor. Jag har fått ta del av andra människors liv och deras känslor. Det är vackert.

Jag fick ett meddelande av en kvinna som läst min bok, hon berättade sårbart och öppenhjärtat om sin resa. Resan från att inte lyckas bli gravid, till att äntligen få bli mamma. Hon berättade om glädje och om sorg i familjen.

En annan kvinna skrev och berättade om sin son som var gay och delar av deras resa. Det är så vackert med människor och deras historier, hur dom ur mörkret åter tar sej ut i ljuset. Jag är så oerhört tacksam för allt detta som kommer till mej. Så tacksam.

Jag tror mej ju redan har knäckt koden till varför det är så, varför jag får vara en del av andras människors liv. Jag är nästan helt säker på att anledningen är den att jag själv är väldigt öppen men mina tankar och känslor. Människor kan känna igen sej i mej och då är det enklare att öppna upp.
Jag har själv tagit mej från de mörkaste platserna in i ljuset igen. Och nu ser jag ljus vart än jag går.....

Så åter igen vill jag skicka ett stort tack till alla bedårande vackra varelser som finns runt om mej.
Vi delar med oss av mörkret men lever vårt liv i ljuset. Jag tror att det är det bästa. Tack.



Jockarp.

torsdag 8 november 2018

Det enkla valet....



Bonde söker fru -Kärlek åt alla- Ja enligt uppsatta spelregler innefattas en del att man ska avsluta dejtandet med personer efter hand som programmet fortlöper. Så att jag skulle skicka hem någon som jag inte ville fortsätta dejta är inte konstigt alls. Tydligen uppfattades mitt val från gårdagens program som märkligt av en del, men för mej var det solklart.

Mollie är snart åtta år gammal och vi pratar öppet om känslor och bemötande av andra människor. Vi pratar om respekt, eller egentligen innebörden av att respektera andra människors tankar och känslor. Vi pratar om allas lika värde och att man ska vara en god kamrat utan att för den saken skull försaka sej själv och sina egna känslor.

Vi försöker förstå hur andra tänker och varför vissa saker sker. I bland är vi ledsna, i bland är vi arga men oftast är vi glada. Men så är det för andra människor också och vi försöker skaffa oss en förståelse till varför vissa människor beter sej i våra ögon okamratligt. Vi balansera, testar oss fram men vi pratar om det, om hur vi känner i olika situationer. Vi ser det som viktigt i vår familj.

Ja, jag pratar om respekt med min dotter, vikten av att bemöta med vänlighet.
På min singeldejt fick jag se saker som är så långt ifrån det liv och de värderingar jag står för, de saker jag vill föra vidare till min dotter.
Det var i mångt och mycket en trevlig dejt absolut.
Jag förväntade mej dock att min dejt skulle försöka sälja in sej själv på bästa sätt, det tror jag är det vanligaste man gör på en dejt ;) Men jag hade inte riktigt rätt i mina tankar.
Jag fick istället en klick sänkning och höjning och det är bland det O-charmigaste jag vet när någon försöker sänka andra för att höja sej själv. Detta skedde och kvinnan som fick lämna är en kvinna som jag inte vill ha i mitt liv och inte heller en människa jag vill ska finnas och vara en del i min dotters liv.

Gällande de bägge kvarvarande damerna jag ska dejta så var jag lite fundersam över deras ålder.
När min kloka dotter såg programmet och såg mej gå i väg med Sofia och vi pratade om hennes unga ålder, så vände sej Mollie till mej och säger:
- Du mamma! glöm inte att du har också varit i den åldern och det har ju gått bra för dej....

Alltså den tjejen säger jag bara, kan man annat än att älska henne.
- JA gud var god när hon blev till.

Hon ger mej hopp....


Jockarp.

onsdag 7 november 2018

Känslorna knackar på...

