underregnbågen.se

Blogg listad på Bloggtoppen.se

onsdag 31 januari 2018

Personlighet Gul....

Såhär gul var jag ;)


Humf, att ställa klockan fel en hel timme är inte kul, som väl var så var den timmen på rätt håll. Men att vänta på att taxin ska komma och hämta upp mej klockan fem och klockan segar sej fram gör mej matt.
Iväg kom jag, flyget vidare mot Bromma därifrån taxi igen mot hotellet. Vi förbannade köerna, vi förstod inte hur människor orkar ha det så. Kö, kö, kö, själv kan jag bli tokig om det är en bil före mej i rondellen hemma i stan ;)

08:50 var vi på plats, bums in i konferenslokalen. Presentation och kaffe. Presentationen ja, Den höll på att gå rent åt pipsvängen. Ett USB minne med info fanns i min ficka. När det sätts i datorn så visade det sej att det var helt fel presentation jag hade på den stickan. Gahh.
Jag läser ju idiotboken nu och i det läget så kände jag bara. Leonora fram med din gula personlighet och bara ös på. Att jag hade en väldigt gul tröja på mej gjorde att jag började flina lite åt hela situationen. Men jag öste på precis som en gul personlighet gör och jag charmade alla. Pang presentationen satt som en käftsmäll trots att bilder och ord inte var i symbios. Mm jag var nöjd.

Jag åt en snabb lunch för att hinna ta en promenad med en böna som jag träffade i Thailand. Världen är ju så sjukt liten. Hennes kontor ligger vägg i vägg med mitt hotell så att vi skulle ses var det ju inga tvivel om. En uppfriskande promenad och vi han avverka en hel del ämnen på vår korta stund i hop. Väldigt trevligt må jag säga.

Eftermiddagen fortsatte med mer diskussioner, intressant och trevligt. Det var mycket skratt och kanske blev det än mer eftersom vi var något slitna efter den tidiga morgonen.
Jag informerade fröken om att vi måste sluta tidigare för att jag skulle springa innan den gemensamma middagen. Ok blev svaret vi löser det. Bra sa jag.

Jag tog på mej löparkläderna och drog iväg, det var en tur som gav mej känslan av att inte vilja sluta. Jag var sugen på mer, jag kände mej enormt pigg och fräsch och det såg jag som lite märkligt, det var längesen jag hade en vilodag och dagen innan hade ju bjudit på ett långpass på berget.
Men jag fick vackert ge mej hem efter en mils löpning. En snabb dusch och vidare mot restaurangen.

Jag hade haft förhoppningar om att middagen skulle avnjutas på en helt annan plats med ett helt annat sällskap än det jag slutligen stod inför. Ibland blir det inte riktigt som man hoppas på, men det kan bli bra ändå.
Jag satte mej till bords med 12 män och efter ett tag när jag tröttnat på att lyssna på deras samtal så började min hjärna spinna i väg totalt. Jag lät den hållas.
De som skedde var att jag funderade på vem av dom där männen jag skulle kunna tänkas gå till sängs med ;)
Jag analyserade, lyssnade, iakttog. Det dröjde inte länge förrän jag kom fram till att jag är så sjukt mycket Gay. Det fanns inte en chans i världen att jag skulle spendera natten med någon av dom. Jag satt där i dessa tankar och jag började skratta hejdlöst åt det som precis skett i mitt huvud, det gick inte på något vis i världen få det att avta. Slutligen när 12 män vrålglodde på mej så fick jag ursäkta mej med att jag var tvungen att gå att ringa till min dotter och säga god natt.
Tack Mollie för den räddningen :)


En kväll på Gärdet....


Jockarp.


tisdag 30 januari 2018

Återhämtning....

Förlösande löpning...


Något störde mej när jag gick upp, jag kunde inte sätta fingret på det, men jag visste att innan dagen var slut skulle jag förstå.
Jag gick in till Mollie och kröp ner till henne, jag pillade henne lite i håret och hon bad mej fortsätta. Vi låg tysta en stund, hon med sina små varma armar runt min nacke och jag med mina händer i hennes hår. Så underljuvligt och så viktigt.

Hon fixades till inför skolan och jag vinkade av henne.
Upp på berget, regnet öste ner men jag kunde inte bry mej mindre. Jag hade ett uppdrag och det var att lösa upp den där knuten som var knuten om mej.
Tack gode gud för att löppasset skulle vara 2 mil och en tid på två timmar.
Jag lyssnade på vackra pianostycken och jag lyssnade på pampiga instrumentala låtar. Jag blundade och med ens kändes det som jag satt i en konserthall och inte sprang runt genomsur bland lera, kottar och vattenpölar på ett berg i Jockarp.

Jag behövde hela rundan för att bena ut vad som tyngde mej. När jag kom i sista nerförsbacken släppte allt. Jag var ren.
Mina armar sträcktes ut som Leonorado Dicarprio gjorde när han stod i fören på Titanic och skrek I´m the king of the World. Skillnaden var hårfin, jag lät dock bli att skrika. I stället log jag och kände känslan av att jag är jag och jag är så sjukt bra som just den jag är, dom som inte har vett att uppskatta det kan pysa.
Hem kom jag full av kraft och proppfull med kroppens eget morfin, det pumpade hysteriska mängder och jag välkomnade det. Hej endofiner.
Jag drog av mej mina totalt genomsura kläder. Satte på kaffe, käkade frukost under en filt i soffa och lyssnade på Stockholm Noir och låten I Will Meet You There så tavlorna höll på att dimpa i golvet. Jag repetade den, tror minsann jag är drottningen av repete. Det är helt klart en av fördelarna att leva själv, ingen som gnäller över att man upprepar sina favoritlåtar ;)

Unga fröken Vilhelmsson kom hem med taxin och hon började bums med att tjata att hon var på shoppinghumör. Klök det var verkligen de sista jag ville göra. Nej istället började vi måla lite och vidare spelades det lite spel.
Hon kollade på ett program på tv och jag satte igång att läsa Idiotboken, makalöst intressant må jag säga. Jag la den dock på magen en liten stund och vilade min grönbruna ögon en stund. Jag var trött helt enkelt och då passade det perfekt att återhämta sej lite med vila. Jag vaknade upp ur mitt slummer och var hysteriskt hungrig, jag tror att jag fått i mej för lite föda relaterat till träningsmängden den sista veckan.
Jag formligen välte i mej ett lass mat. Jag fortsatte att trycka i mej allt möjligt under eftermiddagen och kvällen. Tror att det var återhämtning även där.
Så ja nu är jag redo för att ösa på lite till minsann.
Bra det för dagen startar tidigt. Taxi klockan fem från palatset mot flygplatsen för vidare färd mot Bromma.



Jockarp.

måndag 29 januari 2018

Check på vecka 4.....

Nattlinne på hela dagen.


Att vakna upp till ett hus som var helt upp och nedvänt var ett antal år sen sist. Men jag minns hur jag tänkte då och jag tänkte likadant denna söndagsmorgon. Meningslöst att städa innan festen, bättre att ta det efter. Den stora skillnaden var innehållet i slattarna i glasen. Nu var det läsk och mjölk, det var det då rakt inte förr i världen :)

Natten blev sådär. Två inneboende tjejer var lugna men den som befinner sej stationärt i palatset ballade ut fullständig vid två snåret. Jag fick vackert gå upp och styra upp situationen.

Morgonen, jag hörde hur hela truppen gick upp och drog ut i köket. Dörren stängdes, jo jag tackar jag, bästa att gå upp och kolla upp läget. Rost och våffeljärnet var redan framplockat. Humf. Älskar kreativitet men ibland har det en tendens att bli lite väl bra.

Kidsen gick ut och härjade, dom hämtade kamphundarna och försökte sej på att göra konster med dom små, det gick sådär.

De bägge inneboende åkte hem. Vi satte oss i Mollies säng och pratade om hur partyt varit. När vi summerar det så blev det väldigt lyckat det var vi överens om. Kul.
I nästa andetag drog Mollie igång med att börja planera nästa övernattning och, nja där känner jag väl att det får dröja några veckor till och för rättvisans skull så är det ju faktiskt min tur att ha damövernattning nästa gång ;) Vi var dock inte överens om just den biten

Jag tog sista löppasset på veckan. En mil skulle det bli, men jag fuskade lite och tog 11 km i 5:30 tempo. Jag la även till mördabacken, bara för att jag ville och för att jag behövde lite uppförslut.
Veckan innefattade 7,5 mil och sex dags träning.
Denna kommande vecka ser lite annorlunda ut. Två vilodagar och ca 6 mils löpning, men det kan bli nog så tufft eftersom jag är på resande fot och en superlång arbetsdag på lördag. Men jag räknar med att hitta en lösning.

Eftermiddagen blev extremt chill, jag tvättade, vek lite kläder och fixade med disk. Jag bjöd min dotter på tacosoppa och efterrätt blev det glass. Jag lyssnade på musik och Mollie glodde på Tv, jag tror minsann att vi var lite slitna båda två efter festligheterna.

Halv åtta sov min dotter och det efter att vi läst två kapitel om Axel och Loke i vampyrboken. Jag kliade henne på ryggen och hörde hur hennes andetag blev tyngre och tyngre. Hon somnade där i min famn och jag kunde ingen annan göra än att le ett stort leende av tacksamhet.

Nu laddar vi för en ny härlig vecka.


Check på V 4 Nu drar jag vidare....

Jockarp.


söndag 28 januari 2018

Pyjamas party....

Flippflopp hej...


Kenyan distansen, den var intressant men jag tror inte att det kommer bli ett pass som jag kommer att älska framöver precis. Jag antar att det tempot jag fick för dagen bara var honungsmånad mot vad som komma ska. Men jag försökte njuta av att jag var extremt stark dom sista kilometerna, behaglig känsla. 12 km dundrade jag till med.

Vädret var perfekt, hej vår, ja det var verkligen den känslan jag fick. Solen vräkte ner, de var varmt när man höll sej i söderläge.
Vintergäcken blommar och det bara spritter i kroppen. Det är så lite som behövs för att det ska starta upp inom mej. Men det pirrar verkligen. Jag känner livet i mej och jag vill bara ha mer av det. Känslan av att topplocket måste lätta och det av välmående känslor, inte av ilska eller frustration som det kanske vanligtvis kan vara, nej det är ljuset som strålar, magisk känsla.

Jag funderade lite på det där, vart tog vintern vägen, den bara passerade utan att jag hann med (eller så kommer den snart) Jag har kanske befunnit mej någon annanstans, andra tankar och känslor, jag säger kanske.

Mollie skulle ha pyjamasparty och det krävde lite förberedelse så det styrde vi upp under förmiddagen.
Vi bäddade till tre små jäntor. Mollie var på bettet, hon har stora planer och enorma förväntningar när det är party på gång.

Lite vedkörande, jag körde traktor och Mollie cyklade efter, hon hade flippflopp på sej och det i kombo med lerig väg är inte optimalt. Totalt dynglerig kom hon och gapade om att hon behövde ett bad. Jag bara flinade åt henne och sa till henne att cykla hem till mormor och tvätta fötterna. Hon drog iväg i full fart och även hon flinade åt sina nergrisade fötter.

Kvällen, jo, party, tre tjejer checkade in på hotell Månsagården. Vi lagade mat, åt och dukade av. Godis och chips åkte fram. Det lektes, sprangs och gnälldes lite om vartannat. Stora delar av kvällen roade dom sej själva vilket var toppen.
Mammorna drog kort, analyserade, pratade om livet, skrattade och snurrade om förr, nu och framtid. Underbara samtal och snurrande. Jag behöver det ibland. Att bara flumma ut helt totalt utan någon som dömer. Sen kan jag spatsera tillbaka till vekligheten igen, starkare än nånsin.

Runt niosnåret kom en liten dam och bad att få åka hem. Ok inga problem vi löser det. Dom är bara sju år så jag var ganska säker på att det kunde uppstå en viss hemlängtan.
Dom andra fortsatte dock festandet ett par timmar till innan dom stupade i bingen ;)

Jag tog och andades lite lugn i soffan innan även jag traskade in och kröp ner under täcket.

En liten hög med tjejer :)


Jockarp.

lördag 27 januari 2018

Världsklass...




Ledig fredag och det passade mej perfekt det. Mollie vinkades av och jag följde mitt program för veckan, en mils löpning. Uppfräschning och iväg.

Jag hade ett uppdrag och till det anlitade jag min käre vän. Vi drog till Kristianstad för inköp av nytt under.
Jag har blivit inbjuden till QX galan men jag har tvekat om jag ska gå eller inte. Men nu har jag tvekat klart och tänker alltså gå. Klänning ska på och jag kände mej redo för att köpa något hett och eldigt till att ha under. Hela kittet behöver liksom kännas rätt.
Jag suger verkligen på vad som passar och inte passa men känslan berättade det för mej. Jag provade och mitt kära smakråd fixade rätt storlek. Pang, pang, pang och 700 spänn fattigare har jag nu införskaffat nya sköna och även porriga underkläder :)
Vi tog en fika efter shoppandet och minsann där kom tant N, två fina vänner på samma plats en bra dag alltså.

Hem och upphämtning av myset. Hon skulle få en spruta i armen, detta är inget som uppskattas så värst mycket och för dagen höll hon på att riva hela vårdcentralen. Jag är en extremt god förhandlare så ultimatum ställdes och det gick fint efter det.
Vidare till leksaksaffären, löften ska hållas och hon fick välja fritt, jag brydde mej inte om lädret fick luftas rejält, hon är värd allt gott och har man övervunnit sina rädslor så ska det premieras. Hon var grym, bäst helt enkelt.
Valet i butikens föll givetvis på ännu ett gosedjur, två sopsäckar med mjuksidjur finns att finna i palatset men ändå är det inte nog. Hua.

Kvällen blev i världsklass. Vänner på tacos, vi drog kort, vi spelade spel med barnen och vi låg i soffan i en stor hög och bara småpratade och njöt. Så himla mysigt.

Mollie älskar att dra änglakort :)
Våra små kaniner ;)


Jockarp.


fredag 26 januari 2018

Badandet....

Grodmannen....


Ännu en gång slog dej mej att vi glömt läxläsningen, inte så konstigt kanske med tanke på mina långa arbetsdagarna, men det är ändå inte okej. Måste bli skärpning på det. Ja Mollie fick vackert läsa igenom den lilla boken innan frukost och hon levererade bra.
Jag vinkade av henne till skolan och för min del väntade träning.

Jag försöker följa instruktionerna som mister Skoog gett mej. I veckan ska det avverkas 7,5 mil och det ska göras kontrollerat med km tid som coachen satt upp. Just nu märker jag att jag har bekymmer med att hålla farten nere. Men snart kommer det nog en tid när jag får slita för att hålla tempot uppe så jag väljer att inte fokusera så mycket på det.
Jag drog in 14 km plus 19km. Nu har jag bara pass runt milen kvar denna veckan. Men jag får lov att springa alla dagarna vilket är skönt.

Hem igen och av med dom lökiga träningskläderna och hopp i badkaret. Det är en sällsynt övning för mej nu för tiden. Men gosse så skönt det var att ligga i bubbelbadet med en kopp kaffe. Jag plumsade runt en hel timme och var sådär lagom skrynklig och mör när jag gick upp.

Mollie kom hem och jag hade föreslagit badhuset för henne på morgonen men nä se det ville hon inte. Hon ville vara hemma och mysa. Ok för mej.
Men när hon kom hem från skolan informerade hon mej om att hon ville till badhuset, Aha vad bra då kör vi men varför har du ändrat dej blev min självklara fråga?
Min bästis ska dit blev svaret.
Jasså vad kul. Men innan badet så skulle vi städa gemensamt. Mollie ska ha party i helgen och då får hon vackert ta tag i måstena först. Hon låg i som en rem med dammtrasan. Och det blev väldigt rent och fint.

Mot badhuset och in och i vattnet. Tjejerna träffades och vi vuxna satt på land och pratade. Supermysigt. Tre timmar senare var vi på väg hem igen.
Mollie var helt slut så nattningen gick i en raslig fart, vi hann inte ens läsa i boken om vampyrerna.

Lite fika efter badet :)


Jockarp.



torsdag 25 januari 2018

Fula ord.....

Långa pass...


Ett par helt sjuka dagar jobbmässigt är nu till ända. Tanken var några timmars skyddsarbete och sen ledigt. Men när människor blir sjuka så är det inte så konstigt att vi som är krya får ställa upp. Veden ska köras. Ett 12 timmars pass och ett på 14 har betytt att Mollietiden blivit extremt liten. Det känns inte helt bra men ibland måste det bli så. Extra påtagligt blir det eftersom jag även har en bokad tur på tre dygn till huvudstaden nästa vecka. Men vi får helt enkelt attacknjuta nu i fem dagar av varandras närhet ;)

Jobbet ja. När jag höll på att lossa ved kom chaffisen upp och skulle socialiserar sej lite. Jag tänkte, Ahh en sån dryg chaffis som sitter ensam i sin bil hela dagarna, nu ska jag få höra hela hans livshistoria. Jag gillar det oftast men jag hade verkligen inte tid till det just då.
När jag öppnade dörren så bara glodde han. Jag tänkte, fan är han stum karln?
-Dej känner jag igen sa han.
Jasså svarade jag.
Ja jag har sett dej på tv. Du gjorde dej bra där hörru.
Haha ok, ska jag lossa ditt lass nu eller? sa jag och log och blinkade lite flörtande med ögat. Han flinade han med men ville inte riktigt avsluta samtalet med mej. Vissa dagar vill jag bara vara för mej själv, lyssna på musik, sjunga med, skratta och le. Jag vill verkligen inte prata. Jag fick tillslut ursäkta mej med att vi har fler bilar med ved som måste lossas så ja. Okej säger han då och backar. Tack för det.

Att jag sovit risigt den sista tiden påverkar förmodligen min socialaådra något. Jag låg vaken i princip en hel natt och filosoferade, jag var supertrött men nä det var omöjligt att sluta tänka.
Det är då helt fantastiskt med vänner som också är vakna av någon anledning. En röst i natten. Jag fick musik skickat till mej, vi pratade sjukdomar, vi jobbade på i ämnet brudar, dejter, tillit och sex ;) vi diskuterade hyperaktivitet, vi diskuterad mat. Ja det var nog egentligen bara knyppling och kakrecept som vi inte var inne på under nattens timmar.

Trubbel, ja jag kallar det för trubbel för oftast kan jag lösa saker själv men i detta faller är det omöjligt, jag fattar liksom inte.
Min ena dator kapsejsade ju, en så kallad blåskärm. Det fick besöka ett datorsnille på IT-avd. Så långt gick det ju toppen.
Jag fick tillbaka den, startade upp den och inget var som förr.
Jag vet att man inte ska vara så pantad att lägga viktiga saker på hårddisken, inte bilder och dokument. Men se jag trodde inte jag hade något som var viktigt att spara.
Jo tjena. När man fejsar det faktum att allt är tomt då börja hjärna snurra några varv om vad man hade inlagt.
Just nu är avsaknaden av tre års bilder, både privat och jobbrelaterat som bortblåsta. Dokument som jag jobbat med under en längre tid är också puts väck.
Sug i magen och svett på ryggen så får jag krypa för supportavdelningen och försöka få dom att hitta en lösning. Jag skulle just nu vilja använda jättemånga fula ord för att förklarar hur korkad jag är som inte sparar saker där dom ska sparas.
Lärdom hej....



Jockarp.

tisdag 23 januari 2018

Halloween....

Bokläsning ;)


En tidig sänggång, enligt min klockan hade jag legat i vila i 10h. Det behövdes säkert men jag sov för den delen inte hela natten. Nä jag vaknade och jag låg och funderade, log, funderade och log lite till. Jag försökte flytta framtiden bakåt. Jag lyckades föga.

Uppstigning sju och myset väcktes. Att komma på att man är ledig är en väldigt behaglig känsla, den njöt jag av under tiden min dotter gjordes redo för skolan.
Vi vinkade hej då och jag gav mej i väg. Min käre coach har levererat ett program till mej och tanken är väl att jag ska göra som det står där. Det gick inget vidare. Jag fick fullständigt fnatt. Han hade gett mej en tid på milen som han vill att jag ska levererar framöver. Jag har inte sprungit milen på tid på över tre år. Tiden lät tuff. 49-50 min där skulle jag ligga.

Jag la benen på ryggen och blåste iväg. Rundan slutade på 10 km men tiden stannade på 40 minuter, det var drag i galoscherna minsann. Jag fick skäll direkt ;)
Men det kändes bra, nja inte skället då, men kroppen.
Jag har lite tid på mej i veckan att försöka leverera lite bättre och sköta mej. 7,5 mil och sex pass ska genomföras enligt plan. Det kan bli bättre alltså.

In i duschen och iväg till ett frukosthak, en av mina bästa vänner mötte upp mej och stora kramen följde. Vi drog lite kort. Vi uppdaterade varandra på hur livet såg ut. Vi snurrade, vi analyserade, vi njöt av varandras sällskap, precis så som vänner gör.

Jag hade lovat Mollie att jag skulle hämta henne i skolan, dom andra föräldrarna står utanför och väntar till skolan slutar, men så jobbar inte riktigt jag. Jag smög in och satte mej för att lyssna på berättelsen på sagostunden. Mollie log brett när hon såg mej och givetvis formades även min mun till ett brett leende när jag såg min leende dotter. Dom mötena är väldigt speciella. Saknad, och kärlek. Så vackert.

Vi drog hem och satte oss ner i soffan en stund och läste en bok. Vi hade inget inplanerat så vi gjorde precis vad vi kände för.
En tur upp till undantaget innan det mörknade, lite bus med hundarna och mysande med mormor och morfar.
Kvällen blev chill den med, vi lagade lite mat och Mollie kollade utklädnadskläder till Halloween. Snacka om att vara ute i god tid :)

Så här ska jag se ut, tydligen, hett ;)

Jockarp.

måndag 22 januari 2018

Gud hör bön....

Fröken vig....


Sömn två timmar. 09:00 ringde klockan och det var dags att hämta hem min dotter från undantaget. Jag mötte henne i dörren med informationen om att hon och mormor lekte kurragömma och att jag gärna fick vara med, Nja jag har jobbat hela natten och sovit sparsamt, inte direkt den första jag vill göra då. En kaffe först sen var jag redo ;)

Efter lite lek gick vi hem. Vi öppnade dörren för en liten väninna till Mollie. Tjejerna spelade lite spel och jag packade väskan, pulkor och grillen och sen var vi redo för att dra upp på berget.
En helt underljuvlig stund, jag sköter korvgrillandet och tjejerna pulkandet. Dom tjöt av skratt och jag bara mös där jag stod i grilldoften.

En jägare kom upp och körde fast med sin bil, jag fick knuffa på för att han skulle komma därifrån. I det läget kände jag en tacksamhet över min fyrhjulsdrivna Suv som stod redo en bit bort. Jag lita till fullo på den bilen, den leverera alltid :)
Vi käkade korven och även ett par kanelbuller slank ner i dom små varghungrande fröknarna.

Med rosiga kinder och kalla fingrar vände vi hemåt. Experimenten tog fart och när jag ger Mollie lillfingret så ryker hela näven vips. Dom fick lov att ta in snö och ha i glasen, dom fick lite karamellfärg sen gick det helt över styr. Salt, peppar och olja drogs fram. Gaaa, jag kände mej som picadoren i Ferdinand på julafton. Jag var i behov att slita mitt hår.
Huset var i behov av sanering. Morr. Men visst kidsen hade en kul stund.

När jag var som mest uppgiven hade jag en konversation med en kvinna som fick mej att se så otroligt ljust på framtiden. Hon var redo att möta mej. Jag blev varm i hela kroppen och kände i min icke troende kropp att gud hör bön. Jag var leende resten av kvällen. Ibland vänds hela ens dag upp och ner bara genom ett par textrader.

För att förbereda lilla fröken Vilhelmsson för en ny skolvecka så togs det ett söndagsbad, efter det väntade kamning av kaluffs. För att få henne att sitta still under det momentet som brukar ta cirka en halvtimme så poppade jag corn och hon kollade på tv. Allt för att minimera konflikterna. Bra där mamman ;)

Denna underskattade mat...

Jockarp.

söndag 21 januari 2018

Vintertid....



Att vakna pigg som en mört halv fyra på morgonen när man vet med sej att man ska vara vaken över ett dygn är ingen jätte sensationell känsla. Men det skedde. Jag låg kvar och filosoferade och smålog åt tanke på hur schysst kroppen faktiskt är som ställer upp på det.
Mollie ropade vi sju och jag bytte ut min säng mot hennes och kröp ner bredvid min dotter.
Vi pratade lite och jag berättade att jag varit på posten dagen innan och hämtat ut en ny utklädnandsdräkt som vi beställt. Raketen från Jockarp formligen flög upp upp och började öppna paketet. Hon hoppade i sin urtjusiga kaninoutfitt och behöll den på hela dagen.

Det hade snöat och det var vitt vart vi än tittade. Snöänglarna var ett faktum. Vi drog upp på berget och åkte lite pulka. En supermysig stund mellan mor och dotter.
Lagom kyliga och med en ny idé så körde vi hem igen och jag kopplade på pulkan på fyrhjulingen. Vi skrattade hysteriskt båda två. Vi körde sakta men det sprätte snö och det gled på bra ;)
Kamphunden Sigge fick en egen liten privattur med myset, han uppskattade det inte riktigt lika mycket dock.

Lunch sen bar det av till Tant N. På tok för längesen vi sågs, så känns det förvisso alltid. Men det var helt underljuvligt att kramas om igen. Kaffe och blurrande.
Både myset och jag fick lite försenade julklappar och nu lägger jag psykopatboken på hyllan några veckor för idiotboken är nu i mina ägor och jag föredrar att börja på bok ett i serien.

Hem igen och Mysets flyttlass gick till mormor och morfar. Täcke,kudde och en hög med spel. Dom har har det tufft med fröken kreativ när jag jobbar.
Puss och kram och orden om att vi älskar varandra sen var jag redo för natttjänst i vedsvängen.

Och vilken natt säger jag bara. Snö, snö och åter snö. Vansinniga mängder, flingor stora som tennisbollar yrde runt oss. Så ljuvligt. Det blir ett så skönt lugn när det snöar, allt blir så dämpat så mycket tystare och ljusare.
Att jag satt inomhus i en temperatur på 25 grader gjorde min upplevelse ännu förnämligare. En bra natt helt enkelt.



Vinter i Jockarp :)

Jockarp.

lördag 20 januari 2018

Det röda vinet.....



Mollie kommer halv sju, kryper ner under täcket hos mej och pratar oavbrutet om sitt liv. Hon pratade om DNA, att alla har olika förutom siamesiska tvillingar dom har samma för dom sitter ihop. Jag log och jag lyssnade.
Jag kliade henne på ryggen en stund och hon bad om mer. Vi njöt båda två av närheten av varandra.

Frukost och i väg med taxin. Rutiner, rutiner, rutiner.
Jag tog samma löptur som dagen innan och det var mörkt när jag drog iväg, men solen mötte mej och det gnistrade magiskt i snön där jag sprang. Jag älskar livet. De var känslan jag fick och jag skrattade högt. Livet var så där lättlevt och jag njöt av det. Det är så det ska vara.

Jag har fått ett nytt körkort och jag höll på att skratta ihjäl mej när jag hämtat ut det och jämförde det med det gamla. Alltså det gamla kortet på körkortet är sen 95, det har bara bytts ut ju fler behörigheter jag fått, men fotot är alltså det samma. Och gode gud som jag såg ut.
Jämförelsen fick mej att skratta och tankarna om det där röda vinet tog form i min skalle. Jag är verkligen som rödtjutet. Jag blir bara bättre och bättre med åren, eller så ser jag på mej själv med helt andra ögonen, men nja jag är osäker.
Jag är en riktig heting nu jämfört med årgången 95 ;)

Och ibland är jag verkligen världens bästa kamrat. Vi har pass som måste göras i vedsvängen och lördagsnatten är inget pass som någon egentligen uppskattar så värst mycket. Frågan kom, vem av er offrar er? Gaaah ingen, utom då flatan från Jockarp. Logistiken med Mollie löstes och ja, nu vet jag vad jag ska göra under tolv timmar i natt. Jag som skulle vara ledig i nio dagar tänkte jag. Humf.



Gammal VS ny. Är det samma människa?

Jockarp.

fredag 19 januari 2018

Röd....

Redo för dagen <3


Mollie vaknade innan klockan ringde och tack för det. Jag fecade den blåa mappen som ska åka med till skolan varje torsdag, då ska läsläxan vara klar. Upps. semestermoooodet håller ett krampaktigt tag i oss. Så jag vi har missat det helt.
Min supernova till dotter drog igång bums med att läsa texten. Det flöt på fint, det går bra för henne. Och då även för mej ;)
Frukosten serverades på silverfat och hon fick lov att titta på tv under intaget. Själv drog jag på mej löparoutfitten och min nya löparklocka.
Jag lämnade myset och begav mej ut på berget. 15 km daskade jag till med, det var en långrunda med tanke på hur turerna sett ut den sista tiden, men nu är jag alltså med i matchen igen. Gott.

Ja och så är det ju det där med tomtar och annat julpynt. När man delar hem med drottningen av pyssel och pynt så blir det ibland trubbel. Mollie Vilhelmsson har ju belamrat hela palatset med pynt denna jul och nu bestämde jag mej för att plocka bort det.
Men ju mer jag tog bort ju mer hittade jag, det var grejer överallt. Små granar, ljus och annat mojs fann jag på toaletten, det var smällkarameller i lampan, ja överallt var det pinaler..
Jag har en känsla av att jag kommer att hitta tomtar på olika mystiska ställen ända fram till midsommar i år. Hon är helt sanslös ;)

Jag fick en låt skickad till mej för ett tag sen och jag ser det som helt otroligt att jag inte hört låten innan. En svensk låt till råga på allt, jag som smaskar i mej allt i svenskmusikväg. En sanslöst fint text. Den snurrar ett antal varv i det Månsagårdska palatset för tillfället. Lyssna och njut folket.
https://open.spotify.com/track/2z4lLf9c3nY69UhvPrSAkR

Jag dansade lite i min ensamhet innan det var dags att angripa dagens arbete, allt kan ju inte vara lättja och mys. Nepp ved behöver köras och det kördes ;)

Jag kom hem igen klockan 22 jag var sliten och trött och jag hade saknat Mollie. Vi har levt så tätt ihop nu ett tag så när det blir timmar emellan oss så känns det. Jag tittade till henne där hon låg tryggt i sin säng bland hundar, nallar och dockor. Sen drog jag mina tre kort för dagen, skickade dom vidare till min egna analytiker sen vände jag mej om och somnade bomullsmjukt.



Jockarp.

torsdag 18 januari 2018

Änglarna....



Att vara vuxen betyder ju att man får bestämma själv och det är ju fina fisken det. Jag bestämde att gå och lägga mej 19:30 så då gjorde jag det. Omställningarna från nätterna brukar vara jobbiga och det krävs viss planering för att få ordning på kroppen.
Jag somnade och sov som en stock till morgonen, välbehövligt alltså.

