torsdag 29 december 2016

I lådan...

Tro det eller ej, men jag höll mej i lådan :)


Ledig dag. Mys med myset i sängen, frukost i form av gröt till min dotter, ut på berget i löpaskorna. Möjligheten till långtur fanns inte så jag angrep mördabacken två gånger och turen slutade på 14 sköna km.
Lite kaffe och lunch på det. Lilla fröken har helt snöat in på klyftpotatis och mej gör det inget. När vi satt oss till bords sa hon plötsligt, det är bra med potatis mamma för det skördar vi ju själva. Ja visst är de sa jag, väldigt prisvärt och mycket gott. Vi var överens, det enda gnället var att hon tyckte att jag gjort för lite, vad ska vi nu ha i kväll var följdfrågan.

Vi fick besök av tant N och hon hade julklapp och en försenad födelsedagspresent med sej till myset. Presenterna var helt i min dotters smak. Pyssel i stora högar och självklart tog det fart bums. Hon pysslade och vi drack kaffe och nja vi löste väl inte alla världsproblemen men det var i alla fall skönt att lufta sina problem och att känna igen sej i hennes. Förståelsen var stor från oss båda och det är skönt.
Vi lyssnade lite på musik och tog det väldigt chill. Härliga och behövliga timmar ihop alltså.

Granarna, mm nu skulle dom ut. Jag ville absolut inte ha dom kvar över nyår, jag vet var det barrar hän då ;)
Jag gick ut för att hämta sågen, jag stod med ett Huskvarna motorsåg i näven men där fick jag hejda mej själv. Så extrem kan jag bara inte vara och jag var lite lömsk på vilket håll sågspånen skulle spruta när jag satte svärdet mot stammen på granen. Jag ville inte få spån på min fina linneduk som precis varit på kemtvätt. Näpp jag stannade alltså i lådan för en gång skull och valde i stället messågen. Jag delade granen på mitten och bar ut den. Gud så smidigt.
Mysets gran åkte samma väg men den delade jag inte. Barruppsugningen var ett faktum. Jag sög hela palatset rent när jag ändå var igång och det är alltid skönt att komma hem till ett perfekt hem efter en resa.

Vi delade en familjepizza med morfar och när klockan var halv sju hade vi fortfarande inte tagit fram väskorna och börjat packa. Gaaa. På det oundvikliga alltså.
De första som stoppades ner i min väska var ett par Asics nibus gel. Ja, där var jag ganska nöjd faktiskt, det viktigaste nere ;)
Mollies första val var inte så dumt det heller, en elefant med dockkläder, fyra böcker och spel. Hehe. Redo för mat och kulturresan alltså. Vi fick justera packningen något men det blev en snål packning. Som Winnerbäck sjunger i låten Där elden falnar  -Du måste alltid packa lätt som att du alltid är på resa och ännu inte sett vad du har sett. Jag gillar texten, vi reser ju alltid, i någon form, varje dag. Och nog kan det var skönt med en lätt packning, även om jag ibland känner det som om jag asar på en Amerikakoffert likt den Karl-Oskar och Kristina hade med sej över Atlanten då en gång för längesen. Dom fixade det och det kommer även jag att göra. Min rygg är stark

Lite kaffe för min del och myset ordnade med en skattjakt till mej. Jag frågade var det var för skatt jag skulle söka efter innan jag gick i väg på äventyret, det är ett pyssel jag gjort och sen ska du få en kram med. Hon vet allt hur hon ska smörja sin mamma.

Himmelriket på jorden :)



Jockarp.

onsdag 28 december 2016

Subban....



Arbete och fritids. Vi hade en härlig morgon, gröt, kaffe och väldigt lugnt, ingen hets, hej flextid. Jag kasade in vid halv åtta på jobbet, kokte lite kaffe och loggade in på datorn. Det enda sällskapet var jag själv, det bästa alltså ;)
Jag var ensam hela dagen förutom när det kom förbi någon snubbe ibland och växlade några få ord.
Jag grottade ner mej i våra system och för dagen hittade jag en hel del fel, resultaten av dessa fel blev att även det jag pysslade med blev fel och med en systemtekniker som har jullov blev det tvärstopp just där. Nya vägar fick trampas upp men det är jag fenomenal på.
Jag åt middag med grabbarna och det var lite mysigt när vi inte var hela gänget till bords.

Jag har berättat om min ålderskris (som väl är börjar den släppa nu) det gör att vissa människor i min omgivning för min ålder på tal, kanske lite väl ofta. Just nu har jag släppt det och med det är jag inte mottaglig för deras drygande. 40 är det nya 20 sägs det.
Häromdagen roade jag mej med att bena ut mej själv lite och gjorde en åldersanalys.
Jag blir snart 40, men ser ut som 30, är vältränad som 20 och med ett självförtroende som en 5-åring, det där stadiet när man kan själv. Där är jag ;)
Jag kan själv för att jag måste kunna själv, enkelt liksom. När jag tittar på det så här så är jag väldigt nöjd med att jag ska fylla 40. Jag är en coool tant.

Flex in flex ut. Japp ibland får man ju passa på.
Jag hämtade upp mitt mys som blivit upphämtad på fritids av mormor, hon såg trött ut men piggnade på sej när jag föreslog lite sällskap spelande när vi kom hem. Snabb som blixten var skorna på och hon var ute i bilen innan jag hann säga hej.

Hmm ja, i bland flyttar det ut subbor från palatset men i går flyttade det faktiskt in en subba. Hon var fin. Svart och blank. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om henne än, jag känner kanske att man skulle kunna förvänta sej lite mer för 7 papp, men det tar kanske lite tid innan vi lärt känna varandra på djupet. Men helt klart var det trevligt att mina Sonos play:5 fick lite sällskap. Och än en gång är jag glad över att jag bor i palatset och inte i en lägenhet i stan, risk för att gransämjan skulle blivit något negativt påverkad efter vår lilla testspelning ;)

Mexikanskt tema på middagen, kyckling med en het sås made by me. Det ska mycket till att imponera på mej men i går var jag ruggit grym, jag blev impad. Jag älska mina fria tyglar i köket. Mollie åt utan sås hon är inte mycket för det, så jag kunde härja fritt med kryddorna och dom små chilifrukterna. Mums.

Jo visst ja, jag skickade det helt fantastiska brevet i går också, Jag levererar snabbt när jag bestämt mej. Det skickade med snigelposten. Det biter hårdare då.
Det var lite problem för jag hittade ingen brevlåda att posta det på. Det kändes som om Karlshamn är den enda staden i Sverige utan brevlådor. Men som en uppenbarelse kom brevbäraren med sin gula lilla bil. Jag stoppade honom och frågade om hjälp fanns att finna i honom. Det gjorde det. Han tog hand om brevet och jag önskade honom ett fint slut på året och ett gott nytt. Han önskade mej detsamma. Jag älskar folk med service yrken som fattat att det är det dom har. Tummen upp för brevbäraren alltså.

Kvällen bestod av dans och nya låtlistor, sällskapsspel och planering inför resan. En bra kväll med andra ord.
Vid nattningen skulle lilla fröken promt gå och lägga sej själv, det är något som sker oftare och oftare och jag vet inte riktigt vad jag tycker om det. Det fanns en tid då jag längtade till att hon skulle lägga sej själv, men den tiden förändrades med singellivet. Jag vill inte uteslutas från nattningen. Kanske dags att förlika sej med tanken på att min dotter blir större och större....


Jockarp.

tisdag 27 december 2016

Visa luggen...

Hopp, hopp....


- Mamma! om du vill mysa kan du komma in här nu.
De var orden från min dotter halv sju på morgonen, ja, jag vill inget annat än att mysa.
Jag bytte säng och kröp ner tätt in till henne och sen planerades dagen.

