underregnbågen.se

Blogg listad på Bloggtoppen.se

måndag 31 oktober 2016

Snyggeflatan....

Japp här är hon ;)


Vi sov som små grisar myset och jag, halv sju den nya tiden vaknade vi upp ur vår härliga dvala, hon var lugnare på söndagsmorgonen så det blev ett längre och härligare mysande.
Jag filosoferade över min styrka, ännu en gång har jag hanterat en livskris utan hjälpmedel, jag fick förvisso en dos tabletter utskrivna av herr doktorn men det var just in case. Tanken var aldrig att dom skulle nyttjas.
Att jag är stolt över min kropp och framförallt huvudet är inget någon någongång ska kunna mista sej på.
På grund av det huvudet och den kroppen kommer jag under hösten att ge en intervjuv i en tidning. Hur repotaget ska vinklas vet jag inte riktigt än, men om jag fattar rätt så är dom i behov av kvinnor som jag, kvinnor med styrka och civilkurrage. Det ska i alla fall bli sjukt kul. Lite reklam för boken och sjukt mycket reklam för mej själv, det är det som är tanken. Ibland glömmer jag att jag är gay det får jag inte glömma att förmedla ;)

Efter frukosten tog jag en löptur på en timme, jag kände mej fräsch, jag såg fräsch ut och jag var fräsch.
Efter löpning och dusch hade jag lite egotid framför speglen och ja, jag är ta mej tusan som en flaska årgångs vin, jag blir bara bättre och bättre med åren Jag tror aldrig jag varit i bättre form och inte snyggare heller. Men man kallas inte för snyggeflatan för inte...
Självförtroendet är det inget fel på ;)

Egotiden varade inte så länge det var dags för ett extra pass i simhallen, vi har missat ett par gånger på grund av semester, så det ska simmas igen.
Myset var överlycklig då en liten tjej som bott under samma tak som hon i över tre års tid var på plats, dom härjade hej vilt i poolen så fröken fick styra upp dom lite. Bra att man kan umgås på ett vettigt sätt trots alla hugg i hjärtat.

Ännu en delikat middag levererades och jag uppskattar det väldigt när det bara är myset och jag som är i köket. Vi får tid för varandra och att göra maten ihop med henne är underljuvligt. Vi gillar köket båda två.

Vi har postat inbjudningskorten till kalaset och kartan som är tänkt till väggen är upphämtad, nu hänger det mest på mina fantastiska jobbarkompisar om lösningen är möjlig. Jag tror det kommer bli sjukt snyggt. Spännande.

Eftermiddagen passade utmärkt till att titta till ägorna lite, vi tog fyrhjulingen upp på berget och kollade på avverkningarna. De såg bra ut. Det var solen i ögonen och vinden i håret. Så lyxigt att köra runt på sina egna ägor och se hur skogen växer och genererar slantar på kontot. Lilla fröken Vilhelmsson är helt klart född med en guldsked i mun, men om det vet hon inget än.




Frihet...


Jockarp.

söndag 30 oktober 2016

Helande....

Hmm, alla dessa val..


Som dagtidare har jag lärt mej att uppskatta helgerna väldigt mycket. Ett mys kom och kröp ner tätt in till mej. Må hon aldrig sluta med det. Myrorna innanför hennes skinn gjorde dock att det inte blev så långvarigt.
Frukost och hon hängde vid teven en stund. Jag tog tag i biltvätt och den sken som solen i Karlstad innan klockan var åtta. Bra där.

En löptur i mördabacken. Himmel vad jag saknat att utmana min kropp upp för den gigantiska vägg, en vägg som för dagen var täckt av löv i alla höstens färger. Så otroligt vackert. Hela berget var som en enda stor vacker tavla.
Under den senaste tiden har jag tappat över fem kilo i vikt och jag är inte dummare än att jag fattar att det flesta av dom kilona var härliga fina muskler. Men trots mindre muskelmassa så flög jag upp för väggen. Kroppen var tillbaka i styrka och den känslan var enorm.
När jag kom upp för backen och började vända hemåt fick jag en myskänsla i hela kroppen, jag brukar kunna få den när jag ska gå och lägga mej på kvällen, jag blir fnittrig och måste flyga runt lite under täcket innan jag lugnar mej. Den känsla brukar jag inte känna på dag. Men i går kom den och jag flinade och la mej ner i en lövhög och bara skrattade. Löpning är läkande och helande.


Utmaning..



Myset började skriva inbjudningskort till sitt kalas, det var ett väldigt bry med att välja ut korten, tänk om man haft så enkla bekymmer i livet ;)
När hon var klar lagade vi lunch. Tacosoppa och gosse vad god den blev. Vi välte i oss ett par lass sen var det dags för arbete.
Trädgårdsmöblerna skulle in och myset slet som ett djur med att hjälpa mej. Jag kramade om henne och tackade för hjälpen. Kaffe i solen på altanen var ett måste. Myset tog kanelbullar, jag avstod.

En cykeltur till kusinerna och det var mysigt, dom pysslade och lekte gömme. Jag socialiserade mej mest.
Cykel hem och middag i magen, sen var det bara en enda stor fest. Myset började med Nutella och fortsatte sen med chips.
Jag blev mätt bara av att titta på henne ;)
Ett ögonblick funderade jag faktiskt på att värma lite glögg, men jag slog bort den tanken och tog lite nötter i stället. Glöggen lär man väl hinna med i vinter tänker jag.


Jaha! och där låg jag och flinade...


Jockarp.

lördag 29 oktober 2016

Känslomässig loppis....



Dagen började med en förväntansfull liten häxa, det var dags för spökfest på skolan. Myset formligen hoppade ur sängen för att klä på sej. Hon var redo innan klockan slog sex. Vi körde i snigelfart till skolan för att hänga på låset halv sju.
Hon log sitt varma mysiga leende mot mej och jag förstod att hon var lycklig över att hon fått sin efterlängtade häxdräkt. Mina läppar formades även dom i världens största leende. Det var en underbar morgon.

Myset hämtades av mormor och dom körde till frisören. Jag hade haft ett snack med min dotter kvällen innan om hur viktigt det var att sköta sej när man var hos frissan, sist var det mycket trams och det är inte ok.
Hon fick välja fredagsmiddagen fritt om hon skötte sej, om inte så hade hon fått svälta ;)
Hon skötte sej utmärkt, klippningen tog bara en halvtimme så dom hade även hunnit med en vända till cafét.

Middagen ja. Mm jag avskyr att äta tacos på fredagarna, de enbart för att stora delar av svenska folket gör det, jag är inte stora delar, jag är jag och jag gillar tacos på en tisdag. Hur som ett löfte är ett löfte och myset valde tacos så taco blev det. Vi jobbade som ett grymt team i köket och de är härligt att vara igång med matlagningen igen. Jag är en sjukt grym kock och det ska ju utnyttjas.


Blommysteriet är olöst i skrivande stund, jag trodde att jag hade någon på lut men det var fel, vederbörande önskade dock att hon kunnat ta åt sej äran och varit så påhittig. Men icke.
Antingen kommer svaret till mej eller så måste jag söka svaret och det är det som är lite oklart i detta nu.
Kontakter från människor jag inte har varit i kontakt med på länge har plötsligt puppat upp som små gummor i lådan, jag skannar av alla dessa kontakter för att se om jag kan finna en lösning och om svaret på personen som väntat på mej finns där.
Det är spännande men ändå lite skrämmande. Dörrar stängs bakåt och nya öppnas framåt, visst är det väl så.

Det som är sorgligt med att stänga dörrarna bakåt är att en väldigt fin person som tagit stor del i mitt och kanske framförallt i Mollies liv bara kan försvinna.
Att två små barn som levt stora delar av sina liv ihop med Mollie och mej och som jag verkligen har försökt att behandla med kärlek och respekt bara försvinner. När ingenting av det är värt något längre, det är sorgligt.
Det är tuff att face tomheten som sköljer över mej och känslan av att jag tog en kula för familjen och fick en smula tillbaka. Så blåst liksom.

Men när värdet i en relationer ses som en loppis, det är bara att sälja, köpa och byta ut då blir det så och sånt gillar jag inte.
Framåt ska jag vara mer på min vakt. Lyssna på magkänslan, säger den problem, stå då emot och ge inte efter (som sist) för lite charm ;)
Hädanefter är jag ingen man bara sliter på ett tag och sen slänger närhelst man vill. Jag är en människa med enormt mycket känslor. Lek inte med dom.
Jag ska leta fram mitt ego och det är därifrån allt ska börja.

Efter att myset lagt sej lyssnade jag på min nya kärlek (Jill) och tittade på gamla foto. Jag kom fram till att jag snart måste göra ett tidningsreportage så jag får lite nya proffs bilder på myset och mej ;)


Jockarp.




fredag 28 oktober 2016

Häxor....



Okej, ibland är jag seg och lite slow. Men jag tog mej i kragen och kollade på programmet så mycket bättre. Och det ångrar jag inte.
Två favoriter direkt, Lisa Ekdahl och Jill Johnsson. Den sistnämda levererade en tolkning av Tommy Nilssons låt öppna din dörr som sällan skådats. Hela hjärtat flög runt i kroppen på mej, vilken jävla superlåt. Helt otroligt. Det är precis så det ska vara. Så mycket känslor så jag kunde inte reda ut allt. Fantastiskt. Jag är nog lite kär i Jill.

Min vana trogen lämnade jag bruket klockan tre, det gäller att passa på, snart är det högtryck igen.
Jag hämtade upp mitt mys och vad hittade jag henne? Jo vid pysselbordet. Var annars?
Vi körde till pressbyrån för att hämta ut vår nya klocka. Vidare drog vi till Ekohallen och gjorde av med ett par papp. Ny resväska, ny Micro, en häxdräkt till myset och lite annat bra att ha.

Vi hann inte mer än hem förrän hon skulle klä på sej sin dräkt, sockersöt såklart, jag provade jag med, men jag nöjde mej med hatten.
Jag fixade med micron, ställde klockan och lärde mej dom enklaste knepen, jag måste ju veta hur jag ska poppa cornen :)

Klockan åkte upp och vi blev supernöjda både myset och jag, det passar liksom perfekt in i en regnbågsfamilj.



Vid nattningen frågade Mollie mej om vi skulle flytta. Aldrig blev mitt svar, kanske lite väl snabbt, jag ångrade mej jag vill så gärna höra hennes utveckling i ärendet.
Jag frågade henne om hon ville flytta:
- Nej det vill jag inte och vi behöver säkert 3000 resväskor om vi ska flytta.
Ja det var hennes perspektiv på det hela. Skönt att det inte blev något jobbigt snack, jag orkar inte med det just nu, lite lättsamt så där var perfa.

När myset somnat gick jag in i mitt eget sovrum och tände lite ljus och bara låg där helt still och njöt av ljusen, tystnaden och att jag mår bra. Det är det viktigaste.
Enkelheten.




Jockarp.

torsdag 27 oktober 2016

Hoppla, hoppla, uppvaktad....

Det finns alternativa vägar ;)


Efter de mycket händelserika dagarna på jobbet var det skönt med lite lugn. Jag gav klartecken för att köra igång och vi var glada allihop att vi kommit så långt vi gjort på stoppet. Jag tror på något sätt att det var bra att markera för alla att vi tar säkerheten på allvar. Det har verkligen inte varit smärtfritt det här projektet. Säger man något annat då ljuger man friskt.
Skyddsrond gicks och det var inte mycket nytt där, vi strök en del vilket var skönt. Det känns som att vi är ikapp på något vis nu.
Nätverket låg nere på vårt kontor så jag hade inte mycket att tillföra, jag spatserade därför hem redan tre.
Myset var hämtad av mormor på fritids. så den saken var redan biff.

Jag drog hem och hoppade i löparkläderna och ut. En mil levererade jag, helt lagom. Det är skönt att hålla träningen lite nere just nu, det har varit tuffa pass och mycket träning, jag behöver vila fysiskt och psykiskt. Så milen var helt perfekt.

När myset och jag kom hem stod det en blomma på trappan till det Månsagårdska palatset.. Oj vem är den ifrån var ju första tanken som slog mej.
Jag öppnade pappret och fann en vacker orkidé. Är inte det utanför lådan så säg. Man brukar ju oftast ge bort en bukett. Jag gillar utanförlådan starkt. Så jag log.
Jag läste på kortet som hade formen av ett hjärta, det snurrade fort nu, vem är det ifrån?

Texten i kortet var:
Jag har väntat på dig, vill du träffa mig?

Shit, vad svarar man på sånt och framförallt till vem svarar jag?
Detta är så spännande så jag håller på att spricka.
Självklart upptog detta mina tankar stora delar av kvällen, min gayradar skannade av vilka människor jag har/haft i min närhet som skulle kunna gjort detta? Är det någon jag känner?
Tankarna snurrade även åt hållet att det skulle vara en skämt, men vem lägger pengar på en blommar att ge bort bara för att skämta? Ingen jag känner i alla fall. Nej jag ska nog ta detta som en invit. Och ja, självklart vill jag träffa denna person som är så utanför min låda. Och mod saknar personen inte heller. Jag gillar mod ;)

Var du än är och vem du än är, tack för den fina blomman.



Jockarp.

onsdag 26 oktober 2016

Flattätt....



Jag hann inte parkera bilen på jobbet förrän jag förstod att det skulle bli trubbel och en tuff dag.
Ett skyddsombudsstopp som hade nonchalerats. Det skulle kunna vara straffbart det.
Näven slogs i bordet och anläggningen stoppades bums. Utan bedövning.
Sen avlöste mötena varandra hela dagen för att räta ut det inträffade.
Jag kunde inte mer än för företagets sida och min egna privata medmänskliga sida vara glad över att ingen skadats under arbetet.
Då hade med alla sannolikhet huvudena rullat lätt från ledning och nedåt. Hua..

Något som däremot inte var så tufft var att jag stötte ihop med en flata på jobbet, hur ofta händer det? Kul var det i all fall, en böna från Växjö som var yber intresserad av min situation på arbetet. Självklart delade jag gladeligen med mej av mina erfarenheter. Detta mellan två möten så jag fick avbryta utfrågningen men erbjöd mina tjänster vid ett annat tillfälle.

Från en tuff dag på jobbet vidare hem till sockertoppen, hon var på hugget. Läxan skulle göras och efter lite diskussion gällande favoritleksaker började hon skapa. Det är nästan omöjligt att stoppa henne i dom lägena.
Men jag fick avbryta, det var dags för simskola. Det verkade som om det lättade lite med bentagen och det var glädjande. På vägen hem höll hon på att somna i bilen, det tar på krafterna.
En enkel middag lagades och till kvällsmyset och Dora i soffan blev det en morot. Lyxigt.

En vägg som passar perfekt till en stor tavla har plötsligt blivit ledig. Planen klar, handling pågår, konsekvensen återstår att se.
Tanken är en världskarta men när jag beställde den så blev den kanske lite väl stor. Jag lider emellanåt av storhetsvansinne ;)
Den mäter hela 195 cm på längden och 120 på höjden. Känns som om en tapetserad fondvägg hade varit en bra lösning. Nja vi får se hur det blir när den blir uppsatt. Palatset är stort så jag är inte jätteorolig över att inte kunna husa den.
Problemet jag ser just nu är att den inte ska välta hela väggen, jag har nämligen en speciell plan på hur tavlan ska sättas upp. Jag är inte riktigt som alla andra, nepp.


Jockarp.

tisdag 25 oktober 2016

Jag beklagar....



Måndagsmorgonen och det betydde morgonfritids för myset.
Vi hade en helmysig morgon, allt gick bra, till och med kamning av vildvuxet hår ;)
Puss och kram och orden jag älskar dej sen var hon redo för sin dag och jag trodde att jag var redo för min.

Jag tog en kaffe med mina underbara kollegor och då hade jag inte en aning om att jag skulle stänga ner hela fabriken, att all produktion på min avdelning skulle stoppas. Men det var det som hände.
När man påpekat fel och brister en längre tid och man känner att inte allt görs vad det gäller säkerheten, då har jag som skyddsombud rätta att lägga ett stopp enligt kap 6 §7 i arbetsmiljölagen. Det är en begäran om åtgärd.
Nu är det endast jag eller arbetsmiljöverket som kan häva stoppet och det känns bra. Det är viktigt att det här projektet fortsätter utan att någon drabbas av någon svår olycka, skada eller dödfall, att alla kommer hem helskinnande till sina familjer efter en dags arbetet. Jag tror nog att det är det företaget kräver av mej.

Jag hann även med att diskutera en kommande riskanalys gällande slutna utrymmen och även göra lite efterforskningar i ärendet.  Det är minsann inte lite att tänka på. Lärorikt och roligt.
Annars var det mest regn, regn och regn.

En sak jag tycker är väldigt jobbigt är att beklaga sorgen till någon som mist någon nära. Jag vet inte om det blir lättare med åren när man har tränat mer, men just nu är det super tufft att säga, jag beklagar sorgen, hur mår du min vän?
Detta har jag ståt framför ett antal gånger de sista veckorna och jag gillar det inte.
En arbetskamrat far har precis lämnat jordelivet och samtalen med honom handlade om vad som är viktigt i livet. Familj, kärlek och pengar på banken, det var typ dom kriterierna vi kom fram till. De sista är inte superviktigt men livet ter sej bra mycket enklare om man har mat på bordet.

Jag lämnade kneget och hämtade upp det viktigaste i mitt liv. Självklart satt hon vid pysselbordet.
Vi körde bums ut till Mjällby kött och video även kallat Extra ;) Där köpte vi några pumpor och om jag förstod fröken rätt hade hon redan planen klar med vad hon skulle göra med dom.
Hem och ytterkläderna åkte av, färger fram och pysslandet var ett faktum.
Jag sorterade hennes låda med papper undertiden, skönt att få det gjort.

Vi hade en chill kväll med mycket pyssel, kramar och skratt.
Lättlevt.




Jockarp.

måndag 24 oktober 2016

Tråkigt....


Ibland behövs en hjälpande hand....


Vi har fattat ett gemensamt beslut i vår familj och det är gällande ett väggur.
Behovet fanns och eftersom det inte inträffar allt för ofta att man gör en sådan investering så brydde vi oss inte om priset för fem öre. Vi gick efter tycke och smak, det resulterade i ett design ur med fet prislapp :)
Det är ett ur som kommer piffa till hela vardagsrummet och de är allt annat än lantligt, som vi annars bruka vara noga med. Nepp här ville vi ta ut svängarna och gå lite banans, möjligt att bild kommer senare.
Vi var lite låsta för jag var noga med att det skulle finnas siffror och inte bara streck som markerade timmarna. Detta i ett utbildningssyfte i främsta fall.

Söndagsmorgonen kickade vi igång med bullbak. Det var en bra ide, det var längesen det doftade nybakade bullar i palatset.
Jag var lite lömsk på den helt fantastiska nya spisen med tillhörande ugn, hur skulle det funka, jag har slarvat med utbildningen i ärendet. Men det gick fantastiskt, vilken spis. Kärlek rakt igenom.

Vi var minsann inte sämre än att vi tog tag i städningen med när vi ändå var igång. Hela palatset städades och det var njutfullt att parkera sej i soffan och titta på det rena vackra vardagsrummet. Tillfredsställande minsann.

Och nu har det hänt, inte på fyra år har jag haft tråkigt, men i går skedde det. Myset var och lekte med sin kusin och jag var hemma själv, huset var i tipp topp trim och jag hade inget att ta mej för och jag ville inte heller. Jag satte mej rakt upp och ner och hade det skittråkigt. Nyttigt för mej.

Det varade inte så länge. En massa barnsaker som vi inte längre har nytta av fotograferades av och lades ut för försäljning, det ska bli skönt att bli av med lite grejer, man samlar bara på sej en massa saker.

Efter middagen tog vi ett gemensamt bad med massa skum, Mollie smörjde in hela mitt ansikte med skum, där fick jag nog och gick upp. Men från början var det mysigt ;)

Skäggigadamen ;)


Jockarp.

söndag 23 oktober 2016

Nytt CV.....

Det är riv i henne :)


Myset och jag tittade på alla mina medaljer som hänger så fint på väggen. Hon vände sej om till mej och sa, den röda är finast. Ok sa jag. Hon fortsatte sen med att säga.
- Du är stark mamma.
Mitt svar blev. Du har inte en aning om hur rätt du har lilla fröken. När du blivit lite större så ska du få läsa en bok som jag har skrivit.
Vad då för bok, visa mej hoppade hon ivrigt runt och sa.
Jag tog fram en bok och visade henne, i det läget var hon mest intresserade av bilderna. Men det slog mej att jag har levt ett långt liv utan att hon har varit medveten om det. Hon har missat det mesta.

Min styrka ja. Jag fnulade lite på mitt CV i tankarna och i det nästkommande ska det stå att jag har tagit 8 marathon medaljer, genomfört Ultravasan på medaljtid. Skrivit en bok, bestigit Sveriges högst berg. Överlevt sex år som ensam vårdnadshavare till ett barn. Ordnat ett nattdagis i kommunen.
Fan jag är inte dålig jag ;) vem skulle inte anställa den bönan?

Vi hade besök i palatset stora delar av dagen och det var super mysigt. Det ena besöket bjöds det på enkelhet, livet ska ses problemfritt. Det andra besöket bjöds det på något lite tuffare. I valet och kvalet.
Det var kontraster och på något sätt var det helt underbar, det speglade livet precis som det är.

Jag tog en löptur som varade i ca 4km. För ett par veckor sen sprang jag lätt 42km utan större problem, nu fick jag gå några gånger på min tur. Jag har alltid hävdat att min kropp är helt otroligt stark, det vidhåller jag men inte ens den klarar av att högprestera utan energi.
Jag kände där och då att nu får det vara bra, nu är jag klar. 9 dagar utan mat, jag har straffats fysiskt av min psykiska ohälsa men nu fick det alltså vara nock.
Jag tog en macka och det gick fint. Hela jag blev lugnare. Det kändes bra, jag retade igång hungerskänslorna som helt tappats bort ett tag.

Jag fick ett mail från mysets skola och jag är otroligt glad över snabb återkoppling, det var en incident häromdagen som jag var allt annat än nöjd över. Det klargjorde jag självklart. Mollie ska ha det bra inget snack om saken. Jag blev glad över svaret och hoppas nu på att allt kommer att lösa sej på allra bästa sätt för alla. Man måste ta hand om dom små liven.

Inte varje dag jag blir uppvaktad med rosor, men tack.


Jockarp.

lördag 22 oktober 2016

Ingenting, nej ingenting.....



Ibland känner man att man har gjort allt man kan och ingen ljusning syns, det är väl då det är dags att damma av sej lite och gå vidare i livet.
När det bara är en av två som tror på en lösning då löser man heller inget.

Det kändes faktiskt väldigt bra i går eftermiddag när jag checkat ut från jobbet. Det kändes som om ångesten släpp det krampaktiga taget om mej och att jag andades lättare.
Jag har gjort vad jag har kunnat. Och mer tänker jag inte göra i ärendet.
Jag har varit med om detta innan fast 1000000 gånger värre, detta är en piss i Mississippi jämförelsevis. Jag flinar faktiskt åt det lite när jag sätter perspektiv på det. Detta är ingenting, ingenting.
Men visst har det satt små spår, det har gått 8 dygn utan fast föda och kilona rasar, men jag är på gång, jag känner det i luften. Just nu ser jag det enbart som en välbehövlig fasta ;)

Detta kommer blåsa över som en lätt sommarbris och jag ser redan nya möjligheter, det är bara att stänga av och gå vidare. Kontaktboken är full och första kontakten är tagen.
Jag blir 40 år snart och jag tänker inte vara ensam och passiv på glasberget, jag är en alldeles för bra person för att inte ytnyttjas av kvinnfolk ;)  Passivitet ligger inte riktigt för mej, det är inte jag, så nu låter jag bollen rulla.

Glad i hågen hämtade jag upp mitt mys, vi körde hem och packade badväskan. Mot badhuset, det var inte lika mycket folk som sist som väl var, nu kunde vi ta ett par simtag.
Myset hon var som vanligt sjövild, underbart att se.
Ett par timmars bad sen drog vi till Maxi och handlade lite bra att ha och pinaler till ett kommande bullbak och självklart lite fredagsmys.

Myset åt som en häst när vi kom hem och chokladen for ner den med.
Jag drack vatten och småflinade lite åt henne när hon gluffsade i sej. Jag älskar matglada barn.

Ett nytt intresse har väckts, hon tittar på teve, pausar bilden och målar av det som är på bilden. Det var vår fredagsaktivitet. Hon är helt otrolig på att måla. Stolt mamma.


Min solstråle......



Jockarp.

fredag 21 oktober 2016

Modigare än vad jag vågar.....



Jag har gjort ett besök hos tandläkaren. Det var så mycket skryt om mitt vackra välskötta garnityr så jag orkade knapp lyssna till slut, jag var tvungen att fråga om det ofta kommer in patienter med ovårdad mun. Haha, om du bara visste var svaret jag fick. Örk dålig munhygien är bland det värsta jag vet. Tandläkare lär jag aldrig skola om mej till.

Jag lämnade myset vid skolan och hon började hoppa hage bums, självklart skulle ju även jag hoppa några gånger, riktigt kul en grå oktobermorgon.
På jobbet gick allt sin gilla gång, det regnade stora delar av dagen så det var tvunget att jobbas hårt för att hålla humöret soligt.

Och idag har jag varit lite modigare än vad jag egentligen vågade. Men det kändes bra i hjärtat så då måste det väl ändå vara rätt?
Hur det kommer att mottas känslomässigt hade jag gärna villat få reda på och förhoppningsvis så får jag det med.
Man ångra bara saker man inte gjorde i livet, är det inte så man brukar säga när man ligger där på dödsbädden.
Jag vill inte ångra att jag inte gjorde detta. Så därför var det ändå ett enkelt beslut ;)

Jag kände mej modig och även lite utelämnad, men det är som med konst, det är i betraktarens ögon det vackra sitter och det är konstnären som visar upp sin nakna sårbarhet, det är konstnären som blir synad.
Jag hoppas ju innerligt att betraktaren gillar min konstnärliga ådra. Okej, nu pratar jag inte målning made by me, den ådran är det myset som står för i Jockarp. Men jag handlade ut efter min egna förmåga. Vad mer kan jag göra?


När livet är lite uppochner....


Jockarp.






torsdag 20 oktober 2016

Tänk alla famnar....

Den lilla kocken...


Ibland vill jag bara dansa. Jag vet inte hur många gånger i livet jag bjudit upp till dans i köket eller i vardagsrummet, med eller utan musik det kvittar. Lilla fröken Vilhelmsson tog en tur med mej men hon gillar inte att hålla på så länge som jag och jag har knappast hjärta att tvinga henne.
Hon hoppade sjungandes i väg på sången av längtan till dej och raden tänk alla famnar jag lämnat av längtan till dej. Snacka om att barn snappar upp, det finns en risk att stora fröken Vilhelmsson sjungit den låten ett antal gånger så att myset hört det ;) det är en vacker sång så mej gör det inget.

Vid middagen som myset lagat nästa helt själv sa hon plötsligt att hon ville att någon skulle flytta in i palatset. Jag flinade och frågade om hon tänkte på någon särskild, nää vem som helst. Hehe ja det gör allt lite enklare tycker jag. Jag skojade med henne och sa till henne att hon kunde kolla i skolan om det var någon kompis som ville flytta in. Då svarar hon att då måste kompisen tjata på mamman för hon måste ju också flytta med. Ja, ibland bara älskar man samtalen som dyker upp med en liten tjej ;)

Under arbetspasset träffade jag både sköterskan och doktor. När jag cyklade från sjukstugan så slog det mej åter vilken fantastisk arbetsplats jag jobbar på. Alltid tillgång till sköterska, doktor, sjukgymnast och psykolog, vilka arbetsplatser har det så? Ja, jag har vett att uppskatta det.
Jag hann med både skyddsrond och möte angående CE märkning, det var ett mycket intressant möte, jag lärde mej nya saker.

Det var åter dags för lite Scooby doo för myset och jag passade på att tanka bilen och pilla med lite annat smått och gott.
Myset behövde få ut lite av sin kreativitet, jag undra hur mycket sådant som finns i ett litet barn. Målarpenslar fram. Jag frågade henne hur hon kom på allt hon målade, det bara kommer blev svaret.
Jag förstår henne faktiskt för så är det ofta med mitt skrivande. I bland bara rasar det ur mej och när det inträffar är det en väldigt skön känsla.
Kan vara så att jag är redo för en ny bok ;)

Färgförberedelser :)


Jockarp.


onsdag 19 oktober 2016

Idioter och romantik....

Spikklubba och motorsåg...



Jag blir något så otroligt förbannad. Vad är vårt samhälle på väg egentligen?
Jag är ingen extrem feminist men jag är helt övertygad om att detta är verk av det manliga könet. (Har jag fel ska jag äta upp min sko i storlek 39)
Den stora delen av Mollies skoldagen hade handlat om clowner, mördaclowner. Tydligen var det barn på Mollies skola som hade blivit utsatta för attentat av Clowner, barnen hade sett clownerna utanför sina fönster inne i stan, clownerna hade även smugit runt bland buskarna. Någon clown hade attackerat en bil med barn i, vad är felet? Vad finner man för nöje i att skrämma barn (och vuxna) har man verkligen inget annat vettigt att fylla sina dagar med?

Än en gång är jag oerhört tacksam för att jag bor i palatset och den fantastiska byn Jockarp här är det fyra meter upp till fönsterna och här finns inga buskar som clownerna kan smyga i.
Mollie är ofta rädd för olika saker och jag vill inte att hon ska bli förfärad för att någon idiot tycker att det är kul att spela allan på andras bekostnad.
Nej vårt hem är vår borg, här är helt clown fritt ;)
Hon hade målat en bild på skolan, det var en clown med en spikklubba i ena handen och en motorsåg i den andra, det känns allt annat än sunt.

Min dag var fri från idioter och clowner, jag hade ett långt och förtroligt samtal med en man som är 67 år gammal. Jag har massa "gubbar" som bundsförvanter och det är jag otroligt glad över. Jag råkade missa ett möte på grund av vårt samtal men det var bara att krypa till korset och be om ursäkt, den godtogs.

Jag stämplade ut tidigt även i går, det för att hinna med en löptur och för att prioritera familjen.
Myset fick äta rester så middag brydde vi oss inte om att laga, skönt.
Mollie hade några små figurer som hon fått av sin kusin, jag vet inte vad det är för figurer men hon har superkul med dom, jag fick med vara med i leken, jag uppskattade det inte riktigt lika mycket dock.

När jag tog kvällduschen stod jag kvar länge i det heta vattnet, en underbar känsla att känna dom heta strålarna mot en nytränad kropp. När jag sent om sides tog mej ur duschen var det imma på spegeln, jag såg ett hjärta och en bokstav på vardera sida om hjärtat. Jag log, hjärtat gjorde jag innan resan över Atlanten och det var fortfarande kvar, tankarna som slog mej var, må jag aldrig sluta att vara romantisk.

Gällande romantik ritade jag för ett tag sen lite i mina händer en kväll när jag var gräsänkling, jag hade ett väldans meck med att få det rätt och stackars Mollie fick ta massa bilder av mina händer innan jag var nöjd så jag kunde sända över bilden till mottagaren. Men ibland måste man kämpa på.
Nöjd blev jag i alla fall. Jag är obotligt romantisk och väldigt påhittig.
Okej stolt över det är jag med ;)

These Hands Miss Yours ;)


Jockarp.


tisdag 18 oktober 2016

Kick ass.....




Du är en kick ass jävla kvinna Leo:
Det var den första meningen jag läste i det första mailet jag öppnade under måndagsmorgonen.
Detta mail kom från chefen till en av Sveriges största tidning för kvinnor. Den dagen räddades just där och då för mej.
En liten mening som beskrev just hur jag brukar vara, inte som den jag kände mej när jag klickade på läs i inkorgen. Jag log tacksamt och jag kände styrkan rinna igenom mina ådror och fylla hela min kropp med styrka.
Att jag även fick ett mess där det stod att jag var den starkaste kvinnan vederbörande kände gjorde att jag nästan blev obehagligt stark och ett jävlarinamma växte sej stor som en tornado. Jag formligen stormade på jobbet, håll i hatten ;)

Dagen förflöt fint och klockan 15:00 hängde jag över stämpelklockan och checkade ut. Jag körde som vanligt för fort och jag diggade och sjöng med i låten cheerleader. Hadbangning i en suv det är helt klart en shysst aktivitet när man ska ta sej mellan A-B. Jag flinade lite åt mej själv och funderade över vad mina medtrafikanter trodde försiggick i kärran, Jag bjuder på den töffigheten.

Myset var i pysslatagen när jag kom in på fritids, jag såg på henne att hon inte kände sej redo att bli upphämtad, men en kram bjöd hon mej på i alla fall.
Vi drog hem och hon började åter pyssla, jag tog disk och tvätt, det är en form av pyssel det med :)
Middagen lagades och läxorna gjordes. För dagen hade vi tre stycken som skulle avverkas, den ena handlade om mysets familj, den andra om vilket som var hennes favoritdjur och den tredje handlade om vilken mat hon gillar. Jag tycker att det är mycket trevlig läxor som dom får, nästan så jag är lite avis.

Efter läxan blev hon sugen på att titta på Scooby doo. Den kanalen har inte vi i palatset så hon ringde morfar och frågade om hon fick komma och titta hos honom, det gick bra.
Jag är inte ett dugg intresserad av teve så jag drog i väg på lite egna uppdrag, vilket var bra för mej.

Ibland är det lite som behövs för att finna glädje :)


Jockarp.

måndag 17 oktober 2016

Osocial......

En av dom är jag.....
Söndagseftermiddag och det passade perfekt för att göra storkok. Vi gjorde tio matlådor och fryste in nio. Myset var inte sugen på maten hon ville ha korv. Efter Amerikaresan har hon nästan enbart livnärt sej på korv. Det måste helt klart vara favvorätten just nu. Själv mådde jag tjuvtjockt och hoppade över den delikata maten.

En aktivitet som passar fin när det är lite höstigt är att bada. Vi drog till badhuset en sväng och vi var absolut inte ensamma. Det var ståbiljett i den varma poolen. Snacka om att en chock klorering var ett måste. En hel del kändisar var på plats och det är ju skoj i sej.
Myset ville gärna vara i den stora poolen och hoppa och dyka, det gick fint så länge jag slapp att hoppa i. Jag frös som en hund vilket förmodligen har att göra med obefintlig kost och dålig sömn.

Hem och mys i soffan. Det var en skön stund, det var nästa helt tyst, jag har saknat tystnade, jag vet att de kan tära hål på mej om det är tyst för länge, men vissa tillfällen är det nästan något religiöst över tystnaden. I går kväll var en sådan stund.

Jag känner mej även just nu väldigt osocial, jag är inte sugen på att träffa människor i min närhet, jag vet inte varför det blir så periodvis, men det känns som att hösten är en bidragande orsak. Jag återkommer till våren ;)
Skojar bara, jag är tacksam för alla människor i min närhet och alla ni som hört av er, tack för de och jag återkommer när jag är i form. Nu blir det stenhård fokus på jobbet, jag har nämligen en plan om att byta jobb inom en snar framtid. Till vad har jag inte bestämt mej för riktigt än, men det finns lite på lut. Inget vara för evigt, är det inte så?

Ett samtal på kvällen gjorde att jag backar något, jag vill inte kriga. Men självklart tar jag heller inte för den saken skull vad som helst. Även jag har känslor. (Massvis)
Jag gillar att reda ut saker och samtala, att stoppa huvudet i sanden har sällan hjälp, inte mej i alla fall. Tjuren ska tas vid hornen.

Mollie ska börja gå på morgonfritids några få gånger i månaden och just nu är hon lite bekymrad för det. Jag har svårt för att förklara för henne så att hon förstår att det är med det som med allt annat nytt, dom flesta förändringar kan vara lite läskiga i början.
Vi får se hur det ter sej, i morgon är det i alla fall dags för premiären.
Kan vara så...



Jockarp.

söndag 16 oktober 2016

Guldkanter....



Myset fick frågan om att spela bingolotto och den chansen missade hon inte, vi spelade dock bara ettans bingo sen fick det vara nog, hopp i lopplådan. Hon somnade snabbt efter en intensiv dag med mycket pyssel.
Jag kände mej orolig i kroppen, anledningen vet jag nog men det hjälper mej föga. Natten blev småbesvärlig den med, myset hade klåda så vi fick upp och duscha och efter det snurrade tankarna fritt och det var nog förvisso gynnsamt, men dagtid är att föredra.

En sak som snurrad var att man ibland behandlar människor precis så som man inte vill bli behandlad själv. Jag har gjort orätt många gånger i livet men ofta leder det till att man lär sej.
Att man behandlar personer precis så illa som man själv blivit behandlad är verkligen inte något jag trott skulle ske.
Jag har under tre års tid fått lyssna på hur illa ex kan behandla varandra. Att den ena stal en massa saker från den andra, det var allt i från grytor, globalknivar till förlovningsring. Och nej det är självklart inte rätt att göra så. Men när det då kommer till en själv varför utsätter man då andra människor för exakt samma sak?
Jag begriper det inte. Tjuv som tjuv.

Nej det begriper jag inte, de jag dock begriper enkelt det är att sådana saker ofta slår tillbaka på en själv och ofta hårt. Det kan bli dyrköpt.
Det jag avskyr mest är lögnare och tjuvar, precis i den ordningen och den kombinationen gör mej full av hat. Så mycket kärlek jag har kan med ens vändas till nattsvart hat. Där har vi fröken svart och vit igen. Behandlas jag väl med kärlek och respekt är det just vad man kan förvänta sej att får i massor, men tvärtom, tja...
Bjuder man upp mej till dans, ja då självklart ska jag ställa upp på en rejäl sväng om.
En vit flagg är nog den enda möjligheten till att trupperna ska drar sig tillbaka.

Myset lyckades jag inte få igång förrän efter nio, hon är morgontrött nu för tiden den lilla damen. Men snart nalkas en ny skolvecka så då gäller det att gå upp och väcka tuppen.
Frukosten skulle för dagen bestå av stekt korv så ja, plattan på.

Det eviga pysslandet, vart jag än vänder mej så är pysslandet ett faktum, hon spenderade stor del av förmiddagen vid sitt skrivbord, tja lite vid handfatet blev det ju också ;) det brukar höra ihop.

Jag tog en löptur på 11 km, jag höll mej på landsvägen, ett träd i huvudet är nämligen inget jag föredra just nu. Skogen kan vara förrädisk.

Nog sätter hon guldkant på livet alltid :)


Jockarp.

lördag 15 oktober 2016

Nytt Motto....

Tre generationers skrivbord ;)


Efter lite struligheter med sömnen efter den sista resan verkar det nu äntligen som att kroppen resignerat, jag har inte sovit någonting på ett par dygn och jag funderade över om kroppen kan låsa sej i vaket tillstånd, jag till och med googlade på det ;) Hur det var med låsning eller ej så är den nu upplåst. Jag sov som en gris och jag var inte ensam om det.

Mollie sov och klockan blev åtta och jag blev lite sällskapssjuk, jag kröp ner till henne men inte ett tecken på att hon tänkte vakna, jag kände hennes varma hud mot min och det var fantastiskt. Hud mot hud måste vara bland det bästa som finns. Jag njöt av hennes närhet och funderade över evigheten. Jag tror ofta att allt ska vara för evigt. (Naivt)
Jag tror just nu till exempel att jag ska vara på mitt jobb för evigt men det trodde jag om mina andra jobb också.
Mina förhållanden har jag trott att dom ska vara för evigt, jag blev till och med lovad det en gång för länge sen, hon och jag för evigt ;) Men för evigt är olika för olika människor.

