underregnbågen.se

Blogg listad på Bloggtoppen.se

onsdag 16 januari 2019

Ovänner.....



Hon vaknade och ännu en dag vaknade hon trött men på toppen humör. Hon började prata innan hon öppnat ögonen. Jag formligen älskar gott morgonhumör. Jag blir lycklig av andra människors lycka över att vakna upp till ännu en underljuvlig dag i det som kallas för livet.
Mollie Vilhelmsson har helt klart ärvt sin mors galet sköna morgonstuk.

Hon lämnades av vid taxin och for till plugget, själv hade jag andra intressanta uppdrag som skulle genomföras.
Ett väldigt viktigt möte gällande säkerheten rullade igång min dag, det var många människor involverade. Risker och idéer öste ur oss. En grymt bra sittning.

När jag tryckt i mej min fläskpannkaka till lunch mötte jag en kvinna, hon kom fram till mej, la sin hand på min axel och sa:
Jag har en hälsning från min dotter som sett dej på TV, hon tycker att du är den vackraste kvinnan hon sett.
Oj, Wow och tack var orden som lämnade min stort leende mun. Ingen dålig boost en tisdags middag ;)

Eftermiddagen var vigd åt att hålla information för andra människor. Jag skulle liksom vara den sakkunniga och den som skulle förmedla budskapet till andra människor. Det är en cool upplevelse och jag erkänner att jag kickar stenhårt på dessa uppdrag. Det är spännande, lite oroligt och extremt utvecklande. Jag var liksom inte i min rätta miljö men självklart levererade jag ;)
Nu tänker jag inte jobba en enda liten minut till den resterande tiden på veckan.

Hem körde jag på en Europaväg som var helt täckt med snö. Jag avskyr att köra bil i snö, jag ser ingen tjusning alls i det. Till fritids kom jag inkasande exakt på utsatt tid. Pust.
Mollie var glad i hågen och kvittrade som en lärka. En väninnan skulle visst följa med hem. Ja varför inte.
Väl hemma grejade tjejerna en stund själva men sen ville dom mysa, dom kröp upp i soffan hos mej och jag frågade dom hur dagen varit. Mysigt att få ta del av både Mollies och hennes kompisars upplevelse av skolan.

Vännen åkte hem och myset och jag lirade lite spel. Ja hon blir skitsur när jag vinner men jag skulle aldrig i livet lägga mej. Hon måste lära sej att är man inte bättre så förlorar man i spelet ;) Tjurigheten gick över väldigt snabbt och till nattningen var det fred på den delen av jorden vi befann oss på.
Det är bra man ska inte somna som ovänner, inte ens om det handlar om en förlorad match i Kalaha.

Nöjd....

Jockarp.

tisdag 15 januari 2019

Kramas....

Därför jag är så kry ;)


Att börja morgonen med att krypa ner i sängen bredvid min dotter är magiskt. Hon grymtade lite om att hon var trött. Jag log och tänkte på hur hon kommer känna i tonåren. Det sägs att många blir trötta då. Jag har ingen egen erfarenhet av just det men jag kommer följa min dotter med spänning ;)
Hon hasade sej upp och i kläderna. Morgonbestyren sen gick vi mot Taxin. Det var en ny böna som körde och jag intervjuade henne om hon skulle köra denna rutten nu. Nja bara till Februari löd svaret. Ja ha. Då vet jag det, jag log och önskade henne en fin dag.

Arbete i vedsvängen och det började men orden.
- Hörru var har du varit hela mitt liv?
Sen fick jag världens största kram. Jag älskar kramar.
Stoj, skratt och salta grodor det var min förmiddag. Vissa möten är bättre än andra.

Eftermiddagen bestod av övning inför ett föredrag som ska hållas under dagen. Jag tycker om att vara förberedd men jag avskyr Powerpoint, det känns som en snuttefilt. Jag gillar att förbereda mej och prata från hjärtat. Det brukar funkar fint. Men nja vi får väl se hur dagen utvecklar sej.

Hem från kneget och ut på berget. Det blåste typ full storm men en välbehövlig mil fick jag i benen. Jag funderade över om det var dags att investera i ett par nya löparskor. Jag har en hel hög på hyllan men det levereras ju en och annan mil i dom också, så det slits. Det var mörkt när jag åter nådde byn och mitt lilla mys.
Hon var lite trött efter en dag i plugget. Jag förslog badhuset men hon ville chilla. Så ja chilla blev det.
Hennes ord min lag. Och jag tänker att hon är lite trött på att bada efter Thailandsresan.

Eftersom palatset är totalt tipptopp just nu så satte jag mej i soffan och läste en bok som jag fick i julklapp. En ovanlig företeelse men väldigt skön.
Att boken började med heterosex var kanske inget jag räknade med men jag bet ihop och läste ;)



Jockarp.

måndag 14 januari 2019

Min lilla kock....



Den där känslan av ostoppbarhet i kroppen infann sej och jag bara öste på. En sväng till miljöstationen med lite saker som inte platsar i vårt liv längre lämnades. Mollie avskyr miljöstationen så hon fick faktiskt vara hemma själv i 10 minuter. Hon satt på exakt samma ställe när jag kom hem som när jag lämnade henne. I mitt huvud hade det snurrat tusen tankar om vad som skulle kunna hänt henne men i hennes värld fanns bara Pokémon ;)

Frukost till lilla fröken i form av korv och makaroner. Flow:et fortsatte och hela palatset dammsögs och delar av golven torkades. Disken tömdes, tvätten viktes och förflyttades in i garderoberna, förberedelserna för dagens middag startade.

Lite paus i dagen med att blurra om livet med min allra äldsta vän. Vi har känt varandra i 36 år nu jag och Tant N och det är helt sjukt när jag ser den siffran, 36 år och ja jag ler. Herregud vad vi har varit med om under dessa åren och jag ser ju att framtiden ser inte ett dugg annorlunda ut ;) Vi pratade som vanligt om dåtid, nutid och framtid. Jag är helt trygg i hennes sällskap och jag börjar nästan gråta av tanken på hur viktigt det är i mitt liv. Hon vet precis allt om mej och hon har stått vid min sida i vått och tort, det finns så mycket kärlek emellan oss. Så mycket som inte behövs att sägas men som känns. Shit vad jag är lyckligt lottad.
Vi pratade om bra dagar om att se dom och njuta av dom för hux flux kommer det sämre dagar och för att orka mota dom så behöver man samla på sej av dom bra.
Jag är bra på det, Jag har varit i mörkret och jag vet hur kallt, hårt och hemskt det är. Dit vill jag aldrig igen.

Jag tog ett löppass på två timmar på berget och jag funderade mycket över det vi pratat om. Att välja det ljusa. Jag tror att ju oftare man aktivt väljer att se saker positivt ju lättare är det att komma i de situationerna.
Jag hade ont i insidan när jag sprang iväg, men jag vet vilka verktyg jag ska använda emot den smärtan och faktiskt hade jag ett av mina bästa, starkaste löppass på länge. Jag tänkte att det är väl fan att jag måste må obra på insidan för att leverera oxstarkt i löpningen. Men jag valde att se det som något positivt i stället. Se på det som det bästa fysiska pass på länge.
När jag kom i den sista vidriga backen på passet så var jag trött och jag kände ett motstånd. I det läget tänkte jag på min vän andra sidan berget som låg däckad i magsjuka. Jag log lite åt att jag sprang och tjurade, svor och förbannade det kalla regnet som mötte mitt ansikte att jag gnällde över det totala mörkret, mina dyngsura fötter och leran som stänkt upp till mina knä. Hon kunde inte springa, det kunde jag. De tankarna gjorde att den där backen kändes som det mesigste på hela rundan. Att jag såg en stor vildgris och en älg på turen var även det saker som gjorde att det ljusa tryckte undan det mörka.

Efter det kunde jag inte sluta le. Jag var äckligt positiv när jag kom hem och att ställa sej och laga mat med min dotter som var iförd en ny fin kockmössa som hon fått av Tant N, stoltare än nånsin gjorde att det högg till av stolthet i bröstet och tårarna brände bakom ögonlocken på mej. Jag sa högt att det är ju sanslöst vad livet är vackert, bara man låter sej se det.
Mollie vände sej mot mej med kniven i högsta hugg och undrade vad jag syftade på. Jag log och sa. Jag syftar på dej fröken ;)



Jockarp.

söndag 13 januari 2019

Camping....

En on en off....


Nattjänst med för tok för lite sömn. Mycket känslor i omlopp, glädje, oro och lycka har gett mej en aning känslomässig rörelse som tagit och givit kraft. Det har liksom inte varit stabilt dom sista dagarna, upp och nergångar och att saker ska hållas hemligt är för mej väldigt påfrestande. Men att stå vid ett sagt ord är viktigare än mitt eget mående i det avseendet.

Fysisk är jag grymt stark, jag har sprungit och kroppen har svarat bra på passen, utan ordentlig sömn bordet det blivit trögt men det har inte märkts av ett dugg.

Det mesta av julen har åkt ut och jag har även tagit och röjt upp på vissa ställen som behövt en ordentlig röjning. Det finns en tendens att man samlar på sej en massa saker i skåpen som aldrig används och ibland får jag ett anfall och då åker det ut ;)

Mollie har haft en väninna på besök, tjejerna tog på sej finklänningarna och strassade runt i palatsets som små prinsessor. Det är väldigt hög mysfaktor när jag är i den ena delen av huset och hör hur det resoneras och samtals på avstånd i Mollies rum. Det känns så hemma på något sätt. Jag gillar dom där samtalsljuden, de där surret av fnitter och glädje.

Vi myste upp oss i soffan, med popcornskålen, vi hade våra täcken med oss och där låg vi och tittade på Mary Poppins. Eller Mollie gjorde. Jag slog läger innan nio. Jag behövde det så väl, kroppen behövde laddas upp.
Klockan tre vaknade jag och kände ett behov av att skriva av mej av känslor och tanka så det gjordes. Jag somnade igen och vaknade klockan åtta. Jag lägger min hand på min dotters stora kalufs och säger god morgon, jag får detsamma som svar och vidare ord om:
- Du mamma! vi har umgåtts hela natten.
Jag log och svarade ja det har vi hjärtat. Som hon älskar att leka campingliv i soffan.
Jag gillar att hon uppskattar det, jag är inte ett lika stort fan av det dock. Aj i kroppen. Men jag är uppladdad och redo för ännu en grym dag i paradiset.


Jockarp.

fredag 11 januari 2019

Kär.....



Vardagen har verkligen bankat på dörren. Mollie har börjat skolan och hänger där på dagarna, jag jobbar på nätterna. Förvisso ännu en natt kvar men sen är det lite ledigt. Tack för det.

Mollies rum blev en succé och hon älskar att vara där, ovant för mej för nu blir jag ofta ensam i resten av palatset. För att råda bot på min ensamhet så går jag in till henne och lägger mej i hennes säng och småpratar lite med henne. Jag tror hon uppskattar mitt sällskap.

Vi har läst läsläxan och nu börjar jag trötta på boken lätt fakta om farliga djur, den har hängt med i flera veckor nu. Till min glädje såg jag att hon bytt till lätt fakta om Vulkaner. Det ska bli spännande, även om jag vet att vi redan tuggat den ett par varav innan ;)

Löpningen känns bra, fem mil redan i veckan och det är mer än bra med tanke på nattjänsten. Jag är nöjd. Jag är stark, pigg och glad i löpningen. Helt klart en nytändning i kroppen efter den tryckande värmen i Thailand.
Nästa Marathon är bokat och går av stapeln den 28/4 det lär nog levereras ett antal mil innan den dagen.

Fysisk leverans i form av vedkörning, även de har gått bra. Jag sover få timmar på dygnet men är ändå ruskigt stark. Jag vet inte om mitt mående möjligen kan hänga ihop med en viss kvinna som kommit i min väg, hon ger mej kraft och glädje och jag längtar efter resten av vårt liv ihop.
Jag brukar välja glädje i livet, men nu behöver jag inte ens välja det. Hon får mej att bubbla av glädje och tron på kärleken.
Hon är vacker på både in och utsidan. Shit vad kär jag är. Jag kan inte sluta le när jag tänker på henne, på oss.
Känslan känns igen men ändå är det starkare på något märkligt sätt. Jag tror att jag vet varför det är så. Jag tror att det handlar om barn, familj och förståelse. Hon liksom jag är rädd om sina barn, sin familj. Att vi med det har en trygghet i att detta inte är en lek. Vi tror på oss, på en framtid, på ett liv ihop. Det är vackert. Och jag är väldigt svag för vackerhet ;)


Bokmal <3


Jockarp.

onsdag 9 januari 2019

Glamour......



Att vakna upp totalt genomsvettig är inget vackert uppvak, men det hände ibland, typ en gång i månaden.
Ofräsch gick jag upp och det kändes helt okej att fortsätta ösa på. Jag skrev en lapp till Mollie om att hon kunde hitta mej utomhus när hon vaknade och innan klockan var sex var jag igång med att köra ved.
Skönt med lite kroppsarbete, att kicka igång verksamheten, kropp och knopp.

Jag fick ett sms med en fråga om jag kunde tänka mej att agera dejt till en böna som skulle gå på fest. Självklart. Jag gillar fest, den enda oklarheten eller orosmomentet är att det är klädkod. Det är en glitterfest och tanken är således att man ska glitta så mycket det bara går. Så det blir till att lägga om siktet från arbetskläder till glamourklänning. Tips mottages gärna.

Mollie vaknade och smått hysteriskt stod hon och gapade på mej. Jag undrade om ungen hade en kniv i ryggen eller vad problemet var?
Hon hade tydligen missat min skrivna informativa lapp, hon hade gått upp ett annat håll genom en annan dörr. Så typiskt.
Men nu ville hon mysa så ja, där åkte jobbabrallorna av och mysiga mamman tog plats.

Jag fortsatte min dag med ett långpass på berget i löpardojorna. Jag slutade svettas, det fanns liksom inte mer att ta av efter min natt, min morgon och nu också min dag.
Hem och middag lagades. Hel kyckling, potatis och sås. En tvåa av tre möjliga löd domen från lilla fröken Vilhelmsson när hon satte tänderna i maträtten. Jag gav den högsta poäng.

En natt i vedsvängen väntade och jag kände paniken inom mej. Jag hade vaknat halv fyra på morgonen och utan sömn skulle jag behöva stressa min kropp till att vara vaken över ett dygn, nej det är inte bra.
Jag lurade på soffan en stund men sömnen uteblev. Väldigt uttröttande.

Myset lämnades på undantaget och jag drog i väg för att stapla pinnar. Livet.



Jockarp.

tisdag 8 januari 2019

Ledig måndag.....

färdkost i form av korv...


Måndag och ledig. Dagen startades upp med en vända i löparskorna. Jag var stark och det är en behaglig upplevelse det.

Mollie väcktes och vi var tvungna att köra in till ICA, vi hade inte handlat mat sen vi kom hem från Thailand och det gapade väldigt tomt i kylen.
Som så ofta hade vi en trevlig stund i butiken. Mollie gick bananas bland frukt och bär. Hon ska äta nyttigt. Jaha du sa jag och flinade åt hennes entusiasm och åt korgen som fylldes mer och mer av nyttigheter.
Det varade till vi kom fram till godishyllan med texten utförsäljning. 1,95 hektot. Där gick vi alltså mer bananas ;)

När vi var hemma igen käkade vi lite frulle sen började jag brassa lunchlådor och Mollie tog ett bad. När jag gick där och pulade i köket kände jag att jag saknat det väldigt. Det där att bara strosa runt hemma och laga mat. Det är en skön känsla.

Lilla frökens hår tvättades och kammades. Hon tog på sej nya fina kläder som hon och mormor varit och införskaffat under helgen. Hon blev så tjusig så.

In i bilen och mot Kristianstad. Vi har varit utan en fungerande TV ett tag nu. Och för min del spelar det ingen roll men Mollie kan behöva en viss stimulans från burken. Vi investerade i en ny Apple-TV 1800 spänn hejdå. 
Vidar söderut mot Malmö och fröken R. Jag kände en enorm saknad och längtan efter henne blev starkare ju närmare vi kom.
Det blev ett glatt välkomnande och kidsen var helvilda. Vi spelade spel ihop och det blev med det ännu livligare ;)

Vi lagade en gemensam middag och när jag stod där och njöt av att alla hjälpte till, stor som lite så blev jag med ens så tacksam. Det spelade ingen roll vad det var som skulle lagas, känslan av att alla så självklart var med/ville vara med var så vackert. Det är så det ska vara. Jag behövde absolut ingenting annat i den stunden. Jag hade allt.

Vi vände hemåt och det blev lopplådan bums när vi kom hem.
Jag masserade Mollies fötter och händer vid nattningen och då säger hon:
- Mamma, detta är mycket bättre än thaimassage.
Det betyget var inte dåligt minsann ;)

Köksan ;)

Jockarp. 

söndag 6 januari 2019

Inflyttning....

Hon är så nöjd....


Arbete i vedsvängen, det har varit tuffa men roliga dagar. Så härligt att vara tillbaka, semester är fint men vardag med människor jag gillar är finare.

Jag har sprungit och känt på formen, den är sådär. Jag rasslade till med en mil som inkluderade mördabacken, det kändes dagen efter. Jag gav mej ut för att skaka av mej träningsvärken och på den turen öste blodet ur näsan på mej. Inte helt i form med andra ord.