Morgonrutiner med Mollie, jag uppskattar de väldigt. Frukost, tand och hårborst. Jag lämnade henne vid taxin och sa att jag älskade henne. Att taxichaffisen får höra det varje morgon är inget jag bryr mej om, jag tycker att det är viktigt att min dotter får med sej orden om att hon är älskade och att hon är viktig för mej.
Jag förberedde mej sen för en tur med bilen till andra sidan berget för att träffa min väglederska.
Jag hade saknat henne och mina änglar. Denna sittning blev lite annorlunda, det var bara en ängel som kom till mej. En kvinna som är oidentifierad i detta nu men hon finns vid min sida och hon försöker kommunicera, det är lite svårt emellanåt, hon får passa på medans jag hämtar nytt syre ;)
Jag måste helt enkelt försöka vara tyst på sittningarna, men just nu är det omöjligt, det bubblar och pyser överallt.
Mina energier var ännu klarare och starkare denna gången vilket betyder att jag är en bra bit på väg. Jag ville få det förklarat det där med energierna så det fick jag, väldigt intressant. Jag besitter tydligen extrema energier och det gör att jag mer och mer kan förstå det här med att okända människor hör av sej efter att dom sett mej på tv. Att dom vill förmedla sina känslor av mej. Det är faktiskt stort att jag kan påverkar genom att bara vara Leonora.
Att jag har så starka energier kan även skrämma, men jag ska för den sakens skull absolut inte försöka dämpa dom, den som ska leva med mej måste våga befinna sej i det energifältet och se det som något bra, se det som en tillgång.

Vi pratade om tiden, att jag måste lugna mej, att jag inte kan påskynda relationen, att jag inte kan pressa fram något, utan att saker sker av olika anledningar och att änglarna vägleder mej om jag behöver det. Att jag ska lita på det. Att det kommer till mej när jag är i rätt läge. Att hon dimper framför fötterna på mej när det är rätt tid.
Hon finns där, och jag vet vem det är när jag ser henne. Men just nu är hon inte trygg, hon tror inte att hon duger till mej, men det gör hon. Och det är min uppgift ihop med hennes eget mod att få henne att förstå det.

Jag berättade att jag har problem med just det, kontroll, jag vill att saker ska ske och helst bums, jag ogillar väntan.
Svaret blev Var sak har sin tid Leonora. Humf.

Från änglarna hem till brevlådan där min utbytta klocka låg. Jag ominstallerade den och nu så, nu är jag på banan, supersugen på att testa den.

Mollie kom hem och vi gör som vi vill vi. Soffhäng under täcket med en massa gosedjur. En tv-serie som jag är noll intresserad av, men jag brydde mej föga. Att bara ligga under täcket bredvid min småfnittrande dotter var ren skär lycka. Precis vad jag behövde en vanlig dag mitt i veckan.

Eftersom jag är helt sockerfri just nu och ibland väldigt sugen på allt som innehåller tillsatt socker så fick vi ta lite gott i form av popcorn under kvällsmyset. Mollie var helt på. Henne spelar det inte heller någon roll om det det är måndag, onsdag eller fredag, flexibel delux.


Sover räv :)

Jockarp.


onsdag 17 januari 2018

Bästisar....

Regent i köket ;)


Att vakna upp halv tio och känna en form av oro som man inte riktigt kan sätt fingret på det är inget vidare efter nattjänst. Det hände mej. Jag stannade kvar lite i sängen och läste mina mail, inget märkligt i den högen vilket var skönt. Jag hasade mej upp, tog på mej den färggladaste outfitten jag hade i min träningslåda. Jag behövde färg, jag behövde känslan av vår. Att titta ut och se snö är inget jag är lättroad av precis. Men jag bet ihop och kände att det krävs en förändring i mitt inre.

Löpning, den förlösande rörelsen, tack. Jag tog en liten runda men med ett lite högre tempo. Det var en bra balans. Jag kom hem som en ny Leonora. Min dag fortsatte i full fart. In och attack handlade lite som behövdes kompletteras i kylskåpet. Jag surrade med lite kändisar i affären och jag kände mej starkare för varje minut som gick.

Hem och lite kaffe medans jag väntade på min dotter som för dagen skulle ha med sej en väninna hem. Gosse vad uppdragna dom var när dom hoppade ur taxin, jag fick inte en syl i vädret. Hela dagens rapport kom som ett rinnande vatten och det gånger två.

Jag tog tag i städning av palats. Dammsugning och golvtorkning. Ibland undrar jag varför jag gör det? Som någon sa, att städa med en sjuåring i huset är som att skotta snö när det fortfarande snöa. Ja det känns ofta helt meningslöst.
Mollie hittade sin gipspåse och gipspulvret befann sej inte i påsen så länge till utan vips så låg det på mitt nytvättade golv. *Morr

Att jag fick extra jobb var inget dom bägge tjejerna brydde sej så mycket om dom hade en fantastiskt fin eftermiddag. Dom hämtade kamphundarna som dom lekte med. Dom fixade med disken efter pannkaksätandet och dom var ute en sväng.
När mamman kom för att hämta upp sin dotter blev det surr för oss mammor i över en timme och inga var lyckligare än tjejerna. Dom fick ju leka lite extra :)
Ja jag är glad jag också över att Mollie har en sån fin bästis med så fina och rediga föräldrar, det känns verkligen superbra att vi har så fin kontakt. Vi litar på varandra och det känns tryggt liksom och det är viktigt.

Kvällen blev extremt lugn, jag var mossig i huvudet efter arbete och lite sömn, det ihop med en aktiv dag. Vi slängde oss i en hög i soffan efter att vi räknat alla Mollies sparpengar. Grisen tömdes för att se om det fanns möjlighet till en hundinvestering. Hon kämpar på och det närmar sej. Tio år till så har nog sin lilla valp ;)

Hundbesparing ;)


Jockap.

tisdag 16 januari 2018

Favorit och hat pass?

Mitt nya delmål ;)


Ja jag låter det inte vänta, mot nya mål och med det behöver jag lite delmål. Jag anmälde mej därför till mitt 11 marathon, jag som skulle lägga skorna på hyllan, hehe ja så gick det med det ;)
Den 22 April tänker jag ta hem ännu en medalj till Jockarp, men där finns det ingen tanke på PB det låter jag vänta lite med.
Detta lopp är enbart till för att jag ska behålla tryggheten i min kropp att den orkar och att jag fixar distansen, att få lite belastning alltså. Och så är det ett fint sätt att se staden på, att få resa bort i några dagar och bara vara. Lyxigt.

Jag har pysslat med lite mer de senaste dagarna och det är arbete. Tre nätter har jag diskat av nu med att köra ved. Det har varit bra pass och det har flutit på fint. Jag har njutit väldigt av det sociala, en kaffe och lite samtal, det kan vara betydelsefullt det.

Det har uppkommit ett bekymmer med min ena dator. En så kallad blåskärm har jag ådragit mej så nu måste jag spatsera till IT-avdelningen och få den fixad. Jag avskyr teknikprylar som inte funkar. Och anledningen är att jag inte begriper vad problemen är. Jag är totalt handikappad inom det området.

Mer trubbel i form av min nya vackra och superavancerade löparklocka som jag investerade i, hon klicka inte med min telefon. Detta har nu gjort att den får åka till Polar i Bromma för justering. Inte bra, jag saknar henne redan.

Jag har sprungit lite smårundor och jag har fått tider av min coach om vad som kommer att krävas av mej. Det är ett tufft mål. Jag som dom senaste åren varit "lat". Att springa 8-10 mil i veckan går fint när jag inte behövt bry mej om tiden, eller att pressa kroppen, jag förstår nu att det kommer att behövas bakas andra bullar på berget.
Jag fick en fråga av coachen vilka pass som var mina hatpass. Finns inga blev mitt svar. Än la jag till, för jag räknar med att Mister Skoog kommer att få mej att komma i kontakt med just hatpassen och just nu ser jag fram emot det väldigt ;)
Svaret på frågan om vilket som var mitt favoritpass var enkelt. Långpassen gillar jag bäst men alla passa är härliga om det så bara är en 5 km tur så kan jag se det som lyxigt och njutbart.

Mollie och jag hann med att gå till bibblan, jag älskar det stället och för dagen tog jag mej lite extra tid till att mingla lite med bibliotekarierna. Mysigt.
Böckerna då. Jo Mollie hittade ett par som hon blev väldigt intresserade av, vampyrer och hur man sköter hundar föll henne i smaken.
Själv har jag varit ute efter en Idiotbok ett tag, det är lång kö på den vilket talar sitt tydliga språk, en troligen bra bok alltså.
Men kön var lång så jag slog till med en annan juvel av samma författare, och jag är rädd för att jag kommer att se saker i den boken som kommer att få mej att säga. Japp nu förstår jag. Det var så det var. Lite blandade känslor är det att öppna första sidan och ge mej hän i äventyret psykopater. Men jag är våglig av mej så nu åker vi :)




Jockarp.


måndag 15 januari 2018

LG Skoog och jag....

Pillimarisk....
Nya Mål.....

Vissa saker händer ta mej tusan bara Leonora Vilhelmsson.
Ja så är det och visst att det har hänt massa märkliga saker i mitt liv som varit ledsamma och tuffa, inget snack om den saken.

Men sen har vi en annan del av kakan som gör att jag känner mej enormt privilegierad, Det händer fina saker som faktiskt bara händer mej. Ja så är det, inget snack om den saken.

Så vad är det nu som gör mej så överväldigad och äckligt positiv.
Jo jag har ju varit lite dämpad gällande mina mål. Jag har inte haft något direkt mål sen efter min prestation över min 10-maraton medalj som så vackert hängdes runt min nacke när jag var totalt nerslagen av hjärtesorg.
Jag kände ingen glädje när jag sprang mitt tänkta sista maraton. Nej jag sprang i sorg, men nu har jag testat det med och det gick ju bra tillslut :)

Men nu har jag varit i Thailand och tagit det lugnt med min dotter. Jag har landat i en trygghet som jag aldrig känt innan. Tryggheten i att jag klarar mej fint själv och det allra bästa är att jag inte känner mej ensam. Efter dom andra relationerna så har jag känt mej oälskad och ensam, men nu är det andra bullar minsann.
Jag är stark, jag känner mej snygg, attraktiv och fullständigt trygg i hela mitt väsen. Och det allra bästa är att jag trivs med mitt liv utan relation med en annan kvinna. Jag älskar mej själv och det är hela mej. Självklart vill jag inte leva själv men jag ser det inte som en jakt för att döva ensamheten. Nej nu känner jag istället att jag har tid att vänta på henne. Hon den där speciella kvinnan som ska stå vid min sida till mitt sista andetag. Jag väntar gärna ett tag på henne.

Och under tiden ska jag njuta av Mollie och av mej själv och självklart har jag med denna känsla och insikt hittat en ny utmaning.
Jag ska putsa mitt världsrekord på marathon distansen med 17 minuter. Alla som sprungit ett marathon vet att dom minuterna snyter man inte så lätt ur näsan. Men det tänker alltså jag försöka ge mej på.

Men då kommer vi tillbaka till att vissa saker bara händer mej. Ni som följt mej här på bloggen minns kanske min resa till Miami och New York i höstas. Där kom jag bland annat i kontakt med LG Skoog, denna supersnubbe. På hans meritlista kan man blanda annat läsa:

LG har varit aktiv löpare mellan 1978 och 2002, fystränare sedan 1985. Han har varit idrottslärare i 12 år, drivit ett fotbollshögstadium, precis avslutat sitt jobb som fystränare för Tyresö FF, Umeå IK 1996-2011, Umeå FC 1992-2006, 2008-2010, Björklöven 1995-2000 och Umeå City IBK.
Löpmeriter: 800 m 1.57.2, 1500 m 3.56, 3000 m 8.22, 5 000 m 14.33, 10 000 m 29.57, halvmaraton 1.07.43, maraton 2.30.10, Lidingöloppet 30 km 1.43.34
Denna man gav mej ett erbjudande om att hjälpa mej, men jag kände mej inte redo just då. Men nu gör jag det och jag frågade honom om erbjudandet stod kvar. Så ja nu ska jag inleda ett samarbete med mister Skoog.
Han gör det endast för att han gillar mej. Ni fattar vilken möjlighet och vilken fantastisk chans jag får att i denna åldern och med alla dessa mil jag nött i min ensamhet faktiskt få skola mej lite inom löpningen och faktiskt kunna förbättra mej.
Jag är så otroligt tacksam för detta och jag är så enormt lycklig just nu.

Ja jag är medveten om att det är jag som ska nå resultaten, sist om syvende hänger det endast på mej om jag får ta emot min medalj på en tänkt maxtiden 3:30 i höst. Men jag har iallafall helt andra förutsättningar som jag inte hade för ett par dagar sen ;)

Morgontrimmning i Miami med L-G ;)

Jockarp.

söndag 14 januari 2018

Eldknekten....



Ett kort jag dragit ofta är kortet för Intensitet den så kallade eldknekten.
Det är fantastiskt vad det stämmer väl.

Jag har emellanåt försökt hålla bland annat mitt instagramkonto öppet för att fler människor ska kunna få lite förfriskande energi och kunna hänga med mej och Mollie i vårt liv. Jag vet att många tycker att det är kul att följa oss, att vi ger en fin energi vilket vi mer än gärna bjuder på.

Men sen finns det även dom personer som får en annan slags energi av mej, och det är helt enkelt att genom min glädje och vårt sätta att bjuda på oss gör att dessa provoceras och retas väldigt. Dessa personer finner sin energi i att reta sej och hata mej i allt jag gör, tycker och känner.
Jag kan faktiskt relatera till dessa personer. Jag har själv varit där.
Under delar av min skolgång var jag tvungen att ha någon som jag ogillade, det var inte nödvändigtvis så att personen fick reda på det, men jag kunde liksom reta mej väldigt på om någon hade något som jag inte hade eller om någon kunde något som inte jag kunde. Så jag vet hur det är och det är inte bra. Jag vill aldrig dit igen, jag vill aldrig att min energi ska födas genom avundsjuka och ondande.
Men det finns alltså personer som följer mej på boggen och kickare rejält på i princip allt jag skriver.
Det är alltifrån att min ekonomi är stadig och att vi med det kan göra mycket som kanske inte alla andra har möjlighet till. Men ja, arbetar man så genererar det oftast i en frihet. Det kan vara människor som retar upp sej väldigt på mitt utseende, vilket jag just nu i 40 års åldern är väldigt nöjd med ;)
Man retar gärna upp sej på min vikt, men alla kan nå dit, spring 8-10 mil i veckan så är saken biff, busenkelt ju. Eller vill man inte själv vara tränad och fit utan gillar soffan och chipspåsen bättre så fine för mej, jag kan liksom inte bry mej mindre. Bara jag slipper.

Men en uppmaningen är att starta er en egen blogg och skriv av er om vad som försiggår i era inre, i era liv. Det är ett bra sätt att bearbeta känslor på, jag vet nämligen vis av erfarenhet att det funkat fint under sju års tid för mej, så lycka till ;)
Men gällande min bloggen och mina sociala konton så råder det total diktatur. Bloggen handlar enbart om vad som händer i mitt liv, det handlar om hur jag uppfattar saker och det handlar om hur jag känner. Ganska enkelt va?

Men i alla fall, dessa människor som varken känner mej eller Mollie och då gärna har fejkkonton som dom snokar och skriver ifrån, vilket då även i min värld betyder att man inte riktigt vågar stå för vad man tycker. Att man gärna vill spy av sej lite men att man helt enkelt är liiite för feg för att stå för sina åsikt. Och därmed skraj för konsekvenserna. Jag ogillar fegisar starkt.

Eldknekten förtydliga detta för mej så att jag ska kunna se positivt på människor som inte ens har träffat mej och i vissa fall gör extrema övertramp. (hade vi träffats så kanske dessa neggopersoner till och med gillat mej, jag är faktiskt ganska lätt att gilla :)

När du agerar men eldknektens intensitet, kommer du troligtvis skapar ringar på vattnet runt dej.
Somliga kommer att känna upplyftande och förfriskade av din närvaro, andra kanske hotade och irriterade.
Men andras åsikter betyder väldigt lite, inget kan hålla dej tillbaka just nu.