Jag blir ofta beskriven som svart eller vit, att jag aldrig kan befinna mej på färgskalan grå. I min värld är det något positivt, att säger fröken svartvit en sak så står hon för det till 100% . Bestämmer sej fröken svartvit för att göra något eller att få något att funka så ger hon 100%. Hon viker sej aldrig. Är man istället grå i nyanserna så verkar det vara enklare att inte anse sej behöva stå för den 100% sanningen, att kämpa till 100%.
Jag har lärt känna mej själv väldigt bra och jag är helt övertygad om att det är just svart och vit jag ska vara. Jag ska fortsätta hålla mej till sanningen och jag ska fortsätta att ge 100% för det jag tar mej för, det är sån jag är ;) Pålitlig, stark och en sanningens väktare.

Det har under min livstid funnits fina löften och planeringar om framtiden, gång efter gång visar det sej att orden väger lätt, helt tomt ibland. Att säga jag älskar dej är en mening jag kommer att se som meningslöst framöver (om det inte kommer från myset) Ord är inget, handling är allt. Det är mitt nya motto. Det är fröken svartvits motto.

Jag behövde en löptur för att känna på formen, den var bra, formen alltså. 12 km i full storm, när jag sprang över bron gungade den som en hängbro, riktigt obehagligt att sätta ner fötterna. Andningen var inga problem den heller, det trycktes in syre i mej. Skönt att slippa tänka på andningen.




Jockarp.

fredag 14 oktober 2016

Virvlar....


Grymmare...&


Lilla fröken Vilhelmsson lämnade palatset för att åka till skolan, själv blev jag hemma. Tanken var att ha en mysdag men det förändrades över en natt.
Livet tar tvära kast och jag brukar gilla det. Denna händelse vet jag ännu inte om jag gillar, jag får dock gilla läget för tillfället ;) Det bästa är att människan är grymt anpassningsbar och det ska bli spännande att se hur jag anpassar mej. Ska jag se på saken med positivitism så är det att halva jordens befolkning består av just det jag letar efter, det känns bra. Riktigt bra.

Myset kom hem igen med bussen och vi tog en sväng upp till undantaget, schemat för nästa månad skrevs, det är ett evigt pusslande med tiderna. Men hellre det så myset slipper allt för långa dagar.

Eftermiddagen gjorde tillvaron lite mer lätt andad, allt blev luftigare och det var en skön känsla.
Myset och jag roade oss med att möblera om på hennes rum, hon börjar bli stor och planen är att ta ner ett skrivbord från vinden så hon kan sitta och leka kontor och även göra läxorna på platsen.

Hon hade levererat en massa saker under tiden hon var hos sin kusin, det märks att hon saknat att pyssla. Det är oändligt med nya saker som framställs när hon är på G. Även kusinen är en liten Ernst Kirsteiger så när dom två drabbar samman då kan allt hända.

Vi är utan Micro just nu och det första jag skulle göra i matväg var att värma rester, Gahhh...misströsta ej, den fantastiska spis jag investerat i kan användas till allt verkar det som. Maten var varm på ett kick och nu funderar jag på om en nyinvesteringen i form av Micro är nödvändigt. Vi får fnula lite på det tror jag.

Grymmare....


Jockarp.

torsdag 13 oktober 2016

Åttan......

Amerikanska fallet....


Från minisemester rakt över Atlanten.
Kanada och Toronto var vårt första stopp och det var ett nytt stopp för mej, helt nya marker.
Vi gjorde stan något slitna efter den lång flygningen, men det var spännande. Vi förstod tidigt att det var en stad där idrotten tog en stor del av invånarnas tid. Trevliga sportfans överallt.

Vi åkte upp i CN Tower på kvällen och självklart var det mangefik utsikt från tornet som mäter 553 meter över havet. Att stå på toppen när hela staden ligger nedanför fötterna helt upplyst är svårslagit.
Ett glasgolv gjorde det hela lite extra spännande, Mollie la sej ner på golvet och spejade ner över staden.

En nattas sömn sen drog vi vidare med buss. Niagarafallet var målet och här tänker jag inte ens försöka mej på att förklara hur enastående maffigt och stort det var. Det måste upplevas.
Men det var helt klart en höjdpunkt på resan.

Inne i hästskofallet....



Efter fyra nätter i Kanada hoppade vi på flyget och åkte till Amerika.
Chicago blev den utvalda staden denna gång, att det råkade gå ett Marathon hade absolut inget med valet att göra ;)
Jag led av en liten men inte så obetydlig förkylning, jag vet hur farligt det kan vara att anstränga sej fysiskt om man är förkyld. Man ska ha respekt och vara ödmjuk och lyssna på sin kropp.
Jag gjorde allt för att kunna stå på startplatsen när skottet avlossades. Och det gjorde jag med, jag fick krypa till korset och använda nässpray. Tviii.


Stor och lite....


Loppet gick fint. Mil efter mil rullade förbi och hejaropen var hysteriska. Amerikanerna var helt tokiga i oss svenskar och dom hejade hysteriskt på oss. Goooo Sweeeden ljöd i öronen överallt. Vilket tryck det var, en helt otrolig känsla.
I mål kom jag på tiden 04:03:11 Jag kom på en hedrande 13334 plats av 41000 startande. Hur kan jag inte vara nöjd liksom ;)

En toppen resa och att jag fick med mej min åttonde Marathon medalj gjorde resan lite extra kryddad.



Svenskbyggden....
Medaljsmak...

Jockarp.