Mollies rum har blivit målat medans vi varit på semester, nu är hon också inflyttat. Vi möblerade om och plockade bort onödiga pinaler. Det blev verkligen toppen och hon var supernöjd. Tänk att jag minns själv hur härligt det var när man var liten och höll på att möblera om på sitt rum, det blev liksom nykommet varje gång.

Vi har firat lite jul med mina föräldrar och vi spelade julklappsspelet. Vi skrattade galet mycket och det var verkligen helt underljuvligt, lugnt, trevligt och roligt. Och så julmat till det.
Självklart fick vi sätta ut en tallrik gröt till tomten i stallet med. Det gör vi varje år, i år blev det dock några dagar senare men vad gör väl det. Tomten brukar vi sen alltid hitta mätt och belåten sovandes på höskullen. Detta året blev det lite annorlunda. Tomten hade ätit upp gröten men han hade inte hunnit vila sej utan han hade hängt en gåva i stegen på väg upp på höskullen. Mollie klättrade hela vägen upp och kikade om han låg där på sin vanliga plast och sov men nepp han hade andra uppdrag.

Vi har tittat på stjärnorna ihop, vi har koll på Karlavagnen och Orions bälte. Mollie har koll på polstjärnan men det har inte jag. Det är i alla fall väldigt intressant och vackert att stå i mörker och vända blicken uppåt och hela himlen är full av ljus i olika mönster. Jag känner mej en aning liten men i det stora hela är jag ju just det ;)




Jockarp.

fredag 4 januari 2019

Krälande....



Vi lämnade sandstränder och massiv värme bakom oss. Resan mot flygplatsen gick smidigt, incheckningen, passkontroll och säkerhetskontrollen flöt på bra. Mollie har full koll på momenten och det är sällan jag behöver stötta henne när vi är på flygplatser. Hon fixar det själv.
Bordning och alla var på sina platser, då plötsligt kommer infon om att den thailändska kungen ska ut och flyga. Flygplatsen stängs och inga andra får lyfta eller landa. Där blev vi försenade, tack för det, det enda man vill då är ju typ att komma hem.
Resultatet av kungens flygning blev att vi inte var hemma i Jockarp förrän halv två på natten, men då somnade vi bums.

Halv fem vaknade jag sen åter upp, pigg som en mört och förväntansfull på dagen.
När det ljusnat tog jag en mil på dom grusade vägarna på berget. Kroppen var urstak och jag njöt i full drag. Det är precis här jag mår som allra bäst.

Uppfräschning och innan klockan var halv tio var vi åter på rull. Mot södern. Ett kort stopp för investering av lite viktigt sen mot Malmö och fröken rätt.
Vi började med en fika, jag gillar att fika har jag märkt ;) Vidare besökte vi ett museum. Uppstoppade djur och icke uppstoppade djur fanns i byggnaden.

Vi fick möjlighet att följa med backstage för att fröken rätt kände en i personalen. I rummet fanns giftormar, giftiga grodor, sköldpaddor och ödlor.
Jag har ett väldigt lågt intresse av kräldjur och slingriga djur men jag stålsatte mej. Vi fick klappa en liten ödla och en sköldpadda, men när vi kom till momentet klappa orm var min gräns nådd. Jag klarar det inte. Mollie tyckte det var lite obehagligt men samtidigt lite spännande och det märktes tydligt att hon läser mycket djurböcker här hemma.
Vi lämnade giftrummet och såg till att stilla vår hunger sen väntade lek och bus och mer fika.

Hemma i palatset igen runt halv åtta och sov gjorde en kvart senare.
Lite sömn de senaste dagarna men vad gör väl det när livet är ljust.

Ödelklappning....

Jockarp.

onsdag 2 januari 2019

Solnedgång.....



Sista dagen i det leende landet var som dom 13 andra, väldigt lugn. Jag känner att mitt tempo är lågt och jag känner mej rustad för att öka tempot och åter komma upp till högprestation inom alla områden. Jag vet vad som krävs att få allt att klaffa, att tiden måste utnyttjas maximal för att få in alla bitarna, allt från vad det gäller, jobb, löpning, familj och vänner. Jag älskar vardags logistiken. Speciellt när jag löser den utan att ge avkall på något jag vill eller något som är viktigt. Så ja, håll i dej 2019 för här kommer jag ;)

Jag började tömma resväskan efter att vi kört det vanliga 7 h i badet. Intressant ändå, jag brukar packa snålt men när jag grävde lite längre ner i väskan hittade jag massa oanvända kläder, både för mej och Mollie.
Jag tyckte det var mysigt att packa, jag längtade hem. Allt känns så nytt liksom och då menar jag inte bara året. Nä, men att jag har någon som längtar efter mej, någon som saknat mej. En famn jag ska komma hem till. Jag blir lite tagen av bara tanken på det. Det är så sjukt mäktigt. Tänk att jag verkligen är där igen. Tänk att jag kan känna så starkt igen. Tänk att jag är kär ;)

Mollie filosoferade och rätt som det var så harplade hon ur sej:
- Det ska bli skönt att komma hem till Mormor nu, jag tycker att jag träffat dej lite för mycket.
Jo jag tackar ja sa jag och buskramades med henne lite.

Lite dagen efter ;)

Vi tog den sista vändan på stranden för att se solnedgången, så vackert men jag funderade på vad det är som gör att man ser det vackra i vissa saker eller att den stora massan ser samma vackerhet. För när solen var på väg ner var det som om allt stannade upp. Alla som badade gick upp eller vände sina kroppar mot horisonten. Alla tittade åt samma håll. Intressant må jag säga.

Vi gick till en restaurang och vi började med en drink. Vi har fått smak på det ljuva livet minsann. Vidare avslutade jag thaimatsintaget med en rejäl laddning med kyckling med peppar och vitlök, Väldans gott.

Vi strosade hemåt och Mollie hade lite slantar kvar att bränna. Det gjorde hon på Pokémonkort, Snacka om att snöa in, hon är väldigt lik sin mamma i det avseendet ;)

En härlig kväll på rummet snicksnackande om dom där korten om vad dom heter och vad dom har för unika krafter. Jag fattade typ noll när hon snackade om utvecklade, megautvecklade former och Moves. Jag kände med ens att jag var för gammal.
God natt typ ;)

Humf....


Jockarp.

tisdag 1 januari 2019

Nyår....



Nyår och ännu en dag laddades det för festligheter. Vi började med frukost i lugnt tempo. Bad i poolen, vi är extremt mjuka i skinnet nu. Så mycket bad och så mycket fukt i luften.
Vi gick och tog en glass i en vagn, glassen gjorde dom på plats och i stället för kulor blev det en rullad glass. Mollie var mäkta imponerad av smaken. Supergod.
Redan efter lunch gick vi upp på rummet, jag vilade en stund, middagslur tillhör inte vanligheterna men det var väldigt skönt. Mollie kollade på Pokémon.

Jag angrep Mollies tjorvor, jag lånade städpersonalens sax och gjorde var som var tvunget. Klipp, klipp. Sen väntade lite tillpiffning och vidare hopp i nyårsblåsorna.
Jag hade min 100 baths klänning sen förra året, jag tyckte den var kort förra året men detta året kändes den extremt kort. Troligtvis har jag väl växt en bit det gågna året, det känns så ;)

Firandet började med mat. Mollie tog ostron, hon är en finsmakare och jag bara älskar att hon provar olika typer av mat och det görs utan påtryckning från någon vuxen. Jag satt spänt och väntade på betyget gällande ostronet och det kom fort. Hon smakade och grimaserad och informerade mej att det smakade saltvatten ;) Jag flinade och sa bara, lägg den åt sidan och ta nåt annat.



Efter maten var det lekar, kasta boll så en stackars tjej ramlade ner i en tunna full av vatten. Vem kommer ens på såna lekar?  Det var pil och bollkastning.

Tanken var att vi skulle ta en tur ner till stranden för att se när alla tusen rislyktor tändes och skickades upp mot himlen, men Mollie såg en blixt och hon ogillar åskan starkt sen längan på granngården där hemma brann ner. In på rummet en stund i stället och mej spelade det ingen roll, det viktigaste var att Mollie var okej. Hon tittade på paddan en stund sen kom hon upp till mej och ville kramas. Så mysigt och jag är så otroligt tacksam över att hon vill vara så nära.

Tolvslaget och är det något Thailändianerna kan så är det att laga mat och att fira nyår. Himlen exploderade av raketer och krutröken låg som ridå över hela hotellområdet.
Mollie började gråta av det kraftiga smällarna så jag fick bomma igen dörren och dra för gardinen och så satt vi tätt ihop under täcket.
Nja 2019 hade ju kunnat börja bättre än med tårar från min dotter. Men som väl var gick det över ganska fort och natten blev sovandes.

Frukostskål.....

Jockarp.