Det känns fint att ha eldknekten i ryggen när jag spatserar vidare på vår jord med stängda konton för att utesluta fegisarna.

Vattendrottning ;)


Jockarp.

lördag 13 januari 2018

Frukostdejt.....

Vi hjälps åt....


Lite tandgnissel var det under morgonen, någon form av fredagsångest infann sej i lilla fröken Vilhelmsson. Hon ville inte till skolan och hon ville inte åka taxi dit.
Hon åkte taxi och hon gick i skolan. Japp det finns vissa ramar man ska hålla sej inom och detta är innanför den ramen.

Jag tog på mej löparuniformen och tog en snabb sväng på 5 km. Det kändes bra, med när rundan startade var det becksvart. Humf jag hade på något märkligt sätt glömt hur mörkt det kan vara här på landet en vintermorgon. Pannlampa hej.

Hem och en snabb dusch utredning av tjorvigt hår och sen iväg på en frukostdejt på ett café med en vän, det är så väldigt lyxigt och jag gillar den lyxen. Tre timmar senare kramades vi och sa hej då.

Hemma väntade jag på mitt mys och jag mötte henne vid taxin, hon var överlycklig när hon hoppade ut. Hon hade haft en toppendag i skolan och hon hade med sin mattebok hem. Den angrep hon bums. När hon satt och räknade och jag nyfiket tittade på och sa att jag tyckte hon var grym på att räkna säger hon.
- Ja mamma och du suger på matte.
Jag blev så full i grin åt henne och sa, ja du hjärtat det gör jag verkligen men jag har klarat mej bra ändå. Sen flinade vi båda två.

Mollie ville storstäda hela huset och jag ville köra ved, ved blev det och hon var med mej under hela passet. Jag berättade för henne att jag uppskattade att vi gjorde det tillsammans.
Jag funderade på det där. Thailandsresan var nog viktigare än jag kunde förstå, vi blev tightare än nånsin och just det där att vi kan diskutera våra olika behov och faktiskt tillgodose dom hos varandra har blivit ännu tydligare nu. Banden stärks.

Middag åts och sen tände vi ljus och popade en skål corn, dom intog vi halvliggande i soffan under våra täcken. Vilken underljuvlig fredag. Lättlevt helt enkelt.
Att lilla fröken somnade i från mej halv sju gjorde mej lite småtjurig men jag fick försöka roa mej lite själv i stället.

Tryggare kan ingen vara....


Jockarp.

fredag 12 januari 2018

Rörd ut i fingerspetsarna....

Tillbaka i livet...


Att vakna upp bredvid en dotter som i princip var helt återställd var underljuvligt. Det är det som är fördelen med barn, dom friskna på sej supersnabbt, nackdelen är väl att dom kan sjukna in lika kvickt. Men det är historia just nu :)

Mollie vill upp och leva livet, jag ville ligga kvar och gosa lite. Leva livet blev det. Tvättmaskinen fick rulla på lite under förmiddagen, lika bra att angripa högen bums.
Frukost och hon åt och behöll alltihop, ja jag kan nog friskförklara henne nu. Toppen.

Själv är jag lite snorig, men enbart det så jag hoppade i långbrallorna och löpardojorna och gav mej upp på berget. Det märktes tydligt att det varit regnperiod här hemma, sjukt med vatten överallt.

Jag har sprungit på löpband eller på platt mark ett tag nu och det gjorde att jag inte på något sätt i världen kunde låta bli att springa upp för henne, den magiska mördabacken. Jag har en speciell kärlek till backen -hatkärlek. För dagen var hon vackrare än nånsin, hon kändes ny på nått sätt.
Jag var pigg i kroppen och jag funderade väldigt mycket.

Jag har under min resa fått ta emot väldigt många mail, jag har inte svarat på dom alla än men jag ska. Mailen har varit av väldigt blandad karaktär. Det är alltså inte bara mail från kvinnor som vill gifta sej med mej ;)
Nej vissa har handlat om mitt ex om henne och hennes förflutna. Jag undrar om det är så att all denna information kommer till mej för att jag verkligen ska förstå att den människan inte är lämpad för att finnas i mitt och Mollies liv?
För sammanfattar man informationen så är Kaos ett väldigt bra ord som beskriver hur det ser ut där hon drar fram. Eller helt galet kanske man också kan använda sej av ;) Hon har uppenbarligen hunnit med mycket i sitt liv och det är långt i från i positiv anda har jag märkt.

Andra mail har kommit från straighta kvinnor som bara vill berätta att dom finner styrka i mej och mitt liv. Vissa skickar heja rop och uppmaningar att jag aldrig ska sluta vara jag. En kvinna som bott utomlands sen -95 och som hon skrev inte borde veta vem jag är, vet nu vem jag är och skrev ett helt magiskt brev till mej. Helt fantastiskt.
Jag har fått mail från kvinnor som lever i dåliga förhållanden och även dom finner hopp och mod igenom att följa mitt liv.
När jag kom hem och tittade i posthögen hittade jag två handskrivna brev. Jag detta är helt otroligt. Jag är rörd ut i fingerspetsarna av alla vackra människor som delar med sej av sina upplevelser, sina liv. Stort tack.

Jag lagade en väldigt god måltid och Mollie bad om mer mat, det gillar jag att höra från henne. Hon stärktes än mer.

Och så är det så att en ny plan håller på att ta form i mitt huvud, lite formaliteter till men det lutar åt att jag kommer att besöka denna plats nedan inom en snar framtid :)

Nya mål?


Jockarp.

torsdag 11 januari 2018

Borta med vinden.....

Gaaa en väska kort.....


En dotter med hög feber och som vägrar ta febernedsättninsprepparat resulterade i att mamman fick sitta vid hennes sida hela natten och vända på en blötlagd handduk för att kyla ner hennes lilla kropp.
Att börja dagen med att kräkas på grund av febern är allt annat man önskar sej när en flygresa på 12 timmar väntar.

Vi tog oss i alla fall till flygplatsen utan fadäser, i alla fall med hälsan. Fadäs blev det dock när vi kom fram till att vår väska inte var med ;) Vi skrattade lite åt de och fick vackert vänta med incheckningen till taxin kommit med vårt bagage, detta gjorde att tiden blev väldigt knapp innan vi skulle borda. Full rulle alltså.

I luften och det fortsatte som natten innan, Mollie var skållhet, hon var i ett töcken ömsom sov hon ömsom gnydde hon av febern.
En kvinna som satt bakom kom fram till mej. Jag hör att din dotter är dålig kan jag hjälpa dej.
Jag önskar att du kunde det sa jag men hon vägrar ta medicin. Jag förespråkar att låta kroppen ta hand om dom uppkomna bekymerna utan medicin men i vissa lägen hade det var bra att kunna sänka kroppstemperaturen lite snabbt.
Jag fortsatte alltså hela flygresan med att kyla henne med en kall handduk medans hon låg i min famn.

När vi skulle kliva av kom det fram en annan passagerare och sa. Du har haft en tuff flygning du, Wow vilken mamma du är, jag har suttit och tittat på er stora delar av resan, så fint att se er tillsammans trots att din dotter inte mår bra.
Jag måste sett ut som en fågelholk för jag fattade nog inte riktigt vad det var hon hade sett. För mej var det en självklarhet. Givetvis landade det i mej under vägen hem och jag blev väldigt glad över komplimangen, det var dock försent att berätta det för den andra passageraren, våra vägar hade i det läget skilts åt.

Tåget hem och Mollie somnade även där, hon var verkligen risig. Men hon piggnade på sej när vi under spöktimmen satte fötterna på Kristianstads tågstation och möttes av mormor och en av kamphundarna.
Vi kramades om och jag fick äran att köra bilen hem. Väldigt ovant minsann, jag har inte kört bil på 15 dagar. En ny framruta hade jag minsann fått på suven med under vår resa. Toppen att slippa stenskotten.

Bums i loppådan när vi kom innanför dörren i palatset. Gosse vad trötta vi var.


En av oss är iaf hyfsat ok....

Jockarp.

tisdag 9 januari 2018

Klockkrasch....