Fyr i pannan, kaffet koktes och gröten hälldes upp på tallriken. Redo för dagen alltså.
Vi lyssnade lite på musik och sen bar det ut på berget för mej. En halvmara till i benen på fastande mage, känslan var bra, något segt i första backen men 6 mil på tre dagar ska väl kännas lite.
En god löpjul är till ända.
Jag roade mej stora delar av turen med att sjunga. När jag fick enorm motvind funderade jag lite på det. Att inga plan lyfter i medvind, det gäller nog mej med. Jag behöver motståndet för att prestera och nu tänker jag inte löpning, nej livet.
Dessa tankar gjorde mej än säkrare på att det där brevet jag funderat på att skriva faktiskt ska skrivas och skickas. Det kommer att göras snart. Jag högprestera alltid när jag har ett givet mål. Det har jag nu och det är vansinnigt kul. Mer om det framledes alltså :)

Fullt ös...


En liten väninnan kom och hälsade på myset. Och det är väl fantastiskt, jag intervjuade pappan lite vid lämningen om vem han var och vad han jobbade. Det visade sej att han hade en bilfirma i stan, passar perfekt för jag har en trasig bil. I bland behöver inte Muhammed komma till berget :)
När tjejerna angrep studsmattan passade jag på att köra ved. Väninnan var grymt imponerad av våra vedreserver. Hehe Söta dom är.
Regnet öste ner och vi sprang in och fikade lite. Jag hade lite utfrågning av kompisen, jag vill ju ha reda på vad det är för några min dotter umgås med. Lika bra att sätta ribban direkt.
Efter avslutad fika frågade jag om dom ville dansa med mej, det ville dom. Vi drog på musiken och jag tror att Mollies kompis kom i något slags chock dom första sekunderna när myset och jag drog i gång med våra schyssta moves. Chocken släppte som väl var och vi hade väldigt kul, vi fick öppna dörren det var stekhett i palatset och full dans gjorde att svetten öste av oss.

Lite paus i dansen och tjejerna började måla, rätt som det var kom dom utspringandes till mej och tjöt, visa luggen.
- Va?
Visa luggen.
Jaha varför det?
Jag visade luggen och frågan blev, varför har du så lång lugg.
Alla dessa underbara funderingar man har när man är sex år, jag älskar det.

Kvällen, hm ja den var extremt mysig. Vi poppad lite korn och spelade spel. När vi tröttnade på det så dansade vi igen. Vi har så sjukt kul ihop just nu jag och lilla fröken Vilhelmsson.

Luggad ;)


Jockarp.

måndag 26 december 2016

Motståndskraft noll....

Juldagschill...


Efter en fin men lång julafton ville lilla prinsessan inte vakna från sin skönhetssömn. När jag kände mej bättre till mods och kaffet var klart och det var fyr i pannan gick jag in till henne och kröp ner under täcket med det nya örngottet, mysigt.

Hon ville inte mysa så värst länge när hon kom på att hon hade en massa saker från kvällen innan som väntade henne.
Vi fixade lite med några nya spel, dom monterades ihop innan gröten.
Ett missöde skedde när Mollie skulle förflytta sin tallrik och sitt glas till diskbänken. Glaset slant och det var skärvor av glas i hela köket och mitt i det stod min lätt chockade dotter. Still löd order från mej. Jag lyfte försiktigt upp henne i min famn och bar iväg henne. Blodet rann från hennes fot. Jag är lagom tuff i dom lägena. Lugnet behölls och jag tröstade. Men nog känner jag mej liten och ensam i dom situationerna.

Jag har under den senaste tiden tagit aktivt avstånd från vissa sociala medier. FB är en sida bland annat som jag totalvägrat.
Jag plågar mej alltså inte mer än nödvändigt med att få se hur bra allt i världen är. Jag vet nämligen att det inte är så. Och kan man inte hålla sej till sanningen så får det vara. Jag vill inte ha information som är förljugen, jag är inte redo för det just nu, jag har ingen motståndskraft mot det i nuläget. Jag vill ha fina saker omkring mej men det ska vara saker som är sanna.
Jag fick ta del av en fruktansvärd statistik och det var att på julafton är det över 3000 barn som ringer till Bris. Vilket fantastiskt samhälle vi lever i va? 3000 barn.....Hemskt.


Det finns alltid tid för mys i palatset..


Ett barn som inte behöver prata med Bris tog en lite cykeltur hon var så otroligt glad över sin cykel mitt lilla mys. Lycklig var jag som fick vara med och se henne.
Efter trippen landade vi i soffan till filmen Rapunzel, Jag attack vilade lite och lyssnade bara med ett halvt öra, men det verkade vara en fin film.

När morfar kom hem från sin golfrunda fick myset hänga med honom och jag fick tid på mitt älskade berg.
Det är minsann vackert även en gråmulen decemberdag när regnet duggade lätt. Det är något visst med dom grusade vägarna och backarna som rullar upp och även då ner. Kroppen kändes lite tung men sinnet behövde det och det lättade under mina timmar där ute.
Jag funderade lite på skogen jag sprang igenom, på den fina självföryngringen av gran och bokplantor. Dom små plantorna som ska växa sej större och större. Jag tänkte på Mollie om hur hon växer och snart är så stor så hon inte vill eller behöver ha mej så tight i sitt liv. Tiden går fort.
Jag tänkte på ett brev jag ska sätta mej ner och skriva. Jag tänkte på mycket minsann, Jag gillar den typen av tankar. Dom stärker mej som människa, jag blir kreativ och av den sidan av mej blir jag lycklig. Bra där!


Nöjd...


Middagen levererades av superkocken, gosse vad grym jag är i köket ;) Vi åt stora lass och en kaffe på maten smakade utsökt. Myset var badsugen och bada fick hon, en gegga skulle provas och gegga var det, knappt jag fick väck det från badkaret efter avslutad lek, men kul var det.

Kvällen bestod av sällskapsspelande, jag fick storstryk men vad gör väl det, det var en bra dag och jag är väldigt stryktålig har jag märkt :)



Jockarp.

söndag 25 december 2016

Underbara jul....

Han kom i år med ;)


Julaftons morgonen startade i sängen med en sur smak av ångest. Jag fick trycka undan och försöka mej på en lösning, dagen skulle bli pest annars det visste jag. Ett inre krig utspelades alltså i min kropp, det var min start på dagen det. Demoner hej.

Jag har en ny bekantskap. Hon hade skrivit ett brev till mej under natten, jag läste det, blev glad och svarade. Jag tror att det var min räddning.
Bekantskapen har inga som helst problem med att jag visar upp mina mörka sidor, att jag kan berätta saker som inte vore passligt i samhället för övrigt. Förmodligen är det saker som varje människa ibland tänker men aldrig skulle dela med sej av. Hon har berättat att hon känner likadant för mej, att varsågod Leonora här får du min baksida. Det känns bra. Vi förstår varandra och förståelse är viktigt i livet.

Julklapparna välde in och det var inte materiella julklappar, nej. Det började redan när vi gick upp på loftet på stallet och hittade tomten efter att vi räknat ut att han befann se där. Gröten var uppäten och Mollie är skärpt.
Glädjen var så enormt stor i min dotter när hon hittade den sovande tomten på en halmbale. Hon fick en liten klapp i form av en marsipangris, superlycklig och hon pratade på om tomten efter att han fått julakramen.

En tallrik gröt i magen på Myset, en provsmakning på grisen, träningskläder på mej och sen gick vi upp till undantaget. Mormor mötte upp oss och sa till Mollie att hon skulle titta i morfars verkstad. Hon gick in och i hörnet stod det en cykel med en guldig rosett på styret. Åhh vilken fin cykel det står där sa Mollie, Mmm sa vi.
Det sitter ett kort på pakethållaren läs på det uppmanade jag min dotter. Hon läste orden: God Jul Mollie från mormor och morfar. När orden landat och förståtts av henne blev hon överförtjust, är den till mej tjöt hon och kastade sej i famnen på sin mormor. Det var min andra julklapp för dagen det.
Jag var så stolt över min dotter och över mej själv just där och då. Att jag lyckats uppfostra henne att inte ta saker för givet och att vara tacksam och glad. Cykeln var begagnade och har säkert 15 år på nacken. Men min dotter brydde sej inte ett dugg. Hon hoppade upp och drog i väg med världens största leende. Jag kunde inte sluta le jag heller. Vilken tjej jag har.




Tredje julklappen till mej var på 13 km löpning innehållande två vändor i mördabacken. Jag sprang uppför likt tomtarna som kom ut ur sina lugna vrår, det var tipptapp tipptapp. Vilken dag detta var. Börjar ju nästan gilla julen ;)

Palatset städades och en märklig känsla infann sej i mej, golven torkades av med Ajax golvrengörning med doft av liljekonvalj och där stod julgranen, jag fick inte ihop doften av vårblommor med julgranen som stod där i salens hörn.
Mollie hjälpte mej med lunchdukningen. Servetterna valde hon, tre med julmotiv och en med påskkycklingar på. Men det är ju påskservetter sa jag, ja men jag tycker den är fin svarar hon. Ja då kör vi på det. Vi gör ju som vi vill :)

Lunch i palatset och det kröp i min dotter, hon ville ge bort klapparna hon gjort, där damp min fjärde klapp ner för dagen. Att se henne vara så ivrig för att ge värmde mitt inre till gränsen av överkokning. En stoltare mor fanns nog inte på vår jord just då.

Jag gav Mollie ett par klappar jag med, hon fick en handduk och ett nytt påslakanset. Och ja där kom klapp fem. Att någon kan bli så glad över en handduk och ett påslakanset gör mej överlycklig. Hon hoppade upp i famnen på mej och kramade mej och sa:
- Tack mamma vad fina saker jag fått av dej.
Jag kramade om henne och sa att hon är värd allt det bästa och att jag älskar henne.

På kvällen befann vi oss 500 meter från palatset närmare bestämt hos kusinerna.
Fantastiskt trevligt och härliga människor runt bordet, avslappnat och skönt.
Den sjätte och sista presenten och kanske den allra finaste som myset levererade kom när hon sa:
De ligger en massa julklappar under granen, när ska dom andra barnen få dom?
Hon var så osjälvisk i de ögonblicket så det brände till bakom ögonlocken på mej. Hon imponerade på mej så många gånger denna den 24/12-16 så jag ser en framtid så ljus för min dotter.
På frågan om klapparna ruffsade jag henne lite i håret och sa:
- Dom ska nog snart börja öppna klapparna och kanske att det finns en liten klapp även till dej i högen :)
Kvällen blev väldigt sen och vi var inte hemma i palatset förrän halv elva, Myset stupade i säng, hon var helt slut den lilla stackaren.

Ett stort tack till alla i min underljuvliga familj som gjorde dagen minnesvärd och ett extra stort tack till Mollie som verkligen regerade med sin osjälviska och empatiska sida. Hon må vara liten men hennes hjärta är stort.
Kärleken till henne ser inga gränser.





Jockarp.

lördag 24 december 2016

Vin och en stubbe.....

Jobb och bus...


En natt på sjukan gör ju en knappast utvilad. Jag bestämde mej för att hålla ihop och ösa på med vår lista hur seg jag än var. Mollie skrev bara fler och fler punkter på to do listan vilket försvårade det hela ännu mer. Nu står det dans på listan sa hon och ja då så, då dansar vi :)
Vi tvättade bilen ihop och som vanligt gick det över styr och jag blev dyngsur.
Att jag lever utanför lådan ganska ofta är ingen nyhet men igår tog jag det kanske lite väl långt.
Jag tyckte att trappan och golvet i källaren så lite trist och skitigt ut så innan jag kopplade loss högtryckstvätten och ställde undan det gick jag bananas i källaren med vattnet.
Jag var ganska nöjd efter avslutat arbetet, de enda lilla trubblet var att vattnet sprutat in inomhus i fastan, jag flinade medans jag la mej ner och knätorkade ytan. Din dåre var orden jag fick fram om mej själv ;)

Jobb...

Ved körde vi in och vi tar det nu till nya höjder vad det gäller logistik. Nu har vi två kärror, Myset står i vedskjulet och lasta kärrorna och jag kör in dom. Vilket oslagbart team vi är. Vädret var helt otroligt ljuvligt, jag gick i en enkel tröja och ett par tunna brallor. Ljumma vindar och en sol som kittlade mej i ansiktet var jag än gick, helt omöjligt att inte le. Lättlevt.
Morfar kom med traktorn och då var arbetet slut enligt Vilhelmsson junior. Hon skulle åka i skopan. Mm det är bra att hon får testa på. Jag hörde henne tjuta av lycka hela vägen upp till undantaget. Underbara lilla unge :)

Tjoho...

Mer på listan, japp, lite kolor ska medtagas på julefirandet så det styrde vi upp. Inga bekymmer för oss, sensationellt välgjorda och himmelskt goda som vanligt.
Tjyvsmakningen var ett faktum. Under det momentet började Mollie och gråta, tydligen hade en mandel kommit lite fel på en av henne tänder och smärtat. Just det här med barn och deras gråtande var något jag la mycket fokus på under en tid i mitt liv som mamma. Det fanns en tid när det inte gick en enda dag utan att det var barnlip i palatset. Jag ställde mej då frågan när kommer den dagen då ingen av barnen lipar. Svaret har jag nu. Det går många dagar mellan gångerna just nu vilket är skönt men jag har inte tänkt på det förrän nu när det inträffade. Konstigt, jag tror att jag ska tänka på det lite oftare och uppskattad det mer. Himmel vad skönt det är :)

Lite nytänkande och kladdande i mellanåt...


En punkt som stod på listan som jag bävat för. Jag har till och med funderat över om jag inte skulle ta en flaska vin med mej och gå ut och sätta mej på en stubbe i skogen när den pilsnern skulle lösas.
Något jag avskyr som pesten är när system som ska användas av många användare är svårbegripliga och fruktansvärt opedagogiska. Ett sånt system är det som används i kommunenen där man ska lägga in barnomsorgstiderna. Jag ser ilrött varje gång jag går in på sidan. Det är så tungjobbat så det finns inte. Finns det inga som jobbar på forskning och utvecklingssidan på kommunen?
Livet hade varit så enkelt med bara en simpel Excell fil där man kunnat skriva in datum, Nää kommunen väljer ett system utan datum där man ska gissa sej till vilka dagar som tillhör vilka veckor. Självklart funkar det säkert ypperligt för dom som har sina barn på fritids samma tider året runt, men vilka har det i dagens samhälle?
Denna gången gick det fint utan varken vin eller stubbe men så rörde det sej endast om fyra dagar. Snart dags att pinas igen alltså *Klök*

Städade gjorde vi....

Tomten ska ju få gröt och den gjorde vi, utanför lådan så det rungade i hela palatset. Vem har sagt att tomtegröt inte kan innehålla havregryn kokta i vatten formade till en gröt, tillbehör i form av kanel, jordgubbssylt och mjölk. Lätt att vår tomte kommer att sprida denna gröttallrik vidare ända till nordpoolen :) Mollies tomtegröt....
Gröten sattes ut i stallet, det är supermysigt att gå ut på kvällen och lyssna på ljudet som uppkommer när hästarna tuggar i sej enselaget. Det doftade underbart en blandning av häst och häst skit. Väntan återstår nu och det var ett pirrigt litet mys som lämnade stallet.

Som övriga svenska så satt vi med uppe och spelade bingo. Mollie var helt slut men hon vill så gärna vara uppe, hon kämpade på så hon kunde spela tvåans bingo innan hon kapitulerade. Jag var sliten jag med men jag fick vacker vänta ut henne, jag har ju faktiskt köpt några små julklappar till henne och dom skulle slås in. Så dags liksom :)



Made by Myset :)


Jockarp.

fredag 23 december 2016

Hospitalet...

Hett....


Det man inte har i huvudet brukar man ju få ha i benen. Mm jag glömde mina småbyxor hemma när jag skulle till gymmet. Tur i oturen var ju att jag hade mina joggingbrallor på mej. Jag förberedde mej på ett svettigt träningspass. Svettigt blev det, jag tror inte att det fanns någon yta på min kropp som inte var blöt efter mitt avslutande pass. Lite småäckligt var det att ha på sej brallorna och framförallt att ta på dom på kvällen efter avslutat jobb. Men ja, det var helt klart värt det.

Det var sammetslent på jobbet. En helt fantastisk dag alltså. Jag fortsatte att ha användning för mina nya kunskaper och att kicka på jobbet är minsann inte fel. Det betyder i min värld att man trivs väldans bra. Att årsinkomsten i år landar på närmare 600 lusentappar gör ju saken absolut inte sämre. Det har varit ett väldigt bra år alltså ;)
Stora kramkalaset innan hemgång, våra projektkamrater som bor på annan ort skulle fara hem och det betydde att vi inte skulle ses förrän år 2017. Mysigt avslut på dagen.
Jag packade ihop mej jag med för lite ledighet.

Myset var hemma på undantaget och hon hade hjälpt mormor och morfar att klä deras gran, tre granar har hon fixat till i år. Det må nog vara rekord det.
Vi drog vidare till kusinernas boning. Jag bjöds på kaffe och myset bjöds på pyssel. Lycklig som en lärka kom hon med den ena bilden efter den andra. Pust.
Under besöker svullnade mina underben upp rejäl och innan vi var hemma hade även magen svullnat upp till en boll.

Middagen lagades och det blev senare än vanligt, men vad gör väl det, vi får ju vara uppe så länge vi vill. Jullov hej.
Uppe ja, eftersom svullnaden höll i sej och den fantastiska julen står för dörren beslutade jag mej för att kolla upp åkomman lite tidigare denna gången. Detta är ju del två, jag kände igen många signaler.

Jag hade en väldigt rolig kväll på sjukan.
När proverna skulle tas och nålen skulle sättas i armen så blev det något tjall. Alla vi damer i rummet var rörande överens om att ja har väldens vackraste och lättstuckna ådror. Trots det misslyckades fröken sköterska med det.
Jag fick uppge mitt personnummer när det skulle stickas i höger armen. När dom efter mycket grävande misslyckats med att få ut det dom skulle så gick dom över till vänster arm. När det stacks där fick jag uppge personnumret igen. Vi grinade allihop åt det var på jag bad dom att uppge sina personnummer, någon rättvisa får det va :)
Att det var så mycket stoj i vårt rum gjorde att det tittade in ett par sköterskor till, välkomna sa jag, ju fler desto roligare.

Det blev alltså en natt på hotell hospital och en massa prover togs. Det kontrollerades njurar, lever, lunga. Även hjärtat analyserade genom blodet. Det såg utmärkt ut vilket var bra, mindre bra är ju svullnaden. Men med dom resultaten bestämde vi att vi kunde avvakta några dagar och se om det ger med sej av sej själv. Oron är låg just nu från min sida. Skönt.


Pysslande hårboll :)


Jockarp.



torsdag 22 december 2016

Len och krämig.....

Leverans av lilla Vilhelmsson...


Efter en väldigt tråkig natt med lite sömn och många problemlösningar tittade jag mej igenkännande likt en tvättbjörn i spegeln vid tandborstningen. Jag såg inget vidare ut.
Lite orolig är jag över att en åkomma jag hade för några år sedan är på väg tillbaka och det ska jag utveckla lite senare.

Jag begav mej i alla fall till gymmet. Jag var inte glad när jag hoppade upp på bandet, det var alltså inte med glädje jag sprang. Jag låg på ett låg tempo tills att jag kände mej redo för att öka. Samtidigt som låten Alive med Sia drog igång i öronen på mej tryckte jag upp bandet till 15 km i timmen och jag kände mej som Forest Gump. Helt sjukt vad jag levererade, jag tänkte mej en km i det tempot men ilsk som ett uppretat bi med en fruktansvärd puls i musiken kunde jag inte stoppa. Den känslan när man verkligen kan få utlopp för hur man känner utan att någon annan påverkas den är fin.
Jag slog av på tempot till 13 km och det kändes som om jag gick, eh det duger inte. Fullt ös igen, jag vill känna i syran i benen. Den uteblev, tiden gick och det var dags för arbete.

Jag var mild och god som den krämigaste lilla kavli mjukosten när jag kom till jobbet, löpningen hade gjort susen och allt skulle fortsätta i samma goda anda.
Jag har ju lite nya uppgifter på mitt bord just nu och vissa av dom sakerna hade jag ägnat natten att grunna på. Dessa tog jag upp i projektet och fick mycket god credd för mina tankar. Vi kör på det löd order. Känslan på de var mer än god vill jag lova.
Jag jobbade på och gick från klarhet till klarhet, jag lärde mej väldigt mycket matnyttigt för framtiden i våra olika system. Och PowerPointen är det specialistvarning på mej snart.
Kapaciteten var enorm på mej och ibland tjöt jag till rakt ut på mitt rum så det rungade i hela bygget, detta av lycka för att jag lärt mej något nytt och använt det till något som visar sej bli otroligt bra. Mina kollegor hade väldigt roligt åt mej och att dom gladdes med mej och min framgång var ingen hemlighet.
Innan hemgång fick projektledaren stora julakramen av mej, han skulle ta lite ledigt nu medans vi andra knegar på.

Jag var på toppenhumör när jag kom hem och mötas av ett mys som hade en bärkasse full av alster från skolan gör ju inte saken mindre bra. Hon har levererat lilla fröken och jag blir lika imponerad varje gång.
Planen var ju att äckla mej i julen den 23:e men jag var lycklig och jag gled vidare i den andan, vi körde därför och handlade.
Jag har så kul varje gång jag ska köpa en present till Mollie när hon är med i affären, hon frågar alltid vem som ska ha grejen som lämpar sej väldigt bra till henne. Jag svarar alltid att den ska jag ha. Hon vimsar vidare och köper det rakt av. Jag köpte två julklappar till henne under vår shoppingtur :)

Hem och köttbullssmet gjordes.
Jag testade ett nytt sätt, in i ugnen med bullarna i stället för att steka och ja, den fantastiska ugnen levererade och med mitt fantastiska recept så blev det självklart ett vinnande koncept. Mollie snodde köttbullar hela tiden och jag är likadan jag. Vi var proppmätta när det var dags att sätta sej till bords.

Och min åkomma. Ja på kvällen svullnade jag åter upp på översidan av min högra fot, detta med att jag var ur form under morgonen då jag kände en lätt svullnad i kroppen gör mej alltså lite lömsk på vad det kan vara.
Jag hade inga sjukdagar från bruket sist det hände men trots det så var jag inlagd på sjukhuset i några dagar och massa prover togs och buken röntgades. Men inte mycket avvikande hittades.
Sist det skedde var efter mitt första Marathon, men det lär ju knappast vara sambandet, det är två månader sen jag sprang så långt.
Jag får avvakta några dagar till annars får det bli en vända till lilla doktorn för lite vätskedrivande, det funkade fin fint förra gången :)


Leverans av stora Vilhelmsson...


Jockarp.

onsdag 21 december 2016

Realist....

Jag föredrar att se det som de vänstra men jag vet att det ser ut som det högra :)
Men känslan kan vara som det i mitten.....


Jag tänkte först inte skriva något inlägg från gårdagen, anledningen var att jag inte orkade motstå allt elände som händer. Men samtidigt är det ju då jag behöver skrivandet som mest.
Vardagen gick superbra, gröt ihop med min dotter innan morgonfritids och jobb.
Dag två i inre tjänstgöring och jag levererade enormt. Jag var stolt över mej själv och jag gillar mitt jobb. Tacksamheten är stor.

Jag körde hem tidigt eftersom att granen skulle in och jag tycker att det räcker med åtta timmar på kontoret. Jag la till och med fram förslaget att jag bara skulle behöva jobba 6 timmars dag så som jag levererar :)

När vi arbetade med att få den stora massavedsbiten (granen var enorm) som skulle ner i granfoten blev jag med ens helt uppgiven. Helt förstörd med andra ord.
Anledning var att det slog mej med full kraft som ett kyligt slag rakt i nosen att julen är den mest förljugna högtiden vi har.

Jag tror att jag i hela mitt liv avskytt julen. Jag har haft fantastiska jular så det är inte det att jag förknippar julen med något tråkigt och hemskt.
Men att så många människor mår så fruktansvärt dåligt under denna tiden år efter år är ju hemskt.
Att barn får fira julen ensamma eller med föräldrar och släktingar som super skallarna av sej, kärringarna får prygel av sina gubbar. Folk håller på att stressa ihjäl sej innan jul.
Detta förbannade överflöd gör mej spyfärdig. Som sen efter jul resulterar i att det inte finns en spänn kvar på kontot. Hej nudelsoppa.
Att Sverige är det landet med mest ensamhushåll i världen talar även det sitt tydliga språk tycker jag. Och ändå så är det enda man hör, Åhhhh vad mysigt vi har det och vad lyckliga vi är åhh vad ljust och mysigt allt är. Vi är den perfekta familjen alla är samlade och vi älskar julen. Jo tjena!
Jag skulle vilja se den familjen där alla mår bra en hel julhelg. Tusen spänn på att den inte finns att hitta i vårt avlånga land. Det är alltid något som stör eller förstör.
Jag var rent av förbannad när jag tänkte på detta så nästa år är det jag som drar till Thailand över jul. Jag är så trött på allas perfekta liv. Julliv.
Nä lillpojken Jesus han visst inte vad han ställde till med den där julaftonskvällen i stallet, bland kreatur och visa män.
Och vem tänker på honom och hans födelse under julen? Ingen.

Jag analyserade givetvis mina känslor och jag tror nog att det är så här varje jul mer eller mindre. Det är bara det att för min dotters skull får jag svälja undan enorma känslor, för jag vill inte att hon ska få en operfekt jul.
Att det slog mej så hårt just under gårdagen kan bero på att jag inte tränade vilket jag gjort alla dagarna utom tre denna fantastiska December månad. Känslig helt enkelt.

Vi klädde i alla fall den perfekta julgranen tillsammans och den luktade fantastiskt. Och den 23/12 har jag bestämt mej för att stressa mej till bristningsgränsen med att fixa alla julklapparna, köpa alla mat, göra köttbullar och en sats julkola. Funderar även på att försöka tvätta bilen och köra lite ved och varför inte en löprunda. Kanske även städa hela palatset och sen får jag ju inte glömma julabadet. Allt för att få lite julstämning. Visst låter det härligt.
Ja, man kan tycka att jag är en butterfia. Tyck det då, jag är i alla fall ärlig både mot mej själv och resten av den superlyckliga massan och jag väljer att i detta fallet se mej som en realist :) Frågor på det? Nehä!
God jul då.....

Vi funderade på ballonger i granen i år ;)



Jockarp.

tisdag 20 december 2016

Grotta....

En svett och ljus dag :)

Jag funderade på en vilodag, det slutade just där, vid att fundera. Tillfälle gavs så tidigt på gymmet ännu en dag. Jag tog det lugnt, vaderna var lite spända efter helgens pass på berget.
Det var skönt att få ut lite slagg från kroppen, jag var uppmjukad och fin efter en halvtimme på löpabandet.
En titt i spegeln när jag passerade, jag så oförskämt pigg ut, tack för det.

Första dagen på min inre tjänst var ett faktum och det gick faktiskt förvånansvärt bra. Jag måste vara väldigt anpassningsbar ;)
Jag tar denna bollen själv endast för att mina kollegor som hatar allt vad datorer heter ska slippa. Jag är en mycket god kollega och kamrat alltså.
Jag stängde dörren och startade Spotify. Skickade upp två bilder på skärmarna sen började mitt äventyr i styrsystemet värld. Jag skrev ut sekvens diagram och flödesscheman på löpande band, det var den rörligheten jag fick under dagen, att gå mellan min kontorsstol och kopiatorn. Huvudet nersänkt bland dessa scheman och pennan bakom örat började jag systematiskt treva mej fram bland siffror, motorer, ventiler och pumpar.
Systemteknikern och jag har alltid haft ett gott sammarbete, risken kan finnas att det kommer att upphöra inom en snar framtid ;) Jag ringde honom vid ett par tillfällen och varje gång blev jag grymt imponerad. Jag vill med kunna allt han kan. Buuu.
Förvisso har han suttit bakom datorn i alla år när jag har kört runt i en 80 tons truck och kört ved. Så han har ju lite försprång. Men jag knappar in, sakta men säkert.

När klockan var halv tre fick jag ett mess och infon om att myset var på plats i Jockarp. Shit var klockan redan så mycket. Ja tiden går fort när man får sitta ner bakom stängda dörrar avskärmat från resten av världen. Hemskt egentligen men så var det.

Myset var på bettet när jag kom hem, hon hade haft en bra dag och det är alltid skönt att höra.
Vi körde hem och hon skulle sitta i bagaget på bilen, hur kul kan det va? Väldigt om man är 6 år. tydligen.
Middagen bestod av en ny rätt. Frysskåpsrensning pågår. Sånt gillar jag. Om det är bra grejer i den alltså, jag hittade lite som inte är gångbart i palatset längre. Broccoli och ärtor, nja det får myset äta eller åker det i soporna. Nån gräns får det vara på vad jag stoppar i min späda kvinnokropp.
På tal om späd. Jag har börjat vända lite på min nedåtgående trend vad det gäller vikten, jag är uppe i 53 pannor nu så det känns som den oron om att det skulle vara något fel på mej kan jag släppa. Skönt. Och vad kan möjligen vara fel när man levererar flera mil i veckan springandes?

Gällande min form så fick jag en fråga om hur jag kunde se så vältränade ut. Det är för att jag är vältränad blev mitt självklara svar.
Kan jag med lyckas med att se så tränad ut var motfrågan, Nja sa jag skeptiskt och flinade samtidigt som jag klappade vederbörande lite lätt på magen. Du kan ju börja med att springa mellan 5-10 mil i veckan kontinuerligt i några år så får du se om det blir något resultat.
Ibland är det extra kul att vara i topptrim, denna gånger bland annat ;)

Min dag....


Jockarp.

måndag 19 december 2016

Gran och kola....


Hårt jobb att vara skogsägare....


Vi myste till söndagsmorgonen i sängen och jag frågade Mollie om vi skulle starta vår stereo. Ja. sa hon leende.
Jag startade upp musiken i vardagsrummet och hon hoppade upp och sa höj, mamma höj. Jag flåsade på högtalarna och sa till henne att nu får det räcka, spring ut och lyssna om det är bra.
Jag började bädda sängen och jag hörde hur hon skrattade högt från vardagsrummet. Det är kärlek till vår musikanläggning det. Morgonpasset i dans tog sen fart ;)

Jag gick in på Mollies rum och det var i stort behov av städning, det påtalade jag för min dotter var på hon svarade, man kan väl inte städa så här tidigt på morgonen. Jag skrattade och sa, nähe. Vilket klockslag passar det lilla fröken Vilhelmsson att städa då? Hon hoppade iväg och blarrade om något jag inte uppfattade.
Jag funderade då över när barn börjar gå som normala människor, för Mollie är det omöjligt att inte springa eller göra hoppsasteg. Går gör hon sällan. Konstigt.

Berget och jag.
Jag var lite stel i benet som jag haft kramp i men det blev bättre efter första backen. 25 km skogslöpning och ett avslut i mördabacken, precis vad jag behövde. Närmare fem mil och 1500 höjdmeter även denna helgen. Kroppens muskler var i symbios med mina lungor. Det var full leverans och full utdelning på måbra kontot.
Det var gråmulet, hela himlen var mörk, jag tittade upp och såg ett litet litet hål i den gråa massan. Där var det blått. Jag log och sa till mej själv. Bra där Leonora, precis så ska du leva, du ska se det fina och positiva i livet även om det bara är litet. När jag sagt det och kommit överens med mej själv om att det är så det ska vara skrattade jag lite till och öste på i backarna :)

Lunch sen bar det ut på berget igen. Granarna skulle sågas ner. Jag var lite inne på att jag inte skulle ha en gran i år. Känns ju lite överkurs att Mollie ska ha en gran på sitt rum och jag ska ha en i salen. Men lilla fröken Vilhelmsson ansåg att traditionerna inte skulle ändras. Så ja en bamse gran till mej och en lite mindre till myset. Hon tog in sin bums, jag suger nog på den karamellen nån dag till.


Bus...

På tal om karameller. Jag boxar Jante på näsan och sticker ut, jag skulle vilja träffa på den människan som gör godare julkolor än Leonora Vilhelmsson. Jag är ett fenomen vad det gäller dessa kolor. Vad jag gör vet jag inte men jag antar att smaken blir så fantastisk för att jag slänger ner ett par nypor kärlek i smeten;)
Dessa kolor levererades söndagkväll i palatset. Smaskens.

En sak som jag avskyr som pesten är att röja upp i garderoberna, jag tror inte att det hänt dom senaste tio åren, inte i mina garderober i alla fall. Myset älska det däremot så det var en aktivitet vi hade under kvällen.
Och faktiskt var det roligt. Hon provade och jag la fram, vi pratade om dom olika kläderna om dom var köpta eller sydda i Månsagården. Sorteringen gick bra, jag fick smyga ner några få kläder i "flytta upp till våning två högen"

Nu dansar vi sa myset när hon var klar med högen, jag flinade och sa till henne, men mina garderober då, när ska dom sorteras? Eh kom nu så dansar vi avslutade jag meningen. Dans går före sortering helt klart ;)
Dans till halv nio sen fick vi behandla tänderna med borsten en sväng. Jag gjorde det stora misstaget och frågade Mollie om hon kunde vissla. Hej tandkräm i nyllet....God natt.


Koncentrerat....
Jockarp.

söndag 18 december 2016

Sonos....

God jul till mej :)


God morgon, eller not. Vaknade av kramp i vaden. Det är en grym smärta och svår att hantera i halvslumrande läge.
Jag bet ihop och väntade på att det skulle släppa.
En helnaken liten barnkropp kom och kröp ner till mej och att känna hennes kropp mot min läkte det mesta.

Vi tog det lugnt i bingen och filosoferade en stund. Sen var det träningsdags. Myset gick till undantaget. Jag frågade min mor om hur länge jag kunde vara ute. Ett par timmar blev svaret.
En del tränar armar och rygg eller mage och ben. Själv tränade jag berg.
Så underbart det var efter fyra dagar på löparbandet att ge sej ut på grusade vägar.
Jag träffade på lite kändisar på berget så jag stannade och samtalade en stund, men det var en kylig dag och jag ville inte bli för kall. Mössan hade jag glömt hemma.
Jag var pigg och stark vilket fick mej att funderade över hur mycket fysisk aktivitet jag skulle behöva för att känna mej trött. Att lugna mina muskler en aning.
Jag hoppas att tillfälle ska ges i jul att jag ska kunna ta mej ut på en tre milare och känna av om jag blir trött eller ej.
När jag nästan var hemma i byn igen mötte jag en liten kille som kramade mej och gav mej en puss på kinden. Jag blev självklart glad över det, det verkar som om det finns lite kärlek kvar i denna mörka värld trots allt. Vilket är skönt.
23 km in på löparkontot pang.
Jag öppnade dörren på undantaget och mitt första ord var tack.
Tack för att jag fick möjligheten att ge mej ut på berget med mina löparskor en underljuvlig lördagsmorgon.

Den här coolingen bor jag med ;)


Vi fräschade till oss och åt lunch sen körde vi till Kristianstad för lite investeringar i ljud. Funderingarna har gått att jag skulle köpa Sonos system och två play3, men nee, det duger inte. Hem kom vi med ett par femmor och 10 papp fattigare. Det var okej pris men vad som inte var ok var att jag blev lurad på 30 spänn på gula M:et. Sånt kan reta mej enormt. Sån är jag :)
Gällande högtalarna så frågade jag myset om vilken färg hon föredrog och jag var väl säker på att hon skulle gå på samma linje som jag och välja svart, men nepp hon ville ha vit. Attans med. Därför fick det bli en vit och en svart högtalare, Mmm vi är nog lite speciella i vår lilla familj ;) Men vi är rättvisa i alla fall.

Vi stötte ihop med en tandborst försäljare, hur ofta sker det? ja mej har det nog aldrig hänt. Han frågade mej i alla fall om jag hade en el tandborste, japp sa jag. Är du nöjd med den då var följdfrågan från snubben.
Jag visade mitt vackra leende och mina bländande vita tänder och sa: Skulle jag inte vara det med detta garnityret. Han förstod med ens att han inte skulle få kränga något till mej och besvikelsen såg total ut :)

Vi drog hem och det blev lite meck med att installera prylarna, jag är tekniskt handikappad. Radion fick jag att funka men inte övergången från Spotify. Morr. Men skam den som ger sej, efter lite efterforskningar så vips. Klart. Dom spelade vackert och högt. Gahh vad gott. Äntligen.
Kvällen bestod sen av dans. Vi hade skitkul myset och jag, vi har båda stora problem med takt och rytm. Det finns säkert något rätt och fel även i hur det är brukligt om hur man ska bete sej gällande dans men det skiter vi i och dansar på som vi vill. Vår dans är rätt för oss  ;)
Vi skrattade väldigt mycket och lyssnade på så mycket bra musik så vi var i extas innan vi avslutade vårt disco, alldeles försent.
Helt genomsur på bröst och rygg av svett. dusch två för dagen var ett faktum.


Jackson släng dej i väggen, här är Vilhelmsson ;)


Jockarp.

lördag 17 december 2016

Egen-skaper.....

Fröken pyssel har varit igång :)


Varför ändra på ett vinnande koncept? Nää, gymmet halv sex på fredagsmorgonen gjorde susen. Jag var låg stora delar av dagen och hade jag inte fått en femma i benen under morgonen hade dagen förmodligen blivit fruktansvärd.
Jag gjorde en rotorsaksanalys på mej själv och kom till en lösning på varför jag var låg. När jag hittade rotorsaken kunde den analyseras bearbetas och släppas. Innan utstämplingen var jag klar med analysen och problemet släpptes således. Bra där!

Vem är jag?
Att hitta sej själv och behålla det jaget det verkar vara en svår konst och något som förändras över tid.
Det var så längesen jag föddes så jag minns inte riktigt hur det var men jag är övertygad om att jag föddes positiv.
Någonstans där på vägen blev jag negativ, ilsk och frustrerad.
Ännu lite längre fram i livet hittade jag tillbaka till mej själv. Frågan jag ställer mej nu är, kommer jag att tappa mitt jag igen?
Kommer en annan person komma in i mitt liv och vilja förändra den jag är?
Frågan är, ska jag tillåta det ännu en gång?
Jag är en sjukt hysteriskt kul person. Men även den personen tappades bort under mina senaste tre år. Det åts upp av yttre påverka, jag lät idioter ta bit för bit av mej.
Jag vill ju ha roligt, jag är roligt, så hur kunde jag tappa bort den viktiga biten av mej själv? Varför lät jag en annan människa döda det som var jag?

Jag frågar mej vem jag är och jag vet faktiskt svaret på det nu. Jag är bufflig, stark, målmedveten, kärleksfull, mjuk, känslig, ärlig och leende.
Jag frågar andra människor (i studiesyfte) hur dom uppfattar mej och nu vet jag svaret på det. Platstagare, Stark, envis, fokuserad, öppen och ärligt ren. En gubbe som jag ställde frågan till sa:
- Du märks när du kommer in i ett rum. Du tar enormt med plats. Du visar vem du är, din auktoritet är enorm.
Jag väljer ju att ser det som goda egenskaper, jag föddes ju positiv ;)
Jag tror att jag kommer att fortsätta att fråga mej själv om vem jag är? Jag kommer att fråga andra människor om hur jag uppfattas. Det är intressant, utvecklande och invecklande ;) att lära känna sej själv genom andra människors ögon är bland det smartaste jag kommit på sen jag åt gröten i morse.....

Nu funderar jag på hur jag ska göra med misteln i år. Vi har alltid eldat upp årets misteln på julaftonen och satt upp en ny, sen har vi hånglat loss under misteln hela året tills nästa julafton och sen har det börjat om. Är det lönt att jag köper en ny mistel i år eller hur ser utsikterna ut egentligen? Och vill jag ha någon att kyssa under misteln? Ja dom här högtiderna blir bara mer och mer invecklade.

Middagen vi lagade tillhör inte vanligheterna, inte som middagsmat i alla fall. För dagen blev det pannkakor och ja, jag får alltid toppenbetyg på pannkakorna. Men jag har ett ess ärmen på rocken vad det gäller smeten, men det esset håller jag för mej själv, jag får ju inte dela med mej av alla mina specialknep i köket;)


Auto visp ;) 

Jockarp.


fredag 16 december 2016

Jante VS Vilhelmsson....

Pyssel...


Var startade min dag?
Självklart på brukets gym ;) Ensam är stark, japp jag var stark och glad. Och dyngsvett. Temperaturen i lokalen var ca 28 grader.
Jag har tränat mycket denna månaden och det är skönt. Det känns bra.
Jag läste en text som jag funderade över under min träning.
- Så länge du har ork att kämpa lite till kommer du aldrig att bli besegrad-
Det är en tanke man kanske ska ta med sej i livet lite både här och där. Vissa människor vill inte kämpa och dom besegras enkelt.
Jag funderade några varv sen lämnade jag den heta lokalen.
Att möta vintermorgonens kyla på fem minus utanför dörren var en fantastisk känsla, det rev till i skinnet på mej. Gott. Dusch och kaffe med grabbarna på det.
Dom hade varit på julbord kvällen innan så det fanns en del att samtal om, jag berättade självklart om min lilla fantastiska tärna om hur min kväll varit.

Arbetet kommer bli tungt framöver, vi kommer tvingas grotta ner oss i texter för en lång tid framåt. Vi har varit grymma på att skjuta det framför oss men nu är tiden inne att face verkligheten. Jag kommer att förvisas till mitt kontor, dörren kommer att vara stängd och datorn kommer vara min enda vän i denna värld. Det låter dramatiskt och det är det med ;)
Troligtvis kommer jag inte att klara isoleringen så länge utan dörren lär öppnas på mitt rum och jag kommer busa med mina grabbar. Det är min arbetsmiljö och den är viktig att den är bra.

Jag tog ännu ett steg i riktningen att förändra min arbetssituation efter mitt avslutade projekt. Ja det är nog så att vill man något så får man jobba på det själv, jag vill och jag gillar att jobba på. En bra och intressant dag på jobbet alltså.
Jag var stolt över mej själv när jag stämplade ut, att vara just stolt över sej själv är nog något vi ofta trycker bort, Jante sabbar det mesta av den egna kärleken. Jag skiter i honom. Jante alltså. Jag skrev en egen lag. Min lag. Jante VS Vilhelmsson :)
  1. Du skall inte tro att du är något.- Jag är någon. Jag är mej själv.
  2. Du skall inte tro att du är lika god som vi.-Jag är minst lika god som andra.
  3. Du skall inte tro att du är klokare än vi.- Klok? låt sunt förnuft råda.
  4. Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi.-Helt klart bättre än många andra.
  5. Du skall inte tro att du vet mer än vi.- Jag vet betydligt mer än andra i vissa fall.
  6. Du skall inte tro att du är förmer än vi.- Nja kanske inte.
  7. Du skall inte tro att du duger till något.- Jag duger precis som jag är.
  8. Du skall inte skratta åt oss.-Jag skrattar inte åt er men jag älskar att skratta och gör det när jag vill.
  9. Du skall inte tro att någon bryr sig om dig.- Tänk att det finns faktiskt dom som bryr sej väldigt mycket om mej.
  10. Du skall inte tro att du kan lära oss något.- Jag kan lära många mycket.

Myset och jag hade en skön kväll, hon pysslade jag skrev, vi lyssnade på musik och pratade. Jag tog en kopp kaffe, det kändes nästan som om jag hade ett vuxet sällskap.
Hon harplade plötsligt ur sej. Allt du bryr dej om av möbler och så är en stereo. Snacka om att jag har pratat hål i huvudet på henne om min nya ljudanläggning.
Diskussionen har gått, innan eller efter jul. Nu är jag inne på innan jul. Varför ska jag vänta? Det lär inte bli billigare och om det skulle röra sej om ett par hundringar så spelar det mej faktiskt ingen roll.
Nja vi får se om det blir en tur till någon trevlig butik i helgen. Risk för det :)

Innan teven startades för kvällen kramade jag om min dotter och sa till henne att jag älskar henne. Hon pustade och sa:
-Jag vet mamma du säger ju det jämt.
Det funderade jag lite över såklart. Hon förstår orden men jag tror ändå inte att hon förstår innebörden fullt ut. Det slog tillbaka med full kraft på mej själv. Pang. Hur en del vuxna behandlar varandra. Många har så lätt för att slänga sej med frasen jag älskar dej. Men dom saknar helt insikt över betydelsen. Grymt för de mottagare som tror på orden och kärleken.
Hmm.

Äventyr....

Jockarp.


torsdag 15 december 2016

Muslim i juletid.....

Fräschast till morgonkaffet :)



Det hade varit väldigt skönt att köra ett träningspass på kvällen någon dag, men just nu finns det inte utrymme för det. Så klockan ringde åter väldigt tidigt. Jag hasade mej upp och drog en vända med tandborsten, klädde mej och körde mot bruket. Jag hann inte utanför palatsets allé förrän jag såg det första stjärnfallet på himlen, jag har hört att man ska önska sej något och att önskan slår in. Jag tänker inte berätta min önskan men jag tror inte att det krävs IQ som en raketforskare för att räkna ut vad jag önskar mej mest i livet just nu.
När jag gick från bilen mot gymmets dörr såg jag mitt andra stjärnfall. Något speciellt är det med stjärnfall och jag log och önskade mej ännu en gång. Dubbelönskning alltså. Vad må det bli av det tro?

Träningen gick bra och jag vet inte hur jag ska kunna sluta springa, det har liksom blivit en livsstil och ett liv. Mollie vet så väl att hennes mamma är en löpare och jag tror att det är bra, att hon vet att man kan utöva idrotter, stor som liten. Ett aktivt liv är bra, bara det inte blir för aktivt.

Jobbet var väldigt intressant, jag var med under en visning av hörselkåpor. Eftersom jag jobbar i en väldig bullrig miljö så är det av yttersta vikt att vi har gott skydd för öronen. Jag dryftade min teori om att om ljudet är vackert så är det inte skadligt. Jag syftade självklart på bra musik. Försäljaren köpte inte mina argument om att det skulle vara så. Han hävdade att allt ljud över 82 dB är skadligt. Ehh, jag släppte det. Lika bra liksom.

Tungträning innan sången :)

Julbord i matsalen och jag hade ett sjukt trevligt sällskap till bords. Jag skrattade så sillen åkte både upp och ner. Jag delade även bord med en Muslim och jag kunde inte på något vis i världen låta bli att flina och ställa frågan:
- Det är tufft att vara muslim vid julettid och julbord va? Den mesta maten som serveras kommer ju från grisen.
Ja lite trött är jag på fisken sa muslimen :) sen pratade vi en stund om hur det är med högtider om överflöd, om barn och lite om jobbet.
Trevlig sittning alltså.


Trevligt....


Jag blev uppvaktad med blommor och är det något jag älskar så är det just blommor, både att ge och att få. Vintertid speciellt för då är livet väldigt blommfritt i sin natur.
Mollie uppskattade det hon med och hon tittade och kände på den lilla domherren som satt i blomman.

Och så var det nu äntligen dags. Dags för min dotter att gå sitt första luciatåg i skolan. Gosse så spänd och förväntansfull hon var. Underbart att se henne.
Och vilket tåg sen. Helt otroligt duktiga, ett tiotal sånger rev dom bara av rakt upp och ner, jag var så imponerad. Både av barnen och fröknarna som lärt barnen alla sångerna och gett dom modet till att ställa sej framför alla förväntansfulla föräldrar och släktingar. Imponerande.