I kväll hänger jag med det här gänget <3


Ännu en natt i vedsvängen avklarad. Några timmars sömn på det sen gick det inte mer, jag vaknade upp och såg genom glipan i gardinen att vädret bjöd på något i världsklass. Löparskorna på fötterna och ännu en mil på berget las till samlingen, jag återhämtar mej enormt just nu vilket är skönt.
Brunch med min mor följde och sen hämtade mitt lilla mys upp från skolan. 
Vi kunde inte låta bli att vistas utomhus så fikaväskan på ryggen och ut på berget igen. Vi satte oss på varsin sten och mumsade matsäcken. Vilket liv vi lever just nu. Det finns så mycket vackert att njuta av och vi har vett att göra det.

Middag och vi försöker följa en uppsatt meny, det går sådär. Vi ligger en dag efter men vi drog till med kotletter potatis och sås. Närodlat så det smäller om det. Lyxigt.

Efter maten bad Mollie mej om att få ta del av och se bonde programmet. Jag har hållit henne utanför det under hösten för jag förstod hur dåligt hon mådde av det som skedde förra året. 
Men nu var hon redo och bad om det själv och hon blev minst sagt glad över att se mej i rutan och även mina dejter. Vi kollade alla programmen som släppts och hon tyckte att hinderbanedejten var roligast att se på. Ni är på en vuxenlekplats tjöt hon rakt ut :)

Vi såg även avsnittet som släppts idag och ja det var känsloladdat. 
Jag var känslig och det märktes tydligt att jag inte mådde bra, men mina känslor handlade inte om valet, inte det specifika valet för det var jag helt tillfreds med och trygg i (vilket jag kommer skriva om mer i morgon) Nä det handlade snarare om den situation man står inför. Visst att alla som medverkar visste på vilka premisser det var, men vem är jag som ska stå och rata människor som lägger sina känslor i mej. Vem är jag som ska såra människor, fina människor som inte vill annat än att vara med mej. Vem är jag?
Dom kom för att träffa mej, gick in med känslor och förhoppningar om ett liv ihop med mej, precis som jag gick in med samma känslor och samma förhoppningar när jag tackade ja till att medverka.
Jag är inte en kvinnan som kastar andra till vargarna, Jag är inte sån. Men det var precis så jag kände. Jag spelade enligt uppsatta regler, att spelet handlar om människor och känslor. Ja det är något som jag vackert får hantera.
Jag liksom dom andra gav mej in i leken och då får också jag tåla den. Men det är tufft att se programmet, känslorna från sommaren knackar liksom på.

I den rätta miljön, med henne <3


Jockarp.

tisdag 6 november 2018

Molnen....



Tre timmars sömn efter nattjänst i vedsvängen, nja mer behövdes inte just då. Jag gick upp tog ett löppass på en mil. Allt var grått och jag kände mej dyster. Inte över något speciellt men jag blev butter av vädret, av att ljuset inte var starkt och klart. Jag rullade på upp på berget och när jag sprang i en massiv dimma funderade jag över om det var molnen som var så låga eller om det var dimma. Jag bestämde mej för att det var molnen och med ens blev jag på bättre humör, för vem har möjlighet att springa bland molnen ;)

Hem kom jag på lysande humör. Jag grejade med tvätt och lakan i sängen byttes. Jag åt en god måltid sen körde jag och hämtade upp min dotter. Hon var besviken över att se mej. Hon ville leka mer. Jag försökte förklara för henne att jag vaknade tidigt och att jag saknade henne så därför var jag så tidig, hon muttrade något och gick för att hämta sin väska.

Vi körde till resebyrån och betalade den kommande Thailandsresan. 45 loppor senare och biljetterna i vår hand vände vi hemåt igen.
Mollie käkade lite och vi bjöd mormor och morfar på en kopp kaffe. Vi samtalade en stund sen gick dom och jag la mej på soffan, massivt trött. Mollie var inte trött så hon började sortera i sina garderob. Hon är stor nu och duktig.
När jag attackvilat så hjälpte jag henne med att vika och lägga in kläderna i en för oss bra ordning. Tummen upp för det.

Lite avslappnande sällskapsspel i form av kalaha innan förberedelserna för ännu en natt i vedsvängen tog fart. Jag looooosade ännu en gång, men jag tar det som en kvinna ;)

Snart är vi där igen....


Jockarp.