Myset vaknade och sa sej vara ur form, det händer inte många gånger på ett år det, jag frågade vad problemet va? Hon mådde illa. Gaaa varning varning varning var ord som drog igång i min cd skiva i huvudet.
Hon ville inte gå till frukosten så jag fick springa ner och hämta några våfflor och lite mjölk till henne. Hon åt musbett men mjölken slank i alla fall ner.
Hon vilade en stund och jag satt på balkongen och lyssnade på pianostycken. Hon ropade på mej och sa sej vilja mysa. Självklart, jag la mej bredvid henne och höll om henne. Hon var så lite just då.

Hon piggnade på sej och ville ut, bra där. Det var ett friskhetstecken. Hon ville inte vara med på lekarna med klubben men hon ville gärna hjälpa ledarna. Toppen.
Lunch och inte heller de föll henne i smaken. Hon åt en kula glass det var allt som gick ner.

Vi tog en tur upp på rummet igen för att samla kraft.
Hon blev piggare som väl var och hon ville till och med vara med på eftermiddagsaktiviteten.Tack för det.
Jag tränade ett pass men jag var svullen som en ballong på magen och halsen var lite smålurig så det var för dagen tungt att springa. Får se vilket håll det går åt, antingen blir vi väl bättre eller sämre. Hua.

Det har skett ett litet missöde med min löpaklocka, glaset ramlade ut, den är inte längre vattentät kan jag ju säga :) det är ett problem när den ska användas runt svettig handled i regn och rusk. Så ja den kära gamla klockan som jag sprungit åtskilliga mil med, den som varit med mej både i glädje och enorm sorg på mina turer kommer att pensioneras när jag kommer hem, den funkar än men jag behöver ha ut mer av en klocka.
Just nu sonderar jag terrängen och det lutar åt att jag kanske till och med byter märke. Vi får se men det kommer bli första prio när vi väl landat lite i Jockarp.

Nu väntar hemfärd och jag hoppas på en smidig sådan. Skolan ligger framför myset, själv tar jag ledigt ett tag till måste nog vila lite från semestern innan allvaret drar igång ;)

Detta kanske blir mitt nya sällskap...


Jockarp.

måndag 8 januari 2018

Krympande värld...

Ja jag funderar ;)


Att försöka se solen på en totalt mulen himmel det är något jag lärt mej att göra, ju mer jag tränat på det ju bättre har jag blivit. Jag gillar det och jag gillar den 41:a årgången av Leonora Vilhelmsson. Och jag är inte ensam. Att få beundrarbrev och meddelande överallt i cybervärlden är helt fantastiskt roligt. Att människor hör av sej och berättar att dom uppskattar att få ta del av mitt och Mollie liv är ju super kul.

Mollie är ju väldigt lätt på många sätt (dom flesta) hon är pratglad och ofta väldigt pillimarisk och rolig. Hon har lätt för ett leende och ett skratt. Detta gör att våra video vi gör under vår resa och som vi delar med oss av uppskattas väldigt. Och då hör till saken att det är inga omtagningar eller filter på dessa filmer, det är tagit direkt ur verkligheten, vår verklighet.
Men att kunna glädja och sända ut positiv energi till andra människor och då även få feedback på det är ju väldigt väldigt roligt. Så ja, jag tror att vi kör på ett tag till ;)

Jag fick ett meddelande av en person som drömt om mej, tänk det, att jag upptar någon annans drömmar. En främmande människa. Det är vackert, vackert var det också att hon berättade sin dröm för mej ;)

Jag tänkte på det där med kommentaren om Anorexian som damp ner för några dagar sen. Jag funderade på varför vissa människor gör så mot andra personer där dom helt saknar en relation med vederbörande.
Varför försöker man inte i stället lyfta varandra och försöka sprida glädje och kärlek, Ja nu gör ju den stora massan det som väl är men det finns ju ändå många människor som mår så vansinnigt bra av att trycka ner andra, att förminska någon man inte ens har träffat måste ju vara ett riktigt lågvattenmärke. Jag funderade vidare. Vad är det då som gör att så många hör av sej till mej i positiv anda? Vad har jag gjort för att förtjäna det fina från helt främmande människor. Jag ställer mej frågan skulle jag göra det?
Nja jag vet faktiskt inte. Kanske.
Men jag tycket det är väldigt vackert.

Vi spenderade kvällen med damen från grannbyn där hemma. Hon bor förvisso i huvudstaden nu men vi hade mycket att prata om. Och om jag tyckte att världen var liten genom att hon var hemifrån så tycker jag att den krympte än mer när det visade sej att hennes man jobbar på samma bilfirma i Järfälla som mitt ex jobbat på. Väldigt intressant samtal må jag säga och är det inte helt sjukt vilka vägar som kan korsas över en flaska vatten på ett hotell i Thailand. Jag är imponerad.

Jo just det ja, Jennie Eriksson från Sundsvall, du kan i fortsättning maila dina analyser gällande Louise mående för jag kommer aldrig att publicera dina kommentarer. Du är helt förd bakom ljuset, verklighetsförankring saknas helt i dina rader. Och ja jag kan ge dej en fullkomlig rapport om du så önskar. Men det gynnar ingen att skriva om det här. Hennes mående är just nu hennes huvudbry inte min.
Tack på förhand.


Den finaste....


Jockarp.

söndag 7 januari 2018

Giganternas kamp.....

Mamma på bussen....


Mollie började pool aktiviteten med att köra runt mej på en luftmadrass som för dagen kallades för buss. Vi körde runt alla poolernas ytterkanter, vi stannade vid vissa stationer, för att chauffören behövde vila. Fantasi är vacker och jag är mer än gärna delaktig i min dotters. Det är viktigt.
Hennes humör skiftade under dagen från glad till mindre glad och skiftningarna kom snabbt. Jag försökte verkligen inte låta mej påverkas men Gaaa ibland håller jag på att bli smått galen.
Jag lyckades i alla fall vända hennes neråt humör när jag föreslog en milkshakes tävling. Choklad mot vanilj och banan mot jordgubbe så såg dom tävlande ut. Segrade gjorde vanilj och jordgubbe, enligt Mollie alltså. Dessa två ska tävla nästkommande dag. Jag såg chokladen som ohotad segrare men jag fick ju spela med lite.

Jag tog ett löppass och jag gjorde det på ett löpband bredvid en spegel. Jag såg något väldigt vackert under mitt pass. Något jag aldrig sett innan. Inte på det sättet i alla fall.
Varje nedsättning jag gjorde med mitt ena ben visades upp i spegeln, jag såg insidan av låret, fästet vid knäet, jag såg senor, muskler och ben, jag såg vaderna och jag såg fästena till allt detta och det var så sjukt fint. Att ett ben som är i rörelse kan ge sån tillfredsställelse för det estetiska ögat, det var verkligen perfekt. Allt stämde till 100%, en symbios av alla delar. Jag älskar när jag ser ny saker och att se nya saker hos en själv efter att levt ihop i 41 år det är ju helt fantastiskt.

Stor och liten...


Till lunch käkade vi pizza vi behövde bryta av thaimaten lite, Mollie fick en liten och jag en lite större variant.

Efter maten kastade vi boll igen och nu börjar det bli riktigt bra, 80 kast där ha vi det nya rekordet. Mmm vi är lite malliga för det faktiskt.

Om jag spelade med i Milkshakes tävlingen så var det absolut inget jag skulle göra i ett kortspel.
Efter middagen drog vi upp på rummet efter att vi tittat lite på stjärnorna. Det var en vacker kväll.
På rummet skulle det sen utspela sej en kamp mellan två giganter Mamma VS Dotter i spelet finns i sjön. Jag vägrar att vika mej i spel och det vet Mollie, så ja det är på liv och död, typ :)
Denna kväll fick jag dock storstryk av den mindre uppsättningen av mej själv. Hon var överlycklig och jag lekte sur.
Vi busade lite i sängarna innan vi drog på tv för lite chill innan nattningen.

Ja, ännu en bra dag i leendelandet.

Mycket tävlande...


Jockarp.