Jag är så stolt över denna lilla dam....


Jockarp.

onsdag 14 december 2016

Gayradar och filosofer...

Fri och farlig....


Kvällsaktiviteterna har varit att fixa till min nya spellista på Spotify. Sällan eller aldrig har det varit så mycket styrka, smärta, känsla och glädje i en låtlista som Leonora Vilhelmsson levererat. Men nu har det skett. Denna är så sjukt bra så jag vill inget annat göra än att träna. Kärlek.

En förändring i logistiken gjorde att jag kunde peta in ett extra pass på gymmet denna veckan. Vilken glädje, jag hoppade upp på bandet 05:38 med den nya låtlistan i öronen. Oj oj oj säger jag bara.
Lite snyftande till låten Big Girl Cry och när jag hade plågat mej mentalt lite var jag redo att frigöra odjuret från sin bur. Jag kände rytmen i mitt bröst och drog på till Sia och låten Move Your Body. Jag var livsfarlig.
Ett tag trodde jag att hela bandet skulle flyga av och krylla ihop sej i väggen bakom mej. Det fanns inget stopp i urkraften från Jockarp. Jag sprang utan att vara medveten om omgivningen. Jag var inne i musiken och hjärtats underbara slag. Svetten sprutade ur mej.
Tiden gick och jag var tvungen att slita mej så att jag inte skulle missa morgonkaffet med grabbarna. Jag gick ut från gymmet med låten Unstoppable i öronen och kände mej som porschen utan bromsar, jag var oövervinnerlig, jag var kraftfull, jag kunde vinna varje spel, jag var helt ostoppbar.
Att börja dagen på bruket med den styrkan innanför västen var inte helt fel ska jag säga. Problemet var bara att jag längtade tillbaka till känslan hela dagen. Jag ville dit igen.

Jag fick lägga band på mej och styra upp lite på jobbet, topplocket lättade en aning under förmiddagen men efter det öste snilleblixtrana ner över mej. Fruktansvärt produktiv och det fanns inte ett problem i världen som inte jag kunde lösa. Den känslan är inte helt fel den heller.
Eftermiddagskaffet slank ner sen lättade jag och drog mot byn. Myset var hämtade och jag tog en snabbis inom palatset och packade hennes simkasse och sen hämtades min dotter upp på undantaget för vidare färd till bassängen.

Simningen skulle ske med nattlinne och flytväst. Det var mycket glädje och bus i poolen denna den sista gången. Jag hade sällskap uppe på land av en böna som jag är 99% säker på är flata. Vibbarna jag fick smakade gay och jag har sällan fel på min gayradar.
Jag kollade självklart lite extra på henne och hon hade samma filosofi. Våra båda tjejer hittade varandra i poolen så ja, den biten är redan biff ;)

Kvällen i soffan och två filosofer filosoferade om framtiden. Jag ser så sjukt många likheter mellan mej själv och min dotter.
Hon längtar till saker, hon planerar och lägger upp strategier och hon är öppen med sina tankar. Precis som jag. Jag lyssnade på henne när hon pladdrade på om allt som dök upp i huvudet på henne. Hon pratade om pojkvänner, om det var ämnat för henne eller för mej fick jag aldrig grepp om. Hon pratade om fågel, fisk och mittemellan. Hur kan man prata om det ämnet med full inlevelse i tio minuter utan att tröttna?
Slutligen tröttnade jag, det blev total kapitulation från min sida så frågade henne om hon ville ha kaffe ;)

Jag lyfte ändan ur soffan och flinade för mej själv när jag gick ut till köket och kokte kaffet. Jag hörde henne fortsätta att prata i vardagsrummet om någon tipsrunda hon skulle göra. Helt otroligt.


Nog håller hon sej flytande alltid :)



Jockarp.

tisdag 13 december 2016

YOLO......

Min arbetsplats. Lyxigt...


Mollie envisades med att äta gröt innan morgonfritids, inga problem sa jag men du får gå upp tidigare. Hon formligen hoppade upp till gröt talriken när jag väckte henne. Bra där!
Hon är inte super förtjust i frukosten i skolans värld. Förmodligen är det ingen hotellfrukost, men jag väljer att inte spekulera något nämnvärt i ärendet. Med den aptiten lär hon aldrig bli undernärd.

När vi kom ut på trappan såg vi på himlen, den var proppfull med stjärnor, otroligt vackert. Jag sa till Mollie att idag kan vi inte stanna och räkna stjärnorna, då hinner vi inte till skolan. Hon log och sa till mej, Mamma, vi kan säga att det är stjärntals med stjärnor idag. Låter bra det, in i bilen nu löd min order. Jag Älskar att min dotter ser det stora i det lilla, stannar upp och reflekterar över saker. Det är bra.

Jobbet. En fantastisk morgon och en cykeltur upp till labb tog jag utanför fabrikens hjärta. Jag valde sjösidan och det var underbart vackert när solen var på väg upp. Kallt och det sved i pälsen på mej. Lite socialiserande med en gammal kollega hann jag med på vägen, alltid trevligt.
Labb Ja, femtio nyanser av grått kunde lätt spelats in där, fattar inte varför den miljön är så grå. Det finns både akvarium och blommor men trots det så känns det obekvämt grått. Jag gillar inte grått, jag gillar svart, jag gillar vitt.

Jag stämplade ut ganska tidigt och myset hämtades upp. Hon ville ha måndags tacos, självklart. Ner till ICA och där träffade vi på en liten kusin. Han fick lift hem till byn med oss. Mysigt.
Vi diskuterade det Månsagårdskapalatset i bilen.
Mollie hävdar att det är en bondgård vi bor på och jag hävdar att det är ett palats. Vi är inte överens riktigt men hon är grymt söt när hon argumenterar mot mej. Jag avslutad samtalet med att säga till henne att det är vår trygga borg. Det är vårt hem om det är ett tält eller ett palats spelar mindre roll. Hon blir nog något förvirrad i dessa samtal och jag bara flinar.

När vi gick upp för trappan hörde vi fågelsång, det är sparsamt med det nu vid denna tiden på året. Men för dagen satt det ett tiotal små gråsparvar på takrännan och sjöng välkomnande för oss. Vi tittade på dom och Mollie var förtjust och pratade på om vad dom åt, sov, om deras föräldrar och deras barn. Många funderingar där.

Hej livet. Nu kör vi!
Ja jag är inte redig kan tyckas. Men ett bra sätt att leva sitt liv är nog att leva det efter förkortningen för You only live once. Yolo.
Jag har nu inte mindre än fem resor inbokade.
Nu har jag varit lite mer noggrann med valet av medresenärer. Jag lär mej av mina misstag minsann :)
Jag har hux flux två Marathon inbokade igen, är inte det märkligt? Lika bra att träna på alltså.
Fem resor och om inte planet ofrivilligt dimper ner på backen på någon av dessa resor så är jag övertygad om att 2017 kommer bli ett resande år för mej. Det ser jag framemot med spänning.
Att resa är att leva.

Efter nattningen av myset var jag tvungen att ta mej ut i månljuset. Jag såg tidigt på kvällen att det var en klar kväll och att det var stormåne.
Jag diskuterade människans varit eller icke varit på månen, visst är det väl konstigt att det bara åkt dit folk under tiden 1969-72 sen då? Varför har vi inte åkt dit senare?
Det jag inte visste då under mina spekulationen om hur det låg till gällande om månen blivit betrampad av mänskliga fötter eller ej var att jag senare på kvällen skulle få sen Halo, ett ljusfenomen runt månen. Det var så sjukt cool att jag inte ville gå in. Jag var hur lycklig som helst över att jag lyckades pricka in att gå ut just då. Sånt händer bara Leonora Vilhelmsson ;)
Nöjd över min Halo syning öppnade jag en glasspaket och glufsade i mej glassen direkt ur burken. Bara för att jag kunde.

YOLO!!! ;)


Molnfabriken, att en fabrik kan vara så vacker..



Jockarp.