söndag 23 oktober 2016

Nytt CV.....

Det är riv i henne :)


Myset och jag tittade på alla mina medaljer som hänger så fint på väggen. Hon vände sej om till mej och sa, den röda är finast. Ok sa jag. Hon fortsatte sen med att säga.
- Du är stark mamma.
Mitt svar blev. Du har inte en aning om hur rätt du har lilla fröken. När du blivit lite större så ska du få läsa en bok som jag har skrivit.
Vad då för bok, visa mej hoppade hon ivrigt runt och sa.
Jag tog fram en bok och visade henne, i det läget var hon mest intresserade av bilderna. Men det slog mej att jag har levt ett långt liv utan att hon har varit medveten om det. Hon har missat det mesta.

Min styrka ja. Jag fnulade lite på mitt CV i tankarna och i det nästkommande ska det stå att jag har tagit 8 marathon medaljer, genomfört Ultravasan på medaljtid. Skrivit en bok, bestigit Sveriges högst berg. Överlevt sex år som ensam vårdnadshavare till ett barn. Ordnat ett nattdagis i kommunen.
Fan jag är inte dålig jag ;) vem skulle inte anställa den bönan?

Vi hade besök i palatset stora delar av dagen och det var super mysigt. Det ena besöket bjöds det på enkelhet, livet ska ses problemfritt. Det andra besöket bjöds det på något lite tuffare. I valet och kvalet.
Det var kontraster och på något sätt var det helt underbar, det speglade livet precis som det är.

Jag tog en löptur som varade i ca 4km. För ett par veckor sen sprang jag lätt 42km utan större problem, nu fick jag gå några gånger på min tur. Jag har alltid hävdat att min kropp är helt otroligt stark, det vidhåller jag men inte ens den klarar av att högprestera utan energi.
Jag kände där och då att nu får det vara bra, nu är jag klar. 9 dagar utan mat, jag har straffats fysiskt av min psykiska ohälsa men nu fick det alltså vara nock.
Jag tog en macka och det gick fint. Hela jag blev lugnare. Det kändes bra, jag retade igång hungerskänslorna som helt tappats bort ett tag.

Jag fick ett mail från mysets skola och jag är otroligt glad över snabb återkoppling, det var en incident häromdagen som jag var allt annat än nöjd över. Det klargjorde jag självklart. Mollie ska ha det bra inget snack om saken. Jag blev glad över svaret och hoppas nu på att allt kommer att lösa sej på allra bästa sätt för alla. Man måste ta hand om dom små liven.

Inte varje dag jag blir uppvaktad med rosor, men tack.


Jockarp.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar