onsdag 16 januari 2019

Ovänner.....



Hon vaknade och ännu en dag vaknade hon trött men på toppen humör. Hon började prata innan hon öppnat ögonen. Jag formligen älskar gott morgonhumör. Jag blir lycklig av andra människors lycka över att vakna upp till ännu en underljuvlig dag i det som kallas för livet.
Mollie Vilhelmsson har helt klart ärvt sin mors galet sköna morgonstuk.

Hon lämnades av vid taxin och for till plugget, själv hade jag andra intressanta uppdrag som skulle genomföras.
Ett väldigt viktigt möte gällande säkerheten rullade igång min dag, det var många människor involverade. Risker och idéer öste ur oss. En grymt bra sittning.

När jag tryckt i mej min fläskpannkaka till lunch mötte jag en kvinna, hon kom fram till mej, la sin hand på min axel och sa:
Jag har en hälsning från min dotter som sett dej på TV, hon tycker att du är den vackraste kvinnan hon sett.
Oj, Wow och tack var orden som lämnade min stort leende mun. Ingen dålig boost en tisdags middag ;)

Eftermiddagen var vigd åt att hålla information för andra människor. Jag skulle liksom vara den sakkunniga och den som skulle förmedla budskapet till andra människor. Det är en cool upplevelse och jag erkänner att jag kickar stenhårt på dessa uppdrag. Det är spännande, lite oroligt och extremt utvecklande. Jag var liksom inte i min rätta miljö men självklart levererade jag ;)
Nu tänker jag inte jobba en enda liten minut till den resterande tiden på veckan.

Hem körde jag på en Europaväg som var helt täckt med snö. Jag avskyr att köra bil i snö, jag ser ingen tjusning alls i det. Till fritids kom jag inkasande exakt på utsatt tid. Pust.
Mollie var glad i hågen och kvittrade som en lärka. En väninnan skulle visst följa med hem. Ja varför inte.
Väl hemma grejade tjejerna en stund själva men sen ville dom mysa, dom kröp upp i soffan hos mej och jag frågade dom hur dagen varit. Mysigt att få ta del av både Mollies och hennes kompisars upplevelse av skolan.

Vännen åkte hem och myset och jag lirade lite spel. Ja hon blir skitsur när jag vinner men jag skulle aldrig i livet lägga mej. Hon måste lära sej att är man inte bättre så förlorar man i spelet ;) Tjurigheten gick över väldigt snabbt och till nattningen var det fred på den delen av jorden vi befann oss på.
Det är bra man ska inte somna som ovänner, inte ens om det handlar om en förlorad match i Kalaha.

Nöjd....

Jockarp.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar